7.1
Lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården
3 §. Definitioner.
Det föreslås att definitionen av tjänstetillhandahållare i 1 mom. 11 punkten i paragrafen kompletteras så, att till definitionen utöver offentliga samfund även fogas privata samfund och stiftelser. Definitionen omfattar således också samfund och föreningar som är verksamma i form av aktiebolag, andelslag, kommanditbolag eller öppna bolag samt stiftelser som tillhandahåller och producerar social- och hälsovårdstjänster. Stiftelser och bolagsaktörer har av misstag utelämnats från definitionen i den antagna lagen. Ändringen kommer således att motsvara rådande praxis och de tidigare gällande bestämmelserna och utvidgar således inte lagens tillämpningsområde till nya aktörer.
54 §. Rätt för tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården att få patientuppgifter och utlämnande av patientuppgifter för att trygga vården.
Det förslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om utlämnande av nödvändiga patientuppgifter som behövs för ordnande av undersökning och vård av patienten samt en sammanfattning av den vård som getts till en annan tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården, om vilken det avtalats med patienten. Bestämmelsen motsvarar således i funktionellt hänseende den tidigare 13 § 3 mom. 2 punkten i patientlagen, enligt vilken patientuppgifter har kunnat lämnas ut till en annan verksamhetsenhet eller yrkesutbildad person i enlighet med patientens muntliga samtycke eller samtycke som annars framgår av sammanhanget. I förslaget motsvaras ett muntligt samtycke som framgår av sammanhanget av att det ska vara fråga om en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare till vilken uppgifter får lämnas ut.
Då till exempel en tjänstetillhandahållare inom den privata hälso- och sjukvården enligt överenskommelse med patienten ger en remiss till välfärdsområdet, får tjänstetillhandahållaren således med remissen lämna ut nödvändiga uppgifter som behövs för undersökning och vård. Om ansvaret för vården efter den vård som getts överförs på någon annan tjänstetillhandahållare om vilken det avtalats med patienten, får tjänstetillhandahållaren på motsvarande sätt lämna ut en nödvändig sammanfattning av den vård som getts för ordnande av fortsatt vård. Bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut epikriser också till den tjänstetillhandahållare som gjort remissen, även om vårdansvaret inte längre kommer att återgå till tjänstetillhandahållaren. Inom den privata hälso- och sjukvården kan flera tjänstetillhandahållare delta i vården av en patient till exempel på läkarstationer och bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut nödvändiga patientuppgifter också i sådana situationer. Bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut patientuppgifter från statens rättspsykiatriska sjukhus till välfärdsområdet när det vid en eventuell överföring av ansvaret för vården bedöms vilken vårdplats som är den mest ändamålsenliga för en patient som tagits in för vård på ett statligt sjukhus i enlighet med 17 § i mentalvårdslagen. I enlighet med patientlagen bör man i varje fall avtala med patienten om remisser och fortsatt vård, och om genomförande av vården i samarbete med flera tjänstetillhandahållare, och eftersom detta inte är möjligt utan uppgifterna i fråga, bör nödvändiga patientuppgifter kunna sändas utan det tillstånd för utlämnande av sådana uppgifter som avses i 54 § i kunduppgiftslagen eller ett särskilt samtycke enligt dataskyddsförordningen eller offentlighetslagen.
Att foga bestämmelsen till paragrafen förtydligar den helhet som rätten att få uppgifter och utlämnande av uppgifter utgör. Eftersom den föreslagna möjligheten att lämna ut nödvändiga patientuppgifter för ordnande av undersökning och vård av en patient inte förutsätter kundens tillstånd för utlämnande av uppgifter, inverkar inte heller kundens förbud på utlämnandet av uppgifter. Det bör dock beaktas att endast sådana uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av undersökning och vård får lämnas ut med stöd av bestämmelsen och att det är fråga om fortsatt vård som ska avtalas med patienten eller genomförande av vård i samarbete med andra tjänstetillhandahållare. Ifall patienten inte vill att vissa uppgifter lämnas ut, ska det noggrant bedömas vilka uppgifter som är nödvändiga i situationen och vilka uppgifter som man kan låta bli att lämna ut utan att äventyra att undersökningen eller vården ordnas ändamålsenligt.
57 §.Tillgodoseende av rätten att få uppgifter med hjälp av ett informationssystem.
