7
Specialmotivering
Fordonslagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som för närvarande att lagen gäller klassificering, konstruktion, manöverorgan, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar, utrustning och miljöegenskaper hos fordon och fordonskombinationer som används på vägar som avses i vägtrafiklagen (729/2018) och på andra platser, dvs. överallt. Lagen gäller också fordonens och fordonskombinationernas godkännande för trafik, registrering samt tillsyn över trafikdugligheten hos fordonen, alltså periodiska och övriga besiktningar som utförs i syfte att kontrollera fordons skick och registeruppgifter samt ändra dessa. Jämfört med den gällande fordonslagen utvidgas tillämpningsområdet till att även omfatta fordonskombinationer. En ändring av tillämpningsområdet påverkar emellertid inte det nuvarande rättsläget, eftersom det redan i den gällande fordonslagen finns bestämmelser om fordonskombinationer.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska lagen även gälla tekniska vägkontroller. Bestämmelser om tekniska vägkontroller föreslås i 7 kap. i fordonslagen.
I 3 mom. föreskrivs det att lagen gäller import, tillverkning för försäljning, saluföring, försäljning och annan överlåtelse av nya snöskotrar och nya tunga snöskotrar samt av nya fordon avsedda för vägtrafik samt av system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning. En förutsättning för att lagen ska tillämpas på system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning är att det föreskrivs om deras tekniska egenskaper eller godkännandemärkningar i lagen eller med stöd av den.
Enligt det föreslagna 4 mom. tillämpas lagen på installation och reparation av snöskotrar och tunga snöskotrar samt av fordon avsedda för vägtrafik samt av system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning. En förutsättning för att lagen ska tillämpas på system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning är att det föreskrivs om deras tekniska egenskaper eller godkännandemärkningar i lagen eller med stöd av den. I den ändring (1304/2018) av fordonslagen som gällde tunga snöskotrar blev behövliga tillägg om tunga snöskotrar ogjorda i vissa av fordonslagens paragrafer. Det föreslås därför att lagens tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta nya tunga snöskotrar.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om begränsningar i lagens tillämpningsområde. Enligt momentet ska på fordon som används uteslutande på områden som stängts av från allmän trafik tillämpas endast bestämmelserna om allmänna säkerhetskrav för fordon i 3 §, om ansvar för fordons skick, registrering och besiktning i 12 § till den del som gäller ansvaret, om skyldighet att reparera och återkalla fordon i 178 §, om påföljder i 10 kap., om föreläggande om körförbud i 198 § och om föreläggande om kontrollbesiktning i 200 §. I momentet avsedda områden som är avstängda från allmän trafik och som spärras av med stängsel, bommar, kedjor eller motsvarande är t.ex. vissa arbetsplatser samt fabriks-, hamn- och lagerområden liksom stängda banor för tävlingskörning och specialsträckor för rallyn samt andra motsvarande områden.
Enligt vad som föreslås i 6 mom. ska lagen inte tillämpas på sådana förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots, som har elmotorer med en sammanlagd kontinuerlig märkeffekt på högst 1,00 kilowatt och vars största konstruktiva hastighet är högst 15 kilometer i timmen. Lagen ska inte heller tillämpas på sådana förflyttningshjälpmedel, sparkstöttingar, lekfordon eller motsvarande anordningar som inte har motor. Jämfört med den gällande bestämmelsen ändras momentet så att det är mer teknikneutralt, vilket betyder att förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots kan ha flera elmotorer förutsatt att deras sammanlagda kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 1,00 kilowatt. Märkeffekten får som högst vara exakt 1,00 kilowatt, och inte t.ex. 1,49 kilowatt, vilket enligt normala avrundningsregler kan avrundas till en kilowatt. Med sådana i momentet avsedda förflyttningshjälpmedel avses t.ex. balansskotrar och andra motsvarande lätta fortskaffningsmedel med elmotor.
Enligt det föreslagna 7 mom. ska lagen inte gälla EU-typgodkännande, enskilt EU-fordonsgodkännande, nationellt typgodkännande av små serier eller enskilt godkännande, om inte något annat föreskrivs. Bestämmelserna om godkännande i lagen gäller således i regel endast nationellt godkännande och E-typgodkännande. De bestämmelser om godkännande som inte omfattas av lagens tillämpningsområde finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
2 §.Definitioner. Enligt 1 mom. 1 punkten avses med fordon en anordning som är avsedd för färd på marken och som inte löper på skenor. Sådana fordon som avses i bestämmelsen är t.ex. motordrivna fordon, släpvagnar, släpanordningar och cyklar.
Enligt 2 punkten avses med ackrediteringsorgan ett nationellt ackrediteringsorgan som omfattas av ackrediteringsorganens avtal om ömsesidigt erkännande.
Enligt 3 punkten avses med ramförordningen om bilar och släpfordon till dem Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG. I ramförordningen om bilar och släpfordon till dem föreskrivs det om godkännande och marknadskontroll av fordon i kategorierna M, N och O.
Enligt 4 punkten avses med CE-märkning märkning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
I 5 punkten definieras förhandsanmälan. En förhandsanmälan gäller uppgifter som lämnas om ett nytt eller icke färdigbyggt fordon till Transport- och kommunikationsverket före den första registreringen.
I 6 punkten definieras förhandsanmälningsintyg. Ett förhandsanmälningsintyg är ett intyg över att fordonet har förhandsanmälts.
I 7 punkten definieras tidpunkten för det första ibruktagandet. Dagen för ibruktagandet av fordonet har betydelse särskilt vid bedömningen av vilka tekniska krav som tillämpas på fordonet. Med datumet för fordonets faktiska ibruktagande avses exempelvis datumet för en av Skatteförvaltningen eller Tullen bestyrkt anmälan om ibruktagande.
Enligt 8 punkten avses med första registrering den åtgärd då identifieringsuppgifter om ett fordon och uppgifter om ägande, innehav, den som ansvarar för användningen av bilen, trafikförsäkring och användningsändamål första gången antecknas i registret i Finland. Första registrering kan i Finland göras endast en gång.
Med en i 9 punkten avsedd separat teknisk enhet avses t.ex. underkörningsskydd, skyddshjälm eller skyddsanordning för barn.
I 10 punkten definieras EES-stat. Till EES-staterna hör Europeiska unionens medlemsstater samt de övriga avtalsslutande staterna för avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet alltså Norge, Island och Liechtenstein.
Enligt 11 punkten avses med E-typgodkännande typgodkännanden enligt de reglementen (E-reglementet) som bifogats överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/1976) (Genèveöverenskommelsen).
Enligt 12 punkten avses med EU-typgodkännande ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga kraven för EU-typgodkännande.
Enligt 13 punkten avses med enskilt EU-fordonsgodkännande ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en enskild bil eller dess släpvagn uppfyller de tillämpliga kraven för enskilt EU-fordonsgodkännande.
Enligt 14 punkten avses med EG-typgodkännande ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en typ av fordon, system, del eller separat teknisk enhet uppfyller kraven i ramdirektivet och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV eller XI till det. EG-typgodkännandena grundar sig på reglering som upphävts med stöd av ramförordningen om bilar och släpfordon till dem.
Enligt 15 punkten avses med innehavare en fysisk eller juridisk person till vilken den huvudsakliga användningen av fordonet har överförts eller till vilken fordonet har överlåtits för mer än 30 dagar med stöd av ett avtal och som inte är fordonets ägare.
Enligt 16 punkten avses med släpfordon ett fordon som kopplas till ett annat fordon och som inte primärt är avsett att vara självgående utan dragfordon.
Enligt 17 punkten avses med släpanordning en bilsläpvagn eller ett släpfordon som är avsett att kopplas till ett annat motordrivet fordon än en bil eller dess släpvagn och som inte är avsedda för person- eller godstransport eller turism.
I 18 punkten föreslås en definition av efterkontroll. En efterkontroll är en besiktning av ett fordon som underkänts vid besiktning. En efterkontroll ska betraktas som en del av besiktningen.
Enligt 19 punkten avses med system sådan apparatur i ett fordon som utgör en väsentlig del av fordonet och som i allmänhet inte kan lösgöras i separata komponenter. Med system avses exempelvis bromssystem, avgasreningssystem eller inredningsdetaljer.
I 20 punkten definieras nationellt typgodkännande till att gälla ett typgodkännande som är giltigt endast i Finland. Nationellt typgodkännande tillämpas på de fordonskategorier som inte omfattas av tillämpningsområdet för EU-förordningarna. Nationellt typgodkännande gäller således t.ex. snöskotrar och motorredskap. Även dubbdäck omfattas av bestämmelserna om nationellt typgodkännande. Till skillnad från de gällande bestämmelserna ska det nationella typgodkännandet av små serier inte ingå i det nationella typgodkännandet utan det ska utgöra ett eget slag av typgodkännande.
I 21 punkten definieras nationellt typgodkännande av små serier som ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en fordonstyp som tillverkas i små serier och för vilken det antal fordon som tillverkas inte överskrider de årliga antalsgränserna uppfyller de tillämpliga kraven för nationellt typgodkännande av små serier. Bestämmelser om nationellt typgodkännande av små serier finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Med en i 22 punkten definierad komponent avses en anordning som är avsedd att utgöra en del av ett fordon och som kan lösgöras eller installeras i fordonet och får typgodkännas separat. En kombination av däck och dubbar ska betraktas som en komponent.
Enligt 23 punkten avses med kopplingsbesiktning en kontroll som utförs för godkännande av koppling mellan ett dragfordon och ett eller flera släpfordon.
Enligt 24 punkten avses med ramförordningen om fordon i kategori L Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. I ramförordningen om fordon i kategori L finns bestämmelser om godkännande och marknadskontroll av fordon i kategori L.
Enligt 25 punkten ska med anmälan om överlåtelse avses en registreringsanmälan som fordonets tidigare ägare eller fordonets senaste ägare enligt anmälan om överlåtelse gör i en situation där äganderätten till fordonet har överförts till den nya ägaren. Med ägare avses även den som till vilken överlåtelsen görs. I anmälan om överlåtelse anges köparens personbeteckning eller FO-nummer eller namn och adress samt överlåtelsedatum.
Enligt 26 punkten ska med etappvist typgodkännande avses ett förfarande genom vilket en eller flera godkännandemyndigheter intygar att en icke färdigbyggd eller en etappvis färdigbyggd fordonstyp, enligt tillverkningsstadiet, uppfyller de tillämpliga bestämmelserna och kraven.
Med i 27 punkten definierade motordrivna fordon avses bilar, motorcyklar, mopeder, tre- och fyrhjuliga fordon i kategori L, traktorer, motorredskap och terrängfordon. Motordrivna fordon är fordon som drivs med maskinkraft.
I 28 punkten definieras ändringsbesiktning som avser kontroll som utförs för att ändringar av ett fordon ska kunna godkännas och för att de uppgifter som antecknats om fordonet i registret ska kunna ändras eller kompletteras.
Enligt 29 punkten avses med ändringsregistrering anteckning i registret av förändringar av de uppgifter som införts i registret vid den första registreringen.
Enligt 30 punkten avses med periodisk besiktning en föreskriven regelbunden kontroll av ett registrerat fordons skick under den tid fordonet används och av de uppgifter som antecknats om fordonet i registret.
Enligt 31 punkten avses med utsedd teknisk tjänst en inrättning som den finländska godkännandemyndigheten, dvs. Transport- och kommunikationsverket, utsett till teknisk tjänst och som anmälts till Europeiska kommissionen eller Förenta nationernas generalsekretariat.
Enligt 32 punkten avses med del sådana varor som används för montering, reparation och underhåll av ett fordon samt reservdelar.
Enligt 33 punkten avses med registreringsanmälan en anmälan om uppgifter om första registrering, ändringsregistrering eller användning i trafik till den som utför registreringar.
I 34 punkten definieras registreringsskylt som en skylt som fästs på fordonet och anger fordonets registreringstecken. Definitionen motsvarar den definition som anges i 2 § 1 mom. 14 punkten i statsrådets förordning om registrering av fordon (893/2007).
Enligt 35 punkten avses med registreringstecken en av den som utför registreringar given bokstavs- och sifferserie som identifierar fordonet. Definitionen motsvarar den definition som anges i 2 § 1 mom. 13 punkten i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Enligt 36 punkten avses med register det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice (320/2017). I trafik- och transportregistret införs bl.a. uppgifter om fordon.
I 37 punkten föreslås en definition av den som utför registreringar. Enligt punkten är den som utför registreringar antingen Transport- och kommunikationsverket eller en i V avd. 4 kap. i lagen om transportservice avsedd tjänsteleverantör som bistår i registreringsuppgifter.
Enligt 38 punkten avses med registreringsbesiktning en kontroll som utförs för att klassificera och registrera ett enskilt fordon och för att konstatera dess överensstämmelse med kraven. Vid registreringsbesiktning kontrolleras de uppgifter om fordonet som behövs för registreringen och att fordonet till sitt skick är säkert samt till sin konstruktion, sina mått och sin utrustning stämmer överens med bestämmelserna.
Enligt 39 punkten avses med registreringsintyg ett dokument om första registrering, ändringsregistrering, avställning och påställning som utfärdats av den som utför registreringar och som intygar att fordonet är registrerat.
Enligt 40 punkten avses med kombination av däck och dubbar sådana dubbdäck som är nationellt typgodkända.
Enligt 41 punkten avses med förflyttningsmärke ett märke som anger registreringstecken och som ska fästas på fordonet.
Enligt 42 punkten avses med avtalsregistrerare en i lagen om transportservice avsedd tjänsteleverantör till vilken Transport- och kommunikationsverket har överfört assisterande uppgifter som gäller tillstånds- och registerverksamhet.
I 43 punkten definieras militärfordon. Enligt definitionen avses med militärfordon ett fordon som innehas av Försvarsmakten eller ett fordon som särskilt är avsett eller utrustat för Försvarsmakten. Innehavet behöver inte vara permanent, utan det kan också vara fråga om ett fordon som hyrs av Försvarsmakten. Med särskilt användningssyfte eller utrustning avses att fordonet är utrustat t.ex. med militära maktmedel eller att fordonet t.ex. annars är avsett allmänt för beväpnade styrkor och således inte kan skaffas för civilt bruk.
I definitionen hänvisas det också till fordon som ägs eller används av en annan stats väpnade styrkor. Med detta avses situationer där en annan stats väpnade styrkors ovan avsedda fordon används på finskt territorium. Det kan t.ex. vara fråga om militär övningsverksamhet, Försvarsmaktens forsknings- och utvecklingsverksamhet, annat bilateralt eller multilateralt samarbete eller internationellt bistånd. För att militärfordon från en annan stats väpnade styrkor ska få överskrida gränsen till finskt territorium och uppehålla sig i landet krävs alltid tillstånd enligt territorialövervakningslagen (755/2000). Det är nödvändigt att utvidga definitionen av militärfordon till att omfatta även militärfordon från en annan stat, eftersom det på basis av den gällande lagstiftningen inte är klart vilka tekniska krav som gäller för dessa fordon och i vilket förfarande de godkänns.
Enligt 44 punkten avses med ekonomisk aktör tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning. Bestämmelser om definitionerna av ekonomiska aktörer finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Enligt 45 punkten avses med ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon. I ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem föreskrivs det bl.a. om godkännande och marknadskontroll av fordon i kategorierna T, C, R och S.
Enligt 46 punkten avses med teknisk vägkontroll på väg eller på andra platser förrättad kontroll av ett fordons skick och av de uppgifter om fordonet som antecknats i registret.
Enligt 47 punkten avses med typ fordon (fordonstyp), system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som är likadana i fråga om väsentliga delar.
Enligt 48 punkten avses med typgodkännande ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en typ av fordon, system, komponent, separat teknisk enhet, del eller utrustning uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven. Typgodkännande gäller nya fordon.
Enligt 49 punkten avses med tillverkarens representant den som tillverkaren av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning befullmäktigat att företräda tillverkaren inför godkännandemyndigheten eller marknadskontrollmyndigheten och handla för tillverkarens räkning i frågor som gäller typgodkännande eller enskilt godkännande.
Enligt 50 punkten avses med kontrollbesiktning en sådan besiktning som föreläggs av en myndighet på grund av fel och brister i fordonet.
Enligt 51 punkten avses med variant fordon av samma typ som i fråga om vissa delar är likadana.
Enligt 52 punkten ska certifikatet avse en identifieringskod som Transport- och kommunikationsverket beviljar fordonets förhandsanmälare eller den i registret antecknade ägaren och som visar äganderätten till fordonet.
Sådan utrustning som avses i 53 punkten omfattar alla andra varor än delar som kan läggas till eller installeras på ett fordon. Med utrustning avses exempelvis dubbar till fordons däck.
Enligt 54 punkten avses med version fordon av samma typ och variant som i fråga om vissa delar är likadana.
I 55 punkten finns definitionen av enskilt godkännande. Med enskilt godkännande ska enligt bestämmelsen avses ett förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att en enskild bil eller dess släpvagn uppfyller de tillämpliga nationella bestämmelserna och kraven.
3 §.Allmänna säkerhetskrav för fordon och fordonskombinationer. Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 § i den gällande fordonslagen. Enligt vad som föreslås ska bestämmelsen enligt 1 § tillämpas i fråga om både fordon och fordonskombinationer Därför föreslås i paragrafen tas in ordet fordonskombination.
I 1 mom. föreskrivs det om fordons och fordonskombinationers konstruktion, utrustning, skick och övriga egenskaper. Den första meningen i momentet innebär i praktiken att säkerheten tryggas för de personer som befinner sig inne i ett fordon, den andra meningen att fordonet inte medför onödig fara. Den första meningen inbegriper också ett krav på att fordonet ska vara lämpat för trafik. Med detta avses bl.a. att fordonets fönster inte får vara täckta av snö eller is och att fordonet inte får vara lastat så att det stör föraren.
I 2 mom. föreskrivs det om fordons och fordonskombinationers manövrerbarhet och manöveranordningar. Med kravet på att manöverorgan, mätare och kontrollampor inte får skilja sig från motsvarande system i fordon i samma kategori så mycket att det orsakar olägenhet eller fara avses bl.a. följande: 1) att pedalerna i en bil ska finnas i en viss sedvanlig ordning, 2) att broms- och kopplingspedalen på motorcyklar ska finnas på de sidor man vant sig vid i Finland och Europa, och 3) att spakar och pedaler i vissa motorredskap fungerar enhetligt.
4 §.Skyldighet att avhjälpa brister och fel. Paragrafen motsvarar 5 § i den gällande fordonslagen. I bestämmelsen ingår ett förbud mot att i trafik använda ett fordon, om sådana brister eller fel upptäcks i dess konstruktion eller utrustning som påverkar säkerheten eller miljöegenskaperna. En begränsning som gäller säkerheten och miljöegenskaperna innebär i praktiken att ett fordon får köras trots att t.ex. dess sätesvärmare är sönder. Förbudet ska dock inte gälla under färden konstaterade brister eller fel som med hänsyn till förhållandena kan anses ringa och som har uppstått under färden, om de inte omedelbart har kunnat observeras och avhjälpas av föraren eller inte utan betydande olägenhet kan avhjälpas under färden.
5 §.Användning i trafik av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning. Paragrafen motsvarar den första meningen i 6 § 1 mom. i den gällande fordonslagen. Paragrafen innehåller ett grundläggande krav på att ett motordrivet fordon och ett släpfordon som kopplas till det eller dess släpvagn inte får användas i trafik, om fordonet inte har godkänts för trafik på behörigt sätt. Enligt bestämmelsen förutsätter användningsrätten att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har godkänts. Uttrycket ”på behörigt sätt” innebär att vad som i respektive fall är godkännande på behörigt sätt föreskrivs i detalj nedan. Vidare avser det möjligheten att låta bli att kräva särskilt godkännande för sådana fordonskategorier i fråga om vilka något godkännande inte förutsätts därför att de har en låg hastighet eller används i ringa utsträckning i vägtrafik.
6 §.Försäljning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning. Paragrafen motsvarar 6 § 2 mom. och 79 § 2 mom. i den gällande fordonslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. ska sådana fordon som strider mot bestämmelser och föreskrifter och som inte försetts med godkännandemärkning eller med CE-märkning inte som nya för användning i vägtrafik få importeras till landet i försäljningssyfte eller tillverkas för försäljning i Finland. Detsamma gäller snöskotrar och tunga snöskotrar avsedda för terrängtrafik. Ett sådant fordon får enligt paragrafen inte heller saluföras, säljas eller annars överlåtas.
Det föreslagna 2 mom. omfattar förbud mot både nya och begagnade system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som är avsedda för vägtrafik eller terrängtrafik och som importeras till Finland och tillverkas för försäljning i Finland. Ett sådant system, en sådan komponent, en sådan separat teknisk enhet, en sådan del eller sådan utrustning får inte heller saluföras eller säljas eller annars överlåtas, om de inte uppfyller vad som föreskrivs i fordonslagen och i med stöd av den utfärdade bestämmelser eller om de inte försetts med godkännandemärkning enligt dessa bestämmelser eller med CE-märkning, om sådan förutsätts i bestämmelserna.
Enligt 3 mom. gäller förbudet mot tillverkning, import och handel inte sådana fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter och delar eller sådan utrustning, vilka på grund av slitage eller av någon annan orsak är odugliga för det ursprungliga ändamålet, om detta anges synligt genom en i 206 § avsedd beskrivning eller om det annars klart framgår att ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller utrustning säljs som skrot eller för något annat ändamål än för att som sådana användas i trafik.
7 §.Ändring, konstruktion och reparation av fordon. Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreslås i enlighet med nuvarande praxis och rättsläge en allmän bestämmelse enligt vilken konstruktionen hos ett fordon som används i trafik inte får ändras så att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Således får även nyare krav än detta uppfyllas. Fordonsägaren vill vanligen tillämpa nyare krav närmast i fall där den nyare bestämmelsen är mindre strikt än den tidigare eller tekniskt ändamålsenligare. Från fordonet får dock inte avlägsnas någon del som ursprungligen hörde till det och som rör säkerhet eller miljöegenskaper eller som avsevärt försvagar dess delars funktionsförmåga. I fordonet får installeras sådana tilläggsanordningar som dess specialanvändning kräver, bara de motsvarar nivån på de ursprungliga säkerhetskraven på fordonet eller inte står i strid med dessa krav. Sådana tilläggsanordningar kan vara åtminstone tilläggsanordningar som anknyter till fordonets användningssyfte eller egenskaper hos användaren av fordonet, såsom anordningar som behövs vid fastighetsskötsel eller som används av personer med rörelsehinder. Således kan ett fordon ändras så att det antingen helt eller delvis uppfyller nyare krav än de som gällde vid tidpunkten för ibruktagandet. Fordonets ålder och naturliga slitage ska dock beaktas i kraven och påvisandet av överensstämmelse med kraven. Fordonet behöver inte motsvara ett nytt, men naturligt slitage godkänns endast till en viss gräns. Då kan risken för exempelvis miljön bedömas ha överskridits, så att reparationsskyldigheten är motiverad. Funktionsförmågan hos exempelvis ett avgasrör eller en katalysator kan försämras, dvs. förändras utan särskilda aktiva åtgärder, t.ex. så att avgassystemets ljuddämpningsegenskaper och reningsegenskaper försämras. Motsvarande förändring kan ske t.ex. i bromsarna. För detta bör det kunna fastställas gränsvärden över vilka förändringen inte längre är godtagbar. Detta ska särskilt gälla sådana fordon där detta slitage inte följs genom periodisk besiktning. Motsvarande slitage till följd av ålder beaktas även när det gäller reservdelar som installeras i fordonet, varvid även begagnade reservdelar kan användas t.ex. vid reparation av kollisionsskador. Om fordonet ändras så att det påverkar dess utsläpp, t.ex. byte av motor eller av det bränsle som används, ska utöver de utsläppskrav som gällde vid tidpunkten för ibruktagandet av fordonet normalt åldersrelaterat slitage beaktas i de krav som tillämpas.
Förbudet enligt 1 mom. ska tillämpas om inte något annat föreskrivs i fordonslagen. Sådana normer är t.ex. de bestämmelser och föreskrifter om ändring av fordons konstruktion som avses i 2 mom. och genom vilka man får avvika från de krav som gäller för alla fordon.
I det föreslagna 2 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
8 §.Stamfordon, reparerade fordon och hopbyggda fordon. Paragrafen motsvarar 7 a § i den gällande fordonslagen. I paragrafen ska de centrala principerna med tanke på fastställandet av ett fordons identitet samlas. I 1 mom. ska definitionerna av stamfordon och reparerat fordon, som är centrala med tanke på fordonets identitet, fastställas. Stamfordon avser det ursprungliga fordon enligt vilket bl.a. tidpunkten för ibruktagandet av fordonet och de tillämpliga tekniska kraven fastställs och vars identifikationsnummer är antecknat på registreringsintyget. Det finns således alltid över 50 procent av stamfordonet i ett reparerat fordon. I enlighet med detta får fordon där inte längre 50 procent av något individualiserat fordons (stamfordons) delar kan identifieras alltid en ny identitet. Som reparerat fordon betraktas även i fortsättningen ett fordon vars delar har bytts ut till minst 25 procent, men där fordonet fortfarande förblir enligt stamfordonet. Ett reparerat fordon kan vara skadat t.ex. på grund av trafikskada, korrosion eller av någon annan orsak. Ett reparerat fordon ska dock med stöd av 143 § i den föreslagna lagen föras till ändringsbesiktning.
Ett krav om fastställande av fordonets identitet finns i 2 mom. Ett fordon som ändras så att minst 50 procent av dess delar byts ut ska betraktas som ett nytt fordon. Ett sådant fordon kallas för hopbyggt fordon.
Det föreslagna 3 mom. innehåller en bestämmelse om de uppgifter som ska antecknas i registret och i registreringsintyget.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
9 §.Utredning om ursprunget av delar i reparerade och byggda fordon. Paragrafen motsvarar i huvudsak 24 a § i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon (1244/2002). Paragrafens ordalydelse förtydligas dock.
En utredning som avses i 1 mom. kan vara t.ex. en faktura, tullklarering eller någon annan motsvarande utredning.
En utredning som avses i 2 mom. kan vara t.ex. registernummer, identifieringsnummer, kvitto, tillverkarens intyg eller någon annan motsvarande utredning.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska vid registreringsbesiktning och enskilt godkännande läggas fram en förteckning över delarna samt behövliga bilagor till den. Förteckningen över delarna ska innehålla de uppgifter som anges i bilagan till statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning (1270/2014). Förteckningen över delarna kan göras upp på en blankettmall som Transport- och kommunikationsverket publicerar.
10 §.Individuellt tillverkade fordon. Paragrafen motsvarar 15 § 3 mom. i statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning. Enligt det föreslagna 1 mom. avses med ett individuellt tillverkat fordon ett fordon i kategori L3e, L4e eller L5e i vilket en del av delarna är individuellt tillverkade eller är serietillverkade delar som ändrats avsevärt och i vilket högst 50 procent av delarna härstammar från samma serietillverkade fordonsmodell. Ett individuellt tillverkat fordon är inte ett sådant hopbyggt fordon som avses i 8 §.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 15 § 4 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon.
Det föreslagna 3 mom. innehåller en bestämmelse om bestyrkande av identifieringsnummer.
11 §.Registrering och besiktning av fordon. I paragrafen föreslås en allmän bestämmelse om registrering och besiktning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 8 § i den gällande fordonslagen. Ett motordrivet fordon som används i trafik och ett släpfordon som kopplas till det eller till dess släpfordon ska registreras och besiktas på behörigt sätt. På motsvarande sätt får ett motordrivet fordon och ett släpfordon som kopplas till det eller till dess släpfordon och som inte genomgått första registrering, ändringsregistrering eller besiktning på behörigt sätt inte användas i trafik. Med en första registrering, ändringsregistrering och besiktning som utförs på behörigt sätt avses iakttagandet av bestämmelserna om första registrering, ändringsregistrering, registreringsbesiktning, ändringsbesiktning, kopplingsbesiktning och periodisk besiktning i den föreslagna lagen och i de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Undantag från registrerings- och besiktningsskyldighet ska kunna föreskrivas i lag eller med stöd av lag. Körförbud gäller automatiskt för fordon som t.ex. inte genomgått periodisk besiktning inom föreskriven tid eller som inte besiktats efter att ha undergått sådana ändringar som förutsätter besiktning.
12 §.Ansvar för fordons skick, registrering och besiktning. Paragrafen motsvarar 9 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreskrivs allmänt som i nuläget att ett fordons ägare eller innehavare och föraren ansvarar för att ett fordon som omfattas av registreringsskyldighet och som inte registrerats inte används i trafik. Dessutom ansvarar de för att fordonet är besiktat och trafikdugligt på det sätt som anges i bestämmelser och föreskrifter.
I 2 mom. läggs ansvaret för fordonets trafikduglighet och underhåll på arbetsgivaren, om fordonet framförs av arbetstagare i ägarens eller innehavarens tjänst. Däremot gäller att föraren omedelbart ska underrätta arbetsgivaren om brister som han eller hon observerat i fordonets skick och som han eller hon inte själv kan avhjälpa.
13 §.Fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen 25 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det om fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning som ett fordon som används i trafik ska ha för att det ska kunna användas tryggt. Med fordon som används i trafik avses också fordon som redan tagits i bruk.
I 1 mom. föreskrivs det att ett fordon som används i trafik ska uppfylla de krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet av fordonet eller därefter, om inte något annat föreskrivs eller bestäms.
