K.J. Ståhlberg väljs till president
Finlands riksdags enligt grundlagen vidtagna beslut länder mig till efterrättelse. Det åligger mig att övertaga det ansvarsfulla, kallet såsom president för republiken Finland. K.J. Ståhlbergs tal i riksdagen den 26 juli 1919.
Mannerheim ändrade sig i slutet av juni och beslutade delta i presidentvalet. K.J. Ståhlberg, som ända sedan början understött Mannerheim, och som kan betraktas som huvudarkitekten bakom den republikanska regeringsformen, samtyckte efter tvekan till att ställa upp som motkandidat. Officerskåren stödde Mannerheim och utövade påtryckningar mot Ståhlberg. De ville att han skulle avstå från kandidaturen och lät förstå att en statskupp kunde komma att ske. Till sist ansåg Ståhlberg att en kandidatur var nödvändig för att bevara republiken. Han var också orolig för hur SDP skulle reagera om Mannerheim blev vald. Santeri Alkio och Agrarförbundet ställde sig bakom Ståhlberg, vilket var avgörande.
Presidentvalet i riksdagen (genom den nya regeringsformen ändrades benämningen från
lantdag till
riksdag) den 25 juli (PTK 1919 1, 25.7.) avgjordes redan i första omgången, eftersom centerns och vänsterns kandidat Ståhlberg fick en betryggande majoritet av rösterna (143). Mannerheim stöddes av 50 riksdagsmän, medan talman Relander respektive Väinö Tanner fick vardera en röst. I urnan fanns också två blanka röster. Högerns besvikelse uttrycktes av SFP:s Hjalmar Procopé:
"... anser jag det vara min plikt att meddela, att jag icke bidragit till den utgång valet fått. Må ansvaret därför falla på dem, som bättre än den vite generalen tro sig företräda det vita Finland."
Dagen efter valet avgav presidenten sin högtidliga försäkran. Därpå följde anföranden av talmannen och presidenten (PTK 1919 1, 26.7.). Båda lyfte fram de såväl inrikes- som utrikespolitiskt mycket svåra omständigheterna. Brödrakriget hade splittrat folket, men en oeftergivlig respekt för rättsstatsprincipen och medvetenheten om vikten av enhet och solidaritet kunde bära landet i kampen mot såväl inre som yttre fiender.
Aunusexpeditionen fortsatte, och i aktivistkretsar vidmakthölls planerna på en erövring av S:t Petersburg. Det gyllene tillfället hade likväl gått förlorat, eftersom Röda armén nådde framgångar i inbördeskriget och bolsjevikerna satt kvar vid makten. Militäroperationerna vid den östra gränsen upphörde i januari 1920. I oktober samma år slöts freden i Dorpat mellan Finland och Sovjetryssland.
Det nya finländska politiska systemet med ett statsöverhuvud med omfattande maktbefogenheter har karakteriserats som en form av semipresidentialism. Den republikanska regeringsformen utsattes för stort tryck särskilt på 1930-talet, men systemet höll och Finland förblev en demokrati under det omvälvande 1900-talet. Regeringsformen från 1919 ersattes först genom grundlagsreformen av år 2000.