I paragrafen ändras den ordalydelse som används om informationssystemet så att det blir möjligt att lämna ut kunduppgifter också med hjälp av tjänstetillhandahållarens eget informationssystem, medan det enligt ordalydelsen i den gällande paragrafen bör vara fråga om informationssystem som är gemensamt för flera tjänstetillhandahållare. Med stöd av paragrafen kan rätten att få uppgifter tillgodoses med hjälp av ett informationssystem vid sådana i 53 § avsedda utlämnanden mellan social- och hälsovården där det finns behov av att använda enbart en enskild tjänstetillhandahållares eget informationssystem. Välfärdsområdena ska till exempel kunna ta i bruk ett gemensamt informationssystem för behandling av såväl patientuppgifter som socialvårdens klientuppgifter och med hjälp av systemet kan klientuppgifter lämnas ut mellan social- och hälsovården eller klientuppgifter behandlas i social- och hälsovårdens gemensamma tjänster.
64 §. Rätt att få uppgifter för myndigheter inom social- och hälsovården.
Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras så att det framgår att det avses myndigheter inom social- och hälsovården. Enligt förslaget ska till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om rätten för yrkesutbildade personer inom socialvården som är verksamma vid en myndighet inom hälso- och sjukvården att från Folkpensionsanstalten få sådana sekretessbelagda uppgifter om klientens förmåner som är nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anknytning till patientens hälsotillstånd. Det föreslås att patienten på förhand ska underrättas om tillgodoseendet av rätten att få uppgifter.
För arbete som utförs av yrkesutbildade personer inom socialvården i anslutning till hälso- och sjukvården används ofta begreppet socialt arbete inom hälso- och sjukvården, även om uppgifterna i fråga kan skötas också av andra än socialarbetare. Även om de personer som utför socialt arbete inom hälso- och sjukvården är yrkesutbildade personer inom socialvården, är serviceuppgiften inom det sociala arbetet inom hälso- och sjukvården traditionellt en del av de sjukvårdstjänster som avses i 3 kap. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen ansvarar för att ordna, och de genomförs huvudsakligen i samband med sjukhusvård eller annan specialiserad sjukvård. Till exempel inom HUS-sammanslutningen finns ca 200 verksamma socialarbetare som årligen har ca 90 000 kundmöten. Eftersom en yrkesutbildad person inom socialvården som är verksam inom hälso- och sjukvården inte sköter socialmyndigheters uppgifter enligt socialvårdslagen och inte heller annars i sitt arbete tillhandahåller tjänster enligt socialvårdslagen, kan rätten att få uppgifter inte genomföras med stöd av paragrafens 1 mom. Dessutom utförs socialt arbete inom hälso- och sjukvården bland annat vid statliga rättspsykiatriska sjukhus, där en yrkesutbildad person inom socialvården då det är fråga om långvarig institutionsvård bistår och sköter ärenden som anknyter till patientens förmåner och socialvård samt gör utredningar om vårdavgifter till välfärdsområdena.
Enligt 24 § i hälso- och sjukvårdslagen hör till sjukvårdstjänsterna utöver att ställa medicinska diagnoser och ge vård även till exempel att lindra lidande samt att ge handledning som syftar till att stärka patientens engagemang i sin vård och patientens egenvård. Om en person behöver sådan rehabilitering som inte föreskrivs höra till ett välfärdsområdes uppgifter, ska välfärdsområdet enligt 30 § i hälso- och sjukvårdslagen se till att personen i fråga ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och vid behov hänvisa personen exempelvis till Folkpensionsanstalten som tillhandahåller dessa tjänster. Enligt 22 § i hälso- och sjukvårdslagen ska ett välfärdsområde (samt Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen) därutöver se till att en invånare i välfärdsområdet eller en patient på en hälsovårdscentral får ett intyg eller utlåtande om sitt hälsotillstånd, när ett sådant behövs enligt lag eller är nödvändigt med tanke på invånarens eller patientens vård, försörjning, studier eller av någon annan jämförbar orsak.