I 2 mom. ingår en förteckning över den säkerhetsutrustning på miniminivå som ett fordon ska ha oberoende av kraven vid tidpunkten för ibruktagandet. I 1 punkten föreskrivs det om styrinrättningen. Den ska vara pålitlig och funktionssäker. Enligt 2 punkten ska det finnas en färdbroms i motordrivna fordon, cyklar och lätta elfordon. Jämfört med den gällande fordonslagen slopas kravet på färdbroms i fråga om släpvagnar till bil och trafiktraktor. För dessa tillämpas i fråga om färdbromsar kraven vid tidpunkten för ibruktagandet. Enligt 3 punkten ska fordon ha däck och fälgar eller band eller medar som motsvarar den belastning de utsätts för. Enligt 4 punkten ska motordrivna fordon ha ett brandsäkert bränslesystem och elsystem. Enligt 5 punkten är det obligatoriskt att ha behövliga strålkastare och lyktor, reflektorer och reflekterande identifieringsskyltar. Enligt 6 punkten ska fordon med en största tillåten totalmassa på över 500 kg ha en varningstriangel. Kravet gäller dock inte fordon i kategori O1 eller andra släpfordon med en totalmassa som är högst 750 kg. I fråga om dessa är det tillräckligt att deras dragfordon har en varningstriangel. I 7 punkten föreskrivs det att föraren ska ha tillräcklig sikt framåt, åt sidan och bakåt. Tillräcklig sikt för föraren bakåt får vid behov ordnas med hjälp av backspeglar eller något annat motsvarande system. Enligt 8 punkten ska fordon försedda med vindruta ha behövliga anordningar för att säkerställa sikten genom rutan i alla väderförhållanden. Med dessa avses exempelvis vindrutetorkare. Enligt 9 punkten är det obligatoriskt att i lätta fordon ha behövliga anordningar och konstruktioner för att skydda förare och passagerare vid sammanstötningar. Med lätta fordon avses närmast personbilar samt två- och trehjuliga fordon. Kravet gäller det bakre underkörningsskydd som krävs i alla fordon i kategorierna M, N och O, det sidoskydd som krävs i fordon i kategorierna N och O samt det främre underkörningsskydd som krävs i fordon i kategori N. Enligt 10 punkten ska motordrivna fordon, lätta elfordon och cyklar ha en ljudsignalanordning. Enligt 11 punkten ska det i motordrivna fordon finnas en hastighetsmätare och i fordon i kategorierna M2, M3, N2 och N3 finnas en hastighetsbegränsare. Enligt 12 punkten ska fyr- eller flerhjuliga motordrivna fordon ha en backningsanordning. Enligt 13 punkten ska fordon ha konstruktioner som säkerställer en tillräcklig styrförmåga, tillräckliga kurvkörnings- och bromsningsegenskaper samt vändbarhet. Kravet är den grundläggande bestämmelsen såväl för godkännande av fordon för trafik som för säkerställande av säkerheten vid ändringar av fordon. I 14 punkten föreskrivs det om tillräcklig fri markhöjd som ska gälla fordon med hjul. Kravet om tillräcklig fri markhöjd ska vara en grundläggande bestämmelse särskilt i samband med ändringar av fordon. Markhöjden ska särskilt gälla sänkningar av personbilar. Huruvida markhöjden är tillräcklig beror på fordonet och förhållandena från fall till fall, men den allmänna principen kan anses vara att ett fordon inte får gå sönder på grund av att det stöter på hinder på vägen, t.ex. på brunnslock eller refugen vid övergångsställen. Fordonets fria markhöjd ska vara sådan att fordonet kan köras i normal trafik. Enligt 15 punkten ska lastutrymmet i fordon som används för godstransport ha sådana konstruktioner och anordningar och sådan utrustning som är säker och som lämpar sig för den last som transporteras samt surrnings- och fästanordningar som används för surrning och säkring av last. Dessa gäller också växellastkorgar och sjöcontainrar. Detta ska vara en grundläggande bestämmelse när det gäller närmare bestämmelser och föreskrifter om lastutrymmet i fordon som används för godstransport och t.ex. fästpunkter för last. I 16 punkten föreskrivs det om krav på en funktionssäker och hållbar kopplingsanordning i släpfordon och i fordon som används för att dra ett släpfordon. Detta ska vara en grundläggande bestämmelse när det gäller bestämmelser och föreskrifter om kopplingsanordningar som används vid koppling av släpfordon till dragfordon.
Enligt 3 mom. ska fordon i kategorierna M1, N1 och L3e-L7e ha en låsanordning som förhindrar olovlig användning av fordonet.
I det föreslagna 4 mom. konstateras det att EU- och EG-typgodkända fordon ska anses uppfylla de krav som föreskrivs i 1–3 mom.
Enligt det föreslagna 5 mom. anses begagnade fordon uppfylla de krav som föreskrivs i 1–3 mom., om fordonen uppfyller de tekniska krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Fordon avsedda för vägtrafik ska dock alltid ha en varningstriangel.
Det föreslagna 6 mom. innehåller en hänvisning till rådets förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter. Bestämmelser om vilka fordon som ska vara utrustade med en färdskrivare och hurdan den ska vara finns i den förordningen, och det är inte nödvändigt att föreskriva om detta i lagen. I momentet ingår också ett påpekande om nyttofordon, genom vilken det definieras vad som i Finland avses med sådana nyttofordon som avses i den nämnda förordningen. Ett sådant fordon är ett fordon i kategori M eller N för vilket det förflutit minst 30 år sedan utgången av dess första ibruktagningsår och som inte längre används för kommersiella gods- eller persontransporter. Tidsgränsen är densamma som t.ex. i Sverige. Definitionen behövs för att ett sådant fordon som huvudsakligen används för hobby inte ska omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 561/2006 och således inte längre ska omfattas av skyldigheten att installera färdskrivare eller kontrollera färdskrivaren vartannat år.
I det föreslagna 7 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
14 §.Undantag från kraven på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll delvis 27 § i den gällande fordonslagen.
I 1 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
I 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att godkänna även sådana fordon som är avsedda att användas av förare eller passagerare med rörelsehinder för transportändamål, även om specialanordningen inte uppfyller bestämmelser eller föreskrifter. En förutsättning för godkännande är att trafiksäkerheten inte nämnvärt äventyras.
15 §.Identifieringsnummer och tillverkarskylt. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 26 § i den gällande fordonslagen och 24 b § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. I paragrafen föreslås en bestämmelse om identifieringsnummer (tillverkningsnummer) för motordrivna fordon och deras släpvagnar.
I 1 mom. föreskrivs det att tillverkarskylten ska vara ett av de allmänna konstruktions- och utrustningskraven för bilar, bilsläpvagnar och fordon i kategori L. Som identifieringsnummer godkänns ett nummer som getts av fordonets tillverkare, Transport- och kommunikationsverket, besiktningsstället eller en utländsk myndighet som sköter registreringsärenden. Identifieringsnumret ska märkas ut på ett bevisligt och outplånligt sätt i fordonet, och dessutom ska det vara tydligt synligt. Om identifieringsnumret skadas eller avlägsnas, ska numret märkas ut på nytt på fordonet.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar i huvudsak 24 b § 2 och 3 mom. i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar 24 b § 5 mom. i statsrådets förordning om godkännande av fordon. Paragrafens ordalydelse förtydligas dock.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
I det föreslagna 5 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
16 §.Begränsning av energi- och miljökonsekvenser. Paragrafen motsvarar 28 § i den gällande fordonslagen och 15 § 1 och 2 mom. i statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning. I paragrafen föreskrivs det om begränsning av fordons energi- och miljökonsekvenser. Enligt 1 mom. får ett fordons energiförbrukning och växthusgasutsläpp samt faktorer som har skadliga miljökonsekvenser inte onödigt avvika från motsvarande konsekvenser som orsakas av fordon som uppfyller vad som var den allmänna tekniska nivån vid den tidpunkt då fordonet tillverkades, eller onödigt medföra risker för hälsan eller miljön. Med energi- och miljökonsekvenser som ska begränsas avser man t.ex. gasformiga utsläpp, partikelutsläpp, buller och elektromagnetiska störningar. Momentet ska utgöra den grundläggande bestämmelsen för krav på lägre nivå i regleringen om både nya fordon och fordon som redan används i trafik. I praktiken bygger kraven i hög grad på EU-rättsakter och de undantag från dem som fastställts av ändamålsenlighetsskäl. Bestämmelserna om miljökonsekvenser kan vid sidan av det övriga omfatta skyldigheter avseende OBD-anordningar, utsläppsnivåernas varaktighet och andra egenskaper som det inte går att fastställa några faktiska mätbara gränsvärden för.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 15 § 1 mom. i statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning. På grund av ett byte av bränsletyp är det inte ändamålsenligt att tillämpa kraven vid tidpunkten för det första ibruktagandet av fordonet och på det bränsle som då användes, utan att i stället tillämpa kraven i fråga om det nya bränslet för att begränsa miljökonsekvenserna. När det gäller konverteringar till elbil är det inte ändamålsenligt att göra några tester av skadliga utsläpp alls, medan det i fråga om konverteringar till etanol- eller gasbilar är mest ändamålsenligt att testet utförs för etanol eller gas, även om de tester och gränsvärden som gäller dessa inte har fastställts vid tidpunkten för det första ibruktagandet. Vid uppfyllandet av gränsvärdena för jämförelseobjektet ska således utgångsnivån vid den första tidpunkten för ibruktagandet tillämpas, men som referensnivå används den utsläppsnivå som vid tidpunkten för godkännandet i praktiken är tillåten för referensfordon (lika gamla men utan modifiering) och där även naturlig slitage har beaktats.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar 15 § 2 mom. i statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning. När det gäller nationellt typgodkännande av små serier och godkännande av andra fordon än bilar eller bilsläpvagnar som tillverkats eller importerats i enskilda exemplar tillämpas enligt momentet förenklade krav, dvs. endast de centrala mätningar som behövs för att fastställa buller- och utsläppsvärden. Påvisandet kan även genomföras med hjälp av något annat test som lämpar sig för fordonet än med hjälp av en typgodkännandeprovning, om det tillräckligt tillförlitligt kan påvisas att testet motsvarar gränsvärdena för godkännandet.
Det föreslagna 4 mom. innehåller en grundläggande bestämmelse om miljökonsekvenserna av dubbar och dubbdäck.
I 5–7 mom. ingår normgivningsbemyndiganden för Transport- och kommunikationsverket.
17 §.Undantag från kraven på begränsning av energi- och miljökonsekvenser och på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att undantag från kraven på begränsning av fordons energi- och miljökonsekvenser och på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning får beviljas av Transport- och kommunikationsverket. Undantagen är individuella och de kan endast gälla bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av fordonslagen. Undantagen kan gälla krav i fråga om fordonets eller fordonskombinationens konstruktion, manöverorgan, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar, utrustning och andra motsvarande objekt som ska godkännas. Beviljandet av undantag ska begränsas så att avvikelsen inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning. Undantaget får inte heller snedvrida konkurrensen. Transport- och kommunikationsverket kan bevilja tillstånd som gäller tills vidare eller för viss tid, och dessutom kan tillståndet förenas med villkor.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om fordon för vilka undantag kan beviljas och om de närmare förutsättningarna för beviljande av det.
18 §.Krav på fordon som begagnade förts in i landet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 a § i den gällande fordonslagen, men i 1 mom. föreslås en komplettering som gäller EU- och EG-typgodkännande.
I det föreslagna 1 mom. ingår en grundläggande bestämmelse om fordon som begagnade förts in i landet, enligt vilken ett sådant fordon ska uppfylla de tekniska krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Med ibruktagande av fordonet första gången avses i regel den första registreringen av fordonet i vilket land som helst. Även exportregistrering ska betraktas som en sådan registrering som avses här. För ett fordon som inte registrerats på grund av dess klassificering eller användningsändamål ska som den tidpunkt då fordonet första gången tas i bruk betraktas den tidpunkt då fordonet börjar användas i enlighet med användningsändamålet. Den grundläggande bestämmelsen om krav på fordon som begagnade förts in i landet gäller dock inte sådana i paragrafen nämnda EU- och EG-typgodkända fordon. Till momentet fogas också en bestämmelse med stöd av vilken EU- eller EG-typgodkända fordon som registrerats i en annan EES-stat godkänns i Finland som sådana i fråga om kraven, om fordonet uppfyller de krav på ändring, konstruktion och reparation av fordon som anges i 7 § och som utfärdats med stöd av den och det inte i registeruppgifterna har ställts begränsningar i fråga om användningen av fordonet i avgångslandet. Att kraven enligt 7 § ska uppfyllas innebär att om fordonets konstruktion har ändrats, ska det uppfylla de bestämmelser och föreskrifter om ändring av konstruktionen som gäller i Finland. De fordon som godkänts i enlighet med det förfarande som gäller fordon i slutserier och som följer av EU-lagstiftningen kan godkännas direkt vid registreringsbesiktning utan dispens av Transport- och kommunikationsverket.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken även andra än EU- eller EG-typgodkända bilar eller bilsläpvagnar ska föras till enskilt godkännande i stället för till registreringsbesiktning före den första registreringen, om fordonen förts in i landet någon annanstans ifrån än från en EES-stat eller från landskapet Åland och det inte har gått sex månader sedan de togs i bruk första gången. Avsikten med detta är att undanröja möjligheten att kringgå kraven enligt EU-förordningarna genom att för en kort tid registrera fordonen i någon annan än en EES-stat och därefter som begagnade föra in dem i landet.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
19 §.Krav på fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter. Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 b § i den gällande fordonslagen.
I det föreslagna 1 mom. ingår en allmän bestämmelse om de märkningar, varningslyktor och motsvarande varningsanordningar som används i sådana fordon och fordonskombinationer som används vid specialtransporter. Utöver de allmänna märkningar som fordonet ska ha förebyggs genom erforderliga tillräckliga ytterliga märkningar den olägenhet och fara som specialtransporter medför för andra som rör sig på vägen. Momentet innehåller dessutom ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
Det föreslagna 2 mom. innehåller en grundläggande bestämmelse om varningsfordon som används vid specialtransporter, där det föreskrivs om varningsfordonets massa, fordonskategori, krav på synlighet och varningsanordningar. Momentet innehåller dessutom ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
2 kap. Klassificering av fordon
20 §. Bil. Eftersom bestämmelser om klassificering av fordon i kategorierna M och N i fortsättningen finns i artikel 4 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, görs det i paragrafen en hänvisning till den EU-rättsakten.
I det föreslagna 1 mom. finns en hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, där det i artikel 4 föreskrivs om klassificeringen av fordon i kategorierna M och N, alltså bilar. Enligt EU-förordningen avses med fordon i kategori M sådana fordon som är konstruerade och tillverkade primärt för befordran av passagerare och deras bagage.
I det föreslagna 2 mom. definieras benämningarna på underkategorier till fordon i kategori M och N (personbil, buss, paketbil och lastbil). I momentet anges det inte enligt vilka kriterier fordonen delas in i underkategorier, eftersom bestämmelser om detta finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem. Momentet gäller endast de benämningar som används om dem i den nationella lagstiftningen och som det inte föreskrivs om på EU-nivå.
21 §.Två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Eftersom bestämmelser om klassificeringen av fordon i kategori L i fortsättningen finns i artikel 4 i ramförordningen om fordon i kategori L, görs det i paragrafen en hänvisning till den EU-rättsakten. Enligt EU-förordningen avses med fordon i kategori L tvåhjuliga och trehjuliga fordon och fyrhjulingar som är avsedda att framföras på allmän väg. Med sådana avses exempelvis mopeder, lätta fyrhjulingar med karosseri och motorcyklar.
22 §.Traktorer, släpvagnar i kategori R samt utbytbar dragen utrustning i kategori S. Eftersom bestämmelser om klassificering av fordon i kategorierna T och C, släpvagnar i kategori R samt utbytbar dragen utrustning i kategori S finns i artikel 4 i ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem, föreslås det att i paragrafen tas in en hänvisning till den EU-förordningen.
23 §.Motorredskap. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande fordonslagens 15 § om motorredskap. Ett i paragrafen avsett motorredskap är en nationell fordonskategori och en annan sak än ett sådant motorredskap som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem.
Enligt 1 punkten avses med motorredskap självgående fordon som är konstruerade och tillverkade för att utföra arbete. Det väsentliga är att det med hänsyn till sin konstruktion inte lämpar sig för person- eller godstransport. Maskiner som är monterade på ett bilunderrede betraktas inte som motorredskap.
Enligt 2 punkten avses med motorredskap även dragtruckar som tillverkats för förflyttning av släpvagnar och transportlavetter i hamn eller på något annat terminalområde och vars största konstruktiva hastighet är högst 50 kilometer i timmen. Som motorredskap betraktas inte ett fordon som ska betraktas som lastbil eller traktor.
Enligt 3 punkten ska som motorredskap klassificeras även sådana dumprar som används för transporter på en byggarbetsplats, såsom för korta transporter av jordmassor. En dumper som är registrerad som motorredskap behöver t.ex. inte flyttas från en byggarbetsplats till en annan i en släpvagn, utan den får i olastat tillstånd köras på väg såsom andra motorredskap.
24 §.Terrängfordon. Paragrafen motsvarar 16 § i den gällande fordonslagen. Som terrängfordon definieras i det föreslagna 1 mom. en motorsläde eller ett luftkuddefartyg. Med terrängfordon kan även avses något annat motordrivet fordon tillverkat för person- eller godstransport eller för dragning av andra fordon på is, i snö eller på sank mark eller för färd med marken som stöd. Med terrängfordon ska dock inte avses ett fordon som är avsett att framföras även på andra vägar än snöskoterleder och inte heller ett fordon som är EU-typgodkänt för fordonskategorierna M, N, O, L, T, C, R eller S och avsett att framföras på väg. Med andra ord blir dessa EU-typgodkända fordon inte terrängfordon genom att lämnas oregistrerade, utan den kategori som fastställdes vid typgodkännandet ska tillämpas som deras kategori.
Motorsläde är enligt det föreslagna 2 mom. ett terrängfordon som har medar eller band. Snöskoter är en banddriven motorsläde med plats för högst två personer utöver föraren och med en egenmassa av högst 500 kg. Enligt momentet är tunga snöskotrar sådana motorslädar vars egenmassa är större än snöskoterns egenmassa, alltså över 500 och högst 800 kg, och som har plats för högst fyra personer utöver föraren. Med egenmassa avses precis som enligt nuvarande praxis massan av fordon inklusive massan av föraren vars vikt beräknas utgöra 75 kg. Det föreslås att momentet preciseras så att det i snöskotrar ska finnas sittplatser för högst två personer utöver föraren, medan det i tunga snöskotrar förutsätts finnas sittplatser för högst fyra personer utöver föraren.
25 §.Bilsläpvagn. I paragrafen finns det en hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, där det i artikel 4 föreskrivs om klassificeringen av fordon i kategori O, alltså bilsläpvagnar.
26 §.Övriga släpfordon. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs det om klassificering av övriga släpfordon. Enligt paragrafen avses med övriga släpfordon släpvagnar till fordon i kategori L, släpvagnar till cyklar, släpvagnar till terrängfordon och släpvagnar till motorredskap samt andra än EU-typgodkända släpfordon till traktorer.
27 §.Fastställande av kategorin för fordon. Den föreslagna paragrafen är ny. Klassificeringen av fordon i kategorierna M, N, O, L, T, C, R och S grundar sig direkt på EU-förordningar. Det behövs emellertid nationella bestämmelser om hur kategorin ska fastställas för fordon som tas i bruk första gången i Finland och för begagnade fordon, dvs. fordon som redan är i bruk. På nya fordon som inte är EU-typgodkända eller som av någon annan anledning tas i bruk första gången i Finland, t.ex. på grund av import, ska klassificeringen i EU-förordningen tillämpas även nationellt. Kategorin för ett fordon som redan är i bruk i Finland förblir densamma.
28 §.Övriga fordon utan motor. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen 19 § 1 mom. i den gällande fordonslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. avses med cykel ett för transport av en eller flera personer eller gods tillverkat fordon som har minst två hjul, som är utrustat med pedaler eller vevanordningar och som saknar motor och som helt eller delvis framdrivs med muskelkraft. Definitionen av cykel preciseras jämfört med nuläget genom att man tar in ett krav på att en cykel ska framdrivas främst med muskelkraft. I takt med att olika två-, tre- och fyrhjuliga eldrivna fordon blivit vanligare har till dessa fordon i vissa fall fogats pedaler, för att fordonen ska uppfylla de krav som gäller för cyklar. Fordonet har dock inte faktiskt kunnat användas med muskelkraft, så pedalerna har varit onödiga med tanke på användningen av fordonet. Som cykel betraktas också ett sådant fordon med elassistans som har elmotorer med en märkeffekt på högst 250 watt som fungerar endast vid trampning och som kopplas ur funktion senast när hastigheten stiger till 25 kilometer i timmen. Detta kallas för cykel med elassistans. För att nå ett mer teknikneutralt slutresultat tillåter paragrafen installationen av fler än en motor, så länge som motorernas sammanlagda kontinuerliga nominella effekt inte överstiger 250 watt. I momentet föreskrivs det att elmotorerna dock får fungera även utan trampning när hastigheten är högst 6 kilometer i timmen. Detta möjliggör en starthjälp. Definitionen av cykel motsvarar standarden SFS EN 15194:2017.
Enligt 2 mom. ska det som i den föreslagna lagen föreskrivs om cyklar också tillämpas på sparkcyklar och andra motsvarande fordon utan motor, om det på grund av deras storlek eller användningsändamål är nödvändigt att kräva att de uppfyller kraven på reflektorer, strålkastare och lyktor och andra viktiga säkerhetskrav som gäller cyklar.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar i fråga om sitt innehåll 19 § 2 mom. i den gällande fordonslagen. I det föreslagna momentet ingår en allmän bestämmelse om fordon som dras av djur och som är avsedda för vägtrafik. Hästfordon är ett exempel på sådana fordon. På ett fordon som dras av djur kan det dock ställas särskilda krav, om fordonets storlek och användningsändamål innebär att fordonet används bland den övriga fordonstrafiken.
29 §.Lätta elfordon. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 19 a § i den gällande fordonslagen. Enligt den föreslagna paragrafen avses med lätt elfordon ett sådant fordon med elmotor vars framdrivande motorers sammanlagda kontinuerliga nominella märkeffekt är högst 1,00 kilowatt och vars hastighet är högst 25 kilometer i timmen och som inte uppfyller kraven i definitionen av något annat lätt fordon. I paragrafen preciseras det att den sammanlagda kontinuerliga nominella märkeffekten räknas för de motorer som för fordonet framåt. Således ska i den största sammanlagda kontinuerliga nominella märkeffekten för motorer t.ex. i självbalanserande lätta elfordon inte räknas med de motorer som balanserar fordonet genom att generera kraft bakåt. Lätta elfordon är t.ex. självbalanserande fordon för persontransport och andra motsvarande förflyttningshjälpmedel som omfattas av tillämpningsområdet för fordonslagen. Som lätta elfordon betraktas också seniorfordon eller sådana släpvagnar som har en elmotor med en märkeffekt på högst 1,00 kilowatt. På lätta elfordon tillämpas de allmänna säkerhetskraven i 13 § och de undantag från dessa krav som med stöd av 14 § särskilt föreskrivs genom förordning av statsrådet. I definitionen begränsas inte antalet däck, eftersom ett lätt elfordon i praktiken kan ha ett eller flera däck och det också kan vara försett med sadel eller styrstång, vilkas egenskaper det föreskrivs om i 13 §.
30 §.Räddningsbil, polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om särskilda krav på räddningsbilar, polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon, eftersom användningen av dessa fordon enligt vägtrafiklagen är förenad med särskilda skyldigheter och rättigheter. Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 § i den gällande fordonslagen.
Enligt det föreslagna 1 mom. är räddningsbil ett för räddningsväsendet särskilt tillverkat fordon i kategori M eller N, vars totalmassa är större än 3,5 ton. Som räddningsbil betraktas också, oavsett totalmassan, andra fordon i kategori M eller N som innehas av en kommuns eller samkommuns räddningsverk eller av en myndighet som lyder under statens räddningsförvaltning, av Räddningsinstitutet eller av en flygplatsoperatör och som används uteslutande för uppgifter inom räddningsväsendet. Också manskapsbilar som ägs av en brandkår och som har plats för minst åtta personer utöver föraren betraktas som räddningsbilar. Räddningsbilar ska enligt förslaget vara lämpliga för räddningsväsendets bruk.
I 2 mom. föreslås det en definition av polisfordon. Med polisfordon avses för polisen särskilt tillverkade eller utrustade fordon. Polisfordon ska dessutom vara lämpliga för polisens bruk.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt om Gränsbevakningsväsendets fordon och i 4 mom. om Tullens fordon.
Det föreslagna 5 mom. innehåller ett bemyndigande för inrikesministeriet att utfärda en förordning. Enligt momentet är det också förbjudet att på andra fordon använda sådan färgsättning och sådana emblem som används av polisfordon och Gränsbevakningsväsendets fordon, eller sådan färgsättning och sådana emblem som är förvillande lika dem.
I det föreslagna 6 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
31 §.Ambulans och fordon för prehospital akutsjukvård. Paragrafen motsvarar i huvudsak 21 § i den gällande fordonslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. är en ambulans ett fordon som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem. I momentet föreskrivs det inte längre nationellt om definitionen av ambulans, eftersom det föreskrivs om ambulans i EU-förordningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. avses med fordon för prehospital akutsjukvård ett fordon som är utrustat för sådan prehospital akutsjukvård som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Fordon för prehospital akutsjukvård ska enligt förslaget vara lämpliga för prehospital akutsjukvård och vara lätta att observera.
Det föreslagna 3 mom. innehåller ett bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda en förordning.
I det föreslagna 4 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
32 §.Utryckningsfordon. I paragrafen definieras utryckningsfordon på motsvarande sätt som i den gällande fordonslagen. Med utryckningsfordon ska avses räddningsbilar, polisfordon, Gränsbevakningsväsendets fordon, Tullens fordon, ambulanser, fordon för prehospital akutsjukvård, Försvarsmaktens räddningsbilar, Försvarsmaktens ambulanser och militärpolisfordon. Utryckningsfordon ska vara utrustade med en varningslykta som visar blått blinkande ljus och en ljudsignalanordning för utryckningsfordon. I vägtrafiklagen föreskrivs bl.a. om lämnande av fri passage för utryckningsfordon som avger larm- och ljussignaler.
33 §.Tillgängliga fordon och fordon med bårplats. Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om bemyndigande att meddela föreskrifter som finns i 27 a § 1 mom. 7 punkten i den gällande fordonslagen.
I 1 mom. föreskrivs det om tillgängliga fordon. Bestämmelserna i momentet motsvarar Transport- och kommunikationsverkets gällande föreskrift om tekniska krav på bilar och bilsläpvagnar.
I 2 mom. föreskrivs det om fordon med bårplats. Bestämmelserna i momentet motsvarar Transport- och kommunikationsverkets gällande föreskrift om tekniska krav på bilar och bilsläpvagnar.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
34 §.Husbil. Den föreslagna paragrafen innehåller en informativ hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, i vilken det föreskrivs om definitionen av husbil. Med anledning av EU-förordningen föreskrivs det inte längre nationellt om definitionen.
35 §.Likbil. Den föreslagna paragrafen innehåller en informativ hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, i vilken föreskrivs om definitionen av likbil. Med anledning av EU-förordningen föreskrivs det inte längre nationellt om definitionen.
36 §.Museifordon. Paragrafen motsvarar i huvudsak 24 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen görs dock språkliga preciseringar.
Enligt 1 mom. godkänner ett besiktningsställe ett fordon som museifordon vid registrerings- eller ändringsbesiktning. Med museifordon ska avses ett fordon för vilket det förflutit minst 30 år sedan utgången av tillverkningsåret och som har hållits i ett skick som motsvarar originalskicket eller som har restaurerats eller konserverats på behörigt sätt. Ett museifordon ska dessutom vara godkänt som museifordon på basis av ett utlåtande som en riksomfattande registrerad museifordonsorganisation har gett tidigast sex månader tidigare och på basis av en kontroll som ett besiktningsställe har utfört av fordonet. Av utlåtandet ska det framgå exakt vilket fordon det gäller och om fordonet är i ett skick som motsvarar originalskicket eller om det har restaurerats eller konserverats. Besiktningsstället kan självt utnyttja prövning i fråga om till vilka delar det utnyttjar utlåtandet som grund för sitt beslutsfattande. Utlåtandet är inte bindande. Sådana museifordonsföreningar som avses i momentet är exempelvis Suomen Automobiili-Historiallinen Klubi ry, Finnish Hot Rod Association FHRA ry, Classic Data Finland Oy och Autohistoriallinen Seura ry.
I det föreslagna 2 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
37 §.Fordonstransportbil. Det föreslås att i lagen tas in en ny paragraf om fordonstransportbilar, som är specialtransportfordon. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen definitionen i Transport- och kommunikationsverkets föreskrift om specialtransporter och specialtransportfordon (TRAFI/4592/03.04.03.00/2015). Definitionen tas från föreskriften in i fordonslagen. En fordonstransportbil är ett fordon i kategori N3 som är byggt för transport av fordon med hjul eller band. Dessutom förutsätts det att fordonet ska ha en fast installerad transportlavett för transport av fordon.
38 §.Specialtransportfordon. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen 24 a § i den gällande fordonslagen, men undantagsförfarandet ska omfatta färre fordon än i nuläget.
I 1 mom. definieras specialtransportfordon. Definitionen av specialtransport finns i 2 § 23 punkten i vägtrafiklagen. Ett fordon som utan last överskrider de mått eller den massa som allmänt tillåts på väg är ett specialtransportfordon, som är avsett antingen för transport av last eller för att köras utan last. Specialtransportfordon som körs utan last är exempelvis mobilkranar, andra fordon som konstruerats för specialbruk eller bildragna fordon i kategori O, vars preciserande klassificering är släpanordning. Dessutom är ett fordon som uppfyller de mått som allmänt tillåts på väg ett specialtransportfordon om fordonet med större massa än den allmänt tillåtna har godkänts för användning på väg. Ett specialtransportfordon ska i princip uppfylla de krav som allmänt tillämpas på fordonskategorin i fråga till den del det inte har föreskrivits eller bestämts andra egna krav för specialtransportfordonet.
