Genom en begäran om utlåtande daterad den 4 september 2023 begärde finansministeriet av specificerade mottagare ett yttrande om utkastet till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 5 § i lagen om aktiesparkonton. I samband med begäran om utlåtande publicerades också ett utkast till proposition på finansministeriets projektsidahttps://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM088:00/2023. Remisstiden löpte ut den 13 september 2023.
Genom den i propositionen föreslagna ändringen av 5 § i lagen om aktiesparkonton höjs insättningsgränsen för aktiesparkontot från 50 000 euro till 100 000 euro. Förslaget grundar sig på det mål i regeringsprogrammet enligt vilket regeringen strävar efter att förbättra småinvesterarnas ställning och det allmänna ekonomiska kunnandet.
6.2
Remissvaren
Allmänt
I flera yttranden framfördes också andra förslag om behoven att utveckla lagen om aktiesparkonton. De behandlas närmare nedan i sammandraget. Justitieministeriet meddelade att det inte yttrar sig i frågan, medan arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Finlands Bank, Skatteförvaltningen och Finlands Advokatförbund konstaterade att de inte har något att yttra i frågan. Remissvar lämnades av tre privatpersoner som inte understödde eller till och med förkastade en höjning av insättningsgränsen. De ansåg att höjningen skulle minska skattebasen, utgöra en inkomstöverföring till den rikare delen av befolkningen och leda till ojämlikhet samt gå illa ihop med de sparåtgärder som samtidigt vidtas. Konkurrens- och konsumentverket konstaterade att verket inte har något att anmärka på utkastet till proposition. Nordnet Bank AB finsk filial (nedan Nordnet) begär i egenskap av betydande marknadsaktör (marknadsandelen cirka 2/3) en förberedelsetid på minst tre månader för uppdatering och testning av informationssystemen och för kommunikation innan lagen träder i kraft.
Höjning av insättningsgränsen
En höjning av insättningsgränsen understöddes av Börsstiftelsen, Finlands Aktiesparare rf (nedan även Aktiespararna), Nordnet, Centralhandelskammaren, Finanssiala ry, Nasdaq Helsinki Oy, Pääomasijoittajat ry, Euroclear Finland (nedan EFI), Skattebetalarnas Centralförbund rf och Företagarna i Finland rf. En stor del av dem som understödde en höjning av insättningsgränsen understödde också att insättningsgränsen slopas helt och hållet. Negativt inställda till en höjning av insättningsgränsen var utöver de tre privatpersoner som nämns ovan även Finnwatch rf och FFC rf.
Enligt Börsstiftelsen har aktiesparkontona visat sig vara en framgång och den ansåg en höjning av insättningsgränsen för aktiesparkontona vara i hög grad värd att understödja. Börsstiftelsen anser dock att i första hand att insättningsgränsen bör slopas helt och hållet. Enligt Börsstiftelsen är en höjning av insättningsgränsen ett steg i rätt riktning mot att helt avskaffa gränsen och öppna upp för konkurrens. Insättningsgränsen innebär i praktiken att det är arbetsdrygt och dyrt att byta tjänsteleverantör av aktiesparkonton, vilket försvagar konkurrensen mellan tjänsteleverantörerna, och detta återspeglas i högre transaktionskostnader för investerarna.
Finlands Aktiesparare rf anser att höjningen av insättningsgränsen för aktiesparkontona är mycket viktig och sporrar finländarna att spara och investera. Enligt Aktiespararna ligger finländarnas medianförmögenhet på en avsevärt lägre nivå än referensgruppens och är för närvarande på samma nivå som i Östeuropa. Att utveckla aktiesparkontot är ett utmärkt verktyg för att överbrygga denna klyfta. Även Aktiespararna är positivt inställda till att slopa insättningsgränsen helt och hållet.
Centralhandelskammaren understödde regeringspropositionens mål att uppmuntra ägande samt att i enlighet med förslaget höja maximibeloppet av de medel som får sättas in på aktiesparkontot, men ansåg emellertid att en begränsning av maximibeloppet för insättningar inte alls skulle behövas.
Enligt Nasdaq Helsinki Oy ger den högre maximigränsen för insättningar en större möjlighet för spararen att planera och rikta sitt sparande enligt sina behov och sin aktuella livssituation, bland annat till långsiktigt pensionssparande.
