1.1  Bakgrund

Behoven att se över finansieringstekniken för arbetspensionssystemet har utretts inom systemet sedan 2019. Bland annat genom utredningar som Pensionsskyddscentralen har genomfört har man strävat efter att hitta olika sätt att samtidigt förbättra pensionsanstalternas risktäckningskapacitet och risktagningsförmåga. 

Den helhet som består av omkostnadsdel och kundgottgörelser som ingår i arbetspensionsförsäkringsavgiften har också utretts och bedömts under flera års tid. Utredningen har gjorts såväl i syfte att öka konkurrensen och effektiviteten som att göra dem tydligare. 

Arbetsmarknadens centralorganisationers pensionsförhandlingsgrupp föreslog våren 2021 för social- och hälsovårdsministeriet att ministeriet ska inleda en utvärdering av bestämmelserna om finansiering i lagen om pension för arbetstagare (395/2006; ArPL). Utvärderingen föreslås gälla finansieringstekniken enligt ArPL samt sättet att bestämma omkostnader och gottgörelser. Utgångspunkten för beredningen var att bedöma om fonderingen kan göras flexiblare så att pensionsanstalternas skyldighet att avsätta medel till fonder skulle vara mindre än för närvarande under förhållanden då avkastningen på placeringar är svag och på motsvarande sätt större under förhållanden med god avkastning. Skyldigheten att avsätta medel till fonder, det vill säga avkastningskravet, bestämmer hur mycket pensionsanstalterna årligen ska gottgöra pensionsfonderna. Dessutom bör det bedömas om den omkostnadsdel som ingår i arbetspensionsförsäkringsavgiften i fortsättningen kan bestämmas bolagsvis och vilka konsekvenser detta har för de kundgottgörelser som ingår i arbetspensionsavgiften. 

Syftet med ändringarna är att stärka en hållbar långsiktig finansiering samt att göra arbetspensionsförsäkringsavgiften tydligare och mer transparent. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. I beredningen har utöver social- och hälsovårdsministeriet deltagit Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Akava, Finlands näringsliv rf, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, Finanssiala ry och Pensionsskyddscentralen. 

Beredningen har gjorts utifrån tidigare utredningar av Pensionsskyddscentralen och Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry och ett förslag av arbetsmarknadens centralorganisationers pensionsförhandlingsgrupp. Tidigare utredningar är bland annat Pensionsskyddscentralens och TELA:s Utredning av finansutsikterna för arbetspensionerna, Jukka Rantalas förhandsutredning om möjligheterna att förbättra avkastningen på placeringarna av arbetspensionsmedlen inom den privata sektorn (Esiselvitys yksityisen sektorin työeläkevarojen sijoitustuottojen kohentamismahdollisuuksista) som Pensionsskyddscentralen publicerat samt Reijo Vannes och Jari Sokkas utredning om arbetspensionskonkurrensen inom ArPL-systemet (Selvitys työeläkekilpailusta TyEL-järjestelmän taloudessa). 

Utlåtande om propositionen har begärts av Finansinspektionen och av Konkurrens- och konsumentverket. Det har inte begärts några andra skriftliga utlåtanden om propositionen, eftersom de centrala aktörerna har deltagit i beredningen av ärendet. 

Beredningsunderlaget till regeringens proposition finns i den offentliga tjänsten under adressen https://stm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med identifieringskoden STM084:00/2021. 

2.1  Allmänt om arbetspensionssystemet

Pensionslagar som gäller arbetstagare inom den privata sektorn är ArPL och lagen om sjömanspensioner (1290/2006; SjPL). Företagare försäkras enligt lagen om pension för företagare (1272/2006; FöPL) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006; LFöPL). Arbetspensionssystemet baserar sig på intjäningsprincipen, det vill säga pensionen tjänas in på basis av arbetsinkomster. Arbetspensionsförsäkringsavgiften bestäms på basis av samma arbetsinkomster. Ju större inkomster det är fråga om, desto större är arbetspensionen och arbetspensionsförsäkringsavgiften. 

Verkställigheten av arbetspensionslagarna för den privata sektorn har decentraliserats på flera privaträttsliga pensionsanstalter. Genom en decentraliserad verkställighet eftersträvas riskspridning samt den nytta som konkurrensen medför, såsom bättre avkastning på placeringar och avancerade tjänster. 

Verkställigheten av arbetspensionsskyddet enligt ArPL sköts av de arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) samt av de pensionskassor och pensionsstiftelser som avses i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021) som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Arbetsgivaren väljer i vilken pensionsanstalt arbetstagarnas pensionsskydd ska ordnas. Arbetspensionsförsäkringsbolagen konkurrerar sinsemellan med effektiv verksamhet, framgångsrik placeringsverksamhet och servicekvaliteten. Pensionsstiftelser och pensionskassor sköter pensionsskyddet endast för de arbetsgivare som hör till dem. Av de försäkrade inom den privata sektorn är 97 procent försäkrade i arbetspensionsförsäkringsbolag och resten är försäkrade i pensionsstiftelser och pensionskassor. De marknadsandelar som mätts med premieinkomster är närapå desamma. Vid utgången av 2020 fanns det 4 arbetspensionsförsäkringsbolag, 10 pensionsstiftelser och 4 pensionskassor som tillhandahåller lagstadgat arbetspensionsskydd. Den marknad som arbetspensionsförsäkringsbolagen har hand om har koncentrerats så att de tre största arbetspensionsförsäkringsbolagens marknadsandel är 96 procent av arbetspensionsförsäkringsbolagens premieinkomster. 

Trots den decentraliserade verkställigheten kan pension sökas med en pensionsansökan. I allmänhet betalas hela arbetspensionsskyddet från endast en pensionsanstalt, även om pensionstagarens pensionsskydd under arbetskarriären har ordnats vid flera pensionsanstalter inom den privata eller den offentliga sektorn. Denna princip kallas principen om sista pensionsanstalt. Arbetstagarens rättigheter och pensionsanstaltens skyldigheter gentemot den försäkrade finns inskrivna i ArPL, där det bland annat konstateras att pensionsanstalten ska avgöra pensionsansökan utan dröjsmål efter att den har fått behövliga utredningar. 

Arbetspensionerna för arbetstagare inom den privata sektorn finansieras genom en partiell fonderingsprincip. En del av de pensioner som arbetstagare tjänar in och som ska betalas i framtiden fonderas årligen på förhand, och den resterande pensionsdel som senare betalas ut finansieras med de arbetspensionsavgifter som tas ut av den arbetande befolkningen. Det senare finansieringssättet kallas fördelningssystem. I systemet med partiell fondering går således en del av arbetspensionsförsäkringsavgiften till fondering och en del till utbetalning av de pensioner som ska betalas det året. År 2020 fonderades det för kommande pensioner cirka 2,7 miljarder euro, vilket utgör cirka 20 procent av pensionsavgiften. År 2020 uppgick pensionsutgiften inom den privata sektorn till 18,8 miljarder euro, och cirka 27 procent av pensionsavgiften finansierades med fonderade medel. Företagarnas pensionssystem baserar sig helt och hållet på fördelningssystemet. 