I momentet föreskrivs dessutom om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att bevilja dispens som krävs för godkännande av specialtransportfordon för trafik. En förutsättning för beviljande av dispens är att avvikelsen från kraven inte ökar riskerna för säkerheten, hälsan eller miljön mer än i ringa omfattning och att den inte snedvrider konkurrensen.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag som gäller förutsättningen för dispens enligt 1 mom. Enligt 1 punkten ska dispens inte krävas för motorredskap, eftersom de till sin konstruktion är enklare och det inte i fråga om dem finns något behov av särskild behovsprövning vid beviljandet av dispens. Enligt 2 punkten ska dispens inte krävas för typgodkända fordon för vilka det inte krävs tillstånd för specialtransport enligt 159 § i vägtrafiklagen. Dispens krävs inte heller enligt 3 punkten för typgodkända fordon vars registeruppgifter innehåller en uppgift om tillstånd för specialtransport enligt 159 § i vägtrafiklagen. Genom ändringen undviker man onödig behandling av dispensansökningar, när de uppgifter som behövs redan har antecknats i registret i samband med att fordonet har godkänts för trafik. Enligt 4 punkten gäller kravet på dispens inte heller fordon som inte behöver registreras. Sådana fordon är i praktiken närmast vissa släpvagnar till traktorer och släpanordningar som kopplats till traktorer. Därmed ska man få använda släpvagnar till traktorer exempelvis för transport av stora båtar utan att behöva ha sådan dispens som beviljas för fordon. Kraven på märkning och andra säkerhetsanordningar enligt bestämmelser och föreskrifter som gäller fordon ska emellertid gälla också sådana fordon. Enligt 5 punkten ska dispens inte krävas för fordonstransportbilar. Enligt 6 punkten ska dispens inte krävas för ett fordon i kategori N3 som är avsett att dra påhängsvagnar och i fråga om vilket den tillåtna massan för en axel med parhjul inte överstiger 15 ton och den tillåtna massan för en axel med enkelhjul inte överskrider den massa som är allmänt tillåten på väg. Enligt 7 punkten ska dispens inte krävas för ett fordon i kategori O som är avsett för godstransport, bortsett från fordon i kategori O i flera delar som består av dollyer eller andra motsvarande axelmoduler, och som överskrider de dimensioner som är allmänt tillåtna på väg, men inte den massa som är allmänt tillåten på väg.
De fordon som avses i 2 mom. 5–7 punkten och som föreslås bli slopade från förfarandet med dispens har i praktiken inte förutsatt att Transport- och kommunikationsverket har behovsprövat beviljandet av dispens, utan dispenserna har beviljats rutinmässigt i enlighet med ansökningarna. Överensstämmelse med kraven kan i stället för genom förfarandet med dispens säkerställas direkt på besiktningsställen eller verksamhetsställen för enskilt godkännande där fordonet kontrolleras.
Det beviljas sammanlagt ca 400 dispenser årligen. Den föreslagna ändringen minskar antalet dispenser med ca 150 per år, dvs. med ca 40 procent. Ändringen effektiviserar Transport- och kommunikationsverkets verksamhet genom att frigöra personalresurser för annat tjänstearbete. En lindring av kraven på dispens underlättar också transportföretagens verksamhet och minskar deras administrativa börda.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
39 §.Servicebil. Paragrafen motsvarar 19 § i förordningen om fordons konstruktion och utrustning (1256/1992). Det är ändamålsenligt att föreskriva om servicebilar genom lag, på samma sätt som det föreskrivs om andra fordon som är avsedda för särskilda ändamål.
Enligt det föreslagna 1 mom. är en servicebil ett fordon i kategori N som är avsett för service av fordon och maskiner samt för transport av reparationsmanskap och utrustning och som är utrustat med behövliga arbetsredskap och har plats för högst två personer bredvid föraren.
Enligt det föreslagna 2 mom. är en servicebil även ett fordon i kategori M1 som ägs av staten, ett statligt affärsverk, ett el-, värme-, tele-, gas- eller vattenverk eller en kommun och som är avsett för service som gäller vägar, gator, banor och banmaterial samt el-, värme-, tele-, gas- och vattenverkens nät och anläggningar eller som är avsett för transport av Försvarsmaktens militärutrustning och för transport av reparationsmanskap och utrustning samt är försett med behövliga arbetsredskap och anordningar. En sådan servicebil har plats för högst åtta personer utöver föraren.
40 §.Fordon som förs in i samband med inflyttning. Paragrafen motsvarar den gällande 2 § 2 punkten i statsrådets förordning om fordons konstruktion och utrustning. Bestämmelsen om fordon som förs in i samband med inflyttning tas in i lag på samma sätt som bestämmelser om andra fordon som är avsedda för särskilda ändamål.
41 §.Närmare föreskrifter om klassificering av fordon. I paragrafen ingår ett normgivningsbemyndigande för Transport- och kommunikationsverket.
3 kap. Godkännande av fordon
42 §.Godkännandemyndighet. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket i Finland är den godkännandemyndighet som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L, ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem och Genèveöverenskommelsen. I lagen används med avvikelse från den gällande fordonslagen begreppet godkännandemyndighet i stället för begreppet typgodkännandemyndighet, eftersom godkännandemyndighet enligt EU-förordningarna i fråga är ett mer allmänt begrepp och i Finland också omfattar typgodkännandemyndighetens verksamhet. Godkännandemyndigheten ska också sköta myndighetsuppgifter i anslutning till enskilda godkännanden.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket vara godkännandemyndighet också i fråga om motorredskap och terrängfordon liksom i fråga om andra system, komponenter, separata tekniska enheter och delar och annan utrustning än de som omfattas av tillämpningsområdet för de rättsakter som avses i 1 mom.
43 §.Beviljande av typgodkännande. Paragrafen motsvarar i huvudsak 35 § i den gällande fordonslagen, men det föreslås att bestämmelser om beviljande av EU- eller EG-typgodkännande inte längre ska ingå i den.
I 1 mom. föreskrivs det om beviljande av nationellt typgodkännande. Ett villkor för beviljande av nationellt typgodkännande är att det råder överensstämmelse med informationsdokumenten och att de uppställda kraven uppfylls.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar i huvudsak 6 § 1 och 2 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon, men i momenten föreskrivs det inte längre om EU- eller EG-typgodkännande.
Enligt 4 mom. ska det över typgodkännande utfärdas ett intyg över typgodkännande. Ett typgodkännande kan också vara förenat med villkor.
I 5 mom. föreskrivs om det intyg över E-typgodkännande som utfärdas till den som ansöker om godkännande i enlighet med de reglementen som fogats till Genèveöverenskommelsen.
I 6 mom. föreskrivs det att man vid beviljande av nationellt typgodkännande av små serier i regel ska tillämpa det förfarande för EU-typgodkännande som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L eller ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. Bestämmelserna i den föreslagna lagen och i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska dock också tillämpas på nationellt typgodkännande av små serier i det fall att så föreskrivs i dem. Exempelvis ska bestämmelserna om godkända sakkunniga iakttas också vid nationellt typgodkännande av små serier.
I 7 mom. ingår en informativ hänvisning till Genèveöverenskommelsen, som tillämpas vid beviljande av E-typgodkännande.
44 §.Godkännandeskyldighet. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 32 § 1–3 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om godkännandeskyldighet i fråga om vissa fordon.
Enligt vad som föreskrivs i 1 mom. ska sådana nya fordon i kategorierna M, N, O och T samt andra nya fordon i kategori L än enskilda fordon i underkategori L1e-A som säljs för användning i vägtrafik eller registreras första gången vara EU- eller EG-typgodkända eller nationellt typgodkända i små serier. Dessutom tas det i momentet in ett omnämnande av att fordon i kategori M, N eller O också kan ha beviljats enskilt godkännande eller enskilt EU-fordonsgodkännande.
I 2 mom. föreskrivs det om typgodkännande av system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som säljs separat. Enligt paragrafen ska typgodkännande krävas, om det är fråga om system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning för fordon i de fordonskategorier som avses i 1 mom., för fordon i kategori C eller för trafiktraktorer och om typgodkännande förutsattes vid tidpunkten för dess tillverkning.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar 4 § 2 mom. i statsrådets gällande förordning om fordons konstruktion och utrustning.
Enligt 4 mom. kan andra fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar eller annan utrustning än de som avses i 1–3 mom. på ansökan beviljas nationellt typgodkännande.
I 5 mom. föreskrivs det om typgodkännandeskyldighet i fråga om dubbar. Dubbar som är avsedda för vinterdäck till en bil eller tillhörande släpvagn som säljs för användning i vägtrafik eller som tas i bruk ska vara nationellt typgodkända. Med avvikelse från detta föreligger det dock ingen typgodkännandeskyldighet, om kombinationen av däck och dubbar är nationellt typgodkänd. Dessutom ska nya typgodkända däck ha en märkning som anger det nationella typgodkännandet av kombinationen av däck och dubbar. Momentet motsvarar i stort det gällande 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om fordons konstruktion och utrustning. Momentet innehåller också ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
I det föreslagna 6 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
45 §.Konstaterande av överensstämmelse med kraven för vissanya fordon vid registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 34 § 4 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur det inom ramen för tillämpningsområdet för EU:s regelverk ska vara tillåtet att påvisa att ett fordon överensstämmer med kraven utan typgodkännande vid registreringsbesiktning. Sådana fall är enligt den föreslagna 1 punkten andra fordon i kategori L än fordon i underkategori L1e-A samt fordon i kategori T eller C som har tillverkats som enskilda exemplar för användning i vägtrafik och som inte är EU-typgodkända eller nationellt typgodkända i små serier. Det som föreskrivs i paragrafen gäller enligt den föreslagna 2 punkten även fordon i kategori M, N, O, T eller C samt andra fordon i kategori L än fordon i underkategori L1e-A som är nationellt typgodkända i små serier i en annan EES-stat, Turkiet eller landskapet Åland och vilkas nationella typgodkännande av små serier har erkänts av Finland på det sätt som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L eller ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. Detsamma gäller enligt 3 punkten även fordon i kategori M, N, O, T eller C samt andra fordon i kategori L än fordon i underkategori L1e-A som är nationellt typgodkända i små serier i Finland. Det som föreskrivs ovan tillämpas enligt 4 punkten även på fordon i kategori M, N eller O som i en annan EES-stat, i Turkiet eller i landskapet Åland beviljats enskilt godkännande som Finland har erkänt på det sätt som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem och enligt 5 punkten på andra fordon än fordon i kategori M, N eller O som färdigställts under den sista etappen vid etappvist typgodkännande. Enligt den föreslagna 6 punkten får överensstämmelse med kraven även för andra motorredskap och terrängfordon än sådana som är befriade från registreringsskyldigheten konstateras vid registreringsbesiktning.
46 §.Tillverkarens ansvar inför godkännandemyndigheten. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 32 a § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det om tillverkarens ansvar inför godkännandemyndigheten för förfarandet för typgodkännande och produktionens överensstämmelse med kraven. Tillverkaren bär ansvaret oavsett om tillverkaren har deltagit i alla etapper av tillverkningen av produkten.
47 §.Utseende av tillverkarens representant. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 32 b § i den gällande fordonslagen. Enligt den föreslagna paragrafen ska en tillverkare av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som ansöker om nationellt typgodkännande och är etablerad utanför Finland utse en representant som är etablerad i Finland.
48 §.Ansökan om typgodkännande. Det föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 33 § i den gällande fordonslagen. Enligt bestämmelsen ska ansökan om typgodkännande lämnas till godkännandemyndigheten av fordonets, systemets, komponentens, den separata tekniska enhetens, delens eller utrustningens tillverkare eller av tillverkarens representant.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar i huvudsak 5 § 1 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon. Momentet innehåller dessutom en skyldighet att lämna andra uppgifter och utredningar som godkännandemyndigheten anser nödvändiga för att påvisa att de tekniska kraven uppfylls.
I 3 mom. ingår en informativ hänvisning till de till Genèveöverenskommelsen fogade reglementen med stöd av vilka E-typgodkännande söks.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
I det föreslagna 5 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
49 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid nationellt typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier. Paragrafen motsvarar i huvudsak 36 § i den gällande fordonslagen.
I det föreslagna 1 mom. förtecknas de sätt på vilka den överensstämmelse med kraven som krävs för nationellt typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier kan påvisas. Med sådana avses ett EU- eller EG-typgodkännandeintyg som den som ansöker om godkännande lämnar in och som utfärdats av en godkännandemyndighet i en EES-stat eller i landskapet Åland eller ett typgodkännandeintyg som utfärdats av en godkännandemyndighet i en stat som tillämpar E-reglementet i fråga. Överensstämmelse med kraven kan dessutom påvisas genom ett godkännandemärke som påvisar ett godkännande enligt intyget.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar den gällande 15 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
50 §.Vägran att bevilja typgodkännande. Enligt paragrafen ska godkännandemyndigheten kunna vägra att bevilja typgodkännande, om den bedömer att en typ av fordon, system, komponent, separat teknisk enhet, del eller utrustning utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller hälsan. Det är möjligt att vägra bevilja typgodkännande av dessa orsaker, även om typen av fordon, system, komponent, separat teknisk enhet, del eller utrustning uppfyller kraven för typgodkännande. Bestämmelsen hänför sig till att ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller utrustning som överensstämmer med kraven till följd av den snabba tekniska utvecklingen kan vara farlig, även om den uppfyller kraven för typgodkännande.
51 §.Ändringar i typgodkända fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter och delar och typgodkänd utrustning. Paragrafen motsvarar 38 § i den gällande fordonslagen. Fordon samt system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning för fordon utvecklas ständigt. Ändringarna kan sakna betydelse för produktens säkerhets- eller miljökonsekvenser eller ha ringa eller större verkningar på dem. Större ändringar kan leda till att det inte längre är fråga om samma produkt. Innehavaren av ett typgodkännande ska enligt det föreslagna 1 mom. underrätta godkännandemyndigheten om ändringar i typgodkända fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar och typgodkänd utrustning. Godkännandemyndigheten ska besluta om ändringarna förutsätter nya mätningar, tester, kalkyler eller kontroller och om det är fråga om en utvidgning av det ursprungliga typgodkännandet. Godkännandemyndigheten ska meddela innehavaren av typgodkännandet detta.
Det föreslagna 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till Genèveöverenskommelsen och de reglementen som fogats till den. Dessa tillämpas på ärenden som gäller ändringar och utvidgningar av E-typgodkännanden.
De föreslagna 3–5 mom. motsvarar den gällande 12 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
52 §.Fordonstyp. De föreslagna 1 och 2 mom. motsvarar 16 § 2 och 3 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
53 §.Register över typgodkännanden. Paragrafen motsvarar i huvudsak 39 § i den gällande fordonslagen.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om förande av ett register över typgodkännanden. Transport- och kommunikationsverket ska föra ett separat register över de typgodkännanden det utfärdat. I registret antecknas uppgifterna i intyget över typgodkännande och de testresultat som fogats till intyget, t.ex. uppmätta värden av avgasutsläpp och buller. Registret över typgodkännanden av fordon ska användas både vid registrering och när importörer förhandsanmäler importerade fordon till registret. Registret över typgodkännanden innehåller inga personuppgifter. I egenskap av ett register som förs av en myndighet är typgodkännandeuppgifterna offentliga och tillgängliga för alla. Affärshemligheter får dock inte lämnas ut. I praktiken ska Transport- och kommunikationsverket självt ta ställning till vilka av de uppgifter om de typer den själv godkänt som kan betraktas som affärshemligheter. Om uppgifterna fåtts t.ex. av en fordonstillverkares representant i Finland kan representanten framföra sin uppfattning om vilka uppgifter som är konfidentiella.
I 2 mom. 1 och 2 punkten föreskrivs det att uppgifter som innehåller affärshemligheter trots bestämmelserna om sekretess får lämnas till besiktningsförrättare och till den som utför registreringar, om uppgifterna är nödvändiga för utförande av besiktningsuppdrag eller registreringsuppdrag. Dessutom får uppgifter enligt 3 punkten lämnas till den tekniska tjänst som på basis av ett avtal med produkttillverkaren övervakar produktionens överensstämmelse med kraven för utförande av tillsynsuppdrag, och enligt 4 punkten lämnas till beviljare av enskilt godkännande för ett enskilt godkännande av fordon. Uppgifter får enligt 5 punkten ges även för uppdrag som gäller tekniska vägkontroller. Dessa sammanslutningar som sköter offentliga förvaltningsuppdrag behöver uppgifterna för skötseln av sina uppgifter och får inte överlåta dem vidare. Dessutom får uppgifter enligt 6 punkten lämnas till godkännandemyndigheten i en annan EES-stat för ömsesidigt erkännande av ett godkännande eller till marknadskontrollmyndigheten i en annan EES-stat för marknadskontroll. Punkten behövs även i fortsättningen i fråga om nationellt typgodkännande.
Sekretessen överförs på den som använder uppgifterna i registret, eftersom bestämmelser om sekretess för den som utför registreringar, besiktningsförrättare och fordonskontrollanter finns någon annanstans och eftersom bestämmelser om sekretess för tekniska tjänster eller godkända sakkunniga som övervakar överensstämmelsen finns i 65 §.
54 §.Erkännande av typgodkännanden. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om erkännande i Finland av sådana EU-typgodkännanden som Turkiet beviljat. Bestämmelsen grundar sig på ett ömsesidighetsavtal mellan EU och Turkiet. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 39 a § i den gällande fordonslagen.
Enligt 1 mom. ska godkännandemyndigheten erkänna EU-typgodkännanden som Turkiet har beviljat i enlighet med ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L eller ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Enligt 2 mom. ska erkännandet även gälla nationella typgodkännanden av små serier som Turkiet har beviljat i enlighet med de EU-förordningar som nämns i 1 mom. En förutsättning är att det inte finns grundad anledning att misstänka att de tekniska bestämmelser enligt vilka godkännandet har beviljats inte motsvarar åtminstone de tekniska krav som i Finland gäller för nationellt typgodkännande av små serier.
55 §.Lämnande av uppgifter om nationellt typgodkännande av små serier som beviljats i Finland. Paragrafen motsvarar delvis det gällande 13 c § 2 mom. i statsrådets förordning om godkännande av fordon. Bestämmelsen gäller dock inte längre EES-staterna och Åland, eftersom bestämmelser om lämnande av uppgifter till myndigheterna i dessa stater finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
56 §.Beviljande av undantag vid typgodkännande. Paragrafen motsvarar 39 b § i den gällande fordonslagen och 21 § i statsrådets förordning om fordons konstruktion och utrustning. Enligt vad som föreslås ska Transport- och kommunikationsverket för fordon få bevilja smärre undantag från de krav som ställs på fordonet i de bestämmelser och föreskrifter om nationellt typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier som utfärdats med stöd av fordonslagen, om omfattningen av fordonets tillverkningsserie eller fordonets användningsändamål eller exceptionella konstruktion förutsätter det. En förutsättning är också att undantaget inte äventyrar trafiksäkerheten eller snedvrider konkurrensen. Avsikten är inte att ändra godkännandepraxisen med anledning av den föreslagna bestämmelsen. De undantag som gäller EU-typgodkännanden ska grunda sig på EU-förordningarna om typgodkännande av fordon.
57 §.När typgodkännanden upphör att gälla. Paragrafen motsvarar 46 b § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det om när giltighetstiden för typgodkännandet av ett typgodkänt fordon upphör. I 59 och 66 § föreskrivs det om godkännandemyndighetens i 1 mom. 3 punkten avsedda rätt att återkalla typgodkännanden.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att innehavaren av ett typgodkännande utan dröjsmål ska underrätta godkännandemyndigheten om att typgodkännandets giltighetstid löper ut, om detta beror på att nya bestämmelser eller föreskrifter om registrering, försäljning eller ibruktagande av ett fordon träder i kraft eller på att tillverkningen av ett typgodkänt fordon upphör slutgiltigt.
De föreslagna 3 och 4 mom. motsvarar 16 b § 1 och 2 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon.
Enligt 5 mom. ska typgodkännanden av fordonstyper som tillverkats innan produktionen upphörde fortsätta att gälla för registrering eller ibruktagande, om produktionen av fordon som motsvarar en godkänd fordonstyp upphör slutgiltigt och frivilligt. Giltigheten för typgodkännandet ska dock upphöra, om de nya krav som gäller för typen blir obligatoriska vid registrering eller ibruktagande.
58 §.Krav som gäller nationellt typgodkännande av små serier. Ett fordon som beviljas nationellt typgodkännande av små serier ska enligt det föreslagna 1 mom. till sina miljö- och trafiksäkerhetsegenskaper uppfylla kraven för EU-typgodkännande.
I 2 mom. föreskrivs om ibruktagandet av de alternativa krav som avses i ramförordningarna.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
59 §.Kvantitativa begränsningar som tillämpas vid nationellt typgodkännande av små serier. Antalet fordon av en och samma typ som årligen registreras i Finland, som tas i bruk första gången och har beviljats nationellt typgodkännande av små serier, ska enligt den föreslagna paragrafen stämma överens med maximiantalen i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
60 §.Anmälan om E-typgodkännande till godkännandemyndigheten i en annan stat. Den föreslagna paragrafen innehåller en informativ hänvisning till Genèveöverenskommelsen och de reglementen som fogats till den. Det förfarande som avses i dessa ska tillämpas vid anmälan om beviljat, ändrat, vägrat och återkallat E-typgodkännande till en godkännandemyndighet i en stat som tillämpar E-reglementet i fråga.
61 §.Åtgärder som förutsätts när i Finland godkända typer inte stämmer överens med kraven. Paragrafen motsvarar 42 § i den gällande fordonslagen.
I lagen ska det föreskrivas om skyddsåtgärder för den händelse att fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning inte stämmer överens med kraven på den godkända typen. Förfarandena i ett sådant fall är olika beroende på om det är fråga om en produkt som har godkänts i Finland eller någon annanstans. I paragrafen föreskrivs det om produkter som har godkänts i Finland. I 1 mom. räknas de åtgärder upp som en godkännandemyndighet ska vidta efter att ha upptäckt eller fått kännedom om att de produkter den godkänt står i strid med kraven. Godkännandemyndigheten ska enligt förslaget vidta åtgärder för att säkerställa att de tillverkade fordonen, systemen, komponenterna, separata tekniska enheterna och delarna eller den tillverkade utrustningen på nytt fås att stämma överens med kraven på den godkända typen. Godkännandemyndigheten ges i den föreslagna 1 punkten rätt att temporärt eller permanent förbjuda att sådana fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar eller sådan utrustning som inte uppfyller kraven tillverkas, saluförs, säljs eller överlåts på annat sätt samt används. Godkännandemyndigheten kan enligt den föreslagna 2 punkten även kräva att sådana ändringar görs i fordonen, systemen, komponenterna, de separata tekniska enheterna, delarna eller utrustningen att kraven uppfylls, och kräva att resultatet påvisas. Godkännandemyndigheten kan enligt 3 punkten också förplikta den ekonomiska aktören att offentligt meddela att fordonen, systemen, komponenterna, de separata tekniska enheterna, delarna eller utrustningen inte stämmer överens med kraven. För att garantera konsumenternas säkerhet ska godkännandemyndigheten också själv kunna lämna ett sådant meddelande, om den ekonomiska aktören inte gör det. I sådana fall offentliggörs meddelandet på tillverkarens, importörens eller säljarens bekostnad. Meddelandet ska kunna lämnas trots de bestämmelser om sekretess som gäller utlämnande av uppgifter också i sådana fall när det innehåller information som kan betraktas som affärshemlighet.
Det gäller också att bereda sig på att inga av de ovannämnda åtgärderna leder till resultat. Då återstår möjligheten att återkalla typgodkännandet. Bestämmelser om detta ska enligt förslaget finnas i 2 mom.
62 §.Vite och hot om tvångsutförande i samband med åtgärder som förutsätts när i Finland godkända typer inte stämmer överens med kraven. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att godkännandemyndigheten ska kunna förena ett förbud och ett åläggande med vite eller med hot om tvångsutförande.
63 §.Kostnader för åtgärder som förutsätts när i Finland godkända typer inte stämmer överens med kraven. I paragrafen föreskrivs det om godkännandemyndighetens rätt att förplikta tillverkaren, importören eller säljaren att ersätta kostnaderna, om godkännandemyndigheten utövar någon av de rättigheter som avses i 61 §, artikel 52 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, artikel 49 i ramförordningen om fordon i kategori L eller artikel 44 i ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. Detta är motiverat för att garantera konsumenternas säkerhet, så att tillverkaren, importören eller säljaren bär det ekonomiska ansvaret för bristande överensstämmelse.
64 §.Anmälan om att i Finland E-typgodkända typer inte stämmer överens med kraven. Paragrafen motsvarar delvis 43 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen stryks separata omnämnanden av godkännandemyndigheterna i EES-staterna och landskapet Åland, eftersom bestämmelserna om dessa i fortsättningen ingår i ramförordningarna. Enligt paragrafen ska godkännandemyndigheterna i de stater som tillämpar det aktuella E-reglementet underrättas om de åtgärder i samband med E-typgodkännande som förutsätts när typer inte stämmer överens med kraven. I en sådan anmälan ska trots bestämmelserna om sekretess kunna ingå sådana uppgifter som är nödvändiga för att göra anmälan och som gäller åtgärder som förutsätts när en i Finland godkänd typ inte stämmer överens med kraven.
65 §.I en annan stat E-typgodkända typer som inte stämmer överens med kraven. Paragrafen motsvarar i huvudsak 44 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bli föreskrivet om förfarandet vid upptäckt av att sådana fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter och delar eller sådan utrustning som typgodkänts i en annan stat som tillämpar E-reglementet i fråga och som åtföljs av ett intyg över överensstämmelse eller godkännandemärke inte stämmer överens med kraven på den godkända typen. Godkännandemyndigheten ska då begära att den stat som meddelat typgodkännande ska kontrollera att tillverkade fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar eller tillverkad utrustning stämmer överens med kraven på den godkända typen. Utgångspunkten är att varje stat som beviljat ett godkännande vidtar åtgärder enligt 59 § i fråga om sina egna godkännanden. Import- eller säljförbud kan inte ännu meddelas på denna grund, eftersom hela systemet baserar sig på erkännande av godkännanden som beviljats av godkännandemyndigheterna i en annan stat.
66 §.Tillsyn över överensstämmelse med kraven vid produktion. Paragrafen motsvarar i huvudsak 45 § i den gällande fordonslagen. I det på typgodkännande baserade systemet är det viktigt att tillverkarna och tillverkarnas representanter, när de överlåter fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning, ser till att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen till sin konstruktion och utrustning samt sitt skick stämmer överens med den godkända typen eller förutsättningarna för CE-märkningen. Bestämmelser om detta ska enligt förslaget finnas i 1 mom.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om tillverkarens och tillverkarens representants skyldighet att utan dröjsmål underrätta godkännandemyndigheten om sådana uppgifter om bristande överensstämmelse hos en typ som kan leda till att typgodkännandet återkallas.
Enligt 3 mom. ska godkännandemyndigheten innan typgodkännande beviljas försäkra sig om ett tillräckligt förfarande för att garantera effektiv tillsyn över överensstämmelse med kraven.
I 4 mom. föreskrivs det om den tidsperiod inom vilken godkännandemyndigheten eller den tekniska tjänsten ska bedöma hur de inledande bedömningarna och rutinerna för produktöverensstämmelse fungerar samt omfattningen av de skriftliga tillsynsplanerna för produkterna. Utgångspunkten är att intervallet ska vara 12 månader, men av särskilda skäl kan bedömningen göras med 12–24 månaders mellanrum. Ett särskilt skäl kan t.ex. vara att ett mer frekvent bedömningsintervall anses onödigt på basis av riskbedömningsmetoderna.
I 5 mom. ingår en hänvisning till Genèveöverenskommelsen och EU-förordningarna, i vilka det föreskrivs om det förfarande som i fråga om E-typgodkännande och EU-typgodkännande tillämpas vid tillsynen över produktionens överensstämmelse med kraven.
I 6 mom. föreslås en informativ hänvisning till EU-förordningarnas bestämmelser om dokumenterade tillsynsplaner och om rutiner för produktöverensstämmelse.
Enligt 7 mom. ska det förfarande som föreskrivs i EU-förordningarna iakttas i fråga om nationellt typgodkännande och nationellt typgodkännande av små serier, om inte något annat föreskrivs eller bestäms.
I det föreslagna 8 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
67 §.Avtal om tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven. Paragrafen motsvarar i huvudsak 46 § i den gällande fordonslagen. Avtal om tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven ska dock i fortsättningen gälla endast nationellt typgodkännande och E-typgodkännande. Avtalet kan inte längre gälla EU-typgodkännande, eftersom EU-förordningarna inte möjliggör ett sådant avtal.
I 1 mom. föreskrivs det om godkännandemyndighetens möjlighet att förutsätta att den som ansöker om nationellt typgodkännande ingår ett avtal om tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven med en utsedd teknisk tjänst, och den som ansöker om E-typgodkännande ingår ett avtal med en i 69 § avsedd godkänd sakkunnig. I avtalet ska det enligt förslaget avtalas om de förfaranden som hänför sig till tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven och om innehållet i tillsynen. Avtalet ska också fogas till handlingarna i ansökan om typgodkännande.
