1.1  Bakgrund

Enligt 124 § 5 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) föreskrivs det särskilt om den skatteskala som ska tillämpas vid beskattningen av förvärvsinkomst för varje enskilt år. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering justeras beskattningen av förvärvsinkomster årligen på basis av förtjänstnivå- eller konsumentprisindex enligt det index som stiger snabbare. I regeringsprogrammet konstateras dessutom att den högsta nivån på 150 000 euro för progressionen i beskattningen fortsätter på föreskriven tid fram till slutet av valperioden. 

De föreslagna ändringarna i inkomstskattelagen grundar sig på statsminister Petteri Orpos regeringsprogram och på de beslut som fattades under vårens ramförhandlingar. Genom sin skattepolitik strävar regeringen efter att förbättra hushållens köpkraft, förbättra incitamenten för arbete och stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Enligt regeringsprogrammet stärks hushållens köpkraft genom att beskattningen av arbete och olika transportsätt lindras. Regeringen skärper inte genom sina beslut den totala skattegraden. 

Enligt regeringsprogrammet bilaga c, som gäller skattepolitiken, lindrar regeringen beskattningen av arbete med sammanlagt 405 miljoner euro under regeringsperioden. För att förbättra incitamenten för att ta emot arbete ska tyngdpunkten för lindringen av förvärvsinkomstskatten ligga på låg- och medelinkomsttagare. Detta ska ske genom en höjning av arbetsinkomstavdraget. 

Enligt regeringsprogrammet införs en barnspecifik höjning på 50 euro av arbetsinkomstavdraget i beskattningen.  

Finlands offentliga finanser har försämrats och de anpassningsåtgärder som det beslutat om i regeringsprogrammet räcker inte till för att stabilisera skuldkvoten i de offentliga finanserna före 2027. Av denna orsak fattade regeringen under vårens ramförhandlingar beslut om ytterligare åtgärder för att förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för att stoppa skuldsättningen. Besparingarnas andel i regeringens nya åtgärdshelhet för att stärka de offentliga finanserna är cirka 1,6 miljarder euro på 2028 års nivå. På grund av det allvarliga läget i de offentliga finanserna beslutade regeringen också om skatteåtgärder som stärker de offentliga finanserna. Effekten av skattelösningarna på de offentliga finanserna är 1,4 miljarder euro. Som ett led i denna helhet beslutade regeringen att med avvikelse från regeringsprogrammet görs ingen indexjustering i skalans två högst inkomstgränser för 2025. Dessutom beslutade regeringen att krympa hushållsavdraget med 100 miljoner euro och att minska pensionsinkomstavdraget. 

Under ramförhandlingarna beslutade man också att förlänga skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar till utgången av 2029. Man beslutade att förbättra kommunalbeskattningens effektivitet genom att slopa förvärvsinkomstavdraget och samtidigt göra ändringar i statsbeskattningen som begränsar åtstramningen av beskattningen.  

I regeringsprogrammet finns flera punkter som gäller den skattemässiga behandlingen av förmåner för arbetstagare som flyttar från utlandet till Finland. Enligt regeringsprogrammet bilaga c, som gäller skattepolitiken, utreds det om flyttningskostnaderna för en arbetstagare som flyttar till Finland kan göras till en helt skattefri personalförmån när flyttningen sker i arbetsgivarens intresse som utstationerad arbetstagare. Dessutom utreds det om det är möjligt att utvidga motsvarande skattefria naturaförmåner till arbetstagare som utstationerats från utlandet till Finland som till personer som utstationerats från Finland till utlandet. Som en del av de åtgärder som stödjer internationell rekrytering sägs i regeringsprogrammet dessutom att de avgifter som hänför sig till inreseprocessen ska bli en skattefri personalförmån för företag. De ändringar i inkomstskattelagen som föreslås i propositionen när det gäller skatteplikt för utbildnings- och flyttningskostnader som arbetsgivaren betalat samt för kostnader som orsakats av myndighetsregistreringar baserar sig på ovannämnda punkter i regeringsprogrammet. På grund av dessa punkter i regeringsprogrammet har finansministeriets skatteavdelning den 26 april 2024 färdigställt en utredning om beskattningen av förmåner för arbetstagare som anländer till Finland från utlandet Finansministeriet: Utredning om beskattningen av förmåner för arbetstagare som anländer till Finland från utlandet. Adress: . https://valtioneuvosto.fi/-/10623/tulokset-kuudesta-verotusta-kasittelevasta-selvityksesta-julkaistu?languageId=sv_SE , där man har utrett behoven av att ändra lagstiftningen på grund av regeringsprogrammet.  

Bilagan om skattepolitiken till regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering innehåller en punkt enligt vilken skattepraxis för bonusar inom finansbranschen ses över. Bakom denna punkt ligger Konkurrens- och konsumentverkets initiativ till finansministeriet den 29 mars 2021, där man föreslår att skattebestämmelserna om bonusar som ges av företag i bank- och försäkringsbranschen ska preciseras så att den ogrundade och konkurrenssnedvridande skattesubvention som tillämpas för närvarande och som varit beroende av tolkning ska försvinna. Enligt initiativet snedvrider Skatteförvaltningens tolkning, som styr bonusar till stora belopp som inflyter av placeringar och krediter till andra produkter, särskilt försäkringar, konkurrensen mellan marknadsaktörerna och orsakar välfärdsförluster. 

I samband med ramförhandlingarna 2024 beslutade regeringen att slopa utbildningsavdraget för arbetsgivare, eftersom avdraget inte har nått de uppställda målen.  

Kommissionen har antagit en ny förordning (EU) 2023/2831 om stöd av mindre betydelse, dvs. s.k. de minimis-stöd, där beloppen av stöd av mindre betydelse har höjts jämfört med den tidigare förordningen. 

I enlighet med regeringsprogrammet kompenseras kommunerna för de effekter som regeringens ändringar i beskattningsgrunderna har på skatteintäkterna. Kompenseringarna av samfundsskatten görs inom skattesystemet genom att ändra utdelningen av samfundsskatten. Denna proposition innehåller förslag till ändring av kommunernas utdelning av samfundsskatten som hänför sig till den förlängda skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar och slopandet av arbetsgivarens utbildningsavdrag. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. 

Det ordnades en separat remissbehandling av förslagen som gäller beskattningen av finansbranschens kundförmåner under tiden 2 april – 14 maj 2024 och av förslagen som gäller utdelningen av samfundsskatten under tiden 23 augusti – 6 september 2024. Till övriga delar var utkastet till proposition ute på remiss under tiden 20 juni – 28 augusti 2024. Utlåtande begärdes av de med tanke på förslagen viktigaste ministerierna, myndigheterna, näringslivet och andra intressentgrupper.  

Remisstiden för förslagen som gäller utdelningen av samfundsskatten avvek från huvudregeln i handboken om hörande vid författningsberedning, enligt vilken tiden för inlämnande av skriftligt utlåtande om ett författningsförslag ska vara minst sex veckor. Remisstiden var kortare än enligt huvudregeln ska förslagen som gäller utdelningen av samfundsskatten skulle kunna beredas enligt finansministeriets senaste prognoser och lämnas till riksdagen inom den tid som utsatts för behandlingen av propositioner som hänför sig till budgetpropositionen för 2025. 

Handlingarna i anslutning till beredningen av regeringens proposition inklusive begärandena om utlåtande och utlåtandena finns tillgängliga i en allmän tjänst på adressen https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM008:00/2024 .  

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. 

2.1  Skattegrunderna för förvärvsinkomster

2.2  Skattesubventioner för tjänstebilar

Naturaförmåner som erhållits av arbetsgivaren är skattepliktig lön för den skattskyldige och ska värderas till gängse värde. Enligt inkomstskattelagen bestämmer Skatteförvaltningen årligen beräkningsgrunderna för det gängse värdet. Med stöd av detta meddelar Skatteförvaltningen årligen ett beslut om beräkningsgrunderna för naturaförmånerna. Bilförmånen är en av naturaförmånerna. Det är fråga om en bilförmån om löntagaren eller löntagarens familj använder arbetsgivarens person- eller paketbil för privatkörning. En bilförmån kan vara antingen en fri bilförmån eller en förmån att använda bil. När arbetsgivaren står för kostnaderna för bilen är det fråga om en fri bilförmån. Om löntagaren själv betalar åtminstone drivkraftskostnaderna för bilen är det i sin tur fråga om en förmån att använda bilen. Beloppet av bilförmånen baserar sig etablerat på det värde som fastställts genom Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner. Den ersättning löntagaren betalat till arbetsgivaren för bilkostnaderna dras av från penningvärdet av den fria bilförmånen eller förmånen att använda bilen. 

Beskattningsvärdet för bilförmånen bildas på det sätt som Skatteförvaltningen fastställt schablonmässigt på basis av bilens grundvärde och driftskostnader. Med grundvärde avses en procentandel som uträknats på basis av bilens nyanskaffningspris. Nyanskaffningspriset är det allmänna rekommenderade priset för bilmodellen, minskat med 3 400 euro. Driftskostnaderna för bilen har fastställts både som ett värde per månad och som ett kilometerbaserat värde som grundar sig på mängden privatkörning. Används kilometerbaserade värden krävs en körjournal eller annan tillförlitlig utredning av de kilometrar som körts med bilen. Vid verkställande av beskattningen kan värdet av bilförmånen höjas om det är uppenbart att de privata körningarna under året överskrider 18 000 kilometer. Även resorna mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas som privat körning. Om arbetskörningarna med en naturaförmånsbil överstiger 30 000 kilometer under ett kalenderår eller om löntagaren måste byta naturaförmånsbil ofta, minskas förmånens grundvärde med 20 procent. 

Från driftskostnadsandelen som läggs till grundvärdet för den fria bilförmånen dras av 0,09 euro per kilometer eller 135 euro per månad om bilens enda möjliga drivkraft är elström. Från driftskostnadsandelen som läggs till grundvärdet för den fria bilförmånen dras av 0,04 euro per kilometer eller 60 euro per månad om drivkraften för en bil som laddas från en extern källa är elström och motorbensin eller elström och dieselolja eller drivkraften för bilen är bränsle som består av metan. Ovannämnda avdrag handlar inte om en sänkning av förmånens gängse värde, utan om att beakta de lägre driftskostnaderna för helelektriska bilar samt bilar med låga utsläpp vid beräkningen av de gängse värde.  

Den tilläggsutrustning som skaffats till bilen inverkar på värdet av bilförmånen. Vid bestämmandet av värdet av bilförmånen beaktas den tilläggsutrustning som skaffats till bilen med undantag för vanliga vinterdäck. Värdet av tilläggsutrustningen läggs till bilens nyanskaffningspris till den del utrustningens sammanlagda värde överstiger 1 200 euro. Om den rabatt som arbetsgivaren får för tilläggsutrustningen överskrider en vanlig kontantrabatt, värderas tilläggsutrustningen enligt det allmänna rekommenderade priset. Från och med 2021 har som tilläggsutrustning till bilen vid beräkningen av bilförmånens beskattningsvärde också räknats hemmaladdare för elbil som arbetsgivaren bekostat tillsammans med tjänsteelbilen.  

Enligt 64 a §, som fogats tillfälligt till inkomstskattelagen, sänks beskattningsvärdet för bilförmånen i fråga om bilar som anses vara utsläppsfria under körning med 170 euro per månad under åren 2022–2025. Avdraget görs från det gängse värde som Skatteförvaltningen fastställt. Under åren 2022–2025 dras det från beskattningsvärdet för bilförmånen dessutom av 85 euro för varje månad, om bilens koldioxidutsläpp är minst 1 och högst 100 gram per kilometer. Vid dessa avdrag är det fråga om sänkning av bilförmånens gängse värde. Det är fråga om en temporär skattesubvention vars syfte är att inom tjänstebilbeståndet öka andelen sådana bilar som betraktas som utsläppsfria eller nästan utsläppsfria under körning. Under åren 2021–2025 gäller också skattefrihet för laddningsförmån, som innebär att skattepliktig inkomst uppkommer inte när arbetsgivaren bekostar laddning av arbetstagarens egen bil eller en bil som utgör grunden för förmånen att använda bil, på arbetsplatsen eller vid en för allmänheten tillgänglig laddningsstation. 

År 2023 fick cirka 79 000 personer bilförmån. Ungefär två tredjedelar av förmånstagarna hade fri bilförmån och ungefär en fjärdedel hade rätt att använda tjänstebil. 

År 2023 fanns det cirka 8 872 utsläppsfria tjänstebilar och cirka 13 031 bilar vars koldioxidutsläpp är 1–100 gram per kilometer. Den fria bilförmånen är mer allmän av alternativen, eftersom det 2023 fanns cirka 12 815 mottagare av den fria bilförmånen, och cirka 9 088 mottagare av förmånen att använda bil. 

Tjänstebilarnas andel av de första registreringarna av nya personbilar beräknas vara cirka 26 procent. Av det personbilsbestånd som används i trafik i Finland är cirka 2,9 procent tjänstebilar. 

2.3  Hushållsavdrag

En viktig grundprincip för inkomstbeskattningen är att endast utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, det vill säga så kallade naturliga avdrag, kan dras av i beskattningen. I beskattningen anses inte den skattskyldiges levnadskostnader vara avdragsgilla kostnader. 

Hushållsavdrag är ett undantag från levnadskostnaders avdragsgillhet. Hushållsavdraget är en skattesubvention vars viktigaste syfte har varit att förbättra sysselsättningen med hjälp av samhälleligt stöd. Syftet är att uppmuntra hushållen att låta utomstående utföra sådana arbeten som hushållen tidigare har utfört själva. Syftet är också att minska användningen av svart arbetskraft. 

En skattskyldig får med stöd av 127 a § i inkomstskattelagen från skatten som hushållsavdrag dra av en del av de belopp som han eller hon har betalt för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som han eller hon använder. Hushållsavdrag beviljas även för arbete som har utförts i en bostad eller fritidsbostad som används av den skattskyldiges eller dennes makes eller bortgångna makes föräldrar, adoptivföräldrar och fosterföräldrar eller av dessa personers släktingar i rakt uppstigande led eller dessa personers make. Till avdrag berättigar normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad eller fritidsbostad. Från ingången av 2024 har också fysioterapi som ges av en legitimerad fysioterapeut och ergoterapi som ges av en legitimerad ergoterapeut berättigat till hushållsavdrag på motsvarande sätt som sedvanligt omsorgsarbete och vårdarbete. Avdraget är högst 2 250 euro per år och det beviljas endast i den utsträckning som den i 127 b § avsedda avdragbara delen av kostnaderna överstiger 100 euro. 

Den skattskyldige får dra av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie samt dessutom 15 procent av den utbetalda lönen. Den skattskyldige får dra av 40 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till ett i förskottsuppbördsregistret infört företag som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. Den skattskyldige får dra av 40 procent av en ersättning för normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete som har betalats till ett allmännyttigt samfund som avses i 22 § i inkomstskattelagen. 

Hushållsavdrag beviljas inte, om direkt för samma arbetsprestation har erhållits stöd för närståendevård, servicesedel som beviljats för social- och hälsovård eller stöd som avses i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996). Stöd och servicesedlar förhindrar avdraget helt och hållet, även om ett understöd som erhållits inte täcker alla kostnader för samma arbete. 

Hushållsavdrag är avdrag från skatt och görs i första hand från inkomstskatten till staten. Avdraget görs från skatten på förvärvsinkomsten och skatten på kapitalinkomsten i proportion till skatternas belopp. Avdraget från skatten på förvärvsinkomsten görs efter det att övriga avdrag gjorts och före underskottsgottgörelsen. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten i proportion till dessa skatter. 

Vid ingången av 2022 höjdes hushållsavdraget tillfälligt för vissa arbeten genom att en ny 127 f § fogades temporärt till inkomstskattelagen. Höjningen gäller avdrag som beviljas på grund av normalt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete skatteåren 2022–2024 samt på grund av avstående från oljeuppvärmning skatteåren 2022–2027. För arbeten som omfattas av höjningen är avdragets maximibelopp 3 500 euro och den procentuella avdragbara andelen av kostnaderna för arbetsersättningar 60 procent och för löner 30 procent. 

År 2022 beviljades cirka 522 000 skattskyldiga hushållsavdrag och avdragen uppgick sammanlagt till cirka 525 miljoner euro. Det genomsnittliga avdraget uppgick till cirka 1 006 euro. Cirka 76,6 procent av det sammanlagda beloppet av sådana kostnader som berättigar till avdrag hänförde sig till underhåll eller ombyggnad av bostad. Hushållsarbete stod för en andel på cirka 17,9 procent av kostnaderna. Andelen för kostnader för omsorgs- och vårdarbete var cirka 2,7 procent och andelen för kostnader för avstående från oljeuppvärmning cirka 2,8 procent. 

Av kostnaderna för hushållsavdraget kom 1,6 procent från arbete som uppdragsgivaren låtit utföra i föräldrarnas hem eller fritidsbostad. Andelen var störst i fråga om omsorgs- och vårdarbete, det vill säga 4,5 procent av kostnaderna uppkom hemma hos föräldrar eller mor- eller farföräldrar. 

Hushållsavdraget har från första början haft två bärande principer. Avdrag beviljas endast för arbetets andel och endast för arbete som utförts hemma eller i en fritidsbostad. 

2.4  Kulturell, språklig och annan träning i samband med arbete i gränsöverskridande fall

Enligt 29 § 1 mom. i inkomstskattelagen är skattepliktig inkomst, med nedan nämnda begränsningar, den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde. Enligt 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen är skattepliktig inkomst bland annat lön som erhålls på grund av ett anställningsförhållande och därmed jämförbar inkomst, pension samt förmån eller ersättning som erhålls i stället för den aktuella inkomsten. En skattepliktig uppkomst anses uppkomma för arbetstagaren när arbetsgivaren betalar en utgift som klassas som levnadskostnad för arbetstagarens räkning.  

I 69 b § i inkomstskattelagen föreskrivs att skattepliktig inkomst uppkommer inte när en arbetsgivare bekostar sådan utbildning för en arbetstagare som ligger i arbetsgivarens eller i en till samma koncern hörande arbetsgivares intresse. 

Kulturell träning, språkutbildning samt annan motsvarande utbildning hänför sig vanligtvis till arbete i gränsöverskridande fall. Det är i allmänhet fråga om träning som ordnas i arbetsgivarens intresse, och syftet är att säkerställa att det gränsöverskridande arbetet lyckas genom att träna arbetstagaren inför de krav och målsättningar som hänför sig till arbetet i den nya staten samt att stödja anpassningen till arbets- och fritidskulturen i det nya landet.  

Träning och utbildning som hänför sig till arbete i gränsöverskridande fall nämns inte uttryckligen i inkomstskattelagen som sådan utbildning som arbetsgivaren kan bekosta skattefritt. I beskattningspraxis har träningen och utbildningen ändå betraktas som i 69 b § i inkomstskattelagen avsedd utbildning som ordnas av arbetsgivaren och som inte anses ge upphov till en skattepliktig förmån för arbetstagaren.  

I beskattningspraxis har kulturell träning och språkutbildning kunnat betalas skattefritt för arbetstagaren i fråga om arbete i gränsöverskridande fall oberoende av om det är fråga om en kommendering eller om arbetstagaren har ingått ett arbetsavtal direkt med en finländsk arbetsgivare. 