År 2020 finansierade pensionsanstalterna gemensamt cirka 80 procent av pensionsutgifterna enligt ArPL och SjPL inom den privata sektorns arbetspensionssystem. Detta tillsammans med systemet med partiell fondering, enhetliga försäkringsprodukter och arbetspensionssystemets karaktär av social trygghet begränsar konkurrensen jämfört med annan försäkringsverksamhet inom privata försäkringsbolag. För att säkerställa att den decentraliserade modellen är effektivt organiserad, ska arbetspensionsförsäkringsbolagen ha tillräckliga möjligheter att konkurrera inte bara med den allmänna kvaliteten på tjänsterna utan också delvis med försäkringspriserna. 

När Finland anslöt sig till Europeiska gemenskapen skrevs i anslutningsfördraget in att Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG om livförsäkring inte ska tillämpas på arbetspensionsbolag i Finland. Detta förutsätter att pensionsförsäkringsverksamhet bedrivs vid enheter som är juridiskt sett separata i förhållande till annan försäkringsverksamhet och som har separata bokförings- och förvaltningssystem. Bestämmelserna om pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver verksamhet i enlighet med lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare är nationella. 

2.2  Allmänt om arbetspensionsförsäkringsavgiften

För finansieringen av arbetspensionssystemet inom den privata sektorn svarar arbetsgivarna och arbetstagarna enligt 152 § i ArPL och 141 § i SjPL. Staten deltar i finansieringen av pensionerna enligt SjPL i enlighet med 152 § i SjPL. 

Arbetstagarna och arbetsgivarna betalar en arbetspensionsförsäkringsavgift som räknas i procent av arbetstagarens lön. År 2022 utgör den genomsnittliga avgiften enligt ArPL sammanlagt 24,85 procent av lönen, varav arbetsgivarens andel är 17,4 procent i genomsnitt. Den andel av avgiften som tas ut av arbetstagaren varierar med arbetstagarens ålder; avgiften för arbetstagare under 53 år och för 63 år fyllda är 7,15 procent och för arbetstagare i åldern 53─62 år 8,65 procent. Den andel av avgiften som tas ut av arbetstagaren bestäms i 153 § i ArPL. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen genom förordning procentsatsen för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. 

Arbetsgivarna redovisar på sina arbetstagares vägnar arbetspensionsförsäkringsavgifterna till sina egna pensionsanstalter. Med arbetspensionsförsäkringsavgifterna finansierar pensionsanstalterna de arbetspensioner som de vid tillfället ansvarar för, och förbereder även för att betala kommande pensioner genom att fondera arbetspensionsförsäkringsavgifterna. Pensionsanstalterna måste placera de andelar av arbetspensionsavgifterna som de har fonderat så att medlen placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt. 

Arbetspensionsförsäkringsavgiften är inte lika stor för alla arbetsgivare. Om arbetsgivaren har tecknat arbetspensionsförsäkringen i en pensionsstiftelse eller pensionskassa, bestäms försäkringsavgiften på andra grunder och är således av annan storlek än när den har tecknats i ett arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Arbetspensionsförsäkringsavgifterna för de arbetsgivare som tecknar försäkringen hos ett arbetspensionsförsäkringsbolag varierar också beroende på företagets storlek, risken för arbetsoförmåga och storleken på kundgottgörelserna. Om arbetsgivaren har valt att ordna pensionsskyddet i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, fastställs arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt de beräkningsgrunder som nämns i 166 § i ArPL. Arbetspensionsbolagen ansöker om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse för beräkningsgrunderna. Enligt lagen ska arbetspensionsförsäkringsbolagen samarbeta när beräkningsgrunderna utarbetas, och i praktiken fastställs arbetspensionsförsäkringsavgiften huvudsakligen på samma grunder i alla arbetspensionsförsäkringsbolag. Arbetspensionsförsäkringsbolagen ger dock under vissa förutsättningar sina kundföretag kundåterbäring för överskott i sin verksamhet, vilket betyder att arbetsgivarens arbetspensionsförsäkringsavgift är av olika storlek i olika arbetspensionsförsäkringsbolag. Försäkringsavgifterna fastställs på förhand och de ska enligt lag fastställas på ett sätt som tryggar de försäkrade förmånerna. Bland annat till följd av denna soliditetsprincip kan det uppstå ett överskott. Enligt lag ska en skälig andel av överskottet återbetalas till kunderna, det vill säga arbetsgivarna, i form av kundgottgörelser. Storleken på kundgottgörelserna beror på det så kallade omkostnadsöverskottet som inflyter vid verkställigheten av pensionerna och på arbetspensionsbolagets solvens, som påverkas av den avkastning på placeringar som arbetspensionsförsäkringsbolaget får. 

2.3  Allmänt om fondering

Pensionsanstalten ansvarar för pensionen endast till den del den är fonderad vid pensionsanstalten i fråga. För den resterande delen ansvarar pensionsanstalterna gemensamt i form av så kallade utjämningspensioner. Fonderingsprinciperna i fråga om pensioner varierar beroende på pensionsformen. Fonderade pensionsdelar ingår i ålders- och invalidpensionerna. När det gäller ålderspensionerna utgör utgiften för utjämningspensionerna cirka 80 procent och när det gäller invalidpensionerna cirka 45 procent av pensionsutgiften. Familjepensionerna, de partiellt förtida ålderspensionerna och arbetslivspensionerna finansieras helt och hållet genom utjämningssystemet. Pensionerna för företagare och jordbruksföretagare fonderas inte på förhand, utan de finansieras med de försäkringsavgifter som tas ut av företagarna och jordbruksföretagarna samt med statens andel. 

För ålderspensionerna enligt ArPL och SjPL fonderar pensionsanstalterna av de förvärvsinkomster som fås av ett belopp som motsvarar en årlig pensionstillväxt på 0,4 procent. Dessutom kompletteras fonderingen av ålderspensionerna genom att årligen höja de fonderade delarna av pensionerna med särskilda höjningskoefficienter. För invalidpensionerna blir en post som beräknats enligt försäkringsmatematiska principer fonderad av pensionsanstalten först vid varje pensions början för betalningen av pensionen fram till åldern för ålderspension. 

