1.2
Lag om ändring av konkurrenslagen
2 §.Begränsningar av tillämpningsområdet. Det föreslås att klarhet skapas i det s.k. undantaget som gälle lantbruk i 2 mom. genom att det görs en ändring av teknisk art, så att det ur 2 mom. stryks en mening där det hänvisas till samarbetsformer enligt den gamla marknadsordningsförordningen. Ur momentet stryks med andra ord orden ”och som gäller produktion eller försäljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter”. Efter ändringen omfattar ordalydelsen i 2 mom. klarare alla arrangemang som är tillåtna enligt EU-lagstiftningen.
Enligt 2 § 2 mom. i konkurrenslagen tillämpas 5 § inte på arrangemang som lantbruksproducenter, sammanslutningar av lantbruksproducenter, branschsammanslutningar och sammanslutningar som bildas av sådana sammanslutningar har vidtagit, och som gäller produktion eller försäljning av jordbruksprodukter eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter, om arrangemanget uppfyller de innehållsmässiga förutsättningar som fastställts enligt artikel 42 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) på basis av vilka konkurrensreglerna i artiklarna 101 och 102 i det fördraget inte ska tillämpas. Enligt bestämmelsen i fråga som kallas undantag som gäller jordbruket lämnas vissa samarbetsarrangemang mellan jordbruksproducenter utanför tillämpningsområdet för 5 §.
I förarbetena till bestämmelsen om undantag som gäller jordbruket har det för EU-rättsakternas del hänvisats till artikel 42 och artikel 43 i EUF-fördraget och till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter och förordning (EG) nr 1184/2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med vissa jordbruksvaror, vilka har utfärdats med stöd av dem. Förordning (EG) nr 1234/2007 har sedermera upphävts och ersatts med förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (nedan marknadsordningsförordningen). Marknadsordningsförordningen innehåller ett allmänt undantag som gäller jordbruket (artikel 209), som i sak motsvaras av konkurrenslagens nuvarande undantag för jordbruket. Med stöd av artikel 206 i den nya marknadsordningsförordningen kan det dessutom i förordningen separat föreskrivas om sådana arrangemang som artikel 101 i EUF-fördraget inte tillämpas på.
Konkurrenslagens undantag som gäller jordbruket motsvarar i sin nuvarande form inte de särskilda undantagen i den nya marknadsordningsförordningen, vilket innebär att tolkad enligt sin ordalydelse skulle det undantag som gäller jordbruket inte utgöra arrangemang enligt bestämmelserna om särskilda undantag. Bestämmelsen om undantag som gäller jordbruket föreslås således bli ändrad så att den motsvarar de bestämmelser som den nya marknadsordningsförordningen möjliggör. Efter den ändring av teknisk natur som nu görs avser undantaget i 2 § i konkurrenslagen omfatta samtliga för närvarande gällande och i framtiden eventuellt stiftade undantag från tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på produktionen av och handeln med jordbruksprodukter.
17 §.Förfarandet vid befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall. I paragrafen utvidgas användningsområdet för s.k. förkortad ansökan, så att en sådan ansökan ska kunna lämnas in när man ansöker om nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall samt när konkurrensmyndigheten har förrättat en inspektion i ärendet. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för en förkortad ansökan samt om företrädesrätten för ansökningar.
Paragrafens 2 mom. föreslås bli ändrat så att moments sista mening, som gäller förkortade ansökningar, upphävs. Bestämmelser om förkortade ansökningar ska i stället för 2 mom. tas in i det nya 3 mom.
I det nya 3 mom. föreskrivs om näringsidkarens möjlighet att hos Konkurrens- och konsumentverket ansöka om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften med en förkortad ansökan, om näringsidkaren har inlämnat eller har för avsikt att inlämna en ansökan om befrielse från böter eller nedsättning av böter till Europeiska kommissionen eller den behöriga myndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater. Till skillnad från tidigare ska en förkortad ansökan kunna användas också i sådana fall där nedsättning av påföljdsavgiften söks i kartellfall. En förkortad ansökan ska likaledes till skillnad mot tidigare kunna användas i ett fall enligt 14 § 2 punkten där näringsidkaren efter en inspektion lämnar uppgifter och bevis på basis av vilka Konkurrens- och konsumentverket kan konstatera att en överträdelse av 5 § eller artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har skett. En förkortad ansökan ska få användas endast i kartellfall, trots att påföljdsavgiften med stöd av 18 § i konkurrenslagen kan nedsättas också i andra fall än kartellfall. I momentet föreskrivs dessutom att företrädesrätten för näringsidkarens ansökan vid Konkurrens- och konsumentverket bestäms enligt tidpunkten för inlämnande av den förkortade ansökningen. Således får en näringsidkare som inlämnat en förkortad ansökan företrädesrätt i fråga om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften vid Konkurrens- och konsumentverkets förfarande, om verket beslutar att undersöka det fall som ansökan gäller.
I syfte att undvika eventuella feltolkningar ändras samtidigt ordalydelsen ”kan villkorlig befrielse beviljas” i 17 § 2 mom. så att det inte är möjligt att få villkorlig befrielse på basis av en förkortad ansökan och de avsiktligt bristfälliga uppgifter som lämnats i samband med den. I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om de situationer där näringsidkaren kan ansöka om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av avgiften.
Ändringen har delvis också ett samband med kapitel VI om immunitet mot och nedsättning av böter i direktivförslaget, och särskilt med artikel 16 som gäller immunitet mot böter och artikel 21 som gäller förenklade ansökningar. När direktivförslagets utgång är klar kan dessutom andra behövliga ändringar göras i paragrafen.
I det nya 6 mom., som tidigare var 5 mom., hänvisas till 5 mom., som tidigare var 4 mom. Hänvisningarna till moment påverkar inte innehållet i momentet. De uppgifter och bevis som lämnats för att få befrielse från påföljdsavgift eller nedsatt påföljdsavgift får alltså också fortsättningsvis, i motsats till företagsförklaringen, användas vid behandlingen av ett ärende som gäller konkurrensrättsligt skadestånd.
Bortsett från de ovan nämnda ändringarna och tilläggen ska paragrafen förbli oförändrad.
26 §.Behandlingsfrister. Det föreslås att 1 mom. ändras så att fristen på en månad för ett s.k. beslut i första skedet omvandlas till 23 arbetsdagar. Med arbetsdagar avses i bestämmelsen vardagar från måndag till fredag. Som vardagar räknas dock inte nyårsdagen, trettondedag jul, långfredagen, annandag påsk, första maj, Kristi himmelsfärdsdag, midsommarafton, självständighetsdagen, julafton, juldagen och annandag jul. Fristen beräknas från och med den vardag som följer efter dagen för inlämnande av ansökan.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att fristen på tre månader för ett s.k. beslut i andra skedet omvandlas till 69 arbetsdagar. Dessutom ska 2 mom. ändras så att marknadsdomstolens rätt att förlänga fristen med två månader ändras så att fristen kan förlängas till 46 arbetsdagar.
På grund av att sättet att räkna behandlingsfristen enligt den gällande 26 § i konkurrenslagen är kopplat till kalendermånaderna varierar den tid som Konkurrens- och konsumentverket har till sitt förfogande för undersökning av företagsförvärv beroende på när anmälan om företagsförvärv gjorts. Om den tid som står till förfogande vid tillsynen över företagsförvärv anges i arbetsdagar i stället för kalendermånader, klarläggs och förenhetligas den tidsmässiga längden på undersökningarna av företagsförvärv. Då ska inte längden på en kalendermånad eller det hur helgdagarna infaller inte längre påverka den tid som står till förfogande för behandlingen av ett företagsförvärvsärende. Förslaget förbättrar också Konkurrens- och konsumentverkets möjligheter att göra en tillräcklig bedömning av ett företagsförvärvs konsekvenser för konkurrensen.
