1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
Enligt regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering strävar regeringen efter att genom sina åtgärder minska välfärdsområdenas börda och förkorta vårdköerna inom primärvården. Enligt skrivningen anvisas i den andra tilläggsbudgeten för 2023 den finansiering för 2023 som behövs för att öka den nuvarande FPA-ersättningen i primärvårdens mottagningsverksamhet. Tillgången till primärvård förbättras genom att det under regeringsperioden anvisas finansiering av engångsnatur för förkortning av vårdköerna inom primärvården med hjälp av den nya modell för FPA-ersättningen som regeringen utvecklat. Finansieringen allokeras till målåren på ett ändamålsenligt sätt, men med så stor framförhållning och så verkningsfullt som möjligt. Målet är att förkorta akuta vårdköer utan att störa välfärdsområdenas egen verksamhet. Regeringen reserverar sammanlagt 335 miljoner euro för ändamålet, men hur finansieringen exakt anvisas och periodiseras över åren preciseras vid den fortsatta beredningen. Man fortsätter med FPA-ersättningen i dess nuvarande form till dess att den nya FPA-ersättningsmodellen som regeringen utvecklat genomförs med hjälp av ovannämnda finansiering.
Under budgetförhandlingarna den 19 september 2023 preciserade regeringen regeringsprogrammets skrivningar om de ersättningar för privat vård och undersökning (FPA-ersättningar) som finansieras ur sjukförsäkringens sjukvårdsförsäkring. Då kom regeringen överens om att reservera finansiering på 97,5 miljoner euro, varav statens finansieringsandel är 65,3 miljoner euro, för att höja FPA-ersättningarna i nuvarande form 2024. Man kom överens om att använda denna finansiering för att höja ersättningstaxorna för FPA-ersättningarna för t.ex. allmänläkares och specialistläkares mottagningar, psykoterapi och tandläkare. Under budgetförhandlingarna reserverade regeringen totalt 500 miljoner euro för ändringar i FPA-ersättningarna under valperioden, varav statens finansieringsandel är 335 miljoner euro.
Regeringens skrivningar från budgetförhandlingarna genomfördes så att ersättningstaxorna för allmänläkare och specialistläkare samt ersättningstaxorna för psykiatriska mottagningar höjdes fr.o.m. den 1 januari 2024. Även ersättningstaxorna för psykiatriska åtgärder, såsom psykoterapi, höjdes. Likaså höjdes ersättningstaxan för tandläkares grundundersökning.
Regeringsprogrammet innehåller också en skrivning enligt vilken samhället görs barn- och familjevänligare. Enligt skrivningen utarbetar regeringen en befolkningspolitisk redogörelse där man granskar barnfamiljernas välfärd, försörjning och möjligheter att kombinera arbete och familj samt situationen för ofrivilligt barnlösa. Ett mål för redogörelsen ska vara att hitta åtgärder med positiv inverkan på nativiteten. Regeringen har börjat bereda ett befolkningspolitiskt program genom att tillsätta en arbetsgrupp för beredningen den 18 juni 2024.
1.2
Beredning
Reformen av sjukvårdsersättningarna har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Folkpensionsanstalten. Under beredningen har det ordnats två samråd för företrädare för intressentgrupper. Av de ersättningar för privat sjukvård som beretts beslöt regeringen att i den första fasen endast återinföra ersättningarna för assisterad befruktning.
Det utkast till regeringsproposition som beretts i syfte att reformera sjukvårdsersättningarna var ute på remiss under tiden den 13 maj–23 juni 2024. Yttranden begärdes av sammanlagt 38 remissinstanser, och dessutom hade alla intresserade möjlighet att yttra sig i tjänsten Utlåtande.fi. Remissvaren som gällde det utkastet till regeringsproposition finns offentligt tillgängliga på adressen
https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM076:00/2023
.
6
Remissvar
6.1
Remissbehandlingen
Förslaget som gäller återinförande av ersättningen för assisterad befruktning ingick i det utkast till regeringsproposition som var ute på remiss. Utkastet till proposition var på remiss mellan den 13 maj och den 23 juni 2024 i Utlåtandetjänsten.