Skyldigheten att avsätta medel till fonder bestämmer hur pensionsanstalten årligen ska gottgöra sina fonder. Skyldigheten att avsätta medel till fonder inbegriper fondränta, avsättningskoefficient och aktieavkastningskoefficient. Fondräntan beräknas på alla ålders- och invalidpensionsansvar, medan kompletteringarna i fråga om avsättningskoefficienten och den överskjutande delen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret för närvarande gäller ålderspensionsfonderna för personer som fyllt 55 år. Den avkastning som motsvarar avsättningskoefficienten styrs direkt till ökningen av ålderspensionernas fonderade delar, emedan femtedelen av den avkastning som motsvarar aktieavkastningskoefficienten styrs till det aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret, från vilket medlen styrs till ålderspensionernas fonderade delar. Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan vara positivt eller negativt och som högst kan det vara en procent av ansvarsskulden och som lägst -20 procent av ansvarsskulden. Denna del av ansvarsskulden ökas eller minskas beroende på hur pensionsanstalternas faktiska aktieavkastning i genomsnitt utvecklas. Tillgångar som överstiger den övre gränsen överförs till ålderspensionsansvaren på individnivå genom att öka de fonderade pensionsdelarna. Underskridande av den nedre gränsen förhindras genom att upplösa pensionsanstalternas solvenskapital. 

Avsättningskoefficienten bestäms för närvarande på basis av pensionsanstalternas genomsnittliga solvens. Aktieavkastningskoefficienten bestäms för sin del på basis av pensionsanstalternas genomsnittliga aktieavkastning. En fast fondränta på 3 procent tillämpas. 

2.4  Beräkningsgrunder för försäkringsavgift

I 167 § i ArPL föreskrivs det om enhetlighet i fråga om försäkringsvillkor och beräkningsgrunder. Bestämmelser om principerna för uppgörande av beräkningsgrunder för arbetspensionsförsäkringsavgiften finns i 168 och 169 § i ArPL. Beräkningsgrunderna för försäkringsavgifter ska i första hand uppgöras med tanke på tryggandet av arbetstagarnas och pensionstagarnas förmåner. Utöver denna så kallade soliditetsprincip konstateras det i 169 § att det av beräkningsgrunderna för försäkringsavgifterna ska framgå hur försäkringsavgifterna beräknas och hur avgiften är preciserad i delar som tas ut för olika kostnadsslag. Enligt skälighetsprincipen i nämnda paragraf har arbetsgivaren rätt till en andel av det överskott som försäkringsrörelsen eventuellt inbringar. För de beräkningsgrunder som uppgörs för de nedsättningar av försäkringsavgiften eller andra motsvarande förmåner som överskottet föranleder ska det sammanlagda beloppet av överskottet och sättet hur detta uppkommit beaktas i skälig utsträckning. 

Arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetsgivare inom den privata sektorn är beroende av arbetsgivarens storlek mätt med den försäkrades lönesumma. Den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften 2022 utgör 24,85 procent av lönesumman. Arbetspensionsavgiften består av delar som var och en har ett visst ändamål som anges i beräkningsgrunderna. Intäkterna av varje betalningsdel ska således inte användas för något annat ändamål än det som anges i beräkningsgrunderna. Innehållet i arbetspensionsförsäkringsavgiften och avgiftsdelarna fastställs inte i detalj i lagen, utan i de beräkningsgrunder som arbetspensionsförsäkringsbolagen ansökt om fastställelse av social- och hälsovårdsministeriet. Arbetspensionsförsäkringsavgiftens viktigaste delar är ålders-, invalid- och utjämningsdelen. Med avgiftens ålders- och invalidpensionsdelar fonderas de framtida pensionerna. Med avgiftens utjämningsdel finansieras för varje enskilt år den del av pensionerna som inte fonderats. 

Skötseln av försäkringar för små arbetsgivare som sysselsätter några få arbetstagare är i förhållande till avgiftsintäkterna från försäkringarna dyrare än för stora företag. För små företag kan kostnaderna för skötseln av försäkringar vara anmärkningsvärt stora jämfört med de totala avgifterna, och därför utjämnas dessa kostnader genom försäkringsavgiftens utjämningsdel för att den avgift som dessa arbetsgivare behöver för skötseln av sina försäkringar inte ska bli högre än den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften. Antalet invalidpensions- och rehabiliteringsbeslut avviker mellan olika arbetspensionsbolag och således beaktar den omkostnadsavgift som baserar sig på lönesumman inte i tillräcklig grad den kostnadsbelastning som invalidpensions- och rehabiliteringsbeslut medför. Därför har kostnaderna för beslut som gäller ansökningar om invalidpension täckts med det belopp som ingår i invalidpensionsdelen och som ska användas för att täcka kostnaderna för beslut som gäller ersättningsansökningar. 

Eftersom största delen av arbetspensionsutgifterna ska finansieras gemensamt, förpliktar lagen i praktiken pensionsanstalterna till ett mycket omfattande samarbete, vilket också fastställs direkt i lagen. Enligt 211 § i ArPL ska pensionsanstalterna samarbeta i frågor som gäller verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionslagarna. Enligt 166 § i ArPL ska arbetspensionsförsäkringsbolag ansöka om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse för grunderna för beräkning av försäkringsavgifterna. Enligt 167 § i ArPL får social- och hälsovårdsministeriet inte utan särskilda skäl i pensionsförsäkringens beräkningsgrunder fastställa skiljaktigheter som försvårar verkställigheten av lagen eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter. Enligt 172 § i ArPL ska pensionsanstalterna för att uppnå det mål som föreskrivs i 167 § samarbeta i beredningen av beräkningsgrunderna. I regel har arbetspensionsförsäkringsbolagen gjort enhetliga ansökningar om fastställelse för beräkningsgrunder. Ett undantag från detta har från och med 2018 varit de beräkningsgrunder i anslutning till utdelningen av kundgottgörelser som varje arbetspensionsförsäkringsbolag har ansökt om självständigt. Ministeriet har utöver grunderna för fördelning av kundgottgörelser också fastställt bolagsspecifika beräkningsgrunder för en del arbetspensionsförsäkringsbolag i vissa situationer. I sådana fall har de bolagsspecifika beräkningsgrunderna gällt en viss del av beräkningsgrunderna för försäkringsavgiften eller ansvarsskulden. 

2.5  Försäkringsavgiftens omkostnadsdel och kundgottgörelser

Vid dimensioneringen av omkostnadsdelen beaktas vilken del av arbetspensionsförsäkringsavgiften som arbetspensionsförsäkringsbolagen behöver för att täcka driftskostnaderna för sin verksamhet. Kostnaderna består av anskaffning av försäkringar samt skötsel av försäkringsbeståndet och ersättningsverksamheten. Dessa kostnader består dessutom av allmänna förvaltningskostnader. Detta innebär i praktiken bland annat kostnader för informationssystem, administration och löner samt kostnader för försäljning och marknadsföring. Driftskostnaderna för placeringsverksamheten täcks med avkastning från placeringsverksamhet. Arbetspensionsförsäkringsbolagens totala driftskostnader var 2020 cirka 418 miljoner euro, varav cirka 47 miljoner euro utgjordes av anskaffning av försäkringar, 110 miljoner euro av förvaltning av försäkringar, 50 miljoner euro av förvaltning, 92 miljoner euro av ersättningsverksamhet och 90 miljoner euro av placeringsverksamhet. 

