7.1
Konsumentskyddslagen
1 kap. Allmänna stadganden
2 §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 2 § i den gällande lagen.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 2 mom. Genom momentet genomförs artikel 3.1a i konsumenträttighetsdirektivet. I artikel 3 i konsumenträttighetsdirektivet föreskrivs om direktivets tillämpningsområde, och i den punkt 1a som införts i artikeln preciseras direktivets tillämpningsområde. Konsumenträttighetsdirektivet har i Finland genomförts genom bestämmelserna i 6 kap. och vissa bestämmelser i 2 kap. i konsumentskyddslagen. Dessutom har det på grund av direktivet gjorts vissa ändringar i 5, 6 a, 7 och 12 kap. i konsumentskyddslagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska bestämmelserna i 3, 4 och 6 kap. även tillämpas på sådana avtal om konsumtionsnyttigheter med stöd av vilka en konsument lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter till en näringsidkare.
Artikel 3.1a i konsumenträttighetsdirektivet har begränsats till att gälla situationer där en näringsidkare tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en digital tjänst eller digitalt innehåll som levereras elektroniskt till konsumenten. Enligt förslaget ska utvidgningen av tillämpningsområdet utsträckas till att gälla avtal om konsumtionsnyttigheter i allmänhet. Även om i synnerhet digitalt innehåll och digitala tjänster ofta levereras på nätet med stöd av avtal där konsumenten inte betalar en köpesumma för det digitala innehållet eller den digitala tjänsten utan lämnar personuppgifter till näringsidkaren, är det möjligt att konsumenten också med stöd av avtal som gäller andra konsumtionsnyttigheter lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter. Därför föreslås det att bestämmelsens tillämpningsområde ska vara mer omfattande än vad som förutsätts i artikel 3.1a i konsumenträttighetsdirektivet. På de avtal som avses i momentet tillämpas förutom de bestämmelser i 6 kap. som utfärdades i syfte att genomföra konsumenträttighetsdirektivet även bestämmelserna i 3 och 4 kap. i lagen. Till de sistnämnda delarna är det fråga om rent nationell reglering. Bestämmelserna i dessa kapitel tillämpas redan nu i princip på alla avtal mellan en näringsidkare och en konsument som omfattas av lagens tillämpningsområde.
För att 3, 4 och 6 kap. ska kunna tillämpas i en situation som avses i bestämmelsen förutsätts det att ett avtal kan anses ha ingåtts mellan parterna. Den tidpunkt när ett avtal kan anses ha uppkommit mellan parterna bestäms enligt de allmänna avtalsrättsliga principerna. I vilket fall som helst kan uppkomsten av ett avtal anses förutsätta åtminstone något slags aktivt förfarande för att ingå avtal också från konsumentens sida. Ett avtal som avses i bestämmelsen ska inte anses uppkomma enbart till exempel på den grunden att konsumenten har gett sitt samtycke till användningen av kakor när han eller hon övergår till att använda en tjänst, till exempel läsa en webbtidning. Vid bedömningen av om ett avtal har uppkommit ska särskild vikt fästas vid om parterna kan anses ha förbundit sig till ett avtal på basis av vilket konsumenten lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter till näringsidkaren för att få en konsumtionsnyttighet av näringsidkaren.
Enligt artikel 4.1 i den allmänna dataskyddsförordningen avses med personuppgifter som anges i bestämmelsen varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen har det ingen betydelse om personuppgifterna har lämnats vid tidpunkten för ingåendet av avtalet eller om de i enlighet med avtalet lämnas först senare. De föreslagna bestämmelserna påverkar inte tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen. Exempelvis grunderna för behandling av personuppgifter och tillgodoseendet av den registrerades rättigheter bestäms således i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen.
Även om ett avtal kan anses ha uppkommit, ska bestämmelserna i nämnda kapitel enligt momentet dock inte tillämpas när en näringsidkare behandlar de av konsumenten lämnade personuppgifterna enbart för att leverera konsumtionsnyttigheter. Om personuppgifterna emellertid samtidigt används för andra ändamål, kan bestämmelserna bli tillämpliga.
Bestämmelserna i kapitlen blir inte heller tillämpliga trots att avtal har ingåtts när en näringsidkare behandlar de av konsumenten lämnade personuppgifterna enbart för att uppfylla de lagstadgade krav som gäller näringsidkaren själv. Som exempel kan nämnas en situation där tillämplig lagstiftning kräver registrering av konsumenten av säkerhetsskäl och för identifiering.
Det är möjligt att konsumenten för samma konsumtionsnyttighet både betalar en köpesumma och lämnar personuppgifter till näringsidkaren. Om konsumenten betalar en köpesumma för en konsumtionsnyttighet, såsom penningvederlag, tillämpas på ett sådant avtal i princip sådana bestämmelser där det har betydelse att konsumenten har betalat en köpesumma som vederlag för konsumtionsnyttigheten.
Vidare gäller enligt det föreslagna momentet också bestämmelserna i 2 kap. utbudet, försäljningen och annan marknadsföring av konsumtionsnyttigheter när näringsidkarens avsikt är att konsumenten ska lämna eller förbinda sig att lämna personuppgifter. Då har det ingen betydelse om konsumenten ännu har ingått ett avtal med näringsidkaren eller inte eller om han eller hon i praktiken kommer att lämna personuppgifter eller förbinda sig att lämna dem under kundrelationen. Bestämmelserna ska inte heller i dessa fall tillämpas när en näringsidkare behandlar de av konsumenten lämnade personuppgifterna enbart för att leverera en konsumtionsnyttighet eller för att uppfylla de lagstadgade krav som gäller näringsidkaren själv.
I momentet föreslås också en informativ hänvisning till lagens 5 a kap. Enligt hänvisningen finns i 5 a kap. bestämmelser om tillämpningen av kapitlet på avtal som gäller digitalt innehåll och digitala tjänster, med stöd av vilka konsumenten lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter till näringsidkaren.
2 kap. Marknadsföring samt förfaranden i kundrelationer
6 §.Förbud mot osann eller vilseledande information. Det föreslås att en ny 10 punkt fogas till 2 mom. Enligt den föreslagna punkten kan osann eller vilseledande information gälla särskilt marknadsföring av en vara såsom identiskt med en vara som marknadsförs i andra medlemsstater, trots att varornas sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt, om inte detta är motiverat av berättigade skäl.
I punkten avses således en situation där en vara som är av samma specificerade varumärke marknadsförs och uppges vara identisk med en vara som säljs i andra medlemsstater, även om detta inte stämmer. Ordparet ”i andra medlemsstater” i bestämmelsen innebär att bestämmelsen är tillämplig på situationer där en vara marknadsförs i fler än två medlemsstater.
Det är inte fråga om osann eller vilseledande information, om det är fråga om anpassning av varor från samma varumärke för olika geografiska marknader, om anpassningen är motiverad av berättigade skäl. Sådana skäl kan vara till exempel den nationella lagstiftningen, tillgången på råvaror eller säsongsbundenheten. Näringsidkaren ska också till exempel ha rätt att på olika geografiska marknader erbjuda varor av samma varumärke i förpackningar med olika vikt eller volym (skäl 53 i ingressen till Omnibusdirektivet).
Genom denna punkt genomförs den ändrade artikel 6.2 c i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
Ändringen i 9 punkten i momentet är av rent teknisk natur.