30 a §.Konkurrens- och konsumentverkets behörighet. De föreslås att till 1 mom. fogas ordet landskap för att Konkurrens- och konsumentverkets behörighet att tillämpa bestämmelserna i 4 a kap. i konkurrenslagen också ska omfatta den ekonomiska verksamhet som bedrivs av landskap och enheter som dessa har bestämmande inflytande över. Konkurrenslagens neutralitetsbestämmelser äger således enhetligt tillämpning på sådan ekonomisk verksamhet som bedrivs av kommuner, samkommuner, staten, landskapen eller av enheter som de har bestämmande inflytande över.
Förslaget har samband med den riksomfattande social- och hälsovårds- samt landskapsreform vars centrala mål är att inrätta nya landskap och föreskriva om deras förvaltning och ekonomi samt att överföra ansvaret för ordnande av social- och hälsovårdstjänster från kommuner till landskap den 1 januari 2020. Lagstiftningen kommer att innehålla övergångsbestämmelser.
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse lämnades till riksdagen i mars 2017 (RP 15/2017 rd).
I samband med det ska det 1 mom. 3 punktens hänvisning till kommunallagen göras en teknisk korrigering, så att det i stället för en hänvisning till 66 a § i kommunallagen (365/1995) görs en hänvisning till 128 § i kommunallagen (410/2015).
30 c §.Meddelande av förbud, föreläggande eller åläggande. Till paragrafen fogas ordet landskap för att Konkurrens- och konsumentverket ska kunna förbjuda även landskap att använda vissa förfaranden eller verksamhetsstrukturer eller som villkor för förfarande eller den fortsatta verksamheten meddela ålägganden som säkerställer jämlika verksamhetsförutsättningar på marknaden. Inte heller landskapens verksamhet får förordnas att upphöra i sin helhet, om utförandet av uppgiften baserar sig på lagstiftning. Ett förbud, föreläggande eller åläggande enligt paragrafen ska således kunna meddelas enhetligt för kommuner, samkommuner, staten och landskap.
Förslaget har samband med den riksomfattande social- och hälsovårds- samt landskapsreform vars centrala mål är att inrätta nya landskap och föreskriva om deras förvaltning och ekonomi samt att överföra ansvaret för ordnande av social- och hälsovårdstjänster från kommuner till landskap den 1 januari 2020.
30 d §.Separat redovisning. Det föreslås att till 4 a kap. i konkurrenslagen fogas en ny 30 d § om separat redovisning som omfattar sådan ekonomisk verksamhet som kommuner, samkommuner, landskap och staten samt enheter som de har bestämmande inflytande över bedriver i ett konkurrensläge på marknaden. Bestämmelsen omfattar också de landskap som inrättas i samband med landskapsreformen och enheter som de har bestämmande inflytande över.
I den föreslagna 30 d § föreskrivs om skyldigheten för aktörer som avses i 30 a § i konkurrenslagen att ha separat redovisning för olika verksamheter, när aktörerna bedriver både ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden och annan verksamhet. Innehållet i begreppet ekonomisk verksamhet är detsamma som i 30 a §. Med verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden å sin sida avses samma sak som i 126 § i kommunallagen. I förslaget till landskapslag ingår en bestämmelse som innehållsmässigt motsvarar den ovan nämnda bestämmelsen i kommunallagen. Således gäller skyldigheten att ha separat redovisning inte sådana situationer där en aktör inte bedriver ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden. Om en aktör således bedriver endast icke-ekonomisk verksamhet eller både icke-ekonomisk verksamhet och dessutom sådan ekonomisk verksamhet som omfattas av 126 § 2 mom. i kommunallagen och aktören inte alls bedriver någon ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, tillämpas inte skyldigheten att ha separat redovisning.
Den föreslagna skyldigheten att ha separat redovisning gäller också verksamhet enligt 127 § i kommunallagen, dvs. verksamhet som omfattas av undantaget från bolagiseringsskyldigheten. Enligt kommunallagen ska prissättningen ske marknadsmässigt även om verksamheten på grund av undantaget inte behöver bolagiseras. Särredovisning av bokföringen ska således göras i enlighet med konkurrenslagen också i sådana fall där verksamheten inte behövt bolagiseras på grund av kommunallagens undantag från bolagiseringsskyldighet.
I paragrafen föreskrivs om de minimikrav för den separata redovisning som i 30 a § avsedda aktörer som bedriver ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden ska ha. Separat redovisning och sammanställningen av uppgifterna om den åtskilda verksamheten ska göras minst på det sätt som föreskrivs i 30 d §, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lagstiftningen. Om den särredovisning av verksamheterna som gjorts på basis av annan lagstiftning och uppgifterna om den inte uppfyller kraven i 30 d §, är ett offentligt samfund som avses i 30 a § i princip skyldigt att ha separat redovisning och sammanställa uppgifterna om den särredovisade verksamheten i enlighet med 30 d §.
De i paragrafen ålagda skyldigheter som gäller hänförande, dokumentering och uppföljning av intäkterna från och kostnaderna för sådan ekonomisk verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden motsvarar till sina centrala delar bestämmelserna i 6 § i insynslagen. Tillsynen över efterlevnaden av 4 a kap. i konkurrenslagen är förenad med ett behov som motsvarar insynslagens mål att få en så sanningsenlig bild som möjligt av lönsamheten hos den ekonomiska verksamhet som de i 30 a § i konkurrenslagen avsedda offentliga samfunden och de enheter som dessa har bestämmande inflytande över bedriver i ett konkurrensläge på marknaden.
Med hjälp av de föreslagna skyldigheterna att ha separat redovisning och dokumentation kan uppkomsten av konkurrensneutralitetsproblem förebyggas, eftersom den föreslagna bestämmelsen ålägger offentliga samfund och enheter som dessa har bestämmande inflytande över att vara mer omsorgsfulla vid åtskiljandet av intäkter från och kostnader för sådan ekonomisk verksamhet som de bedriver i ett konkurrensläge på marknaden från annan verksamhet som de bedriver samt vid bedömningen av marknadsmässigheten hos den ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden. Dessutom kommer den föreslagna skyldigheten att ha separat redovisning att effektivisera tillsynen, eftersom särredovisningsskyldigheten gör det möjligt att vid Konkurrens- och konsumentverkets tillsyn använda material som upprättats enligt bokföringsreglerna och omfattas av revision. Skyldigheten att ha separat redovisning förbättrar således förutsättningarna för tillsynen i betydlig grad jämfört med nuläget, där offentliga samfund eller enheter som de har bestämmande inflytande över inte har ordnat sin verksamhet så att tillsynsmyndigheten skulle ha möjlighet att bedöma volymen av ekonomisk verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden eller de intäkter eller kostnader som hänförs till den.
I det föreslagna 30 d § 1 mom. föreskrivs om skyldigheten för en kommun, en samkommun, ett landskap, staten eller en enhet som de har bestämmande inflytande över och som bedriver ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden att ha separat redovisning för den ekonomiska verksamheten.
Den separata redovisning som avses i momentet ska göras skilt för varje enhet. Detta betyder att kommuner, samkommuner, landskap, staten och de enheter som de har bestämmande inflytande över ska ha separat redovisning på det sätt som avses i paragrafen för varje enhet som bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden. Som sådan enhet, oberoende av dess rättsliga form eller organisationsstruktur, betraktas varje del av sådant offentligt samfund eller enhet som det har bestämmande inflytande över vilken bedriver ekonomisk verksamhet på marknaden. Sådana enheter är bl.a. bolag, stiftelser och affärsverk samt olika former av organiserad verksamhet som offentliga samfund använder i sin verksamhet, såsom bokföringsenheter, balansräkningsenheter och resultatenheter. Varje ovan avsedd enhet ska således redovisa den verksamhet som enheten bedriver i ett konkurrensläge på marknaden skilt från den övriga verksamheten.
