Centern är bekymrad över vilka konsekvenser planen för de offentliga finanserna har för tillgodoseendet av människors grundläggande fri- och rättigheter. Centern är också bekymrad över om regeringen Orpo och Purra klarar av att vända Finlands ekonomi och sysselsättning mot uppgång.
Centern konstaterar att det ursprungliga anpassningsmålet på 1,4 miljarder euro som Orpos regering ställde upp för social- och hälsovårdstjänsterna under valperioden var orealistiskt. Regeringens besparingar leder till att välfärdsområdena tvingas att i snabb takt avveckla närservicen och basservicen och minska personalen inom social- och hälsovården. Regeringens åtgärder gör läget allt tuffare välfärdsområdena.
De åtgärder som regeringen beslutat om för att få ekonomin i skick och stärka sysselsättningen är nödvändiga, men för närvarande ser det ut som att nyttan med åtgärderna är kalkylmässig och att det kommer att ta väldigt lång tid innan den förverkligats. Regeringens åtgärder är också delvis sinsemellan motstridiga.
Regeringen strävar efter att höja sysselsättningsgraden, men gör det samtidigt så kärvt för välfärdsområdenas ekonomi att det blir omöjligt att ordna de tjänster som behövs. Nedkörningen av servicen leder till att de närstående blir tvungna att ta större ansvar än tidigare för anhöriga som behöver vård och omsorg.
Välfärdsområdena har brist på yrkeskunnig och kompetent arbetskraft. Regeringens beslut att dra in vuxenutbildningsstödet står i uppenbar konflikt med åtgärder som syftar till att förbättra tillgången på arbetskraft.
För att sanera de offentliga finanserna och dämpa kostnadsökningen är det nödvändigt att välfärdsområdena lyckas förnya sin verksamhet på ett hållbart sätt. Centern konstaterar att detta kräver att regleringen lindras och förpliktelserna blir smidigare, men också att finansieringen är tillräcklig i förhållande till det faktiska behovet.
Statens styrning av välfärdsområdena är stark, så välfärdsområdena måste garanteras mer handlingsfrihet genom en avveckling av normer. Centern vill öka de lokala befogenheterna att välja de lämpligaste lösningarna och öka flexibiliteten i sätten att ordna tjänsterna samt avveckla de riksomfattande bindande normerna.
Regeringsprogrammet innehöll redan anpassningar på nästan 1,65 miljarder euro i välfärdsområdena. Av detta anpassningsbehov tänker regeringen genomföra cirka 550 miljoner euro genom lagändringar vars kalkylerade effekt dras av direkt från social- och hälsovårdsfinansieringen. Regeringen Orpo och Purra beslutade vid ramförhandlingarna att öka de besparingar som görs genom lagändringar med nästan 600 miljoner euro. Regeringen skär således ner finansieringen av välfärdsområdena med 1,15 miljarder euro genom lagändringar. Dessutom kräver regeringen att välfärdsområdena sparar 1,1 miljarder euro genom egna åtgärder för att öka produktiviteten och effektiviteten. Regeringen Orpo och Purra har alltså på sin nedskärningslista social-, hälsovårds- och välfärdstjänster för finländarna till ett belopp om sammanlagt 2,25 miljarder euro fram till 2028.
Den största politiska åsiktsskillnaden mellan Centern och regeringen Orpo gäller ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna för finländarna och tryggandet av finansieringsbasen för detta. Centern skulle inte skära ned de kalkylmässiga besparingar som lagändringarna medför från finansieringen av välfärdsområdena. Centerns grundprincip är att de lagändringar som bedömts vara ändamålsenliga och som dämpar kostnadstrycket på välfärdsområdena kan stiftas för att ge välfärdsområdena flexibilitet då det gäller att ordna tjänsterna, men Centern skulle dock ändå låta välfärdsområdena behålla den finansiering som reserverats för dessa uppgifter och skyldigheter. Den borde inte tas om hand av staten. Välfärdsområdena skulle då ha mer handlingsutrymme och genuina möjligheter att ordna behövliga grundlagsenliga social- och hälsovårdstjänster för invånarna i området.