8 §.Informationsskyldigheten vid saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att omnämnandet av praxis i fråga om reklamation stryks i bestämmelsen. Genom denna ändrade punkt genomförs artikel 7.4 d i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
Dessutom föreslås det att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. När en specificerad konsumtionsnyttighet saluförs till ett bestämt pris på en internetbaserad marknadsplats ska det av marknadsföringen dessutom framgå huruvida den tredje part som saluför konsumtionsnyttigheten enligt egen utsago är näringsidkare eller någon annan aktör. Syftet med bestämmelsen är att ge konsumenten information om vem han eller hon ingår avtal med och vilken juridisk ställning denna aktör har.
Med internetbaserad marknadsplats avses en tjänst som gör det möjligt för konsumenten att ingå distansavtal med andra näringsidkare än den som tillhandahåller den internetbaserade marknadsplatsen eller med privatpersoner och som använder en webbplats, en applikation eller annat program eller en del av det som används av den som tillhandahåller den internetbaserade marknadsplatsen eller som används på hans eller hennes vägnar. Med tillhandahållare av en internetbaserade marknadsplats avses åter en näringsidkare som tillhandahåller en internetbaserad marknadsplats till konsumenter. Det föreslås att definitionerna av internetbaserad marknadsplats och tillhandahållare av internetbaserad marknadsplats tas in i 6 kap. på det sätt som nämns nedan.
En tillhandahållare av en internetbaserad marknadsplats ska inte vara skyldig att kontrollera utomstående parters rättsliga ställning, utan information om den rättsliga ställningen för en tredje part som tillhandahåller en konsumtionsnyttighet kan lämnas på basis av en anmälan från tredje part till tillhandahållaren av den internetbaserade marknadsplatsen. Tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats ska dock kräva att den som erbjuder konsumtionsnyttigheten underrättar denne om huruvida han eller hon är en näringsidkare i den mening som avses i konsumentskyddslagstiftningen eller inte.
Genom momentet genomförs den nya artikel 7.4 f i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
8 a §.Information innan ett avtal ingås. I 1 mom. föreskrivs om den information som ska ges konsumenten i fråga om annan försäljning av konsumtionsnyttigheter än hem- och distansförsäljning innan ett avtal om konsumtionsnyttigheter ingås. Bestämmelsen motsvarar till övriga delar det gällande 1 mom., men 6 och 8 punkten föreslås bli ändrade.
Det föreslås att 6 punkten kompletteras så att det utöver varor även nämns digitalt innehåll och digitala tjänster. Punkten behöver kompletteras på detta sätt eftersom det i lagen föreskrivs om näringsidkarens ansvar för fel också i fråga om digitalt innehåll och digitala tjänster. För det andra föreslås det att omnämnandet av kundassistens stryks i punkten. Genom ändringarna genomförs den ändrade artikel 5.1 e i konsumenträttighetsdirektivet.
Det föreslås att 8 punkten ändras så att bestämmelsen gäller inte bara digitalt innehåll utan även varor med digitala delar samt digitala tjänster. För det första ska enligt punkten information lämnas om dessa konsumtionsnyttigheters funktionalitet. Med funktionalitet avses bland annat tekniskt skydd. Konsumenten ska också informeras om en sådan nyttighets kompatibilitet och driftskompatibilitet enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas ha känt till.
Definitionen av köp av en vara med digitala delar togs i samband med genomförandet av varuförsäljningsdirektivet (EU) 2019/771 in i 5 kap. i konsumentskyddslagen (lag 1242/2021, RP 180/2021 rd, s. 45–46), och därför behövs definitionen inte i detta kapitel. De definitioner av funktionalitet, kompatibilitet och driftskompatibilitet som avses i bestämmelsen fogades samtidigt till det nya 5 a kap. som togs in i lagen i samband med genomförandet av direktivet om digitalt innehåll och digitala tjänster (EU) 2019/770 (lag 1242/2021, RP 180/2021 rd, s. 69–70).
Genom ändringarna i denna punkt genomförs den ändrade artikel 5.1 h i konsumenträttighetsdirektivet.
Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. 5 punkten till den redan upphävda lagen om bostadsrättsbostäder ersätts med en hänvisning till den nya lagen om bostadsrättsbostäder (393/2021). På motsvarande sätt föreslås det att hänvisningen i 2 mom. 8 punkten till den redan upphävda lagen om paketresor ersätts med en hänvisning till en paketresa som avses i lagen om kombinerade resetjänster (901/2017).
8 d §.Skyldighet att tillhandahålla information om huvudparametrarna för sökresultat. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om skyldigheten att hålla information tillgänglig för konsumenterna om huvudparametrarna för sökresultat. Enligt 1 mom. ska en näringsidkare som ger konsumenten en möjlighet att söka efter konsumtionsnyttigheter som erbjuds av olika näringsidkare eller av privatpersoner informera konsumenten om de huvudparametrar som bestämmer rankningen av de produkter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen. Konsumenten ska också informeras om dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska informationen vara direkt tillgänglig för konsumenten på den sida där sökresultaten presenteras och i ett lättillgängligt avsnitt av onlinegränssnittet.
Rankning avser den relativa position som näringsidkarna tilldelar konsumtionsnyttigheterna när de presenteras eller organiseras eller konsumenterna ges information om dem. En sådan rankning kan till exempel grunda sig på algoritmisk sekvensering, system för betyg och omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kombinationer av sådana (skäl 19 i ingressen till Omnibusdirektivet). Det föreslås att definitionen av rankning fogas till 6 kap. i lagen på det sätt som nämns nedan.
Parametrar som bestämmer rankningen avser i sin tur alla allmänna kriterier, processer, specifika signaler som införlivats med algoritmer eller andra anpassnings- eller nedprioriteringsmekanismer som används i samband med rankningen.
Skyldigheten att informera om de huvudparametrar som bestämmer rankningen innebär inte att näringsidkarna skulle vara skyldiga att i detalj redovisa hur deras rangordningsmekanismer, inbegripet algoritmer, fungerar. Däremot ska näringsidkarna tillhandahålla konsumenten en allmän beskrivning av de huvudparametrar som bestämmer rankningen som de använder. Beskrivningen måste inte presenteras på ett anpassat sätt för varje enskild sökning (skäl 23 i ingressen till Omnibusdirektivet).
Den föreslagna bestämmelsen ska inte tillämpas på situationer där sökresultatet gäller konsumtionsnyttigheter som erbjuds av endast en näringsidkare eller av en privatperson. Om alltså till exempel den söktjänst som näringsidkaren tillhandahåller endast gäller varor som näringsidkaren själv säljer, behöver det med stöd av paragrafen inte lämnas information om de huvudparametrar som bestämmer rankningen för sökresultaten. Viktiga med tanke på tillämpningen av paragrafen är däremot bland annat olika jämförelsesidor, som för närvarande allmänt används till exempel vid tillhandahållande av rese-, inkvarterings- och fritidstjänster samt krediter.
