Den aktuella tilläggsbudgeten är rekordstor och innebär rekordstora nya skulder. Under coronakrisen kan vi visserligen inte undvika att ta nya lån om vi vill trygga arbetstillfällen, företag och välfärd. Även utgiftsposterna är i huvudsak motiverade, som alltid. Varför skulle de inte vara det. Den sittande regeringen, liksom dess föregångare och efterträdare, kan utan budgetrestriktioner lätt påvisa dubbla eller tredubbla motiverade utgifter till exempel för utbildning, forskning, social trygghet, social- och hälsovårdstjänster eller infrastrukturutveckling. Kärnan i vår kritik mot denna rekordstora tilläggsbudget gäller därför inte utgifterna. Regeringen förmådde inte samtidigt fatta beslut om en enda konkret åtgärd för att höja sysselsättningen, stärka en hållbar tillväxt, åtgärda hållbarhetsgapet eller stabilisera den nya skuldsättningen ens på 2030-talet.
Hittills har vi lyckats bekämpa epidemin. Det har vi alla finländare att tacka för. Var och en har tagit sitt ansvar och antalet nya infektioner har varit nere i ett tiotal fall per dag. Globalt sett har epidemin dock ännu inte nått toppen; den närmaste framtiden är ytterst osäker och för med sig betydande risker. Även om restriktionerna nu avvecklas är en andra våg fortfarande möjlig.
I regeringens rekordstora tilläggsbudget är anslagsökningarna totalt ungefär sjudubbla jämfört med samtliga tilläggsbudgetar för 2019. I det värsta skedet av finanskrisen ökade den offentliga skulden med cirka 11 miljarder euro, medan vi redan nu närmar oss en nettoupplåning på 20 miljarder. Till skillnad från tidigare tilläggsbudgetar för innevarande år innehåller den här tilläggsbudgeten enligt regeringen ett stimulanspaket på 3,6 miljarder euro. Enligt propositionen består alltså bara en tiondel av tilläggsbudgeten av annat än stimulerande åtgärder.
Samlingspartiet har konsekvent ställt sig bakom alla oundvikliga kostnader till följd av epidemin och godkänner en ökning av den offentliga skulden under undantagsförhållandena. Människor och företag måste få hjälp för att klara sig ur krisen och ekonomin måste komma igång efter den akuta krisen. Vi måste undvika en konkursvåg, massiv arbetslöshet och mänskligt lidande. Samlingspartiet har aktivt visat på brister i propositionerna och föreslagit vissa noggrant fördelade och välmotiverade anslagsökningar. Regeringen har ofta instämt i våra förslag antingen genast eller senare — men tyvärr ofta för sent.
Samlingspartiet har likaså konsekvent påmint regeringen om att kostnaderna för epidemin kommer att bli en stor belastning för de offentliga finanserna. I värsta fall försvagas välfärdssamhällets finansieringsbas permanent. I likhet med flera av landets bästa experter har Samlingspartiet krävt reformer av de ekonomiska strukturerna som varaktigt förbättrar sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten tillsammans med stimulansbesluten. Stabiliseringen av de offentliga finanserna kommer att bli ett så enormt arbete att ingen metod kategoriskt kan uteslutas. Regeringen har inte trott på experterna och när skuldsättningens betydelse underskattas leder det oundvikligen till onödigt stora nedskärningar och skattehöjningar. Skulden kommer inte att lösa problemen med låga privata investeringar, låg sysselsättning, hög jämviktsarbetslöshet, stel arbetsmarknad eller incitament för arbete och företagande. Vi behöver verkliga reformer.
Garantera välfärdssamhällets tjänster — det behövs genast beslut om hur ekonomin ska styras in på sätt spår.
I enlighet med rekommendationerna från landets främsta experter har Samlingspartiet krävt beslutsamma åtgärder för att åtgärda den offentliga skuldkvoten och hållbarhetsgapet i kombination med stimulansbesluten. Arbetslösheten blir konstant högre än före krisen, sysselsättningen minskar och produktivt kapital kommer att gå förlorat. På lång sikt begränsas tillväxtpotentialen i ekonomin av en försvagad åldersstruktur, svaga privata investeringar och en låg produktivitetsutveckling. Samtidigt kommer de enorma underskotten i de offentliga finanserna att få skuldkvoten att växa okontrollerat. Det sedan tidigare betydande hållbarhetsgapet på över tio miljarder kommer att förvärras ytterligare. Regeringens likgiltighet för skuldsättningen leder oundvikligen till drastiska skattehöjningar och nedskärningar i framtiden.
