Om stöd som avses i denna lag beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd, tillämpas på stödet utöver villkoren enligt denna lag de villkor som föreskrivs i den förordningen. 

Om utbildningen genomförs tillsammans med en arbetsgivare som bedriver ekonomisk verksamhet så att personer som arbetar med uppgifter hos arbetsgivaren deltar i utbildningen och målet för utbildningen är att arbetstagarna ska fortsätta i uppgifter hos arbetsgivaren efter utbildningen, utgör den andel av utbildningen som staten finansierar stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. 

Lönesubvention är ett stöd som är avsett för att främja sysselsättningen av arbetslösa arbetssökande och som arbets- och näringsbyrån kan bevilja arbetsgivare för lönekostnader. Syftet med lönesubventionerat arbete är att främja sysselsättningen för arbetslösa arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden genom att förbättra deras yrkeskompetens. Med lönesubventionerat arbete främjas också möjligheterna för arbetstagare med funktionshinder och för personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge att få arbete och att delta i arbetslivet. 

När arbets- och näringsbyrån beviljar lönesubvention kan den ställa behövliga villkor för erhållande av subventionen med avseende på den arbetssökande och syftet med subventionen. 

För att lönesubvention ska beviljas för förbättring av yrkeskompetensen krävs det att arbets- och näringsbyrån bedömer att arbetssökandens arbetslöshet beror på brister i yrkeskompetensen och att lönesubventionerat arbete kan förbättra hans eller hennes yrkeskompetens och sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden. Om den som anställs med lönesubvention har varit arbetslös kortare tid än 12 månader utan avbrott omedelbart före beviljandet av subventionen, krävs det för att lönesubvention ska beviljas dessutom att personen sannolikt kommer att vara arbetslös längre än 12 månader om lönesubvention inte beviljas. 

Lönesubvention kan beviljas kommuner, samkommuner, välfärdsområden, sammanslutningar och andra arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk eller inrättningar. Fysiska personer kan beviljas lönesubvention endast för ekonomisk verksamhet. 

Lönesubvention beviljas inte om det anställningsförhållande som subventionen är avsett för har börjat innan beslut om beviljande av subvention har fattats. 

Lönesubvention kan beviljas om arbetsgivaren förbinder sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Lönesubvention kan dock inte beviljas, om lönen enbart ska bestämmas utifrån arbetsresultatet. 

Om den som anställts med subvention till följd av överlåtelse av rörelse, fusion eller delning av en sammanslutning eller sammanslagning av sammanslutningar övergår till anställning hos en annan arbetsgivare under perioden med lönesubvention, kan lönesubvention trots 1 mom. beviljas den mottagande arbetsgivaren för den tid som återstår av den period med lönesubvention som beviljats den överlåtande arbetsgivaren. Den mottagande arbetsgivaren ska lämna in ansökan om lönesubvention till arbets- och näringsbyrån inom en månad efter det att den som anställts med subvention har övergått till anställning hos förvärvaren av rörelse eller hos den mottagande sammanslutningen. 

Lönesubvention beviljas inte för anställning av vikarier som avses i 9 § i lagen om alterneringsledighet (1305/2002). 

Med lönekostnader som täcks med lönesubvention avses lön som utifrån arbetstid eller utförande av ackordsarbete betalas till en arbetstagare och på vilken förskottsinnehållning ska verkställas. 

Lönesubventionens belopp utgör 50 procent av de i 5 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention för fem månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. Om den som anställs med subvention har varit arbetslös i minst 12 månader under de 14 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen, beviljas lönesubvention dock för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. 

Trots bestämmelserna i 2 § och 3 § 3 mom. 5 punkten kan arbets- och näringsbyrån bevilja lönesubvention, när en arbetslös arbetssökandes möjligheter att få ett lämpligt arbete har minskat väsentligt till följd av skada eller sjukdom. 

Den lönesubvention som beviljas för anställning av arbetstagare med funktionshinder utgör 70 procent av de i 5 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. 

Arbets- och näringsbyrån kan utnyttja en sakkunnigbedömning när den bedömer om den förutsättning som anges i 3 mom. 3 punkten uppfylls. 

Med avvikelse från 6 och 7 § ska beloppet av den lönesubvention som beviljas en förening, en stiftelse eller ett registrerat religionssamfund för annat än näringsverksamhet vara 100 procent av de i 5 § avsedda lönekostnaderna för den som anställs med subvention förhöjt med koefficienten 1,23, om den som anställs med subvention har varit arbetslös i minst 24 månader under de 28 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen. Till lönekostnaderna räknas lönekostnader som motsvarar högst 65 procent av den ordinarie maximiarbetstiden i branschen. 