Motsvarande träning eller utbildning för en familjemedlem har i princip betraktats som en skattepliktig förmån för arbetstagaren i beskattningspraxis. En skattepliktig förmån uppkommer dock inte, om arbetsgivaren inte orsakas några tilläggskostnader av att familjen deltar i träningen eller utbildningen. 

Inkomstskattelagens 69 b § har ett vidsträckt tillämpningsområde. Att kulturell, språklig och annan motsvarande träning skrivs in i lagen stärker nuvarande beskattningspraxis och preciserar innehållet i och tillämpningsområdet för utbildning som kan bekostas skattefritt i fråga om arbete i gränsöverskridande fall. 

2.5  Flyttningskostnader

Allmänt

Arbetstagarens flyttnings- och därtill anslutna resekostnader som arbetsgivaren betalar är i princip skattepliktig förvärvsinkomst för arbetstagaren utifrån inkomstskattelagens begrepp skattepliktig inkomst. Det är fråga om ersättning för levnadskostnader. Arbetsgivaren ersätter i allmänhet arbetstagarens och arbetstagarens familjs kostnader i samband med flyttningen när en utlandskommendering börjar och slutar, t.ex. kostnader för flyttgods eller extra bagage. Kostnaderna kan också ersättas i fråga om sådant arbete i gränsöverskridande fall där arbetstagaren ingår ett arbetsavtal direkt med en arbetsgivare i en främmande stat, och det alltså inte är fråga om en kommendering.  

I Skatteförvaltningens ställningstagande Beskattningen av kostnader och etableringstjänster som betalats av arbetsgivaren i internationella arbetssituationer tas ställning till den skattemässiga behandlingen av ersättningar som hänför sig till arbete i olika gränsöverskridande fall. Skatteförvaltningens ställningstagande Beskattningen av kostnader och etableringstjänster som betalats av arbetsgivaren i internationella arbetssituationer, har getts 18.8.2021, Dnr VH/2124/00.01.00/2021. Ersättningar för flyttnings- och resekostnader behandlas mer ingående även i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för arbetsresekostnader i beskattningen. Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för arbetsresekostnader i beskattningen, har getts 25.4.2024, Dnr VH/1811/00.01.00/2024. 

Arbetstagare som beger sig från Finland till utlandet

Enligt 76 § i inkomstskattelagen är vissa ersättningar i anslutning till tjänstgöring utomlands inte skattepliktig inkomst. Med stöd av 76 § 1 mom. 5 punkten kan arbetsgivaren skattefritt ersätta både arbetstagarens och arbetstagarens familjs flyttnings- och resekostnader i anslutning till tjänstgöring utomlands. Bestämmelsen gäller endast arbetstagare som beger sig från Finland till utlandet. Bestämmelsen är tillämplig på arbete som utförs både på den egentliga arbetsplatsen och på ett särskilt arbetsställe. Det har inte heller föreskrivits någon tidsgräns för tjänstgöringens längd.  

Skattefrihet för flyttnings- och resekostnader förverkligas redan i nuläget vid arbete i gränsöverskridande fall när en arbetstagare beger sig från Finland till utlandet oberoende av om det är fråga om en utlandskommendering eller om arbetsgivaren ingår avtal direkt med en utländsk arbetsgivare. Det finns alltså inte något behov av ändringar i lagstiftningen när det gäller den skattemässiga behandlingen av förmåner för arbetstagare som flyttar från Finland till utlandet. 

Arbetstagare som kommer från utlandet till Finland

Arbetsgivaren kan inte med stöd av 76 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen betala flyttnings- och resekostnaderna för en arbetstagare som kommer till Finland för att arbeta och arbetstagarens familjemedlemmar som flyttar med honom eller henne skattefritt, eftersom bestämmelsen är begränsad till endast förmåner som betalas till en arbetstagare som beger sig från Finland till utlandet. 

Centralskattenämnden (CSN) har i sitt förhandsavgörande CSN 10/2006 angett riktlinjer för skattepliktighet för flyttningskostnader som betalas för en arbetstagare som kommer från utlandet till Finland på arbetskommendering. Enligt förhandsavgörandet kan arbetsgivaren ersätta arbetstagarens flyttningskostnader skattefritt, om det är fråga om en kommendering från utlandet till Finland, som har skett på initiativ av arbetsgivaren och i dennes intresse. För att flyttningen ska kunna anses ha skett i arbetsgivarens intresse, ska det vara fråga om en kommenderingssituation, dvs. en utländsk arbetsgivare ska ha stationerat arbetstagaren i Finland för att arbeta. I beskattningspraxis har skattefri ersättning för kostnaderna ansetts förutsätta arbetsgivarens intresse och arbetsgivarens order eller initiativ till kommenderingen, dvs. arbetsgivaren har haft behov av att få arbetstagaren att arbeta t.ex. för ett visst projekt. I beskattningspraxis har lösningen inneburit att flyttningskostnaderna inte kan ersättas skattefritt när en arbetstagare som kommit till Finland har ingått arbetsavtal direkt med en finländsk arbetsgivare. 

I centralskattenämndens ovannämnda avgörande har man inte separat tagit ställning till skattepliktighet för familjens flyttningskostnader. I beskattningspraxis har det dock ansetts att om flyttningen har skett i arbetsgivarens intresse och på dennes initiativ, är flyttningskostnaderna en helt och hållet skattefri förmån. Även familjens andel har i dessa situationer betraktats som en skattefri förmån. 

Vid ingången av 2020 fogades till inkomstskattelagen genom lag 1557/2019 en specialbestämmelse om ersättning för flyttnings- och resekostnader, inkomstskattelagens 69 c §, enligt vilken skattepliktig förvärvsinkomst är 50 procent av de flyttnings- och resekostnader för arbetstagaren och hans eller hennes familjemedlemmar som arbetsgivaren betalar, om arbetsställets placering är orsaken till att arbetstagaren flyttar. Det kan vara fråga om såväl en flyttning inom Finland och en flyttning från Finland till utlandet som en flyttning från utlandet till Finland. Flyttningen har i praktiken alltid ansetts bero på arbetsställets placering när en arbetstagare flyttar från utlandet till Finland för att arbeta. Det har inte någon betydelse för tillämpningen av bestämmelsen, om arbetstagaren utkommenderas till Finland eller ingår han eller hon ett arbetsavtal direkt med en finländsk arbetsgivare. I enlighet med RP 24/2019 rd om skattepliktighet för flyttningskostnader omfattar tillämpningsområdet för bestämmelsen också arbetstagarens och hans eller hennes familjemedlemmars resekostnader i direkt anslutning till flyttningen. 

Den partiella skattefrihet för ersättning för flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader som föreskrivs i 69 c § i inkomstskattelagen kan tillämpas i situationer där villkoren för skattefrihet enligt centralskattenämndens beslut inte uppfylls, t.ex. på kommenderingar som sker på arbetstagarens initiativ i inlärningssyfte eller för att förvärva erfarenhet. Med stöd av bestämmelsen kan arbetsgivaren dessutom skattefritt ersätta hälften av flyttningskostnaderna och de därtill anslutna resekostnaderna för en arbetstagare som flyttar till Finland och som har ingått ett arbetsavtal direkt med en finländsk arbetsgivare. Då är det inte fråga om en kommendering utan om en flyttning på grund av den egentliga arbetsplatsens placering.  

Arbetsgivaren kan dessutom i enlighet med 71 § i inkomstskattelagen skattefritt ersätta resekostnaderna för en arbetstagare som kommer från utlandet till Finland när arbetstagaren kommer till Finland för en sådan arbetsresa som anges i 72 § i inkomstskattelagen. Om arbetsgivaren också ersätter resekostnaderna för familjemedlemmar till den arbetstagare som företar arbetsresan, har ersättningen till dessa delar betraktats som arbetstagarens skattepliktiga lön. 

Vid kommenderingar från utlandet till Finland är det möjligt att betala arbetstagarens och arbetstagarens familjs flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader helt och hållet skattefritt när det är fråga om en kommendering som sker på arbetsgivarens initiativ och i dennes intresse. Arbetsgivaren kan betala arbetstagarens resekostnader helt och hållet skattefritt också när kommenderingen sker på arbetstagarens initiativ, om villkoren för arbetsresa är uppfyllda. Skattefriheten för flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader som arbetsgivaren bekostat är dock mer begränsad än vad som beskrivs ovan för sådana arbetstagare som flyttar till Finland och som inte berörs av specialbestämmelserna om kommenderingar och arbetsresor. En arbetstagare kan t.ex. flytta till Finland på grund av den egentliga arbetsplatsens placering efter att ha ingått ett arbetsavtal direkt med en finländsk arbetsgivare. Då kan arbetsgivaren med stöd av de nuvarande bestämmelserna betala endast 50 procent av flyttningskostnaderna och de därtill anslutna resekostnaderna för arbetstagaren och arbetstagarens familj skattefritt. Med avseende på regeringsprogrammets målsättning som gäller Finlands dragningskraft och punkt om skattefrihet för avgifter som hänför sig till inreseprocessen samt främjandet av arbetskraftens rörlighet kan det vara motiverat att utvidga skattefriheten för flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader. 

Kommenderingsreseförsäkring

Kommenderingsreseförsäkring handlar vanligtvis om en utvidgad reseförsäkring som arbetsgivaren bekostar för sin arbetstagare och som även täcker arbetsgivarens risker under arbetstagarens utlandskommendering. En kommenderingsreseförsäkring används vanligtvis för att försäkra arbetstagare som kommenderas utomlands för längre tid än några månader.  

Inkomstskattelagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om skattepliktighet för kommenderingsreseförsäkring. Det finns dock ett beslut av högsta förvaltningsdomstolen om den skattemässiga behandlingen av försäkringen (HFD 23.6.2016 liggare 2810). Enligt det beslutet är kostnaderna för en kommenderingsreseförsäkring som arbetsgivaren betalat inte en skattepliktig förmån för arbetstagaren. Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut kan som skattefri förmån betraktas en sådan kommenderingsreseförsäkring som innehåller t.ex. reseolycksfallsförsäkring, resesjukförsäkring, bagageförsäkring, reseansvarsförsäkring, rättsskyddsförsäkring och ersättning för nödvändig hälsovård.  

En kommenderingsreseförsäkring som bekostats för en familjemedel är i princip skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Premierna för kommenderingsreseförsäkringen har dock i beskattningspraxis betraktats som i 76 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen avsedda flyttnings- och resekostnader i anslutning till tjänstgöring utomlands, varvid också en kommenderingsreseförsäkring som tagits för en familjemedlem kan vara en skattefri förmån när det handlar om utlandskommenderingar.  

När det gäller kommenderingar till Finland finns det ingen sådan undantagsbestämmelse liknande 76 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen som skulle stödja skattefrihet för kommenderingsreseförsäkringar och som skulle täcka även förmåner för familjemedlemmar. Med stöd av nuvarande beskattningspraxis är en kommenderingsreseförsäkring för arbetstagarens familjemedlem som bekostats av arbetsgivaren en skattepliktig förmån för en arbetstagare som kommenderats till Finland. Med beaktande av regeringsprogrammets punkter om utvidgad skattefrihet för förmåner till arbetstagare som utstationeras till Finland från utlandet, kan de bristfälliga bestämmelserna och beskattningspraxis i fråga om kommenderingsreseförsäkringar ses som utmanande. Eftersom en kommenderingsreseförsäkring kan anses bero på kommenderingen och utgöra en kostnad som hör till flyttnings- och resekostnaderna, är det motiverat att skattefriheten också omfattar kostnaderna för en kommenderingsreseförsäkring som bekostats för arbetstagarens familjemedlem. 

2.6  Kostnader för registrering hos myndigheter och vissa andra kostnader i samband med inresa som betalas av arbetsgivaren

2.7  Beskattning av finansbranschens kundförmåner

Många företag erbjuder olika kundförmåner under benämningen bonus och de har också olika slags stamkundsprogram. Till exempel affärskedjor som idkar handel med konsumtionsvaror ger sina stamkunder förmåner i pengars värde under benämningen bonus eller motsvarande. Förmånerna grundar sig på beloppet av inköp. Stamkunderna kan använda förmånerna också i kedjans andra butiker eller få ersättningen i form av pengar. I vissa fall kan stamkunderna beviljas rabatt eller stamkundsoptioner. 

Stamkundsförmåner kan ordnas på olika sätt. Bonussystem kallas arrangemang där kunden får använda förmåner (insamlade bonusar eller poäng) för betalning i andra företag inom samma samarbetsgrupp. I dessa system bekostas förmånen av den part som ursprungligen sålt produkten eller tjänsten till kunden och alltså inte av det företag där kunden väljer att använda förmånen. Typiskt för en koncentreringsförmån är att den som beviljar förmånen bekostar den och får även ekonomisk nytta av arrangemanget. 

Även företag i finansierings- och försäkringsbranschen beviljar sina kunder förmåner och olika rabatter som kallas bl.a. bonus. Förmånerna beviljas t.ex. på grund av olika lån, insättningar, försäkringar och fondplaceringar. De kan vara av räntenatur, t.ex. förmåner som beviljas på grund av insättningarnas genomsnittliga saldo eller en placering i en placeringsfond. Det kan också handla om en förmån eller rabatt som erhållits på grund av förvaringsavgiften för värdepapper eller bankserviceavgiften. 

I inkomstskattelagen ingår inga uttryckliga bestämmelser om bonusar e.d., utan skattskyldigheten bestäms enligt de allmänna bestämmelserna. Skattepliktig inkomst är enligt 29 § i inkomstskattelagen den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde, med de begränsningar som anges i lag. Den skattskyldiges alla inkomster och förmåner med penningvärde vilka han eller hon fått är i princip skattepliktig inkomst, om inte annat uttryckligen föreskrivs i lagen eller om det är fråga om en sådan förmån som enligt etablerad rätts- och beskattningspraxis inte anses ingå i begreppet inkomst. 

Enligt 32 § i inkomstskattelagen är avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom kapitalinkomst. Förvärvsinkomst är enligt 61 § i inkomstskattelagen annan inkomst än kapitalinkomst. Utbetalaren av prestationen ska enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) i princip verkställa förskottsinnehållning på den skattepliktiga inkomsten. Betalaren av en skattepliktig förmån har normal skyldighet att verkställa förskottsinnehållning och skyldighet att anmäla förmåner enligt dess karaktär antingen till inkomstregistret eller med årsanmälan. Om bonusen inte ens till någon del betalas i pengar kan förskottsinnehållningen inte verkställas. Detta påverkar dock inte skatteplikten. En årsanmälan om inkomsten ska ges också i dessa fall.  

Den nuvarande skattemässiga behandlingen av bonusar och andra motsvarande förmåner har utformats på grund av rätts- och beskattningspraxis. Skatteförvaltningen har meddelat en anvisning om bonus i beskattningen (VH/1792/00.01.00/2019), där beskattningsfrågor som gäller bonusar och andra kundförmåner behandlas ingående. 

Återbäring i privathushåll

Enligt Skatteförvaltningens anvisning anses i beskattningen av fysiska personer kundförmåner som man fått i form av återbäring, förmånskupong, bonus eller motsvarande som har något annat namn i regel utgöra skattefri inkomst. En sådan skattefri förmån kan exempelvis vara en flygresa som fåtts på basis av inköp, som gjorts inom privathushållet. Det är fråga om skattefria förmåner också då t.ex. ett konsumentandelslag delar ut förmåner till sina medlemmar på basis av inköp till privathushållet vilka medlemmarna själv gjort och betalat. Skattepliktig inkomst uppkommer inte då kunden själv betalat inköpen, utifrån vilka förmånerna beviljas. Förmånerna ses i dessa fall som rabatter som fåtts i efterskott.  

De utgifter som ligger till grund för skattefria förmåner i privathushållet är i typfallet icke-avdragsgilla levnadskostnader i beskattningen. Därför ses inte heller rabatter på levnadskostnader som skattepliktig inkomst. Om en privatperson får förmån på basis av en avdragbar utgift som någon annan betalat, anses förmånen utgöra annan skattepliktig förvärvsinkomst. Till exempel är bonuspoäng som fåtts utifrån en flygresa skattepliktig förvärvsinkomst, om den skattskyldige får dra av de flygreseinkomster som han eller hon betalat som utgift för att förvärva inkomst. 

Förmåner som anknyter till näringsverksamhet, jord- och skogsbruk eller annan verksamhet för att förvärva inkomst

Kundåterbäringar som hänför sig till näringsverksamhet, jord- och skogsbruk eller annan förvärvsverksamhet utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. En sådan kundåterbäring kan vara t.ex. en förmån som beviljas en taxiföretagare vid tankning. Skatteplikten för återbäringar beror på att anskaffningar, som gjorts i anknytning till verksamheten för att förvärva inkomst i fråga, har kunnat dras av från den inkomst som verksamheten genererat i förmånstagarens beskattning. 

Centralskattenämnden har i sitt avgörande CSN 60/2012 ansett att den förmån med penningvärde som fås av bonuspoäng utifrån krediter i anknytning till näringsverksamheten utgör inkomst av näringsverksamhet. I sitt beslut CSN 61/2012 har centralskattenämnden ansett att den förmån med penningvärde som fås utifrån bonuspoäng från krediter i anknytning till jordbruk utgör skattepliktig inkomst av jordbruk. I båda avgöranden ansågs det att inkomsten realiseras när bonuspoängen används. 

Överskottsåterbäring

Överskottsåterbäring som ett andelslag betalar till en medlem är skattepliktig kapitalinkomst, om den i huvudsak betalas på grund av krediter, insättningar och andra motsvarande poster (HFD 2009:9). I det aktuella fallet betalades överskottsåterbäringen i form av pengar till andelslagets medlemmar. Enligt beslutet är överskottsåterbäring som betalas i form av pengar eller andra förmåner skattepliktig, om den betalas koncentrerat på grund av krediter, insättningar, placeringar, försäkringar eller andra motsvarande poster. Lånets användningsändamål (t.ex. konsumtionskredit eller bostadslån) saknar betydelse. 

I ovannämnda beslut har högsta förvaltningsdomstolen också behandlat avdrag från skattepliktiga förmåner. Enligt 54 § i inkomstskattelagen har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av de utgifter som han har haft för att förvärva eller bibehålla dem. Serviceavgifter som betalats till banken är dock enligt beslutet inte utgifter för förvärvande och bibehållande av inkomst som får dras av från den skattepliktiga överskottsåterbäringen. 

De kundförmåner, -bonusar, efterkonton och andra liknande korrigeringsposter som beviljas av ett andelslag utgör inte sådan utdelning av överskott som avses i lagen om andelslag (421/2013). Till sin karaktär är de rabatter/priskorrigeringar som getts på tjänster och produkter och som beaktas redan vid beräkningen av överskottet som uppgetts i andelslagets bokslut. 

Förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster

Företag inom finansierings- och försäkringsbranschen beviljar kunderna förmåner och rabatter som har kallats t.ex. bonusar. Förmånerna kan vara t.ex. sådana som beviljas på grund av lån, insättningar, försäkringar och fondplaceringar. En sådan förmån kan till sin karaktär motsvara ränta, t.ex. förmåner som beviljas på basis av bankdepositionernas genomsnittliga saldo eller placeringarna i placeringsfonder. En sådan förmån kan också utgöra ersättning eller rabatt som beviljats på basis av förvarsavgifter för värdepapper eller bankserviceavgifter.  

Förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster kan enligt nuvarande beskattningspraxis vara antingen skattepliktig inkomst eller skattefria kundrabatter. 

Skattepliktiga förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster

Den skattemässiga behandlingen av förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster har behandlats i högsta förvaltningsdomstolen och i centralskattenämnden. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2002:10 ansågs de förmåner som kunden beviljats på basis av bank-, placerings- och försäkringstjänster utgöra skattepliktig kapitalinkomst till den del förmånerna betalas i penningform eller med dem jämförbara förmåner. Om en person som får en förmån står i ett anställningsförhållande till ett bolag, som tillhör en koncern som beviljar en förmån, handlar det om skattepliktig förvärvsinkomst som denne fått, om personen i anställningsförhållande inte uppfyller kundkriterierna. Arbetstagarkunder behandlas på samma sätt som andra kunder i beskattningen, när förmånen baserar sig på kundrelationen och inte på anställningsförhållandet. 

Också om den skattskyldige har möjlighet att välja en penningprestation eller med en jämförbar förmån eller rabatt på serviceavgifterna, anses förmånen vara skattepliktig (CSN 23/2011 och CSN 47/2011). Med möjligheten att välja ett penningbelopp jämförlig är också det att prestationen betalas för att man inte använt tjänster eller använt dem endast i ringa grad. Förmånen beskattas vid valtidpunkten. Det spelar ingen roll när beloppet betalas eller med den jämförbara förmånen ges. 

Om en förmån som fåtts från ett bonussystem är skattepliktig till följd av möjligheten att välja att få förmånen i penningform eller med en därmed jämförbar prestation, är alla förmåner i princip skattepliktiga om de väsentligen flyter in på basis av krediter, placeringar, insättningar, försäkringar eller motsvarande poster. Kriteriet för väsentligheten är 50 procent. Om över 50 procent av förmånerna i bonussystemet flyter in utifrån andra poster, är enbart de förmåner som flyter in utifrån placeringar, insättningar, försäkringar och andra motsvarande poster skattepliktiga. 

Om den influtna förmånen ges i form av bonuspoäng, blir den enligt etablerad praxis skattepliktig först när bonuspoängen används. Också överlåtelse eller dylik överföring av mottagna poäng till en annan person utlöser beskattning. Om egna bonuspoäng dock automatiskt används för att täcka serviceavgifter som tillhör en person inom samma familjehelhet, bildas inte någon skattepliktig förmån för den person som kumulerat poängen.  

Om den skattskyldige får välja om bonuspoängen används för att täcka hans eller hennes egna serviceavgifter eller någon annans serviceavgifter inom samma familjehelhet, får den skattskyldige till följd av möjligheten att välja en skattepliktig förmån. 

Skattefria förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster

I rätts- och beskattningspraxis har det ansetts att förmåner från krediter, besparingar, investeringar, försäkringar och motsvarande poster i vissa situationer är skattefria kundrabatter. Det senaste avgörandet som gäller saken är centralskattenämndens avgörande CSN 47/2011. I det avgörandet konstaterade centralskattenämnden följande: 

X Bank Ab hörde till bolagsgrupp Y som tillhandahöll bank-, placerings- och försäkringstjänster. Kunderna fick bonus för det sammanlagda beloppet av bank- och försäkringsärenden (besparingar, lån, övriga krediter, placeringsförsäkringar, fondplaceringar och försäkringsavgifter). 

Bonusarna betalades inte ut i form av pengar. De oanvända bonusarna gick ut om kunden inte använt dem inom utsatt tid. 

Om bankkund A fick använda bonusarna efter eget gottfinnande som betalning för olika slags försäkringspremier, serviceavgifter eller dylika i bolag som hörde till Y-gruppen, ansågs A få en skattepliktig förmån. Eftersom förmånen inflöt genom A:s placeringar, krediter och försäkringar, ansågs inkomsten vara jämförlig med inkomst som influtit av egendom och den ansågs således utgöra kapitalinkomst. 

Om banken bestämde hur kunden skulle använda bonusarna och kunden inte fick välja användningsändamålet, skulle bonusarna betraktas som av grupp Y beviljad sedvanlig rabatt som inte var skattepliktig förmån hos A. 

I det aktuella förhandsavgörandet var det fråga om huruvida det uppkom skattepliktig inkomst för bankens bonuskund av att kunden fick välja till vilka arvoden och avgifter den intjänade bonusen användes. Enligt avgörandet leder kundens rätt att välja till att de ackumulerade bonusarna beskattas som kapitalinkomst. Om banken valde användningsändamålen var bonusarna skattefri rabatt. 

För det andra handlade avgörandet om huruvida det är av betydelse för beskattningen att bonusar som influtit av t.ex. bankärenden kan användas för att betala andra tjänster som bolagsgruppen erbjuder. Detta var inte av betydelse i det aktuella avgörandet. Användningsändamålen för bonusarna i det system som avgörandet gällde var tjänster som producerades av sammanslutningar som hörde till Y-gruppen. Bonusarnas användningsändamål var förutom den egna bankens serviceavgifter F Ab:s försäkringsavgifter, arvoden för engångsteckningar och fortlöpande fondteckningar av fonder som förvaltas av E Ab, I-försäkringsbolagets kreditgarantiavgift och månadsavgift samt betalning av J-bolagens arvoden. 

Enligt Skatteförvaltningens gällande anvisning är förmåner som beviljats utifrån krediter, besparingar, placeringar, försäkringar och andra motsvarande poster inte skattepliktig inkomst i de tre följande situationerna: 

1) En sedvanlig och rimlig förmån går automatiskt till att täcka en betalning för serviceavgifter inom samma koncern eller ett motsvarande ekonomiskt konsortium utan möjlighet att den betalas i penningform och betalningen ska slutligen göras av den som beviljat förmånen (det bolag från vilket posten flutit in). 

I dessa fall är förmånen skattefri för mottagaren. Om den skattskyldige dock kan välja för vilka tjänster han eller hon vill använda den post som han eller hon mottagit automatiskt, handlar det om en skattepliktig förmån. Den sedvanliga och rimliga karaktären på en förmån fastställs från fall till fall.  

Med ekonomiskt konsortium avses i detta sammanhang en ekonomisk gruppering av typ koncern där parterna har ett beroendeförhållande som grundar i lag och där parterna kan fungera under samma namn. Ett annat ekonomiskt konsortium som motsvarar koncern är t.ex. en sammanslutning som avses i 2 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker, finans- och försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (1 kap. 3 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 30.7.2004/699 jämte senare ändringar) samt försäkringsgrupper enligt försäkringsbolagslagen (26 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen 18.7.2007/521 jämte senare ändringar). 

I situationer där förmånen går till så kallade partnerföretag eller utomstående företag för betalning av en serviceavgift, anses förmånen vara en skattepliktig förmån som är jämförbar med pengar. Med partnerföretag avses här ett företag som hör till samma grupp, till exempel till samma kedja utifrån ett avtal, men som inte uppfyller kraven för att vara koncernföretag eller ett därmed jämförbart ekonomiskt konsortium. 

Med serviceavgift avses i detta sammanhang det pris bolaget eller ett företag inom samma ekonomiska konsortium tar ut för en tjänst det tillhandahåller. Som en serviceavgift ses inte till exempel en placering i en placeringsfond, men ett tecknings- eller förvaltningsarvode som ska tas ut för denna placering utgör en sådan serviceavgift som avses här. Försäkringspremier och övriga arvoden kan jämställas med serviceavgifter. Serviceavgifter kan inte användas som betalning för varor eller andra föremål än tjänster. 

2) Kunden beviljas rabatt på serviceavgifter på basis av krediter, besparingar, placeringar, försäkringar och andra motsvarande poster i ett bolag som hör till samma ekonomiska gruppering och rabatten betalas i sin helhet av det bolag som beviljat rabatten (koncentreringsförmån). Rabatten kan tekniskt sett beviljas till exempel i form av bonuspoäng så länge som rabatten via bonussystemet ska betalas av betalningsmottagaren, det vill säga den som beviljat rabatten. 

Som sedvanlig och rimlig rabatt kan man se en rabatt som beviljats till en bästa kund eller tillhandahållande av en tjänst till självkostnadspris. Som sedvanlig och rimlig förmån kan man se också en ringa avgiftsfri serviceperiod som getts i det inledande skedet av avtal som gäller tills vidare eller visstidsavtal som gäller i en längre tid. 

3) det är fråga om en kombination av ovan behandlade punkter 1) och 2). 

Ovannämnda tolkning av Skatteförvaltningens anvisningar baserar sig på etablerad rätts- och beskattningspraxis som utformats på grund av högsta förvaltningsdomstolens och centralskattenämndens avgöranden. 

I beskattningspraxis har det dessutom ansetts att bonusar och motsvarande förmåner som inflyter enbart från skadeförsäkringar är skattefri inkomst för mottagaren. När förmåner inflyter enbart från skadeförsäkringar handlar det om köp av en försäkringsprodukt av en viss karaktär och om rabatt som beviljas på grund av den i efterhand och inte om inkomst som inflyter på grund av förmögenhet. Om förmåner från skadeförsäkringar dock är en del att ett mer omfattande kundförmånsprogram, där förmåner också inflyter på grund av krediter, insättningar och placeringar, är de i princip skattepliktig inkomst och kan vara skattefria kundrabatter under de förutsättningar som nämns i Skatteförvaltningens anvisning. 

Kundförmånsprogram som grundar sig på beloppet av krediter, besparingar, investeringar och försäkringar

Flera bolag i finansbranschen har olika kundförmånsprogram, vilkas innehåll påverkas av kundens ärendevolym i det aktuella bolaget. I det följande beskrivs exempel på några kundförmånsprogram som existerar nu. 

OP-bonus är en förmån avsedd för ägarkunder i OP Gruppens andelsbanker. Bonus samlas för personkunder som är andelsbankens ägarkunder och som uträttar bank-, kapitalförvaltnings- och/eller försäkringsärenden som berättigar till bonus. Bonus samlas för banklån med säkerhet, medel på sparkonton, fondanknutna försäkringar och betalda försäkringspremier. Bonus samlas på grund av beloppet av ovannämnda poster, dvs. desto mera ovannämnda poster en person har, ju mer bonus får han eller hon. Bonusen används automatiskt för att betala avgifterna för bank- och försäkringstjänster i företag som hör till samma bolagsgrupp. Användningsobjekt för bonus är dagliga banktjänster, service- och expeditionsavgifter för lån, försäkringspremier, förvarings- och portföljförvaltningsprovisioner för besparingar och placeringar, arvoden för juridiska tjänster och OP Hems fastighetsförmedlingsprovisioner. 

Med stöd av nuvarande rätts- och beskattningspraxis är OP-bonus skattefri. Skattefriheten förutsätter dock att bonusen används till de bank- och försäkringstjänster som OP Gruppen bestämt och valt samt till gruppens övriga serviceavgifter. 

Nordea Bank Abp har ett system med Premiumkunder som baserar sig på beloppet av krediter, besparingar och placeringar och som innehåller förmåner med penningvärde. Det är möjligt att bli premiumkund då kundens förmögenhet uppgår till 80 000 euro eller mer vad gäller sparkapital och placeringar eller kunden har ett finansieringsbehov på över 350 000 euro. Premiumkunder får förutom förmåner som gäller bank- och placeringstjänster även rabatter på Nordea My life-personförsäkringar och Nordea Autoleasings avgifter. 

Danske Bank A/S, filialen i Finland använder Danske Förmånsprogram som har fyra förmånsnivåer. Förmånsnivån i programmet avgörs enligt det sammanlagda beloppet av lån, besparingar, försäkringsbesparingar och placeringar. I förmånsprogrammet bestämmer förmånsnivån priset på kundens banktjänster. En större ärendevolym höjer förmånsnivån och minskar de serviceavgifter som tas ut för banktjänsterna. 

Även Aktia Bank Abp har förmånskundprogram och Premium Banking-program, så att beloppet av kundens krediter, insättningar och placeringar påverkar om kunden blir delaktig av dem. Programmen innehåller förutom förmåner som avser bank- och placeringstjänster även rabatter på vissa försäkringsavgifter och fastighetsförmedlingsarvoden.  

För LokalTapiola Ömsesidiga Försäkringsbolags försäkringar samlas S-gruppens Bonus som betalas i form av pengar. Bonus samlas för trafik- och kaskoförsäkringar, privathushållets andel av hem- och lantbruksförsäkringar, djurförsäkringar, båtförsäkringar, sjukkostnadsförsäkringar för barn och vuxna, privatolycksfalls- och kontinuerliga reseförsäkringar, grund- och parskyddslivförsäkringar, bostadslåneförsäkring, livförsäkringar, vardagsskydd och försäkring vid allvarlig sjukdom hos barn. I beskattningspraxis har dessa bonusar betraktats som skattefria, eftersom de samlas endast på grund av försäkringspremier. Då anser det inte vara fråga om inkomst som uppkommer på grund av förmögenhet, utan om rabatter som beviljats i efterhand. 

Bedömning av nuläget

Konkurrens- och konsumentverket har utrett om OP Gruppens bonussystem begränsar konkurrens på skadeförsäkringsmarknaden avsevärt till nackdel för konsumenterna. Enligt utredningen, som färdigställdes 2019, hittade man i Konkurrens- och konsumentverkets ekonomiska analys inga bevis på missbruk av dominerande marknadsställning. Enligt Konkurrens- och konsumentverkets åsikt var bonussystemet ändå inte problemfritt. Enligt Konkurrens- och konsumentverket snedvrider systemet konkurrensen mellan försäkringsbolagen och gör det svårare för konsumenterna att jämföra priserna på bank- och försäkringsprodukter. Dessutom såg Konkurrens- och konsumentverket problem i beskattningen av bonusarna.  

Nuvarande beskattningspraxis i fråga om bonusar och andra motsvarande förmåner baserar sig på inkomstskattelagens allmänna bestämmelser och har fått sin nuvarande form genom rätts- och beskattningspraxis. Konkurrens- och konsumentverket har i sitt initiativ till finansministeriet ansett att nuvarande beskattningspraxis i fråga om bonusar handlar om en ogrundad skattesubvention som snedvrider konkurrensen. Enligt initiativet ger Skatteförvaltningens anvisning om bonus i beskattningen upphov till en problematisk skattesubvention som riktas till endast en aktör. Skatteförvaltningens anvisningar motsvarar dock centralskattenämndens senaste avgörande i saken. Centralskattenämnden ansåg i sitt avgörande CSN 47/2011 att i en situation där banken bestämde och valde användningsändamålen för bonusarna och användningen inte bestämdes utifrån kundens rätt att välja, skulle bonusarna betraktas som en sedvanlig rabatt som bolagsgruppen Y beviljade sina kunder och som inte medförde någon skattepliktig förmån för A. I det aktuella avgörandet var bonusarnas användningsändamål förutom den egna bankens serviceavgifter F Ab:s försäkringsavgifter, arvoden för engångsteckningar och fortlöpande fondteckningar av fonder som förvaltas av E Ab, I-försäkringsbolagets kreditgarantiavgift och månadsavgift samt betalning av J-bolagens arvoden. I det aktuella fallet hade det ingen betydelse att bonusarna för banktjänster användes för bl.a. betalning av försäkringspremier till ett bolag som hör till samma företagsgrupp. Skatteförvaltningens anvisning innehåller således inte någon tolkning som avviker från centralskattenämndens avgörande, utan den motsvarar centralskattenämndens aktuella avgörande.  

Den lagstiftningspraxis och beskattningspraxis som ligger bakom beskattningen av bonusar är samma för alla aktörer samt bonussystem och andra motsvarande förmåner och rabatter. I beskattningen ingår således inte för närvarande någon skatteförmån som grundar sig på beskattningen och som riktas till en viss aktör, och beskattningen av bonusar innehåller inte för närvarande några egentliga skattemässiga problem. Genom beskattningen är det dock möjligt att påverka de konkurrensolägenheter som Konkurrens- och konsumentverket lyfter fram i sitt initiativ. Enligt initiativet upplevs det som problematiskt med nuvarande praxis framför allt att bonusar kan skattefritt användas även för andra serviceavgifter och tjänster än sådana som bonusarna har influtit från. Problemet är i första hand att bostadslån ger stora bonusar som kan användas direkt för försäkringspremier. Försäkringsbranschen utgör en egen konkurrensutsatt bransch. Eftersom outnyttjade bonusar inte kan tas ut i form av pengar, lönar det sig för bostadslånekunder att ta försäkringarna i samma bolagsgrupps försäkringsbolag, så att bonusarna kan utnyttjas till fullt belopp.  

Eftersom nuvarande beskattningspraxis för bonusar baserar sig på etablerad beskattningspraxis som utformats utifrån högsta förvaltningsdomstolens och centralskattenämndens avgöranden, är det inte motiverat att ändra beskattningspraxis genom Skatteförvaltningens anvisning. Ändringar i beskattningen bör således göras genom lagstiftningsåtgärder. 

2.8  Utbildningsavdrag

Enligt den gällande 56 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968), nedan näringsskattelagen , får arbetsgivaren utöver vad som föreskrivs i 7 § för utbildning av en arbetstagare som arbetat inom näringsverksamheten göra ett utbildningsavdrag enligt 2–4 mom. i denna paragraf när utbildningen baserar sig på en i 9 § i samarbetslagen (1333/2021) avsedd utvecklingsplan eller en i 3 § i lagen om ekonomiskt understödd utveckling av yrkeskompetensen (1136/2013) avsedd utbildningsplan, om  

1) utbildningen pågår oavbrutet i minst en timme, 

2) arbetsgivaren betalar lön till arbetstagaren för utbildningstiden, och 

3) ingen lönesubvention enligt 7 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och inget sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år enligt 7 a kap. i den lagen under skatteåret har beviljats för kostnaderna för avlöning av arbetstagaren. 

Utbildningsavdragets belopp räknas så att den genomsnittliga dagslönen för de anställda vid företaget multipliceras med antalet avdragsberättigande utbildningsdagar och produkten divideras med talet 2. 

Den genomsnittliga dagslönen beräknas så att den lönesumma under skatteåret som enligt 19 a § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) utgör grunden för arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringspremie divideras med det genomsnittliga antal arbetstagare under skatteåret och kvoten divideras med talet 200. Om skatteårets längd avviker från 12 månader, anpassas det tal som används som divisor enligt skatteårets längd. 

Med utbildningsdag avses en dag under vilken utbildning har pågått i minst sex timmar. En utbildningsdag kan även bestå av flera utbildningar eller utbildningsperioder vars sammanräknade längd under ett skatteår är minst sex timmar. Utbildningsavdrag får under skatteåret göras för högst tre utbildningsdagar per arbetstagare. 

Arbetsgivaren ska utarbeta en skriftlig redogörelse för grunderna för beräkning av utbildningsavdraget och för att de förutsättningar för utbildningsavdrag som anges i 1–4 mom. är uppfyllda. Uppgifterna i redogörelsen om att förutsättningarna för utbildningsavdrag är uppfyllda ska anges per anställd. 

