Allmänt

I 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i den gällande strafflagen nämns som straffskärpningsgrund att ett brott begås utifrån de motiv som särskilt räknas upp eller utifrån ett annat motiv som är jämförbart med dessa. Det är fråga om att begå ett brott utifrån ett i lagen nämnt motiv som i allmänhet baserar sig på en egenskap hos offret och som i allmänhet kallas hatmotiv. I den aktuella propositionen föreslås det att 4 punkten ändras så att det till de så kallade hatmotiv som räknas upp särskilt fogas ett omnämnande av att brottet begås utifrån ett könsbaserat motiv. 

Det föreslås också att det till bestämmelserna om juridiska personers straffansvar för grov ärekränkning och olaga hot (24 kap. 13 § och 25 kap. 10 § i strafflagen) fogas ett uttryckligt omnämnande av att motivet för gärningen är offrets kön. Omnämnandet av kön som motiv för gärningen ska också fogas till juridiska personers straffansvar för offentlig uppmaning till brott (17 kap. 24 § 2 mom. 2 punkten) när det brott som uppmaningen eller förledandet avser är grov ärekränkning eller olaga hot. 

Syftet med propositionen är att betona hur klandervärda sådana gärningar är vars motiv är hat som baseras på offrets kön (RP, s. 11). 

Enligt propositionsmotiven (s. 11) riktar sig brotten i allmänhet mot företrädare för ettdera könet. Könstillhörigheten eller könsidentiteten är därmed en faktor i alla brott med detta motiv där offret är en fysisk person. I vissa särskilda situationer kan en persons yttre egenskap, såsom kön, dock vara det enda eller det starkaste motivet för gärningen. Hat på grund av en yttre egenskap, såsom kön, som motiv för en gärning kan väcka allvarlig rädsla hos offret. En synlig yttre egenskap kan utsätta honom eller henne för ett brott, exempelvis misshandel eller skadegörelse, på nytt. 

Vidare sägs det i propositionsmotiven (s. 12) att brott som kränker individens frid, ära eller integritet (olaga hot, förföljelse) är särskilt skadliga, om de avskräcker den som drabbas från att delta i den offentliga debatten eller gör att han eller hon undviker att behandla vissa ämnen i offentligheten (chilling effect). Propositionens mål anknyter i detta hänseende till det mål i regeringsprogrammet som gäller att effektivare än tidigare ingripa i systematiska och riktade trakasserier eller hot mot yttrandefriheten, myndighetsverksamhet, forskningeoch informationsförmedling. 

Enligt propositionsmotiven (s. 12) är det redan nu möjligt att beakta kön som motiv för gärningen med stöd avden allmänna bestämmelsen om straffmätning (6 kap. 4 § i strafflagen, Allmän princip), där motivet nämns som en faktor som inverkar på mätningen. Dessutom är det numera möjligt att beakta kön (”eller ett annat jämförbart motiv”) som ett annat motiv som kan jämställas med de motiv som särskilt räknas upp som skärpningsgrund i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen. Det finns dock inga uppgifter om att så skulle ha skett i rättspraxis. Därför bedöms det enligt propositionen att ett uttryckligt omnämnande av könstillhörigheten som en ny skärpningsgrund skapar klarhet i rättsläget. 

Med kön avses i propositionen både män och kvinnor. I propositionen konstateras att strafflagen är en könsneutral lag, och det finns inte några grunder för att placera män och kvinnor i olika ställning i lagen. Gärningen är i princip lika klandervärd oberoende av om den riktar sig mot en man eller kvinna (se RP, s. 11 och 15). I ljuset av utredningar är det enligt propositionen dock i praktiken oftare kvinnor än män som utsätts för trakasserier, hot eller gärningar som kränker privatlivet och som i värsta fall kan antas visa på hat mot ett visst kön (s. 11). 

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Symbolisk lagstiftning

I överensstämmelse med det som sägs ovan är det enligt propositionsmotiven (s. 12) redan nu möjligt att beakta könstillhörighet som motiv för en gärning genom den allmänna bestämmelsen om straffmätning (6 kap. 4 § i strafflagen). Dessutom är det numera möjligt att beakta könstillhörigheten (”eller något annat motiv som är jämförbart”) som ett motiv som är jämförbart med de som särskilt räknas upp som skärpningsgrund i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen. 

