1.1  Bakgrund

Reformen av Europeiska systemet för finansiell tillsyn och Solvens II-direktivet 

Europeiska systemet för finansiell tillsyn omfattar tre europeiska tillsynsmyndigheter, nämligen Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA), vilka övervakar och utfärdar föreskrifter för enskilda sektorer och institut. Dessutom övervakar Europeiska systemrisknämnden hela det finansiella systemet och samordnar EU:s politik för finansiell stabilitet. 

I samband med reformen av verksamheten för de europeiska tillsynsmyndigheterna för finans- och försäkringssektorn godkände Europaparlamentet och rådet i slutet av 2019 ett direktiv om ändring av bland annat Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, nedan ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet har trätt i kraft den 30 december 2019. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som avser artikel 2.1 i ändringsdirektivet senast den 1 juli 2020 och de övriga bestämmelserna i artikel 2 från och med den 30 juni 2021. 

Bestämmelser som preciserar genomförandet av Solvens II-direktivet 

Europeiska kommissionen riktade våren och försommaren 2019 social- och hälsovårdsministeriets uppmärksamhet på behovet av att precisera genomförandet av vissa punkter i artiklarna 77d och 138 i Solvens II-direktivet. Förslagen har fått konstruktiv respons. 

Justering av basbeloppen enligt försäkringsdistributionsdirektivet 

Enligt artikel 10.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution (försäkringsdistributionsdirektivet, nedan även kallat IDD-direktivet) ska försäkrings- och återförsäkringsförmedlare ha en ansvarsförsäkring som ska omfatta hela unionens territorium eller annan likvärdig garanti för ansvar till följd av fel eller försummelse i verksamheten, vilken minst ska täcka 1 250 000 EUR per skada och totalt 1 850 000 EUR för alla skador under ett år. I artikel 10.6 andra stycket b i IDD-direktivet föreskrivs det dessutom om vissa basbelopp (minimibelopp), som Finland har valt att inte införa. Ändringar av dessa basbelopp gäller således inte Finland. 

Enligt artikel 10.7 första stycket i IDD-direktivet görs en regelbunden översyn av de belopp som avses i artiklarna 10.4 och 10.6 med hänsyn till utvecklingen av det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av EU:s statistikkontor Eurostat. Den första översynen omfattar perioden till den 31 december 2017, och därefter görs en översyn vart femte år. 

I artikel 10.7 i IDD-direktivet ges Europeiska kommissionen behörighet att anta delegerade akter för att se över basbeloppen i euro enligt artiklarna 10.4 och 10.6 efter att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat utkast till tekniska standarder för tillsyn. 

Kommissionen antog våren 2019 en delegerad förordning (EU) 2019/1935 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för att justera basbeloppen i euro för ansvarsförsäkring och ekonomiska resurser för försäkrings- och återförsäkringsförmedlare (nedan IDD-ändringsförordningen) med stöd av vilken basbeloppen enligt artiklarna 10.4 och 10.6 i IDD-direktivet ses över. IDD-förordningen har trätt i kraft den 12 december 2019, och den ska tillämpas från och med den 12 juni 2020. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakter

Reformen av Europeiska systemet för finansiell tillsyn och Solvens II-direktivet 

Kommissionen lämnade i september 2017 förslag till Europaparlamentets och rådets förordningar om ändring av de förordningar genom vilka de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättades och av vissa andra förordningar samt förslag till direktiv om ändring av direktivet om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och om ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument (COM(2017) 536 final; COM(2017) 537 final; COM(2017) 538 final; COM(2017) 539 final). I september 2018 kompletterade kommissionen sina ursprungliga förslag med förslag som gällde bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering. 

Kommissionen har föreslagit lagstiftningsåtgärder i syfte att förstärka den europeiska finansmarknadstillsynen och ställningen för de europeiska tillsynsmyndigheterna och för Europeiska systemrisknämnden. Samtidigt har man velat främja utvecklandet av en kapitalmarknadsunion och främja den gemensamma marknadens funktion samt finansiell integration och gränsöverskridande finansiell verksamhet. 