Rätten till utbildningsavdrag gäller inte samfund som avses i 20 och 21 §, universitet som avses i 21 a § eller yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 21 b § i inkomstskattelagen och inte heller föreningar och stiftelser. 

I 10 f § i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967) ingår motsvarande bestämmelser som i 56 § i näringsskattelagen. 

2.9  Övervakning av statligt stöd i anslutning till skogsgåvoavdrag

Enligt 55 d § i inkomstskattelagen tillämpas på skogsgåvoavdrag kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. 

Totalbeloppet av alla stöd av mindre betydelse som stödmottagaren erhåller får inte överstiga 200 000 euro under skatteåret och de två föregående skatteåren. 

Som stödmottagare anses skogsmarkens ägare. 

Som tidpunkt för beviljandet av stöd betraktas den tidpunkt då beskattningen blivit klar. Som statligt stöd betraktas skillnaden mellan skattens belopp utan stödåtgärder och beloppet av den faktiska fastställda skatten. 

Skatteförvaltningen rättar beskattningen, om det efter verkställandet av beskattningen till följd av sökande av ändring i beskattningen eller av någon annan orsak framgår att maximibeloppet för stöd enligt förordningen i 1 mom. överskrids på grund av skogsgåvoavdraget. 

Enligt artikel 3.2 i kommissionens förordning (EU) 2023/2831 av den 13 december 2023 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, nedan de minimis-förordningen , får det totala stöd av mindre betydelse som beviljas ett enda företag av en medlemsstat får inte överstiga 300 000 euro under en period av tre år.  

2.10  Utdelningen av samfundsskatt enligt 12 och 12 f § i lagen om skatteredovisning samt inkomstskattesatsen enligt 124 och 124 b § i inkomstskattelagen

Bestämmelser om skattetagargruppernas permanenta utdelning finns i 12 § i lagen om skatteredovisning (532/1998). Bestämmelser om den utdelning av samfundsskatt som ska tillämpas temporärt skatteåren 2020–2029 finns i 12 f § i lagen om skatteredovisning, så den gällande 12 § i lagen om skatteredovisning ska tillämpas följande gång vid de redovisningar som görs för skatteåret 2030. Bestämmelser om de senaste ändringarna i utdelningen av samfundsskatt ingår i lag 1301/2022 som trädde i kraft den 1 januari 2023. 

I 124 § 3 mom. i inkomstskattelagen föreskrivs det om inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund, väglag samt allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet. Med avvikelse från det tidigare föreskrivs det om fastställande av skatten för skatteåren 2020–2029 i 124 b § i inkomstskattelagen. Dessa samfunds inkomstskattesats motsvarar kommunernas utdelning av samfundsskatten. De senaste ändringarna i inkomstskattesatserna för den inkomst som delvis skattefria samfund, väglag samt allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet i lag 1302/2022 som trädde i kraft den 1 januari 2023. 

De enskilda kommunernas utdelning av samfundsskatten bestäms enligt 13 § i skatteredovisningslagen. Kommunens utdelning under skatteåret är medelvärdet av den utdelning som beräknats på basis av uppgifterna i de två senast verkställda beskattningarna. Kommunens utdelning är en relativ andel av summan av företagsverksamhetsposten och skogsposten i förhållande till summan av motsvarande tal för alla kommuner. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.1.1  Beskattning av förvärvsinkomster

I regeringsprogrammet sägs att för att förbättra incitamenten för att ta emot arbete lindras beskattningen av förvärvsinkomster med betoning på låg- och medelinkomsttagare genom att arbetsinkomstavdraget höjs. Skattelindringen uppgår till cirka 100 miljoner euro i beskattningen för 2025 och till totalt 405 miljoner euro under hela regeringsperioden. Det föreslås att lindringen av beskattningen av arbete enligt regeringsprogrammet genomförs genom att arbetsinkomstavdragets maximibelopp och procentsatserna för minskningen höjs. 

I överensstämmelse med regeringsprogrammet görs årligen en indexjustering i beskattningsgrunderna för skatten på förvärvsinkomster på samtliga inkomstnivåer. Under vårens ramförhandlingar beslutade regeringen dock som en del av tilläggsåtgärderna för att anpassa de offentliga finanserna att det inte görs någon indexjustering 2025 i fråga om de två högsta inkomstklasserna i statens inkomstskatteskala. Till följd av detta föreslås det i propositionen att det görs en indexjustering i grunderna för förvärvsinkomstskatten så att de två högsta inkomstklasserna i inkomstskatteskalan inte justeras. Enligt finansministeriets prognos från hösten 2024 uppskattas det att förändringen av konsumentprisindexet 2025 kommer att uppgå till 1,4 procent och förändringen av förtjänstnivåindexet till 3,4 procent. Det föreslås att indexjusteringen görs genom att höja inkomstgränserna i den progressiva inkomstskatteskalan, med undantag av de två högsta inkomstgränserna, samt genom att ändra grundavdragets maximibelopp och arbetsinkomstavdragets minimibelopp, inkomstgränserna för minskning samt den ena procentsatsen för minskningen. Eftersom det inte görs någon indexjustering i fråga om de två högsta inkomstklasserna, ligger skalans högsta nivå vid 150 000 euro även 2025. 

Som helhet sett, när man beaktar de ändringar som föreslås i denna proposition, den stigande inkomstnivån och avgiftsförändringarna, lindras beskattningen för låginkomsttagare och skärps något för medel- och höginkomsttagare. Beskattningen av pensionsinkomst skärps för dem som får mellan ungefär 28 000 och 55 000 euro per år. Beskattningen av förmånsinkomst lindras något för låg- och medelinkomsttagare med dagpenninginkomst. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.1.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna och de skattskyldiga

Allmänt

Konsekvenserna av de ändringar som föreslås i propositionen har i huvudsak bedömts med hjälp av HVSR-mikrosimuleringsmodellen som underhålls av Skatteförvaltningen. 

De ändringar som föreslås i propositionen beräknas statiskt minska skatteintäkterna 2025 med sammanlagt cirka 641 miljoner euro. Statens skatteintäkter beräknas minska med cirka 1 055 miljoner euro. Kommunernas skatteintäkter beräknas öka med cirka 327 miljoner euro. Församlingarnas skatteintäkter beräknas öka med cirka 38,5 miljoner euro och intäkterna från sjukförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 48,5 miljoner euro.  

Att den tidsbestämda sänkningen av beskattningsvärdet för elbilar förlängs med fyra år bedöms minska skatteintäkterna åren 2026–2029 med sammanlagt cirka 92 miljoner euro, varav samfundsskatten andel är 58 miljoner euro. Minskningen av skatteintäkterna fördelas årsvis så att skatteinkomsterna 2026 minskar med 14 miljoner euro varav samfundsskattens andel är 9 miljoner euro, 2027 med 20 miljoner euro varav samfundsskattens andel är 12 miljoner euro, 2028 med 26 miljoner euro varav samfundsskattens andel är 17 miljoner euro och 2029 med 32 miljoner euro varav samfundsskattens andel är 20 miljoner euro. 

De ändringar som föreslås i propositionen uppskattas också påverka hushållens och sammanslutningarnas ekonomiska verksamhet. Ändringarna är därmed också förenade med indirekta konsekvenser. Det uppskattas att den ökade ekonomiska verksamheten ökar skatte- och avgiftsintäkterna, till exempel mervärdesskatten, inkomstskatten och socialförsäkringsavgifterna. Uppskattningsvis minskar den dessutom de offentliga utgifterna, till exempel arbetslöshetsersättningarna och andra utgifter som hänför sig till sysselsättningen. Indirekta konsekvenser är dock svåra att kvantifiera och de har inte kunnat inkluderas i de ekonomiska konsekvenser som presenteras i propositionen. 

Indexjustering i beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster

I enlighet med det beslut som fattades under regeringens ramförhandlingar föreslås en full indexjustering på 3,4 procent enligt inkomstnivåindexet, med undantag för de två högsta inkomstklasserna i inkomstskatteskalan. Enligt finansministeriets prognos från hösten 2024 uppskattas det att förändringen av konsumentprisindexet 2025 kommer att uppgå till 1,4 procent och förändringen av förtjänstnivåindexet till 3,4 procent. Det föreslås att indexjusteringen genomförs genom att höja inkomstgränserna i den progressiva inkomstskatteskalan, med undantag för de två högsta inkomstgränserna, samt genom att ändra maximibeloppet av grundavdraget och maximibeloppet av och ackumulerings- och minskningsprocentsatserna för arbetsinkomstavdraget. Indexjusteringen av beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster beräknas minska förvärvsinkomstskatten med cirka 711 miljoner euro.  

De ändringar i statens progressiva förvärvsinkomstskatteskala som föreslås till följd av indexjusteringen bedöms minska skatteinkomsterna på årsnivå med totalt cirka 372 miljoner euro, varav statens andel är 371 miljoner och kommunernas andel 1 miljon euro. Ändringarnas konsekvenser för församlingarnas och Folkpensionsanstaltens skatteinkomster bedöms vara liten. 

Höjningen av arbetsinkomstavdraget som baserar sig på indexjusteringen bedöms minska skatteinkomsterna med cirka 273 miljoner euro, varav statens andel är 257 miljoner, kommunernas andel 13 miljoner, församlingarnas andel 1 miljon och Folkpensionsanstaltens andel cirka 2 miljon euro. Höjningen av grundavdraget uppskattas minska skatteinkomsterna med cirka 66 miljoner euro, varav statens andel är 33 miljoner euro, kommunernas andel 26 miljoner euro, församlingarnas andel 3 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 4 miljoner euro. 

Underdimensioneringen av indexjusteringen för de två högsta inkomstklassernas del ökar skatteinkomsterna med cirka 54 miljoner jämfört med om indexjusteringen skulle göras till fullt belopp i alla inkomstklasser. 

Höjning av arbetsinkomstavdraget för låg- och medelinkomsttagare

En höjning av arbetsinkomstavdraget i beskattningen av arbete med tyngdpunkten på låg- och medelinkomsttagare i enlighet med regeringsprogrammet beräknas minska skatteinkomsterna med cirka 100 miljoner euro, varav statens andel är 91 miljoner euro, kommunernas andel 7 miljoner euro, församlingarnas andel 1 miljon euro och Folkpensionsanstaltens andel 1 miljon euro. 

I figuren nedan presenteras ändringens effekt på löntagarnas genomsnittliga skattegrad på olika inkomstnivåer. 

Höjning av arbetsinkomstavdraget på grund av minderåriga barn

För att förbättra incitamenten att ta emot arbete i enlighet med regeringsprogrammet införs ett barnspecifikt förhöjt arbetsinkomstavdrag. Den barnspecifika höjningen av arbetsinkomstavdraget på 50 euro bedöms minska skatteintäkterna med cirka 90 miljoner euro, varav statens andel är 86 miljoner euro, kommunernas andel 3 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljoner euro. 

Av figuren nedan framgår förslagets effekt på arbetsinkomstavdragets belopp på olika inkomstnivåer med olika antal barn, vid gemensam vårdnad och för ensamförsörjare. 

Av figuren nedan framgår förslagets effekt på löntagarens genomsnittliga skattegrad på olika inkomstnivåer med olika antal barn, vid gemensam vårdnad och för ensamförsörjare. Exempelvis för en person med gemensam vårdnad om två barn som omfattas av höjningen lindras beskattningen med som mest cirka 0,5 procentenheter på inkomstnivån cirka 19 000–21 000 euro per år och i medeltal med cirka 0,15 procentenheter. Exempelvis för en person med gemensam vårdnad om två barn är arbetsinkomstavdraget från skatten vid avdragets maximibelopp och inom minskningsområdet 100 euro högre än för en person som inte har något minderårigt barn att försörja. För en ensamförsörjare med två barn lindras beskattningen som mest med cirka 1 procentenhet och i medeltal med cirka 0,3 procentenheter. 

Av ändringens effekter bedöms cirka 48,1 procent gälla kvinnor och 51,9 procent män. Den disponibla inkomsten för dem som omfattas av ändringen minskar i genomsnitt med 110 euro för kvinnor och 107 euro för män. 

Sett till inkomsttagargrupper hänför sig ändringen i huvudsak till löntagare och företagare. Av tabellen nedan framgår ändringens inverkan på skatteintäkterna enligt inkomsttagargrupp. 

Socioekonomisk ställning	Andel av förändringen  i euro, %
Pensionär	0,04
Löntagare	95,17
Företagare	3,93
Övriga	0,86
Sammanlagt	100,00

Ur ett regionalt perspektiv bedöms den skatteskärpande effekten av den föreslagna ändringen vara någorlunda jämn. På Åland, i Helsingfors, Vanda och Kervo samt Västra Nylands välfärdsområden är inverkan dock något mindre än medeltalet och på motsvarande sätt är inverkan i Lapplands, Mellersta Österbottens och Norra Österbottens välfärdsområden större än medeltalet. 

I figuren nedan presenteras den föreslagna ändringens inverkan på olika inkomstdecilers disponibla inkomster. Effekterna har beräknats med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. Av figuren framgår att höjningen av arbetsinkomstavdraget minskar den disponibla inkomsten inom alla inkomstdeciler. Effekten är penningmässigt störst i inkomstdecil 8 och relativt störst i inkomstdecilerna 6 och 7, det vill säga bland hushåll med medelhöga inkomster. 

Ändringens inverkan på inkomstfördelningen mätt med Ginikoefficienten är -0,01 procentenheter, det vill säga åtgärden minskar inkomstskillnaderna något. 

Sysselsättningseffekterna av den barnspecifika höjningen av arbetsinkomstavdraget har bedömts med hjälp av en mikrosimuleringsmodell vid finansministeriet. Sysselsättningseffekterna har bedömts genom simulering av hur mycket de sysselsättningsincitament som mätts med sysselsättningsskattegrad ändras i och med höjningen av arbetsinkomstavdraget. När incitamentändringen kombineras med elasticiteten i arbetsutbudet som hämtats ur forskningslitteraturen får man en uppskattning av hur mycket sysselsättningen ökar till följd av höjningen av arbetsinkomstavdraget. I kalkylen har man använt en uppskattning av den genomsnittliga elasticiteten i utbudet av arbete [Källan för det elasticitetsestimat (0,17) som använts i kalkylen är Jäntti, Pirttilä & Selin (2015): Estimating labour supply elasticities based on cross-country micro data: A bridge between micro and macro estimates?], men det är ändå möjligt att utbudet av arbete och elasticiteten i utbudet av arbete skiljer sig från genomsnittet för barnfamiljer. Resultatet av uppskattningar som gjorts med denna metod ger som resultat att den barnspecifika höjningen av arbetsinkomstavdraget ökar sysselsättningen med cirka 1 400 personer på medellång sikt. 

Ersättande av förvärvsinkomstavdraget med arbetsinkomstavdrag

Förvärvsinkomstavdraget är ett avdrag från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst. Dess inverkan på de skattskyldiges skatter är beroende av kommunalskattesatsen: ju högre kommunalskattesats, desto större är avdragets skatteeffekt och tvärtom. Arbetsinkomstavdraget är ett avdrag från skatten, så kommunalskattesatsen inverkar inte på den. Arbetsinkomstavdraget görs från den inkomstskatt på förvärvsinkomster som ska betalas till staten. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten på förvärvsinkomster till staten, görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. 

När förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget på det sätt som föreslås i denna proposition dimensioneras detta enligt den genomsnittliga kommunalskattesatsen. Sålunda skärps beskattningen något i kommuner med högre kommunalskattesats än medeltalet medan den lindras i kommuner med lägre kommunalskattesats än medeltalet. Om ersättandet skulle dimensionernas så att beskattningen inte skärps ens i kommuner med den högsta kommunalskattesatsen skulle det leda till betydande skatteinkomstförluster. För att den föreslagna ändringen ska vara så neutral som möjligt för såväl de skattskyldiga som de offentliga finanserna, föreslås det att marginalskattesatsen i den näst högsta inkomstklassen i inkomstskatteskalan sänks med 0,25 procentenheter och att marginalskattesatsen i den högsta inkomstklassen på motsvarande sätt höjs med 0,25 procentenheter i samband med ändringen. 

Att förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget uppskattas minska statens inkomstskatteintäkter med cirka 426 miljoner euro och öka kommunalskatteintäkterna med cirka 329 miljoner euro, intäkterna av kyrkoskatten med cirka 39 miljoner euro, varav den evangelisk-lutherska kyrkans andel vore cirka 39 miljoner euro och ortodoxa kyrkans andel cirka 1 miljoner euro, och intäkterna av sjukvårdsförsäkringens sjukvårdspremie med cirka 49 miljoner euro enligt 2025 års nivå. Den föreslagna ändringen beräknas sammantaget har en neutral effekt på skatteintäkterna. 

Enligt regeringsprogrammet är målet att minska skillnaden mellan kommunernas nominella och effektiva skattesatser. Den ändring som föreslås här minskar skillnaden mellan kommunernas nominella och effektiva skattesatsen med cirka 19,5 procent, dvs. 0,3 procentenheter.  

I figuren nedan presenteras beloppen av förvärvsinkomstavdraget och arbetsinkomstavdraget på olika inkomstnivåer efter indexjusteringen och ökningen med 100 miljoner euro samt beloppen av arbetsinkomstavdraget efter den ändring som föreslås här. 

I figuren nedan presenteras den skärpande effekten på beskattningen av löneinkomst på olika inkomstnivåer när förvärvsinkomstavdraget slopas (ändringen av inkomstskattesats i form av procentenheter) beräknad enligt den lägsta, genomsnittliga och högsta kommunalskattesatsen 2024. 

I figuren nedan presenteras den lindrande effekten på beskattningen av ändringarna i arbetsinkomstavdraget och den progressiva inkomstskatteskalan på olika inkomstnivåer i kommuner med olika kommunalskattesatser, när förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget. 

I figuren nedan presenteras förändringen i skattegraden för löneinkomst på olika inkomstnivåer i kommuner med den lägsta, genomsnittliga och högsta kommunalskattesatsen när förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget. 

I figuren nedan presenteras en uppskattning som beräknats på hela personbeskattningsmaterialet av den genomsnittliga ändringen i skattegraden för förvärvsinkomst enligt inkomstklasser som spänner över 200 euro, när förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget. Till följd av ändringen skärps beskattningen för cirka 1,2 miljoner skattskyldiga medan den lindras för cirka 1,5 miljoner skattskyldiga. Medianskärpningen är cirka 57 euro per år och medianlindringen cirka -57 euro per år. 

Den föreslagna ändringens konsekvenser för de skattskyldiga skiljer sig åt mellan olika områden, eftersom kommunalskattesatserna är olika. Sett till hela landet beräknas ändringen inte påverka den genomsnittliga beskattningsnivån. Beskattningen lindras i Helsingfors, Vanda och Kervo, Mellersta Nylands, Västra Nylands, Östra Nylands, Egentliga Finlands och Päijänne-Tavastlands välfärdsområden samt i landskapet Åland. I övriga välfärdsområden skärps beskattningen. 

Av figuren nedan framgår de genomsnittliga skatteändringarna enligt område. 

Sett till inkomsttagargrupp riktar sig ändringens skattelindrande effekt i huvudsak till pensionärer och löntagare. De lätta skatteskärpningar som ändringen orsakar riktar sig till arbetslösa och företagare. Av tabellen nedan framgår ändringens inverkan på skatteintäkterna enligt inkomsttagargrupp. 