Skötseln av arbetspensionsskyddet medför vissa driftskostnader oberoende av arbetsgivarens storlek. Arbetspensionsförsäkringsavgiften fastställs i procent av arbetsgivarens lönesumma. Ifall omkostnadsdelen också skulle fastställas som endast en och samma procent av lönesumman, räcker den omkostnadsdel som tas ut hos de minsta arbetsgivarna inte till för att täcka driftskostnaderna för försäkringarna. Därför används i beräkningsgrunden för de minsta försäkringarna (2022 är gränsen en årlig lönesumma på cirka 127 000 euro; gränsen stiger varje år) en relativt sett större andel såsom omkostnadsdel. För att den totala avgiften till följd av detta inte ska bli högre hos de minsta arbetsgivarna än hos de övriga, elimineras effekten hos dessa arbetsgivare genom att minska beloppet av arbetspensionsförsäkringsavgiftens utjämningsdel från deras totala avgift. För dessa arbetsgivare är inverkan på arbetspensionsförsäkringsavgiftens utjämningsdel totalt cirka 50 miljoner euro. Dessutom används av arbetspensionsförsäkringsavgiftens invalidpensionsdel ett belopp på cirka 305 euro per beslut 2022 för att täcka driftskostnaderna för beslut i ersättningsansökningar. 

För närvarande strävar man efter att dimensionera omkostnadsdelen så att den också täcker driftskostnaderna för det arbetspensionsförsäkringsbolag där de är som störst. Den genomsnittliga omkostnadsdelen 2022 utgör 0,5 procent av lönesumman. Arbetspensionsförsäkringsbolagens försäkringsbestånd och kostnadsstruktur skiljer sig dock avsevärt från varandra. Därför motsvarar inte alltid arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel och de driftskostnader som ska täckas med den varandra. Omkostnadsdelen uppvisar i regel ett överskott för arbetspensionsförsäkringsbolagen. Om arbetspensionsförsäkringsbolaget uppvisar ett omkostnadsöverskott, kan bolaget dela ut det som kundgottgörelse till kundföretagen. Om den avgift som samlats in för omkostnaderna inte täcker omkostnaderna, täcks underskottet med arbetspensionsförsäkringsbolagets solvenskapital. 

Enligt soliditets- och skälighetsprincipen ska beräkningsgrunderna för arbetspensionsförsäkringsbolagets försäkringsavgift och ansvarsskuld göras upp på ett betryggande sätt, och en skälig andel av det överskott som därigenom eventuellt uppstår ska återbetalas till arbetsgivarna i form av sänkningar av försäkringsavgifterna. Dessa arbetsgivarspecifika nedsättningar av försäkringsavgiften kallas kundgottgörelser. Termen kundgottgörelse har använts för att beskriva att avgiftsnedsättningen beviljas i efterhand på följande års arbetspensionsförsäkringsavgift. Enligt 169 § i ArPL ska beräkningsgrunderna för nedsättningarna av försäkringsavgiften uppgöras så att det sammanlagda beloppet av överskottet och sättet hur detta uppkommit beaktas i skälig utsträckning. Kundgottgörelser kan ges, om arbetspensionsförsäkringsbolagets solvenskapital överskrider solvensgränsen. 

Även kundgottgörelsernas maximibelopp bestäms enligt enhetliga beräkningsgrunder som arbetspensionsförsäkringsbolagen har ansökt om och som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt. Gottgörelserna bestäms enligt beräkningsgrunderna på basis av arbetspensionsförsäkringsbolagets solvenskapital och överskottet från omkostnadsdelen. Gottgörelsens maximibelopp beräknas så att maximibeloppet är 1,0 procent av solvenskapitalet ökat med överskottet från omkostnadsdelen. Pensionsanstaltens styrelse beslutar om beloppet av gottgörelseöverföringen, vilket kan uppgå till högst maximibeloppet enligt beräkningsgrunderna. Den andel som en enskild arbetsgivare får av gottgörelseöverföringen bestäms bolagsvis enligt de beräkningsgrunder som kan sökas och fastställas. Omkostnadsöverskottet var 2020 ca 128 miljoner euro, vilket utgjorde 36 procent av arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel som tagits ut. 

2.6  Nuläge

4.1  De viktigaste förslagen

Precisering av principerna för beräkning av arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel 

Syftet med propositionen är att i lagen om pension för arbetstagare precisera de principer enligt vilka social- och hälsovårdsministeriet på ansökan av arbetspensionsförsäkringsbolag kan fastställa skillnader mellan arbetspensionsförsäkringsbolag i fråga om beräkningsgrunderna för arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel. Skillnaderna i arbetspensionsförsäkringsbolagens omkostnadsandel kan effektivisera arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet och göra arbetspensionsförsäkringsavgiften tydligare och mer transparent. Det föreslås också att det till lagen fogas allmänna bestämmelser om de principer som ska iakttas vid uppgörande och fastställande av beräkningsgrunder. Enligt förslaget ska grunderna för beräkning av försäkringsavgiften tillämpas enhetligt på alla arbetsgivare. Även i fortsättningen ska social- och hälsovårdsministeriet endast av särskilda skäl i beräkningsgrunderna få fastställa skiljaktigheter som försvårar verkställigheten av denna lag eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter. 

Den bolagsspecifika beräkningsgrunden för omkostnadsdelen kommer att möjliggöra en något större och mer transparent konkurrens mellan arbetspensionsförsäkringsbolagen. Transparensen förbättras också i och med att omkostnadsöverskottet i praktiken försvinner till följd av ändringen och återbetalningen av detta överskott i form av kundgottgörelser upphör. Dessutom dimensioneras kundföretagets försäkringsavgift redan på förhand så att den så väl som möjligt motsvarar de faktiska omkostnaderna. Ändringen gäller inte sådana driftskostnader för placeringsverksamhet som ska täckas på samma sätt som för närvarande med avkastningen från placeringsverksamheten. I fortsättningen ska kundgottgörelserna fastställas endast på basis av solvenskapitalet. 

På grund av att arbetspensionsförsäkringen är lagstadgad och bolagen har ett solidariskt ansvar är det dock inte motiverat att ge arbetspensionsförsäkringsbolagen helt fri prövningsrätt i fråga om fastställandet av den bolagsspecifika omkostnadsdelen. Även beräkningsgrunderna för den bolagsspecifika omkostnadsdelen ska uppgöras i enlighet med den soliditetsprincip som avses i 168 § i ArPL så att de i första hand uppgörs med beaktande av arbetstagarnas och pensionstagarnas intressen. I praktiken innebär detta att omkostnadsdelen ska räcka till för kostnaderna för skötseln av arbetstagarnas pensionsskydd och pensionstagarnas tjänster. 