Det kom in sammanlagt 65 yttranden inom den utsatta tiden, och i 27 av dem togs uttryckligen ställning till återinförandet av ersättningen för assisterad befruktning. Följande aktörer yttrade sig om assisterad befruktning: Akava ry, Gynekologinen potilasjärjestö Korento ry, Social-, hälsovårds- och räddningssektorn i Helsingfors stad, HUS-Sammanslutnignen, Hyvinvointiala HALI ry, Mellersta Finlands välfärdsområde, Konsumentförbundet rf, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Lapsettomien yhdistys Simpukka ry, Mehiläinen, nätverket Stjärnfamiljer, Yngre Läkares Förening rf, Norra Österbottens välfärdsområde, Sateenkaariperheet – Regnbågsfamiljer ry, STTK rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands Specialistläkarförening rf, Suomen Kätilöliitto – Finlands Barnmorskeförbund ry, Finlands Sjukskötare rf, Finlands Hälsovårdarförbund FHVF rf, Företagarna i Finland, Tehy rf, Institutet för hälsa och välfärd, det riksomfattande direktörsnätverket för folkhälsoarbetet, Egentliga Finlands välfärdsområde och Väestöliitto ry.
Återinförandet av ersättningen för assisterad befruktning betraktades i huvudsak som en positiv sak som kan understödas. En del av remissinstanserna såg det dock som problematiskt att ersättningen för behandlingar är begränsad till barnlöshet av medicinska orsaker. Bland annat nätverket Stjärnfamiljer, Sateenkaariperheet – Regnbågsfamiljer ry och Lapsettomien yhdistys Simpukka ry konstaterade att när behandlingar som görs av s.k. sociala orsaker ställs utanför ersättningen försätter det ensamma personer och regnbågsfamiljer i en ojämlik ställning i förhållande till par som består av en man och en kvinna. HUS-sammanslutningen och Norra Österbottens välfärdsområde framförde att den offentliga sektorn redan i flera års tid har förbättrat tillgången till assisterad befruktning och det finns inga vårdköer till andra behandlingar än sådana som utförs med donerade celler. Dessutom kritiserades att det inte krävs samma genomslag av vården (bl.a. när det gäller kvinnans ålder) av den privata sektorn som av den offentliga sektorn, vilket leder till oändamålsenlig användning av allmänna medel.
Med anledning av yttrandena konstateras följande. Ur sjukförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen ersätts nödvändiga kostnader vid behandling av sjukdom. Av denna orsak har assisterad befruktning tidigare ersatts bara när det finns en sjukdom bakom infertiliteten. Huruvida sjukvårdsersättningar beviljas även av andra orsaker än på grund av sjukdom är en principiell fråga som berör hela systemet med sjukvårdsersättning och förutsätter mer omfattande beredning än vad som har varit möjlig i samband med beredningen av denna proposition. Ersättningen för assisterad befruktning och förutsättningarna för ersättning borde dessutom dryftas i anslutning till utvecklande av tjänsterna inom den offentliga sektorn. I sjukförsäkringslagen föreskrivs inte närmare enligt vilka kriterier assisterad befruktning ska ersättas, utan det är till denna del delvis fråga om Folkpensionsanstaltens tillämpningspraxis. Yttrandena ger inte anledning att ändra lagförslaget. Propositionens beskrivning av nuläget och bedömning av konsekvenserna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna har uppdaterats efter remissbehandlingen.
6.2
Utlåtande från rådet för bedömning av lagstiftningen
Rådet för bedömning av lagstiftningen gav den 13 augusti 2024 utlåtande om den regeringsproposition som var ute på remiss.
Rådet för bedömning av lagstiftningens utlåtanden finns på adressen
https://valtioneuvosto.fi/arviointineuvosto/lausunnot.
Enligt utlåtandet gav utkastet till proposition en bra uppfattning om ärendets bakgrund, målsättningen och de viktigaste förslagen, och konsekvenserna hade behandlats bra ur olika synvinklar. Som de största bristerna och utvecklingsobjekten i utkastet betraktades konsekvensbedömningarna i anslutning till hälso- och sjukvårdstjänsternas differentiering samt hushållen och företagen, som man rekommenderade att skulle kompletteras.
