1  Bakgrund och beredning

Genom en höjning av jaktvårdsavgiften effektiviseras viltförvaltningens internationella påverkansarbete, som det hittills inte har funnits tillräckliga resurser för. När det gäller jaktvårdsföreningarna ska intäkterna från den höjda jaktvårdsavgiften styras till att utveckla och professionalisera föreningarnas verksamhetsledning. Dessutom har kostnaderna för den förmånspensionsförsäkring som Finlands viltcentrals företrädare (Jägarnas centralorganisation och viltvårdsdistrikten) tecknat för sina arbetstagare orsakat ett oförutsett underskott, som ska täckas med intäkter från den höjda jaktvårdsavgiften. Intäkterna ska även användas till att täcka det övriga finansieringsunderskott som den allmänna kostnadsutvecklingen har orsakat Finlands viltcentral. 

Propositionen har beretts vid jord- och skogsbruksministeriet. Remissyttranden om propositionen har begärts av finansministeriet, Finlands jägarförbund och Finlands viltcentral. Utkastet till regeringens proposition var på remiss mellan den 23 och den 31 augusti 2022. Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://mmm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med identifieringskoden MMM020:00/2022. 

2  Nuläge och bedömning av nuläget

Bestämmelser om jaktvårdsavgift finns i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/1993). Var och en som bedriver jakt eller är jaktledare enligt 30 § i jaktlagen (615/1993) ska för varje jaktår betala jaktvårdsavgift till staten. Jaktvårdsavgift behöver inte betalas av den som biträder jägare som hundförare eller vid jakt på hjortdjur som drevkarl eller på motsvarande sätt biträder vid jakten. Den som har betalat avgiften ges ett jaktkort. Finlands viltcentral ger på begäran betalaren en kopia av jaktkortet. 

Jaktvårdsavgiften är 39 euro för ett jaktår. För den som vid ingången av jaktåret är under 18 år är jaktvårdsavgiften 20 euro.  

Jaktvårdsavgiftens belopp ändrades senast 2019, när avgiften för personer under 18 år sänktes från 39 euro till 20 euro. Syftet med ändringen var att stödja ungas intresse för jakt som hobby. Jaktvårdsavgiften höjdes senast 2018, när avgiften höjdes från 33 euro till 39 euro. 

I statsbudgeten ska det årligen tas in ett anslag som motsvarar minst det belopp som samma år uppskattas inflyta i form av jaktvårdsavgifter beräknat enligt antalet jägare under de tre närmast föregående åren. Av detta anslag beviljas Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna årligen statsunderstöd för de drifts- och kapitalutgifter som föranleds av de uppgifter som anges i 2 och 14 § i viltförvaltningslagen (158/2011) samt för de utgifter jägarnas gruppförsäkring föranleder. Utgifterna för Finlands viltcentral finansieras i sin helhet med statsunderstöd till den del avgifter inte tas ut eller verksamheten inte finansieras på annat sätt. 

Dessutom kan anslaget användas för viltvårdsåtgärder, försöksverksamhet i anslutning till dessa och för övrigt främjande av vilthushållningen, för utgifter för stödjande av jaktmuseiverksamhet, för upplysningsarbete som utförs av landsomfattande jägarorganisationer som bygger på frivilligt medlemskap och för stöd till jaktföreningars projekt som främjar viltvården samt för projekt som utförs av markägarna och som avsevärt förbättrar viltets livsmiljö. 

I fråga om Finlands viltcentrals förmånspensionsförsäkring hade man på basis av de faktiska kostnaderna för de tre föregående åren räknat med en kostnad på 350 000 euro för 2022. I januari 2022 fick Finlands viltcentral en tilläggsräkning på 244 000 euro för 2021. Förmånspensionsförsäkringsavgiften för 2022 är 648 000 euro. År 2022 ska det således betalas cirka 892 000 euro i förmånspensionsavgifter, och den obudgeterade kostnaden för pensionsförsäkringen är 542 000 euro för 2022. Enligt försäkringsbolagets uppskattning är avgifterna för 2023–2025 cirka 600 000 euro per år. Efter 2026 börjar de årliga avgifterna minska, eftersom antalet personer som omfattas av pensionsförsäkringen minskar. 

3  Målsättning

Med intäkterna från den höjda jaktvårdsavgiften tryggas Finlands viltcentrals verksamhetsförutsättningar. Dessutom effektiviseras viltförvaltningens internationella påverkansarbete, som det hittills inte har funnits tillräckliga resurser för. När det gäller jaktvårdsföreningarna ska intäkterna från den höjda jaktvårdsavgiften styras till att utveckla och professionalisera föreningarnas verksamhetsledning. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Remissvar

Utkastet till regeringens proposition var på remiss mellan den 23 och den 31 augusti 2022. Remissyttranden begärdes av finansministeriet, Finlands jägarförbund och Finlands viltcentral. Begäran om utlåtande med bilagor fanns på jord- och skogsbruksministeriets webbplats på adressen https://mmm.fi/sv/paremiss. Det lämnades in sammanlagt tre yttranden. Beredningsunderlaget till regeringens proposition finns i den offentliga tjänsten på adressen https://mmm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med identifieringskoden MMM020:00/2022. 