Finnwatch ry tar fasta på att syftet med regeringspropositionen och den valda metoden inte är förenliga. Enligt utkastet till regeringsproposition är målet med ändringen ”ett Finland där ägande uppmuntras och folket har världens bästa ekonomiska kunnande”. Enligt utkastet till proposition har regeringen som mål att förbättra möjligheten för alla finländare att nå välstånd och att främja en positiv förändring i en kultur där ägande uppmuntras. Utkastet till proposition kommer emellertid inte med några svar på hur den föreslagna ändringen tjänar dessa mål. Höjningen av insättningsgränsen påverkar inte medborgarnas ekonomiska kunnande och i stället för att stärka alla finländares möjligheter till välstånd stärker den möjligheterna till ökat välstånd närmast för de mest välbärgade, eftersom ändringen endast påverkar den fåtaliga grupp som har möjlighet att placera mer än 50 000 euro på ett aktiesparkonto.
Det är svårt att hitta förnuftiga grunder för en lagändring som ökar den ekonomiska ojämlikheten och minskar statens skatteinkomster. Enligt Finnwatch ry bör planerna på att höja insättningsgränsen slopas. Höjningen av insättningsgränsen gagnar ett fåtal redan förmögna personer.
Finnwatch ry konstaterar vidare att investeringstillgångarna i Finland är mycket koncentrerade: enligt Statistikcentralen ägde den rikaste decilen år 2019 hela 82 procent av börsaktierna. Endast 16 procent av dem som var bosatta i Finland hade placeringar i börsaktier 2021, och hälften av denna grupp hade placeringar i börsaktier som understeg sammanlagt 6 600 euro. Enligt utkastet till regeringsproposition understiger det genomsnittliga beloppet av de medel som satts in på aktiesparkontot 5 000 euro för de drygt 300 000 personer som öppnat ett aktiesparkonto. Enligt utkastet till regeringsproposition är andelen aktiesparkonton som når upp till eller kommer nära det fulla beloppet på 50 000 euro några procent av det totala antalet aktiesparkonton.
Genomsnittsfinländarnas möjligheter till välstånd är enligt Finnwatch ry alltså inte på något sätt beroende av den övre gräns på 50 000 euro som fastställts för aktiesparkontot. Detta framgår också tydligt av konsekvensbedömningarna i regeringspropositionen. Enligt konsekvensbedömningen påverkar den planerade skattefördelen endast en liten del av hushållen: den omfattar mindre än 5 procent av alla som investerar i börsaktier och klart mindre än en procent av alla som bor i Finland. Ändringen kan öka investeringsaktiviteten i denna grupp – men den har inga direkta konsekvenser för andra investerare (det vill säga för största delen av dem som använder ett aktiesparkonto eller för alla finländare). Även om den föreslagna ändringen inte bedöms bidra till att ”kraftigt öka inkomstskillnaderna” är det klart att ändringen både minskar skatteinkomsterna och ökar inkomst- och förmögenhetsskillnaderna. Båda konsekvenserna kan anses vara skadliga i synnerhet i det rådande ekonomiska läget.
FFC rf konstaterar i sitt yttrande att en höjning av insättningstaket för aktiesparkontot inte är ett effektivt sätt att främja investeringar. De medel som styrts till aktiesparkontona har i nuläget fördelats så att insättningsgränsens maximibelopp, alltså 50 000 euro, har uppnåtts eller är nära att uppnås för en liten del av kontona, uppskattningsvis för cirka några procent. På största delen av kontona är de insatta beloppen små. Således gäller de föreslagna ändringarna en mycket liten del av kontoanvändarna.
FFC rf anser det viktigt att påpeka att alla finländare inte har möjlighet att spara eller investera. I enlighet med vad som konstateras i propositionen kan förmögenhet anses vara en nyckelfaktor i fråga om investeringar. Enligt Statistikcentralens statistik fanns det i Finland cirka 718 000 låginkomsttagare år 2021.
Om regeringens strategiska avsikter är att förbättra möjligheterna till välstånd, är ändringar i fråga om aktiesparkontot inte rätt lösning. I stället för att höja den övre gränsen för aktiesparkontot bör regeringen till exempel se till att människor har en tillräcklig lönenivå för att de ska ha råd att också spara och investera.