Enligt 2 mom. tillämpas denna paragraf inte på sådana leverantörer av sökmotorer som avses i artikel 2.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. Enligt artikel 2.6 avses med leverantör av sökmotor en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller, eller erbjuder sig att tillhandahålla, sökmotorer till konsumenter. I punkt 5 i samma artikel definieras sökmotor som en digital tjänst som gör det möjligt för användare att mata in sökfraser för att göra sökningar på i princip alla webbplatser eller alla webbplatser på ett visst språk på grundval av en fråga om vilket ämne som helst i form av ett nyckelord, en röstbegäran, en fras eller någon annan inmatning och som returnerar resultat i vilket format som helst som innehåller information om det begärda innehållet. De leverantörer av sökmotorer som är verksamma på nätet är redan med stöd av den ovannämnda förordningen skyldiga att uppge de huvudparametrar som avses i bestämmelsen, och därför behöver de inte i den aktuella paragrafen åläggas att ge konsumenten information om huvudparametrarna för sökresultat.
Genom paragrafen genomförs artikel 7.4a som införts i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
8 e §.Skyldighet att tillhandahålla information om konsumentrecensioner. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla information om konsumentrecensioner av konsumtionsnyttigheter för konsumenter. Om en näringsidkare tillhandahåller konsumentrecensioner av konsumtionsnyttigheter för konsumenter ska konsumenterna enligt paragrafen ges information om huruvida näringsidkaren har säkerställt att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som faktiskt använt eller köpt konsumtionsnyttigheten.
Om näringsidkaren meddelar att han eller hon har säkerställt att uppgifterna kommer från konsumenter som faktiskt har använt eller köpt konsumtionsnyttigheten, ska näringsidkaren enligt bestämmelsen också informera om på vilket sätt näringsidkaren har säkerställt detta. I praktiken ska näringsidkaren informera konsumenterna om de åtgärder eller förfaranden genom vilka näringsidkaren säkerställer att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som faktiskt har köpt eller använt en konsumtionsnyttighet (skäl 47 i ingressen till Omnibusdirektivet). En sådan åtgärd eller ett sådant förfarande kan till exempel vara sådant att det görs möjligt att skriva en produktrecension endast för de konsumenter som har köpt konsumtionsnyttigheten. Till konsumenter som köpt konsumtionsnyttigheten kan till exempel skickas en länk till recensionsformuläret per e-post.
Genom paragrafen genomförs artikel 7.6 som införts i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
11 §.Meddelanden om nedsatta priser på varor. Det föreslås att rubriken för den gällande paragrafen ”Meddelanden om nedsatta priser” preciseras så att det i den hänvisas till meddelanden om nedsatta priser på varor. Då motsvarar rubriken mer exakt paragrafens innehåll.
Enligt den gällande paragrafen får det inte uppges att priset på en konsumtionsnyttighet är nedsatt mer än vad priset faktiskt understiger det pris som näringsidkaren tidigare har tagit ut. Det föreslås att paragrafen ersätts med en bestämmelse enligt vars 1 mom. marknadsföringen, när en vara marknadsförs till rabatterat pris eller nedsatt pris, även ska innehålla information om det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick prissänkningen. Om varans pris har nedsatts under dessa 30 dagar, ska detta nedsatta pris anges som lägsta pris vid marknadsföringen, även om varans pris senare åter har höjts till den tidigare nivån.
Bestämmelsen lämpar sig inte bara för situationer där priset på en vara eller en prissänkning anges i euro, utan också till exempel för situationer där en prissänkning för varan anges procentuellt, verbalt eller numerärt. Då ska det vid marknadsföringen utöver den angivna rabatten också anges det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick prissänkningen. Om en vara, såsom en soffgrupp eller en bil, kan utrustas med olika material eller tilläggsdelar, ska det lägsta tidigare priset vara det pris till vilket varan har marknadsförts utan avgiftsbelagda tilläggsdelar och dyrare material, utom om det uttryckligen är fråga om marknadsföring av en vara som är försedd med ett visst material eller tilläggsdelar.
Om en prissänkning gradvis ökar i en oavbruten marknadsföringskampanj, kan enligt momentets andra mening som lägsta pris anges det lägsta pris till vilket varan har marknadsförts under de 30 dagar som föregick den första prissänkningen. Exempelvis vid säsongsbunden realisation är det vanligt att priset på de nedsatta varorna gradvis sänks. Näringsidkaren kan då som pris före prissänkningen ange det lägsta pris till vilket varan marknadsfördes under de 30 dagar som föregick den första prissänkningen. Marknadsföringskampanjen ska genomföras utan avbrott, och den får enligt bestämmelsen pågå i högst 60 dagar. Om marknadsföringskampanjen pågår längre än i 60 dagar, tillämpas huvudregeln i momentets första mening.
Den föreslagna bestämmelsen tillämpas endast på varor, medan den gällande paragrafen allmänt tillämpas på konsumtionsnyttigheter. Skyldigheten enligt det föreslagna momentet att ange det lägsta priset gäller förutom situationer där det vid marknadsföringen har specificerats en vara och meddelats en prissänkning som gäller för varan också situationer där varan inte har specificerats, utan sänkningen gäller en grupp varor som inte har specificerats närmare. Det kan till exempel vara fråga om den senare situationen när näringsidkaren i sin marknadsföring anger att ”alla produkter -50 %” eller ”alla kosmetikaprodukter -20 %”. I en sådan situation räcker det att det lägsta pris till vilket varan har sålts under de föregående 30 dagarna tydligt framgår av varan eller dess förpackning eller av en separat märkning eller pristabell som har placerats i omedelbar närhet eller i samband med varan. Det lägsta priset behöver alltså då inte anges till exempel i en tidning eller i en annons i något annat medium där en sådan realisation annonseras.
Skyldigheten att ange det lägsta priset gäller inte riktade rabatter för stamkunder eller situationer där konsumenten till exempel har fått en enskild rabattkod som ger konsumenten möjlighet till rabatt på en viss produkt, produktgrupp eller hela sortimentet. Sådana rabatter bör vara riktade och begränsade till en viss konsument eller grupp av konsumenter. Om rabattkoden däremot är allmänt tillgänglig till exempel på nätbutikens förstasida eller i den fysiska affären, ska bestämmelserna tillämpas.
Genom momentet genomförs artikel 6a.1, 6a.2 och 6a.5 som införts i prismärkningsdirektivet.
Det föreslås också att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket det föreslagna 1 mom. inte ska tillämpas på situationer där föremål för marknadsföring är livsmedel som snabbt förfars. Med livsmedel avses ett livsmedel som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Enligt den artikeln avses med livsmedel alla ämnen eller produkter, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor. Med färskvaror avses sådana livsmedel som på grund av sin beskaffenhet eller i förädlingsledet kan komma att bli undermåliga för försäljning inom 30 dagar från skörd, produktion eller förädling, Definitionen av färskvaror baserar sig på 2 § 7 punkten i livsmedelsmarknadslagen (1121/2018).
Momentet baserar sig på artikel 6a.3 i prismärkningsdirektivet.
Bestämmelserna i paragrafen kompletterar bestämmelserna i statsrådets förordning om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter (553/2013), enligt vilka näringsidkaren bland annat vid marknadsföring av en bestämd vara till ett visst försäljningspris samtidigt ska uppge varans jämförpris.
