Stoppa eftersläpningen i underhållet av trafikledsnätet

För basunderhåll av transportinfrastrukturen och utveckling av trafikledsnätet har det i tilläggsbudgeten anvisats sammanlagt något över 150 miljoner euro mer på grund av den höjda kostnadsnivån. Tyvärr räcker tillskottet inte till, och eftersläpningen i underhållet av trafikledsnätet ökar i år med uppskattningsvis 100 miljoner euro och år 2023 ytterligare med uppskattningsvis 100 miljoner euro till sammanlagt 3,1 miljarder euro. 

Anslagsökningarna var också avsedda att tillgodose finansieringsbehovet för planen Trafik 12, men på grund av förändringen i kostnadsnivån kommer den budgeterade finansieringen inte nödvändigtvis att nå målen i planen. 

I kompletteringspropositionen till budgeten för 2023 har det anvisats mer anslag för trafikledsprojekt. Vi måste säkerställa tillräcklig finansiering av trafikledsnätet, att eftersläpningen i underhållet inte längre ökar och att målen i planen Trafik 12 uppnås. 

Detta förutsätter sannolikt tilläggsanslag i den första tilläggsbudgeten för 2023 och i fråga om planen Trafik 12 är det viktigt att följa upp hur resurserna räcker till i takt med att kostnadsnivån stiger. Det är viktigt att samtidigt också åtgärda det eftersatta underhållet 2022. 

Trafikledsnätet är en viktig del av infrastrukturen i vårt glest bosatta land med långa avstånd. Trafiksäkerheten riskeras när vägnätet är i dåligt skick. Samtidigt försvåras vitala funktioner som transporter inom handeln och skogsindustrin. För att trygga de industriella investeringar som behövs i vårt land måste vi hålla fast vid en minimistandard på trafikledsnätet. Underhållet av trafikledsnätet bromsar också upp ökningen av regionala skillnader, gör det möjligt att pendla över ett större område och minskar inflyttningstrycket på bosättningscentra och behovet av inkomstöverföringar inom landet. 

Brottsligheten på gatorna måste stoppas senast nu

Rån och annan brottslighet bland unga och till och med minderåriga har ökat explosionsartat enligt polisens pressmeddelanden. De så kallade gatugängen i de stora städerna består till 95 procent av unga med invandrarbakgrund. Sannfinländarna har varnat för den bristfälliga integration som den släpphänta migrationspolitiken orsakar och som leder till att marginalisering och brottslighet börjar öka. Detta medför betydande och konstanta underhållskostnader för de marginaliserade i vårt land och betydande negativa konsekvenser i form av brottslighet, både ekonomiskt och i fråga om den allmänna trygghetskänslan. 

I Finland måste man kunna röra sig på gatorna i lugn och ro och föräldrarna ska inte behöva vara rädda för att deras barn blir offer för våld och rån. 

Regeringen och myndigheterna har i åratal förringat problemet tills det blev så stort att det inte längre gick att förneka det. Nu är det sista tillfället att se till att Finland inte följer Sveriges exempel. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 26

INRIKESMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Polisväsendet 

Den betydande ökningen av gatubrottsligheten bland unga förövare är ett fenomen som äventyrar den allmänna säkerheten och den fria rörligheten. Finland har kommit igång mycket sent med att identifiera och förebygga fenomenet. Fenomenet har ett starkt samband med fenomen som invandring och allmän utsiktslöshet. Vi måste agera målmedvetet för att stoppa gängutvecklingen och gatubrottsligheten. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 31

KOMMUNIKATIONSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

10. Trafik- och kommunikationsnäten 

För basunderhåll av transportinfrastrukturen och utveckling av trafikledsnätet har det i tilläggsbudgeten anvisats sammanlagt något över 150 miljoner euro mer på grund av den höjda kostnadsnivån. Tyvärr räcker tillskottet inte till, och eftersläpningen i underhållet av trafikledsnätet ökar i år med uppskattningsvis 100 miljoner euro och år 2023 med uppskattningsvis 100 miljoner euro. 

Vi föreslår 

För basunderhåll av transportinfrastrukturen och utveckling av trafikledsnätet har det i tilläggsbudgeten anvisats sammanlagt något över 150 miljoner euro mer på grund av den höjda kostnadsnivån. Det har förblivit oklart om ens den höjda finansieringsnivån räcker till för att nå målen i planen Trafik 12. 