Med beaktande av det totala antalet konton i fråga om vilka den övre gränsen närmar sig och de nämnda investeringshindren löser en höjning av den övre gränsen för aktiesparkontona inte de utmaningar som nämns i propositionen. Den nuvarande övre gränsen för aktiesparkontot kan inte anses vara en flaskhals eller ett hinder för att ta i bruk aktiesparkontot eller inleda investerande.
Beskattning
Börsstiftelsen begär att finansministeriet på nytt ser över de beräkningar av beskattningens konsekvenser som anges i propositionens konsekvensbedömning.
Börsstiftelsen tar fasta på att aktiesparkontot är en ny produkt och att den typiska investeringshorisonten för en privat investerare ofta är flera år. Det är vanligt att aktieplaceringar görs som sparande och beredskap, och därför bör det anses sannolikt att medel, såsom fondplaceringar, vid behov kommer att lyftas också från aktiesparkontona. Då kommer effekten av att beskattningen skjuts upp att jämnas ut med tiden. Dessutom är den effektiva skattesats som betalas för utdelningar på aktiesparkonton högre än på värdeandelskonton, där utdelningarna endast delvis omfattas av skatten på kapitalinkomst.
När det gäller beskattningen verkar kalkylerna delvis utgå från antagandet att många privata investerare skulle realisera en del av sina övriga investeringstillgångar för att överföra dem till aktiesparkontot, vilket skulle minska statens beskattningsbara utdelningsinkomster. Detta antagande måste anses orealistiskt, eftersom en realisering av investeringar för överföring av medlen till aktiesparkontot skulle leda till avsevärda skattepåföljder för investeraren. Mer sannolikt är att investerarna så småningom överför nya tillgångar eller överskott av kontanter till aktiesparkontot. Detta lindrar de ur statens synvinkel negativa konsekvenserna för skatteintäkterna.
Börsstiftelsen lyfter också fram att vinstandelen av de medel som lyfts från aktiesparkontot beskattas vid beskattningen för det år då medlen lyfts, medan avdragsrätten för förlusterna när medel lyfts från ett konto vars investeringar uppvisar förlust skjuts upp tills hela kontot stängs. Vid investeringar i placeringsfonder fastställs såväl vinster som förluster vid beskattningen för det år då medlen lyfts, och fastställandet av förluster skjuts inte upp till dess att alla fondandelar har sålts.
Det kan antas att den ovannämnda lagstiftningslösningen när det gäller beskattningen inte sporrar till att ta ut medel från aktiesparkontot, vilket bidrar till att minska statens skatteintäkter. Dessutom innehåller den nuvarande modellen ett oönskat incitament att stänga hela kontot, om investeraren vill ta ut medel från aktiesparkontot.
Presumtiv anskaffningsutgift
Beskattningen av aktiesparkonton fungerar i huvudsak på samma sätt som i fråga om placeringsfonder. Investeraren betalar kapitalinkomstskatt på intäkterna i det skede då han eller hon tar ut medel från aktiesparkontot. På motsvarande sätt betalas skatt på placeringsfondernas tillväxtandelar först i samband med försäljningen av fondandelen. Den främsta skillnaden mellan beskattningen av de medel som tas ut från aktiesparkontot och beskattningen av försäljningen av andelar i placeringsfonder är att man vid beskattningen av försäljningsvinsten på andelar i placeringsfonder under vissa förutsättningar från försäljningspriset får dra av de presumtiva anskaffningsutgifterna i stället för inköpspriset. Den presumtiva anskaffningsutgiften för fondandelar som innehas i mindre än tio år är 20 procent av fondandelens försäljningspris och den presumtiva anskaffningsutgiften för fondandelar som innehas i minst 10 år är 40 procent av försäljningspriset.
I synnerhet eftersom inflationen ökat betydligt kan beskattningen av de medel som lyfts från aktiesparkonton under de kommande åren i många fall bli oskäligt sträng jämfört med om en privat investerare hade sparat i värdepapper genom att investera i fondandelar i stället för på ett aktiesparkonto. Beskattningen av sinsemellan jämförbara investeringsprodukter bör vara neutral. Det ska därför vara tillåtet att använda den presumtiva anskaffningsutgiften vid beskattningen av vinstmedel som lyfts från ett aktiesparkonto.