Kommissionens förslag, konsekvensbedömningar och andra kompletterande dokument samt extern respons finns tillgängliga på engelska på kommissionens webbplats (https://ec.europa.eu/info/publications/170920-esas-review_en, hänvisad 16.1.2020). 

Europaparlamentet och rådet nådde i mars 2019 politisk samsyn om de centrala delarna i reformen av det europeiska systemet för tillsyn över EU:s finansmarknader, som också omfattar bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering. 

Under den tid som rådets arbetsgrupp har behandlat ärendet har frågan och hur den framskrider behandlats i riksdagen utifrån en U-skrivelse (U 62/2017 rd ‒ EkUU 53/2017 rd ‒ StoURS 135/2017 rd) och utifrån en kompletterande U-skrivelse (UK 21/2018 rd ‒ EkUU 59/2018 rd ‒ StoURS 142/2018 rd ‒ StoURS 182/2018 rd ‒ StoURS 191/2018 rd). I fråga om försäkringsbranschen har man i U-skrivelsen ägnat uppmärksamhet åt det faktum att eftersom en betydande del av de finländska skadeförsäkringsbolagens ansvar gäller nationella lagstadgade försäkringsformer förutsätter de ytterligare tillsynsbefogenheter som planerades för EIOPA att Finansinspektionen aktivt samarbetar med den myndigheten. Enligt statsrådets uppfattning har därför EIOPA:s övervakande roll behövt bedömas från delvis andra utgångspunkter än ESMA:s och EBA:s roller inom tillsynen. Statsrådet har dock varit berett att godkänna förslaget på det villkor att regelbördan inte väsentligt ökar på grund av det då aktuella förslaget. Ytterligare villkor var att konsekvenserna av att EIOPA får en större roll utreddes samt att befogenheternas exakthet och avgränsning säkerställdes i rådets arbetsgrupp (EkUU 53/2017 rd, s. 15). I rådets arbetsgrupp har frågan uppmärksammats bl.a. så att man har strävat efter att mer ingående än i kommissionens förslag föreskriva om de frågor som tas upp i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (nedan också Eiopa-förordningen eller Europeiska försäkringstillsynsförordningen). I rådets arbetsgrupp har man också flyttat vissa bestämmelser från Eiopa-förordningen till Solvens II-direktivet, i vilket det är mest ändamålsenligt att föreskriva om rättigheter och skyldigheter som gäller försäkringssektorn och där det finns relativt detaljerade bestämmelser om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens och de nationella tillsynsmyndigheternas, i Finland Finansinspektionens, uppgifter och befogenheter. 

Justering av basbeloppen enligt försäkringsdistributionsdirektivet 

Enligt artikel 10.7 i IDD-direktivet ska basbeloppen för försäkringsförmedlare regelbundet ses över. Genom IDD-ändringsförordningen säkerställs en konsekvent harmonisering av basbeloppen och ett tillräckligt konsumentskydd i hela EU. 

I enlighet med artikel 10.1 tredje stycket i Eiopa-förordningen höll Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ett offentligt samråd om utkast till tekniska standarder för tillsyn avseende IDD-direktivet. Samrådsdokumentet publicerades på den myndighetens webbplats den 1 februari 2018 och samrådet avslutades den 27 april 2018. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bad också intressentgruppen för försäkring och återförsäkring att lämna synpunkter om utkastet till tekniska standarder för tillsyn. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har offentliggjort en slutrapport om det offentliga samrådet, där det redogörs för hur resultaten av samrådet har beaktats i de slutliga versionerna av de utkast till tekniska standarder för tillsyn som lämnats till kommissionen. Rapporten finns tillgänglig på engelska på Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens webbplats (https://eiopa.europa.eu/Publications/Consultations/EIOPA-BoS-18-286%20Final%20report%20on%20the%20Public%20Consultation%20on%20PII%20RTS.pdf#search=Regulatory%20Technical%20Standards%20base%20euro%20amounts, hänvisad 16.1.2020). 