Enligt propositionsmotiven (s. 15) bör man i ljuset av de allmänna kriminaliseringsprinciperna förhålla sig negativ till så kallade symboliska bestämmelser i strafflagen. Bestämmelserna i strafflagen ger dock uttryck för att vissa gärningar är klandervärda, vilket har framhävts genom bestämmelserna om straffskärpningsgrunderna. En av propositionens viktigaste konsekvenser är enligt propositionsmotiven att visa att hat riktat mot kön är klandervärt och på så sätt påverka attityderna. 

Grundlagsutskottet har förhållit sig negativt till så kallad symbolisk strafflagstiftning (se GrUU 5/2009 rd och GrUU 29/2002 rd). Lagutskottet har bett en expert på statsförfattningsrätt bedöma om utlåtande i ärendet ska begäras av grundlagsutskottet i enlighet med 38 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning. 

Enligt den expert på statsförfattningsrätt som utskottet hört skiljer sig de nu aktuella förslagen till bestämmelser avsevärt från det förslag till kriminalisering av innehav av tobaksprodukter som grundlagsutskottet bedömde i sitt utlåtande GrUU 5/2009 rd och som redan enligt utskottets tidigare utlåtandepraxis skulle anses vara ”exceptionellt” och vars bristande proportionerlighet ytterligare underströks av det särskilda omnämnandet i propositionsmotiven (RP 227/2008 rd, s. 13), där det sägs att polisen inte i praktiken särskilt kan övervaka privat innehav av tobaksprodukter som förs in för eget bruk och att det inte heller är ändamålsenligt att den gör det. Av dessa orsaker hade den föreslagna kriminaliseringen av innehav enligt utskottet närmast ”symbolisk betydelse”, varför utskottet ansåg att straffrätten inte borde användas för det föreslagna syftet. 

Enligt statsförfattningsrättsexperten är det däremot fråga om en helt annan sak i det nu aktuella förslaget, det vill säga att strafflagen kompletteras med ett omnämnande av att straffet skärps på grund av att gärningsmannen begår ett brott som baseras på kön. Enligt propositionen är det centrala målet att betona hur klandervärda sådana gärningar är vars motiv är hat som baseras på offrets kön. Ett mål är också att betona sammanslutningars ansvar för att inom sin verksamhet övervaka och förhindra sådana brott som nämns ovan. (s. 11). Sådana mål är i sig helt godtagbara med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna och de internationella människorättskonventioner som är förpliktande för Finland. 

Enligt den ovan nämnda expert som utskottet hört ryms de aktuella förslagen till bestämmelser inom ramen för den prövningsmarginal som grundlagen tillåter. Vidare är det klart att förbudet mot så kallad symbolisk strafflagstiftning inte utgör något hinder för de aktuella författningsförslagen eftersom de aktuella förslagen inte har samma ”närmast symboliska betydelse” som exempelvis förslaget till kriminalisering av innehav av tobaksprodukter av de orsaker som anges i utskottets utlåtande GrUU 5/2009 rd kunde anses ha. Enligt experten kan de aktuella förslagen i sig motiveras helt och hållet med avseende på de internationella människorättskonventionerna och därmed också med avseende på det inhemska systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Även om förslagen inte är nödvändiga i det avseendet att redan den gällande strafflagens bestämmelser i sig gör det möjligt att beakta offrets kön som motiv för gärningen i enlighet med de allmänna bestämmelserna om straffmätning, omfattas den föreslagna regleringen dock också i fråga om proportionaliteten av lagstiftarens prövningsmarginal. 

Enligt den experten råder det inte sådan oklarhet om de aktuella bestämmelsernas grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventionerna som avses i 38 § 2 mom. i riksdagens arbetsordning att lagutskottet bör begära utlåtande om lagförslaget av grundlagsutskottet. 