När medel lyfts från ett aktiesparkonto kan den presumtiva anskaffningsutgiften beräknas så att varje euro som satts in på aktiesparkontot vid beskattningen jämställs med en placeringsfondandel. Då kan den presumtiva anskaffningsutgiften tillämpas på kalkylerade ”andelar” som lyfts från aktiesparkontot i enlighet med first in – first out-principen.
Också Aktiespararna förhåller sig reserverat till kalkylerna över minskningen av statens skatteintäkter, om maximigränsen för aktiesparkontot höjs eller slopas helt och hållet. Enligt Aktiespararna bör frågan bedömas på längre sikt, varvid effekten sannolikt kan anses öka skatteintäkterna avsevärt på lång sikt till följd av ökad popularitet för sparandet och den ränta på ränta-effekt som långsiktiga investeringar medför. Dessutom kan statens skatteintäkter öka på kort sikt när förmögenhet realiseras för att placeras på aktiesparkonton.
Aktiespararna ser den svenska modellen som ett intressant alternativ: där sköts den totala beskattningen av aktiesparkontot genom att en avgift av typen förmögenhetsskatt tas ut årligen. Enligt deras uppfattning skulle denna modell öka sparandets popularitet och vara en skattemässig lösning där staten får skatteintäkter under hela investeringstiden. Skatteintäkterna skulle också vara betydligt mer förutsägbara och inte påverkas av konjunkturväxlingarna på aktiemarknaden.
Också Aktiespararna lyfter i sitt yttrande fram avsaknaden av en presumtiv anskaffningsutgift som ett missförhållande. Enligt Aktiespararna är den presumtiva anskaffningsutgiften av stor betydelse i den inflationistiska miljön och utgör en mycket väsentlig del av långsiktiga direktinvesteringar i aktier eller i fondandelar. Utan presumtiv anskaffningsutgift kan investeraren bli tvungen att betala mycket skatt även om investeringen inte har gett någon reell avkastning. Dessutom lyfter Aktiespararna fram behovet av att se över skatten på utdelning.
I sitt yttrande föreslår Aktiespararna också att medlen på aktiesparkontot ska kunna ges till efterkommande generationer inom ramen för den normala gåvoskatten, liksom all annan förmögenhet.
Enligt Finnwatch ry kan de skatteförluster som ändringen medför bli större än beräknat.
Finnwatch ry lyfter i sitt yttrande fram att de skatteförmåner som aktiesparkontot erbjuder baserar sig på att skatt inte betalas på avkastningen på placeringar och försäljningsvinster som inflyter på kontot vid den tidpunkt då de inflyter, utan att beskattningen skjuts upp till den tidpunkt då medel tas ut från kontot. Även om kontot har marknadsförts som ett system som uppmuntrar vanliga människor att investera i aktier, tjänar de skatteförmåner som det erbjuder framför allt dem som kan sätta in betydande summor på kontot och som aktivt bedriver handel med börsaktier. Nu planeras det att skatteförmånerna för denna grupp utvidgas så att insättningsgränsen för aktiesparkontona höjs från 50 000 euro till 100 000 euro.
Skatteintäkterna beräknas till följd av propositionen minska med cirka 5 miljoner euro 2024, och effekten beräknas öka med cirka 5 miljoner euro per år fram till 2028. De faktiska konsekvenserna kan vara större än så, eftersom man i konsekvensbedömningen som en faktor som minskar skatteeffekterna har beaktat de skatter på överlåtelsevinst som förväntas inflyta vid realiseringen av redan befintliga investeringar när medel överförs till aktiesparkonton. Det är osannolikt att investerare skulle sälja sina vinstbringande investeringar för att överföra medlen till ett aktiesparkonto – detta är sällan skattemässigt förnuftigt. Däremot sätter man på aktiesparkontot med största sannolikhet in medel som inte har placerats någon annanstans, varvid någon skatt på överlåtelsevinst inte uppkommer i samband med insättningarna.