Skyldigheten att ha separat redovisning omfattar den ovan avsedda enhetens hela verksamhet som den bedriver i ett konkurrensläge på marknaden. Enheten ska således ha sådan gemensam bokföring för all ekonomisk verksamhet som den bedriver i ett konkurrensläge på marknaden som är skild från aktörens övriga icke ekonomiska verksamhet. Bestämmelsen äger tillämpning exempelvis i en situation där en kommun i enlighet med kommunallagens bolagiseringsskyldighet har bolagiserat sina enheter, men samma bolag bedriver både sådan ekonomisk verksamhet som sker i ett konkurrensläge på marknaden och annan verksamhet. På motsvarande sätt ska bestämmelsen tillämpas också på alla landskapets eller statens enheter som bedriver ekonomisk verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden. Utöver den separata redovisningen och resultaträkningen för enheter som hör till statens budgetekonomi har staten inte skyldighet att i statens bokslut lägga fram uppgifter om all ekonomisk verksamhet som enheter som hör till statens budgetekonom har bedrivit i ett konkurrensläge på marknaden.
Den föreslagna skyldigheten att ha separat redovisning påverkar dock inte tillsynsmyndighetens rätt att förutsätta mer detaljerade uppgifter om verksamheten hos offentliga samfund eller enheter som de har bestämmande inflytande över, om det behövs för att saken ska kunna utredas. Den föreslagna skyldigheten att ha separat redovisning påverkar inte heller myndighetens rätt att förutsätta en mer detaljerad särredovisning av den ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden i enskilda fall, om detta behövs enligt myndighetens utredningar för att kunna undanröja ett konkurrensneutralitetsproblem.
I 2 mom. föreskrivs att intäkterna från och kostnaderna för verksamheterna ska presenteras i form av en resultaträkning som upprättas för varje räkenskapsperiod och som ska kunna härledas från bokföringen hos en i 1 mom. avsedd aktör och som ska upprättas enligt bestämmelserna i bokföringslagen (1336/1997) eller enligt andra bestämmelser om bokföring som tillämpas på aktören i fråga. Om offentliga samfunds bokföringsskyldighet föreskrivs utöver eller vid sidan av bokföringslagen dessutom i andra författningar om bokföring. Dylika bestämmelser om bokföring som gäller offentliga samfund finns bl.a. i lagen om statsbudgeten (423/1988) och i kommunallagen. I det förslag till landskapslag som behandlas som bäst av riksdagen finns också bestämmelser som kompletterar den allmänna bokföringslagen.
I den resultaträkningen för de särredovisade verksamheterna ska innehålla alla verksamhetsspecifika intäkter och utgifter. Objektivt och sakligt motiverade principer för kostnadsredovisning ska tillämpas vid specifikationen och hänförandet av intäkterna och kostnaderna. Principerna ska tillämpas systematiskt och som tilläggsuppgift ska ges en klar beskrivning av dem.
Offentliga samfunds ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden ska täcka alla kostnader i anslutning till verksamheten i stället för kostnaderna för endast produktionen av prestationer. De principer om fördelning av kostnader som används vid kostnadsberäkningen ska vara förenliga med orsaksprincipen, och den resultaträkning som upprättas enligt dem ska ge en korrekt bild av lönsamheten hos den ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden när den betraktas som självständig funktion.
Till kostnaderna för den ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden ska räknas alla direkta och indirekta kostnader som har samband med den. De allmänna och gemensamma kostnaderna ska fördelas och till den ekonomiska verksamheten ska hänföras den del av de allmänna och gemensamma kostnaderna, kapitalkostnaderna och andra kalkylmässiga poster som hör till den.
Generellt avses med orsaksprincipen att kostnaderna hänförs till det räkenskapsobjekt som har orsakat kostnaden. Kostnaderna hänförs och periodiseras till de perioder och de åtgärder som de anses ha förorsakats av. Om en faktor som förklarar uppkomsten av en kostnad finns, ska kostnaderna fördelas i enlighet med den.
Kostnadsberäkningen och beskrivningen av den ska vara tillräckligt exakt i fråga om tillsynen över marknadsmässigheten hos prissättningen. Kostnadsberäkningen ska ordnas och dokumenteras så att kostnaderna för den ekonomiska verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden kan utredas på verifierbara och objektiva grunder. Också andelen av kapitalkostnaderna ska utredas för att det ska kunna bedömas huruvida en skälig avkastning har krävts på det kapital som är bundet vid den ovan avsedda verksamheten.
En tydlig presentation av principerna för kostnadsredovisning är särskilt viktig för att man ska kunna verifiera att konteringen och fördelningen av inkomsterna och utgifterna har skett på ett objektivt och korrekt sätt. Intäkterna från och kostnaderna för de olika verksamheter ska presenteras i form av en resultaträkning som upprättas för varje räkenskapsperiod och som ska kunna härledas från aktörens bokföring. På detta sätt kan det säkerställas att de värderings- och periodiseringsprinciper som har följts stämmer överens med dem som tillämpas på aktörens övriga verksamheter och granskningen av resultaträkningen underlättas.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att resultaträkningarna och tilläggsuppgifterna är offentliga och ska presenteras som en not till bokslutet för att underlätta tolkningen och granskningen av informationen om verksamheterna. Om en i 1 mom. avsedd enhet inte själv har skyldighet att upprätta bokslut, ska den resultaträkning som avses ovan i 2 mom. presenteras som noter till bokslutet för den organisation som den i 1 mom. avsedda enheten utgör en del av.
I 4 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket utövar tillsyn över fullgörandet av skyldigheten att ha separat redovisning. I momentet föreskrivs att om fullgörandet av skyldigheten enligt 1 eller 2 mom. försummas, kan Konkurrens- och konsumentverket ålägga kommunen, samkommunen, landskapet eller staten att vid vite lämna särredovisningen, resultaträkningen och bokslutet enligt 1–2 mom. samt en beskrivning av principerna för kostnadsredovisningen inom en tidsfrist som verket bestämmer. På föreläggande och utdömande av vite ska bestämmelserna i 46 § i konkurrenslagen tillämpas. Den skyldighet som åsyftas i momentet ska åläggas kommuner, samkommuner, landskap eller staten. Detta hindrar inte att Konkurrens- och konsumentverket med en enhet som en kommun, en samkommun, ett landskap eller staten har bestämmande inflytande över förhandlar om avhjälpande av brister i fullgörandet av den särredovisningsskyldighet som föreskrivs i 1—2 mom. Vite ska föreläggas kommunen, samkommunen, landskapet eller staten.
I 5 mom. föreskrivs att verksamhet i liten skala inte ska omfattas av skyldigheten att ha separat redovisning. I momentet konstateras att bestämmelserna i de tidigare momenten inte tillämpas när omsättningen inom den ekonomiska verksamhet som bedrivs av en i 1 mom. avsedd enhet i ett konkurrensläge på marknaden underskrider 40 000 euro. Vid fastställandet av gränsvärdet beaktades å ena sidan den administrativa börda som det medför för små enheter och å andra sidan de fördelar i form av tryggad konkurrensneutralitet som uppnås genom skyldigheten att ha separat redovisning. När beloppet av gränsvärde uppskattades beaktades dessutom den årliga omsättning för ett litet företag med 1 -5 anställda som kan betraktas som normal.