Vi föreslår 

Huvudtitel 35

MILJÖMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE 

Miljöministeriets utgifter har ökat betydligt under valperioden. År 2019, det sista hela året före coronakrisen och krigstiden, var slutsumman i ministeriets budget 199,3 miljoner euro. För nästa år är summan uppe i 336,6 miljoner euro. I den kompletterande budgetpropositionen ökar anslaget med 20,5 miljoner euro, så slutsumman för nästa år är 357 miljoner euro. 

Målet bör vara att stoppa utgiftsökningen och därefter få ned utgifterna. Sveriges nya högerregering lade ner miljödepartementet. I Finland bör jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet slås samman så att till exempel bostadsfrågor kan överföras från miljöministeriet till en avdelning vid inrikesministeriet. Detta ger betydande besparingar och effektivitet. 

Vi föreslår 

Utan en hållbar ekonomi skulle vi inte ha ett slagkraftigt försvar, världens bästa skola, fungerande hälsovård eller bra kollektivtrafik. Samlingspartiet är oroat över välfärdstjänsternas framtid, vårt samhälles kristålighet och den långsamma ekonomiska tillväxten. Ju längre reformerna drar ut på tiden, desto sämre blir vår ekonomi och desto snävare blir vårt ekonomiska spelrum. Finland behöver en förändring. 

Välfärdssamhällets strukturer måste reformeras utifrån de övriga nordiska ländernas exempel, det vill säga så att arbete prioriteras. Finland kan förnyas endast genom arbete, företagsamhet samt kunskap och teknik. Samtidigt måste människornas delaktighet i samhället stärkas genom en ansvarsfull och medkännande attityd. 

Rysslands förintelsekrig i Ukraina förändrar snabbt och kraftigt säkerhetsläget i Europa. Anfallskriget har tre centrala konsekvenser för skötseln av de offentliga finanserna. Samhällets totala beredskap måste snabbt stärkas så att den motsvarar den förändrade säkerhetspolitiska situationen, vilket ytterligare ökar utgiftstrycket. Betydelsen av den offentliga ekonomins kristålighet framhävs allt kraftigare. I de kommande kriserna finns allt mindre spelrum för att bära samhället över exceptionella situationer. Den sjunkande tillväxten framhäver behovet av ogenomförda strukturella sysselsättnings- och tillväxtsatsningar. 

Den fortsatta skuldsättningen måste stoppas. Eftersom regeringen inte kan prioritera utgifterna, påskyndar de nya utgifter som föreslås i tilläggsbudgeten skuldsättningen. Regeringen har ingen plan för att stoppa skuldsättningen. Regeringen kommer inte att nå det strukturella sysselsättningsmålet och skuldens förhållande till bruttonationalprodukten ökar i allt snabbare takt. Enligt sakkunnigbedömningar drabbas de offentliga finanserna av skeppsbrott om det inte blir någon förändring. Situationen är så svag att inte ens den eftersträvade snabbare tillväxten i ekonomin eller sysselsättningen räcker till. För att välfärdstjänsterna ska räcka till också för kommande generationer är det nödvändigt att genomföra reformer som stärker effektiviteten i de offentliga finanserna, genomföra sysselsättningsreformer som stärker de offentliga finanserna samt bedöma vilka uppgifter som hör till de offentliga finanserna och i vilken omfattning de gör det. 

Regeringen bör ompröva undantagsklausulen

Vid ramförhandlingarna fattade regeringen beslut om en undantagsklausul med stöd av vilken utgifter som på grund av den förändrade säkerhetssituationen är nödvändiga flyttas utanför ramarna. Ramavvikelse tillämpades för första gången i den andra tilläggsbudgeten. I den tredje tilläggsbudgeten överförs 212,9 miljoner euro i utgifter utanför ramarna. 

Regeringen har inte specificerat de utgifter som berörs av ramundantaget i budgetpropositionen. Regeringen motiverar således inte heller på något sätt varför utgifterna i fråga är sådana som på grund av det förändrade säkerhetsläget är så nödvändiga att man inte behöver söka finansiering för dem genom omfördelningar inom ramen. Statens revisionsverk påpekade det accentuerade behovet av öppenhet och motivering redan i juni 2022 i rapporten om granskningen av finanspolitiken. Regeringen har inte kunnat vara okunnig om kraven på öppenhet och motivering. 