Utöver de skatteeffekter som beaktats i konsekvensbedömningen (i praktiken minskade skatter på utdelning och överlåtelsevinst) är aktiesparkonton och andra investeringsinstrument som skjuter upp beskattningen, såsom olika försäkringsskal, alltid förenade med en risk för att skatterna i en del fall blir helt obetalda i stället för uppskjutna. Detta är fallet exempelvis när en person som äger ett aktiesparkonto flyttar utomlands innan de medel som investerats på kontot tas ut. Finland har inte beskattningsrätt i fråga om uttag från ett aktiesparkonto efter det att personen har blivit begränsat skattskyldig i Finland. Skatter tas inte heller alltid ut i den inflyttandes nya hemland. Höjningen av insättningsgränsen ökar eventuella skatteförluster till följd av detta. Möjligheten till skatteundandragande på grund av utflyttning kan hindras genom att man för fysiska personer inför en värdestegringsskatt, som merparten av Finlands jämförelseländer redan tar ut.
Övriga kommentarer
Företagarna i Finland rf betonade att endast finländska aktier i börsbolag eller eventuellt finländska aktier i större utsträckning bör tillåtas som investeringsobjekt för aktiesparkontot.
Börsstiftelsen jämför aktiesparkontot närmast med placeringsfonder, men anser att aktiesparkontona är föremål för ogrundade begränsningar och skattemässiga missförhållanden jämfört till exempel med fondandelar. Aktiesparkontot ska jämställas med andra motsvarande investeringsprodukter.
Börsstiftelsen begär att finansministeriet på nytt ska se över de uppskattningar av konsekvenserna för jämlikheten mellan medborgarna som anges i propositionens konsekvensbedömning.
Börsstiftelsen tar fasta på att utgångspunkten för konsekvensbedömningen är att aktiesparkontot bidrar till att öka ojämlikheten, eftersom alla inte kan eller vill investera. För närvarande är den skattemässiga behandlingen av placeringsfonder och kapitaliseringsavtal lik den för aktiesparkonton, vilket innebär att aktiesparkontot inte kan anses skapa ojämlikhet jämfört med nuläget.
Börsstiftelsen begär att man i konsekvensbedömningen beaktar att redan 991 000 personer den 31 augusti 2023 ägde börsaktier i Finland. Enligt Europeiska kommissionens indikatorer för utvecklingen av kapitalmarknadsunionen hör Finland dessutom på europeisk nivå till de ledande i Europa när det gäller jämställdheten i fråga om investeringar. Antalet finländska hushåll som äger aktier är sett till folkmängden bland de största i Europa. Utvecklingen av aktiesparkontot bidrar till att stärka den ovan avsedda positiva trenden och att främja jämlikheten i hushållens möjligheter till välstånd. Enligt indikatorerna ligger finländarna under EU-genomsnittet sett till värdet av hushållens investeringar i värdepapper, vilket kan anses vara mer problematiskt samhällsekonomiskt sett.
Aktiesparkontot ökar fysiska personers möjligheter att investera i finländska börsbolags aktier, vilket är ett steg mot mera folkkapitalism och hushållens aktivare deltagande i bolagens förvaltning. Tidigare har många privata investerare varit i en betydligt mindre gynnsam ställning när det gäller direktinvesteringar än många professionella aktörer, mycket välbärgade privatpersoner och institutionella investerare. Aktiesparkontot bidrar således till mer jämställda investeringsmöjligheter för fysiska personer.
Centralhandelskammaren kommenterade att granskningen av propositionens konsekvenser gäller en relativt kort tidsperiod. Enligt Centralhandelskammaren har förslaget klart positiva konsekvenser för utvecklingen av kulturen att spara i värdepapper och den frivilliga beredskapen vid sidan av det lagstadgade pensionsskyddet på längre sikt.
Denna synpunkt stöds av en jämförelse av Skatteförvaltningens statistik över olika åldersklasser som visar att aktiva aktiesparkonton är klart vanligare bland personer i åldersklasserna 25—29 år och 30—34 år än bland andra åldersklasser (cirka 7,5 procent av åldersklassen jämfört med i genomsnitt cirka 3,3 procent för alla åldersklasser). När det gäller sparande på längre sikt är den nuvarande maximigränsen på 50 000 euro och den föreslagna maximigränsen på 100 000 euro för aktiesparkonton relativt låga.