Socioekonomisk ställning	Skatteändring, mn €
Pensionär	-2
Löntagare	-2
Företagare	1
Övriga	3
Sammanlagt	0

Sett till kommunstorlek ökar den föreslagna ändringen kommunskatteintäkterna med i medeltal 55 euro per invånare i kommuner med mer än 100 000 invånare. I kommuner med mindre än 2 000 invånare ökar kommunalskatteintäkterna med i medeltal 70 euro per invånare. På hela landets nivå ökat kommunalskatteintäkterna med i medeltal 61 euro per invånare. Förändringen i kommunalskatteintäkterna varierar avsevärt på kommunnivå: exempelvis i den kommun som har den högsta kommunalskattesatsen, Halso, ökar intäkterna med cirka 95 euro per invånare, medan förändringen i den kommun som har den lägsta kommunalskattesatsen, Grankulla, skulle vara cirka 18 euro per invånare. På hela landets nivå skulle kommunalskatteunderlaget stärkas med cirka 6,3 miljarder euro, dvs. cirka 1 134 euro per invånare. 

Kommunstorlek	Kommunalskatt euro/invånare	Kommunalskatteunderlag euro/invånare
Mer än 100 000 inv.	55	1 140
40 001-100 000 inv.	67	1 127
20 001-40 000 inv.	67	1 097
10 001-20 000 inv.	72	1 148
5 001-10 000 inv.	72	1 164
2 000-5 000 inv.	70	1 156
Mindre än 2 000 inv.	70	1 150
HELA LANDET	61	1 134
Min. (Grankulla)	18	732
Max. (Halso)	95	1 415

Pensionsinkomstavdrag

Som ett led i de ytterligare åtgärderna för att anpassa de offentliga finanserna föreslås det att pensionsinkomstavdraget minskas så att beskattningen av de mindre pensionerna inte skärps. Det föreslås att pensionsinkomstavdraget minskas genom att höja den ena procentsatsen för minskningen av pensionsinkomstavdraget från 15 procent till 19,6 procent. Minskningen av pensionsinkomstavdraget uppskattas öka skatteintäkterna med cirka 150 miljoner euro, varav statens andel är 108 miljoner euro, kommunernas andel 32 miljoner euro, församlingarnas andel 4 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 6 miljoner euro. 

Skärpningen av beskattningen av pensionsinkomst riktar sig till inkomstintervallet cirka 22 500–57 500 euro per år. Den föreslagna ändringen skärper beskattningen av cirka 830 000 skattskyldigas pensionsinkomst. Pensionsinkomstavdraget sträcker sig för närvarande till en inkomstnivå på cirka 57 500 euro per år, och efter den föreslagna skärpningen av minskningen skulle det sträcka sig till en inkomstnivå på cirka 49 300 euro per år. Beskattningen av pensionsinkomst skulle som mest skärpas med cirka 1,15 procentenheter och i medeltal med cirka 0,6 procentenheter. 

I figuren nedan presenteras skattegraden för pensionsinkomst före och efter ändringen samt ändringen i skattegraden, om beskattningen av pensionsinkomst skärps med cirka 150 miljoner euro genom att minska pensionsinkomstavdraget. 

Av ändringens effekter bedöms cirka 45,9 procent gälla kvinnor och 54,1 procent män. Den disponibla inkomsten för dem som omfattas av ändringen minskar i genomsnitt med 163 euro för kvinnor och 199 euro för män. 

Sett till åldersgrupp riktar sig cirka 15 procent av ändringen till personer under 65 år, cirka 40 procent till personer i åldern 65–74 år och cirka 45 procent till pensionsinkomsttagare som fyllt 75 år. 

Sett till inkomsttagargrupper hänför sig ändringen i huvudsak till löntagare och pensionärer. Av tabellen nedan framgår ändringens inverkan på skatteintäkterna enligt inkomsttagargrupp. 

Socioekonomisk ställning	Andel av förändringen i euro, %
Pensionär	85,5
Löntagare	10,5
Företagare	1,2
Övriga	2,7
Sammanlagt	100,00

Finansministeriet har gjort en separat uppskattning av sysselsättningseffekten av den föreslagna ändringen av pensionsinkomstavdraget. Pensionsinkomstavdraget inverkar direkt på pensionärernas disponibla inkomster. Sålunda kan man tolka saken så att pensionsinkomstavdraget i betydande grad påverkar pensionernas nettonuvärde, dvs. pensionsförmögenheten: ju generösare pensionsinkomstavdraget är, desto mer av bruttopensionsinkomsterna får man i handen, och tvärtom. Enligt den uppskattade sysselsättningseffekten skulle den föreslagna ändringen stärka sysselsättningen med cirka 1 100 personer på 2030 års nivå. Den ökade sysselsättningens stärkande inverkan på de offentliga finanserna vore enligt en grov uppskattning cirka 18 miljoner euro i fråga om de direkta nettoinkomstöverföringarna på 2030 års nivå. 

Den föreslagna ändringarnas inverkan på skattegraden

Tabellen nedan visar i sammanfattning hur förslagen till ändring av inkomstskattegraden genom de i denna proposition gjorda indexjusteringarna samt ändringarna i förvärvsinkomstavdraget, arbetsinkomstavdraget och grundavdraget sammantaget på olika inkomstnivåer påverkar skattegraden för löntagare som är yngre än 53 år. Sifferuppgifterna i tabellen omfattar inkomstskatt till staten, genomsnittlig kommunalskatt, rundradioskatt, genomsnittlig kyrkoskatt, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie samt arbetstagarnas arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremie. I kalkylerna har använts 2024 års genomsnittliga skattesatser för kommunalskatten och kyrkoskatten samt löntagaravgifterna för 2024. 

Löneinkomst, €/år	Grunderna för 2024	Föreslagna grunder för 2025	Ändring i skattegrad,   %-enhet	Skatteändring,   €/år
5 000	7,94	7,94	0	0
10 000	7,94	7,94	0	0
20 000	12,07	10,8	-1,27	-254
30 000	20,38	19,65	-0,73	-219
40 000	25,88	25,21	-0,67	-268
50 000	30,47	29,78	-0,69	-345
60 000	33,65	33	-0,65	-390
70 000	36,33	35,69	-0,64	-448
80 000	38,26	37,71	-0,55	-440
90 000	39,74	39,29	-0,45	-405
100 000	40,98	40,71	-0,27	-270
110 000	42,43	42,36	0,07	-77
120 000	43,63	43,74	0,11	132
130 000	45	44,8	0,1	169
140 000	45,53	45,55	0,02	28
150 000	46,29	46,21	0	-120
160 000	46,95	46,79	-0,16	-256
170 000	47,57	47,36	-0,21	-357
180 000	48,13	47,94	-0,19	-342
190 000	48,62	48,45	0,17	-323
200 000	49,1	48,92	0,15	-300

Pensions-  inkomst, €/v.	Grunderna för 2024	Föreslagna grunder för 2025	Ändring i skattegrad,   %-enhet	Skatteändring,   €/år
5 000	0	0	0	0
10 000	0	0	0	0
20 000	13,93	13,75	-0,18	-36
30 000	21,72	21,81	-0,09	27
40 000	26,72	27,14	0,42	168
50 000	30,95	31,46	0,51	255
60 000	34,82	34,45	-0,4	-222
70 000	37,01	36,7	-0,31	-217
80 000	38,66	38,38	-0,28	-224
90 000	40,09	39,84	-0,25	-225
100 000	41,9	41,65	-0,25	-250
110 000	43,38	43,13	-0,25	-275
120 000	44,61	44,36	-0,25	-300
130 000	45,7	45,41	-0,25	-325
140 000	46,55	46,30	-0,25	-350
150 000	47,32	47,07	-0,25	-375
160 000	48,13	47,91	-0,22	-352
170 000	48,84	48,6	-0,20	-340
180 000	49,47	49,30	-0,17	-306
190 000	50,03	49,88	-0,15	-285
200 000	50,54	50,41	-0,13	-260

Förmåns-  inkomst, €/år	Grunderna för 2024	Föreslagna grunder 2025	Ändring i skattegrad,   %-enhet	Skatteändring, €/år
5 000	5,53	4,84	-0,73	-37
10 000	16,31	15,94	-0,37	-37
20 000	22,45	22,27	-0,18	-36
30 000	25,52	25,37	-0,15	-45
40 000	29,14	28,75	-0,39	-156
50 000	31,43	31,11	-0,32	-160
60 000	33,55	33,18	-0,37	-222
70 000	35,09	34,77	-0,32	-224
80 000	36,24	35,97	-0,27	-216
90 000	37,3	37,05	-0,25	-225
100 000	38,8	38,55	-0,25	-250
110 000	40,03	39,78	-0,25	-275
120 000	41,05	40,8	-0,25	-300
130 000	41,92	41,67	-0,25	-325
140 000	42,66	42,41	-0,25	-350
150 000	43,31	43,06	-0,3	-375
160 000	44,00	43,78	-0,22	-352
170 000	44,60	44,41	-0,19	-323
180 000	45,14	44,98	-0,16	-288
190 000	45,63	45,48	-0,15	-285
200 000	46,06	45,94	-0,12	-240

Hushållsavdrag 

År 2022 beviljades cirka 522 000 skattskyldiga hushållsavdrag och avdragen uppgick sammanlagt till cirka 525 miljoner euro. Det genomsnittliga avdraget uppgick till cirka 1 006 euro. Cirka 76,6 procent av det sammanlagda beloppet av kostnader som berättigar till avdrag hänförde sig till underhåll eller ombyggnad av bostad. Av det sammanlagda beloppet av kostnaderna hänförde sig cirka 17,9 procent till hushållsarbete och cirka 2,7 procent till omsorgs- och vårdarbete. Cirka 2,8 procent av det sammanlagda beloppet av kostnader hänförde sig till avstående från oljeuppvärmning. 

Tabellen presenterar statistik om hushållsavdraget 2022. 

Sammanlagt

Löntagare

Pensionär

Summa, mn€	Antal mottagare, 1000 pers	Medeltal, euro	Summa, mn€	Antal mottagare, 1000 pers	Medeltal, euro	Summa, mn€	Antal mottagare, 1000 pers	Medeltal, euro
Hushållsavdrag, beviljat belopp	525	522	1 006	294	284	1 035	179	195	918
-Skattskyldiga som har beviljats hushållsavdrag till maximalt belopp	-	60	-	-	35	-	-	19	-
-Skattskyldiga som har beviljats hushållsavdrag till det maximala beloppet 2250 euro	-	50	-	-	30	-	-	15	-
-Skattskyldiga som har beviljats hushållsavdrag till det maximala beloppet 3500 euro	-	10	-	-	5	-	-	4	-
Bruttobeloppet av kostnader som berättigar till hushållsavdrag (ISkL 127 c §)	1 460	530	2 757	827	291	2 838	481	197	2 442
-Kostnader för underhåll eller ombyggnad som berättigar till hushållsavdrag, sammanlagt	1 119	392	2 852	663	229	2 894	339	131	2 590
-Kostnader för hushållsarbete som berättigar till hushållsavdrag, sammanlagt	261	200	1 307	135	96	1 413	99	89	1 105
-Kostnader för omsorgs- och vårdarbete som berättigar till hushållsavdrag, sammanlagt	40	16	2 457	5	3	1 499	30	12	2 543
-Kostnader för avstående från oljeuppvärmning som berättigar till hushållsavdrag, sammanlagt	40	10	4 013	23	6	4 082	13	3	3 819

Sänkningen av hushållsavdragets maximala belopp och minskningen av den andel som berättigar till avdrag samt höjningen av avdragets självriskandel beräknas på årsbasis öka skatteintäkterna med cirka 100 miljoner euro. Av detta belopp hänför sig cirka 11 miljoner till kapitalinkomstskatten, 83 miljoner till statens progressiva inkomstskatt, 4 miljoner till kommunalskatten, 1 miljoner till kyrkoskatten och 1 miljoner till sjukförsäkringens sjukvårdspremie. 

Ändringen minskar beloppet av det avdrag som görs från enskilda skattskyldigas skatt. Om en person för 3 000 euro har köpt sådant arbete av ett företag som ger rätt till hushållsavdrag, uppgår avdraget i år till 1 100 euro efter att självrisken dragits av. Efter ändringen föreslås avdraget uppgå till 900 euro. 

Det genomsnittliga avdraget ligger betydligt under det nuvarande maximala beloppet. Sänkningen av det maximala beloppet uppskattas beröra främst större underhålls- och ombyggnadsarbeten på bostäder. 

Syftet med hushållsavdraget är att stödja sysselsättningen och bekämpa den grå ekonomin. Avdraget uppmuntrar människor att låta utomstående utföra arbete som människorna i regel också kan utföra själva. Avdraget uppmuntrar också till skötsel av offentligrättsliga åtaganden och förebygger därmed den grå ekonomin.  

Hushållsavdrag liksom även andra stöd som beviljas via inkomstbeskattningen kan dock inte alls utnyttjas om en person har så låga inkomster att inkomstskatt inte ska betalas på dem. Det kan också hända att skatterna räcker till för att utnyttja endast en del av hushållsavdraget.  

Hushållsavdragets verkningar för sysselsättningen och den grå ekonomin har undersökts i en undersökning som genomförts i samarbete mellan Statens ekonomiska forskningscentral och Löntagarnas forskningsinstitut (Does Household Tax Credit Increase Demand and Employment in the Service Sector?, statsrådets kanslis publikationer 1/2021). Forskningsprojektet genomfördes som ett led i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2019. Enligt undersökningen i fråga påverkar hushållsavdraget efterfrågan på tjänster och sysselsättningen i väldigt låg grad. I undersökningen i fråga sågs inte heller att hushållsavdraget skulle påverka förekomsten av skatteflykt.  

Enheten för utredning av grå ekonomi vid Skatteförvaltningen undersökte utifrån beskattningsuppgifterna för 2018–2021 vilken inverkan hushållsavdrag för tjänster som tillhandahålls av företag har på den grå ekonomin. (Kotitalousvähennyksen vaikutuksia. Torjuuko järjestelmä harmaata taloutta? Selvitys 4/2023). Utredningen visar att risken för att företag som utför mycket arbete som berättigar till hushållsavdrag bedriver grå ekonomi är lägre än bland andra företag. Hushållsavdragets giltighet minskar dock inte förekomsten av grå ekonomi på branschnivå. Avdragssystemet är också känsligt för olika typer av missbruk.  

Begränsningen av hushållsavdraget kan i någon mån minska användningen av hushållsavdraget jämfört med nuläget. Hushållsavdraget är emellertid också i fortsättningen ett betydande samhälleligt stöd för alla som använder sig av de tjänster som ger rätt till avdraget. Hushållsavdraget kan därför anses vara ett viktigt incitament till att skaffa sådana arbeten som ger rätt till avdrag. Den föreslagna måttliga begränsningen bedöms därmed inte ha några betydande konsekvenser för företagens verksamhet eller för bekämpningen av grå ekonomi. 

Skattesubventioner för tjänstebilar

Att den tidsbestämda sänkningen av beskattningsvärdet för elbilar förlängs med fyra år uppskattas minska skatteintäkterna med sammanlagt cirka 92 miljoner euro åren 2026–2029, varav samfundsskattens andel är 58 miljoner euro. Minskningen av skatteintäkterna fördelas årsvis så att skatteinkomsterna 2026 minskar med 14 miljoner euro, 2027 med 20 miljoner euro, 2028 med 27 miljoner euro och 2029 med 32 miljoner euro. 

I konsekvensbedömningen har beaktats den uppskattade ökningen av antalet elbilar de kommande åren. I konsekvensbedömningen har som antagande använts en fördelning där 80 procent av de bilar som börjar omfattas av subventionen är en del av den totala lönen och 20 procent ges ovanpå penninglönen. Dessa antaganden har legat till grund för bedömningen av åtgärdens konsekvenser för intäkterna av såväl förvärvsinkomstskatterna som samfundsskatten.  

Sänkningen av beskattningsvärdet för elbilar riktar sig till personer som använder eller kan börja använda en elbil som tjänstebil. Konsekvenserna av sänkningen av beskattningsvärdet för arbetstagaren och arbetsgivaren beror på hur man kommit överens om att bilförmånen ska beaktas i lönen. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan komma överens om att bilförmånen ska utgöra en del av lönen på flera olika sätt, varvid även konsekvenserna av sänkningen av beskattningsvärdet för beloppet av arbetstagarens beskattningsbara inkomst och å andra sidan arbetsgivarens lönekostnader kan variera i olika lönemodeller.  

Om man t.ex. har kommit överens om att bilförmånen ska utgöra en del av den totala lönen oberoende av bilförmånens värde, har sänkningen av beskattningsvärdet ingen inverkan på arbetstagarens beskattningsbara inkomst, men penninglönen stiger med 170 euro i månaden. Om man alltså har kommit överens om att den totala lönen är t.ex. 4 000 euro i månaden inklusive en helelektrisk tjänstebil, är arbetstagarens skattepliktiga totala lön efter sänkningen av beskattningsvärdet fortfarande 4 000 euro, men bilförmånens andel av den är 170 euro mindre och penninglönens andel 170 euro större jämfört med om värdet av bilförmånen inte skulle sänkas. I fallet med totallön gynnas arbetstagaren alltså av sänkningen av beskattningsvärdet i form av högre penninglön. För arbetsgivaren betyder detta att lönekostnaderna stiger med 170 euro i månaden.  

Om man har kommit överens om att bilförmånen ges ovanpå penninglönen, minskar sänkningen av bilförmånens värde arbetstagarens beskattningsbara inkomst med 170 euro i månaden jämfört med om förmånen skulle värderas till gängse värde. I dessa situationer gynnas arbetstagaren av värdesänkningen genom lägre beskattning. I praktiken motsvarar den nytta som arbetstagaren får i euro grovt beräknat arbetstagarens marginalskattesats andel av beloppet av sänkningen av bilförmånens värde. 

Genom den föreslagna skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar uppskattas antalet utsläppsfria bilar öka med sammanlagt cirka 10 000 bilar under åren 2025–2029. Ungefär 85 procent av skattesubventionen uppskattas beröra elbilar som skulle ha köpts även annars. Den föreslagna förlängningen av skattesubventionen uppskattas minska de kalkylmässiga trafikutsläppen med cirka 0,01 miljoner koldioxidton på 2030 års nivå, vilket är cirka 0,2 procent av de uppskattade kalkylmässiga koldioxidutsläppen från landsvägstrafiken 2030. Kumulativt skulle de kalkylmässiga trafikutsläppen åren 2025–2030 minska med uppskattningsvis cirka 0,05 miljoner koldioxidton till följd av skattesubventionen. Kalkylen baserar sig på antagandet att de elbilar som köpts tack vare skattesubventionen blir kvar i bilbeståndet i Finland också efter att användningen som tjänstebil upphört och ersätter bilar med förbränningsmotor. 

Flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader samt andra förmåner i samband med arbete i gränsöverskridande fall

Det finns ingen statistik tillgänglig över sådana flyttningskostnader och resekostnader som uppstår i samband med flyttningen som arbetsgivaren betalar för arbetstagare som kommer till Finland. Det går inte heller att få fram uppgifterna ur beskattningsmaterialet. Hur ändringen av den skattemässiga behandlingen av förmåner till arbetstagare som kommer till Finland eventuellt påverkar skatteintäkterna har uppskattats genom att utnyttja Migrationsverkets uppgifter om personer som fått uppehållstillstånd i Finland på grund av arbete, personer som registrerat sig som arbetstagare i Finland på grund av EU-medborgarskap och familjemedlemmar till personer som kommer till Finland som arbetstagare, samt regionförvaltningsverkets uppgifter om personer som utstationerats som arbetstagare i Finland.  

Antalet personer som fått uppehållstillstånd i Finland på grund av arbete eller som registrerat sig på grund av EU-medborgarskap har varit i medeltal cirka 13 500 åren 2012–2023. Åren 2021–2023 har antalet varit större än tidigare, i medeltal cirka 18 500 personer per år. Åren 2021– 2023 kom i medeltal cirka 10 000 personer per år som utstationerade arbetstagare till Finland. Antalet familjemedlemmar som följer med utländska arbetstagare till Finland har ökat de senaste åren, och åren 2018–2022 flyttade i medeltal cirka 15 000 sådana personer till Finland.  

Inverkan på skatteintäkterna kan uppskattas på mycket grov nivå genom att utnyttja de uppgifter som beskrivs ovan om antalet personer och de antaganden om flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader samt om för hur stor del av de arbetstagare och deras familjer som kommer till Finland som arbetsgivarna eventuellt betalar sådana kostnader vilkas skattemässiga behandling föreslås bli ändrad i propositionen.  

Den mest betydande effekten på skatteintäkterna uppkommer av att skattefriheten för flyttningskostnader och resekostnader som uppstår i samband med flyttningen som arbetsgivaren betalar för arbetstagare som kommer till Finland på grund av arbetsplatsens placering och deras familjer utvidgas från nuvarande 50 procent till 100 procent. Effekten på skatteintäkterna av att kostnaderna för anskaffning av visum, arbets- och uppehållstillstånd, pass och skattenummer betalas för arbetstagare som flyttar till Finland antas bli liten. 

De föreslagna ändringarna uppskattas minska statens skatteinkomster med sammanlagt 2 miljoner euro. Kommunernas, församlingarnas och Folkpensionsanstaltens andel av effekten på skatteintäkterna antas bli liten. 

Beskattning av finansbranschens kundförmåner

De föreslagna bestämmelserna gäller alla företag i finansbranschen på samma sätt. Det kundförmånsprogram som har de största ekonomiska verkningarna med avseende på de föreslagna ändringarna kan antas vara OP Gruppens bonussystem. Utifrån bokslutsuppgifterna man se att 2023 uppskattade OP Gruppen att man delat ut cirka 280 miljoner euro. Av dessa bonusar skulle cirka 49 procent, dvs. cirka 137 miljoner euro, ha använts för bank- och kapitalförvaltningstjänster, medan cirka 51 procent, dvs. 144 miljoner euro, skulle ha gått till försäkringspremier för skadeförsäkringsprodukter.  

När den skattemässiga behandlingen av bonusar ändras, blir effekten på skatteintäkterna beroende av hur bonusprogrammen ändras efter ändringen. Om bonusprogrammen ändras så att de inte heller efter ändringen ger upphov till beskattningsbar inkomst, har åtgärden ingen ökande inverkan på inkomstskatterna. Å andra sidan, om bonusprogrammen inte ändras och de används på nuvarande sätt, ökar åtgärden inkomstskatterna. Om bonusprogrammen ändras, kan åtgärden också ha en minskande inverkan på skatteinkomsterna.  

Om ändringen leder till att de bonusar som använts till försäkringspremier för försäkringsprodukter blir beskattningsbar kapitalinkomst och ändringen inte påverkar efterfrågan på försäkringsprodukter eller beloppet av bonusarna, är ändringens ökande inverkan på skatteintäkterna cirka 43 miljoner euro. Om ändringen leder till att beloppet av bonusar som används för försäkringspremier ökar, ökar också skatteintäkterna mera än vad som uppskattas ovan. Beloppet av de skatter som betalas på kapitalinkomster stiger medan intäkterna av samfundsskatten minskar. Å andra sidan, om finansbranschen i stället för nuvarande bonuspraxis sänker försäkringspremierna på försäkringsprodukter i motsvarighet till beloppet av bonusarna, minskar ändringen intäkterna av försäkringspremieskatten med cirka 35 miljoner euro. Dessutom minskar ändringen intäkterna av försäkringsbolagens samfundsskatt med cirka 29 miljoner euro och i stället ökar banksektorns samfundsskatt med motsvarande summa, eftersom bonusarna inte längre krymper banksektorns resultat. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ändringens potentiella inverkan på skatteintäkterna kan ligga mellan -35 och +43 miljoner euro beroende på olika antaganden. 

Med stöd av vad som anförts ovan kan man konstatera att de föreslagna ändringarnas konsekvenser för skatteinkomsterna beror i väsentlig grad på hurdana kundförmånsprogram företagen i finansbranschen tillhandahåller efter att ändringen trätt i kraft. Ändringen kan ha en ökande eller minskande eller neutral inverkan på skatteinkomsterna. Eftersom konsekvenserna i hög grad är beroende av kundförmånsprogrammens struktur, som företagen själva beslutar om, går det inte att göra några exakta uppskattningar i eurobelopp. I det stora hela och med beaktande av de sannolika konsekvenserna för beteendet bedöms de föreslagna ändringarnas totala konsekvenser för skatteintäkterna vara små. 

Konsekvenser för hushållen av ändringen i beskattningen av finansbranschens kundförmåner

De föreslagna ändringarna kan ha konsekvenser för de hushåll som beviljas sådana kundförmåner med penningvärde som inflyter på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller placeringar, och som riktar sig till andra tjänster och serviceavgifter än vad de har influtit från. Exempelvis OP Gruppen beviljar andelsbankernas ägarkunder OP-bonus. Andelsbankernas ägarkunder uppgår till cirka 2,1 miljoner personer. År 2022 inflöt i medeltal 102 euro per person i OP-bonus.  

Konsekvenserna för hushållen är beroende av vilka slags kundförmånsprogram företagen har i fortsättningen. Eftersom inverkan är beroende av kundförmånsprogrammens innehåll, är de föreslagna ändringarnas konsekvenser för hushållen svåra att uppskatta. En förmån som för närvarande är skattefri kan ändras antingen helt eller delvis till skattepliktig kapitalinkomst, varvid hushållets nytta av förmånen krymper. Om företagen ändrar kundförmånsprogrammen så att de inte heller i fortsättningen ger upphov till skattepliktig inkomst, kan nivån på hushållens förmåner förbli oförändrad, men de kan fördelas på ett annat sätt. 

Konsekvenser för företagen av ändringen i beskattningen av finansbranschens kundförmåner

De föreslagna ändringarna har konsekvenser för alla företag som beviljar sådana kundförmåner med penningvärde som inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller placeringar, och som riktar sig till andra tjänster och serviceavgifter än vad de har influtit från. Det mest betydande kundförmånsprogrammet av denna typ kan antas vara OP Gruppens bonussystem, och även ändringens direkta konsekvenser kan till stor del antas rikta sig till OP Gruppen. De föreslagna bestämmelserna berör dock alla företag och deras kundförmånsprogram på samma sätt. 

Om företagen även i fortsättningen betalar de aktuella förmånerna i form av skattepliktig kapitalinkomst, förutsätter det att förskottsinnehållning verkställs och att årsanmälan lämnas om de skattepliktiga förmånerna. Detta kan öka företagens administrativa börda i någon mån. Om en förmån inte betalas ens delvis som pengar, kan förskottsinnehållning inte verkställas. Detta inverkar ändå inte på skatteplikten för inkomsten. Årsanmälan om inkomsten ska lämnas även i dessa fall. 

Genom den föreslagna ändringen slopas möjligheten att rikta förmåner som inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller placeringar till andra tjänster och serviceavgifter än vad de har influtit från. Ovannämnda förmåner ska alltså inte längre kunna användas skattefritt t.ex. direkt för skadeförsäkringspremier. Detta kan anses förbättra konkurrensneutraliteten på försäkringsmarknaden och för beskattningens del svara på de konkurrensrättsliga problem som Konkurrens- och konsumentverket pekat på. Genom beskattningen kan man ändå inte direkt bestämma vilka slags kundförmånsprogram som företagen använder. Det är alltså möjligt att dessa förmåner även i fortsättningen riktas även till försäkringspremier. Då är de emellertid skattepliktig kapitalinkomst och förmånen är således i princip mindre. Den föreslagna ändringen kan antas ha positiva konsekvenser för konkurrensneutraliteten på försäkringsmarknaden. 

Den föreslagna ändringen har konsekvenser för företagens informationssystem. De nya bestämmelsernas konsekvenser för företagen har beaktats genom att föreslå en övergångstid för ikraftträdandet av bestämmelserna. 

Utbildningsavdrag

Slopandet av arbetsgivarens utbildningsavdrag uppskattas öka samfundsskatteintäkterna med cirka 12 miljoner euro skatteåret 2025, varav statens andel är 9 miljoner euro och kommunernas andel 3 miljoner euro. Ändringen har endast små konsekvenser för intäkterna av förvärvs- och kapitalinkomstskatten. 

Ansökan om utbildningsavdrag har bedömts utgöra en administrativ tung börda i förhållande till nyttan för företagen, så slopandet av det minskar företagens administrativa börda i anslutning till skattedeklarationen. 

Skatteåret 2022 var största delen, cirka 3 200, av de företag som fick utbildningsavdrag sammanslutningar som fyllt i skattedeklarationsblankett 6B. Det utbildningsavdrag som dessa företag yrkade uppgick till sammanlagt cirka 58 miljoner euro och det genomsnittliga utbildningsavdraget till cirka 18 500 euro. Av dessa företag hade 19,5 procent en omsättning på mer än 50 miljoner euro och de stod för 71,9 procent av det yrkade utbildningsavdraget. Dessa företags genomsnittliga utbildningsavdrag var cirka 68 000 euro. Företag med en omsättning på mindre än två miljoner euro utgjorde 53,8 procent av de kunder som fyllt i blankett 6B och fått utbildningsavdrag och de stod för 9,7 % av beloppet av det yrkade utbildningsavdraget. Det genomsnittliga utbildningsavdrag som dessa företag yrkade på var cirka 1 550 euro. Sammanslutningarnas skatteförmån av avdraget är 20 procent av det avdrag som räknats till godo i beskattningen. 

Man kan anta att slopandet av utbildningsavdraget inte påverkar arbetstagarnas utbildning i någon betydande utsträckning. Utbildningsavdraget har använts mest i stora företag, vars anställda även annars antas delta mer än genomsnittet i kontinuerlig inlärning (Jatkuvan oppimisen tukien ja etuuksien selvitys (Utredning av stöd och förmåner för kontinuerligt lärande), Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:13). Det genomsnittliga beloppet av avdraget i små företag bedöms vara litet i förhållande till den administrativa bördan för att ansöka om avdraget. Dessutom har utbildningsavdraget använts mindre än väntat, vilket stödjer bedömningen att utbildningsavdraget inte har nått de mål som sattes för det när det gäller att öka utbildningen för arbetstagarna.  

Kompensation till kommunerna för förändringar i skatteintäkterna

Förändringarna i kommunernas skatteinkomster kompenseras till nettobelopp i enlighet med regeringsprogrammet. De ändringar som föreslås i denna proposition för 2025 ökar intäkterna av kommunalskatten med 324 miljoner euro. Kompensationerna för ändringarna i skattegrunden för förvärvsinkomster genomförs genom ett separat anslagsmoment i statsbudgeten. 

I denna proposition föreslås det att kompensationerna för samfundsskattens del görs inom skattesystemet på så sätt att utdelningen ändras. 

Förlängningen av skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar med fyra år uppskattas minska intäkterna av samfundsskatten med 9 miljoner euro 2026, varav statens andel är 7 miljoner euro och kommunernas andel 2 miljoner euro. Ändringen uppskattas minska intäkterna av samfundsskatten med 12 miljoner euro 2027, varav statens andel är 9 miljoner euro och kommunernas andel 3 miljoner euro. Ändringen uppskattas minska intäkterna av samfundsskatten med 17 miljoner euro 2028, varav statens andel är 13 miljoner euro och kommunernas andel 4 miljoner euro. Ändringen uppskattas minska intäkterna av samfundsskatten med 20 miljoner euro 2029, varav statens andel är 15 miljoner euro och kommunernas andel 5 miljoner euro.  

Slopandet av arbetsgivarens utbildningsavdrag uppskattas öka intäkterna av samfundsskatten med cirka 12 miljoner euro 2025, varav statens andel är 9 miljoner euro och kommunernas andel 3 miljoner euro. 

De ändringar i utdelningen som föreslås i denna proposition minskar kommunernas skatteinkomster och ökar statens skatteinkomster åren 2025–2027 samt ökar kommunernas skatteinkomster och minskar statens skatteinkomster 2029 så att effekterna av förlängningen av skattesubventionen för utsläppsfria tjänstebilar och slopandet av arbetsgivarens utbildningsavdrag för intäkterna av samfundsskatten är neutrala för kommunerna.  

4.2.1.2  Konsekvenser för inkomstfördelningen

De ändringar som föreslås i skattegrunden för inkomstbeskattningen påverkar inkomstfördelningen mellan personer. Förändringen i inkomstskillnaderna mäts med hjälp av Ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster och den kan ha ett värde mellan 0 och 100. Ju högre värde indikatorn har, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna små i jämförelse med t.ex. de övriga OECD-länderna, men de har ökat avsevärt jämfört med början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna är från 2022, och den har sammanställts av Statistikcentralen utifrån totalstatistiken över inkomstfördelningen. Värdet för Ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnaderna, var 28,6, vilket är 0,5 procentenheter mindre än året innan.  

Finansministeriets skatteavdelning har gjort en statisk kalkyl över hur de ändringar av beskattningsgrunderna som föreslås i denna proposition påverkar inkomstskillnaderna.  

Granskningen omfattade ändringarna i den progressiva inkomstskatteskalan, höjningen av grundavdraget, slopandet av förvärvsinkomstavdraget, höjningen av arbetsinkomstavdraget och införandet av barnförhöjningen samt minskningen av hushållsavdraget och pensionsinkomstavdraget.  

I figuren nedan sammanfattas vilken inverkan de förslag till ändring av inkomstskattegrunderna som nämns i denna proposition sammantaget har enligt inkomstdecil. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Effekten i euro är störst i inkomstdecil 9, dvs. för hushåll med höga inkomster. Inverkan är relativt sett störst i inkomstdecil 8. De förändringar som presenteras i figuren har räknats ut med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

Av figuren framgår vilken inverkan de förslag till ändring av inkomstskattegrunderna som görs i denna proposition sammantaget har enligt inkomstdecil. 

I denna proposition är den sammantagna effekten för inkomstfördelningen av de föreslagna ändringarna av beskattningsgrunderna mätt med Ginikoefficienten -0,01 procentenheter, dvs. åtgärderna minskar inkomstskillnaderna något. 

7.1  Lagen om inkomstskatteskalan för 2025

Denna proposition innehåller ett förslag till lag om inkomstskatteskalan för 2025. Enligt förslaget ska det vid beskattningen för skatteåret 2025 tillämpas en progressiv förvärvsinkomstskatteskala som lindrats i jämförelse med inkomstskatteskalan för 2024 genom att inkomstgränserna i skatteskalan höjs med cirka 3,4 procent i alla andra skatteklasser än de två högsta. I de två högsta inkomstklasserna motsvarar inkomstgränserna skalan för 2024. 

Inkomstskatteskalans nya högsta inkomstklass fogades för första gången till lagen om inkomstskatteskalan för 2013. År 2015 sänktes den nedre gränsen i euro för den högsta inkomstklassen från 100 000 euro till 90 000 euro. Inkomstskatteskalan skärptes för 2016 genom att den nedre gränsen i euro för skalans högsta inkomstklass sänktes från 90 000 euro till 72 300 euro. Detta innebar att de två högsta inkomstklasserna slogs samman. Därefter har det gjorts motsvarande indexjustering i gränsen årligen som i de andra inkomstklasserna. År 2024 fogades till skalan i enlighet med regeringsprogrammet en ny högst nivå med inkomstgränsen 150 000 euro, och skattesatsen på denna nivå är två procentenheter högre än skattesatsen på den näst högsta nivån. 

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering konstateras att den högsta nivån på 150 000 euro för progressionen i beskattningen fortsätter på föreskriven tid fram till slutet av valperioden. Eftersom det föreslås att ingen indexjustering görs i de två högsta inkomstgränserna för 2025, föreslås inkomstgränsen på den högsta nivån i skalan för 2025 vara 150 000 euro.  

År 2025 beräknas antalet personer som får över 150 000 euro i beskattningsbar förvärvsinkomst per år uppgå till cirka 23 000 personer. 

Det föreslås att skalans marginalskattesatser ändras som en del av den helhet som innebär att förvärvsinkomstavdraget slopas och ersätts med arbetsinkomstavdraget. För att den föreslagna ändringen ska vara så neutral som möjligt för både de skattskyldiga och de offentliga finanserna, föreslås det att marginalskattesatsen för den näst högsta inkomstklassen i inkomstskatteskalan sänks med 0,25 procentenheter och att marginalskattesatsen för den högsta inkomstklassen på motsvarande sätt höjs med 0,25 procentenheter i samband med ändringen. 

7.2  Inkomstskattelagen

35 b §. Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar. Det föreslås att den svenskspråkiga översättningen av 1 mom. 2 punkten korrigeras så att den börjar motsvara den finskspråkiga versionen. Det föreslås att ordet och ändras till ordet eller i den svenskspråkiga versionen så att det börjar motsvara ordet tai i den finskspråkiga versionen.  

53 c § Kundförmåner som inflyter på grund av krediter, insättningar och placeringar. Det föreslås att till lagen fogas en ny 53 c §, där det föreskrivs om den inkomstskattemässiga behandlingen av olika kundförmåner med penningvärde som inflyter på grund av krediter, insättningar och placeringar. Enligt 1 mom. ska kundbonus, kundgottgörelse, kundrabatt eller någon annan motsvarande förmån med penningvärde som baserar sig på kundrelationen betraktas som skattepliktig kapitalinkomst för en fysisk person och ett dödsbo, om förmånen inflyter på basis av beloppet eller värdet av privathushållets krediter, insättningar, placeringar, placeringsförsäkringar, försäkringsbaserade investeringsprodukter eller kapitaliseringsavtal. När skatteplikten bedöms är det väsentliga att förmånen med penningvärde inflyter på basis av beloppet eller värdet av de förmåner som definieras i bestämmelsen. När förmånens skattepliktighet bedöms har det ingen betydelse i vilken form förmånen med penningvärde beviljas. Skattepliktig kapitalinkomst ska således vara kundbonus, kundgottgörelse, kundrabatt eller någon annan motsvarande förmån med penningvärde som baserar sig på kundrelationen.  

En förmån anses inflyta på basis av beloppet eller värdet av de poster som nämns i bestämmelsen, om förutsättningen för att få förmånen är att personen ska ha sådana poster som nämns i bestämmelsen och att beloppet eller värdet av de nämnda posterna påverkar erhållandet av den förmån som beviljas eller dess värde. Detta kan konstateras i t.ex. reglerna eller broschyren för bolagets kundförmånsprogram. Med posternas belopp eller värde avses deras belopp eller värde i pengar. 