Yrkesutbildade personer inom socialvården som utför socialt arbete inom hälso- och sjukvården deltar i planeringen av vården och rehabiliteringen av patienten, handleder och ger råd till patienten i olika problem som orsakas av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning och i frågor som gäller social trygghet i anslutning till sjukdomen, såsom sjukdagpenning, rese- och läkemedelsersättningar, pensioner och handikappförmåner, hjälper patienterna med att ansöka om förmåner samt stöder utredningen av den förändrade livssituationen. Förmånsuppgifterna behövs också för sammanställandet av utlåtanden och intyg som hälso- och sjukvården ansvarar för. Därutöver handleder socialarbetare patienterna vid ansökan om rehabiliteringstjänster som ordnas av Folkpensionsanstalten, exempelvis anpassningsträning och krävande medicinsk rehabilitering. Vid behov hänvisas patienten till socialvårdstjänster i enlighet med 50 a och 53 a § i hälso- och sjukvårdslagen.
Rätten att få uppgifter föreslås gälla uppgifter som gäller Folkpensionsanstaltens sociala förmåner, som är nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anslutning till patientens hälsotillstånd. Rätten att få uppgifter gör det således möjligt att trygga patientens rättigheter och förebygger också behovet av att bli klient inom socialvården, när behövlig handledning och rådgivning kan ges genast i samma sammanhang. I kundgruppen för socialt arbete inom hälso- och sjukvården finns det ofta patienter som har den sämsta funktionsförmågan och vars psykiska eller fysiska funktionsförmåga är helt eller tillfälligt nedsatt. Det är således viktigt för socialarbetare inom hälso- och sjukvården att få information om sådana förmånsansökningar som eventuellt redan är anhängiga. De uppgifter som fås med stöd av paragrafen är nödvändiga uttryckligen då patienten inte själv kommer ihåg vilka förmåner som han eller hon har fått eller vilka förmånsansökningar som är anhängiga eller då patienten av andra orsaker inte själv förmår främja skötseln av sina ärenden.
Informationen kan bestå av uppgifter som gäller förmåner som beviljats kunden och anhängiga förmånsansökningar. Sådana uppgifter är till exempel beslut och kalkyler om utkomststöd samt andra förmåner som betalats och ska betalas till kunden, såsom läkemedelsersättningar, arbetslöshetsförmåner, pensioner, bostadsbidrag och sjukdagpenning. Av uppgifterna som gäller bostadsbidrag framgår hyresvärden, som vid behov kan underrättas om att sjukhusvården drar ut på tiden, och på så vis kan man säkerställa att den förlängda sjukhusvården inte medför problem för kundens boende. Av uppgifterna som gäller arbetslöshetsförmåner framgår till exempel när kundens anmälan om arbetslöshetstid ska göras.
Utan rätten att få uppgifter kommer skötseln av de mest kritiskt sjuka och mest utsatta patienternas angelägenheter att försvåras och fördröjas och därmed orsakas de sjuka ytterligare onödigt mänskligt lidande. Den personal som vårdar patienten får inte de uppgifter som behövs till exempel för nödvändiga utlåtanden och intyg. Patienterna känner inte till sina förmåner, såsom utkomststöd, betalningsförbindelser för läkemedel eller möjligheter till förmåner som gäller mat och sjukhusresor. När socialskyddsförmånsärenden inte kan skötas i rätt tid från sjukhuset, överförs de ärenden som har hopat sig och blivit allt mer komplicerade till socialväsendet. Sjukhusvistelsen kan också dra ut på tiden om sådana frågor som gäller den sociala tryggheten och andra centrala frågor som förutsätts för hemförlovning inte har kunnat skötas i tid. En patient kan till exempel ha vräkts från sin bostad på grund av obetalda hyror eller ha förlorat sitt arbete och sin sjukdagpenning på grund av att inlämnandet av intyg och ansökningar om förmåner har försenats.
Det föreslås att patienten på förhand ska underrättas om tillgodoseendet av rätten att få uppgifter. Rätten att få uppgifter kan således inte utövas utan att patienten är medveten om det. I socialt arbete inom hälso- och sjukvården bör därutöver kraven i 6 § i patientlagen på att vården ska ges i samförstånd med patienten beaktas. Rådgivning och handledning ska säkerställas i synnerhet i fråga om sådana personer som inte själva förmår sköta ärenden som anknyter till förmånerna. Rätten att få uppgifter bör således inte utnyttjas när personen själv kan reda ut och sköta sina ärenden i anslutning till förmånerna.
