Lagen om tillsynen över social- och hälsovården (741/2023), nedan tillsynslagen, trädde i kraft den 1 januari 2024. I lagen föreskrivs det om ett enhetligt registreringsförfarande som gäller både offentliga och privata tjänsteproducenter, oberoende av tjänsteproducentens juridiska form. Registrering är en förutsättning för produktion av social- och hälsovårdstjänster. Tjänsteproducenterna och deras tjänsteenheter förs in i det riksomfattande registret över tjänsteproducenter (Soteri) som förvaltas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. Registreringsärenden behandlas också av regionförvaltningsverken. En tjänsteproducent ska för registrering som tjänsteproducent och för registrering av en tjänsteenhet göra en ansökan där uppgifterna enligt tillsynslagen ska anges. Dessutom krävs det för väsentliga förändringar i verksamheten att en ansökan görs och registreras.
Efter lagens ikraftträdande har behandlingen av ansökningar i registret Soteri hopat sig. Det beror på registreringsförfarandet, ibruktagandet av Soteri enligt tillsynslagen och det ökade antalet ansökningar till följd av den reviderade lagstiftningen. Andra orsaker är att förfarandet är nytt för tjänsteproducenterna, i synnerhet för självständiga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården, som före lagens ikraftträdande kunde inleda sin verksamhet efter att ha gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det också framförts som en orsak till överbelastningen att registret Soteri var halvfärdigt när det började användas. Självständiga yrkesutövare har kvantitativt sett varit den viktigaste kundgruppen i anhopningen av ansökningar. Trots tilläggsresurser är behandlingstiderna för ansökningar fortfarande långa, beroende på ämbetsverk upp till sex månader. Det betyder att tjänsteproducenterna inte har kunnat börja tillhandahålla tjänster eller genomföra den planerade ändringen av serviceverksamheten inom rimlig tid.
I propositionen föreslår regeringen att det ska bli möjligt för enskilda näringsidkare och andra små tjänsteproducenter i en jämförbar ställning att efter inlämnad ansökan inleda sin verksamhet eller genomföra en väsentlig förändring i en redan registrerad verksamhet innan ett registreringsbeslut enligt tillsynslagen fattats. Regleringen gäller tjänsteproducenter vars personal som deltar i klient- och patientarbetet består av en enda person. Bestämmelserna ska dock inte tillämpas på en sådan tjänsteproducent till vars ansvarsområde det hör att tillhandahålla tjänster till minderåriga och som för registrering första gången ska lämna tillsynsmyndigheten ett straffregisterutdrag. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att trygga tillgången till personal och tjänster samt göra det möjligt att medan registreringsförfarandet pågår idka näring i småskalig tjänsteproduktion som med avseende på klient- och patientsäkerheten innebär låg risk. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 februari 2025 och gälla temporärt till utgången av 2026.
Enligt den gällande tillsynslagen ska offentliga tjänsteproducenter lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som avses i lagen för registrering av tjänsteproducenten och tjänsteenheten senast den 1 januari 2026 och uppgifterna ska föras in i Soteri-registret senast den 31 december 2028. I den aktuella propositionen föreslås det att registreringen av offentliga tjänsteproducenter och tjänsteenheter skjuts upp med två år. Detta gör det möjligt att utveckla och etablera registreringsförfarandet före ingången av 2026, då behandlingen av ansökningarna ska överföras till det nya riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket som då inleder sin verksamhet.
Verksamheten vid familjegrupphem och andra bostadsenheter för barn som är i landet utan vårdnadshavare baserar sig för närvarande på lagen om främjande av integration (1386/2010), nedan integrationslagen. Ansvaret för att organisera tjänsterna hör till välfärdsområdet, som kan inrätta ett familjegrupphem eller någon annan bostadsenhet för barn och unga personer. Välfärdsområdena har också ingått avtal med privata tjänsteproducenter om att driva bostadsenheter. Enligt propositionen finns det sammanlagt 13 privata familjegrupphem, som drivs av åtta olika tjänsteproducenter.
Ordnande av boende för barn som är i landet utan vårdnadshavare är enligt den lagstiftning som träder i kraft den 1 januari 2025 en tjänst enligt socialvårdslagen (1301/2014). De privata familjegrupphem och andra bostadsenheter som är verksamma ska då registreras i enlighet med tillsynslagen, så att de kan fortsätta sin verksamhet som familjegrupphem enligt socialvårdslagen. I propositionen föreslås det att det till tillsynslagen fogas övergångsbestämmelser om registrering av privata familjegrupphem för att möjliggöra för privata tjänsteproducenter att fortsätta med sin verksamhet som familjegrupphemsverksamhet enligt socialvårdslagen före registreringen enligt tillsynslagen. Syftet med den föreslagna regleringen är att säkerställa att verksamheten fortsätter utan avbrott. En tjänsteproducent inom privat familjegrupphemsverksamhet ska utan dröjsmål göra de i tillsynslagen föreskrivna ansökningarna till tillsynsmyndigheten för registrering som tjänsteproducent och registrering av en tjänsteenhet genast vid ingången av 2025 och från och med den 1 januari 2025 till övriga delar iaktta bestämmelserna i tillsynslagen.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens syften är motiverade och tillstyrker lagförslagen, men föreslår en precisering i 22 a § i lagförslag 2. De utdragna behandlingstiderna för registreringsansökningar begränsar den näringsfrihet som tryggas i grundlagen och äventyrar tillgången på personal och tjänster. Det är ytterst viktigt att säkerställa att också servicen vid de familjegrupphem som redan bedriver verksamhet fortsätter utan avbrott.
Temporär reglering som gäller privata tjänsteproducenter
Utskottet anser att den föreslagna temporära regleringen är motiverad. Enligt den ska små privata tjänsteproducenter kunna inleda sin verksamhet eller genomföra en väsentlig förändring i redan registrerad verksamhet före registreringsbeslutet. Möjligheten att producera tjänster efter det att ansökan lämnats in gör det smidigare för tjänsteproducenter som ensamma bedriver verksamhet att inleda sin verksamhet när handläggningen av ansökningar är överbelastad. Regleringen har också bedömts förbättra tillgången på personal inom social- och hälsovården och underlätta medborgarnas tillgång till social- och hälsovårdstjänster. Dessutom har regleringen bedömts öka flexibiliteten på marknaden, göra utbudet av tjänster bredare och främja konkurrensen genom att ge konsumenterna fler alternativ och uppmuntra företagande inom social- och hälsovårdsverksamheten. Även sakkunniga som hörts i utskottet ställde sig bakom propositionen på bred front, av de skäl som nämns ovan.
Å andra sidan framfördes det vid sakkunnigutfrågningen också att inledandet av verksamheten före registreringsbeslutet kan innebära risk för klient- och patientsäkerheten om tjänsteproducenten inte uppfyller de krav som ställs i lagen. En del av de aktörer som utskottet hört ansåg å sin sida att den föreslagna regleringen inte bör begränsas till att gälla endast tjänsteproducenter vars personal som deltar i klient- och patientarbete består av en enda person, utan regleringen bör gälla alla tjänsteproducenter som får inleda verksamhet utan att tillsynsmyndigheten gör en förhandsinspektion eller åtminstone sådana små tjänsteproducenter som har några arbetstagare eller som utöver sitt eget arbete skaffar tjänster av en underleverantör i liten skala.
Utskottet konstaterar att eftersom tillämpningsområdet för den temporära regleringen har avgränsats till endast små tjänsteproducenter, kan den risk som regleringen eventuellt medför för klient- och patientsäkerheten anses vara kontrollerad. Klient- och patientsäkerheten tryggas också av att en tjänsteproducent som tidigare har fått avslag på sin registreringsansökan inte längre kan inleda ny verksamhet med stöd av den temporära regleringen enbart med stöd av ansökan, utan inledandet av verksamheten förutsätter ett positivt registreringsbeslut. För en avgränsning av tillämpningsområdet talar dels det faktum att klient- och patientsäkerhetsriskerna blir kontrollerade, dels av att privata näringsidkare och andra ensamföretagare och deras ansökningar om ändring till stor del står bakom överbelastningen i handläggningen.
