PROPOSITIONEN
Regeringen föreslår att det stiftas en lag om ordnande av arbetskraftsservice och en lag om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen. Enligt förslaget upphävs lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Det föreslås dessutom ändringar i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna, lagen om statsandel för kommunal basservice, lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner, lagen om arbetslöshetskassor, utlänningslagen, lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028, lönegarantilagen, lagen om lönegaranti för sjömän, lagen om yrkesutbildning och vissa andra lagar.
Ansvaret att ordna offentlig arbetskraftsservice överförs från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna. Även närings-, trafik- och miljöcentralernas upphandlingsuppgifter inom offentlig arbetskraftsservice samt de utbetalningsuppgifter inom offentlig arbetskraftsservice som närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter sköter överförs till kommunerna. De nuvarande arbets- och näringsbyråerna läggs ner. Statlig personal som sköter de uppgifter som överförs ska enligt förslaget överföras till kommuner eller samkommuner genom överlåtelse av rörelse.
Det föreslås att kommuner med en arbetskraft på minst 20 000 personer ska kunna ordna arbetskraftsservice självständigt. Om det villkoret inte uppfylls ska flera kommuner bilda ett sysselsättningsområde i syfte att ordna servicen. Arbetskraften i ett sådant område ska uppgå till minst 20 000 personer. Området ska dessutom vara geografiskt enhetligt och funktionellt i arbetsmarknadshänseende. Samarbetet utgör lagstadgat samarbete mellan kommuner. De kommuner som ingår i ett sysselsättningsområde ska överföra organiseringsansvaret antingen till en ansvarig kommun eller till en samkommun. Om kommunerna inte själva kan komma överens om ett område som uppfyller kraven föreslås statsrådet ha befogenhet att i sista hand fatta beslut i frågor som gäller sysselsättningsområden. Statsrådet föreslås ha rätt att under förutsättningar som anges i införandelagen bevilja undantag från de krav som gäller aktörer med organiseringsansvar.
Organiseringsansvaret för arbetskraftsservice utgör ett nytt statsandelsåliggande för kommunerna och dessa föreslås få full finansiering för att sköta det. Kommunerna föreslås få särskild finansiering från statsandelen med allmän täckning. Ändamålet för finansieringen är integrationsutbildning för personer som omfattas av internationellt skydd och för invandrare som kan jämställas med sådana personer.
Det föreslås att bestämmelserna om finansiering av arbetslöshetsförmåner ses över så att kommunen får ett mer omfattande finansieringsansvar. Det föreslagna finansieringsansvaret ska förutom arbetsmarknadsstödet omfatta även grunddagpenningen och den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. Finansieringsansvaret föreslås inledningsvis uppgå till 10 procent – efter att den arbetssökande har fått arbetslöshetsförmån för 100 dagar – och öka stegvis ju längre arbetslösheten varar. Som mest uppgår kommunens föreslagna andel till 50 procent, vilket sker efter att den arbetssökande har fått förmån för 700 dagar. Enligt förslaget ska kommunens finansieringsansvar dessutom inte avbrytas om en person deltagit i sysselsättningsfrämjande service och får arbetslöshetsförmån för den tiden. Enligt förslaget ska kommunen däremot inte finansiera arbetsmarknadsstödet för personer som omfattas av internationellt skydd och därmed jämställbara invandrare under de tre år som följer efter den första anteckningen om hemkommun. När det gäller andra invandrare föreslås kommunen vara undantagen det finansieringsansvaret i ett år.
Kommunernas ökade finansieringsansvar för arbetslöshetsförmånerna ska enligt förslaget kompenseras via statsandelssystemet baserat på ett tvärsnitt av ansvaret. Den kompensation som varje enskild kommun får justeras inte i efterhand, så systemet medför en ekonomisk fördel för kommuner som lyckas förkorta perioderna av arbetslöshet och förebygga långtidsarbetslöshet. Detta utgör ett incitament för kommunerna att arbeta så effektivt som möjligt för att höja sysselsättningen. Genom reformen avses 7 000–10 000 personer bli sysselsatta.
Den offentliga arbetskraftsservice som enligt propositionen överförs till kommunerna motsvarar i huvudsak den arbetskrafts- och företagsservice som arbets- och näringsbyråerna för närvarande tillhandahåller. Servicen för utveckling av företagsverksamhet överförs däremot inte till kommunerna, utan föreslås ingå i närings-, trafik- och miljöcentralernas företagsservice. I bestämmelserna om denna service föreslås det endast smärre ändringar: att maximitiden för träning och utbildningsprövning ska slopas, att maximitiden för arbetsprövning ska förkortas till sex månader och att reglerna för startpeng ska ändras så att inkomster av annat ursprung än företagsverksamhet inte ska utgöra hinder för betalning av startpeng, utan minska startpengen. I den reglering som föreslås beaktas det nya system med utbildning inom omställningsskyddet som träder i kraft 2023 samt lönesubventionsreformen och det sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år som föreslås i den. Uppgiften att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden om arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa föreslås övergå till kommunen i fall som inte kräver prövning eller som gör det endast i ringa utsträckning.
Enligt förslaget ligger ansvaret för att systemet med arbetskraftsservice fungerar på riksnivå i sista hand hos staten. Det föreslås att arbets- och näringsministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralen regelbundet ska föra regionala diskussioner för samarbete och uppföljning med de kommuner och samkommuner (arbetskraftsmyndigheter) som ansvarar för att anordna arbetskraftsservice. Om en arbetskraftsmyndighets kapacitet att anordna arbetskraftsservice har varit nedsatt under en längre tid, kan ett samrådsförfarande inledas. I sista hand föreslås statsrådet vara behörig att besluta att ett nytt sysselsättningsområde ska bildas. Dessutom föreslås det att statsrådet för varje regeringsperiod ska sätta upp riksomfattande mål för främjandet av sysselsättningen och att det vid arbets- och näringsministeriet ska tillsättas en nationell delegation för främjande av sysselsättningen. Regionförvaltningsverken föreslås ha behörigheten att utöva laglighetskontroll över arbetskraftsmyndigheternas verksamhet.
Som ett led i den föreslagna reformen omorganiseras de uppgifter inom arbets- och näringsförvaltningens ansvarsområde som blir kvar hos staten. De uppgifter som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare överförs till Migrationsverket. Uppgiften att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden om utkomstskyddet för arbetslösa i fall som kräver prövning, de uppgifter som gäller lönegaranti samt vissa rådgivningsuppgifter överförs till närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. Utvecklings- och förvaltningscentret ska enligt förslaget också ha hand om de riksomfattande informationssystemtjänsterna inom arbetskraftsservice, vilka består av en nationell informationsresurs, en riksomfattande helhet av kundinformationssystem och en serviceplattform. Utvecklings- och förvaltningscentret föreslås också ha till uppgift att främja invandring av kompetent arbetskraft, som ett led i den verksamhet som går under namnet Work in Finland.
Det föreslås att arbetskraftsmyndigheterna, välfärdsområdena och Folkpensionsanstalten ska tillämpa en samarbetsmodell för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen. Kriterierna för sektorsövergripande stöd ändras så att det oberoende av hur länge en person varit arbetslös ska vara möjligt att hänvisa personen till sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen när den arbetslösa behöver service över sektorsgränserna. Arbetskraftsmyndigheterna ska också ordna så att det inom det sektorsövergripande stödet finns verksamhetsförutsättningar för sysselsättningsfrämjande samservice som unga ska få med låg tröskel.
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2023 och avses bli behandlad i samband med den.
Lagarna avses huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 2025. Vissa bestämmelser i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avses träda i kraft den 1 april 2023. Vidare avses de ändringar som föreslås i den permanenta ordalydelsen i 13 § 1 mom. 23 punkten i lagen om inkomstdatasystemet och i 4 a § 2 mom. i straffregisterlagen träda i kraft den 1 januari 2034. En del av lagarna sätts i kraft genom en separat införandelag som avses träda i kraft snarast möjligt.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Regeringen föreslår att det stiftas en lag om ordnande av arbetskraftsservice och en lag om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen. Enligt förslaget upphävs lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/ 2012) och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (1369/2014). Dessutom föreslås ändringar i flera andra lagar.
Ansvaret för den arbetskraftsservice som tillhandahålls arbetssökande samt företag och andra arbetsgivare överförs huvudsakligen till kommunerna. Samtidigt läggs arbets- och näringsbyråer ner. De är i dagsläget statliga lokalmyndigheter. En del av arbets- och näringsbyråernas nuvarande uppgifter omfördelas inom statsförvaltningen, huvudsakligen till utvecklings- och förvaltningscentret. De uppgifter som gäller deltillstånd av uppehållstillstånd för arbetstagare som i nuläget sköts av arbets- och näringsbyrån överförs till Migrationsverket. Personalen övergår från staten till kommunerna och samkommunerna genom överlåtelse av rörelse som så kallade gamla arbetstagare.
Staten ska enligt propositionen även framöver ha det övergripande ansvaret för sysselsättningen och för att systemet med arbetskraftsservice fungerar nationellt. Staten ska övervaka effektiviteten i kommunernas skötsel av sysselsättningen samt svara för laglighetskontrollen. Dessutom ska Staten tillhandahålla riksomfattande datasystemtjänster för arbetskraftsservice samt upprätthålla de nationella informationsresurserna.
Ett av syftena med överföringen av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice är att öka sysselsättningen genom att främja efterfrågan och utbudet på arbete, vilket sker genom samarbete mellan staten och kommunerna. Ett annat syfte är att stärka regionernas livskraft och konkurrenskraft med kundorienterade tjänster genom att utnyttja det så kallade kommunala ekosystemets möjligheter. De föreslagna ändringarna stärker sysselsättningen med uppskattningsvis cirka 7 000—10 000 sysselsatta. Bedömningen av sysselsättningseffekterna har dock konstaterats vara förenad med osäkerhetsfaktorer som i synnerhet beror på att propositionen om överföring av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice är så pass omfattande och mångfasetterad.
Det föreslås att lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ersätts med en ny lag om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen, där det också föreskrivs om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen av unga.
Ett av de centrala inslagen i reformen är en sporrande finansieringsmodell för kommunerna. Målet är att ge kommunen större ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånen så att finansieringsansvaret sporrar kommunen att sköta sysselsättningen i regionen och att så effektivt som möjligt ordna tjänster för arbetslösa arbetssökande som leder till att de får arbete.
Utskottet anser att propositionen motsvarar förväntningarna och är viktiga. Det tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Kommunens organiseringsansvar
Enligt 12 § i den föreslagna lagen om ordnande av arbetskraftsservice kan kommunen ordna arbetskraftsservicen själv, om kommunens arbetskraft är minst 20 000 personer. Om en kommuns arbetskraft är mindre än 20 000 personer ska kommunen i syfte att ordna servicen bilda ett sysselsättningsområde tillsammans med en eller flera andra kommuner så att arbetskraften i de kommuner som ingår i sysselsättningsområdet uppgår till minst 20 000 personer totalt. Sysselsättningsområdet ska utgöra ett geografiskt sammanhängande och i arbetsmarknads- och pendlingshänseende funktionellt område.
Om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls kan statsrådet ge tillstånd att ordna arbetskraftsservice också när mängden arbetskraft i sysselsättningsområdet understiger 20 000 personer. Undantag får göras bland annat för att trygga invånarnas språkliga rättigheter eller om det på grund av karaktären av skärgård eller långa avstånd inte annars är ändamålsenligt att bilda en sådan funktionell helhet som krävs för att ordna arbetskraftsservice.
Samarbetet mellan kommunerna i ett sysselsättningsområde är lagstadgat. Vid lagstadgat samarbete ansvarar, enligt 8 § i kommunallagen, en kommun eller samkommun för organiseringen av uppgifterna för samtliga kommuner som ingår i samarbetet. De kommuner som bildar ett sysselsättningsområde ska således avtala om att uppgiften ska anförtros den ansvariga kommunen eller bilda en samkommun för skötseln av uppgiften. Enligt 8 § i kommunallagen svarar kommunen för finansieringen av uppgifterna, även om organiseringsansvaret har överförts på en annan kommun eller samkommun.
Enligt propositionsmotiven (s. 134) fastställs en gräns på 20 000 personer för arbetskraftens storlek för att de organiseringsansvariga aktörerna ska ha tillräckliga resurser att sköta uppgiften. Tillräckliga resurser bidrar till att trygga en jämlik tillgång på tjänster i olika regioner. I områden där resurserna är små kan tjänsterna och tjänsteutbudet enligt propositionen vara begränsade, vilket inskränker möjligheten att tillhandahålla tjänster på lika villkor i olika regioner.
Utfrågade sakkunniga har påpekat för arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att den föreslagna lösningen leder till ett samarbetsområde som består av regionens centralort och de omgivande kommunerna, vilket inte motsvarar kommunernas förväntningar på reformen av kommunernas möjligheter att ordna arbetskraftsservicen självständigt. En ytterligare svaghet i modellen är att alla kommuner får finansiering för uppgifterna, medan bara den serviceansvariga kommunen eller samkommunen står för kostnaderna och sköter organiseringsuppgifterna inklusive ansvar.
Ekonomiutskottet konstaterar i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (EkUU 61/2022 rd) att alltför små sysselsättningsområden kan leda till att målen för reformen inte nås. Samtidigt anser ekonomiutskottet dock att det är möjligt att den föreslagna kategoriska gränsen på 20 000 personer skapar oändamålsenliga och ineffektiva förvaltningsstrukturer utan att de uppställda positiva målen nås. Ekonomiutskottet konstaterar att reformen i stället för förvaltningsstrukturerna bör fokusera på att förbättra kundservicen. Utskottet anser det viktigt att kommunerna har så omfattande möjligheter som möjligt att sinsemellan komma överens om hur tjänsterna ska ordnas på ett ändamålsenligt sätt som lämpar sig för regionen. Ekonomiutskottet ber arbetslivs- och jämställdhetsutskottet försäkra sig om att reformen inte skapar nya förvaltningsstrukturer på bekostnad av reformens mål.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att tillgången till arbetskraftsservice måste tryggas för alla på lika villkor oberoende av var man bor och ser det därför som ändamålsenligt att arbetskraftsservicen ordnas i ett område med tillräckligt befolkningsunderlag och tillräckliga resurser för att ordna servicen. Utskottet delar dock den oro som framfördes vid hörandet över att överföringen av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice till en ansvarig kommun eller samkommun kan försvaga möjligheten att ordna tjänster som närservice för invånare i primärkommuner med beaktande av de särskilda förhållandena i varje kommun och det så kallade ekosystemet. Utskottet anser att tillhandahållandet av närservice är viktigt särskilt för personer med svag ställning på arbetsmarknaden och för personer som inte har möjlighet att i stor utsträckning utnyttja digitala tjänster eller som utöver digitala tjänster särskilt drar nytta av närservicen.
Myndighetsbefogenheterna enligt 8 § 2 mom. 5 punkten i kommunallagen kan utövas endast av ett organ eller en tjänsteinnehavare i den kommun eller samkommun som har organiseringsansvaret. Enligt den ändring som 13 § 2 mom. i den föreslagna lagen om ordnande av arbetskraftsservice innebär går det emellertid att avvika från detta när arbetskraftsservice ordnas och avtala om att behörigheten ska utövas också på något annat sätt, varvid behörigheten i vissa exakt definierade myndighetsuppgifter också kan innehas av en kommun som deltar i samarbetet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet preciserar på det sätt som framgår av detaljmotiveringen ordalydelsen i 13 § 2 mom. ytterligare. Utskottet anser att avtal om behörighet är ett viktigt sätt att garantera närservice och länka samman kommunernas ekosystem med arbetskraftsservicen inom ett sysselsättningsområde.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet slår fast att kommunernas avtal om ordnande av arbetskraftsservice kommer att ha en betydande inverkan på hur samarbetet för att ordna ny arbetskraftsservice kommer att se ut i kommunerna. Det kan antas att centrala frågor vid förhandlingar mellan kommunerna både när det gäller att bilda samkommuner och i modellen med ansvariga kommuner är kostnadsfördelningen, närservicen samt utnyttjandet av de så kallade kommunala ekosystemen i primärkommunerna och sammankopplingen av dem med de tjänster som tillhandahålls inom sysselsättningsområdet. Utskottet poängterar vikten av att samarbetsavtalen bereds omsorgsfullt.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara viktigt att reformens konsekvenser för närservicen följs noggrant och att man vid behov vidtar åtgärder för att trygga behövlig service.
Förvaltningsutskottet fäster i sitt utlåtande (FvUU 36/2022 rd) arbetslivs- och jämställdhetsutskottets uppmärksamhet vid att pendlingsområdet i synnerhet på landskapens gränsorter sträcker sig till ett annat landskap, varvid arbetskraften rör sig mellan landskapen och de olika sysselsättningsområdena. De nya sysselsättningsområdena får enligt förvaltningsutskottet inte bli konstgjorda och samtidigt utgöra ett hinder för arbetskraftens naturliga rörlighet. Förvaltningsutskottet anser det vara viktigt att samarbetet mellan olika sysselsättningsområden säkerställs också över landskapsgränserna.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i förvaltningsutskottets iakttagelser och anser att de är viktiga. Utskottet påpekar dessutom att arbetsgivarna inte söker kompetenta arbetstagare bara i Finland utan även globalt. Utskottet understryker vikten av samarbetet mellan sysselsättningsområdena och anser det vara viktigt att reformen genomförs på ett sätt som tryggar en smidig rörlighet för arbetskraften mellan sysselsättningsområdena och globalt.
Grundlagsutskottet (GrUU 90/2022 rd) fäster i sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet uppmärksamhet vid bestämmelserna i 16 § 2 mom. 5 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice om förutsättningarna för statsrådets beslutsfattande. Enligt den punkten kan statsrådet besluta om samarbete enligt 1 mom. också i det fall att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna den service som avses i lagen avsevärt har försämrats på det sätt som avses i 24 § 3 mom. Grundlagsutskottet anser att den föreslagna bestämmelsen är tämligen vag med tanke på kravet i 121 § i grundlagen att bestämmelser ska utfärdas genom lag. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att bestämmelsen preciseras på det sätt som framgår av detaljmotiven.
Finansieringen av de uppgifter som överförs till kommunerna
Statsandelsåliggande. Det föreslås att den arbetskraftsservice som överförs till kommunernas organiseringsansvar ska vara ett sådant statsandelsåliggande som avses i lagen om statsandel för kommunal basservice. Det är fråga om ett nytt statsandelsåliggande för vilken kommunerna beviljas full finansiering på riksnivå.
Avsikten är att finansieringen av arbetskraftsservicen som överförs ska riktas till kostnadsunderlaget för statsandelarna enligt två olika kriterier. Av de uppskattade kostnaderna för uppgifterna riktas 50 procent på basis av antalet arbetslösa och 50 procent på basis av antalet invånare i åldern 18—64 år. De beräknade kostnaderna för integrationsutbildningen fördelas likväl enligt hur många som har utländska språk som modersmål frånsett de personer som åtnjuter internationellt skydd och jämförbara personer för vilka kommunerna tilldelas en beräknad separat ersättning.
Kostnaderna för den arbetskraftsservice som överförs till kommunerna är i budgeten för 2022 grovt räknat knappt 700 miljoner euro. I summan ingår ett tillägg på 70 miljoner euro för den nordiska modellen för arbetssökande. Storleken på den finansiering som ska överföras preciseras i samband med beredningen av planerna för de offentliga finanserna och budgetpropositionerna.
I propositionen (s. 167—168) har man i enlighet med de valda kriterierna kalkylerat de förändringar i euro som reformen medför per invånare och kommungrupp samt enligt välfärdsområde. Regionalt sett (nettoeffekt) stärks finansieringsbalansen i alla välfärdsområden i Nyland och Helsingfors samt i Egentliga Tavastland, Birkaland och Österbotten. Balansen stärks mest på Västra Nylands samt på Vanda och Kervo välfärdsområde, och den högsta negativa nettoeffekten får reformen på Kajanalands välfärdsområde, där balansen försämras med 58 euro per invånare. Sett till kommunernas storlek är de invånarspecifika konsekvenserna måttliga. Finansieringsbalansen stärks något i de stora städerna med över 100 000 invånare. Ändringen är störst i kommuner med 2 000—5 000 invånare.
När det gäller finansieringen av tjänsterna innehåller den föreslagna finansieringsmodellen en övergångsperiod på två år, under vilken en del av finansieringen bestäms utifrån den kommunvisa kostnadsuppgiften och en del enligt den kalkylerade statsandelen. Utgångspunkten för finansieringen av övergångsperioden är de verkliga kostnaderna för arbetskraftsservice i hela landet 2023, av vilka den kommunvisa kostnadsuppgiften delvis bildas med kalkylmässiga metoder.
Utfrågade sakkunniga har påpekat att de föreslagna kriterierna i vissa regioner inte kommer tillräckligt nära den behovsbaserade finansieringen av regionerna. Förvaltningsutskottet påpekar i sitt utlåtande att man i synnerhet i östra, mellersta och norra Finland, där arbetsmarknadsläget är förenat med utmaningar, upplever att regionerna inte får den finansiering som motsvarar deras behov och att finansieringsmodellen därför på lång sikt inte fungerar för dessa regioner. Förvaltningsutskottet föreslår att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för att trygga uppgifts- och medelsöverföringen ytterligare bedömer längden på övergångsperioden för statsandelsfinansieringen.
Också vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har man enligt utskottets utlåtande fäst uppmärksamhet vid statsandelskriterierna och ansett att de utöver arbetslösheten också bör beakta dess struktur. Situationer med strukturell arbetslöshet och matchningsproblemet i fråga om arbetskraft och arbetsplatser varierar på olika håll i Finland, så den föreslagna finansieringsmodellen kan anses äventyra möjligheterna till jämlik arbetskraftsservice.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet delar förvaltningsutskottets och ekonomiutskottets oro över den regionala jämlikheten i finansieringsmodellen och anser det vara viktigt att man noga följer hur kriterierna för finansieringen fungerar och hur finansieringen fördelas.
Finansiering av arbetslöshetsförmåner. Ett av de centrala inslagen i reformen är en sporrande finansieringsmodell vars syfte är att ge kommunen större ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånen så att finansieringsansvaret sporrar kommunen att sköta sysselsättningen i regionen och att så effektivt som möjligt ordna sådana tjänster för arbetslösa arbetssökande som leder till att de får arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Kommunens ansvar när det gäller att finansiera arbetslöshetsförmånerna utvidgas utöver arbetsmarknadsstödet till att gälla grunddagpenningens och den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel. Dessutom ska finansieringsansvaret enligt förslaget börja tidigare än det nuvarande ansvaret för finansieringen av arbetsmarknadsstödet och öka stegvis när arbetslösheten pågår länge. Kommunens finansieringsansvar avbryts inte heller som i dag för den tid som den arbetslösa deltar i sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Avsikten är att kommunerna ska kompenseras fullt ut för det utökade ansvaret för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna genom en ersättning som betalas via statsandelssystemet för basservice. Kommunens statsandel ökas med ett belopp som motsvarar den kostnadsökning som utvidgningen av finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånerna medför vid tvärsnittssituationen 2023 och den inkluderas som en permanent post i ökningarna av statsandelarna för kommunal basservice. Den totala ersättningsnivån justeras årligen med index för att ersättningsnivån inte reellt ska sjunka i förhållande till tvärsnittssituationen.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att nivån på den kompensation av betalningsansvaret som förs till kommunernas statsandelssystem i stället för vid tvärsnittstidpunkten bör justeras utifrån genomsnittet för flera år och i vilket fall som helst regelbundet när antalet arbetstagare eller arbetslösa förändras i kommunerna. Utskottet har uppmärksammats på att den arbetsföra befolkningen kommer att växa i de största städerna efter 2023, men minska i största delen av Finland. Om kompensationsnivån inte justeras regelbundet blir den växande arbetskraften i tillväxtkommunerna med tiden underkompenserad.
Utskottet anser att farhågorna är motiverade. Utskottet påpekar emellertid att syftet med kompensationen är att ersätta kommunens merkostnad i det skede då reformen träder i kraft, varefter kommunen har möjlighet att själv påverka hur arbetslöshetsförmånerna utvecklas. Om ersättningarna för kostnaderna justeras kommunvis i efterhand, försvinner finansieringsmodellens sporrande element för kommunerna.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara viktigt att noga ge akt på kommunernas kostnader och hur statsandelarna motsvarar kostnaderna, och vid behov måste det göras ändringar för att säkerställa att statsandelskriterierna och kompensationerna fungerar och träffar rätt och att incitamentseffekterna är optimala. Också grundlagsutskottet betonar i sitt utlåtande vikten av att noggrant följa vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för det praktiska genomförandet av finansieringsprincipen. Konsekvenserna ska således bedömas också med tanke på situationen i enskilda kommuner, menar grundlagsutskottet.
Tjänster för långtidsarbetslösa. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet noterar att finansieringsmodellen inte längre har några incitament för kommunerna att ordna tjänster för svårsysselsatta personer med lång väg till den öppna arbetsmarknaden där det kan krävas flera olika tjänster på vägen. Utskottet poängterar att tjänsterna för långtidsarbetslösa och annars utsatta måste tryggas också i fortsättningen. (Utskottets förslag till uttalande 1)
Sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen
Med sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (TYP) avses en samservicemodell där arbets- och näringsbyrån, kommunerna och Folkpensionsanstalten tillsammans bedömer arbetslösa personers behov av service, planerar ändamålsenliga servicehelheter för dem och ansvarar för hur processen att sysselsätta de arbetslösa framskrider och för uppföljningen av den.
Regeringen föreslår att den gällande lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen upphävs och att det stiftas en ny lag om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen. Kundrelationen enligt samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd enligt den föreslagna nya lagen baserar sig till skillnad från nuläget på den arbetslösas faktiska servicebehov, samtidigt som villkoren för arbetslöshetens längd slopas. Organiseringen av samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd grundar sig på välfärdsområdets verksamhetsområde.
Enligt den föreslagna 2 § är samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen en modell där arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten tillsammans bedömer en arbetslös persons servicebehov på ett sektorsövergripande plan, planerar och samordnar den service som är ändamålsenlig för att arbetslösa ska få arbete så att den bildar en sammanhängande helhet samt ansvarar för att serviceprocessen framskrider och följs upp. Service som ska samordnas är arbetskraftsservice, social- och hälsovårdstjänster och rehabiliteringstjänster.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar att det i den föreslagna bestämmelsen förutsätts samarbete och gemensamt ansvar mellan tre självständiga myndigheter i frågor som gäller individens intressen och rättigheter i betydande grad utan att det föreskrivs om en modell för samarbetet. Utskottet anser att det i verksamheten tydligt bör avtalas om vilken myndighet som ansvarar för uppföljningen av individens sysselsättningsprocess och för hur den framskrider.
Den föreslagna 16 § gäller sysselsättningsfrämjande samservice för unga inom det sektorsövergripande stödet. Tjänsten avses vara lik den nuvarande Navigator-verksamheten för unga, och den ska vara lättillgänglig.
Vid organiseringen av servicen för unga är det enligt utskottet viktigt att ordna det samlade sektorsövergripande stödet på så sätt att samservicen för unga (s.k. navigatorliknande verksamhet) och det sektorsövergripande främjandet av sysselsättningen inte överlappar varandra och att de unga på ett tydligt sätt hänvisas till endera.
Privata tjänsteproducenter
Reformen kommer sannolikt att inverka på mängden och storleken på de köptjänster som köps från privata tjänsteproducenter, står det i propositionen. I nuläget har upphandlingarna av tjänster genomförts centraliserat som omfattande helheter för stora grupper hos närings-, trafik- och miljöcentralerna med beaktande av helhetsbehoven hos centralens område eller landskapet. När upphandlingsverksamheten framöver delas in i allt mindre enheter och upphandlingarna omfattar mindre områden och grupper av arbetssökande är det sannolikt att också storleken på köptjänsterna kommer att vara mindre än för närvarande.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara viktigt att arbetskraftsmyndigheterna vid upphandlingen av tjänster samarbetar så att privata tjänster även i fortsättningen kan anskaffas som omfattande ändamålsenliga helheter. (Utskottets förslag till uttalande 2)
Vid utfrågningen i arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har det framförts att rätten för producenter av privat arbetsförmedling och arbetskraftsservice att få information bör utvidgas till att omfatta uppgifter om de arbetssökande.
I 116 § i den föreslagna lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om andra myndigheters och serviceproducenters rätt att få information. Enligt 4 mom. har producenter av arbetskraftsservice och producenter av sådan service till stöd för sysselsättning som en arbetskraftsmyndighet ordnar rätt att få de uppgifter om enskilda kunder som är nödvändiga för att producera och ge service. I övrigt ska det bedömas från fall till fall vilka uppgifter som är nödvändiga för att ordna service, och tonvikten i sådana bedömningar ska ligga på uppgifternas nödvändighet för att service ska kunna ordnas. Bedömningen ska utgå från en snäv tolkning av begreppet nödvändig, står det i propositionsmotiven.
Övrigt
Utskottet föreslår flera ändringar i lagförslagen i propositionen. En del av ändringarna är tekniska korrigeringar, och i en del föreslår utskottet innehållsmässiga ändringar. Motiveringen till de bestämmelser som föreslås bli ändrade finns i huvudsak i detaljmotiveringen.
DETALJMOTIVERING
1. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 §. Definitioner.
Utskottet föreslår att 1 mom. 1 punkten ändras så att definitionen av arbetskraftsmyndighet också omfattar de samarbetsorgan för arbetskraftsmyndigheterna som bildats genom frivilligt samarbete enligt kommunallagen.
Dessutom föreslår utskottet ändringar i paragrafen med beaktande av ändringarna i lagändring 1132/2022.
2 kap. Kommunens organiseringsansvar
13 §. Samarbete mellan kommuner för att fullfölja organiseringsansvaret.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunerna avtala om hur arbetskraftsservicen och de uppgifter som har samband med den ska organiseras. Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om kommunens organiseringsansvar och om lagstadgat samarbete i 8 § i kommunallagen (410/2015) och bestämmelser om produktion av tjänster i 9 § i den lagen. Dessutom föreskriver sista mening i momentet om undantag från utövandet av befogenheterna enligt kommunallagen.
Justitieministeriet och justitiekanslern i statsrådet har i sina yttranden till utskottet ansett det vara nödvändigt att precisera innehållet i 13 §.
Justitieministeriet säger i sitt yttrande att det enligt propositionsmotiven (s. 273—274) verkar som om avsikten med det föreslagna 13 § 2 mom. är att ge en informativ hänvisning till hur kommunerna kan sköta organiseringsansvaret vid det lagstadgade samarbetet. Eftersom momentet innehåller en informativ hänvisning till 8 och 9 § i kommunallagen, förblir det enligt justitieministeriet på paragrafnivå i viss mån oklart vilket förhållandet är mellan 8 och 9 § samt 51 och 55 § i kommunallagen. Det föreslagna 13 § 2 mom. gäller avvikelse från utövandet av befogenheterna enligt kommunallagen. Paragrafen verkar enligt justitieministeriet i sak gälla ett avtal om delegering av befogenheter.
Utifrån inkommen utredning föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att 1 mom. preciseras så att kommunerna ska avtala om hur arbetskraftsservicen och de uppgifter som har samband med den ska ordnas i lagstadgat samarbete enligt kommunallagen (410/2015).
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras så att det i den första meningen föreskrivs om det som ska beaktas när tjänsterna ordnas och produceras och i den sista meningen om möjligheten att avtala om överföring av befogenheter med iakttagande av vad som i 54 § i kommunallagen föreskrivs om avtal om skötseln av en myndighetsuppgift.
15 §. Upplysningsskyldighet.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska arbets- och näringsministeriet få en plan för hur arbetskraftsservicen kommer att ordnas. Närmare bestämmelser om planen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt specialmotiveringen till bestämmelsen (s. 434) är avsikten att det genom förordning ska föreskrivas att planen ska innehålla åtminstone uppgift om var arbetskraftsmyndighetens serviceställen är belägna, uppgift om de ekonomiska resurser och personalresurser som reserverats för skötseln av uppgifterna samt uppgift om hur servicen ska produceras.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att av orsaker som följer av 80 och 121 § i grundlagen bör bestämmelserna på lagnivå om planens innehåll preciseras.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår utifrån inkommen utredning att 4 mom. preciseras så att det av planen framgår de omständigheter som nämns i motiveringen till bestämmelsen (s. 434) med smärre preciseringar och dessutom samarbetspartner och samarbetsformer, främjande av arbetskraftsinvandring, matchning på arbetsmarknaden och arbetskraftens rörlighet samt beredskap för situationer med strukturomvandlingar. Samtidigt föreslår utskottet att bestämmelsens förhållande till 1—3 mom. preciseras, varför bemyndigandet att utfärda förordning kan strykas.
16 §. Statsrådets beslutanderätt.
I paragrafen föreslås bestämmelser om statsrådets rätt att besluta om bildande av ett sysselsättningsområde i de situationer som nämns i bestämmelsen.
I den föreslagna paragrafen finns ingen bestämmelse om förfarandet för att avsluta de tidigare samarbetsformerna. Därför föreslår utskottet att det till slutet av 1 mom. fogas en bestämmelse om förfarandet för ändring av samarbetsavtal.
Justitieministeriet konstaterar i sitt utlåtande att det i propositionen i viss mån förblir oklart om avsikten är att statsrådet i situationer enligt 1 mom. ska ha en rättslig skyldighet att fatta beslut om villkoren är uppfyllda, men att statsrådet i situationer enligt 2 mom. ska ha mer prövningsrätt i beslutsfattandet. Enligt uppgifter till utskottet är statsrådet i de situationer som avses i 1 mom. skyldigt att fatta beslut om att en kommun ska anslutas till ett sysselsättningsområde. Däremot har statsrådet prövningsrätt i situationer enligt det föreslagna 2 mom. när det fattar beslut. För att förtydliga saken föreslår utskottet att det inledande stycket i 2 mom. ändras så att prövningsmöjligheten framgår av bestämmelsens ordalydelse.
Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid det som föreskrivs om villkoren för statsrådets beslutsfattande i 16 § 2 mom. 5 punkten. Enligt den punkten kan statsrådet besluta om samarbete enligt 1 mom. också i det fall att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna den service som avses i lagen avsevärt har försämrats på det sätt som avses i 24 § 3 mom. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen är tämligen vag med tanke på kravet i 121 § i grundlagen att bestämmelser ska utfärdas genom lag. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet noterar att 16 § 2 mom. 5 punkten är nära kopplad till det samrådsförfarande som avses i 24 §. Utskottet föreslår att förhållandet mellan dessa två bestämmelser preciseras genom att det förtydligas så att endast den situation som avses i 24 § 3 mom. nämns i 16 § 2 mom. 5 punkten som en av de situationer där statsrådet kan utöva sin rätt att fatta beslut och att 24 § 3 mom. innehåller den egentliga innehållsliga regleringen.
19 §. Servicespråk.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att 1 mom. ändras så att det framgår att sista meningen i 1 mom. gäller enspråkiga arbetskraftsmyndigheter.
3 kap. Styrning och tillsyn
24 §. Stöd för att trygga förutsättningarna att ordna arbetskraftsservice samt samrådsförfarande.
Utskottet föreslår att paragrafrubriken ändras för att bättre motsvara innehållet i paragrafen.
Enligt 1 mom. ska arbetskraftsmyndigheten och staten tillsammans utreda vilka möjligheter arbetskraftsmyndigheten har att trygga den service som lagstiftningen kräver. Vid behov ska arbetskraftsmyndigheten och staten vidta åtgärder för att trygga förutsättningarna för servicen. I detta syfte kan arbets- och näringsministeriet enligt 2 mom. inleda ett samrådsförfarande med en sådan arbetskraftsmyndighet vars kapacitet att ordna arbetskraftsservice har försämrats avsevärt under två på varandra följande år jämfört med andra motsvarande arbetskraftsmyndigheter som anordnar arbetskraftsservice. Arbetskraftsmyndigheten ska utan dröjsmål upprätta och behandla handlingsplanen och delge sitt beslut om planen till arbets- och näringsministeriet och finansministeriet för eventuella vidare åtgärder.
Om arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna i denna lag avsedd arbetskraftsservice trots den handlingsplan som avses i 2 mom. avsevärt har försämrats på ett icke-tillfälligt sätt, kan statsrådet enligt 3 mom. efter att ha hört arbetskraftsmyndigheten fatta ett i 16 § avsett beslut om sysselsättningsområde.
Utskottet noterar att det av bestämmelsen inte framgår vem som slår fast att kapaciteten har försämrats avsevärt. Utskottet föreslår därför att 3 mom. preciseras så att det där nämns att det är fråga om en gemensam bedömning av arbets- och näringsministeriet och finansministeriet.
4 kap. Serviceprocessen för arbetssökande
33 §. Undantag som gäller samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning.
Utskottet föreslår sådana ändringar i paragrafen som beaktar de ändringar som gjorts genom lag 1132/2022.
5 kap. Arbetsförmedling och jobbsökningsskyldighet
47 §. Undantag som gäller antal och granskningsperiod i fråga om arbetsmöjligheter som ska sökas.
Utskottet föreslår sådana ändringar i paragrafen som beaktar de ändringar som gjorts genom lag 1132/2022.
6 kap. Information och rådgivning, sakkunnigbedömningar, vägledning avseende yrkesval och karriär samt träning och prövning
62 §. Gemensam anskaffning av arbetskraftsutbildning.
Enligt paragrafen kan en arbetskraftsmyndighet ordna en arbetskraftsutbildning tillsammans med en arbetsgivare, en uppdragsgivare till en person som ämnar bli företagare eller ett företag som överlåter företagarrättigheter så att den aktören deltar i finansieringen av utbildningen (gemensamt anskaffad utbildning). Enligt 3 mom. utfärdas bestämmelser om betalningsandelarna för gemensamt anskaffad utbildning genom förordning av statsrådet. Det föreslås inga grundläggande bestämmelser om betalningsandelar i 62 §.
När betalningsandelar fastställs ska enligt propositionsmotiven (s. 435) den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd beaktas. I förordningen fastställs maximigränser för statligt stöd som beviljas företag. Betalningsandelarna ska enligt motiven fastställas genom förordning så att den andel av priset på utbildningen som arbetskraftsmyndigheten betalar inte överskrider det tillåtna beloppet av stöd.
Grundlagsutskottet anser att bestämmelserna om betalningsandelar bör preciseras i lagen åtminstone genom en hänvisning till relevant EU-lagstiftning. Utskottet föreslår därför att 3 mom. preciseras så att det i bestämmelsen hänvisas till den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd.
10 kap. Stöd som beviljas arbetsgivare
85 §. Lönekostnader som täcks med lönesubvention.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
87 §. Lönesubvention för anställning av arbetstagare med funktionshinder.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
88 §. Lönesubvention på 100 procent.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
89 §. Lönesubvention för anställning av personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
90 §. Lönesubvention för läroavtalsutbildning.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
97 §. Tillämpning av vissa bestämmelser om lönesubvention på sysselsättningsstöd.
Utskottet föreslår att paragrafen beaktar de ändringar som gjorts i och med propositionen om lönesubventionsreformen (RP 175/2022 rd, AjUB 25/2022 rd).
13 kap. Behandling av kunduppgifter samt riksomfattande informationssystemtjänster
117 §. Rätt till information med avseende på antagning av studerande till arbetskraftsutbildning.
I fråga om 63 § som gäller antagning av studerande till arbetskraftsutbildning har medlemmarna i en sådan antagningsgrupp som avses i 1 mom. i den paragrafen för planering av utbildningen och antagning av studerande rätt att ta del av inlämnade ansökningar till utbildningen jämte bilagor, står det i paragrafen.
Uppgifter om arbetsförvaltningens enskilda kunder är sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 25 punkten i offentlighetslagen. Utskottet föreslår därför utifrån inkommen utredning att bestämmelsen ändras så att rätt att få de uppgifter som avses i bestämmelsen föreligger trots sekretessbestämmelserna.
16 kap. Särskilda bestämmelser
143 §. Privat arbetskraftsservice.
Enligt 3 mom. har arbets- och näringsministeriet rätt att för tillsynen över privat arbetskraftsservice få uppgifter om servicen av sammanslutningar som tillhandahåller privat arbetskraftsservice eller företräder dessa. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas samt bestämmelser om behandling av uppgifterna och annat samarbete. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller enligt propositionsmotiven (s. 437) bland annat antalet förmedlade och hyrda personer, anställningarnas genomsnittliga längd och antalet kunder som använt arbetsförmedlingstjänster eller hyrt arbetskraft och andra av privata aktörer tillhandahållna tjänster som stöder jobbsökning.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att den föreslagna bestämmelsen om rätt till information är mycket öppen. Det framgår inte heller i vilken utsträckning rätten till information gäller personuppgifter. Ordalydelsen i bestämmelsen ger inte heller rätt att få sekretessbelagda uppgifter, eftersom den inte ger rätt att trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som nämns i bestämmelsen.
Grundlagsutskottet konstaterar att om avsikten är att arbets- och näringsministeriet trots sekretessen ska ha rätt att få sekretessbelagda uppgifter, måste den föreslagna regleringen preciseras och ändras så att den överensstämmer med grundlagsutskottets praxis i fråga om regleringen av rätten att få och lämna ut uppgifter till myndigheter trots sekretessbestämmelserna (se t.ex. GrUU 21/2020 rd, s. 5—6, och GrUU 12/2014 rd, s. 3/I). Ändringen är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
I 36 § i statsrådets gällande förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1073/2012) finns närmare bestämmelser om innehållet i skyldigheten att lämna uppgifter för privat arbetskraftsservice. Enligt 1 mom. i den paragrafen ska en tillhandahållare av privat arbetskraftsservice på begäran lämna arbets- och näringsministeriet uppgifter om antalet personer per yrkesgrupp som fått arbete via förmedling, de uthyrda personernas antal och den genomsnittliga längden på de uthyrda personernas anställningsförhållande, antalet kunder som anlitat arbetsförmedlingsservice och hyrt in arbetskraft och annan service i samband med jobbsökning som de tillhandahållit. Skyldigheten att lämna uppgifter för privat arbetskraftsservice gäller således volymuppgifter på kvantitetsnivå, och rätten att få uppgifter gäller inte sekretessbelagda uppgifter eller personuppgifter. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att avsikten är att innehållet i den rätt att få uppgifter som avses i 3 mom. ska motsvara den gällande lagen och förordningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Den föreslagna rätten att få uppgifter gäller således inte sekretessbelagda uppgifter eller personuppgifter och enligt utskottet behöver bestämmelsen därför inte ändras.
Grundlagsutskottet noterade dessutom att de grundläggande bestämmelserna om behandling av uppgifter och annat samarbete som nämns i paragrafen inte verkar ingå i lagen och att regleringen bör kompletteras till denna del.
Till denna del anser utskottet utifrån inkommen utredning att det är ändamålsenligt att komplettera det föreslagna 3 mom. med en bestämmelse om samarbete mellan ministeriet och arbetsmarknadsorganisationerna. För närvarande finns bestämmelser om samarbetet i 37 § i statsrådets förordning om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om momentet kompletteras på det sätt som föreslås, behöver bestämmelser på lägre nivå inte utfärdas om samarbetet. Utskottet anser att bemyndigandet att utfärda förordning bör ändras så att det endast gäller uppgifter som tillhandahållare av privat arbetskraftsservice är skyldiga att lämna till arbets- och näringsministeriet samt förfarandet vid lämnande av uppgifter.
144 §. Förbud att ta ut avgifter för privat arbetsförmedling.
Utskottet föreslår att 3 mom. skrivs om i överensstämmelse med den vedertagna formuleringen.
17 kap. Ändringssökande
147 §. Förbud mot att söka ändring i vissa beslut.
Enligt det föreslagna 2 mom. får omprövning av en sysselsättningsplan inte begäras eller besvär anföras över planen. Bestämmelsen är ny, men enligt motiveringen till bestämmelsen (s. 367) ändrar den de facto inte nuläget.
I propositionsmotiven (s. 367, 464) konstateras det att om en arbetssökande inte följer sysselsättningsplanen och därför förlorar en arbetslöshetsförmån, kan han eller hon överklaga förmånsbetalarens beslut om arbetslöshetsförmånen hos besvärsnämnden för social trygghet. Den arbetssökande kan på detta sätt föra sysselsättningsplanen till besvärsnämnden för bedömning. Tolkat på detta sätt är förslaget om förbud mot att söka ändring i sysselsättningsplanen enligt grundlagsutskottet inte problematiskt med avseende på 21 § i grundlagen. För tydlighetens skull är det motiverat att formulera förbudet mot ändringssökande så att omprövning av ett beslut om en sysselsättningsplan inte får begäras särskilt och det får inte heller överklagas särskilt genom besvär, menar utskottet i sitt utlåtande. Utifrån inkommen utredning föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att den ändring som grundlagsutskottet förutsätter genomförs så att det i 3 mom. hänvisas till bestämmelserna om ändringssökande i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
2. Lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen
4 §. Sektorsövergripande bedömning av servicebehovet och upprättande av en sektorsövergripande sysselsättningsplan.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska den sektorsövergripande sysselsättningsplanen vara klar inom tre månader från det att den arbetslösa personen hänvisas till en bedömning av servicebehovet. Enligt uppgift har avsikten inte varit att ändra den tid som reserverats för bedömning av servicebehovet, utan att göra det möjligt att använda lika lång tid för bedömningen som i dagsläget, dvs. tre månader. Därför föreslår utskottet att 1 och 3 mom. preciseras så att det i 1 mom. finns en bestämmelse om när kundrelationen börjar och i 3 mom. om när en sysselsättningsplan ska vara utarbetad.
Enligt 2 mom. ska arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och den arbetslösa personen tillsammans upprätta en sektorsövergripande sysselsättningsplan som utgår från det bedömda servicebehovet. Om den arbetslösa personens servicebehov innefattar tjänster som Folkpensionsanstalten tillhandahåller, ska Folkpensionsanstalten vara med om att upprätta planen. Utskottet konstaterar att Folkpensionsanstalten deltar i utarbetandet av en sektorsövergripande sysselsättningsplan när den arbetslöses servicebehov förutsätter Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster. Utskottet föreslår därför att 2 mom. ändras genom tillägg av rehabiliteringstjänsterna.
6 §. Översyn av den sektorsövergripande sysselsättningsplanen.
Utskottet gör en språklig justering i 1 mom.
11 §. Uppgifter om arbetslösa och uppgifternas användningsändamål.
Enligt 1 mom. får arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten behandla uppgifter som gäller en arbetslös person för att sköta sina uppgifter enligt denna lag samt för tillsyn, utveckling, uppföljning, bedömning, statistikföring, prognostisering och styrning som hänför sig till dessa uppgifter.
Utskottet noterar att kundinformationssystemet enligt samarbetsmodellen är avsett endast för användning i samarbetsmodellen. Den föreslagna 11 § lämnar dock saken något öppen. Därför föreslår utskottet att 1 mom. preciseras så att det kompletteras med behandling av uppgifter för skötseln av uppgifter som hänför sig till samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd. Dessutom föreslår utskottet på grund av den felaktiga hänvisningen att ordet ”niitä” ersätts med orden ”näitä tehtävia” i den finskspråkiga versionen.
12 §. Kunddatamaterial och kundinformationssystem för samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd.
Utskottet gör språkliga justeringar i 2 och 4 mom.
6. Lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner
10 a §. Undantag i fråga om studier (Ny).
Utskottet föreslår att de ändringar som gjordes genom lag 1131/2022 (RP 176/2022 rd) beaktas. Det innebär att 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ändras på det sätt som nu föreslås, utan att en motsvarande ändring görs i 2 kap. 10 a § 3 mom. 3 punkten i den lagen.
11 kap. Bestämmelser om verkställighet
4 a §. Arbetskraftspolitiskt utlåtande av närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter.
Utskottet föreslår att de ändringar som gjordes till följd av RP 176/2022 rd beaktas i paragrafen.
4 c §. Avvikande tillämpning av kapitlet på landskapet Åland. (Ny)
Bestämmelserna om rätten till inkomstrelaterad dagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa hör till rikets lagstiftningsbehörighet och den lagen är till denna del direkt tillämplig lagstiftning på Åland.
Staten och landskapet Åland har genom den så kallade överenskommelseförordningen kommit överens om att landskapet också ska sköta lämnandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden om rätten till inkomstrelaterad dagpenning på Åland. Med överenskommelseförordning avses här republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (347/2006).
Avsikten med propositionen är inte att ändra lämnandet av arbetskraftspolitiska utlåtanden på Åland. För att nuläget ska bevaras föreslår utskottet att det till 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fogas en ny 4 c § som gäller Åland. Därför blir den nuvarande 4 c § i stället 4 d §.
Ikraftträdandebestämmelsen.
Med stöd av 7 punkten i den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen inräknas i de utbetalningsdagar för arbetslöshetsförmån som inverkar på finansieringsansvaret de dagar för vilka stödmottagaren har fått arbetslöshetsförmån före den föreslagna lagens ikraftträdande. Avsikten är också att beakta de utbetalningsdagar för arbetsmarknadsstöd som uppkommit före reformen av arbetsmarknadsstödet i början av 2006 och före reformen av finansieringen av arbetsmarknadsstödet i början av 2015.
På grund av Folkpensionsanstaltens reformering av informationssystemet för utkomstskyddet för arbetslösa är uppgifterna om utbetalningsdagarna för tiden före 2010 förknippade med betydande osäkerhetsfaktorer. Dessutom är det tekniskt mycket komplicerat och inte nödvändigtvis ens möjligt att hänföra dessa utbetalningsdagar till de utbetalningsdagar som inverkar på finansieringsansvaret. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att dagar före den 1 januari 2015 inte räknas in i utbetalningsdagarna för arbetslöshetsförmåner.
8. Lagen om ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
Ikraftträdandebestämmelsen.
Enligt det föreslagna 2 mom. räknas till de dagar för vilka arbetslöshetsdagpenning betalas och vilka inverkar på det i denna lag avsedda finansieringsansvar som staten och hemkommunen för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning har också de dagar för vilka stödmottagaren har fått arbetslöshetsdagpenning före ikraftträdandet av denna lag.
På grund av Folkpensionsanstaltens reformering av informationssystemet för utkomstskyddet för arbetslösa är uppgifterna om utbetalningsdagarna för tiden före 2010 förknippade med betydande osäkerhetsfaktorer. Dessutom är det tekniskt mycket komplicerat och inte nödvändigtvis ens möjligt att hänföra dessa utbetalningsdagar till de utbetalningsdagar som inverkar på finansieringsansvaret. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att dagar före den 1 januari 2015 inte räknas in i utbetalningsdagarna för arbetslöshetsdagpenning.
9. Lagen om ändring av lagen om arbetslöshetskassor
Ikraftträdandebestämmelsen.
Enligt det föreslagna 2 mom. räknas till de dagar för vilka arbetslöshetsdagpenning betalas och vilka inverkar på det i denna lag avsedda finansieringsansvar som staten och hemkommunen för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning har också de dagar för vilka stödmottagaren har fått arbetslöshetsdagpenning före ikraftträdandet av denna lag.
På grund av Folkpensionsanstaltens reformering av informationssystemet för utkomstskyddet för arbetslösa är uppgifterna om utbetalningsdagarna för tiden före 2010 förknippade med betydande osäkerhetsfaktorer. Dessutom är det tekniskt mycket komplicerat och inte nödvändigtvis ens möjligt att hänföra dessa utbetalningsdagar till de utbetalningsdagar som inverkar på finansieringsansvaret. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att dagar före den 1 januari 2015 inte räknas in i utbetalningsdagarna för arbetslöshetsdagpenning.
10. Lagen om ändring av utlänningslagen
3 §. Definitioner.
Utskottet föreslår sådana ändringar i paragrafen som beaktar de ändringar som gjorts efter det att propositionen lämnades (RP 114/2022 rd, RSv 278/2022 rd). Definitionen i 6 punkten ändras så att man frångår tvåstegsprocessen för uppehållstillståndet för arbetstagare till följd av att arbets- och näringsbyråerna läggs ned. Till uppehållstillstånd för arbetstagare hör en prövning av tillgången på arbetskraft, och Migrationsverket svarar för den.
72 §. Uppehållstillstånd för arbetstagare.
Utskottet föreslår sådana ändringar i paragrafen som beaktar de ändringar som gjorts efter det att propositionen lämnades (RP 114/2022 rd, RSv 278/2022 rd). Paragrafen gäller beviljande av uppehållstillstånd för arbetstagare och vad som ska beaktas vid tillståndsprövningen. Bestämmelsen är en kombination av 72 och 72 a § i den gällande lagen, men utan arbets- och näringsbyrå och delbeslutsprövning. Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd för arbetstagare med tillämpning av prövning av tillgången på arbetskraft. I paragrafen föreskrivs det om tillgänglighetsprövning, situationer där sådan inte utförs och innehållet i beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare.
72 a §. Arbets- och näringsbyråns delbeslut på ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare.
Utskottet föreslår att paragraferna upphävs. I och med nedläggningen av arbets- och näringsbyråerna görs ingen delbeslutsprövning. Till följd av tillämpningen av prövningen av tillgången på arbetskraft föreskrivs det om det huvudsakliga innehållet i bestämmelsen i 72 §.
73 §. Uppehållstillstånd för specialsakkunnig.
Utskottet föreslår att hänvisningen till 72 a §, som upphävs, utgår ur 2 mom.
74 §. Annat uppehållstillstånd för förvärvsarbete eller näringsutövning.
Utskottet föreslår att hänvisningen till 72 a §, som upphävs, utgår ur 4 mom.
75 §. Uppehållstillstånd för den som avlagt examen eller slutfört forskning i Finland.
Utskottet föreslår att hänvisningen till 72 a §, som upphävs, utgår ur 3 mom.
81 a §. Rätt att arbeta med stöd av uppehållstillstånd.
Utskottet föreslår att omnämnandet av delbeslut stryks i 2 mom. Till följd av ändringen, när Migrationsverket tillämpar 72 och 72 b § och beviljar uppehållstillstånd för arbetstagare, anges det i beslutet om tillståndet berättigar till arbete inom en eller flera branscher.
82 §. Arbetsgivarens och uppdragsgivarens skyldigheter.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras så att de uppgifter som nämns där lämnas till Migrationsverket i stället för till arbets- och näringsbyrån.
83 §. Migrationsverkets behörighet.
Utskottet föreslår sådana ändringar i paragrafen som beaktar de ändringar som gjorts efter det att propositionen lämnades (RP 114/2022 rd, RSv 278/2022 rd). Paragrafen gäller Migrationsverkets behörighet i uppehållstillståndsärenden enligt 5 kap. när man beaktar att arbets- och näringsbyråerna läggs ned och deras uppgifter enligt utlänningslagen överförs till Migrationsverket. I 3 mom. stryks hänvisningen till EU-blåkortet i 73 a §, eftersom arbets- och näringsministeriet har ett lagstiftningsprojekt i fråga om vilket lagarna ska träda i kraft senast den 18 november 2023, och bestämmelsen upphävs redan tidigare.
84 §. Behandlingstider.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras så att arbets- och näringsbyrån stryks.
160 §. Behållande av arbetstagares eller självständig yrkesutövares ställning.
Utskottet föreslår att arbets- och näringsbyrån i paragrafen ändras till arbetskraftsmyndighet.
163 §. Permanent uppehållsrätt för personer som upphört att arbeta eller utöva ett yrke.
Utskottet föreslår att arbets- och näringsbyrån i paragrafen ändras till arbetskraftsmyndighet.
187 §. Vägran att bevilja uppehållstillstånd för arbete.
