Regeringen föreslår att 6 a § i diskrimineringslagen ändras så att anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken inte längre är skyldiga att separat för varje verksamhetsställe utarbeta likabehandlingsplaner för sin småbarnspedagogiska verksamhet. Skyldigheten i fråga har införts genom en ändring av diskrimineringslagen som trädde i kraft 2023. Enligt den övergångsbestämmelse som ingår i lagen ska planerna vara uppgjorda senast den 1 juni 2025.
Ändringarna främjar inte jämlikheten
De ändringar som regeringen föreslår i skyldigheten att utarbeta likabehandlingsplaner försämrar möjligheterna att uppnå målen i diskrimineringslagen. Den föreslagna lagändringen innebär att planeringsskyldigheterna skiljs åt efter diskrimineringsgrund. Förslaget anger emellertid inga godtagbara grunder för en sådan åtskillnad.
Propositionen strider klart mot syftet med diskrimineringslagen och står i konflikt med de internationella regelverken. Propositionen innehåller diskriminerande särbehandling och differentiering av barn samt retroaktiva försämringar, och det har inte lagts fram godtagbara grunder för dem. I och med att planeringsskyldigheten slopas blir den småbarnspedagogiska verksamheten och den förskoleundervisning som ordnas i daghem åter de enda delar av utbildningssystemet där det inte finns någon skyldighet att utarbeta likabehandlingsplaner för varje verksamhetsställe.
Artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter förbjuder diskriminering och förutsätter att konventionsstaterna vidtar aktiva åtgärder för att skydda barn mot all slags diskriminering. Den aktuella propositionen gör det svårare att skydda barn mot diskriminering.
Bland annat på dessa grunder kan den föreslagna differentieringen av likabehandlingsplaneringen i förskoleundervisningen som genomförs av skolor och daghem inte anses godtagbar. Om en likabehandlingsplan inte utarbetas för varje verksamhetsställe blir det svårt att i efterhand bedöma hur skyldigheten att främja likabehandling har genomförts och vilka åtgärder som har vidtagits för att främja likabehandling.
Propositionen beaktar inte barnets bästa
Propositionen har inte tagit hänsyn till barnets bästa. Lagstiftningsändringar som gäller barn bör utgå från konventionen om barnets rättigheter och andra internationella förpliktelser samt den till dessa kopplade nationella barnstrategin, enligt vilken Finland bland annat ska främja systematiskt arbete som förebygger ojämlikhet och diskriminering. Dessutom ligger de föreslagna ändringarna i lagstiftningen inte i linje med de rekommendationer som FN:s kommitté för barnets rättigheter har gett Finland.
De föreslagna ändringarna är också beklagliga med tanke på barnens rätt till inflytande. En engagerande likabehandlingsplan för varje verksamhetsställe skapar utmärkta möjligheter både för att inkludera barnen i likabehandlingsarbetet och för att bedriva människorättsfostran.
Barnets rättigheter får inte bara vara högsvävande formuleringar, utan lagstiftningen bör innehålla konkreta metoder för att integrera dem i barnens vardag. Regeringen Orpo har i sitt regeringsprogram förbundit sig att främja tillgodoseendet av barnens rättigheter inom alla samhällssektorer. Nu agerar den precis tvärtom.
Propositionen medför inga besparingar
Syftet med avvecklingen av normer bör vara att frigöra resurser för att uppnå målen för den småbarnspedagogiska verksamheten, inte enbart att skära i de offentliga finanserna. Att slopa skyldigheten att utarbeta en plan för likabehandling kan till och med äventyra måluppfyllelsen inom den småbarnspedagogiska verksamheten.
Dessutom är de eventuella besparingarna i propositionen små. Slopandet av skyldigheten beräknas spara in sammanlagt cirka 43 904 euro av statsandelarna för kommunal basservice på årsnivå från och med 2025. Dessutom beräknas besparingen i tillsynskostnaderna för diskrimineringsombudsmannens byrå uppgå till cirka 22 500 euro per år. Det här är ett marginellt belopp i statsbudgeten.
Propositionen minskar inte heller nödvändigtvis arbetsmängden och medför således inte önskade besparingar, men kan medföra förlust av ett viktigt verktyg för att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken. Utifrån propositionen är det tvivelaktigt hur betydande minskningen av den administrativa bördan eller kostnadsbesparingen till slut skulle vara.
Att slopa likabehandlingsplanerna kan ha konsekvenser bland annat i termer av utanförskap och marginalisering bland barn och unga, vilket ökar kostnaderna på lång sikt. Genom att främja likabehandling säkerställer man däremot att var och en finner sin plats i samhället och blir en aktiv samhällsmedlem.
Alla barn är unika och värdefulla i sig själva, vilket man måste kunna ta hänsyn till i den småbarnspedagogiska verksamheten. För det måste man trygga både resurser och ett starkt stöd i lagstiftningen.