15 a §.Påföljderna vid brott mot bestämmelserna om marknadsföring och förfaranden i kund-relationer. Paragrafen är ny och genom den genomförs artikel 11a som införts i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
I 1 mom. föreskrivs om konsumentens rätt till ett skäligt prisavdrag när näringsidkaren har tillämpat sådana otillbörliga förfaranden som avses i bestämmelserna i 2 kap. eller ett sådant vilseledande eller aggressivt förfarande som avses i de bestämmelser som utfärdats med stöd av 15 § 3 punkten i kapitlet och detta förfarande kan antas ha påverkat konsumentens köpbeslut. Prisavdragets storlek bestäms från fall till fall. Prisavdraget ska vara skäligt med hänsyn till näringsidkarens förfarande. Prisavdragets storlek påverkas således till exempel av hur klandervärt näringsidkaren har förfarit.
I 2 mom. föreskrivs det om konsumentens rätt till skadestånd. Enligt förslaget är en näringsidkare som bryter mot eller försummar ett sådant förbud mot otillbörligt förfarande som avses i 2 kap. 1 § skyldig att ersätta konsumenten den skada som detta orsakat. Bestämmelser om otillbörliga förfaranden finns i 2 kap. 3 § i konsumentskyddslagen. Dessutom är en näringsidkare som bryter mot eller försummar bestämmelserna i 4–8, 8 d, 8 e eller 9 § i kapitlet på motsvarande sätt skadeståndsskyldig för skada som orsakats konsumenten. Likaså är näringsidkaren skyldig att ersätta skada som orsakats av att näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har tillämpat ett sådant vilseledande eller aggressivt förfarande som avses i de bestämmelser som utfärdats med stöd av 2 kap. 15 § 3 mom.
Skyldigheten att ersätta skada förutsätter att näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat konsumenten skada i strid mot vissa bestämmelser i kapitlet. I princip kan ett förfarande som strider mot bestämmelserna i kapitlet orsaka skada såväl utanför som i ett avtalsförhållande. Den skada som orsakats är då mestadels en så kallad ren förmögenhetsskada som inte har samband med person- eller sakskada. En sådan ren förmögenhetsskada ska, om näringsidkarens förfarande inte har lett till avtal med konsumenten, ersättas utan sådana synnerligen vägande skäl som förutsätts i skadeståndslagen (412/1974). En skada som orsakats en konsument kan bestå till exempel av ersättning för resekostnader som orsakats konsumenten.
Vid bedömningen av oaktsamhet ska utgångspunkten vara en objektiv bedömning av näringsidkarens förfarande. Det ska bedömas om näringsidkarens förfarande objektivt sett avviker från den skyldighet som anges i lagen och om förfarandet visar att näringsidkaren har försummat den omsorg som krävs.
19 a §.Påföljdsavgift för brott mot bestämmelserna om marknadsföring och förfaranden i kund-relationer. Den gällande paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. Till paragrafen föreslås bli fogat hänvisningar till 1, 8 d, 8 e och 11 § i kapitlet, eftersom dessa paragrafer enligt förslaget kommer att omfattas av bestämmelserna om påföljdsavgift. I övrigt motsvarar paragrafen i sak den gällande paragrafen.
6 kap. Hemförsäljning och distansförsäljning
4 §.Tillämpning av bestämmelserna på vissa tjänster. Det föreslås att 1 mom. ändras. Till bestämmelsen fogas en hänvisning till den föreslagna 12 a §. Till följd av förslaget kommer det skriftliga bekräftelseförfarandet vid telefonförsäljning också att tillämpas på avtal som gäller passagerartransporttjänster och på sådana paketresor som avses i lagen om kombinerade resetjänster.
I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. enligt vilket det föreslagna skriftliga bekräftelseförfarandet vid telefonförsäljning inte ska tillämpas på kommunikationstjänster enligt lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. I 106 b § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation föreskrivs det bland annat om givande av en sammanfattning av avtalet till konsumenten innan ett avtal ingås.
8 §.Övriga definitioner. Till paragrafen föreslås bli fogat definitioner som baserar sig på konsumenträttighetsdirektivet och direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Ändringen av 3 punkten är av rent teknisk natur.
I den nya 4 punkten definieras en internetbaserad marknadsplats. Med det avses en tjänst som erbjuder konsumenten möjlighet att ingå distansavtal med andra näringsidkare än den som tillhandahåller den internetbaserade marknadsplatsen eller med privatpersoner och som utnyttjar den webbplats, applikation eller annat program eller en del av det som används av den som tillhandahåller den internetbaserade marknadsplatsen eller som används på hans eller hennes vägnar. Genom denna punkt genomförs artikel 2.1 m som införts i direktivet om otillbörliga affärsmetoder och artikel 2.1 led 17 som har fogats till konsumenträttighetsdirektivet.
I paragrafens 5 punkt definieras tillhandahållare av en internetbaserad marknadsplats. Med det avses en näringsidkare som tillhandahåller en internetbaserad marknadsplats för konsumenter, Genom denna punkt genomförs artikel 2.1 led 18 som införts i konsumenträttighetsdirektivet.
I paragrafens 6 punkt definieras rankning. Med den avses den relativa position som näringsidkaren tilldelar konsumtionsnyttigheterna när näringsidkaren presenterar eller organiserar dem eller när näringsidkaren tillhandahåller information om dem åt konsumenten. En sådan rankning kan till exempel grunda sig på algoritmisk sekvensering, system för betyg och omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kombinationer av sådana (skäl 19 i ingressen till Omnibusdirektivet). Genom denna punkt genomförs artikel 2.1 m som införts i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.
9 §.Information som ska lämnas innan ett avtal ingås. I den gällande 1 mom. 4 punkten förutsätts att näringsidkaren ger konsumenten telefonnummer, faxnummer och e-postadress, där sådana finns. Enligt förslaget ska näringsidkaren inte längre vara skyldig att ge sitt faxnummer. Näringsidkaren är däremot alltid skyldig att ge sitt telefonnummer och sin e-postadress. Slopandet av skyldigheten att meddela faxnummer baserar sig på att fax numera används sällan och är till stor del föråldrat som kommunikationsmedel.
Om konsumenten dessutom kan kontakta näringsidkaren också med något annat elektroniskt kommunikationsmedel, ska konsumenten enligt punkten informeras om ett sådant kommunikationsmedel. För att informationsskyldigheten ska uppstå ska metoden vara sådan att konsumenten snabbt och effektivt kan kommunicera med näringsidkaren och att konsumenten kan spara och återge sitt informationsutbyte med näringsidkaren i oförändrad form. Av den sparade korrespondensen ska också framgå datum och klockslag för korrespondensen. Ett sådant elektroniskt kommunikationsmedel kan till exempel vara ett responsformulär, en chatt eller en chattkanal på näringsidkarens webbplats, om kommunikationsmedlet i fråga uppfyller kraven i bestämmelsen. Om konsumenten alltså har tillgång till en sådan metod, ska näringsidkaren informera konsumenten om detta. Genom den ändrade 4 punkten genomförs den ändrade artikel 6.1 c i konsumenträttighetsdirektivet.
Till 6 punkten i momentet föreslås bli fogat en bestämmelse om att näringsidkaren också ska informera om att priset på en konsumtionsnyttighet har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande. Näringsidkarna kan personanpassa priset på sina erbjudanden till vissa konsumenter eller konsumentgrupper genom automatiserat beslutsfattande och profilering av konsumentbeteendet, med hjälp av vilket näringsidkarna bedömer konsumentens köpkraft. Det är viktigt att konsumenten informeras om att det pris som föreslagits för honom eller henne har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande.