Enligt utlåtandet borde det preciseras i propositionen utifrån forskningsrön, utredningar och annat kunskapsunderlag huruvida kunderna i avsevärd utsträckning övergår till att anlita privat hälso- och sjukvård i stället för offentlig hälso- och sjukvård. I propositionen borde det också bedömas huruvida den föreslagna ändringen på grund av kostnadseffekterna försämrar låginkomsttagares möjlighet att anlita privata hälso- och sjukvårdstjänster, om besök hos specialistläkare förutsätter remiss från en allmänläkare och hur ändringen då inverkar på hälso- och sjukvårdstjänsternas differentiering. Enligt utlåtandet kunde det dessutom i mån av möjlighet anges i propositionen huruvida de föreslagna ändringarna påverkar konkurrensen mellan företagen. I propositionen borde det beskrivas huruvida ändringar ökar den administrativa bördan för producenterna av hälso- och sjukvårdstjänster.
Eftersom de punkter som borde utvecklas enligt utlåtandet från rådet för bedömning av lagstiftningen ingick i det utkast till regeringsproposition som var ute på remiss, är merparten av dem sådana som man stannat för att inte föreslås i denna proposition. I rådets utlåtande nämndes inte uttryckligen några punkter med anknytning till assisterad befruktning som borde utvecklas, så det har inte gjorts några ändringar i denna proposition på grund av utlåtandet.
7
Specialmotivering
3 kap. Ersättningar för vård och undersökningar
3 §.Undersökning och vård som föreskrivits av läkare eller tandläkare.
I paragrafen föreskrivs det om ersättning för undersöknings- och vårdåtgärder som föreskrivits av läkare och tandläkare. Enligt den gällande bestämmelsen ersätts endast undersöknings- och vårdåtgärder som föreskrivits av en specialist i psykiatri, en specialist i mun- och käkkirurgi eller en tandläkare. En ytterligare förutsättning är att undersökningen eller vården har utförts eller getts av en i sjukförsäkringslagen avsedd annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller att åtgärden har vidtagits vid en sådan verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990). Lagen om privat hälso- och sjukvård upphävdes den 1 januari 2024 genom lagen om tillsynen över social- och hälsovården (741/2023). Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den börjar motsvara den gällande lagstiftningen. Samtidigt föreslås det att bestämmelsens struktur ändras.
Det föreslås att till 1 mom. fogas ett omnämnande av att även undersöknings- och vårdåtgärder i samband med assisterad befruktning som föreskrivits av en specialist i gynekologi och obstetrik ska ersättas. Enligt 2 mom. ersätts undersökningar utförda av en psykolog, om det är fråga om av en läkare föreskrivna undersökningar som hänför sig till någon annan undersökning eller vård av den försäkrade, vilket motsvarar de gällande bestämmelserna.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Bestämmelsen förpliktar det allmänna att trygga tillgången till social- och hälsovårdstjänster. Enligt grundlagens 22 § ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.
Av grundlagens 19 § 3 mom. följer att det genom lagstiftning ska ses till att tillräckliga social- och hälsovårdstjänster tryggas. Genom bestämmelsen anges inte sättet att ordna social- och hälsovårdstjänster och bestämmelsen binder inte ordnandet av social- och hälsovårdstjänster till den nuvarande lagstiftningen. Bestämmelser om olika tjänster och förmåner och förutsättningarna för att få dem ingår i vanlig lagstiftning. Det allmänna ska ombesörja tillgången till social- och hälsovårdstjänster i enligt med den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om social- och hälsovård. Sjukförsäkringslagstiftningen inverkar för närvarande på förutsättningarna för privata hälso- och sjukvårdstjänster. (RP 309/1993 rd; GrUU 20/2004 rd; GrUU 41/2010 rd; GrUU 30/2013 rd.) Sjukförsäkringslagen fullgör också det allmännas skyldighet enligt grundlagens 19 § 3 mom. att tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster (GrUU 33/2004 rd).