Utskottet anser det viktigt att klient- och patientsäkerhetsriskerna i fråga om barn minimeras genom att regleringen inte tillämpas på tjänsteproducenter vars verksamhet innefattar att tillhandahålla tjänster för minderåriga och som för registrering första gången ska lämna tillsynsmyndigheten ett straffregisterutdrag över personer som inte hör till personalen i arbetsavtalsförhållande i enlighet med lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn (504/2002). Det lagstadgade kontrollförfarandet gäller arbete som varaktigt och i väsentlig grad består i att utan vårdnadshavarens närvaro fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand om minderåriga eller i övrigt arbeta i personlig kontakt med minderåriga. Enligt förarbetena till lagen gäller förfarandet inte arbetsuppgifter som innefattar sporadiska kontakter med barn, till exempel läkarmottagningar och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor (RP 3/2002 rd, s. 29).
Vid utskottets sakkunnigutfrågning påpekades det att en tjänsteproducent vars verksamhetsområde omfattar produktion av tjänster också för minderåriga bör kunna inleda sin verksamhet i begränsad omfattning efter att ha gjort sin ansökan, så att produktionen av tjänster för minderåriga kan inledas först när tillsynsmyndigheten har kontrollerat straffregisterutdraget och registrerat verksamheten till denna del. Då behöver tjänsteproducenten inte göra en separat ansökan om att utvidga verksamheten till tjänster som tillhandahålls minderåriga och betala en ny registreringsavgift för detta. Enligt utredning möjliggör den föreslagna regleringen en praxis där tjänsteproducenten inleder sin verksamhet till övriga delar, men blir tvungen att vänta på ett registreringsbeslut innan verksamheten inleds i fråga om tjänster som tillhandahålls minderåriga. Avsikten är att registreringsförfarandet till denna del ska bli smidigt för att tjänsteproducenten inte ska orsakas extra administrativ börda eller kostnader i förhållande till nuläget. Utskottet hänvisar till de behov av fortsatt utveckling av tillsynslagen och registreringsförfarandet som lyfts fram nedan och anser det viktigt att utveckla ett smidigt förfarande också i det ovan nämnda läget.
Utskottet konstaterar att de tjänster som omfattas av den temporära regleringen och de tjänsteproducenter som tillhandahåller tjänsterna också regleras genom annan lagstiftning, vilket bidrar till klient- och patientsäkerheten. På yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården tillämpas bland annat de förutsättningar och skyldigheter som lagstiftningen om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården ställer samt de tillsynsbestämmelser som gäller dem. Dessutom har tillsynsmyndigheterna i enlighet med tillsynslagen en riskbaserad möjlighet till den tillsyn som utövas under verksamhetstiden också i fråga om en tjänsteproducent som har inlett sin verksamhet med stöd av de temporära bestämmelserna. Enligt utredning gallrar tillsynsmyndigheterna bland ansökningarna från tjänsteproducenterna för att hitta dem som tyder på att det krävs fortsatta utredningar för att bedöma tjänsteproducentens tillförlitlighet. Välfärdsområdena är å sin sida skyldiga till egenkontroll, som också omfattar tillsyn över köpta tjänster. När välfärdsområdet skaffar tjänster av en tjänsteproducent som inlett sin verksamhet med stöd av den temporära regleringen ska det sträva efter att utreda om förutsättningarna enligt tillsynslagen uppfylls direkt av tjänsteproducenten och eventuellt utifrån den offentliga informationstjänst i Soteri-registret som kommer att öppnas mot slutet av 2024. I informationstjänsten återfinns också de tjänsteproducenter som inlett sin verksamhet med stöd av den föreslagna regleringen utifrån uppgifterna i ansökan.
Sakkunniga lyfte fram behovet av anvisningar för välfärdsområdena och tjänsteproducenterna i händelse av att välfärdsområdet inser att de lagstadgade förutsättningarna för en tjänsteproducent som inlett sin verksamhet med stöd av den temporära regleringen inte uppfylls. Utskottet anser det vara viktigt att tillsynsmyndigheterna styr välfärdsområdena och tjänsteproducenterna i fråga om de situationer som nämns ovan, för att dessa aktörer tydligt ska bli medvetna om ansvaret för den verksamhet som inletts under bristfälliga förutsättningar och om eventuella konsekvenser.