Detta informationskrav ska inte tillämpas på metoder som dynamisk prissättning eller prissättning i realtid, där priset förändras mycket flexibelt och snabbt beroende på marknadsefterfrågan, om dessa metoder inte inbegriper personanpassning av priset på grundval av automatiserat beslutsfattande. Om priset ändras till exempel på grund av väder eller efterfrågan, är det inte fråga om en sådan personanapassning av priset som avses i punkten. Bestämmelsen ska inte heller tillämpas på situationer där den tekniska exporten av prismärkningen från sin plattform sker automatiskt, men själva prissättningsbeslutet inte har fattats genom automatiserat beslutsfattande. Om en konsument köper en nyttighet som konsumenten själv kan montera av olika delar eller utrustning, såsom vid köp av ett fordon med tilläggsutrustning, eller beställer en måttbeställd nyttighet, är det personanpassade pris som uppstår för sådana nyttigheter inte ett sådant personanpassat pris som avses i bestämmelsen, om inte prissättningsbeslutet grundar sig på automatiserat beslutsfattande. Genom den ändrade 6 punkten genomförs artikel 6.1 led ea som införts i konsumentsrättighetsdirektivet.
Till 14 punkten föreslås bli fogat ett omnämnande av det lagstadgade ansvaret för fel i fråga om digitalt innehåll och digitala tjänster. Genom den ändrade punkten genomförs det ändrade artikel 6.1 led l i konsumenträttighetsdirektivet.
Det föreslås att 20 punkten ändras så att bestämmelsen gäller inte bara digitalt innehåll utan även varor med digitala delar samt digitala tjänster. För det första ska information enligt punkten vid behov lämnas om en sådan konsumtionsnyttighets funktionalitet. Med funktionalitet avses också tekniskt skydd. Konsumenten ska vid behov också informeras om en sådan konsumtionsnyttighets kompatibilitet och driftskompatibilitet enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas känna till. Genom den ändrade punkten genomförs den ändrade artikel 6.1 r och 6.1 s i konsumenträttighetsdirektivet.
9 a §.Informationsskyldighet för tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om informationsskyldigheten för tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats innan ett distansförsäljningsavtal ingås. Genom paragrafen genomförs artikel 6a som införts i konsumenträttighetsdirektivet.
Enligt 1 punkten i den föreslagna paragrafen ska tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats ge konsumenten för det första den i 2 kap. 8 d § 1 mom. avsedda informationen om huvudparametrar som bestämmer rankningen av de konsumtionsnyttigheter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen och dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar. Avsikten är alltså att i förhandsinformationen upprepa den information som funnits tillgänglig i samband med sökresultaten.
Enligt 2 punkten i den föreslagna paragrafen ska tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats dessutom informera konsumenten om huruvida den tredje part som erbjuder konsumtionsnyttigheterna enligt egen utsago är näringsidkare eller någon annan aktör. När den tredje part som erbjuder konsumtionsnyttigheten meddelar att han eller hon har en annan ställning än en näringsidkare, ska konsumenten enligt punkten informeras om att det avtal som ingås inte omfattas av de rättigheter som grundar sig på konsumentskyddslagstiftningen.
Enligt punkt 3 ska konsumenten vid behov dessutom ges information om hur skyldigheterna enligt avtalet fördelas mellan den tredje part som erbjuder konsumtionsnyttigheten och tillhandahållaren av den internetbaserade marknadsplatsen. Den som erbjuder en konsumtionsnyttighet på en internetbaserad marknadsplats kan vara en näringsidkare eller en privatperson. Dessutom är det möjligt att tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats själv erbjuder konsumtionsnyttigheter på marknadsplatsen. Säljarens identitet inverkar på om de skyldigheter som följer av konsumentskyddslagstiftningen gäller säljaren eller inte. Om säljaren är en privatperson är han eller hon inte skyldig att iaktta konsumentskyddslagstiftningen, om så inte har avtalats.
Innehållet i informationen kan också vara beroende av avtalsarrangemangen mellan tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats och en utomstående tillhandahållare av konsumtionsnyttigheten i fråga. Även om tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats i allmänhet inte är konsumentens avtalspart, är det möjligt att tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats erbjuder konsumenten till exempel ångerrätt för den produkt som denne köper eller en särskild förbindelse om hållbarheten hos den produkt som köps i en situation där lagen inte förutsätter att sådana förmåner ges. I sådana fall bör konsumenten informeras om den ytterligare förmånen och informeras om vad förmånen grundar sig på.
Beroende på situationen kan konsumenten alltså informeras om att tillhandahållaren av en konsumtionsnyttighet ensam ansvarar för fullgörandet av de skyldigheter som hänför sig till avtalet eller att de på ett sätt som anges närmare fördelar sig mellan tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats och tillhandahållaren av konsumtionsnyttigheten. Säljarens skyldigheter påverkas å sin sida i enlighet med vad som konstaterats ovan av om denne är en näringsidkare enligt konsumentskyddslagstiftningen eller inte. Det räcker med en allmän beskrivning av skyldigheterna och hur de är uppdelade mellan de nämnda aktörerna. Exempelvis bör en förteckning över tillämpliga bestämmelser om konsumentens rättigheter inte ingå i förhandsinformationen.
Informationen ska ges konsumenten på ett tydligt och begripligt sätt som lämpar sig för distanskommunikation. Det räcker till exempel inte med att informationen ges i standardvillkoren (skäl 27 i ingressen till Omnibusdirektivet).
Tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats kan också själv vara en näringsidkare som bedriver distansförsäljning. Dessa två roller omfattas dock av olika bestämmelser. Om tillhandahållaren av en internetbaserad marknadsplats bedriver distansförsäljning på en internetbaserad marknadsplats, tillämpas då också den informationsskyldighet enligt 9 § som gäller näringsidkare som bedriver distansförsäljning. Dessutom ska det noteras att det i gällande 10 § 2 mom. förutsätts att e-handelsplatser på ett klart sätt, senast i början av beställningsprocessen, ska informera om eventuella begränsningar för leveransen samt vilka betalningssätt som godtas. Informationsskyldigheten gäller också den som tillhandahåller en internetbaserad marknadsplats.
12 a §.Ingående av avtal vid försäljning per telefon. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om anbud som lämnas och godkänns skriftligen eller i någon annan varaktig form vid telefonförsäljning. I 1 mom. föreskrivs det att om en näringsidkare erbjuder konsumenten en konsumtionsnyttighet per telefon och konsumenten då meddelar att han eller hon önskar ingå ett avtal med näringsidkaren, ska näringsidkaren efter telefonsamtalet lämna sitt anbud skriftligen eller i någon annan varaktig form till konsumenten. Om konsumenten efter telefonsamtalet inte skriftligen eller i någon annan varaktig form har godkänt ett anbud som näringsidkaren har lämnat i varaktig form, är konsumenten inte bunden av avtalet.