I sina rapporter är experterna eniga om behovet av reformer och hur akut det är. Ju mer vi lyckas förbättra sysselsättningen och ekonomins tillväxtpotential, desto större handlingsutrymme har den stimulerande politiken och desto mindre blir anpassningbehovet efter krisen. Finland och regeringen har inte råd att skjuta upp sysselsättnings- och strukturreformerna. Enligt en rapport från arbetsgruppen under ledning av arbetslivsprofessor Vesa Vihriälä behövs det inom finanspolitiken vid sidan av stimulansåtgärderna en plan för åtgärder för att anpassa de offentliga finanserna och minska anpassningsbehovet genom strukturreformer. Enligt arbetsgruppen är finanspolitiken trovärdig bara om besluten om åtgärderna fattas och åtgärderna inleds under denna regeringsperiod. Enligt en rapport från Hetemäkis arbetsgrupp förutsätter en stabilisering av skuldkvoten inom de offentliga finanserna att de offentliga finanserna stärks med sju miljarder. Detta motsvarar cirka 240 000 nya sysselsatta utan att åtgärderna ökar de offentliga utgifterna. Enligt rapporten ska detta anpassningsbehov vara ett minimikrav. Enligt finansministeriets prognos förutsätter stabiliseringen av skuldkvoten en anpassning på fem miljarder euro. "Ju snabbare åtgärderna börjar verka, desto lättare kommer vi undan."
De offentliga finanserna måste också ha beredskap att möta kommande ekonomiska kriser och pandemier. Det måste fastställas en övre gräns för skuldkvoten, så att skuldsättningsutvecklingen kan kontrolleras när det fortfarande är möjligt. Samlingspartiet kräver att den offentliga skulden inte får överstiga 80 procent av bruttonationalprodukten. Genomförandet av regeringsprogrammet måste genast upphöra och de bestående tilläggsutgifterna ses över. Dessutom måste regeringen vid höstens budgetmangling besluta hur den av finansministeriet beräknade anpassningen med fem miljarder euro för att stabilisera skuldkvoten ska göras före utgången av valperioden. Dessa är bara mellanliggande mål för hållbara offentliga finanser som tryggar välfärdssamhällets tjänster.
Beslut om reformer som varaktigt förbättrar sysselsättningen borde ha fattats samtidigt som stimulansbesluten fattades. Under höstens budgetmangling avkräver vi regeringen beslut analyserade av ekonomiska experter för att få minst 100 000 nya sysselsatta denna valperiod. Sysselsättningen måste höjas till 80 procent före utgången av årtiondet. Det är bråttom att fatta beslut om reformerna, eftersom det oundvikligen tar tid att genomföra dem. Besluten stärker dock genast förtroendet för Finlands förmåga att fullgöra sina åtaganden. Därför behöver vi genast beslut om verkliga sysselsättningsfrämjande reformer. Samlingspartiet har föreslagit effektiva reformer och kommer att stödja regeringen i dessa och andra projekt som faktiskt förbättrar sysselsättningen.
Den privata aktiviteten måste backas upp med stimulansåtgärder.
Den finanspolitiska stimulansen är ett sätt att tillfälligt öka offentlig efterfrågan och syftar samtidigt till att stödja den totala efterfrågan på kort sikt och förbättra den potentiella ekonomiska tillväxten på lång sikt. Målet bör i stället vara att stötta privat konsumtion och investeringar. Enligt rapporten från Vihriäläs arbetsgrupp behöver vi stimulans motsvarande några procent av bnp. Åtgärderna måste anpassas till det epidemiologiska läget och det som kärvs där. Under en akut kris är det ingen idé att sätta in stimulansåtgärder, eftersom epidemin och restriktionerna för att begränsa den påverkar konsumenternas och företagens beslut. När förtroendet är lågt och omvärlden osäker finns det risk för att den finanspolitiska multiplikatoreffekten förblir låg.
Regeringens stimulanspaket utgör omkring 3,6 miljarder euro av tilläggsbudgeten. Regeringen har alltså använt en betydande del av stimulansreserven. Dessutom har regeringen utsett flera återhämtningsobjekt som snarare är nödvändiga utgifter för att hantera epidemin. Eller så är det andra ökningar i de offentliga utgifterna som inte helt och hållet kan anses stimulera den ekonomiska tillväxtpotentialen eller täcka in kostnaderna för krisen.
Det är långt ifrån lätt att planera rätt dimensionerade och riktade stimulansåtgärder och sätta in dem vid rätt tidpunkt. En ökning av de offentliga utgifterna måste grunda sig på minst lika noggranna överväganden som användning av gemensamma medel under normala förhållanden. De nödvändiga stimulansåtgärderna är av den dimensionen att de oundvikligen påverkar saldot i de offentliga finanserna som helhet. Därför är det nödvändigt att stimulansåtgärderna fördelas effektivt sett i ett totalekonomiskt perspektiv. Följaktligen måste inriktningen, dimensioneringen och tidpunkterna för de finanspolitiska återhämtningsåtgärderna basera sig på expertberedning och inte enbart på den politiska prövning som regeringen gör i tilläggsbudgeten.