Vid bedömning av om tjänsterna är tillräckliga har grundlagsutskottet som utgångspunkt betraktat en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället. (RP 309/1993 rd; GrUU 20/2004 rd; GrUU 41/2010 rd; GrUU 30/2013 rd.) Hänvisningen till att var och en har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster förutsätter i sista hand en individuell bedömning av om tjänsterna är tillräckliga eller inte (se GrUU 30/2013 rd, s. 3/I). Rätten till tillräckliga hälsovårdstjänster tryggas i de allvarligaste situationerna ytterst av rätten till liv enligt 7 § i grundlagen (GrUU 65/2014 rd, s. 4/II). Grundlagsutskottet har betonat att även om den första meningen i 19 § 3 mom. i grundlagen inte tryggar något specifikt sätt att erbjuda tjänster, utgår grundlagen till denna del från att tjänsterna ska vara tillräckliga (GrUU 26/2017 rd, s. 33 och 37–42, GrUU 12/2015 rd, s. 3 och GrUU 11/1995 rd, s. 2).
När det gäller klientavgifter har grundlagsutskottet konstaterat att de klientavgifter som tas ut för social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster kopplade till 19 § 3 mom. i grundlagen inte får vara så stora att de behövande inte har möjlighet att få dem (GrUU 10/2009 rd; GrUU 8/1999 rd; GrUU 39/1996 rd). Enligt grundlagsutskottets ställningstaganden inverkar också andra grundläggande rättigheter, såsom jämlikheten och förbudet mot diskriminering enligt 6 § i grundlagen (GrUU 63/2016 rd; GrUU 67/2014 rd) samt rätten till liv enligt 7 § i grundlagen (GrUU 36/2012 rd), indirekt på tillgången till och sättet att ordna tjänster.
Också andra bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, såsom bestämmelserna om jämlikhet och förbud mot diskriminering enligt 6 § i grundlagen, inverkar indirekt på tillgången till och sättet att ordna tjänster. Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Den allmänna jämlikhetsbestämmelsen kompletteras genom diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilket ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas på de uppräknade diskrimineringsgrunderna eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. En sådan annan orsak kan vara till exempel bostadsort. (RP 309/1993 rd; GrUU 31/2014 rd.)
Sjukförsäkringslagen innebär också fullgörande av grundlagens krav på tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster (GrUU 33/2004 rd). Syftet med sjukförsäkringslagens ersättningar för vård och undersökningar har varit att komplettera de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna genom att stödja kunderna ekonomiska möjligheter att anlita privata hälso- och sjukvårdstjänster och välja tjänsteproducent. Enligt sjukförsäkringslagen betalas ersättning för nödvändiga kostnader för sjukdom, graviditet och förlossning till den försäkrade.
Rätten till tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster baserar sig vid sidan av grundlagens 19 § 3 mom. på hälso- och sjukvårdslagen och annan allmän och speciallagstiftning om hälso- och sjukvårdstjänster och ordnandet av dem. Syftet med de reseersättningar som grundar sig på sjukförsäkringslagen är att trygga de försäkrades lika rätt att oberoende av boningsort få undersökning och vård genom att de försäkrade får ersättning för en del av de nödvändiga kostnaderna för resor på grund av sjukdom, graviditet eller förlossning.
Propositionen påverkar inte sjukförsäkringslagens ersättningsprinciper, enligt vilka det är möjligt att ersätta endast kostnader för assisterad befruktning som beror på sjukdom. Att ersättningen begränsas till barnlöshet på grund av sjukdom ställer par av samma kön och ensamma kvinnor utanför rätten till ersättning till den del som det inte går att påvisa någon sjukdom som orsak till barnlösheten. Utanför ersättningen ställs likaså kvinnor vilkas barnlöshet inte beror på någon egentlig sjukdom, utan på att antalet äggceller minskat på grund av åldern.
Rätt till ersättning för assisterad befruktning förutsätter att den assisterade befruktningen inleds av medicinska orsaker, och rätten till ersättning påverkas då inte av om det är fråga om assisterad befruktning för ett par som består av en kvinna och en man eller två kvinnor eller för en ensam kvinna. Medicinsk orsak, dvs. sjukdom, för att få ersättning ska förutsättas av alla försäkrade som ansöker om ersättning. Det är i enlighet med sjukförsäkringslagens ersättningsprinciper fråga om ersättning för kostnader för nödvändig sjukvård. Kravet på jämlikhet i 6 § i grundlagen kan således inte anses medföra något hinder för de föreslagna ändringarna.
Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att propositionen inte innehåller några sådana förslag som skulle innebära att den inte kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.