Näringsidkaren ska sända en bekräftelse på anbudet i varaktig form efter avslutat samtal. Anbudet kan sändas inte bara i pappersform utan även i elektronisk form, förutsatt att informationen lämnas i varaktig form. Anbudet ska alltså lämnas på ett sådant sätt att konsumenten kan bevara och återge informationen i oförändrad form. Konsumenten ska få anbudet på ett sådant sätt att det är tillgänglig för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med anbudet och på ett sådant sätt att konsumenten vid behov kan åberopa informationen i anbudet. Om ett anbud lämnas i elektronisk form, till exempel till konsumentens e-postadress eller till en personlig kundmapp, är det väsentligt att konsumenten får anbudet personligen och har en faktisk möjlighet att bevara och återge anbudet. Även till exempel ett textmeddelande som sänts till en telefon kan beroende på telefonens tekniska egenskaper ofta uppfylla villkoren för varaktig form, om konsumenten får det anbud som sänts per textmeddelande personligen och har en faktisk möjlighet att bevara och återge det anbud som sänts per textmeddelande. I praktiken innebär detta till exempel att anbudet i sin helhet ska rymmas in i textmeddelandet och att inte räcker till exempel med en länk till näringsidkarens webbplats.
Anbudet ska godkännas efter det att näringsidkaren har sänt anbudet till konsumenten i varaktig form. Om konsumenten efter att ha fått ett anbud önskar få ytterligare information av näringsidkaren muntligen och näringsidkaren på nytt ringer upp konsumenten, fullgörs den skyldighet som förutsätts i bestämmelsen i och med att anbudet har lämnats i varaktig form efter det första samtalet. Konsumenten ska godkänna anbudet skriftligen eller i någon annan varaktig form för att avtalet ska vara bindande för konsumenten.
Om avtalet i enlighet med det föreslagna momentet inte är bindande för konsumenten, är konsumenten inte skyldig att betala för nyttigheten och det kan inte krävas att konsumenten ska återställa eller förvara nyttigheten eller vidta någon annan åtgärd.
Enligt den första meningen i 2 mom. ska konsumenten i samband med att ett anbud enligt 1 mom. lämnas bli underrättad om att om konsumenten inte godkänner anbudet i fråga i varaktig form, är avtalet inte bindande för konsumenten och konsumenten är inte skyldig att betala nyttigheten eller återställa eller förvara den. Vidare enligt den andra meningen i 2 mom. har näringsidkaren bevisbördan för att anbudet har lämnats till konsumenten på det sätt som förutsätts i 1 mom. och att konsumenten har fått den information som avses i detta moment.
Enligt 3 mom. tillämpas paragrafen inte, om konsumenten på eget initiativ har kontaktat näringsidkaren eller om näringsidkaren har kontaktat konsumenten på dennes uttryckliga begäran.
Den föreslagna paragrafen ska därmed tillämpas i situationer där näringsidkaren per telefon kontaktar konsumenten utan att konsumenten har tagit initiativ till det. Det har ingen betydelse om konsumenten redan är kund hos näringsidkaren eller om konsumenten tidigare varit kund hos näringsidkaren. Om konsumenten ringer tillbaka till näringsidkaren efter det att näringsidkaren först har ringt konsumenten är det fråga om en situation som omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde, eftersom konsumenten inte på eget initiativ har kontaktat näringsidkaren.
Om konsumenten själv på eget initiativ ringer upp näringsidkaren, blir bestämmelsen inte tillämplig. Paragrafen ska inte heller tillämpas om konsumenten har bett näringsidkaren ta kontakt. Till exempel om näringsidkaren ringer upp konsumenten med anledning av att konsumenten tagit kontakt eller bett näringsidkaren ringa, blir paragrafen inte tillämplig. I detta fall ska konsumentens begäran vara uttrycklig. Det räcker inte att konsumenten till exempel genom att delta i en tävling på internet har godkänt marknadsföringssamtal till honom eller henne eller att konsumenten annars i kontakter med näringsidkaren har godkänt marknadsföringssamtal.
13 §.Bekräftelse av information. Det föreslås att 3 mom. ändras så att bekräftelsen i stället för det meddelande som förutsätts i den gällande bestämmelsen ska innehålla en uppgift om att konsumenten godkänner att ångerrätten går förlorad. Genom denna ändring genomförs artikel 7.2 i konsumenträttighetsdirektivet.
13 a §.Bevisbördan för fullgörande av skyldigheten att lämna uppgifter. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till den ovan föreslagna 9 a §. I paragrafen görs det dessutom en teknisk ändring så att det i paragrafen hänvisas till skyldigheterna enligt 9, 10–12 och 13 §.
15 §.Utförande av tjänst före ångerfristens utgång. Det föreslås att paragrafen kompletteras med anledning av det ändrade konsumenträttighetsdirektivet. Om ett avtal innebär en betalningsskyldighet för konsumenten kan andra tjänster än leverans av digitalt innehåll enligt 1 mom. börja utföras innan en eventuell ångerfrist har löpt ut, förutsatt att konsumenten har gjort en uttrycklig begäran om detta och godkänt att han eller hon inte längre har ångerrätt efter det att näringsidkaren har fullgjort avtalet i sin helhet. Liksom för närvarande ska begäran vid hemförsäljning göras i varaktig form. Det kan särskilt konstateras att bestämmelsen till följd av definitionen av tjänsteavtal i konsumenträttighetsdirektivet också är tillämplig på avtal om digitala tjänster.
I den gällande bestämmelsen finns det inget krav på betalningsskyldighet, och det krävs inte heller att konsumenten godkänner att han eller hon inte längre har ångerrätt efter det att näringsidkaren har fullgjort avtalet i sin helhet. Till denna del ändras rättsläget. Tillägget av kravet på betalningsskyldighet har i synnerhet samband med att det i vissa avtal om digitala tjänster inte tas ut någon köpesumma av konsumenten, utan att konsumenten i stället lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter. Det ändrade 1 mom. gäller alltså inte sådana avtal som nämns ovan. Om det är fråga om ett avtal om en sådan tjänst där näringsidkaren på grund av tjänstens natur inte kan fullgöra avtalet i sin helhet före utgången av ångerfristen, förlorar konsumenten inte sin ångerrätt. Genom momentet genomförs artikel 7.3 i konsumenträttighetsdirektivet.
Paragrafens 2 mom. gäller tillhandahållande av digitalt innehåll i det fall att konsumenten i avtalet har ålagts betalningsskyldighet. Elektronisk leverans av digitalt innehåll får i sådana avtal påbörjas innan en eventuell ångerfrist har löpt ut, om konsumenten har gett sitt uttryckliga förhandssamtycke till att fullgörandet av avtalet inleds under ångerrättens giltighetstid, och godkänt att han eller hon sålunda förlorar sin ångerrätt. Näringsidkaren ska bekräfta konsumentens uttryckliga förhandssamtycke och konsumentens godkännande på det sätt som avses i 6 kap. 13 §. Också i avtal om digitalt innehåll är det vanligt att konsumenten i stället för köpesumman lämnar eller förbinder sig att lämna personuppgifter. Inte heller det ändrade 2 mom. gäller sådana avtal. Genom bestämmelsen genomförs delvis den ändrade artikel 16.1 m i direktivet.
I fall där det är tveksamt huruvida avtalet är ett avtal om tjänster eller ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som levereras elektroniskt, bör bestämmelserna om ångerrätt tillämpas på avtalet i enlighet med 1 mom. (skäl 30 i ingressen till Omnibusdirektivet).
16 §.Begränsning av ångerrätten. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras. Till 1 mom. fogas dessutom en ny 12 punkt och till paragrafen ett nytt 3 mom. Till övriga delar motsvarar paragrafen den gällande paragrafen.