Lagutskottet noterar utöver det som sägs ovan att den föreslagna nya skärpningsgrunden inte motiveras i propositionen enbart med att regleringen syftar till att påverka attityderna. Propositionen motiveras (s. 12) också exempelvis med att den klargör rättsläget. Utskottet påpekar dessutom att det med tanke på den straffrättsliga legalitetsprincipen och särskilt principen om noggrann avgränsning är motiverat att det uttryckligen föreskrivs att könsrelaterade motiv ska beaktas som skärpningsgrund, även om detta skulle ha varit möjligt redan som ett jämförbart motiv på det sätt som nämns i den gällande bestämmelsen. Med hänvisning till det som sägs ovan anser utskottet att det är godtagbart och motiverat att införa en ny skärpningsgrund i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen. 

Bevisning

I samband med behandlingen av propositionen har det fästs uppmärksamhet vid bevisningsfrågor i fråga om den nya skärpningsgrund som föreslås i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen. I detta sammanhang konstaterar lagutskottet att det i sista hand är domstolen som avgör om den föreslagna skärpningsgrunden föreligger i ljuset av omständigheterna i varje enskilt fall på samma sätt som när de nuvarande skärpningsgrunderna tillämpas. Det är på samma sätt som nu fråga om en omständighet som gäller bevisning. Högsta domstolen har i fråga om den rasistiska skärpningsgrunden konstaterat att det vid bedömningen av de omständigheter som åberopats som stöd för tillämpningen av skärpningsgrunden är motiverat att iaktta ett beviskrav som kan jämställas med domströskeln för de omständigheter som åberopats som grund för straffansvar (HD 2020:32, punkt 10). Utskottet konstaterar att det i propositionen i exceptionellt omfattande grad (s. 13) redogörs för indikatorer, således omständigheter som kan tyda på att ett hatmotiv föreligger. Indikatorerna är särskilt viktiga när det gäller att styra förundersökningen till att undersöka det eventuella motivet till gärningen, vilket i sin tur är nödvändigt med tanke på såväl åklagarnas som domstolarnas tillämpning av lagen. 

Våld i nära relationer

I sakkunnigutfrågningen aktualiserades frågan om utmätning av straff i situationer kopplade till våld i nära relationer. I fråga om dessa hänvisar utskottet till det som konstateras i propositionsmotiven (s. 22). Våld i nära relationer riktar sig mot maken eller partnern eller någon annan närstående, som kan vara av annat kön eller av samma kön som gärningsmannen. Män och kvinnor kan vara både offer och förövare när det gäller våld i nära relationer. Den som blivit offer för våld i nära relationer är dock statistiskt oftare en kvinna och den som är misstänkt eller förövare en man. Att en viss brottstyp i praktiken oftare riktar sig mot det ena könet medan gärningsmannen är av det andra könet är inte i sig en grund för att tillämpa den könsrelaterade skärpningsgrund som nu föreslås i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen. Ingen brottstyp kan automatiskt förenas med en tillämpning av den föreslagna skärpningsgrunden, och å andra sidan kan ingen brottstyp – med undantag för brott som leder till dubbelkvalifikation – uteslutas från tillämpningsområdet. Den föreslagna nya skärpningsgrunden ska bli tillämplig på en gärning i enskilda fall om det kan påvisas att den har utförts uttryckligen utifrån ett motiv som baseras på kön. 

Enligt gällande lag är det möjligt att beakta den särskilda karaktären hos våld i nära relationer som riktar sig mot både kvinnor och män som en försvårande omständighet med stöd av de allmänna principerna för straffmätning i 6 kap. 4 § i strafflagen. Enligt uppgift har detta ansetts uppfylla förpliktelserna i Istanbulkonventionen när den genomförs nationellt (RP 155/2014 rd, s. 62). Såsom det framgår av propositionsmotiven (s. 22) granskas vid tillämpningen av strafflagen de gärningar som hänför sig till en inbördes parrelation eller nära relation mellan förövaren och offret inte enbart som brott som män begår mot kvinnor, utan den nationella strafflagen är till sin utgångspunkt könsneutral (se t.ex. RP 78/2010 rd, s. 10). På det sätt som framgår av propositionsmotiven (s. 22—23) har högsta domstolen delvis med stöd av avtalsförpliktelserna i sin avgörandepraxis ansett att i fråga om familjevåld och våld i nära relationer där gärningsmannen och offret inte befinner sig i en jämlik ställning, utan offret behöver särskilt skydd, talar gärningens skadlighet och farlighet samt gärningsmannens skuldbörda för en strängare straffmätning än vad som är allmän straffpraxis (HD 2002:2, HD 2012:9, punkt 6 och HD 2018:22, punkt 16, HD 2020:20). Tröskeln att som skäl för ett strängare straff beakta det särskilda förhållandet mellan offret och gärningsmannen vid våld i nära relationer kan i ljuset av rättspraxis bedömas vara lägre vid tillämpningen av de allmänna straffmätningsgrunderna än vad som förutsätts för att tillämpa en skärpningsgrund. 