Aktiesparkonto vid uppköpserbjudanden
Börsstiftelsen tar också fasta på de praktiska problemen med lagen om aktiesparkonton vid uppköpserbjudanden. För det första förutsätter lagen om aktiesparkonton att kontot endast får innehålla aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform. Vid uppköpserbjudanden inleder budgivaren vanligen en delisting-process när skiljenämnden vid inlösen av minoritetsaktier enligt 18 kap. i aktiebolagslagen har fastställt äganderättens övergång. I detta skede tvingas man av tjänsteleverantörerna av aktiesparkonton sälja de aktier som är föremål för inlösen innan delisting-processen avslutas.
I praktiken innebär detta att en aktieägare vars aktier finns på ett aktiesparkonto inte effektivt kan bestrida lösenbeloppet genom ett skiljemannaförfarande på det sätt som avses i aktiebolagslagen. I ett normalt inlösenförfarande fastställer skiljenämnden äganderättens övergång mot säkerhet genast i början av förfarandet, medan det tas ställning till lösenbeloppet först i skiljenämndens dom. Det kan gå till och med flera år mellan dessa, särskilt om beslutet av skiljenämnden överklagas.
För det andra har det förekommit problem med aktierna på aktiesparkontot redan i uppköpserbjudandefasen. Till exempel i uppköpserbjudandet gällande Caverion Abp fanns det flera konkurrerande budgivare, av vilka en part som alternativt vederlag erbjöd ett slags räntekupong med en betydande ränteförmån som alternativ till enbart kontant vederlag. Här var tanken att valet av räntekupong skulle leda till ett bättre lösenbelopp för aktieägaren i slutändan, men att lösenbeloppet skulle betalas först senare. Dessa räntepapper kunde inte registreras på aktiesparkontot, även om frågan slutligen kunde lösas genom ett ganska komplicerat arrangemang.
Det är ändamålsenligt att det enligt huvudregeln endast får finnas aktier i börsnoterade bolag på ett aktiesparkonto, men de båda ovan beskrivna situationerna är till sin natur temporära och avviker från det normala. Det vore förenligt med lagens anda att på aktiesparkontot tillåta en aktie som avlägsnats från en handelsplats tills inlösen av minoritetsaktier har vunnit laga kraft.
På motsvarande sätt vore det skäligt att på aktiesparkonton tillåta temporära skuldinstrument som getts som vederlag vid ett uppköpserbjudande. I fråga om dessa omvandlas skuldinstrumentet förr eller senare till pengar eller förfaller om uppköpserbjudandet inte realiseras.
Börsstiftelsen föreslår att ovannämnda tekniska frågor ska lösas med ett motsvarande moment som man för närvarande har i 6 § 2 mom. i lagen om aktiesparkonton för att tillåta deltagande i nyemissioner genom att till 6 § foga följande moment:
”Till i 1 mom. 2 punkten avsedda investeringar räknas också sådana värdepapper som har emitterats av emittenten av de i punkten nämnda värdepapperen, även om den offentliga handeln med ovannämnda emittents värdepapper har upphört på grund av ett förfarande för inlösen av minoritetsaktier enligt 18 kap. i aktiebolagslagen (624/2006) eller ett offentligt köpeanbud. En sådan emittents värdepapper får förvaras på ett aktiesparkonto till dess att en lagakraftvunnen dom har meddelats om inlösenförfarandet.”
”Till i 1 mom. 2 punkten avsedda investeringar räknas också temporära skuldinstrument som i samband med ett offentligt uppköpserbjudande getts som vederlag för värdepapper som emittenten av de i punkten nämnda värdepapperen har. Förutsättningen är att ett sådant tillfälligt skuldinstrument omvandlas till kontant vederlag inom [tidsangivelse] efter det att uppköpserbjudandet har genomförts eller att det förfaller när villkoren i det offentliga uppköpserbjudandet förfaller.”
Utveckling av diversifieringsalternativ för aktiesparkontona och tillåtelse även av andra investeringsobjekt på kontona
Aktiespararna fäster vikt vid motiveringen till syftet med att ändra aktiesparkontot och att det är att uppmuntra finländarna att lära sig och bli intresserade av att spara och investera. Särskilt i början kan det visa sig vara svårt att välja aktier. Då vore det bra om spararen hade möjlighet att investera i olika slags indexprodukter.