Syftet med uteslutningen av sådan verksamhet som avses i momentet från skyldigheten att ha separat redovisning enligt denna lag är inte att skapa sådan reglering som skulle hindra Konkurrens- och konsumentverket från att ingripa i sådana konkurrensneutralitetsproblem som eventuellt förekommer i verksamheten i fråga. Den omsättning som underskrider det gränsvärde som leder till skyldighet att ha separat redovisning kan således inte anses betyda att verksamheten ska anses ske i så liten skala att den inte skulle kunna ha negativa marknadseffekter. Konkurrens- och konsumentverket ska också i fortsättningen alltid göra en bedömning av marknadseffekterna från fall till fall och ska vid behov kunna ingripa i bristande konkurrensneutralitet också i fråga om sådan verksamhet som underskrider gränsvärdet för omsättning enligt ovan. Vid bedömningen av när skyldigheten att ha separat redovisning inträder ska omsättningen inom den ekonomiska verksamhet som sker i ett konkurrensläge på marknaden beräknas för den enhet som avses i 1 mom. eller för den organisation som den i 1 mom. avsedda enheten utgör en del av enligt utgångsdatumet för den senast avslutade hela räkenskapsperioden.
Skyldigheten att ha separat redovisning enligt konkurrenslagen har inte någon inverkan på ställningen av enheter som är anknutna till den upphandlande enheten enligt upphandlingslagen och bestämmelserna i samband med den. Ställningen som anknuten enhet enligt 15 § i lagen om offentlig upphandling och koncession bibehålls enligt upphandlingslagen, om enheten bedriver högst fem procent av sin affärsverksamhet och med högst en andel på 500 000 euro tillsammans med andra aktörer än de upphandlande enheter som utövar ett bestämmande inflytande över den. Procentandelen uppgår till 10 och gränsen på 500 000 euro tillämpas inte när det inte förekommer verksamhet som bedrivs på marknadsvillkor och motsvarar affärsverksamheten vid den enhet som den upphandlande enheten utövar ett bestämmande inflytande över. Gränsen för skyldigheten att ha separat redovisning enligt 30 d § i konkurrenslagen är således lägre än gränsen för bibehållande av ställningen som anknuten enhet. Således omfattas kommunens upphandling hos en anknuten enhet i bolagsform inte av upphandlingslagen, men det bolag som består av en anknuten enhet ska ha separat redovisning, om värdet av dess ekonomiska verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden uppgår till eller överskrider 40 000 euro per år.
I 6 mom. lämnas sådan verksamhet som 30 b § äger tillämpning på utanför tillämpningsområdet för 30 d §. Paragrafen om skyldighet att ha separat redovisning ska inte tillämpas på sådan verksamhet som 30 b § om undantag från tillämpningen av lagens neutralitetsbestämmelser äger tillämpning på.
32 §.Ärendenas angelägenhetsordning och lämnande av ett ärende utan prövning. I paragrafen föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets prioritering av de ärenden som det behandlar och förutsättningarna för detta. Till paragrafen fogas en ny prioriteringsgrund som har att göra med konkurrensbegränsningens betydelse och i paragrafen klarläggs att verket har prövningsrätt när det gäller prioritering av ärenden.
Till 2 mom. fogas ordet ”kan” för att göra klart att Konkurrens- och konsumentverket har prövningsrätt vid tillämpningen av prioriteringsgrunderna, och att någon skyldighet att lämna ett ärende utan prövning inte föreligger.
Till 2 mom. fogas också en ny, femte prioriteringsgrund. Enligt 2 mom. 5 punkten kan Konkurrens- och konsumentverket lämna ärendet utan prövning om det inte kan anses sannolikt att den misstänkta konkurrensbegränsningen på ett betydande sätt skulle påverka förutsättningarna för en sund och fungerande konkurrens. Tillägget gör det möjligt att beakta konkurrensbegränsningens betydelse som en grund för lämnande av ärendet utan prövning. Således ska tillsynsmyndigheten kunna rikta sina begränsade resurser till utredning av sådana konkurrensbegränsningar som är de mest skadliga med tanke på den samhällsekonomiska prestationsförmågan och den ekonomiska tillväxten. Bestämmelsen i 32 § 2 mom. 5 punkten i konkurrenslagen omfattar endast sådana konkurrensbegränsningar som avses i 5 och 7 § i konkurrenslagen och i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.
Konkurrens- och konsumentverkets beslut att lämna ett ärende utan prövning på basis av 32 § i konkurrenslagen innehåller inte någon bedömning av den misstänkta konkurrensbegränsningens lagenlighet. Verket tar ett ärende som varit föremål för beslut upp för ny undersökning, om det får ny information. Det är möjligt att hos marknadsdomstolen söka ändring i ett beslut om lämnande av ett ärende utan prövning. Dessutom har en näringsidkare som lidit skada rätt att hos en allmän domstol yrka på ersättning för den skada som denne lidit.
Bestämmelserna i 32 § 2 mom. i den gällande konkurrenslagen kopplar lämnandet av ett ärende utan prövning å ena sidan till graden av sannolikhet för en konkurrensbegränsning och å andra sidan till fungerande konkurrens på den marknad som konkurrensbegränsningen inriktar sig på. Den gällande bestämmelsen fäster inte någon uppmärksamhet vid konkurrensbegränsningens betydelse som en grund för lämnande av ett ärende utan prövning. I ljuset av den nuvarande ordalydelsen i 32 § 2 mom. bör Konkurrens- och konsumentverket således göra en täckande utredning och fatta ett täckande beslut också i sådana ärenden där en redan i sig förbjuden konkurrensbegränsning är sannolik och konkurrensen som helhet betraktat kan betraktas som fungerande men ärendet annars har liten betydelse. Särskilt kravet angående fungerande konkurrens som grund för att lämna ärendet utan prövning har i praktiken visat sig vara problematiskt, då konkurrensens funktion redan i princip kan ifrågasättas på flera marknader, exempelvis på grund av att marknaden är geografiskt begränsad eller på grund av det låga antalet företag som är verksamma på marknaden.
Enligt 1 § i konkurrenslagen är syftet med lagen att trygga en sund och fungerande ekonomisk konkurrens mot skadliga konkurrensbegränsningar. I paragrafen föreskrivs att när konkurrenslagen tillämpas ska särskild hänsyn tas till skyddande av marknadens verksamhetsbetingelser och friheten att idka näring, så att också kunderna och konsumenterna kan dra nytta av konkurrensen. Den föreslagna bestämmelsen kopplar bedömningen av den misstänkta konkurrensbegränsningens betydelse till lagens syfte enligt 1 §. Vid granskningen av huruvida förutsättningarna i 2 mom. 5 punkten uppfylls är det å ena sidan fråga om bedömning av sådana inverkningar som begränsningen med fog kan anses kunna ha på marknadsprocessens funktion. Å andra sidan bör man vid bedömningen av en konkurrensbegränsnings betydelse fästa uppmärksamhet vid anvisningen om tillämpning av 1 § 2 mom. och bedöma betydelsen också med avseende på tryggandet av näringsfriheten samt de förluster som en misstänkt konkurrensbegränsning orsakar för kunder och konsumenter. Huvudregeln är dock att verket borde koncentrera sig på frågor som påverkar den samhällsekonomiska prestationsförmågan och lämna utan prövning sådana ärenden som har obetydliga ekonomiska verkningar eller verkningar som är geografiskt eller målgruppsmässigt begränsade.
Vid bedömningen av konkurrensbegränsningens betydelse ska uppmärksamhet fästas vid förfarandets art. Som mest skadliga betraktas s.k. rena (nakna) konkurrensbegränsningar, såsom karteller och grova förfaranden som utesluter konkurrenter från marknaden. Vid sidan av arten av konkurrensbegränsning bör dock uppmärksamhet fästas också vid verksamhetens omfattning, verksamhetens principiella betydelse samt vid de konsekvenser som verksamheten skulle ha för marknadens funktion och kunderna samt för konsumenternas intresse, om förfarandet utvidgas så att det tillämpas allmänt på marknaden.