Om t.ex. bonuspoäng samlas på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller sådana placeringar som nämns i bestämmelsen är det fråga om skattepliktig kapitalinkomst. En förmån inflyter på basis av beloppet eller värdet av de poster som nämns i bestämmelsen också i en situation där rabattens procentsats stiger på grund av beloppet eller värdet i pengar av de krediter, insättningar eller placeringar som nämns i bestämmelsen. Även i situationer där erhållande av förmånen förutsätter t.ex. ett visst lånebelopp eller placeringstillgångar till ett visst värde är det fråga om en förmån som inflyter på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller placeringar och således i princip om skattepliktig kapitalinkomst. Så är fallet t.ex. i situationer där en förmån med penningvärde beviljas endast kunder vars lånebelopp eller placeringstillgångar överstiger t.ex. 200 000 euro.  

Skattepliktig inkomst uppkommer inte av förmåner som baserar sig på enbart en kundrelation. Exempelvis olika koncentreringsrabatter som baserar sig på enbart kundrelationens omfattning ska inte heller i fortsättningen vara en skattepliktig förmån. Även förmåner som beviljas en viss kundgrupp, t.ex. bostadslånekunder på grund av enbart bostadslånekundrelationen, ska betraktas som en förmån som grundar sig på kundrelationen. Inte heller kundförmåner som grundar sig på enbart ägande i företaget ska utgöra sådan skattepliktig inkomst som avses i denna bestämmelse. Sålunda ska kundförmåner som beviljas ägar-kunderna i ett andelslag som hör till en grupp av sammanslutningar i andelslagsform eller aktieägarna i ett företag i aktiebolagsform på grund av enbart ägandet inte utföra sådana skattepliktig kapitalinkomst som avses i denna bestämmelse. Om dock t.ex. någon tilläggsgottgörelse, tilläggsbonus, tilläggsrabatt eller annan motsvarande förmån med penningvärde inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar eller sådana placeringar som nämns i bestämmelsen, ska förmånen vara skattepliktig kapitalinkomst. 

Exempelvis i koncentreringsrabatter kan man beakta ärendeskötselns omfattning och antalet av olika produkter utan att det är fråga om skattepliktig inkomst. Om åter beloppet eller värdet i pengar av krediter, insättningar eller placeringar påverkar t.ex. rabatten på försäkringspremier, är det fråga om skattepliktig inkomst till den del som rabatten överstiger den rabatt som baserar sig på enbart kundrelationen. Som förmåner som baserar sig på kundrelationen kan betraktas t.ex. lika stora förmåner som beviljas alla bostadslånekunder. Om emellertid alla bostadslånekunder ges t.ex. en rabatt på 20 procent på skadeförsäkringar, men rabattens procentsats stiger till 30 procent när lånebeloppet överstiger t.ex. 300 000 euro, är tilläggsrabatten på 10 procent skattepliktig kapitalinkomst. 

Företagen i finansbranschen har rätt att prissätta sina tjänster självständigt och kunderna kan efter personliga förhandlingar ges olika kundspecifika erbjudanden i fråga om tjänsternas pris. Då utgör priset vanligtvis en helhet som består av flera olika faktorer, vilkas effekter inte nödvändigtvis kan skiljas från varandra. Om t.ex. en rabattprocentsats eller annan förmån med penningvärde dock inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet i pengar av kundens krediter, insättningar eller placeringar, är det även i dessa situationer fråga om en förmån som inflyter eller bildas på grund av posterna i fråga. 

Med placeringar avses investeringsprodukter som företag tillhandahåller med stöd av verksamhetstillstånd enligt lagen om investeringstjänster (747/2012) eller lagen om placeringsfonder (213/2019). Till dessa hör bl.a. olika placeringsfonder och investeringsprodukter som baserar sig på aktieplaceringar. Med placeringsförsäkringar, försäkringsbaserade investeringsprodukter och kapitaliseringsavtal avses placeringsförsäkringar, försäkringsbaserade investeringsprodukter och kapitaliseringsavtal enligt lagen om försäkringsavtal (543/1994). Dessa produkter innebär en form av sparande och placering, där man väljer olika placeringsobjekt inom försäkringsavtalet.  

I 2 mom. föreskrivs om i vilka situationer förmåner som inflyter eller bildas på grund av krediter, insättningar eller placeringar som avses i 1 mom. ändå ska betraktas som skattefria kundrabatter. Enligt 1 mom. kan en förmån som avses i 1 mom. vara skattefri inkomst om förmånen används för eller riktas till tjänster, serviceavgifter eller krediträntor som hänför sig till de poster som nämns i 1 mom. Förmåner som inflyter eller bildas på basis av beloppet eller värdet av krediter, insättningar och sådana placeringar som avses i 1 mom. ska således vara skattefria kundrabatter, om de används för eller riktas till sådana tjänster eller serviceavgifter eller räntor på 1 mom. avsedda krediter som bestäms på grund av samma poster. Om en förmån som anges i 1 mom. ges i form av t.ex. bonuspoäng eller motsvarande förmåner, kan deras användningsändamål utan skattepåföljder vara ovannämnda tjänster, serviceavgifter eller skuldräntor. Om bonuspoäng som ska betraktas som en skattepliktig förmån enligt 1 mom. åter används för andra tjänster eller avgifter, t.ex. skadeförsäkringspremier eller fastighetsförmedlingsarvoden, är det till denna del fråga om en skattepliktig förmån. På basis av beloppet eller värdet av poster som aves i 1 mom. kan man skattefri ges även t.ex. lägre bankserviceavgifter, uttagsprovisioner, teckningsprovisioner eller personlig bank- och placeringsrådgivning. Även räntan på en skuld kan vara beroende av beloppet eller värdet av de poster som nämns i 1 mom. 

Även serviceavgifter som hänför sig till kreditkort är en serviceavgift för en banktjänst, så t.ex. bonuspoäng eller andra gottgörelsen ska kunna användas till serviceavgifter för kreditkort eller så kan serviceavgiften för kreditkortet basera sig på beloppet eller värdet i pengar av krediter, besparingar eller placeringar. Kreditkorten i sig innehåller ofta olika förmåner såsom reseförsäkringar, produktskydd eller avgiftsfria besök i flygplatslounger. De förmåner som ingår i kreditkortet påverkar inte i sig serviceavgiftens karaktär som en bankserviceavgift. Bestämmelsen kan emellertid bli tillämplig även på förmåner som bildar på grund av kreditkort, om de förmåner som ingår i kreditkortet inflyter på grund av sådana krediter, insättningar eller placering som avses i bestämmelsen. Gottgörelser och andra förmåner som erhållits på basis av inköp som gjorts på skuld med kreditkortet ska inte betraktas som förmåner som erhållits på grund av krediterna. Om gottgörelsen eller en annan förmån åter bildas på grund av kreditkortsskulden, är det fråga om en förmån som erhållits på grund av krediten. 

I 2 punkten föreskrivs att en ytterligare förutsättning för att det ska vara fråga om en skattefri kundförmån att förmånen inte betalas i form av pengar eller på något därmed jämförbart sätt och att kunden inte kan påverka förmånens användningsändamål. Till den del som en förmån som avses i 1 mom. betalas i form av pengar eller t.ex. ett presentkort ska förmånen alltid vara skattepliktig inkomst. Även möjlighet för kunden att välja förmånens användningsändamål leder till att förmånen är skattepliktig. Kunden kan således inte t.ex. välja för vilka ändamål hans eller hennes bonuspoäng eller rabatter används. Kunden kan inte heller välja om han eller hon använder bonusar eller andra förmåner till de tjänster, serviceavgifter eller krediträntor som avses i 2 mom. 1 punkten, utan förmånerna ska riktas till dessa i den ordning som anges i de regler som fastställts på förhand i förmånsprogrammet. Det väsentliga är att kunden inte kan välja användningsändamålen för förmåner som redan influtit. Om ett bolag har t.ex. flera fristående kundförmånsprogram, bedöms programmen separat och t.ex. kundens rätt att på förhand välja till vilket program han eller hon hör handlar inte om att välja användningsändamål för förmånen. Influtna förmåner kan dock inte användas i korts mellan olika program. 

De förmåner som anges i 1 mom. ska vara skattefria till den del de uppfyller förutsättningarna i 2 mom. I samma kundförmånsprogram kan således ingå skattepliktiga förmåner och skattefria förmåner. Om t.ex. förmåner enligt 1 mom. som beviljas i form av bonuspoäng används delvis för tjänster, serviceavgifter eller krediträntor i anslutning till poster enligt 1 mom. och delvis för t.ex. skadeförsäkringspremier, ska endast den del som används för skadeförsäkringspremier vara skattepliktig kapitalinkomst. Om förmåner inte används, kan den oanvända förmånen betalas i form av pengar och endast den andel som betalas i pengar är skattepliktig kapitalinkomst. 

Beskattningen realiseras på nuvarande sätt vid den tidpunkt då bonusen eller en annan förmån används. Bestämmelsen tillämpas således på de bonusar och andra förmåner som används efter att lagen trätt i kraft och den tidpunkt då de influtit eller beviljats saknar betydelse.  

55 d §. Övervakning av statligt stöd i anslutning till skogsgåvoavdrag. Det föreslås att det nummer på kommissionens förordning som nämns i 1 mom. ändras i överensstämmelse med den gällande förordningen.  

I 2 mom. föreslås att gränsen i euro ändras till 300 000 euro i överensstämmelse med den gällande de minimis-förordningen. Fortlöpande hänsyn ska tas till den treårsperiod som ska beaktas när gränsen tillämpas. För varje nytt stöd av mindre betydelse måste hänsyn tas till det totala beloppet av stöd av mindre betydelse som har beviljats under de senaste tre åren. Exempelvis om stöd beviljas den 15 januari 2025, ska hänsyn tas till de tre senaste åren bakåt från datumet den 15 januari 2025.  

58 §. Ränteutgifter. Det föreslås att 6 mom . upphävs som onödigt, eftersom räntorna på bostadslån inte har varit avdragsgilla från ingången av 2023.  

64 a §. Temporär skattelättnad för utsläppsfria tjänstebilar åren 2026–2029. Det föreslås att en ny 64 a § tillfälligt fogas till lagen från ingången av 2026. Genom den förlängs den skattesubvention för utsläppsfria tjänstebilar som för närvarande med stöd av den gällande lagen gäller till utgången av 2025 till utgången av 2029. Bestämmelsen motsvarar 1 mom. i den paragraf som gäller till utgången av 2025 och bestämmelsens rubrik ändras i överensstämmelse med detta. Värdet av bilförmånen sänks med 170 euro för varje sådan månad som förmånen har uppkommit för användningen av en tjänstebil som betraktas som utsläppsfri under körning. Sänkningen görs för den berörda bilen från det månatliga beskattningsvärde som beräknats i enlighet med det beslut om naturaförmåner som Skatteförvaltningen årligen fastställer. Avdraget ska vara detsamma oberoende av om det schablonmässiga värdet eller värdet per kilometer används vid beräkningen av förmånens värde. När skattesubventionen infördes i början av 2021 föreskrevs att den skulle gälla bilar som registrerats första gången i Finland 2020 eller därefter. Syftet med detta var att undanta sådana tjänstebilar från subventionen som hade skaffats klart före subventionsperiodens början. Eftersom utsläppsfria tjänstebilar redan omfattas av subventionen och det föreslås att subventionen fortsätter med samma innehåll så att även de bilar som för närvarande omfattas av subventionen fortsätter att omfattas av den, föreslås ingen begränsning i anslutning till bilens registreringsår i bestämmelsen. Subventionen ska således omfatta alla tjänstebilar som betraktas som utsläppsfria under körning enligt mätningsmetoden WLTP.  

69 b §. Utbildning som bekostas av arbetsgivaren. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till 69 b § i inkomstskattelagen, där det föreskrivs att kulturell, språklig och annan motsvarande träning som arbetsgivaren bekostar för sin arbetstagare i fråga om arbete i gränsöverskridande arbete ska vara skattefri. Syftet med bestämmelsen är att till denna del fastställa rådande beskattningspraxis i lagen och precisera den nuvarande allmänna bestämmelsen om utbildning bekostas av arbetsgivaren i fråga om arbete i gränsöverskridande fall.  

Med stöd av bestämmelsen kan arbetsgivaren skattefritt bekosta kulturell, språklig och annan motsvarande träning i anslutning till arbete i en annan stat än arbetstagarens utresestat. Denna träning handlar om t.ex. introduktion i destinationslandets arbets- och fritidskultur samt seder och bruk. Genom träningen kan dessutom anpassningen till det nya landet och arbetsmiljön samt mångkulturellt teamarbete stödjas. Som sådan träning som avses ovan betraktas däremot inte hjälp med att sköta olika personliga ärenden, t.ex. öppnande av bankkonto, anskaffning av bibliotekskort och kollektivtrafikbiljetter eller sökande efter bostad. 

I bestämmelsen föreslås ingen ändring i principerna för ersättande av kostnaderna för kulturell, språklig och annan motsvarande träning som betalats för arbetstagarens familjemedlemmar. Träning för familjemedlemmar som arbetsgivaren bekostat ska även i fortsättningen enligt rådande beskattningspraxis betraktas som en skattepliktig förmån för arbetstagaren. Någon skattepliktig förmån uppkommer emellertid inte om det inte medför några extra kostnader för arbetsgivaren av att familjen deltar i träningen eller utbildning. Som i paragrafen avsedda familjemedlemmar betraktas barn och make eller sambo som flyttar till ett gemensamt hushåll tillsammans med arbetstagaren. 

I övrigt föreslås det inga ändringar i paragrafen. Arbetsgivaren ska i princip på det sätt som beskrivs i regeringens proposition RP 107/2017 rd betala kostnaderna direkt till den som ordnar träningen. Om arbetsgivaren betalar en summa pengar till arbetstagaren för träningen, är dessa pengar lön till arbetstagaren. Om arbetsgivaren dock betalar ersättning till arbetstagaren för träning som arbetstagaren själv har betalat helt eller delvis, kan träningen anses vara skattefri i den situationen då ersättningen betalas mot en faktura och ett verifikat. Verifikaten ska även fogas till arbetsgivarens bokföring.  

Det föreslås inte några ändringar i arbetstagarens egen beskattning i fråga om avdragsrätten för träningsutgifter, och därför bedöms avdragsrätten för dessa utgifter i fortsättningen på samma sätt som för närvarande. Avdragsrätten och skatteplikten för träningskostnader är i nödvändigtvis helt symmetriska. Kulturell, språklig och annan motsvarande träning i fråga om arbete i gränsöverskridande fall handlar uttryckligen om träning inför arbete och liv i en annan stat än arbetstagarens utresestat, som också ligger i arbetsgivarens intresse.  

69 c §. Flyttningskostnader som betalas av arbetsgivaren. Det föreslås att 69 c § i inkomstskattelagen ändras så att flyttningskostnader och resekostnader som uppstår i samband med flyttningen som arbetsgivaren betalar för arbetstagaren och hans eller hennes familjemedlemmar till skillnad från nuvarande 50 procent inte till någon del ska vara skattepliktig inkomst för arbetstagaren, när det är fråga om en flyttning på grund av arbetsställets placering. Bestämmelsen införs i 1 mom. i paragrafen. I fortsättningen ska arbetstagarens och hans eller hennes flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader således vara helt och hållet skattefria förmåner oberoende av om det är fråga om en arbetskommendering eller om arbetsavtalet har ingåtts direkt med en finländsk arbetsgivare. Skattefriheten ska gälla även flyttningar inom Finland på grund av arbetsställets placering.  

Dessutom föreslås det att ett nytt 2 mom . fogas till 69 c §, där det föreskrivs att kostnader för en reseförsäkring som arbetsgivaren tagit för arbetstagaren och arbetstagarens familjemedlemmar för att försäkra en arbetskommendering ska betraktas som sådana flyttning- och resekostnader som avses i paragrafen. Till följd av ändringen ska en kommenderingsreseförsäkring som arbetsgivaren bekostat, inklusive familjens andel av kostnaderna, betraktas som en skattefri förmån för den arbetstagare som utkommenderas. Bestämmelsen gör det alltså möjligt att kostnaderna för en kommenderingsreseförsäkring till skillnad från nuläget kan betalas skattefritt även för familjemedlemmarna till en arbetstagare som kommenderats till Finland. Det nya 2 mom. gäller endast kommenderingar över statsgränser, där en arbetstagare lämnar Finland för en utlandskommendering eller kommer från utlandet till Finland på en kommendering. Skattefriheten är uttryckligen begränsad till kostnaderna för en försäkring som arbetsgivaren tagit för utlandskommenderingen och som vanligtvis omfattar reseolycksfallsförsäkringsskydd, resesjukförsäkring, bagageförsäkring, reseansvarsförsäkring, rättsskyddsförsäkring samt ersättning för nödvändig hälsovård.  

Som i paragrafen avsedda familjemedlemmar betraktas barn och make eller sambo som flyttar till ett gemensamt hushåll tillsammans med arbetstagaren. I övrigt föreslås det inga ändringar i paragrafen. Som sådana flyttningskostnader som avses i bestämmelsen betraktas kostnader i direkt anslutning till flyttningen. Det är fråga om kostnader för t.ex. nedpackning, uppackning och transport av saker. Enligt förslaget ska tillämpningsområdet för bestämmelsen också omfatta arbetstagarens och hans eller hennes familjemedlemmars resekostnader som uppstår i samband med flyttningen. Som resor i samband med flyttningen betraktas resor mellan den gamla och nya bostaden. 

Arbetsgivaren ska i enlighet med regeringens proposition RP 24/2019 rd i princip betala flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader direkt till tjänsteleverantören. Om arbetsgivaren betalar en summa pengar till arbetstagaren för flyttningen, är dessa pengar lön till arbetstagaren. Om arbetsgivaren dock ersätter arbetstagaren den kostnad enligt bestämmelsen som arbetstagaren själv har betalat helt eller delvis, kan betalningen anses vara skattefri i den situationen då ersättningen betalas mot en faktura och ett betalningsverifikat. Verifikaten ska även fogas till arbetsgivarens bokföring. Arbetsgivaren ska också dokumentera sådana omständigheter och utredningar som ligger till grund för att flyttningskostnader har behandlats som skattefria. 

I 69 c § ingår en specialbestämmelser som gäller situationer där flyttningssituationer och resekostnader i anslutning därtill betraktas som en arbetstagares levnadskostnader och därmed med stöd av de allmänna bestämmelserna om beskattning som prestationer som i sin helhet är skattepliktig förvärvsinkomst (RP 24/2019 rd, s. 12.). Sålunda har de nu föreslagna ändringarna i syfte att utvidga skattefriheten för flyttningskostnader och resekostnader som uppstår i samband med flyttningen till det fulla beloppet av kostnaderna samt att en kommenderingsreseförsäkring ska betraktas som en kostnad som kan ersättas skattefritt ingen inverkan på avdragsgillheten för flyttningskostnader och därtill anslutna resekostnader i arbetstagarens egen beskattning. Avsikten är inte att ändra nuvarande rätts- och beskattningspraxis t.ex. så att arbetstagarens rätt att dra av flyttningskostnader i sin beskattningen skulle utvidgas till följd av den utvidgade skattefriheten.  