Centralhandelskammaren ansåg det också viktigt att bestämmelserna om aktiesparkontot i fortsättningen utvecklas så att det blir möjligt att via kontot placera också i andra investeringsobjekt än aktier, såsom i fonder och gröna obligationer (green bonds).
Nasdaq Helsinki Oy konstaterade att en utvidgning av placeringsobjekten exempelvis till placeringsfonder, obligationslån och andra börsnoterade instrument skulle öka aktiesparkontots användbarhet och flexibilitet.
Nordnet fäster vikt vid att urvalet av tillåtna investeringsobjekt i detta sammanhang inte utvidgas till att omfatta annat än aktier. Ur investerarnas synvinkel vore det tydligt att inom kontot tillåta investeringar i alla börsnoterade värdepapper så att urvalet av tillåtna investeringsobjekt utvidgades bland annat med börsnoterade fonder, såsom ETF. Dessa är för många privata investerare behändigare och enklare investeringsobjekt redan på grund av att de är diversifierade. Ändringen skulle lätt kunna genomföras inom ramen för den gällande lagen, eftersom det för alla börsnoterade investeringsobjekt dagligen fås det marknadsvärde som behövs för att beräkna nettovärdet.
Att tillåta alla börsnoterade värdepapper på ett aktiesparkonto skulle försätta finländska investerare i en jämlikare ställning med de övriga nordiska länderna, eftersom egenskaperna hos motsvarande konton till exempel i Sverige och Norge är mer investerarvänliga.
EFI lyfter i sitt yttrande också fram en utvidgning av urvalet av investeringsobjekt på aktiesparkontot till att omfatta också andra värdepapper som är föremål för handel, såsom skuldförbindelser, fondandelar och obligationslån.
Pääomasijoittajat ry önskar att man i utkastet till regeringsproposition också hade bedömt möjligheten att utvidga urvalet av investeringsobjekt från aktier till andra instrument och att tillåta flera aktiesparkonton.
FFC rf tar i sitt yttrande också fasta på det sätt på vilket regeringspropositionen beretts. Eftersom höjningen av insättningsgränsen för aktiesparkonton är ett mål i regeringsprogrammet har inga alternativa handlingsvägar undersökts. Detta kan anses vara utmanande med tanke på lagberedningen, vilket också rådet för bedömning av lagstiftningen tidigare har påtalat.
Finanssiala ry påpekar dessutom att 12 § i lagen om aktiesparkonton behöver ses över med tanke på bestämmelserna om penningtvätt samt att påföljdernas proportionalitet vid öppnandet av flera konton ska bedömas på nytt.
6.3
Hur remissvaren har beaktats i regeringspropositionen
Regeringens proposition med förslag till höjning av insättningsgränsen för aktiesparkonton fick både understöd och motstånd. Understöd fick också ett slopande av insättningsgränsen helt och hållet. Utifrån remissvaren har man inte ändrat propositionen om att höja insättningsgränsen, utan man har i propositionen hållit fast vid den höjning av insättningsgränsen som anges i regeringsprogrammet. I yttrandena lyftes det också fram flera utvecklingsbehov i anslutning till aktiesparkontot, som dock på grund av den hårda tidspressen inte hinner behandlas i samband med höjningen av insättningsgränsen. Den fortsatta beredningen av förslagen skulle förutsätta en grundligare beredning, så propositionen har inte heller till denna del ändrats.
När det kommer till kommentarerna om att tillåta flera aktiesparkonton kan det konstateras att grunden för den ursprungliga begränsningen av antalet konton i lagen om aktiesparkonton var att underlätta uppföljningen av insättningsgränsen. När det gäller byte av tjänsteleverantör för ett aktiesparkonto kan det också konstateras att spararen enligt 13 § i lagen om aktiesparkonton har rätt att säga upp ett avtal om aktiesparkonto och byta tjänsteleverantör. Uppsägning av avtalet kräver inte att medlen realiseras om spararen har ingått ett annat avtal om aktiesparkonto, varvid de influtna medlen direkt förs över till den nya tjänsteleverantören. Medlen ska överföras inom 30 dagar från det att meddelandet togs emot. I Finland tillhandahålls aktiesparkonton för närvarande av sex olika tjänsteleverantörer.