Också i det fall att kriteriet i 32 § 2 mom. 5 punkten i konkurrenslagen uppfylls, kan verket behandla ärendet om det är ändamålsenligt. Det kan vara ändamålsenligt att behandla ett ärende exempelvis för att skapa klarhet i tolkningen av lagen eller i sådana fall då det förfarande som är föremål för bedömning är allmänt förekommande på marknaden.
33 §.Skyldighet att lämna upplysningar. Paragrafen föreslås bli ändrad så att där förenas upplysningsskyldigheterna enligt 33 § och 30 d § i den gällande konkurrenslagen och paragrafen ska även omfatta landskap och enheter som de har ett bestämmande inflytande över. Den 33 § i lagförslag nr 2 som gäller skyldighet att lämna upplysningar och som ska träda i kraft vid ingången av 2020 omfattar således utöver de aktörer som nämns i den temporära 33 § dessutom också i 5 § i förslaget till landskapslag (RP 15/2017 rd) avsedda landskap och enheter som de har ett bestämmande inflytande över.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att skyldigheten att lämna Konkurrens- och konsumentverket alla uppgifter och handlingar som behövs för att verket ska kunna bedöma en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt utreda konkurrensförhållanden och bedöma ett företagsförvärv som avses i 4 kap. ska omfatta också landskap och enheter som de har bestämmande inflytande över. Att landskap fogas till bestämmelsen har samband med den riksomfattande social- och hälsovårds- samt landskapsreformen, som innebär att ansvaret för ordnande av social- och hälsovårdstjänster överförs från kommuner till landskap vid ingången av 2020. Bestämmelsen gäller alltså skyldigheten för näringsidkare, näringsidkarnas sammanslutningar, upphandlande enheter, kommuner, samkommuner, landskap, staten och de enheter som dessa har bestämmande inflytande över att lämna upplysningar till Konkurrens- och konsumentverket. Bestämmelserna i 33 § i lagförslag nr 1 som ska träda i kraft temporärt har i detaljmotiveringen till 33 § ovan konstaterats i tillämpliga delar också omfatta landskapen och enheter som de har bestämmande inflytande över.
35 §.Inspektioner av näringsidkares affärslokaler. I propositionen föreslås paragrafen bli ändrad så att Konkurrens- och konsumentverket ska ha rätt att förrätta granskningar av näringsidkarens elektroniska material också i sina egna lokaler utöver näringsidkarens lokaler. Den fortsatta inspektionen med granskning av elektroniskt material i Konkurrens- och konsumentverkets lokaler effektiviserar inspektionsförfarandet och möjliggör genomgång av omfattande datamaterial på ett sätt som medför mindre olägenhet för den näringsidkare som är föremål för inspektion. Granskningen ska omfatta endast tillfälliga kopior av data, så att ursprungliga data finns kvar hos näringsidkaren och står till dennes förfogande.
I 1 mom. finns bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att förrätta inspektion i näringsidkarens affärslokaler. Bestämmelsen kommer att ändras genom lagen om statens tillstånds- och tillsynsverk, så att hänvisningen till regionförvaltningsverkets tjänstemän stryks ur bestämmelsen.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 3 mom. som ska innehålla bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att göra tillfälliga kopior av elektroniskt material, dvs. dataregistreringar och data, samt att göra sökningar i dessa i sina egna lokaler. Den definition på termen data som används i 35, 36 och 37 § i konkurrenslagen motsvarar den definition på datorbehandlingsbara uppgifter som ingår i Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet (CETS 185) och Europeiska unionens råds rambeslut av den 24 februari 2005 (2005/222/RIF, EUT L 69/67 16.3.2005, om angrepp mot informationssystem). Enligt den avses med datorbehandlingsbara uppgifter framställning av fakta, information eller begrepp i en form som lämpar sig för behandling i ett informationssystem, inklusive program som lämpar sig för att få ett informationssystem att utföra en viss uppgift. Rätten att granska data i Konkurrens- och konsumentverkets lokaler enligt det föreslagna momentet omfattar inte ursprungliga data utan endast sådana tillfälliga kopior som gjorts av data.
Granskningen av de tillfälliga kopiorna av data ska ske i sådana lokaler vid Konkurrens- och konsumentverket som lämpar sig för ändamålet. Konkurrens- och konsumentverket ska med tanke på granskningen av tillfälliga kopior av data reservera ett eller flera rum som lämpar sig för ändamålet och skydda data som ska granskas så att endast de tjänstemän som nämns i inspektionsbeslutet har rätt att behandla den. Konkurrens- och konsumentverket utför granskningen av de tillfälliga kopiorna av data de dagar som verket i förväg meddelat näringsidkaren och i princip under tjänstetid. Den fortsatta inspektionen i Konkurrens- och konsumentverkets lokaler effektiviserar Konkurrens- och konsumentverkets inspektionsverksamhet och är ändamålsenlig särskilt i samband med omfattande inspektioner.
I 3 mom. föreskrivs dessutom om Konkurrens- och konsumentverkets skyldighet att förstöra de tillfälliga kopiorna av data omedelbart efter att inspektionen är genomförd. De kopior av material som gjorts med tanke på den elektroniska inspektionen utgör inte en del av verkets undersökningsmaterial. Konkurrens- och konsumentverket använder de tillfälliga kopiorna av elektroniskt material endast för sökning av sådant material som har betydelse ur undersökningssynvinkel. De tillfälliga kopior som finns hos Konkurrens- och konsumentverket för att undersökas ska förstöras, när det material som är av betydelse för undersökningen har identifierats och kopierats för att utgöra en del av verkets undersökningsmaterial. De tillfälliga kopiorna förstörs med en tillförlitlig metod, exempelvis genom att skriva över innehållet i de lagringsmedia där uppgifterna fanns.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets skyldighet att följa 39 § i förvaltningslagen. Konkurrens- och konsumentverket har en skyldighet att följa 39 § i förvaltningslagen både när verket företar inspektion i näringsidkarens lokaler och när det granskar tillfälliga kopior i sina egna lokaler. Enligt 39 § i förvaltningslagen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Medan inspektionen pågår ska parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. I 39 § i förvaltningslagen konstateras att den som förrättar inspektion ska utan dröjsmål avfatta en inspektionsberättelse över inspektionen. Av inspektionsberättelsen ska inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen ska delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen. Den näringsidkare som är föremål för inspektion och dennes representant har således rätt att närvara när konkurrens- och konsumentverket i sina egna lokaler genomför granskningar av den tillfälliga kopian av data. Av momentet följer således att Konkurrens- och konsumentverket inte i sina egna lokaler får granska en tillfällig kopia som tagits i en näringsidkares lokaler, om näringsidkaren inte beretts ett tillfälle att närvara när kopian granskas.
De ändringar som föreslås i paragrafen har inte någon inverkan på den gällande lagens 44 § om ändringssökande. Det ska alltså i fortsättningen heller inte vara möjligt att anföra särskilda besvär över inspektionsbeslutet.
På basis av en annan regeringsproposition (RP 193/2017 rd) ska till paragrafen fogas ett nytt moment som har samband med avtalet mellan de nordiska konkurrensmyndigheterna om samarbete i konkurrensfrågor. Republikens president har den 20 april 2018 godkänt det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor och stadfäst lagen om det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor och lagen om ändring av konkurrenslagen. Bestämmelser om ikraftträdandet av lagarna utfärdas genom förordning av statsrådet.
