Hurdan var Kauhajoki?
När dåvarande republikens president Kyösti Kallio den 2.12.1939 förordnade att Kauhajoki skulle bli riksdagens mötesplats blev orten en viktig ort.
I Kauhajoki som i övriga Finland levde man i skräckblandade och spända tider. Kauhajoki tog en stor risk i att ta emot den evakuerade riksdagen, men detta säger mycket om orten.
I Kauhajoki levde man i huvudsak av jord- och skogsbruk. På den tiden fanns det få fabriker i Kauhajoki. Orten hade redan då en kommunläkare, en barnmorska, en veterinär, ett apotek och ett kommunsjukhus. Dessutom fanns det fem ungdomsföreningar samt mycket musik, körsång, musikkårer och orkestrar som motvikt till den utmattande jordbruksvardagen.
När vinterkriget bröt ut hade en lantmannaskola, en husmodersskola, ett samlyceum samt ett evangeliskt folkinstitut sedan flera år redan funnits i Kauhajoki. Fullmäktige hade inlett sin verksamhet redan 1918.
Husmodersskolans roll var mycket viktig. Riksdagsmännen både inkvarterades och bjöds på mat där. Alla skolans lärare deltog och hjälpte till och även elever från skolan, som tagit uppehåll, hjälpte till. På skolan fanns även ett kafé. Riksdagens folk samlades på husmodersskolan om inget annat ställe fanns. Energin och verksamheten på husmodersskolan var exemplarisk och uppskattad.
Sydbottens järnväg gick från Seinäjoki till Kristinestad och Kaskö. Järnvägen stod klar redan på 1910-talet. Den hade en ytterst viktig roll med tanke på riksdagens evakueringstransporter. I Kauhajoki fanns även en syn som var ovanlig på den tidens landsbygder: en asfaltbelagd väg, Topeeka.
Kauhajoki var en liten socken som hade rätt goda förbindelser och lämpliga lokaler för riksdagsmännen, och socknen ansågs vara det tryggaste stället i hela Sydösterbotten. Dessutom hade Kauhajoki ett tätt centrum så ledamöterna kunde enkelt röra sig mellan inkvarterings- och bespisningslokalerna och plenisalen.
Krigsåren var en jobbig och utmattande tid. Ingen kunde säga något definitivt om morgondagen. Utöver riksdagsledamöterna som placerats i familjer i Kauhajoki bodde även bl.a. evakuerade flyktingar från Karelen samt krigsfångar i hemmen.
De karga och plågsamma tiderna gjorde att människorna kom varandra närmare. De partipolitiska meningsskiljaktigheterna fick stå i bakgrunden och alla jobbade tillsammans i sämja. De olika politiska åsikterna som riksdagsledamöterna och husfolket möjligtvis hade fick stiga åt sidan.
Kvinnorna gjorde mansarbete och barnen deltog i hushållssysslorna efter bästa förmåga. Hemmafrontens hjälp och stöd samt frivilligarbetet stod i nyckelposition med tanke på överlevandet. Mycket saker skickades till fronten: halmskor, varma kläder... Hemmafronten var en oersättlig hjälp.
I Kauhajoki var bombningshotet stort. Var riksdagen befann sig hölls så hemligt som möjligt, eftersom Kauhajoki mycket snabbt och enkelt skulle ha bombats om ryssarna fått nys om att riksdagen befann sig där. Många byar i Kauhajoki fick veta att riksdagen varit där först efteråt. Man kunde hålla informationen hemlig.
Dagens Kauhajokibor borde ta modell av dåtidens invånare. Många av dagens problem och motgångar är, om man nu kan säga så, små i jämförelse med problemen då. Istället för att sträva efter egen nytta fokuserade man på att ta hand om varandra. Kauhajoki var ett samhälle som jobbade tillsammans, var effektivt och som brydde sig om varandra