Informationsrätten kan tillgodoses med hjälp av en elektronisk förbindelse som avses i 23 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), om förutsättningarna för öppnande av en sådan förbindelse uppfylls (GrUU 73/2018 rd). En förutsättning för att förbindelsen begränsas till endast enskilda sökningar av sådana behövliga eller nödvändiga uppgifter som är förenliga med informationsrätten och att informationens ändamål utreds i samband med sökningen. FPA har som elektronisk förbindelse skapat en förmånsdatatjänst, den så kallade Kelmu-tjänsten, med hjälp av vilken det vore möjligt att tillgodose informationsrätten såvida förutsättningarna enligt lagen om informationshantering uppfylls.
72 §. Viljeyttringstjänsten.
Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det i viljeyttringstjänsten ska föras in uppgifter om utlämnad information, tillstånd för utlämnande, förbud och samtycken som gäller de riksomfattande informationssystemtjänsterna vilka utförts i enlighet med kunduppgiftslagen och lagen om elektroniska recept (61/2007). Enligt momentets ursprungliga ordalydelse ska däremot alla, således också lokala samtycken till behandling av kunduppgifter enligt dataskyddsförordningen eller offentlighetslagen föras in. Skyldigheten att föra in uppgifter om alla samtycken är inte motiverad, eftersom det är fråga om tjänstetillhandahållarens samtycke till egna, lokala överlåtelser. Skyldigheten att föra in uppgifter var ursprungligen inte avsedd att gälla även samtycken till lokala överlåtelser. Det är emellertid fortfarande möjligt att föra in uppgifter om lokala samtycken i viljeyttringstjänsten med stöd av 2 mom.
Även om lokala samtycken inte lagras i viljeyttringstjänsten, ska tjänstetillhandahållaren säkerställa att de lagras lokalt på behörigt sätt. Utgångspunkten för förarbetena till offentlighetslagen är att kravet på uttryckligt samtycke enligt lagen i praktiken kan förutsätta skriftligt samtycke (RP 30/1998 rd, s. 102). Den personuppgiftsansvarige bör även kunna påvisa innehållet i samtycket enligt dataskyddsförordningen.
97 §. Styrning, övervakning och uppföljning.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att Institutet för hälsa och välfärd utöver den elektroniska behandlingen av kunduppgifter och styrningen av informationshanteringen i anslutning därtill också ska ha hand om styrningen av behandlingen av annat än elektroniskt material. Tjänstetillhandahållarna förfogar ännu också över analogt material, således material på papper eller mikrofilm. För närvarande har ingen aktör getts ansvaret för styrning i anslutning till sådant material. Behov av styrning har emellertid framkommit i synnerhet när kommunernas och samkommunernas material har överförts till välfärdsområdena. Bestämmelser i kunduppgiftslagen exempelvis i anslutning till bevarandetider och utplåning gäller också annat än elektroniskt material, så det är nödvändigt att fastställa styrningsansvaret. Därutöver förtydligas formuleringarna i fråga om institutets styrningsansvar så att ansvarets helhet framgår tydligare.
102 §. Övergångsbestämmelser.
I paragrafen föreslås flera ändringar som gäller övergångsbestämmelserna. Ändringsbehoven beror till exempel på anskaffningar av informationssystem i samband med att välfärdsområdena inleder sin verksamhet och på den tid som behövs för ibruktagandet av de nya informationssystemen.
Övergångsperioden enligt 1 mom. för genomförandet av rätten att få uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården i de riksomfattande informationssystemtjänsterna ska senareläggas till den 1 mars 2027. Övergångsperioden ska infalla senare än tidpunkten för den i 4 mom. avsedda skyldigheten för tjänstetillhandahållare inom socialvården att ansluta sig till de riksomfattande informationssystemtjänsterna. Genomförandet av tillstånd för utlämnande av uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården förutsätter ändringar såväl i de riksomfattande informationssystemtjänsterna som i tjänstetillhandahållarnas egna informationssystem, och därför måste tillräckligt med tid reserveras för genomförandet. Därutöver föreslås att det till 1 mom. fogas en särskild övergångsperiod för rätten för tjänstetillhandahållare inom socialvården att få uppgifter om recept som lagrats i receptcentret. Övergångsperioden föreslås pågå till och med den 1 november 2027, då det i receptcentret ska realiseras en nationell läkemedelslista med hjälp av vilken uppdaterad och tillförlitlig information om den medicinering som kunden använder finns tillgänglig i stället för enskilda recept som skrivits ut vid olika tidpunkter. I nuläget innehåller receptcentret information om alla recept som har gjorts upp för patienten och som kan vara motstridiga, överlappande och föråldrade.