Det är uppenbart att undantaget är alltför vagt skrivet. Utanför ramarna kan på basis av ramundantaget också flyttas sådana utgifter som inte kan motiveras med säkerhetssituationen och som normalt finansieras inom ramen. Ett onödigt vagt definierat ramundantag bidrar till att ytterligare undergräva ramsystemets trovärdighet. Det är uppenbart att regeringen under förevändning av ramundantaget har flyttat även sådana utgifter utanför budgetramarna som inte räcker till för den säkerhetspolitiska situationen. Det är berättigat att flytta försvars- och säkerhetsrelaterade utgifter utanför ramarna då varje utgift utgående från strikta kriterier hänför sig till säkerhetsläget. 

Finländarnas köpkraft måste stödas genom att sänka inkomstskatterna

Samlingspartiet har konsekvent föreslagit en övergång från beskattning av arbete och företagande till beskattning av konsumtion och skadeverkningar. Den totala skattegraden bör sänkas för att vi inte ska prissätta oss själva ut från världsmarknaden. Tyngdpunkten i skattelättnaderna bör ligga på beskattningen av förvärvsinkomster. På grund av den ökande inflationen och den allt sämre köpkraften finns det särskilt goda grunder för skattelättnader. Skattelättnaderna bör genomföras jämnt i alla inkomstklasser. 

Det finns alternativ för att anpassa utgifterna, men regeringen förmår inte välja

Regeringen har undvikit att göra val genom att upprepade gånger bryta mot ramarna och nu genom att utforma ramundantaget så vagt att man i praktiken inte behöver göra några val. På basis av undantagsklausulen har allt som ens i liten utsträckning omfattas av skrivningen lämnats utanför ramarna. På så sätt har ramarna tekniskt sett gett rum för andra utgifter. 

Nivån på de offentliga utgifterna har därför ökat avsevärt och fortsätter att öka på en ny och högre nivå. Regeringen har tillgång till ett professionellt förvaltningsmaskineri och den bästa kompetensen inom offentlig ledning för att kunna göra ansvarsfulla val, men underlåter medvetet att göra det. 

Samlingspartiet har konsekvent i sina alternativa budgetar framhållit att det finns ett ansvarsfullt alternativ till regeringens politik som tryggar vägen mot en kristålig ekonomi. Samlingspartiets alternativ innehåller klara val som leder till att utgiftsnivån sjunker med cirka två miljarder euro, förvärvsinkomstbeskattningen lindras med nästan en miljard euro och skuldsättningen inom den offentliga ekonomin minskar med över en miljard euro. Samlingspartiet anser att de offentliga finanserna måste stärkas med en miljard varje år under två valperioder. Genom att göra val kan man på ett trovärdigt sätt satsa på till exempel FUI-verksamhet, alla utbildningsstadier och finansiera skattelättnader som stärker köpkraften och tillväxten. 

Matproduktionen och försörjningsberedskapen måste tryggas

Matproduktionens svårigheter började tillspetsas redan på våren. Sedan dess har situationen exceptionellt snabbt drivits in i kris på grund av det förintelsekrig som Ryssland inlett. Ryssland och Ukraina står tillsammans för en betydande del av världsproduktionen av till exempel spannmål, solrosolja och gödslingsmedel. Krisen inom den inhemska matproduktionen har framskridit obönhörligt utan något nämnvärt ingripande från regeringens sida. De stigande priserna på energi och insatsvaror hotar att göra primärproduktionen helt olönsam. Prisstegringen förväntas fortsätta om det ryska förintelsekriget blir långvarigt. 

Jordbrukspolitiken har styrts av Centern i snart åtta år, men det har inte skett någon förändring i en mer stabil riktning. Om hela värdekedjan för mat och stödsystemet hade reviderats på en hållbarare grund, skulle den nuvarande krisen kunna mötas med starkare utgångspunkter. I första hand borde jordbrukarna få ett korrekt pris på marknaden. Därför är det en besvikelse att regeringen till exempel har misslyckats med att öka exporten. Lönsamheten förbättras inte genom stödpengar utan genom starkare handel. Samlingspartiets riksdagsgrupp anser att regeringen äntligen bör aktivera sig för att lösa situationen. Många gårdar har gjort betydande investeringar i utvecklingen av verksamheten, som nu hotar äventyra en lönsam affärsverksamhet på grund av tillfälliga likviditetsproblem. 