Innan det slutliga utkastet till tekniska standarder för tillsyn lämnades till kommissionen gjorde Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 10.1 tredje stycket i Eiopa-förordningen en analys av den potentiella kostnaden och nyttan av dem. Myndigheten har konstaterat att det förbättrade konsumentskyddet kompenserar en eventuell ökning av försäkringsförmedlarnas kostnader. Analysen finns tillgänglig på engelska på sidorna 9–10 i det slutliga utkastet till tekniska standarder för tillsyn på Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens webbplats (https://eiopa.europa.eu/Publications/Letters/EIOPA-18-413%20Draft%20RTS%20for%#search=Draft%20Regulatory%20Technical%20Standards%20adapting%20the%20base%20euro, hänvisad 16.1.2020). 

Kommissionens förslag till justering av basbeloppen enligt IDD-direktivet finns tillgängligt på engelska på kommissionens webbplats (https://ec.europa.eu/finance/docs/level-2-measures/idd-rts-2019-3448_en.pdf, hänvisad 16.1.2020). 

Beredningen av propositionen

När det gäller reformen av det Europeiska systemet för finansiell tillsyn och Solvens II-direktivet inleddes den egentliga beredningen av regeringspropositionen våren 2019 utifrån texten för det ändringsdirektiv som Europaparlamentet och rådet politiskt antagit och de bestämmelser som utarbetats av rådets juristlingvister. Under den egentliga beredningen har propositionsutkastet kompletterats med förslag till bestämmelser där man har beaktat nationella behov för ändringar i försäkringsbolagslagen (521/2008), dvs. preciseringen av bestämmelserna om utjämningsbelopp, preciseringen av de krav som gäller försäkringsmatematikers allmänna behörighet, samt kommissionens iakttagelser i fråga om genomförandet av vissa punkter i artiklarna 77d och 138 i Solvens II-direktivet. 

Propositionsutkastet har dessutom vid den egentliga beredningen kompletterats med förslag till bestämmelser som ansluter sig till IDD-ändringsförordningen och andra tekniska ändringsbehov som tidigare konstaterats. 

Att beredningen inletts i ett tidigt skede har varit motiverat på grund av uppgifterna under Finlands ordförandeskap i EU-rådet och på grund av den snäva tidsplanen för genomförandet av de Solvens II-bestämmelser som ingår i ändringsdirektivet. Direktivändringarna innebär för Finlands del i huvudsak preciseringar av de gällande bestämmelserna. I genomförandeskedet har inget särskilt samarbete bedrivits med kommissionen eller med andra medlemsstater. 

Lagutkastet genomgick en omfattande remissbehandling i augusti-september 2019. Remissbehandlingen inleddes den 22 augusti 2019 och avslutades den 27 september 2019. Utkastet till regeringsproposition sändes till 32 aktörer som representerade centrala ministerier, myndigheter, näringslivet, arbetsgivar- och löntagarorganisationer samt andra intressentgrupper. Utkastet till regeringsproposition, det svenskspråkiga sammandraget samt utkasten till ändringsdirektivet och IDD-ändringsförordningen på finska och svenska har också funnits tillgängliga på webbplatsen lausuntopalvelu.fi samt på social- och hälsovårdsministeriets webbplats sedan den 22 augusti 2019. Yttrande gavs av 16 remissinstanser. Elva av dem uppgav eller meddelade att de inte har något att yttra sig om eller att de inte har något att anmärka på med anledning av propositionen. I yttrandena från fem remissinstanser föreslogs det ändringar. 

I samband med remissbehandlingen sändes begäran om utlåtande också till rådet för bedömning av lagstiftningen, som finns i anslutning till statsrådets kansli. Rådet yttrade sig inte om utkastet till proposition. 

4.1  De viktigaste förslagen

Reformen av Europeiska systemet för finansiell tillsyn och Solvens II-direktivet 

I propositionen föreslås preciseringar av bestämmelserna i försäkringsbolagslagen om Finansinspektionens skyldighet att informera om ansökningar om användning eller ändring av en intern modell samt om sådana gränsöverskridande situationer som avses i ändringsdirektivet. I propositionen föreslås nya bestämmelser som gäller Finansinspektionens rätt att inrätta samarbetsplattformar och att delta i verksamheten för en plattform som inrättas av någon annan tillsynsmyndighet. 