I 2 mom. ges den som ansöker om typgodkännande med avvikelse från 1 mom. möjlighet att ingå det nämnda avtalet för viss tid med godkännandemyndigheten, om det inte går att finna en sådan utsedd teknisk tjänst eller godkänd sakkunnig som inom en skälig tid och till rimliga kostnader kan utföra den tillsyn över produktionens överensstämmelse som hänför sig till godkännandet. Avsikten med detta är att de inhemska företag som tillverkar produkter inte försätts i en position där deras konkurrenskraft blir lidande av oskäligt höga tillsynskostnader.
Enligt 3 mom. ska det i avtalet kommas överens om hur tillsynen verkställs. Enligt momentet ska den som ansöker om typgodkännande eller bedömning svara för kostnaderna för tillsynen.
I 4 mom. föreskrivs det om skyldigheten för innehavaren av ett typgodkännande att utan dröjsmål underrätta godkännandemyndigheten om att avtalet om tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven har ändrats eller upphört att gälla.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
68 §.Behörighet för den som utför tillsyn över överensstämmelse med kraven. Paragrafen motsvarar 46 a § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. ges godkännandemyndigheten rätt att när som helst kontrollera tillsynsmetoderna i fråga om överensstämmelse med kraven vid produktionsenheterna för de produkter den godkänt. På så vis blir det möjligt för godkännandemyndigheten att ingripa, om den konstaterar att det finns problem med överensstämmelsen hos typgodkända produkter.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om den behörighet som den som utför tillsynen har. Godkännandemyndigheten, den utsedda tekniska tjänsten och den godkända sakkunniga ska ha rätt att för tillsynen få tillträde till platser där fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning tillverkas, lagras, säljs, installeras, repareras och kontrolleras. För det andra ska godkännandemyndigheten, den utsedda tekniska tjänsten och den godkända sakkunniga ha rätt att ta prov på produktionen och med bestämda intervaller utföra tester eller kalkyler som föreskrivs i standarder som tillämpas med stöd av den föreslagna lagen eller E-reglementen, eller utföra sådana andra tester eller kalkyler som behövs för tillsynen över överensstämmelse med kraven. Med sådana andra tester eller kalkyler som behövs kan t.ex. avses tester eller kalkyler som hänför sig till tillsynen över sådana krav i fråga om vilka det inte finns några särskilda bestämmelser i standarder och E-reglementen. För det tredje ska godkännandemyndigheten, den utsedda tekniska tjänsten och den godkända sakkunniga ha rätt att vid behov få tillgång till material som behövs för att kontrollera kvaliteten och överensstämmelsen med kraven i fråga om varje godkänd typ eller CE-märkt produkt. Detta är nödvändigt bl.a. för att kontrollera i vilken utsträckning felaktiga produkter produceras. För det fjärde ska godkännandemyndigheten, den utsedda tekniska tjänsten och den godkända sakkunniga ha rätt att kontrollera tillsynsmetoderna i fråga om produktionens överensstämmelse med kraven. Detta är nödvändigt för att kontrollera tillverkarens egen kvalitetskontroll.
I 3 mom. förbjuds kontroll och tillsyn i utrymmen som används för boende av permanent natur, eftersom inspektionen inte utförs för att utreda brott eller trygga grundläggande fri- och rättigheter. Eftersom den tekniska tjänsten inte fattar några beslut om behövliga åtgärder med anledning produktionens överensstämmelse med kraven, är det inte nödvändigt att i lagen ta in någon bestämmelse om omprövning.
I 4 mom. föreskrivs det att 39 § i förvaltningslagen ska iakttas vid kontroll och tillsyn.
I det föreslagna 5 mom. ingår en bestämmelse om rätten att få handräckning av polisen.
Enligt 6 mom. kan godkännandemyndigheten ge tillverkaren en anmärkning eller varning och ålägga tillverkaren att avhjälpa bristerna inom skälig tid, om tillsynen över produktionens överensstämmelse med kraven inte utförs på det sätt som förutsätts i avtalet.
I momentet föreskrivs dessutom om återkallande av godkännandet. Detta är det yttersta alternativet i fråga om avtalsbrott även i sådana fall då något fel inte upptäcks i själva produkten, men tillverkaren inte samtycker till den tillsyn som föreskrivs i lag och om vilken överenskommits i avtalet. Beroende på förseelsens art kan återkallelsen vara tidsbunden eller permanent. En återkallelse ska föregås av en anmärkning eller varning.
69 §.Godkända sakkunniga. I paragrafen föreskrivs i huvudsak på motsvarande sätt som i 48 § i den gällande fordonslagen om godkända sakkunniga. Det föreslagna 1 mom. innehåller denna definition. En godkänd sakkunnig kan godkännas för klass HA eller klass HC. Godkända sakkunniga i klass HC är i praktiken aktörer inom besiktningsbranschen. Godkända sakkunniga i klass HC ger i regel utredningar om fordonens överensstämmelse med kraven för enskilt godkännande, registreringsbesiktning, ändringsbesiktning och kopplingsbesiktning. Aktörer i klass HC säkerställer alltså att enskilda fordon överensstämmer med kraven. De utredningar som en godkänd sakkunnig i klass HA ger är gångbara för alla godkännanden för vilka en sakkunnig i klass HC ger utredningar och dessutom för nationellt typgodkännande samt för nationellt typgodkännande av små serier och tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven.
Det föreslås att det i 2 mom. preciseras hurdana utredningar en godkänd sakkunnig kan göra. Momentet baserar sig på Transport- och kommunikationsverkets gällande anvisningar, men innehållet i anvisningen tas nu in i lag.
I 3 mom. föreskrivs det om behörighetskraven för godkända sakkunniga. Vid bedömning av kompetensen iakttas precis som för närvarande standarden SFS-EN ISO/IEC 17025 som gäller testning för bedömning av överensstämmelse hos produkter och standarden SFS-EN ISO/IEC 17021 som gäller bedömning av tillverkarens förfaranden för tillsyn över produktionens överensstämmelse. Med stöd av det bemyndigande att meddela föreskrifter som föreslås i 5 mom. ska Transport- och kommunikationsverket få utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av standarderna. I praktiken innebär detta tillämpning av versionerna av standarderna. Avsikten är t.ex. att standarden SFS-EN ISO/IEC 17025:2017, som ersatt standarden SFS-EN ISO/IEC 17025:2005, ska tillämpas i fråga om behörighetsstandarden för provnings- och kalibreringslaboratorier. Standardernas punkter om underentreprenad ska i praktiken inte tillämpas, eftersom det i lagen inte föreskrivs om möjligheten för en godkänd sakkunnig att överföra uppgifter som med stöd av tillstånd hör till en sådan.
Det föreslagna 4 mom. gäller bedömningsgrupper som tillsätts av godkännandemyndigheten. Bedömningsgruppen har till uppgift att bedöma den godkända sakkunnigas kompetens att bedriva verksamhet på det område som ansökan avser. Ett beslut om godkännande som sakkunnig baserar sig på en bedömningsrapport utifrån uppgifterna i de handlingar som den ansökande sakkunniga har lämnat in och utifrån bedömning av den sakkunniga på plats. En bedömning på plats ska enligt vad som föreslås i 71 § utföras av ackrediteringsorganet.
I det föreslagna 5 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
70 §.Godkännande av godkända sakkunniga. Paragrafen motsvarar Transport- och kommunikationsverkets gällande anvisning. Innehållet i anvisningen ska dock tas in i lagen för att det ska vara rättsligt bindande.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska på godkännande av godkända sakkunniga tillämpas de förfaranden som enligt ramförordningen om bilar och släpfordon till dem gäller utseende av utsedda tekniska tjänster. Bestämmelser om dessa förfaranden finns i kapitel XV i den förordningen.
I 2 mom. föreskrivs det om tidtabellen för beslutet. Ett beslut om godkännande som godkänd sakkunnig ska fattas utan dröjsmål efter det att ackrediteringsorganet gjort en bedömning och det utlåtande eller ackrediteringsintyg som skrivits över den har gjorts och lämnats in. Till momentet fogas en bestämmelse om ett s.k. förenklat förfarande där kompetensområdet för en godkänd sakkunnig kan utvidgas redan innan ackrediteringsorganet har bedömt verksamheten inom kompetensområdet i fråga. I praktiken möjliggör förfarandet ett flexibelt sätt att reagera på om kraven på påvisande av överensstämmelse med kraven ändras så att det krävs en utredning av en godkänd sakkunnig. I praktiken beviljas utvidgningen till dess att ackrediteringsorganets beslut om bedömning av det utvidgade kompetensområdet har sänts till Transport- och kommunikationsverket.
I 3 mom. föreskrivs det om giltighetstiden för godkännande av godkända sakkunniga och om förnyad bedömning av godkända sakkunniga.
71 §.Godkända sakkunnigas skyldigheter. I paragrafen specificeras skyldigheterna för godkända sakkunniga. Paragrafen motsvarar 49 § 1 mom. i den gällande fordonslagen och 17 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon, men den kompletteras och preciseras genom bestämmelser som för närvarande ingår i de anvisningar som Transport- och kommunikationsverket meddelat.
72 §.Tillsyn över utsedda tekniska tjänster och godkända sakkunniga. Paragrafen motsvarar i huvudsak 49 § 2 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs dock inte längre om tillsynen över utsedda tekniska tjänster, med undantag för befogenheterna enligt 3 mom., eftersom bestämmelser om tillsynen över utsedda tekniska tjänster finns i EU-förordningarna. Det är således inte längre möjligt att utfärda nationella bestämmelser.
Tillsynen över godkända sakkunniga ska enligt det föreslagna 1 mom. skötas av godkännandemyndigheten. Godkännandemyndigheten ska övervaka de godkända sakkunnigas verksamhet i fråga om de kontroller, mätningar, tester, kalkyler och utredningar som de godkända sakkunniga har godkänts att utföra. Tillsynen ska å ena sidan vara regelbunden, å andra sidan oväntad. I momentet föreskrivs på motsvarande sätt som i 17 § 2 mom. i statsrådets gällande förordning om godkännande av fordon att om det i samband med tillsynen över eller en förnyad bedömning av den godkända sakkunniga observeras bristande överensstämmelse, ska godkännandemyndigheten kräva korrigerande åtgärder inom en månad från det att kravet på korrigering framställdes.
Det föreslagna 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L, ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem och Genèveöverenskommelsen. I dessa rätssakter föreskrivs det om tillsyn över utsedda tekniska tjänster.
Enligt 3 mom. ska godkännandemyndigheten och den sakkunniga den anlitar ha rätt att för tillsynen få tillträde till sådana lokaler hos den tekniska tjänsten där verksamheten bedrivs. Momentet gäller utöver tillsynen över godkända sakkunniga även tillsynen över utsedda tekniska tjänster, eftersom det i EU-lagstiftningen inte föreskrivs om befogenheter i anslutning till tillsynen över utsedda tekniska tjänster. Det behövs således nationella bestämmelser om dessa. Denna rätt gäller inte utrymmen som används för boende av permanent natur. Godkännandemyndigheten ska också trots de bestämmelser om sekretess som gäller utlämnande av uppgifter i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller någon annan lag få tillgång till material som är nödvändigt med tanke på tillsynen och som gäller den tekniska tjänstens oberoende samt personal, system, anordningar och redskap liksom kontroller, mätningar, tester och kalkyler. För att tillsyn ska kunna verkställas ska materialet kunna fås också när det innehåller information som kan betraktas som affärshemlighet. För att kostnaderna för kontrollerna ska riktas i enlighet med principen om att ”den som drar nytta betalar” föreslås det bli föreskrivet att kontrollerna ska verkställas på den utsedda tekniska tjänstens och godkända sakkunnigas bekostnad.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det att 39 § i förvaltningslagen ska iakttas vid tillsynen.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det om rätten att få handräckning av polisen.
73 §.Bedömning av en godkänd sakkunnigs verksamhet. Paragrafen motsvarar Transport- och kommunikationsverkets gällande anvisning. Innehållet i anvisningen ska dock tas in i lagen för att det ska vara rättsligt bindande.
74 §.Utseende och anmälan av tekniska tjänster samt kompetensområden för godkända sakkunniga. Paragrafen motsvarar den gällande 18 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännandemyndighetens skyldighet att anmäla vilka tekniska tjänster som utför sådana tester som föreskrivs i E-reglementen samt på sin webbplats publicera kompetensområdena för utsedda tekniska tjänster och godkända sakkunniga. Till paragrafen fogas ett nytt 1 mom. med en informativ hänvisning till tillämpningen av förfarandet enligt Genèveöverenskommelsen.
75 §.Tjänsteansvar. Paragrafen är ny. Enligt det föreslagna 1 mom. ska på anställda hos en godkänd sakkunnig och utsedd teknisk tjänst tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter uppgifter som enligt denna lag, ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L, ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem eller Genèveöverenskommelsen och E-reglementen hör till godkända sakkunniga eller utsedda tekniska tjänster.
Det föreslagna 2 mom. innehåller en informativ hänvisning till tillämpning av skadeståndslagen (412/1974).
76 §.Anmärkning och varning till godkända sakkunniga. I paragrafen föreskrivs det om bestämmande av påföljder i anslutning till tillsynen över godkända sakkunniga. Om en godkänd sakkunnig inte uppfyller föreskrivna krav och fortlöpande handlar i strid med bestämmelserna i 67 eller 69 §, kan godkännandemyndigheten ge den godkända sakkunniga en anmärkning eller varning. Bestämmelser om detta ska enligt förslaget finnas i 1 mom.
Godkännandemyndigheten ska enligt 2 mom. kunna förena en anmärkning eller varning med vite på det sätt som föreskrivs i viteslagen.
77 §.Återkallande av godkännande som beviljats en godkänd sakkunnig. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 50 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det om godkännandemyndighetens möjlighet att återkalla ett godkännande som beviljats en godkänd sakkunnig, om en anmärkning eller varning som getts den godkända sakkunniga inte leder till att bristerna i verksamheten avhjälps. Återkallandet gäller i regel för viss tid, men godkännandet kan återkallas helt och hållet, om väsentliga brister eller försummelser framkommit i verksamheten för den godkända sakkunniga.
78 §.Beviljande av enskilt godkännande. Det föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 50 b § i den gällande fordonslagen. Enligt momentet får enskilt godkännande beviljas endast nya fordon i kategori M, N eller O, alltså bilar eller bilsläpvagnar, som säljs för användning i vägtrafik eller registreras första gången. Ett enskilt godkännande grundar sig delvis på ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, i vilken det föreskrivs bl.a. om intyg över enskilt fordonsgodkännande. Godkännandet av motsvarande fordon i andra fordonskategorier för användning i vägtrafik sker fortfarande vid registreringsbesiktning, eftersom de övriga EU-förordningarna inte innehåller bestämmelser om enskilt godkännande av fordon i kategori L, T, C, R eller S. Ett fordon som godkänns enskilt får inte vara typgodkänt. Ett typgodkänt fordon kan dock visas upp för enskilt godkännande, om det före den första registreringen har ändrats så att det beviljade typgodkännandet har upphört att gälla. Avsikten är att den möjlighet som beskrivs ovan inte ska kunna användas som omväg i situationer där ett fordons typgodkännande har upphört att gälla på grund av att ett krav som gäller ibruktagande har trätt i kraft och det vid enskilt godkännande är möjligt att tillämpa alternativa krav som fordonet uppfyller. I sådana fall ska 122 §, som gäller fordon i slutserier, alltjämt tillämpas. För enskilt godkännande kan dessutom visas upp ett sådant typgodkänt fordon som i en annan EES-stat eller i landskapet Åland har beviljats ett nationellt typgodkännande av små serier som inte har erkänts i Finland. Vid etappvist typgodkännande ska typgodkännande under de sista etapperna kunna ersättas med enskilt godkännande. I praktiken kan detta tillämpas t.ex. när en typgodkänd lastbil förses med någon annan konstruktion.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att fordonets identifieringsuppgifter och övriga uppgifter som behövs för registreringen kontrolleras vid enskilt godkännande.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska bestämmelser om beviljare av enskilt godkännande finnas i lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon (958/2013). Enligt den lagen avses med beviljare av enskilt godkännande en serviceproducent med vilken Transport- och kommunikationsverket har ingått avtal om beviljande av enskilda godkännanden av fordon.
79 §.Undantag från skyldigheten att bevilja enskilt godkännande. Paragrafen motsvarar den gällande 18 b § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 1 mom. anges när ett fordon som beviljats typgodkännande eller enskilt godkännande och som efter godkännandet har ändrats, med avvikelse från 78 §, inte behöver föras till enskilt godkännande. Enligt momentet behöver ett fordon inte föras till enskilt godkännande, om ändringarna är sådana att de inte har någon inverkan på giltigheten för det godkännande som har beviljats fordonet eller på de uppgifter om fordonet som införs i registret.
I 2 mom. ingår ett normgivningsbemyndigande för Transport- och kommunikationsverket.
80 §.Krav som gäller enskilt godkännande. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 50 c § i den gällande fordonslagen. Ett fordon som beviljas enskilt godkännande ska enligt 1 mom. till sina miljö- och trafiksäkerhetsegenskaper uppfylla de krav som gäller för EU-typgodkännande eller nationellt typgodkännande av små serier.
I 2 mom. föreskrivs det om ibruktagande av de alternativa krav som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
81 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid enskilt godkännande. Paragrafen motsvarar 50 e § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om de alternativa sätten att påvisa överensstämmelse med kraven hos komponenter, system och separata tekniska enheter i fordon som ska beviljas enskilt godkännande.
I 1 mom. förtecknas alternativa sätt för att vid enskilt godkännande påvisa överensstämmelse med kraven för vilka system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar eller vilken utrustning som helst till den del ändringarna inte uppenbarligen eller bevisligen har påverkat fordonets överensstämmelse med kraven. Bestämmelsen kan också tillämpas på typgodkända fordon som har ändrats redan före det enskilda godkännandet.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 18 g § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
82 §.Intyg över enskilt godkännande. Paragrafen motsvarar i huvudsak 50 f § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att ett sådant intyg över enskilt godkännande som avses i artikel 45 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem i Finland utfärdas av dem som beviljar enskilt godkännande.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om intygets giltighet. Enligt förslaget ska ett intyg över enskilt godkännande vara giltigt i tre månader. Intygets giltighet ska dock upphöra om fordonet inte längre uppfyller de tekniska krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet. Om den som beviljar enskilt godkännande känner till att nya krav på ibruktagandet träder i kraft, ska beviljaren kunna anteckna den avvikande giltighetstiden för intyget. Intygets giltighet ska kunna förlängas utan något nytt enskilt godkännande, om det fordon som beviljats enskilt godkännande fortfarande uppfyller de krav som gällde då det första gången togs i bruk.
4 kap. Registrering av fordon och förhandsanmälan
83 §.Anmälan av fordons registeruppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar 64 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om anmälan av registeruppgifter som finns i statsrådets gällande förordning om registrering av fordon till den del bestämmelserna hör till området för lagstiftningen.
I 1 mom. föreskrivs det att ägaren av ett motordrivet fordon och ett fordon som kopplas till detta eller till dess släpvagn är skyldig att registeranmäla de uppgifter och ändringar av dem som behövs vid första registreringen av ett fordon samt uppgifter om att fordonet avställts, påställts och avregistrerats slutligt. Om fordonet har flera ägare ska en av ägarna ha rätt att göra en registreringsanmälan. I enlighet med definitionen i 2 § 8 punkten i den föreslagna fordonslagen innefattar första registreringen de uppgifter som gäller ägande, innehav, den som ansvarar för användningen av bilen, trafikförsäkring och användningsändamål.
I 2 mom. föreskrivs det om fordonsinnehavarens rätt att göra en registreringsanmälan. Momentet motsvarar den gällande 3 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Fordonets innehavare ska ha rätt att göra en registreringsanmälan endast om påställning och avställning av ett fordon, om ändring av fordonets användningsändamål eller ändring av verksamhetsställe för den sammanslutning som är fordonets innehavare. Om fordonet har flera innehavare ska en av innehavarna ha rätt att göra en sådan registreringsanmälan.
Fordonets ägare är således alltid skyldig att göra en registreringsanmälan. Innehavaren ska ha rätt att göra endast vissa registreringsanmälningar. Detta behövs t.ex. i fråga om fordon som ägs av finansieringsbolag.
Det föreslagna 3 mom. gäller registreringsanmälan om ett fordon som ägs av en minderårig. Momentet motsvarar i huvudsak den gällande 9 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
I 4 mom. föreskrivs det om den skyldighet försäkringsbolag och Trafikförsäkringscentralen har att anmäla uppgifter om trafikförsäkringar. Momentet motsvarar i huvudsak den gällande 53 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Det föreslås dock att bestämmelsen preciseras så att anmälningsskyldigheten inte gäller förflyttnings- och gränsförsäkringar. Transport- och kommunikationsverket har ingen användning av separata anmälningar om dessa försäkringar.
Enligt det föreslagna 5 mom. är den som ansvarar för användningen av en bil skyldig att göra en registreringsanmälan när en uppgift som gäller den som ansvarar för användningen av bilen ska registreras, ändras eller avregistreras.
Enligt 6 mom. anses ett fordon ha påställts vid den första registreringen.
84 §.Bestämmelser om registreringsanmälan. Paragrafen motsvarar 64 § 1 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om anmälan av registeruppgifter som finns i statsrådets gällande förordning om registrering av fordon till den del bestämmelserna hör till området för lagstiftningen.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om registreringsanmälan. Kunderna kan göra registreringsanmälningar via den elektroniska tjänst som tillhandahålls av den som utför registreringar. Utöver de elektroniska servicekanalerna ska det vara möjligt att göra registreringsanmälan personligen på en avtalsregistrerares verksamhetsställe.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar den bestämmelse i 5 § 3 mom. i statsrådets gällande förordning om registrering av fordon som gäller försäkringsbolags skyldighet att göra en registreringsanmälan om ändring av trafikförsäkringsuppgifter.
De föreslagna 3–5 mom. motsvarar den gällande 6 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
De föreslagna 6 och 7 mom. motsvarar den gällande 7 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
I 8 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
85 §.Registrering för bilinteckning. Paragrafen motsvarar 38–41 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Bestämmelser om bilinteckning och om de fordon som ska antecknas i registret för detta ändamål, om ansökan om inteckning och om anteckning av inteckning i registret finns i lagen om inteckning i bil (810/1972).
86 §.Anteckning av registreringen. Paragrafen motsvarar den gällande 10 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
87 §.Användning av ett fordon innan ett registreringsbeslut har fattats. Paragrafen motsvarar den gällande 11 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
88 §.Anmälningar till EES-stater och till landskapet Åland. Paragrafen motsvarar den gällande 52 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
89 §.Undantag från registreringsskyldigheten. Den föreslagna paragrafen motsvarar 64 a § i den gällande fordonslagen. I paragrafen tas det in en förteckning över fordon som inte omfattas av registreringsskyldigheten och som således inte omfattas av anmälningsskyldigheten i 83 §. Det är inte heller möjligt att registrera dessa fordon.
90 §.Den som ansvarar för användningen av en bil. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att om ingen fysisk person har registrerats som ägare eller innehavare av en bil, ska i registret antecknas den som ansvarar för användningen av bilen. Personuppgiftsansvarig för trafik- och transportregistret är Transport- och kommunikationsverket. En som ansvarar för användningen av en bil krävs t.ex. åtminstone för företagsägda bilar. Den som ansvarar för användningen av en bil ska anmälas till trafik- och transportregistret i samband med den första registreringen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den som i registret antecknas som den som ansvarar för användningen av en bil vara en i Finland bosatt myndig fysisk person. Den som ansvarar för användningen av en bil ska ha körrätt åtminstone för kategori B. Han eller hon ska vara bilens huvudsakliga förare eller, om bilen inte har någon huvudsaklig förare, ha uppgifter om bilens förare.
91 §.Förhandsanmälan. Paragrafen motsvarar 65 § i den gällande fordonslagen. I den föreslagna paragrafen tas det in grundläggande bestämmelser om förhandsanmälan. Enligt 1 mom. anmäls genom förhandsanmälan uppgifter om ett nytt fordon till Transport- och kommunikationsverket innan fordonet tas i bruk för första gången i Finland och alltså också före första registreringen. Också ett icke färdigbyggt fordon kan förhandsanmälas. Förhandsanmälan kan göras endast i fråga om typgodkända fordon vars tekniska uppgifter och godkännandeuppgifter redan har förts in i registret.
92 §.Förhandsanmälare. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 65 a § i den gällande lagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om förhandsanmälaren. I momentet föreskrivs det exakt vem som har rätt att göra en förhandsanmälan. Förhandsanmälan kan göras av fordonstillverkaren eller dennes representant. Om fordonet dock har förts in i landet av någon annan än tillverkaren eller dennes representant, får anmälan göras av importören.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om villkoren för förhandsanmälare. Enligt 1 punkten ska förhandsanmälaren vara en i Finland registrerad juridisk person. Med tanke på näringsfrihet och icke-diskriminering kan rätten inte begränsas till fordonstillverkaren och tillverkarens representant. Rätten att förhandsanmäla ska på tillbörliga villkor utsträckas till att också gälla andra fordonsimportörer än tillverkarnas representanter. Enligt 2 punkten ska förhandsanmälaren också vara ett i bilskattelagen avsett registrerat bilskatteombud, om sammanslutningen förhandsanmäler bilskattebelagda fordon, eller ett ombud som är registrerad kreditkund hos Tullen, om sammanslutningen förhandsanmäler andra än bilskattebelagda fordon som den importerar från ett land utanför EES-området. Registrering som skattskyldig krävs dock inte, om den som gör förhandsanmälan för in sådana fordon för vilka det inte tas ut bilskatt, t.ex. mopeder eller traktorer. En sådan förhandsanmälare ska dock vara kreditkund hos Tullen, om importen sker utanför EES-området. Förhandsanmälaren ska dessutom enligt 3 punkten vara solvent och sakkunnig. Förhandsanmälaren ska uppfylla alla de krav som anges i punkterna i momentet.
Enligt 3 mom. ska förhandsanmälaren få tillgång till de tekniska uppgifter om ett fordons konstruktion och utrustning som är ett villkor för godkännande och till intyg över överensstämmelse för EU-typgodkända fordon eller intyg över typgodkännande för annat fordon. Fordonstillverkaren ger dessa till förhandsanmälaren på dennes begäran.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det att förhandsanmälaren ska ingå ett avtal med Transport- och kommunikationsverket om lämnande av uppgifter via ett gränssnitt eller på något annat sätt i elektronisk form.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det att den som avser att göra en förhandsanmälan ska visa för Transport- och kommunikationsverket att den uppfyller villkoren i 2 mom. 1–3 punkten och 3 mom.
93 §.Förhandsanmälningsintyg. Paragrafen motsvarar 2 § 12 punkten och 17 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
94 §.Fel i förhandsanmälan. Den föreslagna paragrafen motsvarar 65 b § i den gällande fordonslagen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om förfaranden och åtgärder i sådana fall att det finns fel i förhandsanmälan. Med dessa förfaranden och åtgärder ska det säkerställas att uppgifterna i registret är korrekta.
Enligt 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverket bestämma att ett fordon som förhandsanmälts av en förhandsanmälare ska genomgå registreringsbesiktning, om bestämmelserna om förhandsanmälan eller ett avtal om lämnande av uppgifter inte har följts eller om det i övrigt förekommit fel som är mer än obetydliga när förhandsanmälan gjordes. Enligt bestämmelsen ska Transport- och kommunikationsverket precis som för närvarande kunna förbjuda användningen av felaktigt gjorda förhandsanmälningar.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket kunna förbjuda förhandsanmälaren att under viss tid göra förhandsanmälningar. En förutsättning är att förhandsanmälarens fordon redan tidigare har ålagts registreringsbesiktning eller att det i förhandsanmälan redan tidigare har förekommit sådana fel som förhandsanmälaren har fått en anmärkning om.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska förhandsanmälaren vara skyldig att rätta till felaktiga fordonsuppgifter i förhandsanmälan till den del som felen konstateras före första registreringen.
95 §.Första registrering av fordon. Paragrafen motsvarar i huvudsak 66 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för första registrering. De allmänna förutsättningarna för den första registreringen av ett fordon är att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning, om inte fordonet med stöd av 133 § är befriat från registreringsbesiktning, att fordonet uppfyller de krav som gäller i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter, att inget skrotningsintyg har utfärdats i fråga om fordonet, att behörig utredning läggs fram om betalning av skatter och avgifter som hänför sig till fordonet, om äganderätten till fordonet och om fordonsinnehavaren samt om att föreskriven trafikförsäkring tecknats, och att registeranmälan görs om vem som ansvarar för användningen av bilen, om ingen fysisk person anmäls som ägare eller innehavare av bilen. Motsvarande utredningar ska läggas fram vid omregistrering och ändringsregistrering av fordonet.
Om det har utfärdats ett skrotningsintyg för fordonet, får fordonet inte registreras första gången i Finland och således inte heller påställas i Finland. Ett skrotningsintyg är ett intyg över att ett fordon har överlåtits för skrotning. Detta gäller närmast skrotningsintyg som utfärdats i en annan EES-stat, eftersom ett fordon som tidigare varit registrerat i Finland inte längre kan registreras för första gången enligt nuvarande praxis. Om ett skrotningsintyg gäller ett fordon som tidigare har registrerats första gången i Finland, kan fordonet inte längre påställas.
96 §.Registreringsintyg. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 66 a § 1 mom. i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreskrivs det om utfärdande av del I av registreringsintyget till fordonets ägare eller innehavare. Transport- och kommunikationsverket ska alltid utfärda del I av registreringsintyget i samband med den periodiska besiktningen. I samband med registreringsanmälan utfärdas del I av registreringsintyget endast till ägare eller innehavare av sådana fordon och släpvagnar till dem vars största tillåtna massa i vägtrafiken överstiger 3 500 kilogram. Sådana fordon är i praktiken fordon i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4 samt motsvarande äldre fordonskategorier. Del I och del II av registreringsintyget ges på begäran till fordonets ägare och del I av registreringsintyget till fordonets innehavare.
