Med cabotage vid godstransporter avses transport inom en stat med ett fordon som är registrerat i ett annat EU-land. Cabotage har redan länge varit tillåtet för transportföretag inom EU och EES. Utskottet påpekar för klarhets skull att propositionen och bestämmelserna om cabotage inte gäller gränsöverskridande transporter mellan Finland och tredjeländer, såsom Ryssland. Transporterna mellan Finland och Ryssland kommer fortfarande att regleras genom internationella avtal länderna emellan. 

Bestämmelser om cabotage finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EU:s cabotageförordning). En viktig utgångspunkt för förordningen är en av EU:s grundläggande principer, nämligen fri rörlighet för personer, varor och tjänster på den inre marknaden. 

Regeringen föreslår att lagen om kommersiell godstransport på väg (693/2006) ändras. Ändringen innebär att de nationella bestämmelserna om cabotagetransporter i 6 a § upphävs och att paragrafen i fortsättningen bara har en hänvisning till EU:s cabotageförordning. I fortsättningen kommer således bara den direkt tillämpliga EU-förordningen att tillämpas i Finland, precis som i de flesta andra EU-länder. Ärendet har behandlats grundligt i utskottet. Utfrågningarna gav en motstridig bild av frågan, och även synpunkterna om propositionens konsekvenser och betydelse gick storligen isär. Oenighet har också rått om de tillgängliga statistiska uppgifterna, och detta har inte bidragit till att underlätta eller påskynda behandlingen och beslutsfattandet.  

Cabotagetransporterna uppskattas ha positiva effekter bland annat när det gäller att undvika tomkörning, optimera transportkostnaderna och minska utsläppen. Dessutom får de finländska transportföretagen affärsmöjligheter i de andra medlemsländerna. Ett tydligt bevis på detta är att de finländska transportföretagen utför många gånger fler cabotagetransporter utomlands än de utländska företagen utför i Finland. Detta kan utläsas ur den officiella statistiken. Det är svårt att få tillförlitliga uppgifter om omfattningen på cabotagetransporterna i Finland, och de utfrågade sakkunniga har haft vitt skilda uppfattningar. Det är särskilt svårt att få fram exakta uppgifter om omfattningen på de olagliga cabotagetransporterna. Många sakkunniga har varit allvarligt oroliga för hur rättvisa konkurrensvillkoren blir och uttryckt allvarliga farhågor för ökad svart ekonomi, om cabotagetransporterna i fortsättningen ökar i Finland. 

Det rör sig om befogade farhågor, menar utskottet. Enligt 5 a § i lagen om kommersiell godstransport på väg är beställaren skyldig att utreda om transporten är laglig. Det krävs effektiv tillsyn för att säkerställa att regelverket följs, i synnerhet när det gäller att motverka möjliga negativa konsekvenser. Det får inte vara så att tillsynen är ineffektiv med osund konkurrens eller ökad svart verksamhet som följd. Enligt inkommen utredning ska en transportör vid cabotagetransporter kunna uppvisa tydliga bevis på inkommande internationell transport och på varje påföljande cabotagetransport som därefter har utförts. I praktiken måste det finnas fraktsedel vid alla internationella transporter.  

Utskottet förutsätter att kommunikationsministeriet och inrikesministeriet samarbetar för att se till att efterlevnaden av cabotageförordningens bestämmelser säkerställs så effektivt som möjligt. Särskild uppmärksamhet ska då ägnas åt myndigheternas kontroller av fraktsedlar för cabotagetransporter på väg. Poliser, tullmän och gränsbevakare har också rätt att stoppa fordon för att kontrollera att de har de handlingar som krävs, understryker utskottet. Det är också nödvändigt att så snabbt som möjligt utreda vilka möjligheter som finns att införa elektroniska fraktsedlar plus e-förfaranden och e-teknik för att säkerställa att regelverket följs. Det behövs också en grundlig analys av hur man kan sörja för att transportföretagen garanteras jämlika konkurrensvillkor och motverka eventuella negativa konsekvenser på marknaden.  

Jämlika marknadsvillkor kräver absolut också att transportföretagen fullgör sina skyldigheter gentemot de anställda på lika villkor. Enligt uppgift till utskottet ska vår nationella lagstiftning och våra kollektivavtal följas i tillämpliga delar också i fråga om cabotagetransporter, vilket dock inte alltid är fallet. Utskottet hänvisar till arbetslivs- och jämställdhetsutskottets betänkande AjUB 3/2016 rd, där det utskottet pekade på behovet att noga ge akt på hur den nya lagen om utstationering av arbetstagare, som bygger på EU-bestämmelser, påverkar landsvägstransporterna. Den lagen innehåller bestämmelser om minimitider för utstationering, och minimitiderna styr anmälningsplikten och andra skyldigheter enligt lagen. Enligt betänkandet lämpar sig minimitiderna inte särskilt väl för landsvägstransporter, och i förekommande fall bör åtgärder vidtas för att effektivisera verkställigheten av de genomförda direktivbestämmelserna. Kommunikationsutskottet fäster också uppmärksamhet vid att kommissionen enligt uppgift preliminärt i samband med att nya förslag till reglering av landsvägstransporter diskuterats på EU-nivå fört fram tanken om att bestämmelserna om utstationerade arbetstagare när det gäller sådana transporter i framtiden uttryckligen ska införlivas i regelverket om landsvägstransporter. Det är utskottets förhoppning att detta kommer att bidra till en tydlig förbättring när det gäller att följa bestämmelserna på lika villkor. Finland måste delta aktivt i arbetet med att ta fram de nya bestämmelserna, men problemen måste också åtgärdas på kortare sikt genom helt nya och fungerande lösningar både nationellt och på EU-nivå.  

Ett centralt inslag i EU:s cabotageförordning är kravet på att cabotagetransporterna är tillfälliga, påpekar utskottet. Enligt förordningen avses med cabotagetransport yrkesmässiga, tillfälliga inrikestransporter i en värdmedlemsstat i enlighet med förordningen. Det är uppenbart, menar utskottet, att kravet på tillfällighet bara kan betyda att verksamheten i fråga inte är kontinuerlig. Därför är det viktigt bestämmelserna i förordningen tillämpas jämlikt utifrån denna centrala utgångspunkt. Utskottet efterlyser en mer exakt definition på EU-nivå av vad som är tillfälligt.  

Utifrån en grundlig redogörelse från kommunikationsministeriet anser utskottet att lagstiftningslösningen i propositionen i praktiken är ofrånkomlig och det enda alternativet i nuläget. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget utan ändringar. 

Utskottet förutsätter att kommunikationsministeriet gör en omfattande analys av vilka konsekvenser lagändringen har i praktiken och vilka ändringsbehov det eventuellt medför. Dessutom vill utskottet poängtera att statsrådet ska se till att tillsynsmyndigheterna har förutsättningar att säkerställa att EU:s cabotageförordning följs. Det är särskilt angeläget att efterlevnaden av bestämmelserna om fraktsedlar övervakas effektivt. Finland måste delta aktivt i den fortsatta beredningen på EU-nivå för förebygga negativa konsekvenser av EU-reglerna, och i samband med det måste de särdrag som våra nationella förhållanden medför kraftigt understrykas.