(1) Det föreslås att sjukförsäkringslagen ändras så att det till 3 kap. 3 § fogas en bestämmelse enligt vilken undersöknings- och vårdåtgärder i samband med assisterad befruktning som ordinerats av en specialist i gynekologi och obstetrik berättigar till ersättning.
(2) Enligt propositionen ersätts från sjukförsäkringen endast kostnader för assisterad befruktning som beror på sjukdom. Rätt till ersättning för assisterad befruktning förutsätter enligt propositionen (s. 18) att den assisterade befruktningen inleds av medicinska orsaker, och rätten till ersättning påverkas då inte av om det är fråga om assisterad befruktning för ett par som består av en kvinna och en man eller två kvinnor eller för en ensam kvinna. Utifrån propositionen verkar det dock som om par av samma kön och ensamma kvinnor i praktiken i regel inte kommer att omfattas av sjukförsäkringens ersättningar för assisterad befruktning. Därför måste propositionen till denna del bedömas mot bakgrund av grundlagens 6 § 1 och 2 mom. om jämlikhet och förbud mot diskriminering.
(3) Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Bestämmelsen uttrycker vid sidan av kravet på juridisk likabehandling även idén om faktisk jämlikhet. Jämlikhetskravet är förpliktande också för lagstiftaren. Medborgare eller grupper av medborgare kan inte godtyckligt särbehandlas vare sig positivt eller negativt genom lag. Å andra sidan är det utmärkande för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika bland annat för att främja faktisk jämlikhet (se RP 309/1993 rd, s. 46, samt GrUU 1/2017 rd, s. 3, och GrUU 31/2014 rd, s. 3/I).
(4) Grundlagsutskottet har i sin praxis dock av hävd framhållit att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning går att läsa ut ur jämlikhetsprincipen när en reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (GrUU 25/2006 rd, s. 2/I, GrUU 16/2006 rd, s. 2/I, GrUU 59/2002 rd, s. 2/II och RP 309/1993 rd, s. 46/II).
(5) Enligt grundlagens 6 § 2 mom. som kompletterar den allmänna principen om likabehandling får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. De grunder för åtskillnad som nämns i bestämmelsen kan betraktas som kärnområdet i förbudet mot diskriminering. Avsikten är dock inte att förteckningen ska vara uttömmande, utan diskriminering ska vara förbjuden också på grund av någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Exempel på sådana omständigheter är samhällelig ställning, egendom, deltagande i föreningsverksamhet, familjeförhållanden, graviditet, äktenskaplig börd, sexuell inriktning och boningsort (RP 309/1993 rd, s. 47, se även GrUU 31/2014 rd, s. 3/I—II). Förbudet mot diskriminering gäller också åtgärder som indirekt leder till ett diskriminerande resultat. Till denna del ska diskrimineringen enligt motiven till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna bedömas med beaktande av de faktiska följderna av ett visst förfarande. Enligt stadgandet skall det anses förbjudet att favorisera eller ge en individ eller en grupp en privilegierad ställning, om det innebär faktisk diskriminering av andra personer (RP 309/1993 rd, s. 47—48, se även GrUU 4/2016 rd, s. 3, GrUU 28/2009 rd, s. 2/II).
(6) Grundlagens 6 § 2 mom. förbjuder å andra sidan inte all åtskillnad mellan människor, även om åtskillnaden bygger på en av de särskilt nämnda grunderna i diskrimineringsstadgandet. Det väsentliga är om det är möjligt att motivera åtskillnaden på ett sätt som är med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 48/I). Kraven på ett godtagbart skäl för särbehandling enligt 6 § 2 mom. i grundlagen är enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis höga, särskilt när det gäller de förbjudna särbehandlingskriterier som räknas upp i grundlagsbestämmelsen (se t.ex. GrUU 57/2016 rd, GrUU 31/2013 rd, GrUU 1/2006 rd, s. 2/I, GrUU 38/2006 rd, s. 2). För att skälet ska vara godtagbart måste det enligt utskottets praxis dock ha ett reellt och fast samband med lagens syfte (se t.ex. GrUU 44/2010 rd, s. 6). Särbehandlingen får inte vara godtycklig eller skillnaderna oskäliga (se t.ex. GrUU 57/2016 rd, GrUB 11/2009 rd, s. 2, GrUU 60/2002 rd, s. 4 och GrUU 18/2006 rd, s. 2).
(7) [Grundlagsutskottet har tidigare bedömt en reglering enligt vilken kvinnor i registrerat partnerskap och kvinnor som inte lever i parförhållande kan ges assisterad befruktning, om än under striktare förutsättningar än kvinnor som är gifta eller sambor. Enligt utskottet praxis har det utifrån jämlikhetsprincipen i grundlagens 5 § inte kunnat härledas några skarpa gränser för lagstiftarens prövning när en lagstiftning som avspeglar den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas. Det centrala är om det är möjligt att motivera åtskillnaden på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet konstaterade att lagförslagen särbehandlade personer utifrån deras sociala ställning eller civilstånd och delvis också utifrån deras sexuella läggning. Med hänsyn till det medicinska syftet med assisterad befruktning, det vill säga att hjälpa ofrivilligt barnlösa, kunde lagförslagen inte till denna del anses strida mot grundlagen. Utskottet ansåg att den föreslagna differentieringen hade ett nära samband med samhällets värderingar och att de, även med hänsyn till utskottets långvariga praxis, höll sig inom ramen för lagstiftarens prövningsrätt. Grundlagen och särskilt jämlikhetsbestämmelsen i dess 6 § ställde inget hinder för den föreslagna regleringen (GrUU 59/2002 rd, s. 2—3, GrUU 16/2006 rd, s. 2).
(8) Grundlagsutskottet ansåg att den föreslagna bestämmelsen, enligt vilken kvinnor som inte lever i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande med en man inte har rätt att få assisterad befruktning, i princip är problematisk med avseende på 6 § i grundlagen. Med beaktande särskilt av syftet att hjälpa ofrivilligt barnlösa, höll sig den föreslagna lagstiftningen med sina värderingar inom ramen för lagstiftarens prövningsrätt och stred inte mot 6 § i grundlagen (GrUU 25/2006 rd, s. 2).
(9) Grundlagsutskottet noterar att i den nu aktuella regleringen, till skillnad från i de tidigare bedömda fallen, grundar sig rätten till ersättning inte på sexuell läggning. Den föreslagna begränsningen av ersättning för assisterad befruktning inom den privata sektorn kan enligt grundlagsutskottet motiveras utifrån godtagbara grunder som hänför sig till att ersättningen grundar sig på sjukdom, i synnerhet med beaktande av den prövningsrätt som tillkommer lagstiftaren när grundlagsbestämmelsen om jämlikhet tillämpas. I ett sammanhang som gäller ersättning för privat vård är det inte heller godtyckligt att koppla ersättningen för undersökning och vård till ett sjukdomskriterium, och skillnaderna blir inte oskäliga. Lagförslaget inverkar exempelvis inte på möjligheterna samkönade par och ensamma kvinnor att få assisterad befruktning inom den offentliga hälso- och sjukvården eller inom den privata hälso- och sjukvården, låt vara att i det senare fallet blir kostnaderna för assisterad befruktning högre än för dem vars behandling grundar sig på sjukdom.