Betydelsen av principen om att driftskostnaderna och avgiften ska motsvara varandra framhävs i den bolagsspecifika omkostnadsdelen, och därför ska det i lagen uttryckligen föreskrivas att intäkterna av omkostnadsdelen och kostnaderna för den ska motsvara varandra med beaktande av soliditetsprincipen i 168 § i ArPL. Arbetspensionsförsäkringsbolagen ska således täcka alla driftskostnader med omkostnadsdelen och driftskostnaderna får i regel inte täckas med intäkter av andra delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Intäkter av övriga delar får användas endast av särskilda skäl. Sådana särskilda skäl är för närvarande till exempel att täcka kostnaderna för förvaltning, skötsel och ersättningsverksamhet i fråga om små försäkringar med en utjämningsdel av arbetspensionsförsäkringsavgiften, att täcka kostnaderna för avgöranden som gäller ansökningar om invalidpension och kostnaderna för hantering av risken för arbetsoförmåga med en invalidpensionsdel av arbetspensionsförsäkringsavgiften samt lagstadgade avgifter som har en egen del av avgiften. 

Dessutom ska beräkningsgrunderna för omkostnadsdelen uppgöras så att den avgift som tas ut hos arbetsgivaren står i rimlig proportion till de driftskostnader som arbetsgivarens försäkringar medför. Huvudregeln är att varje arbetsgivares omkostnadsavgift ska motsvara driftskostnaderna. Arbetspensionsbolaget kan emellertid betrakta till exempel arbetsgivare av samma storlek som en grupp och jämna ut omkostnadsavgiften inom denna grupp. 

Den föreslagna ändringen gäller endast beräkningsgrunderna enligt vilka arbetspensionsförsäkringsbolagens försäkringsavgift bestäms. Pensionskassans försäkringsavgift ska fortfarande på ansökan bestämmas i de beräkningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer. Det föreslås att storleken på pensionsstiftelsernas försäkringsavgift fortfarande bestäms så som föreskrivs i lagen att den tillsammans med pensionsstiftelsens avkastning ska täcka pensionsutgiften. 

Flexibilitet i ålderspensionsansvaren i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden 

För att förbättra pensionsanstalternas risktäckningskapacitet i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden föreslås det att lagen om pension för arbetstagare ändras så att det skapas flexibilitet i ålderspensionsansvaren i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden, där pensionsanstalternas solvens har försämrats avsevärt. Målet är att möjliggöra långsiktig placeringsverksamhet och eftersträva god avkastning på placeringar också i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden. Detta stöder en hållbar och långsiktig finansiering av arbetspensionssystemet. 

Det är ändamålsenligt att ändra skyldigheten att avsätta medel till fonder så att den bättre lämpar sig för investeringsklimatet. Genom att göra skyldigheten att avsätta medel till fonder flexiblare i fråga om avsättningskoefficienten kan både risktäckningskapaciteten och risktagningsförmågan förbättras. Det föreslås att sättet att fastställa avsättningskoefficienten ändras så att den under förhållanden med exceptionellt svag avkastning också kan få negativa värden och på så vis skapa flexibilitet i fonderingen. Detta innebär en principiell ändring i fråga om fonderingen av ålderspensionerna, och därför ska närmare bestämmelser än för närvarande utfärdas om principerna för beräkning av avsättningskoefficienten. 

Väsentligt med ändringen är att pensionsanstalternas solvens under förhållanden då avkastningen är svag inte ska försämras lika mycket som om man tillämpar nuvarande teknik. Detta förbättrar pensionsanstalternas risktäckningskapacitet och gör det möjligt att bibehålla placeringarnas risknivå över situationer när det är svagt läge på placeringsmarknaden. Detta gör det möjligt att eftersträva god avkastning på placeringar genom långsiktig placeringsverksamhet, även när det är exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden. Ändringen gör det också möjligt att indirekt öka risktagningsförmågan i den goda solvenssituation som för närvarande råder. I nuläget kan risktagningsförmågan öka, eftersom solvenskraven lättas upp när marknadsläget försämras och solvensgränsen uppnås vid en senare tidpunkt. I praktiken innebär detta att pensionsanstalterna till följd av ändringen kan klara av samma stress på en högre risknivå än vad de klarar av på en lägre risknivå med gällande bestämmelser. 

Den föreslagna ändringen ökar inte arbetspensionsmedlen när det är svagt marknadsläge, men på lång sikt syftar ändringen till att öka placeringsavkastningen och arbetspensionsmedlens belopp och på så vis trygga finansieringen på lång sikt. 

När det är exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden försämras pensionsanstalternas solvens kraftigt. I en sådan situation, där pensionsanstalternas genomsnittliga solvens har sjunkit kraftigt, kan avsättningskoefficienten till skillnad från nuläget också få negativa värden. Ett negativt värde på avsättningskoefficienten ökar inte den fonderade delen av ålderspensionen utan minskar den. Huvudregeln är emellertid fortfarande att man genom avsättningskoefficienten ökar fonderingen och att man endast kan avvika från detta i en solvenssituation som är avsevärt försämrad. I fortsättningen ska beräkningsgrunderna inkludera en formel som fastställer värdet på avsättningskoefficienten. 

Enligt förslaget ska intervallet för justeringen av avsättningskoefficienten ändras så att det är möjligt att ändra avsättningskoefficienten också oftare än en gång per kvartal. Denna möjlighet kan medföra flexibilitet i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden, där pensionsanstalternas solvenssituation förändras snabbt. 

Avsikten är inte att ändra den tillämpningspraxis i fråga om exceptionella förhållanden som kom till i enlighet med 28 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar, utan avsikten är att vid sidan av denna praxis genom flexibilitet i skyldigheten att avsätta medel till fonder införa en automatisk mekanism för exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden. En automatisk mekanism kan bidra till att undvika att pensionsanstalternas placeringar realiseras ofördelaktigt när det är svagt marknadsläge och sålunda hjälpa upp situationen så snabbt som möjligt jämfört med de metoder som enligt gällande lagstiftning ska bedömas och tas i bruk separat. 

Övriga ändringar 

I propositionen föreslås också vissa justeringar av teknisk natur i lagen om pension för arbetstagare samt i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021). Justeringarna ska motsvara terminologin i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, där uttrycket pensionsstiftelsens pensionsansvar ersattes med uttrycket pensionsstiftelsens ansvarsskuld. En justering av terminologin föreslås i 166 och 201 § i lagen om pension för arbetstagare samt i 6 kap. 3 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lagen om pension för arbetstagare

153 §. Beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till 169 § motsvarar den ändring som föreslås i denna proposition. 