I flera kommentarer föreslogs det att investeringsobjekten på aktiesparkontot ska utvidgas också till andra noterade värdepapper. I anslutning till uppköpserbjudanden föreslogs en möjlighet att på aktiesparkontot tillåta också andra medel än listade aktier. I stället för en skräddarsydd enskild ändring bör behovet av att tillåta andra noterade värdepapper och finansiella instrument utredas i mer omfattande utsträckning, vilket på grund av propositionens brådskande natur inte är möjligt.
Enligt statistik från Euroclear har antalet aktiesparkonton ökat kontinuerligt sedan regleringen trädde i kraft. Emellertid var en betydande del av aktiesparkontona (cirka 45 procent) tomma i augusti 2023. Det genomsnittliga saldot på kontot var då, med beaktande av alla aktiesparkonton, något under 5 000 euro och enligt Skatteförvaltningens uppgifter hade insättningsgränsen nåtts på cirka 12 000 aktiesparkonton. Fördelningen av medlen på aktiesparkontona var ojämn. Enligt uppgifter från Nordnet var det största saldot på ett aktiesparkonto 379 593 euro i augusti 2023. I ljuset av den statistik som presenteras närmare i konsekvensbedömningen verkar utnyttjandet av aktiesparkontot hittills inte ha jämnat ut situationen mellan investerare i olika ställning. Konsekvensbedömningen i regeringspropositionen har inte ändrats när det gäller propositionens konsekvenser för jämlikheten.
Det har utifrån remissvaren inte ansetts nödvändigt att ändra bedömningen av skatteeffekterna av regeringspropositionen eller att utvidga propositionen med andra förslag gällande beskattningen. I remissvaren framfördes avvikande uppfattningar om förslagets skatteeffekter och om bedömningarna av dem och kommenterades också beaktandet av konsekvenserna av ett ökat sparande. Det kan antas att aktiesparkontot i någon mån ökar incitamenten för att spara och investera, men det finns ingen evidensbaserad information om incitamentets effekt. En sådan helt omätbar och mycket osäker konsekvens kan inte beaktas i bedömningarna av skatteeffekterna, annars blir hela konsekvensbedömningen bara önsketänkande. Exempelvis har skatteeffekterna av Sveriges ISK-konton senare i Riksrevisionens revisionsrapport bedömts vara cirka dubbelt så stora som i de ursprungliga konsekvensbedömningarna. Detta är naturligtvis inte direkt jämförbart med Finland, eftersom systemen och de ursprungliga bedömningarna skiljer sig från varandra, men det är ändå ett varnande exempel på att inga stora, svårmätbara dynamiska effekter kompenserar de minskande skatterna på utdelning och överlåtelsevinst. Det finns dock inga uppgifter om konsekvenserna på mycket lång sikt.
Skatteinkomsterna från realiseringen av befintliga investeringar har redan beaktats i kalkylerna, men effekterna av dem antas inte helt kompensera de förlorade skatteinkomsterna. På lång sikt minskar naturligtvis också denna kompensation i förhållande till förlorade skatter på utdelning och överlåtelsevinst, som blir allt större ju mer förmögenhet som har överförts till kontona.
Kritiken mot avsaknaden av en utflyttningsskatt är i viss mån sann, men kan inte lösas i detta sammanhang. I regeringsprogrammet nämns det inte att någon sådan skulle införas.
Med tanke på beskattningen är det lätt att investera i indexprodukter också utan ett aktiesparkonto. Värdestegringar i indexfondernas tillväxtandelar beskattas inte heller innan investeringen realiseras, även om man använder ett värdeandelskonto.
Vad gäller skatten på utdelning bidrar den möjlighet aktiesparkontot erbjuder investeraren att återinvestera utdelningen och utnyttja ränta på ränta-effekten till en mycket förmånlig skattemässig behandling av utdelningen jämfört med värdeandelskontot.
En ändring av den skattemässiga behandlingen av gåvor förutsätter också att begränsningarna i anslutning till aktiesparkontot hävs, i synnerhet när det gäller insättningsbegränsningar och belopp.