Enligt Centern kan välfärdsområdena minska kostnaderna bland annat genom att utnyttja nya rutiner, men regeringens tidsplan och målnivå för välfärdsområdenas besparingar är helt orealistisk. Centern skulle förlänga tiden för att täcka välfärdsområdenas underskott, och vi har föreslagit det redan hösten 2023. Detta skulle göra det möjligt att stabilisera välfärdsområdenas ekonomi på ett kontrollerat sätt utan att närservicen och basservicen plötsligt och felaktigt körs ned.
Med hjälp av de metoder som Centern föreslår gör man det möjligt för välfärdsområdena att balansera ekonomin på ett långsiktigt och målmedvetet men förnuftigt sätt.
Centern skulle genomföra en del av de åtgärder som regeringen föreslår. Centern anser det vara viktigt att alla äldre som behöver heldygnsomsorg har möjlighet att få den vård de behöver. Centern är därför beredd att sänka minimidimensioneringen av personer inom vården dygnet runt till 0,6 i stället för nuvarande 0,65. Man har varit tvungen att stänga vårdplatser på olika håll i Finland på grund av den personalbrist som den skärpta personaldimensioneringen medfört. Centern anser att man också bör granska vad som i övervakningen anses höra till dimensioneringen och utvidga denna tolkning. Man bör också på ett sporrande sätt beakta utnyttjandet av teknik som en del av vården i dimensioneringen.
Centern är beredd att upphäva de skärpningar av vårdgarantin som gjorts i lagstiftningen. Samtidigt vill Centern dock säkerställa att finansieringsmodellen uppmuntrar till avveckling av vårdköerna. Centern anser att välfärdsområdena måste ha ett incitament för att i ett så tidigt skede som möjligt vårda dem som behöver vård. Långvariga besvär och problem kan leda till kostnadsökningar på längre sikt.
Centern anser det vara viktigt att serviceutbudet inom socialvården och den specialiserade sjukvården granskas som en del av jakten på besparingar. Man bör undvika ineffektiva åtgärder och överväga vilka frågor som ska bekostas av den offentliga sektorn. Centern är beredd att till exempel utesluta kontroller av åldersgrupper när det gäller körkort från de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna.
De åtgärder som föreslås ovan, och som också stöds av Centern, stärker välfärdsområdenas handlingsutrymme med 426 miljoner euro, eftersom Centern inte skär ner de kalkylmässiga besparingar som ändringarna medför från välfärdsområdena.
Centern godkänner inte alls regeringens åtgärder för att skära ned i funktionshinderservicen (65 miljoner euro) och höja klientavgifterna (100 miljoner euro).
Utöver de åtgärder som regeringen föreslår skulle Centern sträva efter besparingar på cirka 600 miljoner euro på följande sätt.
Centern skulle inleda ett åtgärdsprogram för att göra regleringen smidigare, avveckla normer och jaga besparingar i välfärdsområdena. Jakten på besparingar innebär att man granskar vilka paragrafer eller bestämmelser som kan slopas eller luckras upp och vilka funktioner eller vilken typ av beslutsfattande som kan automatiseras. Centern anser att man också i andra offentligfinansierade funktioner än välfärdsområdena systematiskt måste granska hur olika samhällsnormer kan avvecklas.
Välfärdsområdena omfattas nu av en stark statlig styrning genom författningar och finansiering. Centern anser att välfärdsområdena kan och borde ges handlingsfrihet i fråga om sättet att ordna tjänsterna. Principen borde vara att staten ställer upp mål och att välfärdsområdet inom ramen för en flexibel reglering själv får välja de metoder som i området är mest ändamålsenliga och lämpliga.
Centern skulle slopa skyldigheten att ansöka om dispens för sjukhus med färre än tusen förlossningar. Centern skulle underlätta flyttningen av avlidna. Vi skulle också införa den lagstiftning om underleveranser som bereddes rätt långt under den föregående valperioden. Det centrala målet måste vara att få servicestyrningen att fungera och att skapa integrerade vårdkedjor.
Centern skulle genomföra en strukturell förändring i FPA-ersättningarna för privat sjukvård genom att den befintliga finansieringen skulle omfördelas så att den begränsas till tandvård, kvinnosjukdomar och assisterad befruktning och så att ersättningsnivån skulle stiga jämfört med nuläget. Övriga tjänster skulle helt och hållet falla utanför FPA-ersättningen.