Vi föreslår 

Budgeten för 2023 och höstens tilläggsbudgetar har varit den sista möjligheten för regeringen Marin regering att vidta konkreta åtgärder för att vända den ekonomiska kursen, prioritera de offentliga utgifterna och rädda de kritiska sektorerna, särskilt gårdsbruk. Regeringen har dock inte velat eller förmått ingripa konkret i dessa allvarliga frågor, utan den har fortsatt sin generösa politik och glömt några av de viktigaste grundläggande sakerna, såsom stärkandet av försörjningsberedskapen. Beslutet att skjuta upp hanteringen av den akuta kostnadskrisen på gårdarna till nästa års tilläggsbudget är ödesdigra för alltför många gårdar. Här är det omöjligt att förstå regeringens dröjsmål. 

Regeringens skuldsaldo ökar i och med den utlovade tilläggsbudgeten för nästa år till över 40 miljarder euro. I detta belopp ingår ännu inte den nödfinansiering på 10 miljarder euro som utlovats Fortum. Finland sköter inte längre sina finanser som ett nordiskt land, utan snarare som ett centraleuropeiskt. På längre sikt kan vi dock inte genom denna politik upprätthålla de nordiska välfärdstjänsterna. Vi är oroade över välfärdstjänsternas framtid. Inkomsterna och utgifterna inom de offentliga finanserna måste anpassas till de ramar som den ekonomiska prestationsförmågan sätter. Utan en hållbar ekonomi skulle vi inte ha världens bästa skola, en fungerande hälsovård, en god kollektivtrafik och annan basservice som har gett Finland goda möjligheter till jämlikhet. Skuldsättningen och den ekonomiska utarmningen leder också till att nationalförmögenheten successivt säljs i utländsk ägo. 

Tyvärr har regeringen lyft händerna i vädret också inför de allra minsta besparingarna, och den förmår inte prioritera för att säkerställa finansieringen av grundläggande frågor, såsom välfärdsområdena och social- och hälsovårdstjänsterna. Svaret på varje fråga som kommer fram har varit en extra skuld på skattebetalarnas bekostnad. Den offentliga ekonomins ställning blir permanent svagare efter regeringen. Orsaken är de permanenta utgiftsökningar som genomfördes redan i början av valperioden, den misslyckade strukturpolitiken och otillräckliga sysselsättningsreformer för att stärka de offentliga finanserna. Regeringen ökade i början av valperioden de permanenta utgifterna i de offentliga finanserna med ungefär 1,4 miljarder euro, men lät trots sina löften bli att införa sysselsättningsförbättrande reformer. Regeringspartiernas nya påståenden om sysselsättningsåtgärder övertygar inte i ljuset av denna historia. 

Sysselsättningsgraden har enligt propositionen stigit till 73,6 procent i sommar. Detta ligger dock långt ifrån den sysselsättningsnivå på 80 procent som krävs för hållbara offentliga finanser. Enligt bedömningen i RP dämpar den avtagande ekonomiska tillväxten avsevärt sysselsättningsutvecklingen, och sysselsättningsgraden kommer inte längre att stiga nämnvärt under slutet av 2023. 

Statens ökade skuldsättning återspeglas redan i nästa års budget med en reserv på 1,5 miljarder euro i ränteutgifterna. Enligt finansministeriets prognos för ett år sedan överskrider skuldkvoten 100 procent redan i början av 2040-talet. Enbart skötseln av statsskulden slukar nästa år lika mycket som det behövs för att täcka upp för underfinansieringen av Finlands hälso- och sjukvård (välfärdsområdena). Om både skuldkvoten och räntorna fortsätter att öka, talar vi om ränteutgifter på flera miljarder om några år. Dessutom är också kommunerna och hushållen mycket skuldsatta. 

Den vårdreform som regeringen genomfört försämrar de offentliga finanserna på kort och medellång sikt med många miljarder euro och fördjupar hållbarhetsgapet på lång sikt. Den massiva regionförvaltningsreformen medför oundvikliga förändringskostnader som har bedömts i underkant. Trots det har regeringen medvetet underfinansierat välfärdsområdena och därmed social- och hälsovårdstjänsterna. Problemen hopar sig de facto hos nästa regering, som blir tvungen att ta sig an utmaningarna med att få livsodugliga välfärdsområden att överleva. 

Den fjärde tilläggsbudgeten innehåller många enskilda åtgärder som riksdagsgruppen omfattar, såsom ersättandet av försvarsmateriel som levererats till Ukraina och tilläggssatsningar på utbildningen av omsorgsassistenter samt extra barnbidrag. Det är beklagligt att lägre nativitet än beräknat minskar anslagsbehovet under momentet jämfört med tidigare bedömningar. 

Jag föreslår