I 2 mom. föreskrivs det om utfärdande av del II av registreringsintyget. Del II utfärdas endast på begäran i samband med registreringsanmälan.
Enligt 3 mom. ska i del I av registreringsintyget antecknas uppgifter om fordonets ägare och innehavare samt fordonets tekniska uppgifter. Del II av registreringsintyget är avsedd för anmälan av förändringar i registeruppgifterna.
Enligt 4 mom. kan den som utför registreringar på begäran ge en kopia av del I av registreringsintyget. Enligt vad som föreslås ska kopian vara i kraft i sex månader.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det att i fordon som används i internationell trafik ska del I av registreringsintyget medföras under körning. I trafik inom landet behöver del I av registreringsintyget således inte medföras under körning.
97 §.Uppgifter och mått som ska antecknas i registreringsintyget. Paragrafen motsvarar den gällande 55 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
98 §.Certifikat. Paragrafen motsvarar 66 a § 1 mom. i den gällande fordonslagen. På begäran ska Transport- och kommunikationsverket enligt vad som föreslås i paragrafen också bevilja ett certifikat till den som gör en förhandsanmälan enligt 92 § eller till den i registret antecknade fordonsägaren.
99 §.Registreringsskyltar och registreringstecken. Paragrafen motsvarar 66 a § 3 mom. i den gällande fordonslagen. När fordon registreras första gången ska Transport- och kommunikationsverket enligt vad som föreslås i 1 mom. överlämna registreringsskyltar med det registreringstecken som identifierar fordonet. Registreringsskyltar ska vid behov också överlämnas för fordon som påställs. De kan behövas t.ex. om registreringsskyltarna har återlämnats eller de av någon annan orsak inte finns. Registreringstecknet ändras i regel inte under fordonets livscykel eller före den slutliga avregistreringen av fordonet. Registreringstecknet får dock ändras i samband med att en registreringsskylt har blivit stulen. Genom att byta ut tecknet kan man minska risken för misstag vid myndighetstillsynen. Registreringstecknet kan också bli utbytt när ägaren av fordonet skaffar ett specialtecken för sitt fordon. Registreringstecknet och registreringsskyltarna ska vara tydligt urskiljbara.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
100 §.Fastsättning av registreringsskyltar. Paragrafen motsvarar i stort den gällande 22 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
101 §.Användning av registreringsskyltar. Paragrafen motsvarar i stort den gällande 23 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
102 §.Förstörda eller förkomna registreringsskyltar. Paragrafen motsvarar den gällande 24 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
103 §. Tillverkning av registreringsskyltar och förflyttningsmärken. Paragrafen motsvarar den gällande 57 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Enligt 211 § 1 mom. 4 punkten i lagen om transportservice får Transport- och kommunikationsverket, när det gäller tillstånds- och registerverksamhet, till en privat eller offentlig tjänsteleverantör överföra produktionen av intyg, dokument och identifieringstecken och utlämnande av dem till kunder samt mottagande av kort och tillstånd som returneras. Enligt förarbetena till bestämmelsen (RP 145/2017 rd, s. 206) avses med identifieringstecken i 4 punkten t.ex. certifikat, registreringsskyltar, flyttningstillstånd och provnummerskyltar. Med produktion avses både fysisk framställning och elektronisk produktion av identifieringstecken. Enligt bestämmelsen kan Transport- och kommunikationsverket således också överföra tillverkningen av registreringsskyltar och förflyttningsmärken till en privat eller offentlig tjänsteleverantör under de förutsättningar som anges i V avd. 4 kap. i lagen om transportservice.
104 §.Icke avhämtade registreringsintyg eller registreringsskyltar. Paragrafen motsvarar den gällande 56 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
105 §.Nationalitetsbeteckning. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om nationalitetsbeteckningen och om vilka fordon som ska ha en sådan. Momentet motsvarar det gällande 27 § 1 mom. i statsrådets förordning om registrering av fordon.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om när ett fordon på begäran kan förses med sådana registreringsskyltar som saknar nationalitetsbeteckning. Momentet motsvarar det gällande 27 § 2 mom. i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar i huvudsak 27 § 3 mom. i statsrådets gällande förordning om registrering av fordon.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
106 §.Anmälan om överlåtelse. Det föreslagna 1 mom. motsvarar den gällande 14 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Fordonets förra ägare som avses i bestämmelsen kan också vara den till vilken överlåtelsen görs.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar den gällande 15 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar den gällande 16 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
107 §.Överföring av ett fordon till en ny ägare. Paragrafen motsvarar 66 a § 4 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det att den förra ägaren av fordonet är skyldig att ge registreringsskyltarna till den nya ägaren av fordonet i samband med ägarbytet. Den förra ägaren är skyldig att också överlämna fordonets certifikat eller gällande registreringsintyg. Alternativt kan den förra ägaren göra en anmälan om överlåtelse när äganderätten till fordonet övergår till den nya ägaren. Enligt vad som föreslås kan den som i registret antecknats som fordonets ägare göra en anmälan om överlåtelse genom att uppge den nya ägarens namn, adress och datum för överlåtelsen. Genom att göra en anmälan om överlåtelse kan fordonets tidigare ägare försäkra sig om att de skatter och trafikförsäkringar som hänför sig till fordonet upphör att gälla på överlåtelsedagen, eftersom den nya ägaren inte kan ändra uppgifterna i överlåtelseanmälan, såsom t.ex. överlåtelsedagen. Efter att säljaren har gjort anmälan om överlåtelse kan säljaren inte längre göra andra anmälningar om fordonet. Fordonets nya ägare registrerar sin äganderätt till fordonet genom att godkänna anmälan om överlåtelse.
108 §.Ändringsregistrering av fordon. Den föreslagna paragrafen motsvarar 66 b § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för ändringsregistrering. Med ändringsregistrering avses anteckning i registret av förändringar som i fråga om fordonet skett i uppgifterna om ägande, innehav, den som ansvarar för användningen av bilen, trafikförsäkring och användningsändamål.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om förutsättningarna för ändringsregistrering. Förändringar i ett fordons registeruppgifter behöver inte registreras, om fordonet avställts för export och för registrering utomlands. Eftersom avsikten är att sådana förändringar inte förs in i registret, föreskrivs det i 2 mom. att förändringar i fordonets registeruppgifter inte kan anmälas för registrering.
109 §.Exportregistrering av fordon. De föreslagna 1–3 mom. motsvarar i stort den gällande 28 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Paragrafens 3 mom. ändras dock så att exportregistrering kan göras för vilka fordon som helst oberoende av vilka tekniska krav fordonet uppfyller. För ett fordon som ska exportregistreras är det tillräckligt att fordonet överensstämmer med kraven i utlandet. Kravnivån är alltså mycket likartad som i villkoren för exporttillståndet, men fordonets brister får inte försämra trafiksäkerheten under transporten. Exportregistrering är en onödig åtgärd med tanke på påvisandet av överensstämmelse med kraven. Dessutom ändras 2 punkten så att den omfattar tävlingar som ordnas inom ramen för såväl det internationella bilsportförbundet som motorcykelsportförbundet. Ändringen är motiverad eftersom ordalydelsen i den gällande bestämmelsen är föråldrad och den inte täcker de tävlingar som ordnas för närvarande.
Det föreslagna 4 mom. motsvarar den gällande 30 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
110 §.Ansökan om exportregistrering. Paragrafen motsvarar den gällande 29 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
111 §.Exportregistreringens giltighetstid. Paragrafen motsvarar den gällande 31 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
112 §.Avställning. Den föreslagna paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 66 c § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om anmälan om avställning av fordon. Anmälan ska göras den dag då användningen av fordonet i trafik upphör. Fordonet ska antecknas som avställt från och med den dag då anmälan gjordes. Av särskilda skäl kan dock en dag som infallit före den dag då anmälan gjordes antecknas som den dag då fordonet avställdes. Avsikten är att bestämmelsen ska tolkas restriktivt med beaktande av skälighetsaspekter. En särskild orsak kan t.ex. vara en polisrapport om en kollision, av vilken det tillförlitligt framgår att fordonet inte har kunnat användas i trafik efter ett visst datum.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett fordon som avställts vara belagt med användningsförbud. Detta innebär att ett fordon inte får användas i trafik. Ett undantag från huvudregeln är att fordon som har avställts dock får användas på väg eller någon annanstans fram till utgången av det dygn då avställningsperioden börjar. En avställningsperiod börjar från och med det att en anmälan om avställning har gjorts på behörigt sätt till registerföraren, om det inte är fråga om ett sådant särskilt skäl som avses i 1 mom., i samband med vilket en dag som infallit före den dag då anmälan gjordes antecknas som den dag då fordonet avställdes. En förutsättning är dock att fordonet har fastsatta registreringsskyltar.
De föreslagna 3 och 4 mom. motsvarar den gällande 12 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I momenten görs dock språkliga korrigeringar.
113 §.Besiktning och användning av avställda fordon. Paragrafen motsvarar den gällande 6 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
114 §.Villkor för påställning av fordon. Den föreslagna paragrafen motsvarar 66 d § i den gällande lagen. Ett fordon behöver dock inte heller i fortsättningen i regel föras till registreringsbesiktning. Till denna del hänvisas till 134 § där det föreskrivs om registreringsbesiktning för fordon som påställs. Ett fordon anses ha påställts den dag då anmälan om påställning görs till den som utför registreringar.
I samband med anmälan om påställning kontrolleras det att fordonet har genomgått registreringsbesiktning om en sådan förutsätts enligt 134 §. För att andra fordon än fordon som måste genomgå registreringsbesiktning ska kunna köras i trafik direkt efter det att de påställts, ska fordonet ha genomgått periodisk besiktning. Om den periodiska besiktningen inte förrättats är det dock inte heller i fortsättningen något hinder för att göra en registreringsanmälan om påställning. Avsikten är att det ska anges i registreringsintyget om den periodiska besiktningen inte har förrättats.
115 §.Skrotade eller på annat sätt förstörda fordon. Den föreslagna paragrafen motsvarar 66 e § i den gällande fordonslagen. En central avsikt med de föreslagna bestämmelserna är att ett fordon som registrerats i Finland kan avregistreras endast om fordonet inte längre kan påställas i Finland.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en anteckning om slutlig avregistrering göras i registret endast om det utfärdats ett skrotningsintyg för fordonet. Också motsvarande skrotningsintyg från en annan EES-stat godkänns som grund för slutlig avregistrering.
I 2 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
116 §.Provnummerintyg och provnummerskyltar. Det föreslagna 1 mom. motsvarar 66 f § 1 mom. i den gällande fordonslagen. I momentet föreskrivs om ett provnummerintyg som ger rätt att använda ett fordon tillfälligt på väg eller på andra platser med provnummerskyltar, även om fordonet inte har registrerats första gången eller har avställts. Ett provnummerintyg kan precis som för närvarande beviljas ett affärsföretag, en inrättning eller någon annan sammanslutning som tillverkar, säljer, utrustar eller reparerar fordon eller som utövar transportverksamhet eller som bedriver forskning som gäller fordon. Tillstånd beviljas för högst ett år åt gången. Transport- och kommunikationsverket ska kunna återkalla ett provnummerintyg. Intyget kan också återkallas, om det används i strid med fordonslagen eller vägtrafiklagen eller i strid med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av dem eller bestämmelserna om fordonsbeskattning. Transport- och kommunikationsverket ska kunna återkalla övriga provnummerintyg som en innehavare av ett intyg har, om innehavaren upprepade gånger handlat i strid med bestämmelserna, föreskrifterna eller villkoren eller om detta beteende annars är allvarligt. Möjligheten att återkalla alla intyg behövs i allvarliga fall av missbruk. Återkallande av ett enda intyg är inte en tillräcklig påföljd t.ex. för ett företag som har flera andra provnummerintyg till sitt förfogande.
De föreslagna 2–5 mom. motsvarar den gällande 32 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
Det föreslagna 6 mom. motsvarar den gällande 37 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
117 §.Förflyttningstillstånd. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 66 f § 2 mom. i den gällande fordonslagen och 34 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Som ett i 3 mom. avsett särskilt vägande skäl kan betraktas de situationer som avses i 1 mom. 5 och 6 punkten, men inte användning av fordonet i tävling.
I 3 mom. föreskrivs det på grund av reformen av bilskattelagen om tidsfristen för skattefri användning av fordon. I momentet preciseras det att fordon som avses bli registrerade i Finland ska få användas i högst tre månader utan att skatt betalas, förutsatt att en anmälan om ibruktagande för fordonet har lämnats in till Skatteförvaltningen innan fordonet börjar användas i Finland. Den av Skatteförvaltningen bestyrkta anmälan om ibruktagande ska enligt förslaget medföras i fordonet då det används. Längden på tidsfristen motsvarar nuläget, men eftersom det inte längre föreskrivs om en tidsgräns på tre månader i bilskattelagen, ska motsvarande tidsfrist föreskrivas i fordonslagen.
118 §.Förflyttningsmärke. Paragrafen motsvarar den gällande 36 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
119 §.Tillfällig användning av fordon i trafik. Paragrafen motsvarar 66 f § 3 mom. i den gällande fordonslagen.
120 §.Tillfällig användning av pansarfordon i trafik. Paragrafen motsvarar den gällande 33 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
121 §.Förbud mot ny påställning av fordon som avregistrerats slutligt. Den föreslagna paragrafen motsvarar 68 § i den gällande fordonslagen. Enligt paragrafen ska ett fordon som avregistrerats slutligt med stöd av 115 § inte få påställas på nytt. Ett fordons livscykel avslutas i och med att den slutliga avregistreringen antecknas i registret. Ett fordon får inte heller påställas på nytt, om den myndighet som beslutar om bilskatten har ställt upp ett registreringsförbud som villkor för bilskatteförmån och förmånen har kommit den som saken gäller till godo.
122 §.Fordon i slutserier. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen 69 § i den gällande fordonslagen. Leveranskedjan för fordon från fabriken till kunden är lång. Fordonen levereras först till partiförsäljarnas eller importörernas lager och därifrån till detaljförsäljarna. En del av fordonen tillverkas och levereras på beställning, men flertalet levereras via nämnda kedja. Det kan gå flera månader i olika mellanlagringsskeden och framför allt innan den slutliga kunden uppenbarar sig.
När det i lagstiftningen ställs nya krav på fordonen och på system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning för fordon tillåts en skälig övergångsperiod som behövs för både leveranskedjan och det tekniska genomförandet av kraven, framför allt till den tidpunkt från och med vilken alla nya produkter ska uppfylla de nya kraven. I praktiken har det dock visat sig att i väntan på att i synnerhet dyra ändringar ska börja gälla försöker fordonstillverkarna, importörerna och säljarna ända till övergångsperiodens slut av kommersiella orsaker och konkurrensskäl föra in och sälja fordon som uppfyller den föregående generationens krav. Det har då ofta hänt att det lager som finns i landet på grund av recession, ökad arbetslöshet eller av någon annan motsvarande yttre orsak inte blivit sålt och infört i registret förrän den nya kravnivån trätt i kraft.
Bestämmelser om det undantagsförfarande som gäller fordon i slutserier finns inte bara i den föreslagna lagen, utan också i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. I fråga om de fordonskategorier som omfattas av tillämpningsområdet för dessa EU-förordningar tas i denna paragraf inte in bestämmelser till övriga delar än i fråga om den gräns för antalet fordon i kategorierna M, N och O som medlemsstaten enligt artikel 49 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem ska välja nationellt.
I de föreslagna 1 och 2 mom. föreskrivs det om ett undantagsförfarande som gäller motorredskap och terrängfordon. I 1 mom. föreskrivs om tidsfristerna för förfarandet och i 2 mom. om gränsen för antalet fordonsexemplar. Avsikten är att motorredskap och terrängfordon ska omfattas av samma gräns för antalet fordon som fordonen i kategori T enligt ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om villkoren för beviljande av undantag för motorredskap och terrängfordon. I den föreslagna 1 punkten förutsätts det att fordonet har varit inom en EES-stats territorium när giltighetstiden för typgodkännandet löper ut. I 2 punkten föreskrivs att ett fordon inte ska ha registrerats eller tagits i bruk när ett sådant krav som fordonet inte uppfyller har börjat gälla. En förutsättning för detta undantag är att villkoren i bägge punkter uppfylls.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om den gräns för fordonsantalet som tillämpas vid undantagsförfarande i fråga om fordon i kategorierna M, N och O.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska Transport- och kommunikationsverket i trafik- och transportregistret göra en anteckning om undantag som beviljats ett fordon. I registret ska utöver de fordonskategorier som avses i paragrafen föras in uppgifter om fordon i kategorierna L och T, om vilka bestämmelserna ingår i ramförordningen om fordon i kategori L och i ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
123 §.Förbud att ändra registeruppgifter. Paragrafen motsvarar 69 a § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets rätt att i registret föra in ett tidsbegränsat ändringsförbud. En sådan anteckning hindrar att registeruppgifterna ändras. En anteckning om ändringsförbud kan göras endast om verket får veta om en uppenbar oklarhet i äganderätten till fordonet. I många fall ska det vara fråga om en brottsmisstanke som hänför sig till äganderätten till ett fordon eller en allvarlig tvist eller annan oklarhet som gäller äganderätten. En anteckning kan också göras om fordonets identitet är uppenbart oklar. I praktiken förutsätts det i regel att en brottsanmälan eller talan om äganderätt väcks vid domstol.
124 §.Handlingar som innehåller felaktiga uppgifter. Paragrafen motsvarar den gällande 54 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
5 kap. Användning i Finland av fordon som registrerats utomlands eller i landskapet Åland
125 §.Fordon som har registrerats i en EES-stat. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak den gällande 42 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I 1 mom. ändras tullverket till Tullen och i 2 mom. till Skatteförvaltningen. Enligt bilskattelagen ska anmälningar om ibruktagande och andra anmälningar om skattefri användning lämnas till Skatteförvaltningen och ansökningar om skattefri användning göras till Skatteförvaltningen.
126 §.Fordon som har registrerats i stater som anslutit sig till Genève- och Wienkonventionerna. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak den gällande 43 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I paragrafen ändras Europeiska gemenskapen till Europeiska unionen. I paragrafen preciseras dessutom behörighetsfördelningen mellan Skatteförvaltningen och Tullen så att den motsvarar bestämmelserna i den gällande bilskattelagen.
127 §.Fordon i arbetsuppgifter. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak den gällande 44 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I paragrafen ändras tullmyndigheten till Skatteförvaltningen.
128 §.Fordon som har registrerats i andra stater. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak den gällande 46 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I paragrafen preciseras behörighetsfördelningen mellan Skatteförvaltningen och Tullen så att den motsvarar bestämmelserna i den gällande bilskattelagen.
129 §. Fordon som registrerats i landskapet Åland. Paragrafen motsvarar den gällande 47 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
130 §.Koppling av en utomlands eller i landskapet Åland registrerad släpvagn till en finländsk dragbil. Paragrafen motsvarar den gällande 48 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
131 §.Oregistrerade fordon i kategori L och motorslädar. Paragrafen motsvarar i stort den gällande 50 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. I paragrafen preciseras behörighetsfördelningen mellan Skatteförvaltningen och Tullen så att den motsvarar bestämmelserna i den gällande bilskattelagen.
132 §.Första registrering av ett fordon som för eget bruk har förts in till Finland vid inflyttning från utlandet. Paragrafen motsvarar den gällande 51 § i statsrådets förordning om registrering av fordon.
6 kap. Besiktning av fordon
133 §.Registreringsbesiktningsskyldighet. Paragrafen motsvarar 60 § 1 mom. i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att innan ett motordrivet fordon och ett fordon som kopplats till detta eller till dess släpvagn registreras första gången ska det ha godkänts vid en registreringsbesiktning.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag från registreringsbesiktningsskyldigheten. Enligt momentet ska kravet på registreringsbesiktning inte gälla ett förhandsanmält och som färdigbyggt fordon godkänt fordon, vars typgodkännande gäller vid tidpunkten för den första registreringen och vars konstruktion eller utrustning inte ändrats till de delar som granskats vid typgodkännandet. Största delen av de personbilar som registerförs som nya är sådana. Som undantag nämns också fordon som beviljats enskilt godkännande i Finland, eftersom överensstämmelsen med kraven i fråga om nya fordon som omfattas av tillämpningsområdet för ramförordningen om bilar och släpfordon till dem inte ska konstateras vid registreringsbesiktning utan vid enskilt EU-fordonsgodkännande och ett sådant fordon som beviljats enskilt godkännande såsom färdigbyggt fordon inte behöver genomgå registreringsbesiktning. Ett fordon som i en annan stat har beviljats ett sådant nationellt typgodkännande av små serier som Finland har erkänt ska betraktas som ett i 1 mom. avsett typgodkänt fordon, och ett sådant nytt fordon behöver därför inte genomgå registreringsbesiktning om det har förhandsanmälts som ett färdigbyggt fordon.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska ett fordon som avses i 2 mom. dock visas upp för registreringsbesiktning, om fordonet efter typgodkännandet har utrustats för att användas som skolfordon eller för något annat särskilt ändamål. Registreringsbesiktning behövs för att behövliga uppgifter om fordonet ska kunna antecknas i registret. Utrustande av fordon för något annat särskilt ändamål kan t.ex. vara att utrusta fordonet med manöverorgan för personer med rörelsehinder. Däremot betraktas ändring av fordonets konstruktion så att det påverkar godkännandet av fordonet inte som utrustande av fordonet.
134 §.Registreringsbesiktning av avställt eller avregistrerat fordon. Paragrafen motsvarar 60 § 2 och 3 mom. i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om situationer där ett avställt fordon ska föras till registreringsbesiktning. I de föreslagna situationerna anses det vara motiverat att kontrollera bilens skick och identifieringsuppgifter och andra uppgifter som ska antecknas i registret.
Enligt 2 mom. ska ett fordons skick kontrolleras vid registreringsbesiktning av ett skadat fordon. Om besiktningsstället inte kan försäkra sig om fordonets skick, ska en tillförlitlig utredning över detta läggas fram.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
135 §.Anmälning av fordon till registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar i stort den gällande 20 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
136 §.Innehållet i registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar 60 § 4 och 6 mom. i den gällande fordonslagen. I 1 mom. finns en bestämmelse om det centrala innehållet i en registreringsbesiktning.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att begagnade fordons skick ska kontrolleras i samband med registreringsbesiktning. Skicket behöver dock inte kontrolleras, om fordonet inte behöver genomgå periodisk besiktning. Ett begagnat fordons skick behöver inte heller kontrolleras vid registreringsbesiktning, om fordonet i en annan EES-stat eller i landskapet Åland har genomgått periodisk besiktning som är i kraft enligt beräkningssättet i Finland och som inom EU uppfyller kraven enligt bestämmelserna om periodisk besiktning.
De föreslagna 3–5 mom. motsvarar i huvudsak den gällande 21 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. Bestämmelsen i 4 mom. om registreringsbesiktning av EU- och EG-typgodkända fordon gäller endast fordon i kategorierna L och T, eftersom fordon i kategorierna M, N och O vid beviljas enskilt godkännande i stället för godkännande vid registreringsbesiktning.
137 §.Registrering av uppgifter om registreringsbesiktning. Det föreslagna 1 mom. motsvarar i huvudsak den gällande 21 a § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I 2 mom. föreslås dessutom ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
138 §.Registreringsbesiktningsintyg. Det föreslagna 1 mom. motsvarar 60 § 5 mom. i den gällande fordonslagen och 21 § 6 mom. i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 60 § 5 mom. i den gällande fordonslagen. I momentet föreslås en bestämmelse om att registreringsbesiktningen för ett fordon som tas i bruk första gången ska gälla tre månader på samma sätt som för närvarande. Registreringsbesiktningen av ett fordon som tas i bruk första gången upphör dock att gälla före det, om giltighetstiden för typgodkännandet eller det enskilda godkännandet av fordonet upphör eller om fordonet inte längre uppfyller de tekniska krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet. Vid behov ska registreringsbesiktningens giltighet kunna förlängas med ett undantagstillstånd som i enlighet med 122 § beviljas typgodkända fordon. Med upphörande av giltigheten för enskilt godkännande avses upphörande av enskilt godkännande som i en annan EES-stat eller i landskapet Åland beviljats ett fordon som ska tas i bruk första gången. Registreringsbesiktningsskyldigheten ska inte gälla nya fordon som såsom färdigbyggda fordon beviljats enskilt godkännande i Finland. Om den som förrättar registreringsbesiktningen känner till att giltighetstiden avviker från tre månader ska denne anteckna detta i intyget över besiktningen. Giltighetstiden för registreringsbesiktningen av ett begagnat fordon ska inte längre begränsas, eftersom fordonets överensstämmelse jämförs med kraven vid tidpunkten för det första ibruktagandet.
139 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar 60 a § i den gällande fordonslagen och 21 c § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur överensstämmelse med kraven kan påvisas vid registreringsbesiktning. I 1 mom. föreskrivs en skyldighet att visa upp ett intyg över överensstämmelse eller någon annan utredning om att fordonets konstruktion och utrustning uppfyller kraven på överensstämmelse. Denna skyldighet gäller den som för ett fordon till besiktning.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att ett giltigt EU- eller EG-typgodkännande eller enskilt EU-fordonsgodkännande eller ett i Finland beviljat enskilt godkännande som beviljats ett fordon betraktas som bevis på dess överensstämmelse med kraven. Ett giltigt nationellt typgodkännande av små serier som beviljats fordonet eller erkänts i Finland eller ett nationellt typgodkännande ska också betraktas som bevis på överensstämmelse med kraven, förutsatt att fordonet inte har ändrats till de delar som granskats vid godkännandet. Med giltigt avses att ett fordon fortfarande till sin konstruktion och sina egenskaper överensstämmer med godkännandet.
Enligt 3 mom. ska vid bedömning av överensstämmelse med kraven hänsyn tas till det intyg över enskilt godkännande som fordonet beviljats i någon annan EES-stat eller i landskapet Åland eller något annat intyg som beviljats av en myndighet och av vilket framgår vilka kontroller som fordonet genomgått och på grundval av vilket det kan konstateras att fordonet stämmer överens med kraven. Med tagande av hänsyn avses att utredningen beaktas vid besiktningen, men att ytterligare utredning begärs om utredningen innehåller sådana nationella krav som gäller en annan stat och som inte är kända i Finland.
Det föreslagna 4 mom. motsvarar 21 c § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 5 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
140 §.Överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning av fordon som förts in begagnade från landskapet Åland eller utlandet. Paragrafen motsvarar den gällande 21 b § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
141 §.Alternativt förfarande vid registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar den gällande 22 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
142 §.Godkännande eller underkännande av fordon vid registreringsbesiktning. Paragrafen motsvarar 60 b § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att ett fordon som på det sätt som avses i 139 § påvisas uppfylla kraven, i fråga om de tekniska kraven ska godkännas vid registreringsbesiktningen. Enligt förslaget ska ett fordon som registrerats i någon annan EES-stat eller i landskapet Åland och som begagnat förts in i landet i fråga om överensstämmelse med kraven godkännas i samband med registreringsbesiktning också om det visas att fordonet uppfyller sådana tekniska krav som tillämpas i det tidigare registreringslandet och som motsvarar åtminstone de tekniska krav som tillämpas i Finland.
När det gäller kontroll av fordonets skick hänvisas det i 2 mom. till 155 § som gäller periodisk besiktning.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska ett fordon som inte godkänns vid registreringsbesiktningen underkännas.
143 §.Ändringsbesiktningsskyldighet. Paragrafen motsvarar 61 § 1 mom. i den gällande fordonslagen och 25 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det i vilka fall ett motordrivet fordon och ett fordon som kopplats till detta eller dess släpvagn ska ha godkänts vid en ändringsbesiktning innan det används i trafik. Enligt 1 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten fall där ett fordons konstruktion eller användningssyfte har ändrats så att ändringen har mer än obetydlig inverkan på fordonets säkerhet eller utsläpp. Med utsläpp avses sådana i 16 § avsedda faktorer som orsakar växthusgasutsläpp och skadliga miljökonsekvenser. Ändringsbesiktning förutsätts också när system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning fogas till eller avlägsnas från ett fordon, om fordonets egenskaper eller användningssyfte ändras i betydande grad. Ändringsbesiktningsskyldigheten gäller dock inte t.ex. små ändringar i däckstorleken eller ändringar i strålkastarna och lyktorna.
Enligt den föreslagna 2 punkten ska ändringsbesiktningsskyldigheten gälla fall där fordonets konstruktion eller användningssyfte har ändrats och ändringen har väsentlig inverkan på registeruppgifterna eller på de uppgifter som ska föras in i registret. Här avses sådana registeruppgifter som är av betydelse för fordonets användare, för den som avser köpa fordonet, för poliser som övervakar trafiken eller för besiktaren. Sådana ändringar är t.ex. ändringar som inverkar på det personantal eller den lastbärkraft som tillåts för fordonet eller på fordonets motoreffekt. Ändringsbesiktningsskyldigheten gäller t.ex. inte små ändringar i däckstorleken när ändringen inte har någon negativ inverkan på fordonets egenskaper och den inte medför något behov av andra ändringar, exempelvis korrigering av hastighetsmätaren.