166 §. Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och ansvarsskuld. Det föreslås att det i paragrafens rubrik och i 2 mom. görs en lagteknisk ändring så att uttrycket ansvarsskuld används i stället för pensionsansvar. Ändringen motsvarar terminologin i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021), där uttrycket pensionsstiftelsens pensionsansvar har ersatts med uttrycket pensionsstiftelsens ansvarsskuld. I 2 mom. föreslås dessutom språkliga ändringar. 

167 §. Enhetlighet i fråga om villkor och beräkningsgrunder. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras. Genom den nya formuleringen förbättras den språkliga tydligheten utan att paragrafens tillämpningspraxis ändras. Avsikten med utformningen av paragrafen är inte att ändra på arbetspensionsförsäkringsbolagets möjligheter att i enlighet med nuvarande tillämpningspraxis få social- och hälsovårdsministeriets fastställelse av eventuella andra skiljaktigheter i villkor eller beräkningsgrunder. 

Det föreslås att social- och hälsovårdsministeriet även i fortsättningen kan fastställa skiljaktigheter i villkoren eller beräkningsgrunderna om de inte försvårar verkställigheten av denna lag eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter. Av särskilda skäl får social- och hälsovårdsministeriet i pensionsförsäkringens villkor eller beräkningsgrunder för försäkringsavgifterna också fastställa skiljaktigheter som försvårar verkställigheten av lagen eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter. I praktiken innebär detta att social- och hälsovårdsministeriet även i fortsättningen i enlighet med nuvarande tillämpningspraxis kan fastställa bolagsspecifika skiljaktigheter i beräkningsgrunderna till exempel i samband med fusion av pensionsanstalter, likvidation, konkurs eller något annat företagsarrangemang. Dessutom har den bolagsspecifika inriktningen av återbetalningen av den i 169 § i denna lag avsedda försäkringsrörelsens överskott inte ansetts försvåra verkställigheten av denna lag eller skötseln av pensionsanstalternas gemensamma angelägenheter. Det här innebär att social- och hälsovårdsministeriet har kunnat fastställa skiljaktigheter i dessa beräkningsgrunder för arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel ska i fortsättningen vara bolagsspecifik och bestämmelser om beräkningsgrunderna för den utfärdas separat i 169 § i denna lag. 

169 §. Beräkningsgrunderna för försäkringsavgifter som betalas till arbetspensionsförsäkringsbolag. Det föreslås att det till paragrafen fogas de principer enligt vilka grunderna för beräkning av försäkringsavgiftens omkostnadsdel ska göras upp. Försäkringsavgiftens omkostnadsdel som ska täcka arbetspensionsbolagens driftskostnader är till karaktären en sådan del av arbetspensionsförsäkringsavgiften som lämpar sig till varje arbetspensionsförsäkringsbolags egen kostnadsstruktur och till den bolagsspecifika modellen för ansökan om fastställelse för beräkningsgrunderna. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att kravet enligt första meningen i det gällande momentet på att det av beräkningsgrunderna ska framgå hur försäkringsavgiften beräknas och hur avgiften preciseras i delar som tas ut för olika kostnadsslag kvarstår. I övrigt flyttas momentets innehåll till 2 mom. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att arbetsgivarna ska behandlas enhetligt. Enligt den lagstadgade socialförsäkringen ska arbetsgivare behandlas lika. I 6 § i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs det om rättsprinciperna för förvaltningen enligt vilka myndigheterna ska bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt. I det nya 2 mom. preciseras denna princip. Arbetspensionsförsäkringsbolaget ska göra upp beräkningsgrunderna så att arbetsgivarna behandlas enhetligt. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska behandla arbetsgivare lika som med hänsyn till den försäkrades risk och driftskostnader befinner sig i samma situation. Dessutom föreslås det att bestämmelsen i gällande 1 mom. om möjligheten att göra upp beräkningsgrunder så att arbetsgivarens faktiska utgift för invalidpensions- och rehabiliteringspenningsersättningar beaktas vid fastställandet av försäkringsavgiften överförs i oförändrad form till 2 mom. 

Den gällande paragrafens 2 mom. överförs i innehållsmässigt sett oförändrad form till paragrafens 3 mom. I 3 mom. i den svenska texten föreslås en precisering av hänvisningsbestämmelsen. 

Det föreslås att 4 mom. ändras så att det i momentet föreskrivs närmare om principerna för uppgörande av arbetspensionsförsäkringsavgiftens omkostnadsdel och beräkningsgrunderna för den. Det föreslås att med omkostnadsdelen täcks driftskostnaderna för arbetspensionsförsäkringsbolagets verksamhet enligt denna lag med undantag för driftskostnader som uppstår av placeringsverksamhet samt driftskostnader som av särskilda skäl täcks med andra delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Med dessa driftskostnader avses således anskaffnings- och omkostnader för försäkringsverksamheten, förvaltningskostnader utan lagstadgade avgifter och omkostnader för ersättningsfunktionen förutom driftskostnader för verksamhet som syftar till upprätthållande av arbetsförmågan. 

Avkastningen på omkostnadsdelen ska motsvara arbetspensionsförsäkringsbolagens driftskostnader för verksamhet enligt denna lag och arbetsgivarens avgift ska stå i skälig proportion till de omkostnader som försäkringarna föranleder. Det att avkastningen på omkostnadsdelen motsvarar arbetspensionsförsäkringsbolagens driftskostnader innebär å ena sidan att omkostnadsdelen ska fastställas på ett betryggande sätt, det vill säga att den i första hand tryggar arbetstagarnas och pensionstagarnas förmåner i enlighet med 168 § 1 mom. i denna lag. Å andra sidan bör omkostnadsdelen inte vara överdimensionerad för att avgiften ska vara skälig för arbetsgivaren. I praktiken innebär detta att omkostnadsdelen ska räcka till för att täcka kostnaderna för de tjänster i anslutning till försäkring, pensionsrådgivning, ersättningsbeslut och betalning av pensioner som tillhandahålls arbetsgivare, arbetstagare och pensionstagare. Dessutom förutsätter karaktären av lagstadgad försäkringsverksamhet som en del av utövningen av offentlig makt att arbetsgivare och arbetstagare bemöts jämlikt också när tjänster tillhandahålls. Dessa principer har också skrivits in i förvaltningslagen, som också tillämpas på försäkringsverksamhet enligt arbetspensionslagarna. Även i övrigt ska grunderna för beräkning av omkostnadsdelen uppgöras så att verkställigheten av lagen inte äventyras. 