Subvention beviljas för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. 

Om lönesubventionen enligt 1 mom. beviljas för näringsverksamhet, beviljas subventionen i form av de minimis-stöd. 

Trots bestämmelserna i 3 § 3 mom. 5 punkten och 4 § 1 mom. kan arbets- och näringsbyrån förlänga den subventionstid som avses i 1 mom. med högst 24 månader åt gången, förutsatt att de i 3 § 3 mom. 1—4 punkten och 4 § 2—4 mom. angivna förutsättningarna gällande arbetsgivare och anställningsförhållandet alltjämt uppfylls och ansökan om fortsatt subvention har lämnats in till arbets- och näringsbyrån innan den föregående subventionsperioden har löpt ut. 

För ekonomisk verksamhet beviljas lönesubvention enligt 1 och 2 mom. i form av de minimi-stöd. 

Lönesubvention kan beviljas för läroavtalsutbildning för att täcka lönekostnader också för andra än sådana arbetslösa arbetssökande som avses i 2 § 1 mom. Om lönesubvention har beviljats för läroavtalsutbildning innan läroavtalsutbildningen börjar och läroavtalsutbildningen genomförs i anställning hos flera arbetsgivare, kan lönesubvention beviljas även om den som anställts med subvention inte är arbetslös när han eller hon under utbildningstiden övergår till anställning hos en annan arbetsgivare. 

Den lönesubvention som beviljas för läroavtalsutbildning ska vid tidpunkten för beviljande av lönesubvention dimensioneras så att den varar hela den tid som arbets- och näringsbyrån anser vara ändamålsenlig. Trots bestämmelserna i 3 § 3 mom. 5 punkten och 4 § 1 mom. kan subventionstiden dock förlängas, om läroavtalsutbildningens längd enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet ändras under utbildningstiden. Ansökan om fortsatt subvention ska lämnas in till arbets- och näringsbyrån innan den föregående subventionsperioden har löpt ut. 

För ekonomisk verksamhet beviljas lönesubvention enligt 1 och 2 mom. i form av de minimi-stöd. 

Arbetsgivaren ska till ansökan foga en försäkran av användarföretaget om att de villkor som avses i 1 mom. 1 punkten uppfylls. 

Under överföringen kan lönesubventionens belopp vara högst det belopp som användarföretaget skulle kunna beviljas om företaget ansökte om lönesubvention, dock inte större än det belopp som beviljats arbetsgivarföretaget. 

Om utförandet av det lönesubventionerade arbetet och lönebetalningen avbryts för minst en månad under subventionsperioden, avbryter närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter utbetalningen av lönesubventionen. Om anställningsförhållandet fortsätter efter avbrottet, ska arbets- och näringsbyrån fatta beslut om att subventionstiden förlängs med den tid som motsvarar avbrottet, dock inte för längre tid än den subventionstid som återstod när avbrottet började. Förlängning kan på sin höjd beviljas fram till den tidpunkt då det förflutit 12 månader sedan perioden inleddes. En förutsättning för att subventionstiden ska kunna förlängas är att arbetsgivaren uppfyller de förutsättningar som anges i 3 § 3 mom. 1—4 punkten. 

Den maximitid på 12 månader som anges i 1 mom. tillämpas inte, om lönesubvention har beviljats med stöd av 7—10 §. 

Lönesubventionen kan tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnader för den som anställts med subvention och tillsammans med utbildningsersättning som betalas på grundval av läroavtal vara högst lika stor som arbetsgivarens lönekostnader enligt 5 § för den som anställts med subvention. Den lönesubvention på 100 procent som avses i 8 § kan dock tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnader för den som anställts med subvention och stöd för arbetsgivarens bikostnader vara högst 1,23 gånger så stor som de lönekostnader som avses i 5 §. 

I fråga om maximibeloppet av den lönesubvention som beviljas enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd tillämpas vad som i den förordningen föreskrivs om kumulering av stöd. 

Om lönesubventionen tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna överstiger det maximibelopp som avses i 1 eller 2 mom., dras den del som överstiger maximibeloppet av från subventionen. 

Lönesubvention betalas till ett belopp av högst 1 260 euro per månad. Om subvention beviljats med stöd av 7 § är subventionens maximibelopp 1 770 euro per månad, och om subvention beviljats med stöd av 8 § är maximibeloppet 2 020 euro per månad. 

Om utbetalningsperiodens längd avviker från en kalendermånad, divideras maximibeloppet med talet 30 och multipliceras med det antal kalenderdagar som ingår i utbetalningsperioden. 

Lönesubventionens maximibelopp justeras vart tredje år genom förordning av statsrådet så att beloppen motsvarar förändringen i förtjänstnivåindex. 