Enligt den föreslagna 3 punkten ska ett fordon också föras till ändringsbesiktning om dess konstruktion och användningssyfte har ändrats så att ändringen påverkar den skatt som gäller fordonet eller inverkar väsentligt på de lagstadgade avgifter som gäller fordonet. Kravet gäller alla ändringar i beskattningen, oavsett om det är fråga om skattefrihet, skattesänkning eller skyldighet att betala skatt. En ändring i skatter och avgifter kan t.ex. gälla bilskatt, fordonsskatt eller trafikförsäkring. I 61 § i den gällande fordonslagen föreskrivs det att ett fordon också ska föras till ändringsbesiktning, om förutsättningarna för skatter och avgifter som gäller fordonet ändras. I punkten preciseras det att man med avgifter avser lagstadgade avgifter, såsom obligatorisk trafikförsäkringspremie, men t.ex. inte frivilliga fordonsförsäkringar. I bestämmelsen preciseras det i fråga om de lagstadgade avgifterna också att registreringsbesiktningsskyldigheten ska gälla endast i det fall att ändringen inverkar väsentligt på de lagstadgade avgifterna. Enligt det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i den gällande fordonslagen får det genom förordning av statsrådet föreskrivas undantag från skyldigheten att föra ett fordon till ändringsbesiktning vid smärre ändringar. I praktiken har ändringsbesiktning inte krävts i fråga om sådana ändringar som inte har någon väsentlig inverkan på de lagstadgade avgifterna.
Enligt den föreslagna 4 punkten ska ändringsbesiktning också krävas när fordonet har ändrats så att dess kategori har ändrats. I praktiken krävs ändringsbesiktning t.ex. när en paketbil omvandlas till en husbil eller när en personbil omvandlas till en paketbil.
Enligt 5 punkten ska ändringsbesiktningsskyldigheten också gälla fall där minst 25 procent av delarna i ett fordon som tagits i bruk tidigast 1960 har bytts ut efter den första registreringen.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag från den ändringsbesiktningsskyldighet som föreskrivs i 1 mom. Enligt 1 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte ett fordon som med stöd av 89 § har befriats från registreringsskyldigheten och som inte har antecknats i registret. Eftersom det första ibruktagandet av fordonet inte är förenat med något krav på godkännande av en utomstående part, finns det inte heller skäl att kräva ett sådant förfarande i samband med ändringar av fordonet. Ändrade fordon ska enligt 7 § uppfylla de tekniska krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet av fordonet eller därefter. Om fordonet ändras så mycket att mer än 50 procent av dess ursprungliga delar har bytts ut, ska fordonet i enlighet med vad som föreskrivs i 8 § uppfylla de tekniska kraven för ett nytt fordon i motsvarande kategori.
Enligt den föreslagna 2 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte fordon för vilka de kontroller som avses i 1 mom. har utförts vid registreringsbesiktningen.
Enligt 3 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte traktorer som är försedda med en täckt förarhytt som utrustas med ett säte för transport av barn.
Enligt 4 punkten ska ändringsbesiktningsskyldigheten inte heller gälla i 1 mom. avsedda ändringar som är temporära eller återkommande och vars villkor har antecknats i registret. En sådan ändring kan t.ex. vara att en traktor utrustas så att den blir ett motorredskap och att ett motorredskap som är utrustat på det sättet ändras tillbaka till traktor. Motsvarande gäller också ändring av en fyrhjuling till en snöskoter och att det fordonet ändras tillbaka till fyrhjuling. Registeranteckningarna görs i regel så att de skatter och avgifter som bestäms på basis av dem är störst. Registeranteckningarna ska göras vid det första ibruktagandet, ändringsbesiktningen eller registreringsbesiktningen.
Enligt den föreslagna 5 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte en traktor eller ett motorredskap som temporärt ändras till terrängfordon, och inte heller ett så ändrat fordon som ändras tillbaka till traktor eller motorredskap, om uppgift om möjligheten att ändra fordonet och villkoren för ändring har antecknats i registret. En förutsättning är också att ett sådant fordon uppfyller kraven för de bägge kategorierna.
Enligt den föreslagna 6 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte en temporär ändring av ett specialtransportfordons dimensioner på det sätt som den last som ska transporteras kräver. En förutsättning är också att de tillåtna alternativa dimensionerna för fordonet har antecknats i registret.
Enligt den föreslagna 7 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte ett fordon som temporärt ändras till specialtransportfordon genom att axelkonstruktionen ändras eller antalet axlar ökas. Ett sådant fordon ska med alla sina alternativa konstruktioner uppfylla de krav som gäller det fordonet. Uppgift om möjligheten att ändra fordonet och villkoren för ändring ska ha antecknats i registret så att man i första hand använder sig av uppgifter enligt de största tillåtna massorna.
Enligt den föreslagna 8 punkten gäller ändringsbesiktningsskyldigheten inte byte av fordonets förbrukningsdelar, om den procentuella andel som nämns i 1 mom. 5 punkten redan överskridits.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
144 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. Paragrafen motsvarar 61 a § i den gällande fordonslagen och 26 a § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. I paragrafen föreskrivs det om sätten att påvisa överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. I 1 mom. föreskrivs det om sätten att påvisa överensstämmelse med kraven i fråga om system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning.
I det föreslagna 2 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
145 §.Bestämmelser som tillämpas på ändringsbesiktning. Paragrafen motsvarar det gällande 26 § 1 mom. i statsrådets förordning om godkännande av fordon. När det gäller ändringsbesiktning iakttas vad som i detta kapitel och i bestämmelser som utfärdats med stöd av det föreskrivs om registreringsbesiktning.
146 §.Kopplingsbesiktningsskyldighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar 62 § i den gällande fordonslagen. I fråga om kravet på kopplingsbesiktning tillämpas enligt 1 mom. principen om att korskopplade fordon i kategorierna M och N och fordon i kategori O som kopplas till dessa eller deras släpvagn i regel inte särskilt behöver föras till kopplingsbesiktning. Ett fordon i kategori M eller N och ett fordon i kategori O som ska kopplas till fordonet eller till dess släpvagn ska dock föras till kopplingsbesiktning innan kombinationen tas i bruk, om det är fråga om en fordonskombination som godkänts för specialtransporter eller om fordonens mekaniska kopplingsanordningar, kopplingen av de elkablar som styr bromsarnas funktion eller dimensioneringen eller placeringen av släpbromskopplingarna avviker från kraven i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem eller i de standarder som avses i den eller från de kopplingar, dimensioner och placeringar som allmänt används i fordon i kategorierna M, N och O och som motsvarar nämnda krav. Kopplingsbesiktning ska alltså krävas av fordonskombinationer som används för specialtransporter även i det fall att kopplingsanordningarna uppfyller kraven enligt standarderna.
Enligt 2 mom. ska kopplingsbesiktningsskyldigheten också gälla sådana fordonskombinationer där antingen dragfordonet eller släpfordonet har registrerats första gången i Finland och det andra fordonet har registrerats utomlands eller i landskapet Åland.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
147 §.Innehållet i kopplingsbesiktning. Paragrafen motsvarar i stort den gällande 29 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon. I paragrafen görs dock språkliga korrigeringar.
148 §.Skyldighet att genomgå periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar 2 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon (1455/2019). I 1 mom. föreskrivs det om vilka fordon som ska föras till periodisk besiktning för kontroll av deras trafikduglighet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska skyldigheten att låta utföra periodisk besiktning dock inte gälla släpanordningar.
149 §.Intervaller mellan periodiska besiktningar. Paragrafen motsvarar den gällande 3 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
150 §.Tidpunkt för periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar den gällande 4 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
151 §.Förbud att använda fordon som inte genomgått periodisk besiktning. Det föreslagna 1 mom. motsvarar 50 § 1 mom. i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om förbud mot användning av fordon när ett fordon och en släpvagn som kopplats till det eller dess släpvagn inte har godkänts vid periodisk besiktning. Det behövs inte någon särskild föreläggningsåtgärd, och därför talas det om användningsförbud. Det är alltså förbjudet att använda ett fordon i trafik, om fordonet inte inom utsatt tid har förts till besiktning. Likaså ska det vara förbjudet att använda fordon som underkänts vid besiktning inom utsatt tid eller om besiktningen avbrutits. I 11 § i lagen föreskrivs det nämligen också att användning av ett fordon i trafik är förbjudet, om fordonet inte har besiktats.
Paragrafens 2 mom. motsvarar bestämmelserna i den gällande statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
152 §.Innehållet i den periodiska besiktningen. Paragrafen motsvarar 53 § i den gällande fordonslagen. Vid besiktningen kontrolleras enligt 1 mom. liksom för närvarande fordonets skick och de uppgifter som antecknats om fordonet i registret. Av de uppgifter som antecknats i registret ska utöver tekniska uppgifter också andra uppgifter kontrolleras, såsom uppgifter om den som ansvarar för användningen av bilen, som ska vara antecknade när fordonets ägare eller innehavare är någon annan än en fysisk person. I det föreslagna 2 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
153 §.Förutsättningar för utförande av periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar 52 § i den gällande fordonslagen. Om ett fordon har belagts med användningsförbud av den orsaken att betalningen av skatter eller avgifter för fordonet har försummats, eller försäkringsplikten enligt trafikförsäkringslagen (460/2016) har försummats, eller om betalningen av trafikförsäkringspremien försummats för ett fordon som omfattas av trafikförsäkringsplikt, får periodisk besiktning eller efterkontroll av fordonet inte slutföras enligt vad som föreskrivs i 1 mom. Detta begränsar dock inte inledandet av besiktningen och i praktiken får besiktningen alltså utföras även om skatt eller trafikförsäkringsavgift inte har betalats men utan att det görs någon anteckning om godkännande av besiktningen i registerutdraget. På detta sätt säkerställs möjligheten att på ett smidigt sätt betala en obetald avgift utan att besiktningen fördröjs oskäligt mycket, när de tekniska åtgärderna redan har kunnat utföras. Användningsförbud till följd av försummade skatter och avgifter för fordonet och försummelse av trafikförsäkringspremie utgör hinder för slutförande av besiktningsprocessen. Kontroll av skatter och avgifter i samband med besiktning gäller för närvarande fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1281/2003).
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att en besiktningsförrättare vid utförande av periodisk besiktning ska vara skyldig att kontrollera att det inte i registret inte finns någon anteckning om försummelse av fordonets försäkringspremier. Försäkringspremierna ska oberoende av anteckningen dock anses vara betalda, om fordonets ägare eller innehavare visar upp ett verifikat eller lägger fram annan tillförlitlig utredning över betalning av premierna.
I det föreslagna 3 mom. konstateras det att särskilda bestämmelser ska gälla för verkningarna på användningsförbud till följd av saneringsförfarande eller skuldsanering för den som försummat att betala skatter och för användningsförbud till följd av försummad betalning av skatter och avgifter för ett fordon.
154 §.Kategorisering av fel och brister som upptäckts vid periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 53 a § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreskrivs liksom för närvarande om de grundläggande bestämmelserna om kategoriseringen av fel och brister som upptäckts vid periodisk besiktning. I paragrafen hänvisas det dock i fortsättningen allmänt till fel och brister i stället för till mindre eller allvarliga fel eller brister som hör till samma grupp, eftersom bedömningen på basis av den samverkan de får bör kunna göras också mellan mindre eller allvarliga fel eller brister som hör till olika grupper. Bestämmelser om kategoriseringen av fel och brister föreslås i 1 och 2 mom.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
155 §.Godkännande eller underkännande av fordon vid periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 54 § i den gällande fordonslagen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännande eller underkännande av fordon vid periodisk besiktning.
Ett fordon ska godkännas, om det inte vid besiktningen har upptäckts sådana allvarliga fel eller brister eller farliga fel eller brister som avses i 154 § eller sådana andra fel eller brister som förutsätter ändringsbesiktning. Ett fordon ska också godkännas, om ett fel eller en brist som konstaterats i fordonet endast medför ringa fara eller olägenhet för trafiksäkerheten och felet eller bristen kan rättas till genom en enkel justeringsåtgärd. Om fordonet inte kan godkännas vid besiktningen ska det underkännas.
156 §.Avbrytande av periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar 55 § i den gällande fordonslagen. För att en periodisk besiktning ska kunna slutföras krävs det enligt vad som föreslås i 1 mom. att fordonet kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Om fordonet inte kan identifieras, ska besiktningen avbrytas. Ett fordon identifieras närmast med hjälp av registreringsskylten samt fordonets identifieringsnummer och tillverkarskylt. Om oklarheter upptäcks i dem, kontrolleras andra identifieringsuppgifter, t.ex. motorns nummer. Den periodiska besiktningen kan fortsätta senare, om ytterligare utredningar läggs fram på basis av vilka fordonet kan identifieras på ett tillförlitligt sätt.
De föreslagna 2–6 mom. motsvarar den gällande 7 § i statsrådets förordning om registrering av fordon. Ett sådant mindre fel i registeruppgifterna för fordon som avses i 3 mom. kan anses vara ett sådant litet fel som sannolikt har uppstått i samband med registreringen av fordonet.
157 §.Meddelande av körförbud vid periodisk besiktning. De föreslagna 1 och 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 56 § i den gällande fordonslagen.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar den gällande 8 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
158 §.Avhjälpande av fel och brister som upptäckts vid periodisk besiktning. Paragrafen motsvarar 57 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreskrivs det att om ett fordon som underkänts vid periodisk besiktning inte har belagts med körförbud, ska de fel och brister som ligger till grund för underkännandet avhjälpas så snart som möjligt. Tidsfristen för detta avhjälpande ska bedömas utifrån vad som är objektivt möjligt så snart som det är teoretiskt möjligt. Den absoluta tidsfristen för avhjälpandet bestäms enligt 159 §.
Enligt 2 mom. ska också mindre fel och brister som konstaterats vid den periodiska besiktningen avhjälpas inom en skälig tid. Dessa är sådana fel och brister som inte leder till att fordon underkänns vid periodisk besiktning.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om de fel och brister som ligger till grund för att fordonet har underkänts vid den periodiska besiktningen inte har avhjälpts och fordonet inte har godkänts vid besiktning inom en tid som föreskrivs i 149 och 150 §, ska fordonet inte få användas i trafik.
159 §.Rätten att använda ett fordon som underkänts vid periodisk besiktning. De föreslagna 1 och 2 mom. motsvarar den gällande 10 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon. Det föreslagna 3 mom. motsvarar till sitt innehåll 6 § i den nämnda förordningen.
160 §.Besiktningsintyg. Paragrafen motsvarar 58 § i den gällande fordonslagen. Enligt 1 mom. ska ett intyg alltid utfärdas över periodisk besiktning. I momentet föreskrivs det om de grundläggande kraven på intyget. I momentet ingår dessutom ett normgivningsbemyndigande för Transport- och kommunikationsverket. Uppgifterna i besiktningsintyget fås på elektronisk väg och därför krävs det inte längre att ett pappersintyg ska medföras.
I 2 mom. föreskrivs det om erkännande av besiktning av fordon som registrerats eller tagits i bruk utomlands eller i landskapet Åland. Besiktningsintyg ska även i fortsättningen godkännas som bevis på giltig besiktning. Som bevis på giltig besiktning godkänns också ett bevis som avses i besiktningsdirektivet, t.ex. ett klistermärke som fästs på registreringsskylten.
161 §.Anmälan av uppgifter om periodisk besiktning till registret. Paragrafen motsvarar den gällande 11 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
162 §.Efterkontroll. Paragrafen motsvarar i huvudsak 59 § 2 mom. i den gällande fordonslagen. Till skillnad från nuläget föreskrivs det i 1 mom. att ett fordon som underkänts vid en besiktning kan godkännas vid en efterkontroll. Efterkontrollen ska då utföras inom en månad från besiktningen. Den föreskrivna tiden på en månad börjar löpa när fordonet första gången har underkänts. Om fordonet inte godkänns vid en efterkontroll inom denna tidsfrist, ska fordonet besiktas på nytt.
Dessutom föreskrivs det i momentet, på samma sätt som i gällande lag, om var efterkontrollen utförs. Efterkontroll av fordonet som utförs efter periodisk besiktning och kontrollbesiktning ska få utföras på vilket besiktningsställe som helst som har rätt att besikta ett fordon av den typ som det är fråga om. Detta ger kunden flexibilitet och bidrar till att upprätthålla konkurrensen inom besiktningsbranschen och minskar eventuella försök hos ett besiktningsställe som utför reparationer att i onödan underkänna fordon vid besiktningen. Efterkontroll som utförs efter registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktning ska dock utföras på det besiktningsställe där fordonet har underkänts vid besiktningen.
De föreslagna 2 och 3 mom. motsvarar 9 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon och 23 § i statsrådets förordning om godkännande av fordon.
163 §.Besiktning av fordon som registrerats utomlands eller i landskapet Åland. Paragrafen motsvarar den gällande 18 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
164 §.Tillämpning av bestämmelserna om periodisk besiktning på övriga besiktningar. I paragrafen föreskrivs vilka bestämmelser om periodisk besiktning som ska tillämpas också på registrerings-, ändrings- och kopplingsbesiktning. Bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs för närvarande.
7 kap. Tekniska vägkontroller
165 §.Innehållet i tekniska vägkontroller. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll 70 § i den gällande fordonslagen. Vid tekniska vägkontroller av fordon kontrolleras enligt 1 mom., på samma sätt som för närvarande, i den omfattning som kontrollanten anser vara ändamålsenligt, fordonets skick till den del det påverkar trafiksäkerheten och miljön. Dessutom kontrolleras de uppgifter som införts i trafik- och transportregistret.
De föreslagna 2–4 mom. motsvarar 14 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
166 §.Stoppande av fordon och kontrollantens rättigheter. I paragrafen föreskrivs det om befogenheter för den som utför vägkontroller på motsvarande sätt som i 71 § i den gällande fordonslagen. I 74 § i den gällande fordonslagen föreskrivs det att polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet ska utföra tekniska vägkontroller. De föreslagna bestämmelserna inskränker inte sådana befogenheter som kontrollanterna har med stöd av andra bestämmelser. Bestämmelsen berättigar inte heller i fortsättningen till att fordon kontrolleras i annat syfte än för att genomföra tekniska vägkontroller.
Det föreslagna 1 mom. innehåller en allmän förpliktelse om att fordonsförare är skyldiga att tillåta att tekniska vägkontroller utförs.
I 2 mom. uppräknas i detalj rättigheterna för dem som utför kontrollerna och skyldigheterna för dem som utsätts för en kontroll. Alla åtgärder bör syfta till att genomföra tekniska vägkontroller.
I 1 punkten föreskrivs det om skyldigheten att visa upp handlingar. Fordonsföraren är skyldig att på begäran visa upp intyg över att fordonet är registrerat, besiktningsintyg eller någon annan handling som påvisar överensstämmelse med kraven, om föraren är skyldig att ha med sig intyget eller handlingen i fråga.
I 2 punkten föreslås en bestämmelse enligt vilken en polisman, tullman och gränsbevakningsman samt den som utför besiktningar och bistår dessa som teknisk sakkunnig ska ha rätt att ta sig in i fordonet och vid behov framföra fordonet. Det är omöjligt att utföra tekniska vägkontroller ordentligt om kontrollanten inte kommer in i fordonet. Det kan bli nödvändigt att framföra fordonet i synnerhet när fordonets manövrerbarhet och bromsarnas funktionsduglighet kontrolleras.
Eftersom de tekniska vägkontrollerna ska utföras av en myndighet, dvs. enligt 169 § polisen, Tullen eller Gränsbevakningsväsendet, kan det anses att kraven på god förvaltning uppfylls tillräckligt i fråga om den besiktare som bistår myndigheten som teknisk sakkunnig. När en myndighet ansvarar för de tekniska vägkontrollerna fattar besiktaren inte beslut om att stanna, godkänna eller förelägga kontrollbesiktning eller meddela körförbud för ett fordon.
Paragrafens 3 mom. innehåller en informativ hänvisning till vägtrafiklagen.
167 §.Utförande av tekniska vägkontroller. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 72 § i den gällande fordonslagen.
I paragrafen föreskrivs det om hur tekniska vägkontroller ska utföras. Enligt 1 mom. ska tekniska vägkontroller kunna utföras på vägar eller någon annanstans där fordonet ska uppfylla kraven enligt fordonslagen eller enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Den som utför teknisk vägkontroll ska till skillnad från huvudregeln också kunna förhandsanmäla kontrollen, om anmälan syftar till att påverka fordonsägare och förare. Polisen kan t.ex. meddela att under en viss period kontrolleras i synnerhet däckens skick i samband med trafikövervakningen. I allmänhet har redan enbart ett meddelande av polisen en positiv inverkan på trafiksäkerheten. Medborgarna fäster allt större avseende vid fordonsdäckens skick. Den föreslagna bestämmelsen syftar till att en enskild person inte ska veta när hans eller hennes fordon kommer att genomgå en teknisk vägkontroll. Besiktning är däremot en kontroll där personen vet tidpunkten på förhand.
Avsikten är att de som utför besiktningar ska delta som sakkunniga i en del av de tekniska vägkontrollerna och att det vid kontrollerna åtminstone delvis används specialanordningar, t.ex. flyttbara bromsdynamometrar och mätanordningar för avgasutsläpp. För att undvika att tekniska anordningar måste förflyttas till vägen ska fordonen kunna hänvisas till ett närliggande besiktningsställe där det finns behövlig utrustning och där de sakkunniga är beredda. Ett sådant förfarande är också motiverat med tanke på trafiksäkerheten. En förutsättning för att ett fordon ska kunna hänvisas till ett besiktningsställe är att Transport- och kommunikationsverket och besiktningsstället ingått ett avtal enligt 169 § 2 mom.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om objektivitet och undvikande av oskälig olägenhet.
168 §.Rapport över teknisk vägkontroll. Det föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 73 § i den gällande fordonslagen. Fordonets förare ska precis som i nuläget få en rapport om den tekniska vägkontrollen, om Europeiska unionens lagstiftning eller internationella fördrag som är bindande för Finland kräver det.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 15 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
169 §.Fordonskontrollanter. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 74 § i den gällande fordonslagen. Enligt det föreslagna 1 mom. ska tekniska vägkontroller utföras av polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet, men polisen har även i fortsättningen huvudansvaret för övervakningen av fordons tekniska skick. Tullen och Gränsbevakningsväsendet ska utföra kontroller på de områden där de också annars är verksamma. Polisens behörighet omfattar hela landet med undantag av Åland.
Enligt 182 § i vägtrafiklagen har en polisman, tullman och gränsbevakningsman rätt att stanna och kontrollera fordon. I praktiken har Tullen och Gränsbevakningsväsendet kontrollerat fordons tekniska skick vid gränserna, i första hand vid östgränsen som samtidigt är EU:s östgräns. Det har varit motiverat att kontrollera fordons tekniska skick vid gränsen, därför att det då blir möjligt att förhindra att fordon som strider mot bestämmelserna kommer in i vårt land. I praktiken har Tullen kontrollerat tunga fordons skick och Gränsbevakningsväsendet lätta fordons och bussars skick.
Innehavare av koncession för fordonsbesiktning har deltagit i tekniska kontroller av fordon på väg tillsammans med polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. De som utför besiktningar har deltagit i kontrollerna efter att ha ingått ett avtal med Transport- och kommunikationsverket.
I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet att för tekniska vägkontroller ska Transport- och kommunikationsverket ordna fordonsteknisk sakkunskap till hjälp för polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Detta sker så att verket kommer överens med besiktningsställena om att de ska delta i kontrollen. Det är motiverat att personer som är berättigade att utföra besiktningar deltar i tekniska vägkontroller, därför att de tack vare den grund- och tilläggsutbildning som krävs redan besitter den yrkesskicklighet som behövs vid tekniska vägkontroller.
Dessutom ska Transport- och kommunikationsverket komma överens med polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet om att besiktningsställena ska delta i kontrollerna. I överenskommelsen avtalas bl.a. om i vilken omfattning sådana tekniska vägkontroller ska ordnas i vilka det är motiverat att personer som utför besiktningar deltar. De behöver inte alls delta i alla kontroller, eftersom polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet också själva har teknisk sakkunskap om fordon. Det är inte heller ändamålsenligt att alla tekniska vägkontroller är sådana att det är nödvändigt att en person som utför besiktningar deltar.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om att sakkunniga som deltar i tekniska vägkontroller ska ha ett intyg av besiktningsstället över rätten att delta i den tekniska vägkontrollen. Intyget ska på begäran visas upp för föraren av det fordon som kontrolleras. Trots att polisen, Tullen eller Gränsbevakningsväsendet alltid deltar i kontrollerna är det motiverat att rätten för den som utför besiktningar att delta i kontrollen kan påvisas skriftligen, i synnerhet då det i 166 § föreslås vissa befogenheter för honom eller henne, t.ex. att framföra det fordon som kontrolleras.
I 4 mom. föreslås en informativ hänvisning till lagen om fordonsbesiktningsverksamhet, i vilken det föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets rätt att delta i teknisk vägkontroll.
170 §.Vid teknisk vägkontroll utomlands konstaterade brister hos fordon som registrerats i Finland. Den föreslagna paragrafen motsvarar 75 § i den gällande fordonslagen.
I artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG (vägkontrolldirektivet) föreskrivs det om samarbete mellan medlemsstaterna. I artikel 18.1 i det direktivet föreskrivs det att när större eller farliga brister, eller brister som leder till en inskränkning av eller förbud mot fordonets användning, identifierats hos ett fordon som inte är registrerat i den medlemsstat där kontrollen genomförs, ska kontaktpunkten anmäla kontrollresultaten till kontaktpunkten i den medlemsstat där fordonet är registrerat. När en sådan anmälan görs ska polisen enligt det föreslagna 1 mom. kunna bestämma att fordonet ska genomgå kontrollbesiktning. Detta vid äventyr att fordonet meddelas körförbud, om det inte förts till kontrollbesiktning inom den tid som polisen föreskrivit. Det återstår för polisen att pröva om det är motiverat att förelägga besiktning. Om fordonet efter ett utländskt meddelande har godkänts vid en periodisk besiktning, finns det i allmänhet inga grunder för att förelägga kontrollbesiktning. Fordonets skick kan också bevisas på något annat sätt som påvisar att det inte är motiverat med en kontrollbesiktning.
I momentet tas det in en ny precisering, enligt vilken ett fordon som meddelats användningsförbud dock får användas i trafik när det förs till besiktning som det särskilt reserverats tid för. Bestämmelsen motsvarar det gällande 5 § 2 mom. i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
Enligt 2 mom. ska polisen trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av Transport- och kommunikationsverket få de uppgifter som avses i 1 mom. och som verket har fått av en utländsk myndighet. Utlämnandet av uppgifter ska vara nödvändigt för att mottagaren ska kunna fullfölja de uppgifter eller skyldigheter som föreskrivs i lag eller i Europeiska unionens lagstiftning.
171 §.Utbyte av information och övrigt samarbete med myndigheter i andra stater och i landskapet Åland. De föreslagna 1, 2 och 4 mom. motsvarar 17 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
De föreslagna 3 och 5 mom. motsvarar till sitt innehåll 76 § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om den i artikel 18.1 i vägkontrolldirektivet avsedda skyldigheten att anmäla allvarliga eller farliga brister, eller brister som leder till en inskränkning av eller förbud mot fordonets användning hos ett fordon som inte är registrerat i den medlemsstat där kontrollen genomförs till kontaktpunkten i den medlemsstat där fordonet är registrerat.
Enligt 4 mom. ska Transport- och kommunikationsverket underrätta kontaktpunkten i den stat eller i landskapet Åland där fordonet har registrerats eller tagits i bruk om allvarliga brister som i Finland upptäckts i fordon som registrerats eller tagits i bruk utomlands. Samtidigt kan Transport- och kommunikationsverket begära att denna stat vidtar åtgärder mot ägaren av nyttofordonet.
I 5 mom. tas det in en bestämmelse som berättigar till utlämnande av de uppgifter som avses i 2 mom. Det kan handla om uppgifter som ska hemlighållas med anledning av sekretessbestämmelser i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i någon annan lag, och därför är det motiverat att rätten att lämna ut uppgifterna föreskrivs i denna lag. Utlämnandet av uppgifter ska vara nödvändigt för att mottagaren ska kunna fullfölja de uppgifter eller skyldigheter som föreskrivs i lag eller i Europeiska unionens lagstiftning.
172 §.Uppgifter som ska ingå i riskvärderingssystemet. Paragrafen är ny och bidrar till att komplettera genomförandet av vägkontroller. I paragrafen föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att inkludera de uppgifter som avses i artikel 6 i direktivet om vägkontroller och de uppgifter som erhållits med stöd av artikel 18.1 i direktivet i riskvärderingssystemet.
173 §.Kontaktpunkt för fordonsbesiktning och tekniska vägkontroller. Den föreslagna paragrafen motsvarar 95 a § i den gällande fordonslagen. Enligt paragrafen ska Transport- och kommunikationsverket vara kontaktpunkt för det informationsutbyte mellan kommissionen och de övriga medlemsstaterna som avses i Europeiska unionens lagstiftning i frågor som gäller fordonsbesiktningar och tekniska vägkontroller.
8 kap. Marknadskontroll
174 §.Marknadskontrollmyndighet. I 1 mom. föreskrivs det att i Finland är Transport- och kommunikationsverket den marknadskontrollmyndighet som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Enligt det föreslagna 2 mom. är Transport- och kommunikationsverket också marknadskontrollmyndighet för fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som omfattas av tillämpningsområdet för den nationella lagstiftningen. Fordon som omfattas av den nationella lagstiftningen är t.ex. cyklar, motorredskap och terrängfordon. I momentet föreskrivs dessutom om Transport- och kommunikationsverkets behörighet i fråga om CE-märkning. Enligt bestämmelsen är Transport- och kommunikationsverket behörig myndighet endast om det i denna lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den förutsätts påvisande av överensstämmelse genom CE-märkning i fråga om fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning. Bestämmelsen motsvarar 34 a § i den gällande fordonslagen, och i propositionen föreslås inga ändringar i omfattningen av Transport- och kommunikationsverkets behörighet.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att Tullen svarar för övervakningen av import till Finland från länder utanför EES-området. I artikel 8.14 i ramdirektivet om bilar och släpfordon till dem förutsätts det att myndigheterna då ska samarbeta med varandra på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och dela med sig av uppgifter som är relevanta för deras respektive uppdrag och verksamhet.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska Transport- och kommunikationsverket också vara den marknadskontrollmyndighet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Transport- och kommunikationsverkets behörighet ska gälla marknadskontrollen av fordon samt system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning i dessa som omfattas av den förordningen.