36 §.Inspektioner av andra lokaler. I propositionen föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 35 § i konkurrenslagen. Fortsatt inspektion med granskning av det elektroniska materialet i Konkurrens- och konsumentverkets egna lokaler ska såldes vara möjlig också i andra lokaler än sådana som avses i 35 §, om det finns grundad anledning att misstänka att där förvaras bokföring eller andra handlingar som har samband med affärsverksamheten och föremålet för inspektionen och som kan ha betydelse för att ett brott mot konkurrensreglerna ska kunna bevisas.
Paragrafens 1 mom. kommer att ändras genom lagen om statens tillstånds- och tillsynsverk, så att hänvisningen till regionförvaltningsverkets tjänstemän stryks ur bestämmelsen.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 4 mom. med bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att i samband med inspektioner av andra än näringsidkarens affärslokaler göra tillfälliga kopior av elektroniskt material, dvs. datalagringar och data, samt att göra sökningar i dessa i sina egna lokaler. I 4 mom. föreskrivs dessutom om Konkurrens- och konsumentverkets skyldighet att förstöra de tillfälliga kopiorna av data efter att inspektionen är genomförd. Bestämmelsens motiveringar är desamma som motiveringarna till 35 §.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om tillämpligheten av 39 § i förvaltningslagen på de inspektioner som förrättas av Konkurrens- och konsumentverket. Bestämmelsens motiveringar är desamma som motiveringarna till 35 §.
På basis av en annan regeringsproposition (RP 193/2017 rd) ska till paragrafen fogas ett nytt moment som har samband med det nordiska avtalet om samarbete i konkurrensfrågor. Republikens president har den 20 april 2018 godkänt avtalet om samarbete i konkurrensfrågor mellan konkurrensmyndigheterna i de nordiska länderna och stadfäst lagen om det nordiska samarbetet i konkurrensfrågor och lagen om ändring av konkurrenslagen. Bestämmelser om ikraftträdandet av lagarna utfärdas genom förordning av statsrådet.
37 §.Förfarandet vid inspektioner. Till 1 mom. läggs till orden "oberoende av lagringsmedia" för att skapa klarhet i att inspektionsrätten är oberoende av det medium på vilket materialet lagrats. Således har de tjänstemän som förrättar inspektion rätt att oberoende av lagringsmedia granska och ta kopior av näringsidkarnas och sammanslutningarnas affärskorrespondens, bokföring, dataregistreringar och andra handlingar och data som kan ha betydelse för tillsynen över att denna lag samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs.
Verkets rätt att företa inspektioner baserar sig på konkurrenslagen, men innehållet i inspektionerna samt verkets och företagets rättigheter och skyldigheter regleras utöver konkurrenslagen också i förvaltningslagen. I den gällande lagstiftningen finns inga uttryckliga bestämmelser om exempelvis rätt att undersöka mobiltelefoner. I den nuvarande datatekniska omgivningen är det dock viktigt att klargöra att Konkurrens- och konsumentverket får undersöka alla lagringsmedia som används av det företag som är föremål för inspektion.
Särskild noggrannhet bör iakttas vid undersökningen av mobil utrustning eftersom den, i större utsträckning än andra anordningar som är föremål för undersökning, kan innehålla material som omfattas av integritetsskyddet. Sådant material som omfattas av integritetsskyddet är exempelvis e-postmeddelanden som har samband med privatlivet. Verket har rätt att försäkra sig om huruvida ett material faller inom Konkurrens- och konsumentverkets inspektionsbefogenheter, men till inspektörernas tjänsteplikt hör att låta bli att närmare sätta sig in i material som konstaterats vara privat. Inspektörerna omfattas av tystnadsplikt när det gäller innehållet i det privata materialet. Med stöd av lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004) svarar arbetsgivaren för att dess företrädare eller personalmedlem under inspektionens gång eller efter den inte olagligt tar del av en arbetstagares material.
Förslaget som gäller oberoendet från det lagringsmedium som använts kan anses ligga i linje med artikel 6 i direktivförslaget om nationella konkurrensmyndigheters befogenheter. Enligt artikeln ska företrädare för nationella konkurrensmyndigheter som förrättar inspektion ha befogenhet att granska räkenskaperna och andra affärshandlingar som avser verksamheten, oberoende av på vilket medium de lagras, inklusive rätten att få tillgång till information som är tillgänglig för den enhet som är föremål för inspektionen. Enligt punkt 21 i ingressen till direktivförslaget bör nationella administrativa konkurrensmyndigheters utredningsbefogenheter vara lämpade för att klara av den digitala miljön och bör göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få all information i digital form, även uppgifter som erhållits på kriminalteknisk väg, som avser det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för utredningsåtgärden, oavsett på vilket medium uppgifterna lagras, t.ex. på bärbara datorer, mobiltelefoner och annan mobil utrustning. Förslaget till klargörande av saken ligger således i linje med direktivförslaget.
39 §.Informationsutbytet mellan myndigheter. I paragrafen finns bestämmelser om informationsutbytet mellan Konkurrens- och konsumentverket och andra myndigheter. Paragrafens rubrik ska ändras så att den motsvarar det mer omfattande innehållet i paragrafen. Paragrafens rubrik i den gällande lagen ”Utlämnande av sekretessbelagda handlingar till vissa myndigheter” ersätts med rubriken ”Informationsutbytet mellan myndigheter”.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket har rätt att trots sekretessbestämmelserna lämna ut handlingar eller uppgifter till en annan myndighet som nämns i momentet, om det behövs för skötseln av den andra myndighetens lagstadgade uppgifter. Momentet förpliktar inte Konkurrens- och konsumentverket att lämna ut uppgifter och handlingar. Momentet gäller utlämnande av sådana handlingar eller uppgifter som verket fått eller upprättat i samband med utredningen av konkurrensbegränsningar enligt 2 och 4 a kap. och vid tillsynen över företagsförvärv enligt 4 kap. De uppgifter som lämnas ut kan således omfatta sådana uppgifter och handlingar som fåtts eller upprättats i samband med utredningen av förbjudna konkurrensbegränsningar mellan näringsidkare och missbruk av dominerande marknadsställning samt vid tillsynen över att konkurrensneutralitetsbestämmelserna iakttas och tillsynen över företagsförvärv.
Enligt 39 § i den gällande konkurrenslagen har Konkurrens- och konsumentverket rätt att lämna ut en sådan sekretessbelagd handling som verket fått eller upprättat i samband med skötseln av sina uppgifter enligt konkurrenslagen till Finansinspektionen, Energimarknadsverket, Kommunikationsverket och Patent- och registerstyrelsen. Enligt det föreslagna momentet ska Konkurrens- och konsumentverket kunna lämna ut uppgifter och handlingar, utöver de myndigheter som nämns i den gällande paragrafen, dessutom till förundersökningsmyndigheter, åklagare, Centralen för utredning av penningtvätt och Skatteförvaltningen. Energimarknadsverkets namn korrigeras i paragrafen så att där talas om Energimyndigheten.
Grundlagsutskottet har ansett att rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand går ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade genom den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen (GrUU 49/2016 rd). Med beaktande av omfattningen av Konkurrens- och konsumentverkets rätt enligt 33 § att få upplysningar samt det att rätten till upplysningar också omfattar personuppgifter är andra myndigheters rätt att med stöd av 39 § 1 mom. få handlingar och information av Konkurrens- och konsumentverket bunden vid dessa myndigheters uppgifter enligt lag. I den föreslagna bestämmelsen uppräknas de ändamål för vilka Konkurrens- och konsumentverket har rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter eller handlingar till någon annan myndighet.
Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen (731/1999) och då noterat bland annat hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet ha gällt "behövliga uppgifter" för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (GrUU 17/2016 rd).