I 2 mom. föreskrivs om en övergångsperiod för förbud som gäller alla patientuppgifter och företagshälsovården. Övergångsperioden har varit fram till den 1 januari 2024.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om en övergångsperiod så att de patientuppgifter som ska antecknas i samband med ordnandet och tillhandahållandet av socialservice ska föras in i patientregistret senast den 1 mars 2027. Det föreslås att övergångsperioden ändras så att den överensstämmer med genomförandet av det tillstånd för utlämnande av uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården som avses i 1 mom.
Enligt paragrafens 4 mom. ska det i 60 § avsedda utlämnandet av patientuppgifter till utlandet genomföras senast från och med den 1 januari 2025 och det föreslås inga ändringar i det.
I paragrafens 5 mom. föreslås bestämmelser om en övergångsperiod för skyldigheten att ansluta sig till Kanta-tjänsterna för tjänstetillhandahållare inom socialvården. Det föreslås att anslutningsskyldigheten för offentliga tjänstetillhandahållare senareläggs med 1,5 år, så att den nya övergångsperioden pågår till och med den 1 mars 2026. Samma tidpunkt föreslås också som övergångsperiod för skyldigheten för privata tjänstetillhandahållare att ansluta sig, både när det gäller privata tjänstetillhandahållare som handlar för det offentligas räkning och privata tjänstetillhandahållare som handlar för egen räkning. Det föreslås således att övergångsperioden för privata tjänstetillhandahållare som handlar för egen räkning ändras med två månader. Därutöver föreslås att momentet preciseras så att tillstånd för utlämnande av uppgifter enligt 55 § ska tas i bruk senast när en tjänstetillhandahållare inom socialvården ansluter sig till den riksomfattande informationsresursen för kunduppgifter. I enlighet med 70 § ska också de uppgifter som gäller utlämnandet sparas i förvaringstjänsten för loggregister från och med anslutningen till Kanta-tjänsten.
I paragrafens 6 mom. föreslås bestämmelser om tidsfrister för införande av journalhandlingar i Kanta-tjänsten för tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster och det föreslås inga ändringar i det.
I paragrafens 7 mom. föreslås bestämmelser om tidsfrister för införandet av klienthandlingar i Kanta-tjänsterna för tjänstetillhandahållare inom socialvården. I momentet stryks punkterna om tidsfrister för att spara kundhandlingar som uppkommer i serviceuppgifter, med undantag för att spara kundhandlingar som uppkommer i serviceuppgifter inom familjerättsliga tjänster samt video- och ljudupptagningar som uppkommer i alla serviceuppgifter. Handlingar som uppkommer i andra serviceuppgifter bör således sparas enligt den tidtabell som gäller för anslutningsskyldigheten.
Det föreslås att till 8 mom. fogas en övergångsperiod för genomförande av uträttande av ärenden för någon annans räkning i informationsresursen för egna uppgifter till och med den 1 september 2025. Övergångsperioden gör det möjligt att sköta ärenden såväl för minderåriga barns som för myndiga personers räkning. Genomförandet krävde åtgärder från FPA, men också från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata samt Institutet för hälsa och välfärd. Dessutom innehåller momentet en övergångsperiod för utlämnande av uppgifter om välbefinnande till tjänstetillhandahållare senast den 1 januari 2026.
Paragrafens 9 mom. innehåller en övergångsperiod för utlämnande av patientuppgifter till välbefinnandeapplikationer. Det föreslås att till momentet fogas en separat övergångsperiod för genomförande av skötsel av ärenden för någon annans räkning som avses i 50 § så att genomförandet av uträttandet av ärenden för någon annans räkning ska ske senast den 1 september 2025. För genomförandet av uträttandet ärenden för någon annans räkning krävs det förutom att välbefinnandeapplikationerna genomförs också ändringar i Kanta-tjänsterna. Enligt formuleringen av övergångsperioden föreslås i momentet en bakre gräns för när uträttandet av ärenden för någon annans räkning senast ska genomföras, men det kan också genomföras tidigare enligt behoven med avseende på välbefinnandeapplikationerna.