Styrningen av välfärdsområdena ska hållas kvar hos social- och hälsovårdsministeriet
Centern förhåller sig negativt till regeringens mål att överföra den allmänna styrningen av välfärdsområdena från social- och hälsovårdsministeriet till finansministeriet. Styrningen kan inte ske enbart från finansministeriet på eurobas, utan styrningen måste baseras på en djup förståelse för social- och hälsovårdstjänsterna som helhet och tjänsternas betydelse för finländarnas välfärd och hälsa.
Social- och hälsovårdsministeriet måste genuint leda förnyelsen av social- och hälsovårdstjänsterna. Vid förnyelsen av tjänsterna behövs nationellt ledarskap i smidigt samarbete med välfärdsområdena.
Ett centralt mål med social- och hälsovårdsreformen var att flytta tyngdpunkten till primärvård och förebyggande verksamhet. Detta mål måste fortsättningsvis anses vara klart och centralt när besluten fattas om servicen. Samarbetet mellan välfärdsområdena och kommunerna för att främja människors hälsa bör stärkas.
Avvecklingen av flerkanalsfinansieringen måste framskrida
För att minska deloptimeringen och bättre hantera de totala kostnaderna inom den offentliga sektorn är det nödvändigt att flerkanalsfinansieringen kan avvecklas jämfört med nuläget. Till exempel måste finansieringsansvaret för FPA-skjutsar överföras från FPA till välfärdsområdena. Då måste välfärdsområdena bedöma vilket sätt att producera tjänster och vilket servicenät som är ändamålsenligt också med tanke på de resekostnader som den offentliga sektorn förorsakas av klienter som anlitar servicen.
Centern skulle reformera sjukförsäkringsersättningarna så att FPA-ersättning endast fås för mun- och tandvård för vuxna, behandling av kvinnosjukdomar och assisterad befruktning. Det belopp som inbesparas genom begränsningen omfördelas till dessa tjänster, vilket innebär att ersättningarna för dessa tjänster blir betydligt högre än för närvarande. Centern stöder inte regeringens linje att höja FPA-ersättningarna och finansiera höjningen genom att sälja statens egendom.
Servicelöftet till människorna
Centern anser att finländarna har rätt att få reda på vilket servicelöfte som samhället ger om de högklassiga tjänster som den offentliga hälso- och sjukvården kan erbjuda. Det är fråga om vilka tjänster finländarna kan förvänta sig i utbyte mot sina skattepengar.
I samhället är det nödvändigt att öppna en offentlig debatt om vilka tjänster det offentliga social- och hälsovårdssystemet ska producera och vilka tjänster som helt eller delvis överförs på människornas eget ansvar. Faktum är att varken skattepengar eller arbetskraft räcker till för att täcka de nuvarande åtagandena med den nuvarande befolkningsutvecklingen och det ständigt växande och expanderande tjänsteutbudet som den medicinska utvecklingen medför.
Samhällets servicelöfte kan preciseras redan på kort sikt till exempel så att vaccinationer av turister slopas bland välfärdsområdenas uppgifter, att de läkarintyg som krävs för körkort i sin helhet överförs till den privata sektorn och att den offentliga finansieringen av läkarintyg som hänför sig till vapenlicenser slopas. Man borde också på riksnivå bedöma behovet av olika intyg och utlåtanden samt ändamålsenligheten hos olika användningsändamål.
För att genomföra servicelöftet behövs det också ett systematiskt sätt att kartlägga effekterna av social- och hälsovårdstjänsterna samt att prioritera dessa enligt tjänster som finansieras av skattebetalarna och tjänster som människorna skaffar själva. Klassificeringen skulle göras som expertarbete och uppdateras regelbundet.
Öppenheten kring kostnaderna för välfärdsområdets tjänsteproduktion måste öka
Centern skulle utan dröjsmål öppna kostnadsberäkningen för de social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdena ordnar för att få jämförbar information. Detta förutsätter enhetliga kostnadsberäkningsgrunder för välfärdsområdena, annars kan serviceprodukterna inte jämföras.