Sakkunniga lyfte fram behovet av tilläggsresurser för regionförvaltningsverken i anslutning till den ökade arbetsmängd som propositionen medför. Utskottet förutsätter att man följer upp den ökning av tillsynsmyndigheternas arbetsbörda som följer av den temporära regleringen och behovet av rådgivning för tjänsteproducenterna. Statsrådet bör vid behov vidta åtgärder för att tillförsäkra tillsynsmyndigheterna tillräckliga resurser.
Övergångstid för registrering av offentliga tjänsteproducenter och tjänsteenheter
Utskottet konstaterar att det är motiverat att skjuta upp registreringsskyldigheten för offentliga tjänsteproducenter med två år på grund av att tillsynsmyndigheternas behandling av registreringsansökningar är överbelastad och på grund av att det planerade nya Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska inleda sin verksamhet. En senareläggning är också till fördel för privata tjänsteproducenter, eftersom syftet är att göra registreringsförfarandet smidigare. Också flera av de aktörer som utskottet hört understödde den föreslagna övergångsperioden av de orsaker som anges ovan.
En del av de sakkunniga var dock kritiska till senareläggningen i fråga om registrering av offentliga tjänsteproducenter och tjänsteenheter. Övergångsperioden ansågs äventyra målet att likabehandla privata och offentliga tjänsteproducenter och medföra en betalningsbörda för privata tjänsteproducenter, eftersom inkluderandet av offentliga tjänsteproducenter kan beaktas som en faktor som sänker prestationsavgifterna först från och med 2028. I anknytning till detta betonades det att de kostnader som registreringen och övervakningen av offentliga aktörer orsakar tillsynsmyndigheterna inte till någon del ska betalas av privata tjänsteproducenter. Det framhölls också att den föreslagna övergångsperioden kan undergräva konkurrensneutraliteten, eftersom privata aktörer måste iaktta registreringsförfarandet och betala kostnaderna för det, medan offentliga aktörer under övergångsperioden befrias från skyldigheterna.
Enligt uppgift är avsikten inte att finansiera kostnaderna för registrering av offentliga tjänsteproducenter med avgifter som tas ut av privata tjänsteproducenter utan med medel ur statsbudgeten. Registreringsavgifterna bygger på lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), enligt vilken storleken på den avgift som staten uppbär för en offentligrättslig prestation ska motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen. Den nuvarande avgiftsnivån baserar sig å ena sidan på förhandsbedömningar av det arbete som tillämpningen av den nya lagstiftningen kommer att kräva, å andra sidan på ett mycket exceptionellt överbelastningsläge när den nya lagstiftningen införs. Vid sidan av de nu föreslagna lagändringarna är avsikten att fortsätta med åtgärderna för att göra behandlingen av ansökningar smidigare och korta ner behandlingstiderna på ett sätt som är av betydelse också med tanke på nivån på prestationsavgifterna. Utskottet anser att de åtgärder som nämns ovan är viktiga och välkomna för att härefter minska tjänsteproducenternas betalningsbörda.
Utskottet anser det viktigt att de materiella förutsättningarna enligt 2 kap. i tillsynslagen tillämpas på offentlig verksamhet på samma sätt som på privat verksamhet och att det föregripande registreringsförfarandet i fortsättningen utsträcks också till offentlig verksamhet. Även om övergångsperioden för förfarandet för förhandsregistrering av offentlig verksamhet i någon mån förlänger tillsynslagens mål om likabehandling av privata och offentliga tjänsteproducenter, konstaterar utskottet att offentlig verksamhet som ingår i den lagstadgade skyldigheten att ordna och producera verksamhet i princip inte är sådan ekonomisk verksamhet på marknaden på vilken bestämmelserna om konkurrensneutralitet tillämpas. Till den del offentliga juridiska personer bedriver verksamhet på samma marknad som privata tjänsteproducenter är de i princip skyldiga att bolagisera sin verksamhet och omfattas därmed redan nu av registreringsförfarandet och avgifterna enligt tillsynslagen. Registreringsförfarandet för offentlig verksamhet har dock en indirekt betydelse för konkurrensneutraliteten när regleringen tryggar lika verksamhetsförutsättningar, tjänsternas kvalitet och klient- och patientsäkerheten. Utskottet anser att de här målen är viktiga.
