Röjaren
Röjaren, skulpturen längst till vänster i sviten, blickar ut i fjärran och stryker svetten ur pannan med vänster hand. En senare, skönlitterär motsvarighet till
Röjaren är romanfiguren Jussi Koskela i Väinö Linnas trilogi
Här under polstjärnan: I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi.
I Finland har det under tidernas lopp röjts mycket mark för bosättning och odling. Det pågick ända fram till 1960-talet. Finland urbaniserades och industrialiserades relativt sent. Ännu så sent som 1950 bodde 70 procent av finländarna på landsbygden och över hälften fick sin försörjning från boskaspskötsel, skogar, åkrar och odlingar.
Den generation som röjde nymark i vårt land har hedrats för sitt arbete med statyer på flera orter I skogen, på åkrarna och ute på mossarna utförde människorna likadant arbete som i smedjor, stenbrott, hyttor och fabriker. I stadsmiljö har nyodlingstemat omvandlats till annat fysiskt arbete – som i statyn Tre smeder i Helsingfors. Tack vare idogt arbete omvandlades skog till väg, mosse till åker, järn till stål.
I boken
Onko maallamme malttia vaurastua? (1952) ger statsminister Urho Kekkonen två exempel på nyodling och enreprenörskap (fritt översatt):
Låt oss titta lite närmare på en hederlig karl, till exempel en skogsarbetare som inte gör av med allt han tjänar. En sådan man sparar av sina anspråkslösa inkomster. För sina sparade pengar köper han sedan en jordlott. Han tänker emellertid inte nöja sig med ett jordstycke, utan har för avsikt att bygga en bostad där och röja odlingsmark. Samtidigt har han fortsatt spara pengar, men det går långsamt. Så han anlitar ett kreditinstitut och får banklån. Med hjälp av lånet, sina sparmedel och långa arbetsdagar bygger han ett hus åt sig och röjer åkermark.
Låt mig se närmare på ett annat fall. En ung man ärver en plåtverkstad efter sin far. Det är en anspråkslös verkstad med enkla verktyg och belägen i källarvåningen. Men den unge mannen är företagsam och lyckas hitta köpare till sina produkter. Han sparar, köper maskiner, anställer folk och utvidgar verksamheten. Så småningom hittar han några lämpliga kompanjoner. De bildar ett aktiebolag, får mer lån hos banken och bygger upp en plåtfabrik utrustad med moderna maskiner. Produktionen mångdubblas och fabriken ger ett hundratal personer arbete.
Ingendera av dem hade lyckats i sitt arbete om inte riksdagen hade stiftat lagar om markaffärer, bankverksamhet, penningsystemet, arv, aktiebolag, anställningsförhållanden och företag. Man kan arbeta hur flitigt som helst, men utan lagstiftning och lagstadgade förutsättningar får man inga resultat.
Riksdagens beslut syftar bland annat till att skapa bästa möjliga omvärld för entreprenörskap och företagsamhet. I dag stöder staten företagsamhet exempelvis genom att värna om transportnätet, finansiera forskning och produktutveckling, backa upp innovationer och göra investeringar.
Å andra sidan har riksdagen sett till att
Röjaren och andra med hårt fysiskt arbete har bättre arbetsmiljö, får sjukdagpenning och tjänar in pension. I dag ser arbetet annorlunda ut än när Röjaren kom till, men samma anda lever fortfarande:
Finland behöver samma idoghet som Jussi Koskela och den gamla nybyggaranda som han står för. Och det ser vi idag ute på tusentals arbetsplatser, inte minst bland den unga generationen med sina uppstartsföretag. - Riksdagens talman Eero Heinäluoma, riksmötets öppnande 2014.
Bilderna:
Fotografierna: Tre smeder, Volker von Bonin / Helsingfors stadsmuseum; Röjaren, Tiina Tuukkanen / Riksdagen.
Valaffischerna: Arbetararkivet (1939), Borgerliga Arbetets Arkiv (1948) © Kuvasto.
Videon: Raivaajan näky. Suomi-Filmi Oy, 1949. Kortdokumentär. KAVI.