Med stöd av 39 § 1 mom. ska sekretessbelagda upplysningar eller handlingar kunna lämnas ut till Finansinspektionen för tillsynsuppgifter i samband med affärstransaktioner som hänför sig till leverans- och derivatavtal för el eller naturgas. Bestämmelsen motsvarar 71 § 1 mom. 11 b-punkten i lagen om Finansinspektionen där det föreskrivs om Finansinspektionens rätt att lämna ut sekretessbelagd information till Konkurrens- och konsumentverket. Bestämmelsen grundar sig på bestämmelserna om myndighetssamarbete i elmarknadsdirektivet (2009/72/EG) och naturgasmarknadsdirektivet (2009/73/EG).
Med stöd av 39 § 1 mom. 2 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till Energimyndigheten för den tillsyn över el- och naturgasmarknaden som avses i 1 § 1 mom. i lagen om Energimyndigheten (870/2013). På samma sätt som i fråga om 39 § 1 mom. 1 punkten grundar sig rätten på bestämmelserna om myndighetssamarbete i elmarknadsdirektivet och naturgasmarknadsdirektivet.
Med stöd av 39 § 1 mom. 3 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till Patent- och registerstyrelsen för tillsynsuppgifter som avses i 54 § 1 mom 1 punkten i lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och i 14 kap. i stiftelselagen (487/2015).
Med stöd av 39 § 1 mom. 4 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till förundersökningsmyndigheterna för att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning samt med tanke på förundersökningsmyndigheternas andra uppgifter i anslutning till insamling och lagring av information. Med förundersökningsmyndigheter avses de myndigheter som nämns i 2 kap. 1 § i förundersökningslagen (805/2011).
Med stöd av 39 § 1 mom. 5 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till åklagare med tanke på deras uppgifter enligt 6 § i lagen om åklagarväsendet (439/2011).
Med stöd av 39 § 1 mom. 6 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till centralen för utredning av penningtvätt med tanke på skötseln av dess uppgifter enligt 2 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt (445/2017).
Med stöd av 39 § 1 mom. 7 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till statens revisionsverk med tanke på skötseln av de revisionsuppgifter som föreskrivs i lagen om statens revisionsverk (676/2000).
Med stöd av 39 § 1 mom. 8 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till Skatteförvaltningen med tanke på skötseln av uppgifter i anslutning till verkställandet av beskattningen, utövandet av skattekontroll och skötseln av uppgifter i samband med uppbörd, indrivning och redovisning av skatter och avgifter.
Med stöd av 39 § 1 mom. 9 punkten ska sekretessbelagda uppgifter och handlingar få lämnas ut till Kommunikationsverket med tanke på skötseln av de uppgifter som föreskrivs i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, postlagen, lagen om stöd för byggande av bredband i glesbygdsområden (1186/2009), lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009), och i lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur (276/2016).
Utlämnandet av information med tanke på skötseln av de uppgifter som föreskrivs i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation motsvarar Kommunikationsverkets och Konkurrens- och konsumentverkets samarbetsskyldigheter, om vilka det föreskrivs i 308 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Bestämmelser om nämnda myndigheters skyldighet att lämna ut information finns i 318 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att lämna ut information till Kommunikationsverket finns dessutom i 44 § i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer. Kommunikationsverket kan dessutom ha behov av att av Konkurrens- och konsumentverket få uppgifter i anslutning till förfarandet för utnämning av företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster enligt postlagen samt för tillsynen över iakttagandet av stödvillkoren i besluten om beviljande av stöd till bredbandsprojekt med stöd av lagen om stöd för byggande av bredband i glesbygdsområden samt vid skötseln av uppgifter enligt lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur.
Lämnandet av uppgifter och handlingar på eget initiativ till myndigheter baserar sig å ena sidan på Konkurrens- och konsumentverkets lagstiftningsmässiga samarbetsskyldigheter och å andra sidan på behovet att genom myndighetssamarbete och informationsutbyte förbättra förutsättningarna för förebyggande av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet. Uppnående av det sistnämnda målet förutsätts i statsrådets principbeslut om en strategi för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet 2016–2020 (28.4.2016).
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket har rätt att av en i 4 § 1 mom. 1 och 3–8 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet avsedd myndighet samt av en i 4 § 2 mom. i den lagen avsedd part som sköter offentlig uppgift få en sådan handling eller uppgift som är nödvändig för att konkurrensbegränsningar enligt 2 och 4 a kap. i denna lag ska kunna utredas och tillsyn över företagsförvärv enligt 4 kap. ska kunna utövas.
På motsvarande sätt som andra myndigheters rätt enligt 1 mom. att få information och handlingar av Konkurrens- och konsumentverket ska också Konkurrens- och konsumentverkets rätt att få handlingar och uppgifter med stöd av 2 mom. vara bunden vid verkets lagenliga uppgifter. Detta skulle vara motiverat med tanke på de intressen som ska skyddas genom sekretessbeläggningen samt för att de uppgifter som lämnas till Konkurrens- och konsumentverket kan också inbegripa personuppgifter. Konkurrens- och konsumentverket ska ha rätt att av en annan myndighet eller av en part som sköter offentlig uppgift få handlingar och uppgifter för att kunna utreda förbjudna konkurrensbegränsningar mellan näringsidkare och missbruk av dominerande marknadsställning samt utöva tillsyn över att konkurrensneutralitetsbestämmelserna iakttas och tillsyn över företagsförvärv. Konkurrens- och konsumentverket får använda de uppgifter och handlingar som erhållits endast till det ändamål för vilket de har samlats in. Konkurrens- och konsumentverket ska ha rätt att få en handling eller uppgift avgiftsfritt.
Det går inte att på ett uttömmande sätt i förväg beskriva alla betydelsefulla uppgifter som andra myndigheter fått eller handlingar som de upprättat. De praktiska erfarenheterna visar dock att exempelvis hos Skatteförvaltningen samlas sådana uppgifter om företagens verksamhetsvolymer, fullgörande av betalningsskyldigheter, ansvariga personer och kopplingar mellan företag som är av betydelse för tillsynen över att förbudet mot konkurrensbegränsningar iakttas. På samma sätt kan det vid förundersökningen av olika slags bedrägeri- och korruptionsbrott komma fram uppgifter som skulle kunna leda till att också en undersökning av misstänkt konkurrensbegränsning inleds.
Hos andra myndigheter eller parter som sköter offentlig uppgift kan i samband med utförandet av deras egna uppgifter också samlas information och handlingar som skulle vara viktiga vid konkurrensneutralitetstillsynen och undersökningen av företagsförvärv. Exempelvis vid tillsynen över företagsförvärv är myndigheternas uppgifter om bl.a. anbudsförfaranden och upphandlingar ofta nödvändiga för att en sådan ekonometrisk analys som bedömningen av ett företagsförvärvs konsekvenser för konkurrensen förutsätter ska kunna göras. Vid konkurrensneutralitetstillsynen kan de uppgifter som andra har i sin besittning för sin del visa sig vara nödvändiga exempelvis vid utredningen av omfattningen av en viss neutralitetsstörning och identifiering av näringsidkare som är verksamma inom branschen. Eftersom det är omöjligt att förteckna sådana datainnehåll som omfattas av Konkurrens- och konsumentverkets rätt att få information, ska de uppgifter som lämnas ut till Konkurrens- och konsumentverket vara nödvändiga för verket.