175 §.Bestämmelser som ska iakttas vid marknadskontrollen. Det föreslås att i paragrafen tas in en bestämmelse om att lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016) ska iakttas vid marknadskontrollen av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning, om inte något annat föreskrivs nedan. I paragrafen preciseras det att 26 och 27 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter dock inte ska tillämpas på marknadskontrollen av nämnda produkter. Dessa bestämmelser gäller anmälda organ och anmälningsskyldighet till Europeiska kommissionen. De bestämmelser som gäller för anmälda organ tillämpas inte på fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning. Bestämmelser om skyldigheten att underrätta Europeiska kommissionen finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem, och därför behöver 27 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter inte tillämpas.
Vid marknadskontrollen ska utöver lagen om marknadskontrollen av vissa produkter iakttas bestämmelserna i 8 kap. i den föreslagna lagen, som utgör specialbestämmelser i förhållande till lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.
Genom att lagen om marknadskontrollen av vissa produkter iakttas förenhetligas den nationella lagstiftningen om marknadskontroll. Detta underlättar också det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
176 §.Förbud mot registrering av fordon. Enligt paragrafen ska marknadskontrollmyndigheten ha rätt att förbjuda registrering av fordon, om det är fråga om en situation enligt 18 § 1 mom. i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter. I 18 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter föreskrivs det om åtgärder som marknadskontrollmyndigheten kan vidta bl.a. om den ekonomiska aktören inte vidtar korrigerande åtgärder eller om ett föreläggande inte kan anses vara tillräckligt eller om produkten inte överensstämmer med kraven eller medför risk för människors hälsa, säkerhet och egendom. Enligt den paragrafen kan marknadskontrollmyndigheten då förbjuda en ekonomisk aktör att tillverka en produkt, släppa ut eller tillhandahålla den på marknaden eller på något annat sätt överlåta den. I bestämmelsen ingår inte någon befogenhet att förbjuda registrering, som är en väsentlig åtgärd med tanke på marknadskontrollen av fordon. Därför är det motiverat att ta in en specialbestämmelse om detta i fordonslagen.
Marknadskontrollmyndigheten ska utöver förbudet enligt 1 mom. dessutom kunna meddela en sådan föreskrift som avses i 18 § 2 mom. i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter. I det momentet föreskrivs det om befogenheten att förelägga den ekonomiska aktören att dra tillbaka produkten från marknaden samt bestämma om andra åtgärder som behövs för att begränsa tillhandahållandet av produkten på marknaden.
177 §.Korrigerande åtgärder. Det föreslagna 1 mom. innehåller en hänvisning till de EU-förordningar i vilka det föreskrivs om ekonomiska aktörers skyldighet att vidta korrigerande åtgärder om ett fordon misstänks utgöra en allvarlig risk eller brista i överensstämmelse.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs för Transport- och kommunikationsverket en befogenhet att förelägga den ekonomiska aktören vite i en situation där aktören försummar den i 1 mom. avsedda skyldigheten, om vilken föreskrivs i de nämnda EU-förordningarna.
178 §.Skyldighet att reparera fordon och återkallelse. Paragrafen motsvarar i huvudsak 86 § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om den skyldighet en ekonomisk aktör har att inleda en återkallelse och reparera ett fordon, om fordonet visar på mer betydande avvikelser från kraven eller medför allvarlig risk. Den ekonomiska aktören är dessutom skyldig att underrätta Transport- och kommunikationsverket om de åtgärder som den har vidtagit. Paragrafens 1 mom. tillämpas dock på samma sätt som för närvarande endast på fordon som inte omfattas av tillämpningsområdet för ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L eller ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. När det gäller de fordon som omfattas av tillämpningsområdet för dessa ramförordningar finns bestämmelser om de ekonomiska aktörernas skyldigheter att undanröja och avhjälpa allvarlig risk och bristande överensstämmelse i dessa ramförordningar. I paragrafen tas också i en skyldighet för den ekonomiska aktören att se till att fordon repareras inom skälig tid. Vid bedömningen av den skäliga tiden beaktas antalet fordon och deras risknivå. Som skälig tid kan dock inte betraktas en tid som är längre än tre år. Det är nödvändigt att föreskriva om en tidsgräns, eftersom den nuvarande regleringen inte innehåller någon sådan. I de ovannämnda ramförordningarna ställs också ett krav på att åtgärderna ska vidtas inom skälig tid.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det, delvis på motsvarande sätt som i den gällande bestämmelsen, om de åtgärder som Transport- och kommunikationsverket i egenskap av marknadskontrollmyndighet kan vidta, om den ekonomiska aktören inte fullgör den reparationsskyldighet som föreskrivits för aktören i 1 mom. eller i de ramförordningar som gäller fordon. Enligt artikel 52.3 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, artikel 46.2 i ramförordningen om fordon i kategori L och artikel 41.4 i ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem ska de nationella myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på marknaden, registrering eller ibruktagande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som brister i överensstämmelse på deras nationella marknad, dra tillbaka dem från den marknaden eller återkalla dem, om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom en skälig tid. Vid bedömningen av den skäliga tiden beaktas antalet fordon och deras risknivå. Som skälig tid kan dock inte betraktas en tid som är längre än tre år.
I ramförordningarna eller i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, som det hänvisas till i ramförordningarna, föreskrivs det inte vilka åtgärder marknadskontrollmyndigheten ska eller kan vidta om inte alla fordon kan repareras av den ekonomiska aktören. Enligt etablerad praxis har Transport- och kommunikationsverket gjort en anteckning i trafik- och transportregistret som hindrar att fordonet godkänns vid besiktning i fråga om sådana fordon som en ekonomisk aktör har uppgett att har blivit utan reparation trots uppmaningar till ägare. I praktiken har en ekonomisk aktör som genomfört en kampanj för återkallelse i sin sista uppmaning till reparation till fordonets ägare eller innehavare meddelat att Transport- och kommunikationsverket kan förhindra användningen av fordonet om det inte levereras för reparation inom nio veckor.
Det föreslås också att momentet ändras så att det motsvarar det etablerade förfarandet och att i momentet stryks bestämmelser enligt vilka Transport- och kommunikationsverket ska uppmana ägarna till oreparerade fordon att föra fordonet för reparation och besiktningsstället ska ge dem en reparationsuppmaning. Transport- och kommunikationsverket kan förhindra att fordonet används genom en anteckning i registret redan om det i samband med en uppmaning till reparation som skickats av en ekonomisk aktör som genomfört en kampanj för återkallelse har meddelats att det finns risk för att användningen av fordonet kan förhindras efter utsatt tid.
Det föreslagna 3 mom. motsvarar i huvudsak det gällande momentet, men i det föreskrivs om möjligheten att förelägga vite också när en ekonomisk aktör har försummat sin skyldighet enligt ramförordningarna att underrätta marknadskontrollsmyndigheten om en kampanj för återkallelse.
9 kap. Installation och reparation av system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning
179 §.Tillsynsmyndighet vid installationer och reparationer. Den föreslagna paragrafen motsvarar 88 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen föreslås på samma sätt som för närvarande att Transport- och kommunikationsverket ska vara tillsynsmyndighet vid installation och reparation av system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som avses i 154 §.
180 §.Installations- och reparationstillstånd. Paragrafen motsvarar i huvudsak 87 § i den gällande fordonslagen.
I 1 mom. finns en förteckning över de system, komponenter, separata tekniska enheter och delar och den utrustning vars installation och reparation förutsätter särskild teknisk sakkunskap eller särskilda utrymmen, anordningar, verktyg eller mätinstrument. Sådana är taxametrar samt mekaniska, digitala och smarta färdskrivare och hastighetsbegränsare.
De tillståndskrav som nämns för installation och reparation av färdskrivare och hastighetsbegränsare baserar sig på EU-förordningar om dessa anordningar där det förutsätts att medlemsstaterna upprättar ett system för godkännande och övervakning av installations- och reparationsarbeten. Tillståndet gällande taxametrar baserar sig på ett behov av konsumentskydd.
I 2 mom. föreskrivs det om tillståndsplikt för reparation av tryckluftsbromssystem och elbromssystem i tunga fordon. På reparationstillstånd som gäller dessa tillämpas bestämmelserna om installations- och reparationstillstånd i det aktuella kapitlet. Kravet på tillstånd att reparera bromssystem i tunga fordon baserar sig å ena sidan på att systemen är komplexa och å andra sidan på den stora betydelsen med tanke på säkerheten.
Enligt 3 mom. ska omfattningen av de installations- och reparationsarbeten som tillståndet berättigar till anges i tillståndet.
I enlighet med 4 mom. tillåts avvikelser från tillståndsförfarandet för sådana mindre installations- och reparationsarbeten i fråga om system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning enligt 1 mom. som inte påverkar precisionen och säkerheten när det gäller systemens, komponenternas, de separata tekniska enheternas, delarnas och utrustningens funktion. Tillstånd ska inte heller krävas för sådana mindre reparationer av de bromssystem som avses i 2 mom. som inte påverkar precisionen eller säkerheten i deras funktion.
Tillståndssystemet förutsätter även i fortsättningen i princip att också underleverantören ska ha ett sådant tillstånd som avses i denna paragraf i fråga om arbete som utförs som underentreprenad. Detta motsvarar den gällande lagstiftningen och det föreslås inga ändringar i den.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
181 §.Villkor för beviljande av installations- och reparationstillstånd. Paragrafen motsvarar 89 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreskrivs liksom för närvarande om de allmänna krav som den som ansöker om installations- och reparationstillstånd ska uppfylla. Sådana är de anmälningar som krävs till företags- och organisationsdatasystemet, de arbetslokaler som behövs för installations- och reparationsverksamheten, tillräckligt yrkeskunnig personal, den utrustning som krävs för att bedriva verksamheten och tillgång till anvisningar som är väsentliga med tanke på verksamheten.
Enligt vad som föreslås i 2 mom. ska reparationsarbetena indelas i klasser utifrån hur krävande de är, och olika krav ska kunna ställas på de olika kategorierna. Installatörerna och reparatörerna ska bokföra alla installationer och reparationer de utfört.
Enligt 3 mom. får tillstånd att installera och reparera taxametrar inte beviljas sökande för vars verksamhet en taxibilist eller en taxibilistorganisation svarar via ägandeförhållande eller på annat sätt.
I 4 mom. föreskrivs det att tillstånd att installera och reparera digitala och smarta färdskrivare inte ska få beviljas om sökanden utför transporter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande för statsrådet att utfärda en förordning.
182 §.Bromssystemsarbeten till vilka tillståndet berättigar Paragrafen motsvarar 3 § i statsrådets förordning om handel med samt installation och reparation av trafikförnödenheter (1196/2018).
183 §.Arbeten på färdskrivare till vilka tillståndet berättigar. Paragrafen motsvarar 14 § i statsrådets förordning om handel med samt installation och reparation av trafikförnödenheter.
184 §.Arbeten på hastighetsbegränsare till vilka tillståndet berättigar Paragrafen motsvarar 20 § 2 mom. i statsrådets förordning om handel med samt installation och reparation av trafikförnödenheter.
185 §.Begränsningar i fråga om installations- och reparationsarbeten. Den föreslagna paragrafen motsvarar 90 § i den gällande fordonslagen.
I 1 mom. föreslås ett förbud för ägaren och innehavaren av ett fordon att utföra installations-, kalibrerings- och reparationsarbeten på taxametrar, färdskrivare eller hastighetsbegränsare i fordon som de äger eller innehar. Eftersom den intressekonflikt som avses här i första hand blir aktuell för vägtrafikidkare eller företag som använder fordon för transportuppdrag, föreslås i 2 mom. ett undantag så, att de nämnda arbetena trots allt ska få utföras av företag som bedriver fordonshandel eller fordonsimportörer för fordon som ska säljas eller utrustas för en kund också i sådana fall då företaget eller importören fortfarande är fordonets ägare. Förbudet gäller inte heller dem som bedriver buss- eller lastbilstrafik när de utför installationsarbeten som gäller färdskrivare i sådana fordon som de innehar och plomberingar i anslutning till dessa. Trafikidkarna får dock inte själva reparera sina färdskrivare.
186 §.Tillsyn över installations- och reparationsarbeten. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 91 § i den gällande fordonslagen. För att möjliggöra tillsyn över installations- och reparationsverksamheten föreslås det i 1 mom. bli föreskrivet att tillsynsmyndigheten och sakkunniga som befullmäktigats av tillsynsmyndigheten ska ha rätt att få tillträde till de platser där de som installerar eller reparerar i 180 § avsedda system, delar och separata tekniska enheter utför installationerna och reparationerna. Tillsynsmyndigheten ska kunna anlita ett besiktningsställe som sakkunnig, så som föreskrivs i den gällande lagen, eller någon annan sakkunnig, i synnerhet om anlitandet av ett besiktningsställe kan ge upphov till en intressekonflikt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den av tillsynsmyndigheten befullmäktigade sakkunniga ha en för uppgiften lämplig yrkeshögskoleexamen i teknik eller examen på minst teknikernivå samt erfarenhet av det område som övervakas.
I sådana fall där kontrollen utförs av någon annan än tillsynsmyndigheten själv, förpliktas den som utför kontrollen i 3 mom. att utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om utförda kontroller och de brister och försummelser som upptäckts. En sådan anmälan ska kunna göras trots sekretessbestämmelserna också när anmälan eventuellt innehåller uppgifter som omfattas av företagshemligheten. Utlämnandet av uppgifter ska dock vara nödvändigt för att tillsynsmyndigheten ska kunna fullfölja de uppgifter eller skyldigheter som föreskrivs för den i lag.
I 4 mom. föreskrivs det om rätten att få uppgifter. Tillsynsmyndigheten och av tillsynsmyndigheten befullmäktigade sakkunniga ska ha rätt att av innehavaren av installations- och reparationstillstånd få de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Rätten att få uppgifter avses gälla också sekretessbelagda uppgifter.
I 5 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att få handräckning av polisen för utförande av tillsynen.
187 §.Åtgärder med anledning av observerade brister i verksamheten. Paragrafen motsvarar delvis 92 § i den gällande fordonslagen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska tillsynsmyndigheten ge en innehavare av installations- och reparationstillstånd en varning, om innehavaren av installations- och reparationstillstånd inte längre uppfyller villkoren för tillståndet. Till skillnad från nuläget förpliktar 1 mom. tillsynsmyndigheten att meddela en varning i den aktuella situationen. Skyldigheten att meddela en varning effektiviserar övervakningen av innehavare av installations- och reparationstillstånd. Om grunden för meddelande av varning dock är sådan att den kan rättas till, ska tillsynsmyndigheten innan en varning meddelas ge innehavaren av installations- och reparationstillstånd möjlighet att inom en skälig tid avhjälpa bristen eller försummelsen. En tid för avhjälpande av bristen kan föreläggas t.ex. om innehavaren av installations- och reparationstillstånd på eget initiativ meddelar tillsynsmyndigheten om bristen och om sina åtgärder för att avhjälpa den. Sådana brister är t.ex. avsaknad av en person som ansvarar för installations- och reparationsarbetet samt andra än väsentliga brister i anordningar och utrustning som används vid installations- och reparationsarbetet.
Enligt det nya 2 mom. ska tillsynsmyndigheten kunna meddela innehavaren av installations- och reparationstillstånd en varning, även då det finns grundad anledning att misstänka att installations- eller reparationsarbeten inte har utförts på behörigt sätt.
I 3 mom. föreskrivs det om återkallande av installations- och reparationstillstånd, om en varning som meddelats med stöd av 1 eller 2 mom. inte har lett till avhjälpande av brister eller försummelser som konstaterats i förutsättningarna för beviljande av tillstånd eller i utförandet av installations- och reparationsarbeten. Tillsynsmyndigheten ska kunna återkalla ett installations- och reparationstillstånd, om innehavaren av installations- och reparationstillstånd trots en varning inte längre uppfyller villkoren för tillståndet eller inte utför installations- och reparationsarbeten på behörigt sätt. Ett återkallande av installations- och reparationstillstånd meddelas i regel för viss tid som avvägs enligt hur allvarliga bristerna, förseelserna eller försummelserna i verksamheten är.
I 4 mom. föreskrivs det om återkallande av installations- och reparationstillstånd helt och hållet. Installations- och reparationstillståndet kan återkallas helt och hållet, om den brist som gäller förutsättningarna för tillstånd inte har avhjälpts inom den tidsfrist som anges i 3 mom. eller om bristen, förseelsen eller försummelsen i utförandet av installations- och reparationsarbeten är allvarlig eller väsentlig och en lindrigare påföljd inte kan anses vara tillräcklig. I detta fall beaktas åtminstone huruvida bristerna, förseelserna eller försummelserna upprepats och deras antal samt om de eventuellt varit uppsåtliga.
188 §.Temporära åtgärder på grund av brister i installations- och reparationsverksamheten. Genom paragrafen blir det möjligt att temporärt förbjuda installations- och reparationsverksamhet. Bestämmelsen behövs eftersom den gällande lagen inte möjliggör avbrytande av verksamheten trots att brister, förseelser eller försummelser som är allvarliga eller väsentliga och som kan leda till att tillståndet återkallas helt och hållet har upptäckts i verksamheten. Enligt paragrafen ska tillsynsmyndigheten temporärt få förbjuda bedrivandet av installations- och reparationsverksamhet, om det är uppenbart att det i verksamheten hos en innehavare av installations- och reparationstillstånd förekommer sådana allvarliga eller väsentliga brister, förseelser eller försummelser som enligt 187 § kan leda till att tillståndet återkallas. Ett temporärt förbud gäller tills ärendet om återkallande av installations- och reparationstillståndet har avgjorts slutligt. Ärendet ska dock avgöras utan obefogat dröjsmål.
10 kap. Påföljder
189 §.Påföljdsavgift som påförs ekonomiska aktörer. I paragrafen föreslås bestämmelser om den påföljdsavgift som kan påföras en i 2 § 44 punkten avsedd ekonomisk aktör, dvs. tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören. Påföljdsavgiften grundar sig på artikel 84 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, artikel 76 i ramförordningen om fordon i kategori L och artikel 72 i ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem, i vilka medlemsstaterna åläggs en skyldighet att föreskriva om sanktioner för ekonomiska aktörer som bryter mot nämnda EU-förordningar eller mot delegerade akter eller genomförandeakter som antagits med stöd av dem. Kommissionen skulle underrättas om de föreskrivna påföljderna senast den 1 september 2020 och de meddelas utan dröjsmål efter det att behandlingen av lagförslaget har avslutats i riksdagen.
Enligt vad som föreslås i denna proposition ska i påföljdsavgiften inkluderas alla andra gärningsbeskrivningar som nämns i EU-förordningarna, förutom de som gäller förfalskning. Förfalskning av handlingar och andra bevismedel är redan straffbart enligt 33 kap. 1–3 § i strafflagen. Som bevismedel anses enligt 6 § i det kapitlet bl.a. handlingar, märken, stämplar, registerskyltar, tekniska upptagningar och upptagningar som lämpar sig för automatisk databehandling, vilket betyder att begreppet också omfattar sådana märkningar och testresultat som hänför sig till godkännande av fordon. Till denna del ingår kravet på påföljder enligt de nya EU-förordningarna redan i strafflagen.
I paragrafen samlas en specificerad förteckning över de gärningsbeskrivningar på basis av vilka en ekonomisk aktör kan åläggas att betala påföljdsavgift. En förutsättning för påförande av påföljdsavgift är i enlighet med det inledande stycket i 1 mom. gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet.
Paragrafens 1 punkt gäller lämnande av falska uppgifter under godkännandeförfarandet.
Paragrafens 2 punkt gäller lämnande av falska uppgifter i samband med förfarandet för återkallelse.
Paragrafens 3 punkt gäller tillverkarens, importörens och distributörens skyldighet enligt EU-förordningarna att se till att de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som släpps ut på marknaden överensstämmer med förordningarna och är försedda med det typgodkännandemärke som krävs.
Den föreslagna 4 punkten gäller försummelse av skyldigheten att ge tillgång till information om reparation och underhåll. Skyldigheten att ge tillgång till denna information föreskrivs i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Den föreslagna 5 punkten gäller brott mot förbudet att använda anordningar som begränsar funktionen av utsläppsbegränsande system eller förbudet att ändra utsläppsbegränsande system i strid med bestämmelserna om överensstämmelse på det sätt som föreskrivs i de EU-förordningar som nämns i underpunkterna.
Den föreslagna 6 punkten gäller ändring av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning så att de inte längre uppfyller kraven för deras angivna användningsändamål eller de krav som följer av rimligen förutsebara användningsförhållanden. Med detta avses att påföljdsavgift kan påföras om ett fordon som uppenbart används i vägtrafik ändras så att det är olämpligt för användning i vägtrafik, dvs. så att fordonet inte överensstämmer med kraven. Detta kan vara t.ex. chippning av fordon så att fordonets motorstyrenhet stimuleras så att fordonets prestanda ökar, varvid också utsläppen ökar avsevärt. Fordonet uppfyller då inte kraven enligt dess angivna användningsändamål.
Den föreslagna 7 punkten gäller förbud mot tillverkning, import, saluföring, försäljning eller annan överlåtelse, om vilket det föreskrivs i 6 § 1 och 2 mom. I de momenten föreskrivs det om förbud att tillverka, importera, saluföra, sälja eller på annat sätt överlåta fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som inte uppfyller vad som föreskrivs i bestämmelser och föreskrifter.
Den föreslagna 8 punkten gäller underlåtelse att skaffa tillstånd för att på marknaden släppa ut delar eller utrustning. Bestämmelser om tillståndet finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Den föreslagna 9 punkten gäller försummelse av anmälningsskyldigheten i fråga om bristande överensstämmelse hos en typ.
Paragrafens 10 punkt gäller försummelse av anmälningsskyldigheten i fråga om ändringar i informationsmaterial.
Den föreslagna 11 punkten gäller försummelse av den anmälningsskyldighet enligt 65 § som gäller de ändringar som gjorts i ett avtal om tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven och uppgifterna om avtalets upphörande.
Den föreslagna 12 punkten gäller situationer där skyldigheten att underrätta godkännandemyndigheten eller marknadskontrollmyndigheten om bristande överensstämmelse med kraven eller en allvarlig risk försummas. Bestämmelser om denna skyldighet finns i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L och ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem.
Den föreslagna 13 punkten gäller situationer där information som till sin juridiska betydelse är inkorrekt har lämnats till en utsedd teknisk tjänst, en godkänd sakkunnig eller en beviljare av enskilt godkännande vid kontroller, mätningar eller tester som utförs för förfarandet för godkännande eller för ett förfarande som leder till tillbakadragande från marknaden eller vid tester eller bedömningar som utförs för tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven.
Den föreslagna 14 punkten gäller brott mot förbudet mot registrering, försäljning eller ibruktagande.
Den föreslagna 15 punkten gäller försummelse att lämna en sådan beskrivning som avses i 206 §.
190 §.Påföljdsavgift som påförs utsedda tekniska tjänster. I paragrafen föreslås bestämmelser om den påföljdsavgift som påförs utsedda tekniska tjänster. Påföljdsavgiften motsvarar till sin natur den påföljdsavgift som påförs ekonomiska aktörer. En förutsättning för påförandet är den tekniska tjänstens uppsåt eller oaktsamhet. Enligt den föreslagna 1 punkten kan påföljdsavgift påföras till följd av falska uppgifter som lämnats under godkännandeförfarandet. Enligt den föreslagna 2 punkten kan påföljdsavgift påföras till följd av att falska uppgifter lämnas under förfarandet för återkallelse. Den föreslagna 3 punkten gäller försummelse av den informationsskyldighet som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, ramförordningen om fordon i kategori L eller ramförordningen om traktorer och släpfordon till dem. Den informationsskyldighet som avses i bestämmelsen gäller enligt nämnda förordningar underrättelse om sådan upptäckt bristande överensstämmelse som kan föranleda att ett intyg om typgodkännande måste avslås, begränsas eller återkallas tillfälligt eller slutgiltigt samt om sådana omständigheter som inverkar på räckvidd och villkor för utseende av tekniska tjänster. Den föreslagna 4 punkten gäller situationer där en teknisk tjänst försummar den skyldighet som föreskrivs för den i nämnda ramförordningar att rapportera om att en tillverkare inte uppfyller kraven till godkännandemyndigheten.
191 §.Påföljdsavgift som påförs godkända sakkunniga. Paragrafen gäller den påföljdsavgift som påförs godkända sakkunniga. Påföljdsavgiften motsvarar till sin natur den påföljdsavgift som påförs ekonomiska aktörer. En förutsättning för påförandet är den godkända sakkunnigas uppsåt eller oaktsamhet. Enligt den föreslagna 1 punkten kan påföljdsavgift påföras, om en godkänd sakkunnig lämnar falska uppgifter under godkännande- eller besiktningsförfarandena. Den föreslagna 2 punkten gäller situationer där en godkänd sakkunnig försummar skyldigheten enligt 71 §.
192 §.Påföljdsavgift för installations- och reparationsarbeten. Den föreslagna paragrafen gäller förseelser som hänför sig till installations- och reparationsarbeten som avses i 9 kap. Påföljdsavgiften motsvarar till sin natur andra påföljdsavgifter. En förutsättning är gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet. Enligt den föreslagna paragrafen kan påföljdsavgift påföras den som utför installations- och reparationsarbeten enligt 180 § utan i 180 § avsett tillstånd eller i strid med den begränsning som föreskrivs i 185 §.
193 §.Påförande av påföljdsavgift och avgiftens storlek. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om påförande av påföljdsavgift och om påföljdsavgiftens storlek.
Enligt 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket ha rätt att påföra den påföljdsavgift som avses i 189–192 §. Om påföljdsavgift påförs en juridisk person, får påföljdsavgiften uppgå till högst 30 000 euro, men dock till högst en procent av den ekonomiska aktörens, den utsedda tekniska tjänstens eller den godkända sakkunnigas omsättning under den föregående räkenskapsperioden. Det tak på omsättningen som är sammankopplat med det fasta maximibeloppet säkerställer att påföljdsavgiften inte blir oskäligt stor för små företag.
Påföljdsavgiften ska i huvudsak gälla juridiska personer, med vilka avses ekonomiska aktörer, utsedda tekniska tjänster och godkända sakkunniga. Enligt 69 § kan som godkänd sakkunnig dock godkännas också en fysisk person som är sakkunnig. Av denna anledning ska i momentet också tas in en bestämmelse om storleken på den påföljdsavgift som påförs fysiska personer. Om påföljdsavgift påförs en fysisk person, får påföljdsavgiften uppgå till högst 3 000 euro, men dock till högst 1 procent av personens inkomster enligt den senast verkställda beskattningen. Påföljdsavgiften ska betalas till staten.
Enligt 2 mom. ska vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek hänsyn tas till förfarandets art och skadlighet och hur ofta förfarandet upprepats samt till gärningsmannens ekonomiska ställning. Avgiftens storlek ska grunda sig på en helhetsbedömning. Alla omständigheter som inverkar på saken ska beaktas. Det kan bestämmas att ingen avgift påförs och att en anmärkning ges i stället eller att avgiften ska vara lägre än minimibeloppet, om förfarandet kan anses ringa och om det med tanke på förfarandets art, hur ofta det upprepats, förfarandets planmässighet och andra omständighet är skäligt att ingen avgift påförs eller att den är lägre än minimibeloppet.
Enligt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna får ingen lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. Detta s.k. ne bis in idem-förbud ingår även i artikel 14.7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i artikel 50 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Förbudet anses även ingå i Finlands grundlag, nämligen i 21 § som gäller individens rättsskydd, där 2 mom. innehåller en bestämmelse om de garantier för en rättvis rättegång som ska tryggas genom lag. När det gäller Europadomstolens avgörandepraxis begränsar sig tillämpningsområdet för förbudet inte enbart till egentliga domar som gäller straffrättsliga påföljder, utan det sträcker sig även till olika administrativa påföljder som har karaktären av straff.
I 3 mom. föreslås därför en bestämmelse om att påföljdsavgift inte får påföras en fysisk eller juridisk person som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som behandlas i domstol eller som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Den som påförts en påföljdsavgift får inte i domstol dömas till straff för samma gärning. Förbudet mot dubbel straffbarhet gäller också utsedda tekniska tjänster och godkända sakkunniga, eftersom de enligt lagförslaget omfattas av straffrättsligt tjänsteansvar.
I lagstiftningen finns det inga allmänna preskriptionsbestämmelser för förseelser för vilka det kan påföras påföljdsavgift. Enligt 4 mom. ska påföljdsavgift inte få påföras, om det har förflutit mer än fem år sedan gärningen begicks. Bestämmelser om verkställighet av avgifter finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Rättsregistercentralen ansvarar således för verkställigheten av påföljdsavgifterna. Med anledning av detta föreslås det i denna proposition att nämnda lag ändras.
I lagen om verkställighet av böter finns inte några bestämmelser om preskription av en fordran. I 4 mom. föreslås därför bestämmelser även om att en påföljdsavgift preskriberas fem år från det att ett lagakraftvunnet avgörande meddelades. Bestämmelsen motsvarar preskriptionsbestämmelserna för andra påföljdsavgifter. Ingen ränta tas ut på påföljdsavgiften.
194 §.Fordonsförseelse. I paragrafen föreslås bestämmelser om fordonsförseelse. Paragrafen motsvarar i huvudsak 96 § i den gällande fordonslagen, men de gärningsbeskrivningar som gäller ekonomiska aktörers förseelser överförs till att omfattas av påföljdsavgiften. Straffet för fordonsförseelse är böter. En förutsättning för att straff ska kunna dömas ut är, på samma sätt som i nuläget, gärningsmannens uppsåt eller oaktsamhet.