Bestämmelser som preciserar genomförandet av Solvens II-direktivet 

I propositionen föreslås preciseringar av de bestämmelser i försäkringsbolagslagen som klargör hur volatilitetsjusteringen ska beräknas. 

I propositionen föreslås det att Finansinspektionens skyldigheter förtydligas i fråga om förfarandena för att fastställa att det råder exceptionellt svåra ekonomiska förhållanden. Det ska förtydligas att 

– endast Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan fastställa att sådana förhållanden föreligger, 

– Finansinspektionen kan begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fastställer att sådana förhållanden föreligger, 

– Finansinspektionen kan bestämma om förlängning av tidsfristen i samband med sådana förhållanden endast under förutsättning att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten först har fastställt att exceptionellt svåra förhållanden föreligger. 

Justering av basbeloppen enligt försäkringsdistributionsdirektivet 

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om de detaljerade minimibeloppen för en försäkringsmäklares ansvarsförsäkring i lagen om försäkringsdistribution preciseras på motsvarande sätt som i det ändrade IDD-direktivet. 

Övriga nationella lagstiftningsbehov: precisering av bestämmelserna om utjämningsbelopp samt krav på försäkringsmatematiker 

I propositionen föreslås det att man vid fastställandet av utjämningsbeloppets målbelopp ska ta hänsyn till eventuella höjningar av solvenskapitalkravet i fråga om de risker som beaktas vid fastställandet av utjämningsbeloppets målbelopp. Dessutom föreslås det att den ränta som krediteras på utjämningsbeloppet inte ska få vara negativ. 

De behörighetskrav för försäkringsmatematiker som anges i lagen föreslås bli kompletterade så att den europeiska utvecklingen bättre än hittills kan beaktas i kraven. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Allmänt 

Enligt Finansinspektionens uppgifter för 2019 fanns det sammanlagt 45 skade- och livförsäkringsbolag i Finland. Av dem bedrev 35 bolag skadeförsäkring och 10 livförsäkring. Det fanns fyra arbetspensionsförsäkringsbolag. Enligt Finansinspektionens uppgifter fanns det 84 försäkringsmäklarföretag i försäkringsförmedlarregistret. 

Reformen av Europeiska systemet för finansiell tillsyn och Solvens II-direktivet 

De förslag som gäller Finansinspektionens anmälningsplikter preciserar huvudsakligen de allmänna bestämmelserna om samarbets- och anmälningsplikter i den gällande försäkringsbolagslagen och lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionens allmänna befogenheter är omfattande redan i den gällande lagen. Med hänsyn till Finlands lagstiftning handlar det således närmast om hur lagstiftningen ska genomföras. 

När det gäller inrättandet av en samarbetsplattform kan Finansinspektionen inrätta en sådan, eller delta i verksamheten i en plattform om någon annan tillsynsmyndighet inrättar en sådan. Antalet plattformar bedöms emellertid bli litet. Om Finansinspektionen deltar i verksamheten i sådana plattformar kan detta eventuellt medföra en liten mängd ytterligare uppgifter och kostnader, men de uppskattas inte vara nämnvärda. 

Genom de föreslagna ändringarna preciseras innehållet i den gällande lagstiftningen så att det säkerställs att de nationella bestämmelserna och EU-bestämmelserna motsvarar varandra. Förslagen kan öka möjligheterna för tillsynsmyndigheterna i de övriga EES-staterna att samarbeta med Finansinspektionen och se över sina tillvägagångssätt. Således kan förslagen effektivisera tillsynen över de europeiska försäkringsföretagen och försäkringsmarknaderna, och den vägen minska möjligheterna eller incitamenten till överträdelser eller brott mot lagstiftningen om försäkringsbolag. Förslagen bedöms emellertid inte i praktiken ha någon märkbar effekt på Finansinspektionens eller försäkringsbolagens uppgifter, kostnader, inkomster, solvens, personal eller organisation. Förslagen förväntas exempelvis inte i nämnvärd grad öka Finansinspektionens rapporterings- eller utredningsskyldigheter eller andra administrativa uppgifter på ett sätt som skulle försvåra Finansinspektionens egentliga verksamhet. 