Könsidentitet, könsuttryck och könsmångfald

Vid lagutskottets utfrågning av sakkunniga har det också lyft fram att skärpningsgrunderna i 6 kap. 5 § i strafflagen kan tillämpas på fall som gäller könsidentitet, könsuttryck eller könsmångfald. 

Utskottet konstaterar i anslutning till det som sägs ovan att med motiv som baserar sig på särskilt nämnda egenskaper jämställs dessutom andra motiv (”annat motiv som är jämförbart med dessa”). Andra grupper som kan jämställas med de grupper som nämns i bestämmelsen och som behöver särskilt skydd kan enligt förarbetena till den gällande lagen anses vara till exempel könsrelaterade minoriteter, såsom transpersoner och intersexuella personer samt personer som lider av någon viss sjukdom (RP 317/2010 rd, s. 37/II). Enligt uppgift har straffet också i rättspraxis skärpts i fråga om brott som riktat sig mot företrädare för sådana könsrelaterade minoriteter som nämns ovan och bestämmelsens omnämnande av något annat motiv som är jämförbart med dessa har tillämpats (t.ex. Helsingfors tingsrätt 6.5.2019, R 17/3619). I ljuset av det tydliga omnämnandet i förarbetena till lagen och i rättspraxis råder det ingen oklarhet om huruvida den skärpningsgrund som gäller hatmotiv på denna grund är tillämplig på fall där könsidentitet, könsuttryck eller könsmångfald kommer till uttryck. 

Övrigt

Regeringen föreslår att strafflagens 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkt om skärpningsgrunder ska kompletteras med ett omnämnande av kön som brottsmotiv. Vid utskottets utfrågning av sakkunniga har det ifrågasatts varför det av jämlikhetsskäl inte föreslås att ålder, språk och hälsotillstånd av de diskrimineringsgrunder som nämns i 6 § 2 mom. i grundlagen ska tas in i bestämmelsen. 

I fråga om det som sägs ovan konstaterar utskottet att propositionsmotiven redogör för bakgrunden och orsakerna till att kön som motiv för gärningen föreslås bli en ny skärpningsgrund. Enligt uppgift från justitieministeriet har det inte i utredningarna konstaterats något motsvarande akut behov i fråga om unga eller äldre (ålder) eller språk. Av hälsotillståndet nämns funktionsnedsättning redan nu uttryckligen som en skärpningsgrund. Enligt förarbetena till den gällande bestämmelsen kan en skärpningsgrund tillämpas på brott mot personer som lider av någon viss sjukdom som ett sådant annat motiv som nämns i bestämmelsen (RP 317/2010 rd, s. 37/II). Det är klart att listan över skärpningsgrunder inte kan utvidgas i oändlighet utan särskilda, vägande samhälleliga skäl. 

Enligt erhållen utredning har ECRI (European Commission against Racism and Intolerans) i en landrapport om Finland 2019 rekommenderat att offrets språk och medborgarskap ska fogas till skärpningsgrunderna för motiv. Europeiska unionen har också sedan 2008 utarbetat ett direktiv om diskrimineringslagstiftning (KOM (2008) 426) som syftar till att bekämpa diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Enligt uppgift från justitieministeriet är det i fråga om andra diskrimineringsgrunder motiverat att bedöma behovet av att ändra lagstiftningen som en helhet när vissa projekt har slutförts. Lagutskottet anser att detta tillvägagångssätt är motiverat och anser att det i detta skede är motiverat att i enlighet med propositionen begränsa sig till ett omnämnande av kön i 6 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten i strafflagen.