Finlands jägarförbund motsatte sig i sitt yttrande höjningen av jaktvårdsavgiften och påpekade att avgiften höjdes senast 2018, varför nämnda kostnadsbehov inte borde vara aktuella längre. Dessutom fäste förbundet uppmärksamhet vid höjningen av avgifterna för tillståndsbeslut och konstaterade att jägarna bör beviljas betydande nedsättningar av tillståndsavgifterna jämfört med dem som inte betalar jaktvårdsavgift. 

Enligt Finlands jägarförbund bör det i motiveringen till förslaget till avgiftshöjning anges närmare vilka alla intäkter Finlands viltcentral samlar in, på vilka sätt intäkter samlas in, vad intäkterna används till och hur detta har utvecklats under de senaste åren. Jägarförbundet anser att det till stöd för sin allmännyttiga verksamhet bör få statsbidrag på ett etablerat sätt av jord- och skogsbruksministeriet eller Finlands viltcentral, på samma sätt som skyddsorganisationerna får av miljöministeriet. Finlands jägarförbund fäste även uppmärksamhet vid inflödet och användningen av medel från jaktlicensavgifter.  

I sitt yttrande ifrågasatte Finlands jägarförbund inriktningen av förvaltningens resurser och konstaterade att den oförutsedda höjningen av förmånspensionsavgifterna är helt oproportionerlig. Jägarförbundet anser att tryggandet av Finlands viltcentrals verksamhetsförutsättningar och det internationella påverkansarbetet i viltmyndighetsfrågor samt jaktvårdsföreningarnas verksamhet är viktiga, men att propositionen inte tillräckligt klart anger vad som avses med internationell verksamhet.  

Finlands jägarförbund anser att det är oskäligt att ständigt höja avgifterna och finansiera Finlands viltcentrals verksamhet enbart med medel som samlas in av jägarna. Samtidigt som avgifterna höjs minskar jägarnas verksamhetsmöjligheter när jaktmarker ersätts med naturskyddsområden och ogrundade besvär hindrar tillståndspliktig jakt. Finlands viltcentral, som är en offentligrättslig inrättning med offentliga förvaltningsuppgifter och kunder från alla delar av samhället, kan konstateras i allt högre grad tjäna samhällets behov på bred front och inte enbart driva jägarnas sak. Därför anser Finlands jägarförbund att pensionskostnaderna och den samhälleliga servicen delvis bör täckas med statens allmänna skatteinkomster och inte med allt högre avgifter som tas ut hos jägare. 

Ilomants jaktvårdsförening konstaterar i sitt yttrande att det är skäl att fundera på viltförvaltningens verksamhet och organisationens storlek, huruvida den möjligen är överdimensionerad. Jaktvårdsföreningen anser att jaktvårdsavgiften höjs vid en dålig tidpunkt med tanke på det rådande världsläget. De kommande höjningarna av bland annat energipriserna och livsmedelspriserna medför många jägare rentav ohållbara kostnader. Dessutom ökar naturvårdarna (Tapiola) kostnaderna för jägarna genom ogrundade besvär. Finlands viltcentral har sedan 2020 finansierat projektet SusiLife och anställt fler tjänstemän, så till denna del har pengar använts på ett tvivelaktigt sätt. 

Dessutom anser Ilomants jaktvårdsförening att finansieringen för internationellt påverkansarbete bör skaffas på något annat sätt än genom den jaktvårdsavgift som jägarna betalar och att professionaliseringen av verksamhetsledningen kommer att försämra jaktvårdsföreningarnas service. Av ovan nämnda skäl motsätter sig Ilomants jaktvårdsförening en höjning av jaktvårdsavgiften. 

Finlands viltcentral anser i sitt yttrande att en höjning av jaktvårdsavgiften behövs med tanke på viltcentralen och jaktvårdsföreningarna när det gäller att täcka de höjda kostnaderna enligt jord- och skogsbruksministeriets budgetförslag, så att verksamhetens kontinuitet och utveckling kan tryggas. Dessutom anser Finlands viltcentral att utvecklingen av e-tjänster skulle kunna beaktas i slutet av 1 § 1 mom. exempelvis enligt följande: ’ Den som har betalat avgiften ges ett jaktkort. Finlands viltcentral ger på begäran betalaren en kopia av jaktkortet, eller så kan kortet laddas ner elektroniskt.’ 

Det har inte gjorts några ändringar i propositionen på basis av remissyttrandena. 

6  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. Lagens 1 § 2 mom. ska första gången tillämpas på den jaktvårdsavgift som tas ut för jaktåret 2023–2024. 

7  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2023 och avses bli behandlad i samband med den. Propositionen beräknas öka statens intäkter med cirka 1 260 000 euro per år.