Enligt 1 mom. 1 punkten har konsumenten inte den ångerrätt som anges i 14 §, om tjänsten har utförts i sin helhet och, om avtalet innebär en betalningsskyldighet för konsumenten, fullgörandet av avtalet har inletts efter att konsumenten gjort en sådan begäran som avses i 15 § 1 mom. och godkänt att han eller hon förlorar sin ångerrätt när näringsidkaren har fullgjort avtalet i sin helhet. Liksom i fråga om andra begränsningar av ångerrätten kan konsumenten och näringsidkaren dock komma överens om ångerrätten också i ett sådant fall.
Punkten preciseras så att den överensstämmer med konsumenträttighetsdirektivet genom att det till den fogas villkor som gäller begränsning av ångerrätten när det är fråga om ett avtal där konsumenten åläggs betalningsskyldighet. Till skillnad från den gällande 1 punkten ska bestämmelsen inte längre gälla avtal om digitalt innehåll som levereras elektroniskt. Bestämmelser om begränsning av ångerrätten i fråga om dessa avtal finns i en ny 12 punkt som fogas till momentet. Genom den ändrade punkten genomförs den ändrade artikel 16 första stycket a i konsumenträttighetsdirektivet.
Dessutom föreslås det att det till momentet fogas en ny 12 punkt, enligt vilken konsumenten den ångerrätt som anges i 14 §, om elektronisk leverans av digitalt innehåll har påbörjats. Om avtalet innebär en betalningsskyldighet för konsumenten förutsätts det dessutom att konsumenten har gett sitt uttryckliga förhandssamtycke till att fullgörandet av avtalet inleds under ångerfristen, att konsumenten har gett sitt godkännande till att ångerrätten saknas i ett sådant fall och att näringsidkaren gett konsumenten den bekräftelse som avses i 6 kap. 13 §.
Genom den nya punkten genomförs delvis den ändrade artikel 16 första stycket m i konsumenträttighetsdirektivet. Ändringen i 11 punkten i momentet är av rent lagteknisk natur.
Enligt det nya 3 mom. har konsumenten trots 1 mom. 1 och 3 punkten rätt att frånträda ett hemförsäljningsavtal, om avtalet ingås i samband med ett hembesök av näringsidkaren som inte gjorts på konsumentens begäran.
Med konsumentens begäran avses konsumentens begäran på eget initiativ till näringsidkaren om att komma hem till konsumenten för att marknadsföra konsumtionsnyttigheter. En konsuments begäran på eget initiativ ska inte anses vara att näringsidkaren ringer konsumenten och frågar om han eller hon får komma hem till konsumenten för att marknadsföra konsumtionsnyttigheter. En begäran från konsumenten på eget initiativ bör inte heller anses vara att konsumenten till exempel ringer tillbaka till näringsidkaren efter att näringsidkaren först försökt nå konsumenten utan att lyckas. Konsumentens begäran måste alltså vara helt på eget initiativ. Som eget initiativ kan betraktas till exempel att konsumenten på näringsidkarens webbplats fyller i en kontaktbegäran för hembesök och att näringsidkaren till följd av en begäran om kontakt ringer konsumenten före hembesöket.
Momentet baserar sig på optionen i artikel 16 andra stycket i konsumenträttighetsdirektivet. En redogörelse för orsakerna till att utnyttja optionen finns i avsnitt 3.2.4 i den allmänna motiveringen.
17 a §.Parternas rättigheter och skyldigheter när konsumenten frånträder ett avtal om digitalt innehåll eller digitala tjänster. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om användning av digitalt innehåll eller digitala tjänster när ett avtal frånträds.
Om en konsument frånträder ett avtal ska konsumenten enligt den första meningen i 1 mom. avhålla sig från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att göra detta tillgängligt för tredje parter. Genom meningen genomförs artikel 14.2a som införts i konsumenträttighetsdirektivet. I lagen föreslås inga bestämmelser om påföljder för den händelse att konsumenten handlar i strid med bestämmelsen.
Enligt andra meningen i 1 mom. ska näringsidkaren vidare ha rätt att hindra konsumenten från att få tillgång till det digitala innehållet eller den digitala tjänsten. Dessutom ska näringsidkaren ha rätt att avaktivera konsumentens användarkonto eller på något annat sätt hindra denne från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten. Näringsidkarens rätt enligt momentet omfattar dock endast de fall på vilka 3 mom. inte tillämpas. I det nämnda momentet föreskrivs om situationer där näringsidkaren är skyldig att tillhandahålla konsumenten allt innehåll som konsumenten har överlåtit eller skapat vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänsten som näringsidkaren tillhandahållit. Genom den andra meningen i 1 mom. genomförs artikel 13.8 som införts i konsumenträttighetsdirektivet.
Enligt 2 mom. är utgångspunkten i situationer med frånträde att näringsidkaren ska avhålla sig från att använda sådant innehåll som konsumenten har skapat eller överlåtit vid användningen av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som näringsidkaren har tillhandahållit. Innehåll som konsumenten skapat eller överlåtit kan vara till exempel digitala bilder samt video- och ljudfiler. Skyldigheten att avstå från att använda innehåll som konsumenten skapat eller överlåtit är dock inte utan undantag. För det första gäller denna skyldighet enligt punkt 1 inte fall där innehållet inte är tillgängligt annat än i samband med ett digitalt innehåll eller en digital tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare, till exempel ett visst spel. Skyldigheten gäller enligt 2 punkten inte heller sådana fall där innehållet endast rör konsumentens verksamhet vid användning av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten i fråga. Enligt 3 punkten förutsätts det inte heller att näringsidkaren ska avhålla sig från att använda innehållet om näringsidkaren har kopplat innehållet till andra uppgifter som innehållet inte kan särskiljas från eller det skulle medföra oskäligt besvär att särskilja innehållet. Enligt 4 punkten förutsätts näringsidkaren inte avhålla sig från att använda innehållet heller när konsumenten har skapat innehållet tillsammans med andra personer, till exempel efter att ha spelat ett spel tillsammans med andra, och andra konsumenter kan fortsätta att använda innehållet i fråga. Genom momentet genomförs artikel 13.5 som införts i konsumenträttighetsdirektivet.
I 3 mom. föreskrivs om näringsidkarens skyldighet att på konsumentens begäran tillhandahålla allt innehåll som konsumenten har överlåtit eller skapat vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som näringsidkaren tillhandahållit. Genom bestämmelsen genomförs artikel 13.6 som införts i konsumenträttighetsdirektivet.
Innehållet ska tillhandahållas kostnadsfritt inom skälig tid och i ett allmänt använt och maskinläsbart format. Kravet på avgiftsfrihet gäller kostnader som särskilt hänför sig till återvinning av innehåll, och kravet innebär således inte att konsumenten inte är skyldig att stå för kostnaderna för sin egen digitala miljö, såsom nätförbindelse. I artikel 13.7, som har införts i konsumenträttighetsdirektivet och som genomförs genom 3 mom., konstateras också att konsumenten ska ha rätt att hämta det digitala innehållet utan hinder från näringsidkarens sida, men detta betraktas som ett så självklart krav att det inte anses nödvändigt att särskilt nämna det i bestämmelsen.
Näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla konsumenten innehållet är dock inte utan undantag, och i 3 mom. lämnas sådant innehåll som avses i 2 mom. 1–3 punkten utanför skyldigheten. Skyldigheten att tillhandahålla innehållet tillämpas alltså inte om innehållet endast är användbart i samband med det digitala innehåll eller den digitala tjänst som en näringsidkare tillhandahåller, om det endast rör konsumentens verksamhet vid användning av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten eller om näringsidkaren har kombinerat det med andra uppgifter som inte kan särskiljas eller endast kan särskiljas genom orimliga ansträngningar. Syftet med begränsningen är att täcka sådana fall där innehållet inte har någon betydande praktisk nytta för konsumenten samtidigt som avlägsnandet av innehållet kan förutsätta betydande insatser av näringsidkaren.
Paragrafens 4 mom. innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till den allmänna dataskyddsförordningen, där det föreskrivs om användning av personuppgifter. De ovannämnda bestämmelser som avses i paragrafen gäller inte personuppgifter, utan i fråga om dem ska näringsidkaren iaktta de skyldigheter som tillämpas i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen. Genom momentet genomförs artikel 13.4 som införts i konsumenträttighetsdirektivet samt 13.5 och 13.6 som har införts i samma artikel till den del personuppgifter har lämnats utanför dem.
24 §.Påföljderna vid brott mot vissa bestämmelser i kapitlet. Till 2 mom. 1 punkten föreslås bli fogat ett omnämnande om att konsumenten inte är skyldig att betala för en helt eller delvis utförd tjänst, om leveransen av det digitala innehållet har påbörjat under ångerfristen utan konsumentens uttryckliga förhandssamtycke eller godkännande enligt 15 § 2 mom. Genom det ändrade momentet genomförs den ändrade artikeln 14.4 b i konsumenträttighetsdirektivet.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt det föreslagna momentet är ett avtal inte bindande för konsumenten, om en näringsidkare vid hemförsäljning har underlåtit att på det sätt som föreskrivs i 11 § ge konsumenten den information som avses i 9 § 1 mom. 13 punkten innan avtalet ingås. Om näringsidkaren således inte innan avtalet ingås ger konsumenten information om att ångerrätt saknas eller om de omständigheter under vilka ångerrätten kan gå förlorad, är hemförsäljningsavtalet inte bindande för konsumenten. Om ovannämnda uppgifter inte har lämnats till konsumenten på papper eller med dennes samtycke i någon annan varaktig form, är avtalet inte bindande för konsumenten. I sådana situationer är avtalet dock bindande för näringsidkaren, och konsumenten kan trots försummelse av informationsskyldigheten kräva att avtalet ska fullgöras.
Obundenheten har begränsats tidsmässigt. Vill konsumenten åberopa att avtalet inte är bindande, ska konsumenten meddela näringsidkaren detta inom 12 månader från det att avtalet ingicks. Om avtalet förfaller på grund av att konsumenten har åberopat att det inte är bindande ska näringsidkaren utan dröjsmål och senast 30 dagar efter att ha mottagit meddelandet betala tillbaka vad som har betalats samt betala konsumenten ersättning för kostnaderna för att återsända varan eller någon annan prestation. Konsumenten ska dock inte vara skyldig att ersätta näringsidkaren för en värdeminskning på varan eller betala för en redan utförd tjänst.
25 §.Påföljderna vid brott mot bestämmelserna i kapitlet. Till 2 mom. föreslås bli fogat hänvisningar till kapitlets 9 a § och 17 a § 1–3 mom., eftersom bestämmelserna i fråga enligt förslaget kommer att omfattas av bestämmelserna om påföljdsavgift. I övrigt motsvarar momentet det gällande momentet.
6 a kap. Distansförsäljning av finansiella tjänster och finansiella instrument
2 §.Begränsning av tillämpningsområdet i vissa fall. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. enligt vilket den nedan föreslagna 11 b § inte ska tillämpas på krediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen. Särskilda bestämmelser om kreditavtal finns i 7 och 7 a kap. i konsumentskyddslagen. Undantaget omfattar också sådana konsumentkrediter på vilka bestämmelserna i 7 eller 7 a kap. tillämpas endast delvis.
11 b §.Ingående av avtal vid försäljning per telefon. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om skriftligt anbud och godkännande av anbud vid telefonförsäljning av finansiella tjänster. Med stöd av kapitlets 1 § 2 mom. gäller det som i kapitlet föreskrivs om finansiella tjänster även finansiella instrument. Således gäller också den föreslagna nya paragrafen försäljning av finansiella instrument per telefon. Paragrafen motsvarar i huvudsak den ovan föreslagna 6 kap. 12 a § med den skillnaden att konsumenten i fråga om finansiella tjänster och finansiella instrument ska åberopa att avtalet inte är bindande inom en utsatt tid.
Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak det ovan föreslagna 6 kap. 12 a § 1 mom., och därför hänvisas det i fråga om motiveringen till momentet till motiveringen till 6 kap. 12 a §. Bestämmelsen inverkar inte på den tidpunkt när försäkringsgivarens ansvar inträder i försäkringsavtal, om vilket det föreskrivs i 11 § i lagen om försäkringsavtal (543/1994). Enligt 11 § 1 mom. i lagen inträder försäkringsgivarens ansvar när försäkringsgivaren eller försäkringstagaren ger eller sänder ett antagande svar på den andra avtalspartens anbud, om ingen annan tidpunkt har avtalats enskilt med försäkringstagaren. Försäkringstagaren och försäkringsgivaren kan enskilt avtala om att försäkringsgivarens ansvar inträder först när försäkringstagaren har sänt ett antagande svar på försäkringsgivarens anbud skriftligen eller i något annan varaktig form.
I 2 mom. föreskrivs det att om konsumenten vill åberopa att avtalet inte är bindande, ska konsumenten meddela näringsidkaren detta inom ett år från det att avtalet ingicks. Om avtalet förfaller på grund av att konsumenten har åberopat att det inte är bindande ska näringsidkaren utan dröjsmål och senast 30 dagar efter att ha mottagit meddelandet betala tillbaka vad som har betalats efter det att konsumenten har meddelat att han eller hon åberopar att avtalet inte är bindande. Regleringen skiljer sig till denna del från den föreslagna 6 kap. 12 a §.
Enligt första meningen i 3 mom. ska konsumenten i samband med att ett anbud enligt 1 mom. lämnas bli underrättad om att om konsumenten efter telefonsamtalet inte godkänner anbudet i varaktig form, är avtalet inte bindande för konsumenten, om konsumenten underrättat näringsidkaren om detta inom ett år från det att avtalet ingicks. Vidare enligt den andra meningen i 3 mom. har näringsidkaren bevisbördan för att anbudet har lämnats till konsumenten på det sätt som förutsätts i 1 mom. och att konsumenten har fått den information som avses i detta moment.
Paragrafens 4 mom. motsvarar i sak det ovan föreslagna 6 kap. 12 a § 3 mom., och därför hänvisas det i fråga om motiveringen till momentet till motiveringen till 6 kap. 12 a §.
19 §.Påföljdsavgift för brott mot bestämmelserna om distansförsäljning av finansiella tjänster. Påföljdsavgift. Den gällande paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till kapitlets 11 b §, eftersom det föreslås att bestämmelsen ska omfattas av bestämmelserna om påföljdsavgift. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagen.