1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §. Tillämpningsområde.

Enligt 1 mom. gäller lagen anskaffning, tillhandahållande och yrkesmässig förmedling av låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering mot vederlag i syfte att bedriva näringsverksamhet. Enligt 2 mom. tillämpas lagen med undantag för lagens 3—8 och 17 § också på kreditinstitut, betalningsinstitut, fondbolag, värdepappersföretag och AIF-förvaltare, om de förmedlar gräsrotsfinansiering. Genom bestämmelsen klargörs det vilken reglering som är tillämplig på förmedlare av gräsrotsfinansiering och på aktörer som förmedlar gräsrotsfinansiering med stöd av en auktorisation eller registrering som baserar sig på någon annan lag.  

En näringsidkare som utnyttjar artikel 3 i direktivet om marknader för finansiella instrument (2004/39/EG, nedan MiFID I) och registreras på grundval av den föreslagna lagen om gräsrotsfinansiering är inte ett värdepappersföretag. Aktörer som agerar i enlighet med artikel 3 i MiFID I får inte tillhandahålla några investeringstjänster utom mottagande och vidarebefordran av order som avser överlåtbara värdepapper och andelar i företag för kollektiva investeringar samt tillhandahållande av investeringsrådgivning i samband med sådana finansiella instrument. En näringsidkare som har ansökt om att få bli ett tillståndspliktigt värdepappersföretag är skyldig att iaktta de villkor och krav uppställts i verksamhetstillståndet. En auktoriserad aktör har också större möjligheter att förmedla investeringsbaserad gräsrotsfinansiering exempelvis genom emissioner.  

Med avseende på auktoriserade aktörer kan hänvisningen till 9 § (det nationella genomförandet av artikel 3 i MiFID I) och 10 § 4 mom. (frivillig anslutning till ersättningsfonden för investerarskydd av en registrerad förmedlare av gräsrotsfinansiering) medföra oklarhet varför tillämpningen av bestämmelserna behöver lämnas utanför tillämpningsbestämmelsen i 1 § 2 mom. om parter med verksamhetstillstånd.  

Ekonomiutskottet föreslår att paragrafens 2 mom. ändras till följande: ”Det som i denna lag föreskrivs om förmedlare av gräsrotsfinansiering tillämpas, med undantag för 3—9 §, 10 § 4 mom. och 17 §, också på sådana kreditinstitut, betalningsinstitut, fondbolag, värdepappersföretag och AIF-förvaltare som förmedlar gräsrotsfinansiering." 

2 §. Definitioner.

I 2 § definieras de begrepp som används i lagen. Ekonomiutskottet föreslår att 2 § 1 punkten om lånebaserad gräsrotsfinansiering preciseras genom ett uttryckligt konstaterande av skuldförhållande mellan mottagaren av gräsrotsfinansiering och kunden till förmedlaren av finansieringen. Målet är att klargöra den lånebaserade gräsrotsfinansieringens relation till kreditinstitutslagen (610/2014). Syftet med tillägget är att betona förmedlarens ställning som kreditmäklare och inte som kreditgivare.  

Ekonomiutskottet föreslår att 1 punkten ändras till följande: ”1) lånebaserad gräsrotsfinansiering anskaffning, tillhandahållande eller förmedling av kredit mot vederlag, när ett skuldförhållande uppstår mellan en mottagare av gräsrotsfinansiering och en kund till en förmedlare av gräsrotsfinansiering,”. 

2 kap. Rätt att förmedla gräsrotsfinansiering

3 §. Registreringsskyldighet.

I 1 mom. föreskrivs om registreringsskyldighet som ett villkor för att förmedla gräsrotsfinansiering. I första meningen i 2 mom. lämnas vissa aktörer utanför registreringsskyldigheten. Ekonomiutskottet påpekar att enligt lagens 1 § 2 mom. gäller bestämmelserna i 3 § inte sådana aktörer. Dessutom sägs det i andra meningen i 3 § 2 mom. att registreringsskyldigheten inte gäller kreditgivare som avses i lagen om registrering av vissa kreditgivare (747/2010), om de inte förmedlar låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. Bestämmelsens syfte är oklart: också utan en separat bestämmelse omfattas kreditgivarna av lagens registreringsskyldighet om de bedriver förmedling av gräsrotsfinansiering. Å andra sidan är kreditgivaren med stöd av bestämmelsen inte i något fall befriad från registreringsskyldigheten.  

Ekonomiutskottet föreslår att momentets första och andra mening stryks som obehövliga. Ekonomiutskottet föreslår således att 2 mom. ändras till följande: ”Registreringsskyldigheten gäller dock inte näringsidkare som är etablerade i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) och tillfälligt förmedlar gräsrotsfinansiering i Finland.” 

5 §. Uppgifter som förs in i registret och anmälan om ändringar.

Paragrafen föreskriver om registreringsförfarande. Ekonomiutskottet konstaterar att paragrafens 1 mom. måste kompletteras med en ny 5 punkt med omnämnande av offentliga varningar, ordningsavgifter och påföljdsavgifter samt förbud som förenats med vite som kan påföras anmälaren. Ändringsbehovet beror på omskrivningen av 17 § i denna lag som ekonomiutskottet motiverar i detta betänkande. Ekonomiutskottet föreslår att 5 § 1 mom. kompletteras med en ny punkt 5 som lyder ”till anmälaren meddelade offentliga varningar, denne påförda ordningsavgifter och påföljdsavgifter och sådana förbud som förenats med vite” och att motsvarande tekniska anpassning görs i punkt 4. 

6 §. Förutsättningar för registrering.

I paragrafen anges det vilka förutsättningar som ska uppfyllas för att Finansinspektionen ska registrera anmälaren som förmedlare av gräsrotsfinansiering. Med avseende på näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen är det viktigt att bestämmelserna om villkor för registrering är precisa. Ekonomiutskottet anser att paragrafen därför måste preciseras genom att stryka hänvisningen till ”något annat insolvensförfarande” och räkna upp de tre insolvensförfaranden som är allmän verkställighet (konkurs, företagssanering och skuldsanering för privatpersoner).  

Det är klart att en förmedlare av gräsrotsfinansiering inte får vara i konkurs. Att jämställa saneringsförfarande för företag med konkurs kan vara motiverat för att skydda investerare trots att det i allmänhet inte i lagstiftningen har föreskrivits som hinder för att få verksamhetstillstånd eller motsvarande registrering. Eftersom skuldsanering för privatpersoner sedan början av 2015 med vissa — ganska stränga — villkor har varit möjligt för privata näringsidkare och yrkesutövare som bedriver småskalig näringsverksamhet också i fråga om skulder i anslutning till näringsverksamhet, är det ändå motiverat att ställa skuldsanering för privatpersoner i samma ställning som företagssanering. Företagssanering och skuldsanering för privatpersoner är båda etablerade insolvensförfaranden.  

Ekonomiutskottet föreslår att saneringsförfarande för företag och skuldsanering för privatpersoner uttrycks som en separat punkt och på så sätt skiljs åt från konkurs och kravet på att om anmälaren är en fysisk person, ska han eller hon vara myndig och inte ha fått sin handlingsbehörighet begränsad.  

Ekonomiutskottet påminner om att utsökning är separat verkställighet och att det inte är motiverat att betrakta utsökning som insolvensförfarande som avses i propositionen. Att ett utsökningsärende anhängiggörs innebär inte heller med nödvändighet att företaget är insolvent eller ens hotat av insolvens. 

Ekonomiutskottet föreslår att 6 § 1 mom. kompletteras med en ny punkt enligt vilken också de övriga i paragrafen föreskrivna villkoren för registrering ska uppfyllas. Ekonomiutskottet ser det också av nöden att separat nämna kravet på att anmälaren ska ha förtroende hos personer som hör till den operativa ledningen och de betydande ägarna. Det föreslås bli gjort genom en komplettering av lagens 7 §. Likaså ser utskottet det behövligt att precisera kraven på garanti eller annan säkerhet. Som förebild tjänar 6 kap. 1 § 4 mom. 2 punkten i lagen om investeringstjänster, med precisering särskilt av säkerhetens innehållsliga och tekniska krav och i enlighet med proportionalitetsprincipen med beaktande av arten och omfattningen av anmälarens verksamhet. Ekonomiutskottet föreslår att paragrafens 1 mom. ändras till följande: "Finansinspektionen ska registrera den som gör en registeranmälan som förmedlare av gräsrotsfinansiering, om  

1. anmälaren har rätt att utöva näring i Finland, 

2. anmälaren inte har försatts i konkurs och, när anmälaren är en fysisk person, om anmälaren har uppnått myndighetsåldern och inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad, 

3. anmälaren inte genomgår ett saneringsförfarande för företag eller skuldsanering för privatpersoner, 

4. anmälaren är tillförlitlig,  

5. anmälaren har sådan kännedom om finansmarknadens funktion som skäligen behövs med beaktande av arten och omfattningen av förmedlingen av gräsrotsfinansiering, 

6. övriga villkor för registrering enligt denna paragraf är uppfyllda.” 

Ekonomiutskottet föreslår att paragrafens 2 mom. på ovan beskrivna grunder får följande lydelse: ”En förutsättning för registrering är dessutom att anmälaren har minst 50 000 euro i eget kapital eller en tillräcklig yrkesansvarsförsäkring, bankgaranti eller annan motsvarande säkerhet som Finansinspektionen bedömer vara tillräcklig med beaktande av arten och omfattningen på anmälarens verksamhet. Försäkringsgivaren eller den som ställt annan säkerhet ska ha hemort i en EES-stat om inte Finansinspektionen på ansökan beviljar undantag från detta. Försäkringen ska dessutom uppfylla följande villkor:  

1. försäkringen ersätter de skador som förmedlaren av gräsrotsfinansiering ansvarar för enligt denna lag, 

2. försäkringbeloppet är minst 1 000 000 euro per skada och sammanlagt 1 500 000 euro för samtliga skador per år, 

3. om försäkringen inbegriper självrisk, ska försäkringsgivaren betala försäkringsersättningen till den skadelidande utan avdrag för självrisken, 

4. av försäkringen ska ersättas en skada som har uppstått till följd av en gärning eller försummelse under försäkringsperioden och beträffande vilken skriftliga ersättningsanspråk har anförts hos anmälaren eller försäkringsgivaren under försäkringens giltighetstid eller inom tre år från det att försäkringen upphörde.” 

Dessutom behövs ett nytt 3 mom., varvid 6 § 3 mom. blir 4 mom. och analogt 4 mom. blir 5 mom., som följer: ”Om förmedlaren av gräsrotsfinansiering avser att ta emot kundmedel, är ett villkor för registrering också att denne förmår förvara och hantera kundmedel på det sätt som framgår av 10 §.” 

7 §. Tillförlitlighet och kännedom om finansmarknadens funktion.

Ekonomiutskottet anser det viktigt att det inbördes förhållandet mellan lagens 6 och 7 § preciseras. Lagens 7 § 1 mom. måste ändras, ur det föreslagna 2 mom. ska strykas omnämnandet av moderbolag och minoritetsaktieägares delaktighet i den operativa ledningen, och paragrafen ska kompletteras med ett nytt 2 mom. Nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Paragrafens 1 mom. får då följande lydelse: ”Den som gör en registeranmälan anses inte tillförlitlig i den mening som avses i 6 § 1 mom. 4 punkten, om han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts till fängelsestraff under de fem senaste åren före en bedömning eller till bötesstraff under de tre senaste åren före bedömningen för ett brott som kan anses visa att personen i fråga är uppenbart olämplig att förmedla gräsrotsfinansiering, att vara ägare till en förmedlare av gräsrotsfinansiering eller att vara medlem eller ersättare i styrelsen, verkställande direktör eller ställföreträdande verkställande direktör eller på annat sätt medlem av högsta ledningen i en förmedlare av gräsrotsfinansiering, eller om han eller hon annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig uppenbart olämplig för en sådan uppgift.” 

Paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom.: ”Om anmälaren är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen, förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän, andra som hör till den högsta ledningen och dem som direkt eller indirekt innehar minst en tiondel av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det gäller en annan sammanslutning än ett aktiebolag.” 

Paragrafens 3 mom. får följande lydelse: ”Kravet på kännedom om finansmarknadens funktion gäller styrelsen som helhet. Styrelsen samt verkställande direktören och den övriga verkställande ledningen ska ha sådan allmän kännedom om finansmarknaden och om betydande risker i anslutning till den som behövs med beaktande av verksamhetens art och omfattning. Till den verkställande ledningen räknas anmälarens verkställande direktör och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen, förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen.” 

Paragrafens 4 mom. får följande lydelse: ”Om anmälaren också bedriver annan affärsverksamhet än förmedling av gräsrotsfinansiering, gäller kravet endast dem som faktiskt svarar för förmedlingen av gräsrotsfinansiering.”  

8 §. Avregistrering.

I 8 § om avregistrering behövs en ändring för att 6 § om förutsättningar för registrering föreslås bli ändrad.  

Ekonomiutskottet föreslår att paragrafens 1 mom. ändras till följande: ”Finansinspektionen ska avregistrera en förmedlare av gräsrotsfinansiering, om  

1. förmedlaren har upphört med sin verksamhet, 

2. förutsättningarna enligt 6 § 1 mom. 1, 2 och 4 punkten för registrering inte längre uppfylls, 

3. förmedlaren är mellanhand för någon annan, 

4. förutsättningen enligt 6 § 1 mom. 5 punkten eller 2 mom. för registrering inte längre uppfylls och förmedlaren inte inom den tidsfrist som Finansinspektionen har angett i sin uppmaning har uppfyllt förutsättningen, eller  

5. det i förmedlarens eller dess högsta lednings verksamhet förekommer allvarliga eller upprepade försummelser.” 

9 §. Rätt för förmedlare av gräsrotsfinansiering att förmedla låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering.

Ekonomiutskottet konstaterar att 9 § bör förtydligas bland annat för att säkerställa att paragrafen stämmer överens med optionen enligt artikel 3 i MiFID och bestämmelserna i lagen om investeringstjänster. Ett villkor för att använda optionen är att verksamheten hos de som påverkas av undantaget regleras på nationell nivå. Eftersom den föreslagna lagen om gräsrotsfinansiering enligt dess 1 § 1 mom. endast tillämpas på anskaffning, tillhandahållande och förmedling av låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering mot vederlag, kan bestämmelserna i 9 § i lagen inte tillämpas på vilken aktör som helst utan endast på en förmedlare som är införd i Finansinspektionens register.  

Ur paragrafen bör dessutom strykas det föreslagna 2 mom. som gäller icke-överlåtbara värdepapper som inte är sådana värdepapper som avses i värdepappersmarknadslagen. De i motiveringen nämnda enkla skuldebreven är överlåtbara om överlåtelse inte är förbjuden i skuldebrevet, och de är inte alls värdepapper. Ekonomiutskottet konstaterar att momentet är ägnat att förorsaka oklarhet och komplicera den redan nu avsevärt komplicerade och svårtydbara terminologin kring värdepappersmarknaden. Momentet är inte heller behövligt eftersom definitionerna i lagförslagets 2 § om lånebaserad och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering har skrivits instrumentneutralt i syfte att i förekommande fall möjliggöra användning också av andra placeringsinstrument än de som definieras i lagen om investeringstjänster eller i värdepappersmarknadslagen genom att samtidigt låta dem omfattas av ett investerarskydd som bedöms vara tillräckligt. 

Ekonomiutskottet föreslår att 9 § ändras till följande:  

1 mom.: ”En förmedlare av gräsrotsfinansiering som har registrerats i det register som Finansinspektionen för får förmedla låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering.”  

2 mom.: ”En förmedlare av gräsrotsfinansiering som har registrerats i Finansinspektionens register får också på det sätt som avses i 1 kap. 11 § 1 och 5 punkten i lagen om investeringstjänster förmedla och ta emot order som gäller sådana värdepapper eller andra andelar i fondföretag som avses i 1 kap. 10 § 1 mom. 1 och 2 punkten i den lagen samt erbjuda investeringsrådgivning i anslutning till låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering.”  

3 mom.: ”Vid förmedling av order som avses i 2 mom. ska förmedlaren av gräsrotsfinansiering iaktta 2 och 3 kap. i denna lag och förmedla sina order till kreditinstitut, fondbolag, värdepappersföretag och AIF-förvaltare samt till filialer till värdepappersföretag och kreditinstitut som är auktoriserade i ett tredjeland, om filialerna följer sådana stabilitetsbestämmelser för verksamheten som motsvarar lagen om investeringstjänster och kreditinstitutslagen.” 

4 mom.: ”Tjänster som avses i 1 mom. får från Finland tillhandahållas i en annan EES-stat, om detta inte har förbjudits eller begränsats i den andra EES-staten. Särskilda bestämmelser gäller för tredjeländer.”  

5 mom.: ”Bestämmelser om rätten för tillhandahållare av investeringstjänster att anlita en förmedlare av gräsrotsfinansiering som anknutet ombud finns i 7 kap. 7 § i lagen om investeringstjänster.” 

3 kap. Kundskydd

10 §. Förfaranden för förmedlare av gräsrotsfinansiering och förmedlarnas skyldigheter mot investerarna.

I 1 mom. uppräknas allmänna skyldigheter för förmedlare av gräsrotsfinansiering. 

I 2 mom. preciseras skyldigheterna ytterligare genom hänvisningar till annan lagstiftning.  

En näringsidkare som registrerar sig på grundval av den föreslagna lagen om gräsrotsfinansiering är inte ett värdepappersföretag och därför finns ingen kategorisk skyldighet att låta skyldigheten att inhämta uppgifter om kunderna enligt 10 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster omfatta förmedlare av gräsrotsfinansiering. Men det är ändå motiverat att förutsätta en moderat gräns för skyldigheten för förmedlare av gräsrotsfinansiering för att investerarnas sakkunskap och orsakerna till investeringarna inte ska behöva utredas i samband med de allra minsta placeringarna. Således slopas passandebedömningen i samband med de allra minsta placeringarna (under 2 000 euro) och ersätts med en riskvarning som skräddarsys separat för varje investeringsrunda och investeringsobjekt. Ett krav på en sådan tas in i den förordning av finansministeriet som ska utfärdas med stöd av 21 § och som kompletterar hänvisningen till 10 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster som nämns i 10 § 3 mom. 2 punkten i lagförslag 1.  

Gränsvärdet som berättigar till undantag från passandebedömningen är bundet till investeringsrunda och person. Riskvarningen ska beskriva de risker som allmänt hör ihop med investeringsrundan och investeringsobjektet, typen av finansiellt instrument och gräsrotsfinansieringen så exakt och begripligt som möjligt. Det föreslagna gränsvärdet som ger rätt till undantag från passandebedömningen kan i enlighet med proportionalitetsprincipen skapa balans i termer av investerarskydd för icke-professionella investerare och sektorns omvärldsvillkor. Om gränsvärdet i fråga om en viss enskild investeringsrunda överskrids för en icke-professionell investerare, förutsätter bedömningen i överensstämmelse med 10 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster beaktande av kundens erfarenhet, karaktären hos investeringstjänsten och det finansiella instrumentet samt tillhörande risk. Däremot har förmedlaren ingen skyldighet att göra ett lämplighetstest enligt 10 kap. 4 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster om förmedlaren endast erbjuder tjänster relaterade till mottagande och förmedling av order. I övrigt gäller det föreslagna gränsvärdet på 2 000 euro också utredningsskyldigheten.  

På grund av det ovan anförda föreslår utskottet att paragrafens 2 mom. ändras som följer: Förmedlare av gräsrotsfinansiering ska iaktta  

1. god gräsrotsfinansieringssed i enlighet med 18 § 1 mom.,  

2. bestämmelserna i 7 kap. 10 § i lagen om investeringstjänster om hantering av intressekonflikter, 

3. bestämmelserna i 10 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster om att inhämta uppgifter om kunderna, om investeringen överstiger 2 000 euro, bestämmelserna i 5 § i det kapitlet om informationsskyldighet, bestämmelserna i 9 § i det kapitlet om bevarande av uppgifter om transaktioner och tjänster, bestämmelserna i 10 § i det kapitlet om inspelning av telefonsamtal och bestämmelserna i 13 § i det kapitlet om behandling av kundklagomål.” 

Ekonomiutskottet anser att andra meningen i 10 § 3 mom. bör ändras för att säkerställa att bestämmelserna om tillförlitlig hantering av kundmedel är heltäckande gällande gräsrotsfinansiering av alla slag som hör till lagförslagets tillämpningsområde. Utskottet föreslår att 3 mom. ändras som följer:  

”De förmedlare av gräsrotsfinansiering som i enlighet med 9 § 2 mom. förmedlar och tar emot order som gäller värdepapper eller andra andelar i fondföretag eller erbjuder investeringsrådgivning i anslutning till låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering får inte förvalta eller inneha kundernas finansiella instrument eller penningmedel (kundmedel) och inte heller stå i skuld till sina kunder. Om en förmedlare av gräsrotsfinansiering i övrigt i sin verksamhet förvaltar kundmedel, ska förmedlaren organisera förvaringen och hanteringen av dessa kundmedel på ett tillförlitligt sätt.  

En förmedlare av gräsrotsfinansiering ska särskilt se till att 

1. kundmedlen hålls åtskilda från de egna medlen,  

2. kundmedlen redovisas så att medlen för varje kund är åtskilda från andra kunders medel,  

3. kundmedlen sätts in på ett bankkonto i en inlåningsbank som har verksamhetstillstånd i Finland eller i en annan EES-stat.” 

11 §. Informationsskyldighet.

Omfattningen på den finansiering som eftersträvas när kapital anskaffas genom gräsrotsfinansiering motsvarar de sedvanliga kostnaderna för upprättande av prospekt. Informationsskyldigheten enligt värdepappersmarknadslagen är därmed inte ändamålsenlig inom kontexten för gräsrotsfinansiering. Enligt motiveringen till 2 mom. gäller skyldigheten att se till att riktiga och tillräckliga uppgifter inhämtas om en mottagare av gräsrotsfinansiering också förmedlaren av gräsrotsfinansiering, som behöver utföra en företagsbesiktning hos mottagaren i den omfattning som i varje enskilt fall bedöms som tillräcklig, men som inte behöver vara fullständig.  

Ekonomiutskottet preciserar innehållet i förmedlarens skyldighet att utföra företagsbesiktning hos mottagaren och påpekar följande: En förmedlare av gräsrotsfinansiering måste analysera de uppgifter som mottagaren offentliggör och i tillräcklig utsträckning försäkra sig om deras riktighet. I det enskilda fallet måste man beakta mottagarens företagsform och ekonomiska situation samt vilken typ av finansiellt instrument investerarna erbjuds. I praktiken ska det krävas att den som förmedlar gräsrotsfinansiering kontrollerar uppgifterna om mottagaren och dess operativa ledning i alla offentliga register. Syftet är att försäkra sig om att mottagaren gett riktiga och tillräckliga uppgifter om omständigheter som väsentligt kan inverka på bedömningen av företagets värde eller återbetalningsförmåga.  

Dessutom kan det krävas att förmedlaren kontrollerar företagets ekonomiska situation utifrån en färsk revisionsberättelse om mottagaren och genom att skaffa sig behövliga uppgifter om mottagarens finansiella ställning och kreditvärdighet. Den som förmedlar gräsrotsfinansiering måste omsorgsfullt bekanta sig med finansieringsmottagarens affärsplan och företagets viktigaste nyckeltal, exempelvis resultatprognoserna. Däremot är det inte nödvändigt att förmedlaren granskar de avtal som mottagaren ingått med tredje parter.  

Det behövs bestämmelser om skyldighet för mottagaren och förmedlaren att utan dröjsmål informera om väsentliga förändringar i den ekonomiska situationen och andra omständigheter som påverkar fullgörandet av skyldigheter i synnerhet gentemot investerare. Förslaget motsvarar i stort sett den visserligen mer omfattande och detaljerade informationsskyldigheten för emittenter enligt värdepappersmarknadslagen. Det gäller t.ex. skyldigheten att se till att marknadsaktiva investerare har tillräckliga, riktiga och aktuella uppgifter med vars hjälp de kan fatta välgrundade investeringsbeslut. Vikten av informationsskyldigheten framträder särskilt i fråga om icke-professionella investerare: de har betydligt mer begränsade resurser att aktivt följa och få information om förmedlarens och mottagarens verksamhet och läge än professionella investerare. 

Utskottet vill också påpeka att förmedlare av gräsrotsfinansiering utöver informationsskyldigheterna enligt den föreslagna 11 § beroende på fall också kan omfattas av bestämmelserna i 6 a kap. i konsumentskyddslagen, vilka bygger på direktiv 2002/65/EG om distansförsäljning av finansiella tjänster.  

Ekonomiutskottet föreslår därför att 3 mom. får följande lydelse: ”Förmedlare och mottagare av gräsrotsfinansiering ska utan dröjsmål offentliggöra information om väsentliga förändringar i det egna ekonomiska läget och andra omständigheter som påverkar fullgörandet av deras skyldigheter.” 

12 §. Kundkontroll.

Utskottet har föreslagit ändringar i 6 § och konstaterar i linje med det att 12 § 2 mom. måste preciseras. Därför föreslår därför att formuleringen ”eller genomgår något annat insolvensförfarande” utgår, dvs. att inget annat insolvensförfarande än konkurs nämns. Det är nämligen meningen att bestämmelsen ska tillämpas på konkurser. På det sättet framgår det klart att mottagare av gräsrotsfinansiering kan genomgå saneringsförfarande för företag eller skuldsanering för näringsidkare.  

Ekonomiutskottet föreslår att 2 mom. får följande lydelse: ”En förmedlare av gräsrotsfinansiering får inte förmedla gräsrotsfinansiering eller på annat sätt delta i medelsanskaffningen för en mottagare av gräsrotsfinansiering som har försatts i konkurs.” 

13 §. Tillsyn.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har mycket begränsade uppgifter inom tillsynen över att lagstiftningen om konsumentskydd följs. De framgår av 2 och 7 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978). Dessutom är regionförvaltningsverket register- och tillsynsmyndighet enligt lagen om registrering av vissa kreditgivare. Därför föreslår utskottet att verket utgår som tillsynsmyndighet enligt 13 § 2 mom. Samma ändring måste göras i 46 § 1 och 2 mom. i lagförslag 4.  

Därmed får 13 § 2 mom. följande lydelse: ”Dessutom övervakar konsumentombudsmannen att lagen följs, om förmedlarens kund är en konsument.”  

Utskottet föreslår också att Finansinspektionen får utvidgade befogenheter i enlighet med 46 § i lagen om försäkringsförmedling (570/2005). Det innebär att 13 § får ett nytt 4 mom. som säger att Finansinspektionen har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få sådana uppgifter som behövs för att kontrollera de förutsättningar som framgår av 6 och 7 §. Angående rätten att få uppgifter ur straffregistret föreskrivs särskilt. De uppgifter i straffregistret som gäller bedömning av någons tillförlitlighet kan Finansinspektionen få med stöd av 4 a § 1 mom. 2 punkten i straffregisterlagen (770/1993).  

Därmed får 4 mom. följande lydelse: ”Finansinspektionen har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få sådana uppgifter som behövs för att kontrollera de förutsättningar som framgår av 6 och 7 §. Angående rätten att få uppgifter ur straffregistret föreskrivs särskilt.” 

14 §. Straffbestämmelser

Enligt paragrafen ska hot om fängelsestraff vara påföljden för gärningsformer som uppvisar uppsåt eller grov oaktsamhet. I princip ska straffbestämmelser som innefattar hot om fängelsestraff koncentreras till strafflagen, om det inte finns vägande samhälleliga skäl för undantag. I samband med totalreformen av lagstiftningen om värdepappersmarknaden ansågs det att denna princip kan frångås, precis som när kreditinstitutslagen sågs över.  

Att ett vägande samhälleligt behov föreligger kan således i fråga om denna straffbestämmelse motiveras med att regleringen av finansmarknaden ska vara konsekvent och enhetlig, att möjliga negativa konsekvenser av den nya högriskformen för finansiering bör förhindras och att gräsrotsfinansieringens trovärdighet bör upprätthållas. De föreslagna bestämmelserna är inte strängare än de gällande finansmarknadsbestämmelserna och de straffbara gärningarna inte mindre klandervärda än förbjudna gärningar enligt de bestämmelserna. Det är dessutom lättare att påvisa grov oaktsamhet än uppsåt, vilket är synnerligen betydelsefullt när man beaktar hur komplicerad och detaljerad regleringen av finansmarknaden är.  

Också i samband med att en proposition som gällde lagstiftningsåtgärder till följd av EU-regler om marknadsmissbruk ansågs det problematiskt att begränsa straffansvaret till uppsåt i straffbestämmelser som gäller värdepappersmarknaden. Då konstaterades följande (RP 65/2016 rd, s. 45): ”Redan när värdepappersmarknadsbrotten tidigare reformerades (RP 254/1998 rd) ansågs det att om straffbarhet alltid kräver att uppsåt påvisas kommer många av de gärningar som försvagar tilltron till marknaden de facto att sakna hot om straff. Kravet på uppsåt i straffbestämmelsen kan också onödigt förhindra att misstänkta fall behandlas som straffrättsliga processer i och med det lägre kravet på tillräknande som krävs i administrativa processer.”  

Grov oaktsamhet är en typisk grund för bestämmande av straffansvar i lagstiftningen om finansmarknaden. Om detta nu frångås frågar man sig varför gräsrotsfinansieringsbrott skulle straffas lindrigare än andra klandervärda gärningar på finansmarknaden. Utskottet vill dock peka på den mer allmänna frågan om behovet av en totalöversyn av de berörda straffbestämmelserna. När principen om koncentration frångås är det under alla omständigheter i allmänhet bara möjligt att använda lindriga hot om fängelsestraff. När man bedömer om regleringen är proportionerlig ska man beakta dels maximistraffet, dels hur brett rekvisitet är och vilken grad av tillräknande som krävs.  

Ordalydelsen i 14 § är oklar när det gäller att avgöra om exempelvis kravet på tillräknande, utan att vara registrerad-rekvisitet och i strid med 2 kap.-rekvisitet gäller alla gärningsformer eller bara någon av dem. Motiveringen är synnerligen kort och ger inte någon nämnvärd tilläggsinformation om rekvisitet. Bestämmelsen bör därför åtminstone ändras på så sätt att om graden av tillräknande med beaktande av 3 kap. 5 § i strafflagen nämns ska bestämmelsen inledas med detta. Dessutom måste ändringen i 12 § i fråga om preciseringen av insolvensförfarandena beaktas när 14 § 1 mom. formuleras.  

Utskottet föreslår att 1 mom. får följande lydelse: ”Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1) i strid med bestämmelserna i 2 kap. förmedlar gräsrotsfinansiering utan att vara registrerad, eller 2) i strid med 12 § 2 mom. genom gräsrotsfinansiering skaffar medel till en sådan mottagare av gräsrotsfinansiering som har försatts i konkurs, ska, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för gräsrotsfinansieringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.” 

15 §. Ordningsavgift och påföljdsavgift.

Utskottet föreslår att 2 mom. ändras i enlighet med den föreslagna ändringen i 10 § 2 mom. Momentet får då följande lydelse: ”Sådana bestämmelser och beslut enligt 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen för vilka det vid försummelse eller överträdelse ska påföras påföljdsavgift är 

1. de i 10 § i denna lag nämnda bestämmelserna i 7 kap. 10 § i lagen om investeringstjänster om hantering av intressekonflikter, 

2. de i 10 § i denna lag nämnda bestämmelserna i 10 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster om att inhämta uppgifter om kunderna, om investeringen överstiger 2 000 euro, i 5 § i det kapitlet om informationsskyldighet, i 9 § i det kapitlet om bevarande av uppgifter om transaktioner och tjänster, i 10 § i det kapitlet om inspelning av telefonsamtal och i 13 § i det kapitlet om behandling av kundklagomål,  

3. de i 10 § i denna lag avsedda bestämmelserna om hantering och innehav av kundmedel och bestämmelserna i 12 § om krav på kundkontroll samt bestämmelserna i 11 § och de med stöd av 21 § utfärdade bestämmelserna om informationsskyldighet.” 

16 §. Skadeståndsskyldighet.

Enligt 2 mom. är styrelsemedlemmarna och verkställande direktören hos en förmedlare eller mottagare av gräsrotsfinansiering skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat genom överträdelse av denna lag eller av bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Ett villkor för skadeståndsskyldigheten är att skadan orsakats förmedlaren av gräsrotsfinansiering, dess aktieägare, bolagsmän eller medlemmar eller andra personer. Utskottet föreslår att 2 mom. förtydligas och förkortas på följande sätt: ”Investerare har rätt att kräva ersättning för skada de orsakats också av verkställande direktören för, av en medlem i styrelsen eller ett jämförbart organ i och av en ansvarig bolagsman i en förmedlare av gräsrotsfinansiering, om skadan berott på att denne uppsåtligen eller av oaktsamhet försummat att se till att verksamheten bedrivs med beaktande av förbudet att ta emot kundmedel enligt 10 § 3 mom. och att kundmedlen förvaras och hanteras på det sätt som förutsätts i den bestämmelsen. En skada anses ha orsakats av oaktsamhet om inte den som är ansvarig för förfarandet visar att han eller hon har handlat omsorgsfullt.”  

Utskottet föreslår också att 3 mom. om revisorers skadeståndsskyldighet utgår och att 4 mom. ändras och blir 3 mom. Det ändrade 3 mom. får då följande lydelse: ”På jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga tillämpas 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).” 

17 §. Erhållande av uppgifter ur registret genom en nättjänst.

Ekonomiutskottet föreslår att 17 § ersätts med en paragraf som gäller tillhandahållande av uppgifter som ingår i ett lagutkast om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom (RP 77/2016 rd, 10 § i lagförslag 2). 17 § lyder omskriven som följer:  

”17 §. Uppgifters tillgänglighet. Trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får personuppgifter lämnas ut ur registret i form av utskrifter, göras allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät eller lämnas ut på något annat sätt i elektronisk form. Personbeteckningar får dock lämnas ut med stöd av denna lag endast om uppgiften lämnas i form av en utskrift eller i teknisk lagringsform och mottagaren med stöd av 13 § i personuppgiftslagen (523/1999) eller med stöd av någon annan lag har rätt att behandla personbeteckningar.  

Följande i registret införda uppgifter ska Finansinspektionen dock hålla allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät: 

1. en näringsidkares namn samt firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning, huvudkontor och besöksadress till de verksamhetsställen där det förmedlas gräsrotsfinansiering, 

2. namn på verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen och i jämförbara organ samt ansvariga bolagsmän, 

3. datum för registreringen, 

4. till anmälaren meddelade offentliga varningar, denne påförda ordningsavgifter och påföljdsavgifter och sådana förbud som förenats med vite.” 

20 §. Överklagande.

I fråga om överklagande föreskrivs på ett sätt som är typiskt för finansmarknadslagstiftning genom hänvisning till förvaltningsprocesslagen (586/1996) och 73 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008). Hänvisningstekniken till dessa lagar motsvarar i sig övrig finansmarknadslagstiftning, men här finns möjlighet till undantag eftersom den föreslagna lagen om gräsrotsfinansiering är helt och hållet ny.  

Ekonomiutskottet föreslår att 1 mom. förkortas enligt följande: ”Bestämmelser om överklagande av beslut som Finansinspektionen meddelat med stöd av denna lag finns i 73 § i lagen om Finans-inspektionen.” 

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §. Undantag från tillämpningsområdet.

Ekonomiutskottet föreslår att förslaget i propositionen till ändring av paragrafen stryks. 

2 kap. Rätt att tillhandahålla investeringstjänster

2 §. Tillhandahållande av investeringstjänster enligt annat tillstånd.

Ekonomiutskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 5 mom.: ”Trots 1 § får en förmedlare av gräsrotsfinansiering som avses i lagen om gräsrotsfinansiering ( / ) och som är registrerad i det register som Finansinspektionen för över förmedlare av gräsrotsfinansiering tillhandahåller förmedling och mottagande av order i fråga om finansiella instrument som avses i 1 kap. 10 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt investeringsrådgivning i anslutning till låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering i enlighet med lagen om gräsrotsfinansiering.” 

6 kap. Ekonomiska verksamhetsförutsättningar för tillhandahållande av investeringstjänster samt tillsyn över den ekonomiska stabiliteten

1 §. Minimikapital.

I fråga om kravet på ett kapital på 50 000 euro föreskrivs redan i 6 § 2 mom. i lagförslag 1.  

Ekonomiutskottet förslår att ändringsförslaget i 2 mom. stryks och föreslår att uppmärksamheten ska fästas vid behovet av en övergripande granskning exempelvis i samband med genomförandet av MiFID II.  

11 kap. Ersättningsfonden för investerarskydd

2 §. Ersättningsfondens stadgar.

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning framfördes mycket samstämmiga synpunkter på behovet av en total översyn av regleringen av ersättningsfonden för investerarskydd. Utskottet konstaterar att ändringsförslaget enligt propositionen är otillfredsställande och föreslår att ändringsförslaget förkastas men betonar ändå vikten av att bedöma behovet av att revidera den nationella regleringen av ersättningsfonden för investerarskydd.  

5 kap. Registrering

2 §. Finansinspektionens register.

Ekonomiutskottet föreslår att ett uttrycksfel korrigeras i paragrafens 5 punkt varvid ordalydelsen blir följande: ”Finansinspektionen ska föra ett offentligt register över ... 5) sådana europeiska långsiktiga investeringsfonder som avses i 1 kap. 6 § och vars säte enligt den i paragrafen avsedda förordningen finns i Finland.” 

2 kap. Rätt till kreditinstitutsverksamhet och annan upplåning hos allmänheten

3 §. Undantag från kreditinstituts ensamrätt att ta emot återbetalbara medel.

Enligt 2 kap. 3 § 2 mom. i kreditinstitutslagen får aktiebolag och andelslag ”dessutom trots 2 § från allmänheten ta emot återbetalbara medel genom att erbjuda andra skuldinstrument än sådana som ska återbetalas på anfordran. Om dessa skuldinstrument erbjuds till allmänheten på andra sätt än genom att värdepapper emitteras till allmänheten enligt värdepappersmarknadslagen, ska aktiebolaget eller andelslaget upprätta och offentliggöra delårsrapporter, bokslut och bokslutskommunikéer, med iakttagande av 7 kap. 5—13 § i värdepappersmarknadslagen. På undantag från informationsskyldigheten enligt denna paragraf tillämpas 7 kap. 18 § i värdepappersmarknadslagen.”  

Ekonomiutskottet föreslår att momentet kompletteras analogt varvid momentets ordalydelse blir följande: ”Aktiebolag, andelslag, kommanditbolag, öppna bolag, i lagen om europabolag (742/2004) avsedda europabolag, i lagen om europaandelslag (906/2006) avsedda europaandelslag, föreningar och stiftelser får dessutom trots 2 § från allmänheten ta emot återbetalbara medel genom att erbjuda andra skuldinstrument än sådana som ska återbetalas på anfordran. Om dessa skuldinstrument erbjuds till allmänheten på andra sätt än genom att värdepapper emitteras till allmänheten enligt värdepappersmarknadslagen, ska aktiebolaget, andelslaget, kommanditbolaget, det öppna bolaget, europabolaget, europaandelslaget, föreningen eller stiftelsen upprätta och offentliggöra delårsrapporter, bokslut och bokslutskommunikéer, med iakttagande av 7 kap. 5—13 § i värdepappersmarknadslagen. På undantag från informationsskyldigheten enligt denna paragraf tillämpas 7 kap. 18 § i värdepappersmarknadslagen.”