Arbets- och näringsbyrån kan anvisa statliga ämbetsverk eller inrättningar anslag för lönekostnader som föranleds av att arbetslösa arbetssökande anställs. På användningen av anslagen tillämpas vad som i 1 och 2 §, 3 § 3 mom. 2—4 punkten, 4, 7, 10 och 11 §, 13 § 1 mom. och 14 § 3 och 4 mom. föreskrivs om lönesubvention. Dessutom tillämpas på användningen av anslagen vad som i 6 och 9 § föreskrivs om lönesubventionens varaktighet. 

Av anslagen kan täckas de lönekostnader som avses i 5 § och dessutom den lagstadgade sjukförsäkringsavgift och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringspremie och den obligatoriska grupplivförsäkringspremie som arbetstagaren orsakar arbetsgivaren. 

Beloppet av de lönekostnader som ersätts för en person är högst 3 410 euro per månad. Om den tid för vilken lönekostnader ersätts avviker från en kalendermånad tillämpas 14 § 2 mom. 

Syftet med stödet är att främja sysselsättningen av personer som fyllt 55 år genom att förbättra deras yrkeskompetens eller företagarfärdigheter. 

För att sysselsättningsstöd ska kunna beviljas krävs dessutom att den garanterade minimiarbetstiden i arbetsavtalet är 25 timmar i veckan eller, om den ordinarie maximiarbetstiden i branschen är mindre än 37,5 timmar i veckan, minst 65 procent av den ordinarie maximiarbetstiden i branschen. Beviljande av stöd förutsätter även att arbetsgivaren förbinder sig att betala minst den lön som ska betalas enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. 

Sysselsättningsstödet utgör 70 procent av lönekostnaderna för den som anställs med stödet för tio månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. 

Vid beräkning av stödbeloppet tillämpas på lönekostnaderna vad som i 7 kap. 5 § föreskrivs om lönekostnader som täcks med lönesubvention. 

Sysselsättningsstöd betalas till ett belopp av högst 1 770 euro per månad. På maximibeloppet tillämpas dessutom vad som i 7 kap. 14 § 2 och 3 mom. föreskrivs om lönesubvention. 

På sysselsättningsstöd tillämpas vad som i 7 kap. 4 § 3 mom. föreskrivs om lönesubvention vid överlåtelse av rörelse, vad som i 12 § i det kapitlet föreskrivs om tillfälligt avbrott i lönesubventionen och vad som i 14 § 4 mom. i det kapitlet föreskrivs om hinder för utbetalning av lönesubvention. Med avvikelse från 7 kap. 12 § kan sysselsättningsstödet dock förlängas oberoende av tidsgränsen på 12 månader. 

Arbets- och näringsbyrån kan bevilja arbetsgivare stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen, om en person som ska anställas eller som är anställd har en skada eller sjukdom som förutsätter anskaffning av arbetsredskap eller ändringar på arbetsplatsen, och de kostnader som arbetsgivaren orsakas av anskaffningarna eller ändringarna ska anses betydande med beaktande av arbetsgivarens ekonomiska situation. Stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen kan också beviljas som ersättning för den hjälp en annan arbetstagare ger. Stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen beviljas för ekonomisk verksamhet i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. 

Om en sådan arbetslös arbetssökande som avses i 1 eller 2 mom. inte sysselsätts på den öppna arbetsmarknaden och lämplig sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, rehabilitering eller arbete med lönesubvention i anställning hos någon annan än kommunen inte kan ordnas för honom eller henne på det sätt som avses i 1 eller 2 mom., är hemkommunen skyldig att på anvisning av arbets- och näringsbyrån ordna möjligheter till arbete för den arbetssökande i sex månader (sysselsättningsskyldighet). Kommunen ska ordna möjligheten till arbete så att den som sysselsätts kan påbörja arbetet när maximitiden för arbetslöshetsdagpenning går ut. 

Kommunen har rätt att för lönekostnaderna för en person som kommunen sysselsatt på basis av sysselsättningsskyldighet få 50 procent i stöd. När stödbeloppet räknas ut betraktas de kostnader som avses i 7 kap. 5 § som stödberättigande kostnader. Stöd kan beviljas om arbetsgivaren förbinder sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Stöd kan dock inte beviljas, om lönen för den som anställs med stödet enbart ska bestämmas utifrån arbetsresultatet. Stödet beviljas av arbets- och näringsbyrån. 

På överföring av en person som sysselsatts på grundval av sysselsättningsskyldigheten till arbete hos en annan arbetsgivare (användarföretag) tillämpas vad som i 7 kap. 11 § föreskrivs om överföring av en person som sysselsatts med lönesubvention.