Bestämmelser som preciserar genomförandet av Solvens II-direktivet 

Genom de föreslagna ändringarna preciseras innehållet i den gällande lagstiftningen så att det säkerställs att de nationella bestämmelserna och EU-bestämmelserna motsvarar varandra. Förslagen bedöms inte i praktiken ha någon märkbar effekt på Finansinspektionens eller försäkringsbolagens uppgifter, kostnader, inkomster, solvens, personal eller organisation. 

Justering av basbeloppen enligt försäkringsdistributionsdirektivet 

Genom de föreslagna ändringarna preciseras innehållet i den gällande lagstiftningen så att det säkerställs att de nationella bestämmelserna och EU-bestämmelserna motsvarar varandra. Försäkringsmäklare eller aktörer som ansöker om att bli försäkringsmäklare bör, efter att förslagen trätt i kraft, försäkra sig om att minimibeloppen för ansvarsförsäkringen uppfyller de reviderade kraven enligt den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen. Finansinspektionen ska i samband med den fortgående övervakningen försäkra sig om att försäkringsmäklare eller aktörer som ansöker om att bli försäkringsmäklare uppfyller dessa krav (8 § 1 mom. 6 punkten, 58 § 1 mom. och 73 § 1 mom. 3 punkten i lagen om försäkringsdistribution). Förslagen syftar inte till att minska Finansinspektionens övriga tillsynsuppgifter eller tillsynsansvar. Förslagen bedöms inte ha någon väsentlig effekt på Finansinspektionens, försäkringsbolagens eller försäkringsmäklarnas uppgifter, kostnader, inkomster, solvens, personal eller organisation. 

Övriga nationella lagstiftningsbehov: precisering av bestämmelserna om utjämningsbelopp samt krav på försäkringsmatematiker 

Förslaget att en höjning av solvenskapitalkravet ska beaktas vid beräkningen av utjämningsbeloppets målbelopp kan påverka utjämningsbeloppets målbelopp och maximibelopp i ett försäkringsbolag för vilket en sådan höjning har bestämts. På det sättet kan ändringen också påverka utjämningsbeloppet i ett sådant bolag. Det är svårt att bedöma hur vanligt det är att solvenskapitalkravet höjs, men i regel rör det sig om en exceptionell och sällsynt åtgärd. 

Skadeförsäkringsbolagen hade utjämningsbelopp på sammanlagt 1,861 miljarder euro vid utgången av 2017 och 1,884 miljarder euro vid utgången av 2018. Femårsräntan på euron i den räntekurva som offentliggörs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten var 0,099 procent vid utgången av 2018. Förändringen i skadeförsäkringsbolagens sammanlagda utjämningsbelopp på grund av räntan har kunnat vara upp till +1,84 miljoner euro mellan utgången av 2017 och utgången av 2018. I november 2019 var femårsräntan på euron i den räntekurva som offentliggörs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten -0,505 procent. Om utjämningsbeloppet vid utgången av 2018 justerades enligt den nämnda räntan, skulle förändringen i utjämningsbeloppet vara upp till -9,51 miljoner euro på grund av räntan. 

Kompletteringen av behörighetskraven för försäkringsmatematiker kan på medellång sikt medföra att behörighetskraven ändras. 

Förslagen har inga nämnvärda konsekvenser 

- för olika befolkningsgruppers eller för hushållens ekonomiska ställning, 

- för hushållens beteende, 

- när det gäller skatter, avgifter, företagsstöd, rörelsekostnader eller administrativa kostnader till följd av anmälnings-, tillstånds-, rapporterings- och registreringsförfaranden, 

- för konkurrensen eller marknadens funktion, såsom nya företags tillträde till marknaden, koncentrationsnivån på marknaden eller företagens användning av olika konkurrensmedel (såsom prissättning, kvalitet, reklam), 

- för små och medelstora företag, inledande av ny företagsverksamhet eller företags tillväxtmöjligheter, 

- när det gäller investeringar eller forskning, utveckling och innovationer, 

- för företagens internationella konkurrenskraft, 

- för finansieringen av organisationerna inom den offentliga ekonomin eller fördelningen av resurser på dem, såsom det offentliga finansieringssystemets funktion och finansieringens hållbarhet, finansieringsförhållandena mellan staten och kommunerna och den kommunala ekonomin i allmänhet eller för allmännyttiga samfunds och tredje sektorns verksamhet, 