Arbetsgivarens omkostnadsdel ska också stå i skälig proportion till de driftskostnader som arbetsgivarens försäkringar föranleder. Huvudregeln är att varje arbetsgivares omkostnadsavgift motsvarar de uppkomna driftskostnaderna. Arbetspensionsbolaget kan emellertid till exempel betrakta arbetsgivare av samma storlek som en grupp och jämna ut omkostnadsavgiften inom denna grupp. På samma sätt som för närvarande ska det också vara möjligt att betrakta en koncern som en arbetsgivare. För tillfälliga arbetsgivare ska det även i fortsättningen vara möjligt att bereda och ansöka om omkostnadsdelen enligt enhetliga beräkningsgrunder för arbetspensionsbolag. 

Driftskostnaderna för ett arbetspensionsförsäkringsbolags verksamhet enligt denna lag får i regel inte täckas med avkastningen från de övriga delarna av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Avkastningen från övriga delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften får användas endast av särskilda skäl. I de nuvarande beräkningsgrunderna är ett sådant särskilt skäl det belopp som ingår i invalidpensionsdelen och som används för att täcka de kostnader som följer av avgörandet av ersättningsansökningar och det belopp som används av arbetspensionsförsäkringsavgiftens utjämningsdel för direkta kostnader som följer av primära uppgifter inom förvaltningen, skötseln och ersättningsverksamheten i fråga om små arbetsgivares försäkringar. I enlighet med nuvarande tillämpningspraxis omfattar avkastningen från andra delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften även det att de direkta kostnader som föranleds av primära uppgifter inom förvaltning, skötsel och ersättningsverksamhet i fråga om små arbetsgivares försäkringar även i fortsättningen ska kunna täckas för jämkning av arbetspensionsförsäkringsavgiften på motsvarande sätt som för närvarande så att pensionsanstalterna bekostar dem gemensamt. Bestämmelser om pensionsanstaltens ansvar för förmåner som ska bekostas gemensamt finns i 179 § i denna lag. Närmare bestämmelser och föreskrifter utfärdas också genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet, i kostnadsfördelningsgrunderna och i pensionsanstalternas beräkningsgrunder. Som avkastning av omkostnadsdelen ska beaktas den ovannämnda avkastningen från arbetspensionsförsäkringsavgiftens invalidpensionsdel och buffertfonden för kostnader som ska bekostas gemensamt, den utjämningsavsättning som fastställs i beräkningsgrunderna enligt denna paragraf. Även annan motsvarande avkastning av andra delar av arbetspensionsförsäkringsavgiften som fåtts av särskilda skäl ska beaktas på motsvarande sätt. Arbetspensionsförsäkringsbolagen ska i samarbete med andra pensionsanstalter i enlighet med 172 § i denna lag bereda grunderna för hur avkastningen från de övriga delarna av arbetspensionsförsäkringsavgiften får användas för att täcka driftskostnaderna. 

I praktiken är det ofta svårt att exakt uppskatta driftskostnaderna för följande år. Ett eventuellt överskott eller underskott ska i regel beaktas omedelbart när omkostnadsdelen för de följande åren fastställs. På kort sikt är det således i liten utsträckning möjligt att avvika från att avkastningen och kostnaderna ska motsvara varandra. Finansinspektionen ska som en del av den normala tillsynen över lagenligheten i arbetspensionsförsäkringsbolagen, ekonomin och bokföringen övervaka att avkastningen från omkostnadsdelen och driftskostnaderna motsvarar varandra under varje räkenskapsperiod. Finansinspektionen kan som en del av tillsynsmyndighetens normala prövningsrätt tillåta smärre avvikelser från ovannämnda huvudregel under förutsättning att en balans mellan avkastning och kostnader uppnås under de följande räkenskapsperioderna. Detta påverkar inte pensionsanstaltens rätt enligt 213 § att ta ut en separat avgift för särskilda tjänster som den tillhandahåller på arbetsgivarens begäran. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. till vilket 3 mom. i den gällande paragrafen överförs oförändrat. I 5 mom. i den svenska texten föreslås en språklig precisering. 

Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 6 mom. Det föreslås att momentet ska bestå av innehållet i det gällande 4 mom. som ändras så att hänvisningsbestämmelsen i momentet motsvarar det nya innehållet i den ändrade paragrafen. 

171 §. Justering av ålderspensionsansvaret. I ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden försämras pensionsanstalternas solvens kraftigt. I en sådan situation kan avsättningskoefficienten till skillnad från nuläget också få negativa värden, och därför föreslås det att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att den motsvarar detta. I 1 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det om komplettering av de fonderade delarna av ålderspensionerna i syfte att öka fonderingen. Ett negativt värde på avsättningskoefficienten ökar inte den fonderade delen av ålderspensionen utan minskar den. Därför föreslås det att omnämnandet av utökande av fonderingen stryks i momentet. Det föreslås att ordet komplettering i momentet ersätts med ordet justering. Huvudregeln är emellertid fortfarande att man genom justering utökar fonderingen och att man endast kan avvika från detta i en avsevärt försämrad solvenssituation. En avsevärd nedgång i solvensen innebär en situation där pensionsanstalternas genomsnittliga solvensnivå har sjunkit till minst 120 procent. Dessutom föreslås i 1 mom. en språklig ändring i hänvisningsbestämmelsen. Det föreslås också att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet i paragrafen. 

Det föreslås dessutom att 1 mom. ändras så att grunden för den avsättningskoefficient för pensionsansvaret som ingår i beräkningsgrunderna i fortsättningen ska användas i stället för det värde för avsättningskoefficienten för pensionsansvaret som tidigare användes. Detta innebär i praktiken att det i beräkningsgrunderna inkluderas en formel med hjälp av vilken värdet på avsättningskoefficienten fastställs. Även momentets ordalydelse om frekvensen för granskning av avsättningskoefficienten föreslås bli ändrad så att den nya formuleringen gör det möjligt att ändra avsättningskoefficienten också oftare än en gång per kvartal. Denna möjlighet kan medföra flexibilitet i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden, där pensionsanstalternas solvenssituation förändras snabbt. Eftersom ändring i beräkningsgrunderna i fortsättningen endast söks när formeln för avsättningskoefficienten ändras, kan fastställelseförfarandet på detta sätt förenklas och flexibilitet skapas i en snabbt föränderlig solvenssituation. 

Enligt 1 mom. ska de fonderade delarna av ålderspensionen justeras årligen. Detta innebär i praktiken att de fonderade delarna av ålderspensionerna justeras i slutet av året. Pensionsanstalterna ska emellertid fortlöpande beräkna sin solvens, så att en tätare granskning av avsättningskoefficienten och ett eventuellt negativt värde på avsättningskoefficienten kan utnyttjas vid denna beräkning av solvensen under det pågående året och på så sätt skapa flexibilitet i en exceptionellt svag solvenssituation. I 1 mom. föreskrivs det som en ny bestämmelse också om Pensionsskyddscentralens skyldighet att beräkna avsättningskoefficientens värde utifrån de uppgifter som pensionsanstalterna lämnat. Detta motsvarar nuvarande praxis. Enligt 201 § i denna lag bestämmer Pensionsskyddscentralen när och hur de uppgifter som behövs för beräkning av värdet på avsättningskoefficienten ska lämnas in till Pensionsskyddscentralen. 