Konkurrens- och konsumentverket ska ha rätt att få uppgifter av sådana myndigheter som avses i 4 § 1 mom. 1 och 3–8 punkten samt i 2 mom. avsedd part som sköter offentlig uppgift i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I 4 § 1 mom. i lagen avses med myndigheter 1) statliga förvaltningsmyndigheter samt övriga statliga ämbetsverk och inrättningar, 2) domstolar och övriga lagskipningsorgan, 3) statens affärsverk, 4) kommunala myndigheter, 5) Finlands Bank jämte Finansinspektionen samt Folkpensionsanstalten och andra självständiga offentligrättsliga inrättningar, dock så att denna lag i fråga om Pensionsskyddscentralens och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts handlingar tillämpas endast på det sätt som föreskrivs i 2 mom., 6) riksdagens ämbetsverk och inrättningar, 7) myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna, 8) nämnder, delegationer, kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper, förrättningsmän och revisorer i kommuner och samkommuner samt andra därmed jämförbara organ som med stöd av en lag, en förordning eller ett beslut fattat av en myndighet som avses i 1, 2 eller 7 punkten har tillsatts för att självständigt utföra en uppgift. I 4 § 2 mom. i lagen föreskrivs att vad som sägs om en myndighet gäller även sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som utövar offentlig makt och som enligt en lag, en bestämmelse eller en föreskrift som meddelats med stöd av en lag eller en förordning utför ett offentligt uppdrag. Konkurrens- och konsumentverkets rätt att få upplysningar omfattar alla myndigheter som avses i 4 § 1 mom. i lagen, med undantag av i 4 § 1 mom. 2 punkten avsedda domstolar och övriga lagskipningsorgan.
En näringsidkare som är föremål för Konkurrens- och konsumentverkets inspektion har på basis av offentlighetslagen rätt att få upplysningar om en handling eller uppgift som Konkurrens- och konsumentverket har fått av en annan myndighet för en undersökning som gäller näringsidkaren. Bestämmelser om en parts rätt att ta del av en handling finns i 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I 38 § 2 mom. i konkurrenslagen föreskrivs på motsvarande sätt att en näringsidkare som är föremål för en utredning har rätt att på begäran antingen muntligt eller på annat lämpligt sätt få upplysningar om de handlingar som rör utredningen och i vilket skede behandlingen av ärendet är till den del detta kan ske utan men för utredningen av ärendet, om något annat inte föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i Europeiska unionens rättsakter.
Den föreslagna rätten enligt 39 § 2 mom. att få sekretessbelagd information av andra myndigheter och parter som sköter offentlig uppgift möjliggör framför allt samarbetet på den operativa nivån mellan Konkurrens- och konsumentverket och andra tillsynsmyndigheter i syfte att upprätthålla sunda och fungerande marknader. Förslaget förbättrar kostnadseffektiviteten hos konkurrenstillsynen. De uppgifter som verket får av andra stöder verkets arbete för utredning av konkurrensbegränsningar i och med att kvaliteten på det datamaterial som används vid inriktningen av resurserna förbättras. Vid riktandet av verkets resurser skulle som bedömningsgrund också kunna beaktas den snedvridning av marknaden som grå ekonomi och ekonomisk brottslighet ofrånkomligen orsakar. Dessutom skulle verket på basis av de uppgifter som verket får av andra få sådan grundläggande information om den misstänkta marknaden och de misstänkta företagen som skulle göra utredningsverksamheten snabbare.
Det föreslagna 39 § 2 mom. är delvis överlappande med den föreslagna 33 §. Bestämmelserna avviker dock från varandra på den punkten att i 33 § samlas bestämmelserna om den upplysningsskyldighet för näringsidkare, upphandlande enheter och offentliga samfund som gäller skaffandet av uppgifter i sådana ärenden som verket behandlar. Bestämmelserna i 39 § 2 mom. å sin sida är avsett att stöda verkets rätt att få information vid det operativa samarbetet med andra myndigheter.
I 3 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverkets rätt enligt 1 mom. att lämna ut sekretessbelagda uppgifter och handlingar ska dock inte omfatta sådana uppgifter och handlingar enligt 14 §, t.ex. företagsförklaring, uppgifter och bevis, som lämnats in vid ansökan om befrielse från påföljdsavgift i kartellfall. Rätten omfattar inte heller sådana uppgifter och handlingar enligt 15 §, t.ex. företagsförklaring, uppgifter och handlingar, som lämnas in vid ansökan om nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall. Bestämmelserna om befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften ger sådana näringsidkare som deltar i hemliga karteller möjlighet att frigöra sig från kartellen och, om de kriterier som anges i konkurrenslagen uppfylls, antingen bli befriade från påföljdsavgift eller få nedsättning i påföljdsavgiften som bestäms på grund av konkurrensbegränsningen (s.k. leniency-system). Det är nödvändigt att sådana uppgifter som tillställts myndigheten i syfte att bli befriad från påföljdsavgift eller få nedsättning i påföljdsavgiften lämnas utanför informationsutbytet mellan myndigheter för att funktionen av leniciency-systemet ska kunna säkerställas. Näringsidkarens incitament att avslöja en hemlig kartell skulle minska, om det var möjligt att Konkurrens- och konsumentverket i detta syfte till en annan myndighet skulle lämna ut de handlingar och uppgifter som det fått. Det förbud mot utlämning av uppgifter som föreskrivs i momentet omfattar inte sådana uppgifter som fåtts i samband med ett fall med missbruk av dominerande marknadsställning, fastän den föreslagna påföljdsavgiften skulle nedsättas på basis av 18 §.
I den föreslagna paragrafen skulle det inte behöva föreskrivas om hemlighållandet av handlingar och uppgifter som är föremål för informationsutbytet, eftersom skyldigheten att iaktta sekretess och grunderna för den bestäms enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. De handlingar som är sekretessbelagda hos en myndighet med stöd av den ovan nämnda allmänna lagen förblir således sekretessbelagda också hos den myndighet till vilken de överlämnas.
I 4 mom. föreskrivs att informationsutbytet enligt 1 och 2 mom. ska kunna ske genom teknisk anslutning, om en sådan står till förfogande eller på annat sätt i elektronisk form.
45 §.Temporära bestämmelser. I 2 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket ska fatta beslut i huvudsaken och göra eventuell framställning om bestämmande av påföljdsavgift till marknadsdomstolen inom 90 dagar från det att ett temporärt beslut har meddelats. Enligt den gällande konkurrenslagen ska beslut i huvudsaken fattas och eventuell framställning om bestämmande av påföljdsavgift göras inom 60 dagar.
Fattandet av beslut i huvudsaken och görandet av eventuell framställning till marknadsdomstolen inom 60 dagar från det att ett temporärt beslut meddelats har inte visat sig vara realistiskt på grund av den analys som beslutsfattandet kräver, och bestämmelsen har aldrig tillämpats på grund av fristen. Genom ändringen förlängs Konkurrens- och konsumentverkets frist för utredning av ärendet innan något beslut i huvudsaken fattas eller framställning om bestämmande av påföljdsavgift görs. Behovet av temporära beslut kan ha samband med exempelvis fall som gäller den elektroniska kommunikationen, energisektorn eller transportsektorn eller med väsentliga verksamhetsbetingelser (essential facilities). Vid konkurrenstillsynen förekommer det situationer där en allvarlig och oåterkallelig skada på konkurrensen kan undvikas endast genom snabba och tidsenliga åtgärder, men undersökningen av misstänkt konkurrensbegränsning är ofta arbetsamt och framskrider långsamt. Syftet med förlängning av fristen är att temporära beslut skulle utgöra ett mer användbart redskap än tidigare för konkurrenstillsynen vid Konkurrens- och konsumentverket.
Marknadsdomstolen kan enligt den gällande konkurrenslagen och också i fortsättningen kunna förlänga den behandlingsfrist som Konkurrens- och konsumentverket har. Marknadsdomstolen ska således medan fristen på 90 dagar pågår på ansökan av verket kunna förlänga fristen. De dagar som avses i denna paragraf är kalenderdagar, inte arbetsdagar. Om Konkurrens- och konsumentverket inte inom föreskriven tid fattar beslut i huvudsaken eller gör framställning till marknadsdomstolen, förfaller förbudet eller åläggandet på samma sätt som enligt den gällande konkurrenslagen.