Fortsatt utveckling av tillsynslagen och registreringsförfarandet
Under giltighetstiden för de temporära bestämmelserna och under övergångsperioden för skyldigheten att registrera offentliga tjänsteproducenter kommer det enligt propositionen och en utredning att i större utsträckning följas upp och bedömas hur tillsynslagens bestämmelser fungerar ur tjänsteproducenternas och deras kunders synvinkel. Social- och hälsovårdsministeriet kommer att bedöma konsekvenserna av bestämmelserna, konsekvenserna av den verksamhetsmässiga utvecklingen och genom dem behovet av eventuella bestående ändringar i tillsynslagen samt behovet av bestämmelser på lägre nivå enligt de gällande bemyndigandena att utfärda förordning.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att den nu föreslagna lagändringen bör bli permanent, eftersom man inte kan vänta sig att registreringsförfarandet ens i framtiden annars kan påskyndas. Det framfördes också att det utöver självständiga yrkesutövare och tjänsteproducenter som jämställs med dem är viktigt att utreda möjligheten att utsträcka rätten att inleda verksamhet efter att ansökan lämnats in också till andra företag.
En del av dem som hördes kritiserade utöver de höga registreringsavgifterna också att arbetsgivarföretagen även i fortsättningen på grund av den långsamma behandlingen av ansökningar eventuellt kommer att betala upp till tusentals euro för tomma hyreslokaler, medan de väntar på att få inledande eller ändring av verksamheten registrerad. För att påskynda behandlingen av ansökan framfördes bland annat att en skälig maximitid bör fastställas för behandlingen.
Många av de sakkunniga konstaterade att det i fortsättningen också i övrigt skulle behövas en mer permanent lagändring för att förenkla registreringsförfarandet för privata och offentliga tjänsteproducenter. I anslutning till detta betonades att det primära målet bör vara att rikta så stor arbetsinsats som möjligt direkt till patientarbetet och minska den administrativa bördan. För att säkerställa rimliga behandlingstider och minska den administrativa bördan bör man bland annat bedöma om alla uppgifter som tjänsteproducenterna ska ange i registreringsansökan är behövliga och i fråga om hurdana ändringar i verksamheten det är ändamålsenligt att kräva registrering. Man lyfte också fram behovet av att bedöma omfattningen av de uppgifter som krävs i förhållande till storleken på tjänsteleverantörens organisation och dess geografiska verksamhetsområde.
Utskottet förutsätter att behandlingstiderna för registreringsansökningar blir skäliga. Utskottet förutsätter mer permanenta lösningar för att göra registreringsförfarandet smidigare och säkerställa skäliga behandlingstider, så att privata tjänsteproducenters försörjning inte riskeras, att näringsidkandet inte förhindras utan grund, att tillgången på personal och tjänster kan tryggas och att tjänsteproducenternas och myndigheternas administrativa börda minskar, dock också med beaktande av kraven på klient- och patientsäkerhet. Detta förutsätter att man också fäster uppmärksamhet vid tillräcklig handledning och rådgivning till tjänsteproducenterna samt vid att den elektroniska registreringstjänsten i Soteri är tydlig och fungerande. Dessutom förutsätter utskottet att det med avseende på tjänsteproducenterna, användarna och en rättvis konkurrens följs upp av statsrådet hur bestämmelserna i tillsynslagen fungerar och att det framöver bedöms hur de fungerar samt att det vid behov vidtas åtgärder för att ändra lagstiftningen och göra den smidigare. Utskottet föreslår ett uttalande om detta och om det ovannämnda säkerställandet av tillsynsmyndigheternas resurser. (Utskottets förslag till uttalande)