Välfärdsområdena måste kunna utföra försök och ta i bruk nya innovationer.
Centern anser det vara viktigt att man på nytt tar i bruk en husläkare eller en modell med eget vårdteam särskilt för dem som behöver mycket hälso- och sjukvårdstjänster. Det finns internationella bevis på fördelarna med modellen husläkare. Ibruktagandet av modellen minskar redan på kort sikt antalet remisser till den specialiserade sjukvården och behovet av att söka sig till sjukhusjouren. Husläkarmodellen ökar också patienternas och klienternas tillfredsställelse med hälsovårdstjänsterna, förbättrar engagemanget i vården och förlänger den förväntade livslängden. Enligt internationella undersökningar är det genom att förbättra kontinuiteten i vården också möjligt att påverka användningen av den specialiserade sjukvården genom att minska den. Införandet av modellen med husläkare eller eget vårdteam skulle sannolikt dämpa kostnadsökningen inom hälso- och sjukvården.
Centern skulle främja införandet av en yrkesutövarmodell i hela Finland. Med yrkesutövning avses sådan verksamhet där en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte innehar en offentlig tjänst eller något annat anställningsförhållande, utan producerar tjänsterna självständigt direkt för kunden. Syftet med yrkesutövarmodellen är att koppla läkare i den privata sektorn till långvariga vårdförhållanden som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar.
För att utveckla välbefinnandet i arbetet kunde man i teamen till exempel pröva på incitamentavlöning och lokala arbetstidsarrangemang.
Centern strävar efter besparingar genom att sätta stopp för inhyrd arbetskraft
Välfärdsområdenas ekonomi har försämrats av den ökande användningen av dyr inhyrd arbetskraft för att avhjälpa bristen på personal i välfärdsområdena. Centern förutsätter att regeringen vidtar målmedvetna åtgärder för att minska behovet av inhyrd arbetskraft och för att skapa bestämmelser om anlitande av inhyrd arbetskraft inom de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna. Det är möjligt att ta kontroll över marknaden för inhyrd arbetskraft genom att ålägga medicine studerande att vara anställda direkt av välfärdsområdet. De studerande skulle därmed inte kunna arbeta för välfärdsområdena som anställda av företag som hyr arbetskraft.
Utnyttjandet av artificiell intelligens bör främjas på riksnivå
Centern strävar efter att Finland ska ha en tätposition då det gäller att utnyttja artificiell intelligens. Finland behöver nu målmedvetna åtgärder för att främja det nationella införandet av artificiell intelligens. Finland borde vara ett modelland inom utnyttjande av artificiell intelligens.
Välfärdsområdena måste modigt söka metoder för att stärka produktiviteten. Detta uppnås genom att införa nya arbetssätt och verksamhetsmodeller, till exempel genom att fördomsfritt använda artificiell intelligens och robotik. Också lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården måste bli smidigare.
Centern anser att det behövs nationella indikatorer för att mäta social- och hälsovårdstjänsternas genomslagskraft. Med indikatorerna skulle information samlas in för alla välfärdsområden och områdena få uppföljningar. Indikatorerna skulle göra det möjligt att följa bland annat förändringar i patientens funktionsförmåga, upplevd nytta av insatserna och vårdkedjornas funktion.
Volymen i de elektroniska tjänsterna måste öka betydligt
I Finland borde man fastställa nationellt vilka mål som ställs upp för patientdatasystemen.
Enligt regeringens riktlinjer måste man i Finland övergå till att prioritera digitala tjänster som en kanal för myndighetsärenden. Detta innebär att det primära alternativet till exempelvis brevpost skulle vara elektronisk post. Samtidigt måste det säkerställas att det finns alternativa service- och kommunikationskanaler, till exempel fysiska serviceställen, för dem som av något skäl inte kan använda digitala tjänster. Man borde också satsa på rådgivning om användningen av tjänsterna, vilket skulle leda till att allt fler får tillgång till hela utbudet av digitala tjänster.
Antalet distansmottagningar bör ökas betydligt jämfört med nuläget. I synnerhet i jourärenden bör man öka distansmottagningen för att förbättra effektiviteten och kundorienteringen.