På grund av den allvarliga ekonomiska krisen och den stora osäkerheten kring epidemins förlopp måste anslagsökningarna bara riktas in på noggrant övervägda ändamål, som är nödvändiga för att hantera epidemin och den medföljande ekonomiska krisen. Stimulansåtgärderna måste i det här läget vara mycket exakt riktade och väl övervägda. Samlingspartiet vill justera det åtgärdspaket som regeringen offentliggjorde i samband med tilläggsbudgeten så att skuldsättningen sammanlagt är 700 miljoner mindre på 2021 års nivå. Vi i Samlingspartiet skulle gärna stimulera den sjunkande byggbranschen genom att öka investeringarna i infrastruktur och behålla fullmakten för Statens bostadsfond på 1 410 miljoner euro. Statens utvecklingsbolags (Vake) balansräkning borde utnyttjas som eget kapital vid företagsfinansiering. Kapitaltillskottet på 250 miljoner euro till Finlands Industriinvestering bör ordnas med medel från Statens utvecklingsbolag. Vidare bör kapitalet i Statens bostadsfond utnyttjas för infrastrukturprojekt som stöder byggnation och stadsutveckling. Det föreslog Samlingspartiet redan i sin skuggbudget. Kapitaliseringen på 150 miljoner euro av Finlands Malmförädling Ab och anslagsökningarna på 300 miljoner euro till fullmakterna för 2021 måste strykas i det här sammanhanget.
Ekonomisk tillväxt, fungerande marknadsekonomi och sysselsättning är förutsättningar för att välfärdssamhället ska kunna existera.
Hög sysselsättning är en förutsättning för att ett åldrande Finland ska ha offentligt producerade och omfattande tjänster. Med de oflexibla strukturerna på arbetsmarknaden ligger vi långt efter den europeiska nivån. Samlingspartiet har konsekvent och aktivt föreslagit sysselsättningsåtgärder som också enligt ekonomiska expertbedömningar är verkningsfulla och genast kan sättas in. Den viktigaste åtgärden med omedelbara effekter är att satsa mer på lokala avtal. Om regeringen verkligen bryr sig om hur det ska gå med välfärdssamhällets tjänster, måste den i likhet med Samlingspartiet vara oroad över hur vi ska få fart på sysselsättningen. Reformerna för att förbättra den ekonomiska produktionspotentialen, en motiverande skattereform, den sociala reformen för att undanröja arbetslöshetsfällor, en snabb korrigering av arbetsmarknadens strukturer och en korrigering av det kroniska underskottet inom den offentliga sektorn måste slutföras.
Krisen sätter hållbarheten i de offentliga finanserna på exceptionellt hårda prov. Tack vare det arbete som ansvarsfulla beslutsfattare utfört under tidigare år har vi lyckats ta stötarna från pandemin och den efterföljande ekonomiska krisen genom att öka statsskulden. Vi har nu skjutit kostnaderna för krisen på framtiden. Nu måste vi gå in för att reformera ekonomin med samma beslutsamhet som har hjälpt oss att bemästra coronakrisen. Samlingspartiet anser att målet ska vara inställt på att de offentliga finanser är så hållbara att de står pall för de värsta tänkbara kriserna. Det är den enda utvägen för att vi också ska kunna erbjuda kommande generationer förutsättningar för att vara den lyckligaste nationen i världen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig uppfylla följande två mål: att den offentliga skuldsättningen under inga omständigheter överstiger 80 procent av bnp och att hållbarhetsunderskottet i de offentliga finanserna undanröjs under det här decenniet.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att i färdplanen för hållbara offentliga finanser inkludera målet att höja sysselsättningen till 80 procent under det här decenniet.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att förbättra saldot i de offentliga finanserna med minst fem miljarder under den här valperioden.
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen i höst fattar de beslut som enligt en uppskattning från finansministeriet resulterar i 100 000 nya sysselsatta under den här valperioden.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder en stimulerande finanspolitik på beredning av finansministeriet och tydligt specificerar åtgärderna så att de kan utvärderas i efterhand.
Reservationens förslag till uttalande 6
Riksdagen förutsätter att man för att stimulera ekonomin och säkerställa livskraften och tillväxten i hela landet åtgärdar det eftersatta underhållet av vägnätet genom att höja antalet asfalteringar av vägar med minst 6 000 kilometer per år. På så sätt kan man också reparera vägnätet i landskapen och på landsbygden, eftersom det är i ytterst dåligt skick.