69 d §. Av arbetsgivaren betalda kostnader för registrering hos myndigheter och vissa andra kostnader i samband med inresa. Det föreslås att en ny 69 d § fogas till inkomstskattelagen, där det föreskrivs att skattepliktig förvärvsinkomst uppkommer inte när arbetsgivaren bekostar myndighetsregistreringar och myndighetstillstånd i fråga om arbete i gränsöverskridande fall, en tjänst för att sköta dem som köpts från en utomstående tjänsteleverantör eller vaccinationer, läkemedel och läkarundersökningar som är motiverade av för inresa, tillstånd eller arbetsobjektets förhållanden för arbetstagaren och arbetstagarens familjemedlemmar.  

I 1 mom. 1 punkten föreskrivs att skattepliktig förvärvsinkomst inte är kostnader för att skaffa pass, visum och arbets- eller uppehållstillstånd eller registrering av uppehållsrätt som följer av arbetstagarens och arbetstagarens familjemedlemmars personliga lagstadgade skyldighet. Som i bestämmelsen avsedda kostnader betraktas t.ex. tillstånds- och dokumentavgifter som myndigheterna tar ut samt kostnader för översättning och legalisering av bilagor som behövs för ansökningar. Resekostnader i direkt anslutning till anskaffning av pass och tillstånd samt dokument som behövs för dem ska också betraktas som i bestämmelsen avsedda kostnader.  

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs att skattepliktig förvärvsinkomst är inte kostnader för anskaffning av personbeteckning och skattenummer som arbetstagaren betalar för arbetstagaren och arbetstagarens familjemedlemmar. Trots att personbeteckning och skattenummer i sig är avgiftsfria, kan anskaffningen av dem vara förenad med kostnader, t.ex. resekostnader för besök på skattebyrån. En arbetstagare som flyttar till Finland behöver personbeteckning så att arbetsgivaren kan försäkra sig om att myndighetsrapportering och andra skyldigheter kan skötas på behörigt sätt. Personbeteckning är också en förutsättning för att få skattenummer. Skattenummer krävs i sin tur när man arbetar i vissa branschen och arbetsgivaren ska då övervaka att arbetstagarna har ett fotoförsett ID-kort som innehåller skattenumret. Anskaffning av personbeteckning och skattenummer kan av denna orsak betraktas som en förutsättning för arbete i gränsöverskridande fall och kostnaderna som nödvändiga kostnader som följer av det gränsöverskridande arbetet. Därför ska arbetsgivaren kunna betala även kostnaderna för anskaffningen av personbeteckning och skattenummer för arbetstagarens familjemedlemmar skattefritt.  

I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det att skattepliktig förvärvsinkomst är inte vaccinationer, läkemedel och läkarundersökningar som krävs för inresa, visum, arbets- eller uppehållstillstånd eller som är motiverade av arbetsobjektets förhållanden för inresa och som arbetstagaren betalar för arbetstagaren och arbetstagarens familjemedlemmar. Skattefrihet ska förutsätta att vaccinationerna, läkemedlen och läkarundersökningarna är nödvändiga för inresa eller tillstånd, eller att de grundar sig på tai rekommendationer från myndigheter, en företagsläkare eller någon annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i antingen utrese- eller destinationslandet. Det kan vara fråga om t.ex. en vaccination eller medicinering som är nödvändig för att säkerställa att man kan vistas tryggt i landet. Bestämmelsens syfte är inte att till någon del skärpa nuvarande beskattningspraxis. I nuläget kan en del av ovannämnda hälsovårdskostnader som hänför sig till gränsöverskridande arbete vara skattefria med stöd av den skattelagstiftning som gäller företagshälsovård, och bestämmelsens syfte är inte att begränsa den skattefrihet som redan gäller för dessa kostnader.  

I 2 mom. föreskrivs det att skattepliktig förvärvsinkomst är inte heller av tjänster som köpts från en utomstående tjänsteleverantör för att sköta myndighetsregistreringar och tillstånd enligt 1 mom. 1 och 2 punkten och som arbetsgivaren bekostat. Med tjänster avses t.ex. hjälp med att uträtta ärenden hos myndigheter samt upprätta olika dokument.  

Arbetsgivaren ska i princip betala de kostnader som avses i 1 och 2 mom. direkt till myndigheten eller en annan tjänsteleverantör. Om arbetsgivaren betalar en summa pengar till arbetstagaren för kostnaderna, är dessa pengar lön till arbetstagaren. Om arbetsgivaren dock ersätter arbetstagaren den kostnad som avses i bestämmelsen och som arbetstagaren själv har betalat helt eller delvis, kan betalningen anses vara skattefri i det fallet att ersättningen betalas mot en faktura och ett betalningsverifikat. Verifikaten ska även fogas till arbetsgivarens bokföring. Arbetsgivaren ska också dokumentera de omständigheter och utredningar som ligger till grund för att kostnaderna för myndighetsregistreringar, tillstånd och hälsovård behandlas som skattefria. En prestation ska betraktas som arbetstagarens skattepliktiga lön, om de kostnader som ersätts inte hänför sig till arbete i fråga om gränsöverskridande fall. Som i paragrafen avsedda familjemedlemmar betraktas barn och make eller sambo som flyttar till ett gemensamt hushåll tillsammans med arbetstagaren 

Det föreslås inga ändringar i avdragsgillheten för de kostnader som avses i 1 och 2 mom. i arbetstagarens egen beskattning. Syftet med den föreslagna ändringen är att förbättra arbetsgivarens konkurrenskraft vid rekryteringen av utländsk arbetskraft till Finland och att stödja arbetstagarens och arbetstagarens familjs möjligheter att slå sig ner i Finland.  

100 §. Pensionsinkomstavdrag. Det föreslås att grunderna för fastställande av pensionsinkomstavdraget i 2 mom. ändras så att procentsatsen för minskningen av pensionsinkomstavdraget höjs från 15 procent till 19,6 procent till den del som nettoförvärvsinkomsterna överstiger 22 500 euro. I fortsättningen beräknas fullt pensionsinkomstavdrag så att beloppet av den fulla folkpensionen i euro multipliceras med talet 1,173, varefter resultatet avrundas uppåt till närmaste hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst är större än fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 51 procent av det överskjutande beloppet. Till den del den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 22 500 euro minskar avdraget dock med 19,6 procent av den överskjutande delen.  

105 a § Förvärvsinkomstavdrag. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom det föreslås att förvärvsinkomstavdraget ersätts med arbetsinkomstavdraget.  

106 §. Grundavdrag. Det föreslås att paragrafen ändras så att grundavdragets maximibelopp höjs från 3 980 euro till 4 115 euro. Grundavdraget beviljas till fullt belopp vid en dagpenningsinkomst på 4 115 euro per år, en löneinkomst på cirka 5 400 euro per år och en pensionsinkomst på cirka 13 800 euro per år. För mottagare av dagpenningsinkomst har grundavdraget en effekt på en inkomst på upp till cirka 27 000 euro per år, för mottagare av löneinkomst på upp till cirka 30 200 euro per år och för mottagare av pensionsinkomst på upp till cirka 30 600 euro per år.  

124 §. Fastställande av skatten. Det föreslås att den i 3 mom. avsedda inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund, väglag och allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet ändras från 4,68 procent till 4,67 procent. Genom ändringen säkerställs det att inkomstskattesatsen för inkomst som delvis skattefria samfund, väglag och allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet även i fortsättningen motsvarar kommunernas utdelning av samfundsskatten.  

124 b §. Fastställande av skatten för skatteåren 2020–2029. Det föreslås att den i 6 och 10 punkten inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund, väglag och allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet ändras för skatteåren 2025 och 2029. Genom ändringen säkerställs det att inkomstskattesatsen för inkomst som delvis skattefria samfund, väglag och allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet för skatteåren 2025 och 2029 motsvarar kommunernas utdelning av samfundsskatten. Det görs inga ändringar i 124 b § 1–5 och 7–9 punkten i inkomstskattelagen, där det föreskrivs om fastställande av skatten för skatteåren 2020–2024 och 2026–2028.  

Det föreslås att 6 punkten ändras så att 2025 är inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund och väglag har erhållit från en fastighet 4,73 procent i stället för 4,74. 

Det föreslås att 10 punkten ändras så att 2029 är inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund och väglag har erhållit från en fastighet 4,66 procent i stället för 4,65. 

125 §. Arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att 2 mom. ändras så att arbetsinkomstavdragets maximibelopp höjs från 2 140 euro till 3 225 euro. Det föreslås att procentsatsen för minskningen av avdraget höjs från 12 procent till 18 procent. Det föreslås att inkomstgränserna för minskningar höjs så att när den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster överstiger 24 250 euro i stället för nuvarande 23 420 euro minskar avdraget med 2,22 procent i stället för nuvarande 2,03 procent av det belopp med viket nettoförvärvsinkomster överstiger 24 250 euro. Till den del som den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 42 550 euro i stället för nuvarande 71 900 euro minskar avdraget dock med 3,44 procent av den överskjutande del i stället för nuvarande 1,21 procent.  

Det föreslås att ett nytt 4 mom . fogas till paragrafen, där det föreskrivs om höjning av arbetsinkomstavdragets maximibelopp på grund av antalet minderåriga barn som den skattskyldige ska försörja. Maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget höjs med 50 euro för varje minderårigt barn som den skattskyldiga ska försörja. För den som är ensamförsörjare beviljas höjningen till dubbelt belopp. I höjningen tillämpas inte något maximibelopp baserat på antalet barn.  

Höjningen beviljas en skattskyldig som på skatteårets sista dag enligt befolkningsdatasystemet är vårdnadshavare för ett minderårigt barn. Med vårdnadshavare för barn avses vårdnadshavare enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Enligt den lagen är vårdnadshavare barnets föräldrar eller de som anförtrotts vårdnaden om barnet. Minderåriga barn definieras enligt 8 § 1 mom. i inkomstskattelagen, dvs. med minderåriga barn avses barn som före skatteårets ingång inte har fyllt 17 år. Rätten till höjning bestäms enligt vårdnadsförhållandena på skatteårets sista dag. Detta betyder att höjningen beviljas barnets vårdnadshavare första gången för barnets födelseår och sista gången för det skatteår under vilket barnet fyller 17 år. 

Arbetsinkomstavdragets barnförhöjning är personlig och det avgörande för att erhålla höjningen är om man är antecknad som vårdnadshavare i befolkningsdatasystemet. Om barnet har två vårdnadshavare enligt befolkningsdatasystemet, får båda vårdnadshavarna höjningen. Höjningen beviljas t.ex. också en s.k. umgängesförälder, om han eller hon är antecknad som barnets vårdnadshavare i befolkningsdatasystemet. 

I fall av omhändertagande behåller barnets vårdnadshavare vårdnaden om barnet. Barnförhöjningen beviljas även i dessa fall så länge som de är antecknade som barnets vårdnadshavare i befolkningsdatasystemet. Om andra personer vid sidan av eller i stället för föräldrarna är antecknade som vårdnadshavare i befolkningsdatasystemet, får även dessa personer barnförhöjningen.  

Ensamförsörjare beviljas avdraget till dubbelt belopp. Detta innebär att om inkomstskattelagens bestämmelser om makar inte tillämpas på den skattskyldige, är beloppet av höjningen 100 euro för de barn vars enda vårdnadshavare han eller hon är enligt befolkningsdatasystemet. Om inkomstskattelagens bestämmelser om makar tillämpas på den skattskyldige, är beloppet av höjningen 50 euro för varje minderårigt barn som ska försörjas, oberoende av antalet vårdnadshavare. Definitionen av ensamförsörjare än densamma som i fråga om det barnavdrag i beskattningen som gällde åren 2015–2017. Även barnbidragets ensamförsörjarförhöjningen är buden till huruvida en person är gift eller sambo. I inkomstskattelagen avses med makar personer som har ingått äktenskap med varandra före skatteårets utgång. Bestämmelserna om makar tillämpas även på personer som under skatteåret fortgående har levat under äktenskapsliknande förhållanden i gemensamt hushåll utan att ingå äktenskap med varandra och som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft ett gemensamt barn. På makar som i avsikt att upphöra med sin samlevnad antingen har bott åtskils hela skatteåret eller under skatteåret varaktigt har flyttat isär tillämpas dock inte inkomstskattelagens bestämmelser om makar. Bestämmelserna om makar tillämpas inte heller på makar som inte vardera är allmänt skattskyldiga. Till denna del föreskrivs dock ett sådant undantag att en make utomlands hindrar erhållande av ensamförsörjarförhöjningen på samma sätt som en make i Finland. 

En skattskyldig på vilken inkomstskattelagens bestämmelser om makar inte tillämpas kan ha sådana barn att försörja vars enda vårdnadshavare han eller hon är, samt sådana barn som han eller hon har gemensam vårdnad om. I dessa fall beräknas höjningen barnspecifikt på grund av vårdnadsförhållandet. För barn som han eller hon har gemensam vårdnad om är höjningen 50 euro och för barn som han eller hon är ensamförsörjare för är den 100 euro.  

Skatteförvaltningen beviljar höjningen på tjänstens vägnar utifrån uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Beskattningen av utlänningar som är allmänt skattskyldiga i Finland verkställs i enlighet med lagen om beskattningsförfarande, och de har då rätt till skatteavdrag enligt inkomstskattelagen. Även begränsat skattskyldiga kan kräva att deras beskattning verkställs i enligt med lagen om beskattningsförfarande på det sätt som föreskrivs i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978). Det finns inte nödvändigtvis någon anteckning om vårdnadsförhållandena i fråga om utländska barn i det finländska befolkningsdatasystemet. I dessa undantagsfall ska höjningen kunna beviljas på yrkande av kunden med stöd av ett intyg om vårdnadsförhållandena som utfärdats av en myndighet i den aktuella staten. 

127 a § Hushållsavdrag. Det föreslås att 1 mom. ändras så att maximibeloppet av hushållsavdraget per år sänks från nuvarande 2 250 euro till 1 600 euro. Dessutom höjs avdragets självrisk från 100 euro till 150 euro. Sålunda är hushållsavdraget är högst 1 600 euro per år och det beviljas endast till den del den avdragbara delen av kostnaderna som avses i 127 b § överstiger 150 euro.  

127 b § Grunden för hushållsavdrag. Det föreslås att 1 punkten i paragrafen ändras så att den skattskyldige får dra av 13 procent i stället för nuvarande 15 procent av den utbetalda lönen för arbete som berättigar till hushållsavdrag. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie som den skattskyldige har betalat på basis av arbete får den skattskyldige dra av till fullt belopp i enlighet med vad som gäller i nuläget.  

Det föreslås att 2 och 3 punkten i paragrafen ändras så att den skattskyldige i stället för nuvarande 40 procent får dra av 35 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd person som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. Detta avdrag får också göras för en ersättning för normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete som har betalats till ett allmännyttigt samfund som avses i 22 § i inkomstskattelagen. 

127 f §. Hushållsavdragets maximibelopp och grunden för avdraget för avstående från oljeuppvärmning under skatteåren 2025–2027. Det föreslås att paragrafen ändras till följd av den ändring som föreslås i hushållsavdragets maximibelopp. Enligt 1 mom. kan hushållsavdraget under åren 2025–2027 vara högst 3 500 euro, dock så att i maximibeloppet kan ingå ett avdrag på högst 1 600 euro i stället för nuvarande 2 250 euro som beviljas på grund av annat avdragsgillt arbete än på grund av avstående från oljeuppvärmning.  

Eftersom det förhöjda hushållsavdrag som beviljas på grund av hushålls-, omsorgs- och vårdarbete upphör vid utgången av 2024, föreslås att paragrafens rubrik och innehåll samtidigt ändras så att den gäller beviljande av hushållsavdrag på grund av avstående från oljeuppvärmning under åren 2025–2027. Det föreslås inga ändringar i innehållet i hushållsavdrag som beviljas på grund av avstående från oljeuppvärmning. 

131 §. Beloppet av underskottsgottgörelse. Det föreslås att 3–5 mom. upphävs som onödiga eftersom räntorna på bostadslån inte längre har varit avdragsgilla från ingången av 2023.  

7.3  Lagen om upphävande av 56 § i lagen beskattning av inkomst av näringsverksamhet

56 §. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom arbetsgivarens utbildningsavdrag slopas.  

7.4  Lagen om upphävande av 10 f § i inkomstskattelagen för gårdsbruk

10 f. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom arbetsgivarens utbildningsavdrag slopas.  

7.5  Lagen om beskattningsförfarande

15 d §. Skyldighet att lämna uppgifter när byggherren är en fysisk person. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom ., som motsvarar det gällande 4 mom. Det är fråga om en teknisk ändring, genom vilken det aktuella bemyndigandet fortsätter att gälla även från ingången av 2025.  

7.6  Lagen om skatteredovisning

12 §. Skattetagargruppernas utdelning. Det föreslås att statens permanenta utdelning av samfundsskatteintäkterna enligt 12 § höjs med 0,04 procentenheter från 76,60 procent till 76,64 procent och att kommunernas utdelning på motsvarande sätt sänks från 23,40 procent till 23,36 procent.  

12 f §. Skattetagargruppernas utdelning skatteåren 2020–2029. Det föreslås att 6–8 och 10 punkten, som gäller skattetagargruppernas utdelning skatteåren 2025–2027 och 2029, ändras. Det görs inga ändringar i 12 f § 1–5 och 9 punkten, där det föreskrivs om skattetagargruppernas utdelning skatteåren 2020–2024 och 2028.  

I 6 punkten föreslås det att statens utdelning skatteåret 2025 höjs med 0,04 procentenheter och att kommunernas utdelning sänks i motsvarande mån. Statens utdelning skatteåret 2025 vore 76,35 procent och kommunernas utdelning 23,65 procent av samfundsskatten. 

I 7 punkten föreslås det att statens utdelning skatteåret 2026 höjs med 0,02 procentenheter och att kommunernas utdelning sänks i motsvarande mån. Statens utdelning skatteåret 2026 vore 77,10 procent och kommunernas utdelning 22,90 procent av samfundsskatten. 

I 8 punkten föreslås det att statens utdelning skatteåret 2027 höjs med 0,01 procentenhet och att kommunernas andel sänks i motsvarande mån. Statens utdelning skatteåret 2027 vore 76,95 procent och kommunernas utdelning 23,05 procent av samfundsskatten. 

I 10 punkten föreslås det att statens utdelning skatteåret 2029 sänks med 0,01 procentenhet och att kommunernas utdelning höjs i motsvarande mån. Statens utdelning skatteåret 2029 vore 76,72 procent och kommunernas utdelning 23,28 procent av samfundsskatten.  

Av de ovannämnda ändringarna i 6–8 och 10 punkten av statens utdelning av samfundsskatten hänför sig höjningen på 0,04 procentenheter och av ändringarna i kommunernas utdelning av samfundsskatten hänför sig sänkningen på 0,04 procentenheter till slopandet av arbetsgivarens utbildningsavdrag. Resten av ändringarna i statens utdelning skatteåren 2026–2027 och 2029 hänför sig till kompenseringen av effekterna på skatteintäkterna av skattesubventionen för tjänstebilar. 

10.1  Minskning av pensionsinkomstavdraget