Utskottet föreslår att omnämnandet av arbets- och näringsbyrån utgår ur 1 mom. Således är endast Migrationsverket behörigt att fatta ett sådant beslut om att inte bevilja uppehållstillstånd för arbete som avses i bestämmelsen.
190 §. Besvär.
Utskottet föreslår att omnämnandet av arbets- och näringsbyrån utgår ur 1 mom. Dessutom ändras momentet i fråga om bestämmelserna om ändringssökande så att hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden görs på det sätt som allmänt används.
194 §. Arbetsgivarens rätt att anföra besvär.
Utskottet föreslår att 1 mom. ändras så att arbetsgivarens besvärsrätt i anslutning till uppehållstillstånd för arbetstagare enligt bestämmelsen korrigeras så att den hänvisar till det nya 72 § 1 mom. Dessutom utgår omnämnandet av arbets- och näringsbyråns avgörande.
12. Lagen om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen
11 §. Rätt att få uppgifter mellan de personuppgiftsansvariga för ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden.
Utskottet gör en teknisk korrigering i paragrafen.
13. Lagen om ändring av lagen om främjande av integration
6 §. Ordnande av åtgärder som främjar integration.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
10 §. Arrangemang för inledande kartläggning.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
13 §. Utarbetande av integrationsplan.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
14 §. Uppgifter för den myndighet som utarbetar integrationsplanen.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
17 §. Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
18 §. Uppföljning och översyn av integrationsplanen.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
31 §. Sektorsövergripande samarbete på lokal nivå.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
44 §. Statens ersättning till kommunen eller välfärdsområdet.
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och laghänvisningar och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
10 kap. Särskilda bestämmelser
87 b §. Rätt att få uppgifter i samband med inledande kartläggning eller integrationsplan som utarbetas i sektorsövergripande samarbete. (Ny)
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
87 f §. Utlämnande av uppgifter i samband med välfärdsområdets ersättningar. (Ny)
Utskottet föreslår att de ändringar som gäller behöriga myndigheter och som gjorts genom lag 936/2022 (RP 84/2022 rd) beaktas i paragrafen.
15. Lagen om ändring av lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster
3 §. Definitioner.
Utskottet föreslår att hänvisningen i 2 punkten till den upphävda lagen 8/2014 korrigeras till en hänvisning till den gällande lagen.
16. Lagen om ändring av lönegarantilagen
7 kap. Särskilda bestämmelser
28 c §. Rätt att få uppgifter av andra än parter. (Ny)
Lönegarantilagen har ändrats genom lag 896/2022 (RP 173/2022 rd). I stället för de 28 och 28 a § som föreslås bli ändrade i den nu aktuella propositionen bör motsvarande ändringar därför göras i 28 c och 28 d §.
28 d §. Utlämnande av uppgifter. (Ny)
Lönegarantilagen har ändrats genom lag 896/2022 (RP 173/2022 rd). I stället för de 28 och 28 a § som föreslås bli ändrade i den nu aktuella propositionen bör motsvarande ändringar därför göras i 28 c och 28 d §.
17. Lagen om ändring av lagen om lönegaranti för sjömän
26 c §. Rätt att få uppgifter av andra än parter. (Ny)
Lagen om lönegaranti för sjömän har ändrats genom lag 897/2022 (RP 173/2022 rd). I stället för de 26 och 26 a § som föreslås bli ändrade i den nu aktuella propositionen bör motsvarande ändringar därför göras i 26 c och 26 d §.
26 d §. Utlämnande av uppgifter. (Ny)
Lagen om lönegaranti för sjömän har ändrats genom lag 897/2022 (RP 173/2022 rd). I stället för de 26 och 26 a § som föreslås bli ändrade i den nu aktuella propositionen bör motsvarande ändringar därför göras i 26 c och 26 d §.
20. Lagen om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte
18 §. Sysselsättningspenning och reseersättning. (Ny)
Utskottet föreslår att hänvisningen i paragrafen till den upphävda lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ändras till en hänvisning till lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
23. Lagen om ändring av 6 och 13 § i lagen om inkomstdatasystemet
13 §. Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet.
Efter det att propositionen lämnades har den temporära lydelsen för 1 mom. 23 punkten, som föreslås bli ändrad i lagförslag 23, upphävts genom lag 939/2022 och dess permanenta lydelse, som föreslås bli ändrad i lagförslag 24, ändrats genom lag 940/2022 och därefter ytterligare i samband med godkännande av AjUB 25/2022 rd (RP 175/2022 rd). Genom lag 940/2022 har dessutom 13 § 1 mom. 24 och 25 punkten ändrats och till momentet fogats en ny 23 b-punkt och nya 26–33 punkter.
Utskottet föreslår att det i 23 a- och 23 b-punkten görs tekniska ändringar till följd av att den behöriga myndighetens namn ändras. I 23 b-punkten stryks omnämnandet av Sydöstra Finlands arbets- och näringsbyrå. Uppgifterna i anslutning till det försök med rekryteringsstöd som avses i punkten överförs inte till arbetskraftsmyndigheterna, utan de sköts av utvecklings- och förvaltningscentret efter det att arbets- och näringsbyråerna lagts ned. Rätten att få uppgifter gäller således i fortsättningen endast utvecklings- och förvaltningscentret. Utskottet föreslår dessutom att 25 punkten ändras på så sätt att arbets- och näringsbyråernas rätt att få uppgifter stryks. Dessutom ändras närings-, trafik- och miljöcentralens rätt att få uppgifter så att den motsvarar centralens uppgifter genom att omnämnandena av verkställigheten av de uppgifter som avses i lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän stryks. Närings-, trafik- och miljöcentralen har rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för delbeslut om uppehållstillstånd för företagare. De föreslagna 26 och 27 punkterna blir 34 och 35 punkten. I punkt 33 görs därför en teknisk ändring genom att punkten ändras till ett komma.
24. Lagen om ändring av 13 § i lagen om inkomstdatasystemet
13 §. Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet.
Efter det att propositionen lämnades har den temporära lydelsen för 1 mom. 23 punkten, som föreslås bli ändrad i lagförslag 23, upphävts genom lag 939/2022 och dess permanenta lydelse, som föreslås bli ändrad i lagförslag 24, ändrats genom lag 940/2022 och därefter ytterligare i samband med godkännande av AjUB 25/2022 rd (RP 175/2022 rd). Eftersom 23 punkten endast har en permanent lydelse är lagförslag 24 onödigt och utskottet föreslår att det förkastas.
25. Lagen om ändring av arbetsavtalslagen
Utskottet har ändrat lagingressen.
33. Lagen om ändring av lagen om utkomststöd
10 §. Sänkt grunddel.
Efter det att propositionen lämnades har 10 § ändrats genom lag 1023/2022 (RP 127/2022 rd). Till följd av tidigare ändringar blir de ändringar som föreslås i 2 och 3 mom. onödiga. I fråga om 1 mom. 3 punkten föreslår utskottet att laghänvisningen korrigeras.
10 a §. Förfarande för sänkning av grunddelen.
Efter det att propositionen lämnades har 10 a § ändrats genom lag 1023/2022 (RP 127/2022 rd). Till följd av ändringen blir en ändring av paragrafen onödig.
11 §. Inkomster som skall beaktas.
Efter det att propositionen lämnades har 11 § ändrats genom lag 1023/2022 (RP 127/2022 rd). Utskottet föreslår en lagteknisk ändring i paragrafen.
41. Lagen om ändring av 92 och 127 a § i inkomstskattelagen
92 §. Skattefria sociala förmåner.
Genom proposition RP 175/2022 rd (AjUB 25/2022 rd) upphävs 92 § 13 punkten, så det blir onödigt att upphäva den i samband med den nu aktuella propositionen.
127 a §. Hushållsavdrag.
Genom proposition RP 175/2022 rd (AjUB 25/2022 rd) mom. ändras 127 a § 3 mom. på motsvarande sätt, så det blir onödigt att ändra det i samband med den nu aktuella propositionen.
42. Lagen om ändring av 10 f § i inkomstskattelagen för gårdsbruk
Utskottet har ändrat lagingressen.
43. Lagen om ändring av 56 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet
Utskottet har ändrat lagingressen.