De aktörer som avses i 12 § kan göra sig skyldiga till sådana förseelser som avses i 1 mom. I den paragrafen ingår en allmän ansvarsbestämmelse i vilken det föreskrivs om ansvar för fordons trafikduglighet, registrering och besiktning. Enligt den paragrafen tillkommer detta ansvar ett fordons ägare eller innehavare och ett fordons förare. Om ett fordon framförs av en arbetstagare anställd hos dess ägare eller innehavare, ska arbetsgivaren se till att fordonet är trafikdugligt när det överlämnas till arbetstagaren för framförande samt att fordonet granskas och genomgår service tillräckligt ofta för att det ska hållas i trafikdugligt skick. Föraren ska utan dröjsmål underrätta arbetsgivaren om brister som han eller hon observerat i fordonets skick och inte själv kan avhjälpa.
Det finns nästan ingen rättspraxis om sådan ansvarsfördelning som avses i 12 § i den föreslagna fordonslagen (9 § i den gällande fordonslagen). Högsta domstolen har dock i sitt avgörande HD 2009:44 (punkterna 16 och 17) bedömt omfattningen av ansvaret för en tillfällig förare av ett fordon.
Enligt den föreslagna 1 punkten kan bötesstraff dömas ut i en situation där den reparationsskyldighet som föreskrivs i 158 § försummas. I den föreslagna 158 § i fordonslagen föreskrivs det om avhjälpande av fel och brister i fordon som har underkänts vid periodisk besiktning men som inte har meddelats körförbud.
Enligt den föreslagna 2 punkten kan bötesstraff dömas ut i en situation där man bryter mot användningsförbud eller körförbud i fråga om fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning.
Enligt den föreslagna 3 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som underlåter att fullgöra den besiktningsskyldighet som föreskrivs i 143 eller 146 §. I 143 § föreskrivs om ändringsbesiktning och i 146 § om kopplingsbesiktning.
Enligt den föreslagna 4 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som bryter mot kravet enligt 99–101 § om användning, fastsättning eller skötsel av registreringstecken eller registreringsskyltar.
Enligt den föreslagna 5 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som bryter mot det krav som gäller användning av nationalitetsbeteckning som anges i 105 §.
Enligt den föreslagna 6 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som använder i 116 § avsedda provnummerintyg eller i nämnda paragraf avsedda provnummerskyltar i strid med den paragrafen.
Enligt den föreslagna 7 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som använder ett i 117 § avsett förflyttningstillstånd i strid med den paragrafen.
Enligt den föreslagna 8 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som använder i 118 § avsedda förflyttningsmärken i strid med den paragrafen.
Enligt den föreslagna 9 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som bryter mot skyldigheten enligt 119 § att medföra provnummerintyg eller förflyttningstillstånd i fordonet under körning.
Enligt 10 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som bryter mot skyldigheten enligt 166 § 2 mom. 1 punkten att visa upp ett intyg eller en handling som avses i den punkten för en person som avses i den punkten. I 166 § föreskrivs för föraren en skyldighet att tillåta att en teknisk vägkontroll utförs. Enligt 166 § 2 mom. 1 punkten ska föraren för en polisman, tullman och gränsbevakningsman samt för en den som utför besiktningar och deltar som sakkunnig i den tekniska vägkontrollen visa upp ett besiktningsintyg eller någon annan handling som visar att fordonet överensstämmer med kraven. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll gärningsbeskrivningen i den gällande fordonslagen, men ordalydelsen preciseras.
Enligt den föreslagna 11 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som vägrar att ge personer som avses i 166 § 2 mom. 2 punkten tillträde till fordonet eller hindrar personer som avses i den punkten att framföra fordonet för utförande av en kontroll enligt nämnda paragraf. I 166 § 2 mom. 2 punkten föreskrivs det om rätten för polismän, tullmän och gränsbevakningsmän samt dem som utför besiktningar och deltar som sakkunniga i den tekniska vägkontrollen att ta sig in i fordonet och framföra det. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll gärningsbeskrivningen i den gällande fordonslagen, men ordalydelsen preciseras.
Enligt den föreslagna 12 punkten kan bötesstraff dömas ut för den som bryter mot förbudet enligt 30 § 5 mom. mot användning av den färgsättning eller de emblem som polisfordon eller Gränsbevakningsväsendets fordon använder. I 30 § 5 mom. i fordonslagen föreskrivs det att färgsättningen och emblemen på polisfordon och Gränsbevakningsväsendets fordon inte får användas på andra fordon.
Enligt 13 punkten ska den dömas till bötesstraff som bryter mot förbudet enligt EU-lagstiftningen att manipulera system där förbrukningsbart reagens används. Rekvisitet uppfylls t.ex. genom användning av manipulationsstrategier som minskar utsläppsbegränsningsanordningarnas effektivitet. Dessutom ska rekvisitet för fordonsförseelse uppfyllas när man uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar den skyldighet med avseende på användning av reagens i systemet för begränsning av utsläpp för fordon som föreskrivs i EU-lagstiftningen, om fordonet används i trafik. Ett sådant reagens som avses i punkten kan t.ex. vara AdBlue-lösning, som används i dieselfordon som är utrustade med SCR-teknik. Syftet med AdBlue-lösningen är att minska de miljöskadliga utsläppen av kväveoxider från dieselfordon.
Enligt den föreslagna 14 punkten döms den till böter som försummar den i 12 § 2 mom. föreskrivna skyldigheten att hålla ett fordon trafikdugligt eller att sörja för att ett fordon som överlämnas till en arbetstagare för framförande är trafikdugligt. I fordonslagens 12 § 2 mom. föreskrivs det att om ett fordon framförs av en arbetstagare anställd hos dess ägare eller innehavare, ska arbetsgivaren se till att fordonet är trafikdugligt när det överlämnas till arbetstagaren för framförande samt att fordonet granskas och genomgår service tillräckligt ofta för att det ska hållas i trafikdugligt skick.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska vid en fordonsförseelse eftergift ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal och straff samt i fråga om avgift för trafikförseelse, om sådan tilläggsskatt som avses i 47 a § i fordonsskattelagen kan påföras för samma gärning. Myndigheten ska då göra en anmälan om användningen av fordonet till Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelserna i momentet motsvarar 96 § i den gällande fordonslagen. Avsikten är att två separata straff inte ska kunna påföras för samma gärning.
195 §.Avgift för trafikförseelse. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om avgift för trafikförseelse på motsvarande sätt som i den gällande fordonslagen. Bestämmelserna flyttas dock till en egen paragraf istället för att finnas i den paragraf som gäller fordonsförseelse, eftersom bestämmelser om straff och administrativa påföljder av hävd finns i separata paragrafer. Enligt 1 mom. kan en avgift för trafikförseelse påföras i en situation där föraren inte har med sig del I av registreringsintyget när han eller hon framför ett motordrivet fordon. Avgiften för trafikförseelse enligt momentet ändrades i fordonslagen i samband med den nya vägtrafiklagen (730/2018). I 96 § 2 mom. i fordonslagen föreskrivs det att när ett fordon används i internationell trafik ska del I av registreringsintyget medföras i fordonet under körning.
Enligt 2 mom. ska en ägare, förare eller innehavare av ett fordon kunna påföras en avgift för trafikförseelse på 70 euro, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om motordrivna fordons eller släpfordons konstruktion, utrustning eller skick i 3 §, 7 § 1 mom. eller 12 § 1 mom. En avgift för trafikförseelse kan för samma gärningsbeskrivning också påföras en mopedist eller en ägare eller varaktig innehavare av en moped. Avgiften för trafikförseelse enligt momentet togs in i den gällande fordonslagen i samband med den nya vägtrafiklagen. I 3 § i fordonslagen föreskrivs det om de allmänna säkerhetskraven för fordon och fordonskombinationer. I 7 § 1 mom. i fordonslagen föreskrivs däremot att om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag, får ett fordon som används i trafik inte repareras, ändras, tillåtas bli ändrat eller förses med tilläggsanordningar så att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. I fordonslagens 12 § 1 mom. föreskrivs det att ett fordons ägare eller en innehavare som i ägarens ställe har anmälts till registret samt ett fordons förare är ansvariga för att ett fordon som används i trafik är trafikdugligt och, om så förutsätts, har registrerats och besiktats på behörigt sätt.
Enligt 3 mom. ska en förare kunna påföras en avgift för trafikförseelse på 70 euro, om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet använder eller framför ett oregistrerat eller avställt fordon i strid med 11 §. Avgiften för trafikförseelse enligt momentet ändrades i fordonslagen i samband med den nya vägtrafiklagen. I 11 § i fordonslagen föreskrivs det om förbud mot användning av fordon när ett motordrivet fordon och ett släpfordon som kopplas till det eller till dess släpvagn inte har genomgått första registrering, ändringsregistrering och besiktning på behörigt sätt. Användningsförbudet gäller enligt paragrafen också fordon som avställts.
Enligt 4 mom. kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt 83 § 1 mom. göra en anmälan av ett fordons sådana registeruppgifter som gäller något annat än användning av fordonet i trafik påföras en avgift för trafikförseelse. Avgiften för trafikförseelse enligt momentet ändrades i fordonslagen i samband med den nya vägtrafiklagen.
Det föreslagna 5 mom. innehåller en hänvisning till vägtrafiklagen, som ska tillämpas på påförande, delgivning och verkställighet av en avgift för trafikförseelse.
196 §.Hänvisningar till strafflagen. Den föreslagna paragrafen motsvarar 96 § i den gällande fordonslagen. I paragrafen tas det i enlighet med etablerad rekommendation in hänvisningar till de paragrafer i strafflagen där det föreskrivs om straff som gäller lagens tillämpningsområde. Här nämns straff för äventyrande av trafiksäkerheten och straff för ingivande av osant intyg till en myndighet.
197 §.Åtgärdseftergift. Paragrafen motsvarar 96 § 5 mom. i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om möjligheten att inte väcka åtal och att inte döma ut straff, om fordonsförseelsen är ringa med hänsyn till omständigheterna. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att ge den som gjort sig skyldig till förseelsen en anmärkning istället för att vidta andra åtgärder.
11 kap. Särskilda bestämmelser
198 §.Föreläggande om körförbud. I paragrafen föreskrivs det om föreläggande om körförbud på motsvarande sätt som i 84 § i den gällande fordonslagen.
Körförbud kan enligt 1 mom. föreläggas eller det kan förhindras att ett fordon används i trafik eller på andra platser, om det vid en teknisk vägkontroll eller annars konstateras att fordonet till sin konstruktion eller utrustning eller till sitt skick inte uppfyller föreskrivna krav. Ju allvarligare fara bristande överensstämmelse med kraven skulle medföra, desto mer motiverat är det att meddela körförbud. Körförbud kan också föreläggas om fordonet är belagt med användningsförbud eller om fordonet har använts i strid med bestämmelserna eller föreskrifterna om registrering eller om temporär eller tillfällig användning av ett oregistrerat fordon i trafik.
Fullmakt att förhindra användning av fordon och förelägga körförbud ges förutom till polismän även till tullmän och gränsbevakningsmän. I enlighet med Europeiska unionens allmänna princip om den inre marknaden ska den övervakning som avses här i huvudsak utföras av polisen inom landets gränser i fråga om fordon som kommer från Finland och andra EES-länder. Eftersom Finland dessutom har en gräns på 1 300 kilometer mot Ryssland, som samtidigt är EU:s yttre gräns, ska kontrollfullmakt och fullmakt att förhindra användning av fordon också ges tull- och gränsbevakningsmän. Tvångsmedel för att förhindra användning är att avlägsna registreringsskyltar, provnummerintyg, förflyttningstillstånd och registerutdrag. Vid behov kan myndigheten använda också andra metoder.
Om en polisman, tullman eller gränsbevakningsman hindrar användningen av ett fordon, kan han eller hon dock ge ett skriftligt tillstånd för att fordonet ska kunna köras till en lämplig bestämmelseort, för reparation och besiktning. Bestämmelser om detta ska enligt förslaget finnas i 2 mom.
Enligt 3 mom. är myndigheternas rättigheter mer omfattande än i 1 mom. och gäller också sådana fall där fordonets konstruktion har ändrats i strid med 7 § eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den paragrafen.
199 §.Förhindrande av användning av fordon som är obesiktade eller inte är i skick. Paragrafen motsvarar den gällande 16 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
200 §.Föreläggande om kontrollbesiktning. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 85 § i den gällande fordonslagen.
I 1 mom. föreskrivs det om när det ska föreläggas att ett fordon för en grundligare kontroll ska besiktas vid ett fast besiktningsställe. Om en polisman, tullman eller gränsbevakningsman anser att de fel eller brister som upptäckts hos ett fordon kan medföra en sådan olägenhet för miljön eller en sådan säkerhetsrisk att det är motiverat att utföra en grundligare kontroll än kontroll på väg, kan han eller hon bestämma att fordonet ska besiktas. En sådan grundligare kontroll kallas kontrollbesiktning.
Vid en kontroll på väg finns det i allmänhet inte tillgång till mätanordningar av samma klass som vid fasta besiktningsställen. Vid kontrollen kan det väckas misstankar om att fordonet inte är i trafiksäkert skick. Sådana situationer kan uppstå t.ex. vid undersökning av bromsar eller avgasutsläpp hos tunga fordonskombinationer. Transport- och kommunikationsverket ska ersätta endast de kontrollbesiktningar där det har konstaterats att fordonet inte har några fel eller brister. Således blir den som kommit med ett fordon till kontrollbesiktning tvungen att själv betala besiktningen, eftersom det inte är motiverat att myndigheten ersätter också kontrollen av ett sådant fordon som inte är i sådant skick som avses i bestämmelserna. En polisman, tullman eller gränsbevakningsman ska överväga vilken tidsfrist som är lämplig för kontrollbesiktning och även meddela föreskrifter om den. Fordonet är belagt med användningsförbud från och med den utsatta tiden fram till godkännandet vid kontrollbesiktningen.
En polisman, tullman och gränsbevakningsman kan på grund av fordonsskador eller av andra särskilda skäl bestämma att den i paragrafen avsedda kontrollbesiktningen av ett fordon ska utvidgas till en besiktning som motsvarar en registreringsbesiktning. Grunden för beslut om en sådan besiktning kan utöver de skador som nämns i paragrafen också vara oklarheter i fråga om fordonets identitet. För tydlighetens skull ska det i slutet av momentet tas in en bestämmelse om att rätten att förelägga kontrollbesiktning också gäller fordon som registrerats eller tagits i bruk i landskapet Åland eller utomlands.
I 2 mom. föreskrivs det om rätten att trots vad som föreskrivs i 1 mom. använda ett fordon i trafik. Enligt momentet ska ett fordon trots användningsförbud få användas i trafik när fordonet förs till besiktning som det särskilt reserverats tid för. Momentet motsvarar det gällande 5 § 2 mom. i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
Enligt 4 mom. ska i samband med en kontrollbesiktning som utvidgas till en registreringsbesiktning också fordonets skick kontrolleras.
De föreslagna 3, 5 och 6 mom. motsvarar den gällande 13 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
201 §.Tillsyn över fordons skick och trafikduglighet. I paragrafen föreskrivs det om de myndigheter som övervakar fordonens skick och trafikduglighet enligt denna lag. Tillsynen över efterlevnaden av lagen ska utövas av polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen. Gränsbevakningsväsendets tillsynsbehörighet ska begränsas till det verksamhetsområde som anges i 20 § i gränsbevakningslagen (578/2005). Tullen ska övervaka fordonens skick och trafikduglighet inom sitt eget verksamhetsområde.
202 §.Gränsvärden för mått och massa som tillämpas vid godkännande av bilar och tillhörande släpvagnar. Paragrafen motsvarar 13 d § i statsrådets förordning om fordons konstruktion och utrustning.
203 §.Undantag som gäller militärfordon. I paragrafen föreslås bestämmelser om under vilka förutsättningar undantag från fordonslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den får göras i fråga om militärfordon. Paragrafen motsvarar 1 § 5 mom. i den gällande fordonslagen. Den föreslagna paragrafen innehåller ett bemyndigande för försvarsministeriet att utfärda förordning och ett normgivningsbemyndigande för Huvudstaben. Fordon som används särskilt i militära syften är bl.a. pansar- och bandfordon och andra fordon som Försvarsmakten har specialkunskaper om. Största delen av de fordon som Försvarsmakten använder är till sin konstruktion normala och på dem tillämpas fortsättningsvis fordonslagen samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den, inklusive förutsättningarna för godkännande för trafik.
204 §.Militärfordonsregistret. Paragrafen motsvarar 64 § 5 mom. i den gällande fordonslagen. Den föreslagna paragrafen innehåller ett bemyndigande för försvarsministeriet att utfärda en förordning.
205 §.Andra staters militärfordon. I paragrafen föreskrivs det om godkännande av fordon som hänför sig till Försvarsmaktens internationella verksamhet. Paragrafen är ny. I den gällande lagstiftningen finns inga bestämmelser om vem som svarar för de tekniska kraven på militärfordon som anländer till finskt territorium. Paragrafen inverkar inte på tillstånd som meddelas med stöd av territorialövervakningslagen (755/2000). Paragrafen behövs för att förtydliga den rättsliga ställningen för militärfordon som anländer till finskt territorium. Med stöd av den gällande lagstiftningen är det inte klart vilka tekniska krav som gäller för dessa fordon och i vilket förfarande de godkänns.
I 1 mom. föreskrivs det om situationer där Huvudstaben ska ge sitt godkännande för andra staters militärfordon som används på finskt territorium. Militärfordon kan komma in på finskt territorium i samband med Försvarsmaktens övningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, annat bilateralt eller multilateralt samarbete eller internationellt bistånd. Huvudstabens godkännande kan ges t.ex. i samband med beviljande av tillstånd enligt territorialövervakningslagen.
I 2 mom. ställs det krav på militärfordon från en annan stat. För det första ska fordonet vara godkänt av en myndighet i den andra staten, alltså ska fordonet uppfylla de krav som staten i fråga ställer på fordonet.
För det andra ska fordonet till sitt användningsändamål motsvara ett fordon som Försvarsmakten godkänt för motsvarande användningsändamål till sitt användningsändamål, sin massa och sina mått. Detta innebär t.ex. att ett militärfordon som används för transport av manskap också ska vara ett fordon som används för transport av manskap i en annan stat, och att det till massa och mått inte får avvika avsevärt från det fordon som används av Försvarsmakten för transport av manskap.
206 §.Fordonstillverkarens anvisningar samt tekniska uppgifter som behövs vid besiktning av fordon. Paragrafen motsvarar 93 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. föreskrivs det om tillverkarnas, tillverkarens representanters och importörernas skyldighet att till Transport- och kommunikationsverket, och därigenom till besiktningsställena samt de aktörer som utför vägkontroller, lämna sådana uppgifter om fordonens tekniska egenskaper och eventuellt avvikande kontrollmetoder som är väsentliga med tanke på periodiska besiktningar och tekniska vägkontroller.
I 2 mom. föreskrivs det i enlighet med kraven i besiktningsdirektivet om lämnande av uppgifter om fordons tekniska egenskaper för besiktningsändamål. Vid lämnandet av uppgifter ska Europeiska kommissionens genomförandebestämmelser som utfärdats med stöd av besiktningsdirektivet iakttas.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs för Transport- och kommunikationsverket befogenhet att förelägga vite i en situation där skyldigheten enligt 1 eller 2 mom. att lämna uppgifter försummas.
207 §.Beskrivning. Den föreslagna paragrafen motsvarar 93 c § i den gällande fordonslagen. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att om användningen eller installationen av andra än typgodkända fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller delar eller annan än typgodkänd utrustning avsevärt påverkar trafiksäkerheten eller miljön och användningen eller installationen inte är uppenbar utan anvisningar, ska överlåtaren se till att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen då de säljs eller annars överlåts som nya, åtföljs av en finsk- och svenskspråkig beskrivning av korrekt användning och installation av fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen och utrustningen, av installation av ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del och utrustning avsedd att installeras i ett fordon och av övriga behövliga omständigheter.
I 2 mom. föreskrivs det om sätten att fästa beskrivningen.
208 §.Bedömning av hur typgodkännandet och marknadskontrollen fungerar. Paragrafen är ny. Genom den genomförs medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 6.8 och 6.9 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem om att se över och bedöma sin typgodkännandeverksamhet och marknadskontroll.
209 §.Ändringssökande. I 1 mom. föreskrivs det att omprövning i fråga om ett beslut som har meddelats med stöd av den föreslagna lagen ska få begäras hos den myndighet som har fattat beslutet i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser. Omprövning av ett beslut om godkännande eller ett beslut om besiktning av ett fordon ska dock få begäras hos Transport- och kommunikationsverket, eftersom dessa beslut fattas av andra än myndigheter. Ett beslut på en omprövningsbegäran ska få överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen så som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att andra beslut som fattats med stöd av lagen än beslut om påföljdsavgift enligt 189–192 § ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Detta innebär att påföljdsavgiften kan verkställas först när den har vunnit laga kraft.
210 §.Ikraftträdande. Enligt vad som föreslås i 1 mom. ska den föreslagna lagen träda i kraft år 20 .
Genom den föreslagna lagen upphävs enligt 2 mom. den gällande fordonslagen (den upphävda lagen) med undantag av 25 § 2 mom. och 27 a § 1 mom. 8 punkten som innehåller bestämmelser om taxameter samt annat instrument och system. Dessa bestämmelser ska vara i kraft till den 1 juni 2021. Avsikten är att den reviderade taxameterregleringen ska träda i kraft den 1 juni 2021. Den har beretts vid kommunikationsministeriet som en del av regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om transportservice, 155 och 171 § i vägtrafiklagen samt fordonslagen (korrigering av den s.k. taxilagstiftningen). I den proposition som gäller reformen av taxilagstiftningen föreslås det att de gällande bestämmelserna om taxameter ändras och tas in i 15 a och 152 § i lagen om transportservice i stället för i fordonslagen.
Avsikten är att de nya bestämmelserna om taxameter ska träda i kraft först den 1 juni 2021 på grund av att aktörerna inom branschen behöver en övergångsperiod för tillämpningen av den nya regleringen och Transport- och kommunikationsverket ska meddela närmare föreskrifter om bestämmelserna om taxameter. Dessutom har bestämmelserna om taxameter ansetts vara sakligt tillämpliga på lagen om transportservice, i vilken de viktigaste bestämmelserna om taxitrafik ingår. Därför föreslås det i propositionen att den gällande fordonslagens bestämmelser om taxameter ska gälla till den 1 juni 2021.
Dessutom upphävs genom den föreslagna lagen statsrådet förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon. Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till fordonslagen, ska bestämmelserna i den nya lagen tillämpas istället för den upphävda lagen efter ikraftträdandet av den nya lagen.
211 §.Övergångsbestämmelser. Enligt 1 mom. förblir de tillstånd som beviljats, beslut som meddelats och avtal som ingåtts med stöd av den upphävda lagen i kraft.
Enligt 2 mom. ska den sista besiktningsdagen för den periodiska besiktning som följer efter ikraftträdandet av denna lag i fråga om fordon som tagits i bruk före lagens ikraftträdande bestämmas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, varefter bestämmelserna i denna lag iakttas.
Behandlingen av ärenden som är anhängiga vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen slutförs enligt vad som föreskrivs i 3 mom. med iakttagande av de bestämmelser och föreskrifter som gällde vid ikraftträdandet.
Enligt 4 mom. förblir de förordningar som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av den upphävda lagen i kraft tills något annat föreskrivs eller bestäms i fråga om dem. Detta gäller dock inte de förordningar som upphävs med stöd av 109 § 2 mom.
Övergångsbestämmelser om EU- och EG-typgodkännanden ingår inte bara i fordonslagen utan också i artikel 89 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem.
Lagen om ändring av lagen om fordonsbesiktningsverksamhet
Det föreslås att 3, 5 och 41 § i lagen om fordonsbesiktningsverksamhet ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag. I lagens 3 § görs dessutom tekniska korrigeringar som hänför sig till numreringen av punkterna. I 5 § görs tekniska korrigeringar på grund av att 5 a § fogas till lagen.
Till lagen fogas en ny 5 a § som innehållsmässigt motsvarar 12 § i statsrådets förordning om tillsyn över trafikdugligheten hos fordon.
Lagen om ändring av lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon
Det föreslås att 1 och 2 § i lagen om ordnande av enskilt godkännande av fordon ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag. I den författningshänvisning som finns i 11 § 2 mom. görs i den finska språkdräkten en teknisk korrigering, medan det i momentets svenska språkdräkt görs en språklig korrigering.
Lagen om ändring av fordonsskattelagen
Genom propositionen föreslås det en ändring av definitionen av motorredskap som byggts på ett bilchassi (bilunderrede) i 4 § 2 mom. i fordonsskattelagen. Bestämmelser om definitionen av motorredskap som byggts på bilunderrede finns för närvarande i förordningen om fordons konstruktion och utrustning (1256/1992). Enligt 20 § i den förordningen är motorredskap som byggts på bilunderrede ett fordon i klass N2 eller N3 som har speciell utrustning för utförande av arbete och som inte är avsett för transport av annan last än de redskap och den utrustning som behövs för arbetet. Ett motorredskap som byggts på bilunderrede är enligt fordonsskattelagen inte skattepliktigt och enligt bränsleavgiftslagen får i fordonet i de situationer som anges i lagen användas bränsle som beskattas lindrigare än motorbensin eller dieselolja utan skyldighet att betala bränsleavgift. Eftersom definitionen av fordonet endast har betydelse för den skattemässiga behandlingen av det, föreslås det att definitionen i förordningen tas in i fordonsskattelagen.
Samtidigt preciseras definitionen av fordonet så att den motsvarar den nuvarande skattemässiga behandlingen. Ett fordon har ansetts vara befriat från skatt och bränsleavgift, om fordonet i fråga utför det arbete för vilket det är utrustat. Fordon i vilka det t.ex. endast har byggts en verkstad eller annan arbetslokal har inte uppfyllt villkoren för skattefrihet. Även fordonets transportkapacitet har begränsats för att fordonet i fråga inte ska konkurrera med egentlig transportverksamhet. Av denna anledning kan ett sådant fordon inte transportera annat än det material och de arbetsredskap som har ett direkt samband med utförandet av arbetet. Eftersom utrustningen och användningsändamålen är mångfasetterade kan transportkapaciteten dock inte fastställas definitivt, vilket innebär att skattemyndigheten i enskilda fall är tvungen att utöva prövningsrätt i fråga om definitionen av fordon. Eftersom skatteförmånerna är avsedda för ett fordon som i huvudsak inte används för persontransport, har också kapaciteten för persontransport begränsats till två personer utöver föraren.
En förutsättning för att definitionen av motorredskap som byggts på bilunderrede ska uppfyllas är att det till det inte kopplas något annat släpfordon än sådant som används för transport av bränsle och smörjmedel samt utrustning och tillbehör som hänför sig till arbetet i fråga. Bestämmelsen ska tolkas så att små mängder material som behövs i arbetet kan transporteras i en släpvagn, t.ex. sand som behövs för sandblästring eller tvättmedel som behövs vid tvätt, men en sådan fordonskombination får alltså inte användas för egentlig godstransport. Det är inte tillåtet att koppla en släpvagn som används för godstransport till en arbetsmaskin som byggts på bilunderrede, eftersom dragbilen inte beskattas på samma sätt som ett fordon som används för godstransport.
Det föreslås att 2 § 2 mom. samt 4 a, 5, 6 och 12 § i fordonsskattelagen ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag. Det föreslås att den hänvisning till författningsnummer som finns i 12 § 1 mom. 12 punkten ändras så att den motsvarar gällande lagstiftning.
Lagen om ändring av 3 § i lagen om alkolås
Det föreslås att 3 § i lagen om alkolås ändras så att den motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av bilskattelagen
Det föreslås att 1, 21, 34 d och 34 e § i bilskattelagen ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag. Det föreslås att hänvisningen till fordonslagen i 21 § ändras till en hänvisning till ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, i vilken det i fortsättningen föreskrivs om de tekniska kraven på husbilar.
Lagen om ändring av 1 och 4 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter
Det föreslås att till 1 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter fogas marknadskontrollen av produkter som omfattas av tillämpningsområdet för fordonslagen, om inte något annat föreskrivs i den lagen.
Det föreslås att det till 4 § 4 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken Transport- och kommunikationsverket ska vara marknadskontrollmyndighet när det gäller produkter som avses i fordonslagen.
Lagen om ändring av 4 § i lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift
Det föreslås att 4 § i lagen om skrotningspremie för personbilar, stöd för anskaffning av eldrivna personbilar och stöd för konvertering av personbilar till gas- eller etanoldrift ändras så att den motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av 5 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen
Det föreslås att 5 § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen ändras så att den motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av lagen om transportservice
Det föreslås att 3, 42 och 44 § i lagen om transportservice ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av 2 och 30 § i trafikförsäkringslagen
Det föreslås att 2 och 30 § i trafikförsäkringslagen ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av 3 och 13 § i terrängtrafiklagen
Det föreslås att 3 och 13 § i terrängtrafiklagen ändras så att de motsvarar förslaget till ny fordonslag.
Lagen om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter
Det föreslås att påföljdsavgift enligt 189–192 § i fordonslagen tas in i 1 § 2 mom. i lagen om verkställighet av böter som gäller lagens tillämpningsområde. Påföljdsavgifterna ska verkställas på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter.
Lagen om ändring av 2 och 175 § i vägtrafiklagen
Det föreslås att 2 § 1 mom. 21 punkten och 175 § i vägtrafiklagen ändras så att de motsvarar den föreslagna lagen.