I en situation där solvensen har sjunkit avsevärt kan en negativ avsättningskoefficient innebära att redan fonderade ålderspensioner och de fonder som bildats av dem minskas, även om avsättningskoefficienten tillsammans med fondräntan i regel skulle medföra en positiv ökning i ålderspensionsfonderna. Ändringen innebär också delvis att den avgiftsbaserade fonderingen får större vikt. Båda ovannämnda orsaker innebär en principiell ändring i fonderingen av ålderspensionerna, och därför är det nödvändigt att föreskriva om sådana exceptionella situationer. Därför ska det i 1 mom. föreskrivas noggrannare än för närvarande om principerna för beräkning av avsättningskoefficienten. I främsta hand ska finansieringen av ålderspensionerna stödjas med avsättningskoefficienten, och endast i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden ska man kunna avvika från detta och stödja pensionsanstalternas långsiktiga placeringsverksamhet genom att göra kompletteringen av ålderspensionsfonderna flexiblare. När arbetspensionsförsäkringsbolag ansöker om och social- och hälsovårdsministeriet fastställer grunderna bör man i enlighet med nuvarande förfarande med beräkningsgrunderna försäkra sig om att de specialvillkor som anges i momentet uppfylls i fråga om avsättningskoefficienten. 

Genom ändringen blir fonderingen flexiblare så att pensionsanstalternas solvens i ett exceptionellt svagt läge på placeringsmarknaden inte försämras lika mycket som när man tillämpar nuvarande teknik. Det här kommer att förbättra risktäckningskapaciteten och dessutom möjliggöra långsiktig placeringsverksamhet och eftersträva god avkastning på placeringar även när det är svagt läge på placeringsmarknaden. 

Det föreslås att ordalydelsen i 2 och 3 mom. i paragrafen ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i 1 mom., så att de ord som gäller komplettering ersätts med ”justering”, eftersom avsättningskoefficienten i och med den föreslagna ändringen också kan få negativa värden. I övrigt ändras innehållet i 2 och 3 mom. inte. 

174 §. Pensionsanstalternas ansvar för ålderspensionen. Det föreslås att ordalydelsen i 2 punkten i paragrafen ändras så att den motsvarar den ändring som föreslås i 171 § i denna lag. Eftersom avsättningskoefficienten i fortsättningen kan få både positiva och negativa värden, ska momentets ordalydelse preciseras så att det i stället för formuleringen ”det belopp som har överförts på pensionsanstaltens ansvar” ska användas formuleringen ”det belopp som har justerats”. 

194 §. Arbetsgivarnas rätt att få uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till paragrafen fogas en bestämmelse enligt vilken arbetsgivaren har rätt att av pensionsanstalten få nödvändiga uppgifter också om de faktorer som påverkar arbetsgivarens egen arbetspensionsförsäkringsavgift och om hur de inverkar på beloppet av arbetspensionsförsäkringsavgiften. Detta tillägg behövs i lagen i synnerhet eftersom beräkningsgrunden för arbetspensionsförsäkringsbolagets omkostnadsdel enligt 169 § i fortsättningen föreslås bli bolagsspecifik. Tillägget är viktigt för att garantera transparensen i prissättningsstrukturerna och en konkurrens som baserar sig på objektiva faktorer. Genom ändringen av paragrafen utvidgas inte arbetsgivarens rätt att få uppgifter om den beviljade pensionen och dess form. 

201 §. Uppgifter för justering av ålderspensionsåtagandena. I paragrafen föreslås en lagteknisk ändring så att termen ”pensionsansvar” stryks som obehövlig, eftersom formuleringen ”ansvarsskuld” som används i paragrafen också inkluderar det som ska strykas. Ändringen motsvarar terminologin i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021), där formuleringen ”pensionsstiftelsens pensionsansvar” har ersatts med formuleringen ”pensionsstiftelsens ansvarsskuld”. Samtidigt föreslås det att ordalydelsen i paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar den ändring av 171 § som föreslås i denna proposition. Dessutom föreslås språkliga ändringar i paragrafens hänvisningsbestämmelser. 

7.2  Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag

14 §. Ansvarsskuld. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningarna till 169 § i lagen om pension för arbetstagare motsvarar den ändring som föreslås i denna proposition. I 2 mom. i den svenska texten föreslås språkliga preciseringar. 

18 §. Överföringar till det fördelade och det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till 169 § i lagen om pension för arbetstagare motsvarar den ändring som föreslås i denna proposition. Dessutom föreslås i 2 mom. en språklig ändring i hänvisningsbestämmelsen. 

7.3  Lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar

17 §. Risk avseende avkastningskrav och försäkringsrisk. Det föreslås att 1 mom. ändras så att formeln för riskvärdet för klassen för risk avseende avkastningskrav ändras så att den motsvarar den ändring som föreslås i denna proposition. Eftersom värdet på avsättningskoefficienten som avses i 171 § i lagen om pension för arbetstagare enligt propositionen i fortsättningen också kan vara negativt i situationer när pensionsanstalternas solvens är exceptionellt låg, ändras formeln så att den tekniskt också ska fungera då avsättningskoefficienten är negativ. Den föreslagna sammanställningsmetoden kan också tillämpas i situationer med låg solvens, där den nuvarande beräkningsmetoden med multiplikation inte leder till ändamålsenliga resultat. I 1 mom. föreslås dessutom språkliga ändringar. 

Genom förordning av statsrådet fastställs för koefficient C ett nytt värde så att det motsvarar ändringen av formeln. 

7.4  Lagen om sjömanspensioner

154 §. Pensionskassans ansvar för ålderspensionen. Ordalydelsen i 2 punkten ändras så att den motsvarar den ändring av 171 § i lagen om pension för arbetstagare som föreslås i denna proposition. I 2 punkten stryks hänvisningen till de beräkningsgrunder som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet som onödig. 

155 §. Justering av ålderspensionsansvaren med en avsättningskoefficient för pensionsansvaret. Det föreslås att paragrafen ändras så att dess innehåll motsvarar den ändring som föreslås i 171 § i lagen om pension för arbetstagare i denna proposition. Dessutom föreslås språkliga ändringar i paragrafen. 

7.5  Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor

6 kap. Bokslut och verksamhetsberättelse

3 §. Pensionsstiftelsers utjämnande och delägarspecifika bokföring. Det föreslås att det i paragrafens 3 mom. görs en lagteknisk ändring så att formuleringen ”ansvarsskuld” används i stället för ”pensionsansvar”. Ändringen motsvarar den terminologi som används i övrigt i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021).