- för de olika delarna i den offentliga ekonomin, såsom nivån på och omfattningen av de offentliga tjänsterna och den sociala tryggheten, sysselsättningen inom den offentliga sektorn eller främjandet av produktiviteten inom den offentliga sektorn, 

- för den allmänna ekonomiska utvecklingen och i synnerhet samhällsekonomin, såsom priser, arbetsmarknaden, efterfrågan på och utbudet av varor och tjänster eller den samhällsekonomiska strukturen eller offentliga ekonomins struktur, 

- för behörighetsfördelningen eller uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna, 

- för användningen av naturresurser och energi, 

- för tillverkningen av produkter eller konsumtionsbeteendet, 

- för placeringen av verksamheter, transport- och mobilitetsbehov eller förhållandet mellan olika trafikformer, 

- för människors hälsa, levnadsförhållanden eller trivsel eller för utsläpp, avfall, mark, vatten, luft, klimatet eller klimatförändringen, naturens mångfald, växter eller organismer, 

- för samhällsstrukturen, byggnaderna, landskapet, stadsbilden och kulturarvet, 

- för tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och rättssäkerheten, 

- för relationerna mellan människor eller beslutsfattande som gäller relationerna, såsom människornas sociala relationer och gemenskap och möjligheten att bestämma om familjeliv eller för medborgarnas rättsförhållanden, såsom människors avtalsfrihet eller ekonomiska handlingsfrihet, 

- för medborgarnas möjligheter att delta eller påverka i samhället, såsom möjligheter att påverka frågor som gäller dem själva eller deras livsmiljö eller hela samhället eller att delta i organisations- och föreningsverksamhet, 

- för människors psykiska eller fysiska hälsa, välfärd eller fördelningen av välfärden, såsom hälsobeteende och de viktigaste riskfaktorerna för folksjukdomar eller hälsoförutsättningarna, tillgången till eller anlitande av social- eller hälsovårdstjänster eller människornas levnadsförhållanden eller en smidig vardag, 

- för jämlikheten och icke-diskrimineringen eller för barn eller för jämställdheten, 

- för sysselsättningen, efterfrågan på eller utbudet av arbetskraft, arbetstagarnas och företagens regionala rörlighet, arbetstagarnas ställning eller arbetsmarknadens funktion eller strukturella faktorer, 

- för informationssäkerheten, säkerheten för informationssystemen, lokalsäkerheten, personsäkerheten, personalsäkerheten, arbetarskyddet, räddningsväsendet eller bevakningen, 

- för regionernas produktion och sysselsättning, informationssamhällestjänsterna eller tillgången till tjänsterna eller för dem som använder tjänsterna. 

6.1  Försäkringsbolagslagen

2 kap. Bildande av försäkringsbolag och koncession 

5 a §. Finansinspektionens skyldighet att informera om en ansökan om koncession i gränsöverskridande situationer. Paragrafen är ny. Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen i vissa gränsöverskridande situationer underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i den berörda EES-stat som är värdmedlemsstat om ett försäkringsbolags ansökan om koncession. För att en sådan underrättelse ska få lämnas förutsätts det att det i verksamhetsplanen anges att en del av affärsverksamheten kommer att bedrivas i den andra EES-staten. För det andra förutsätts det att det i verksamhetsplanen anges att denna verksamhet sannolikt är relevant (eng. of relevance) med tanke på marknaden i den mottagande EES-staten. 

Enligt 2 mom. ska underrättelsen vara tillräckligt utförlig och uttömmande. Syftet är att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i den berörda mottagande EES-staten ska kunna göra en korrekt bedömning av det finländska försäkringsbolagets situation och av konsekvenserna för marknaden i den mottagande EES-staten. 

I enlighet med artikel 152a.4 som införts i Solvens II-direktivet genom ändringsdirektivet begränsar underrättelsen givetvis inte tillämpningen av tillsynsmandatet för Finansinspektionen och tillsynsmyndigheterna i de övriga mottagande EES-staterna i enlighet med Solvens II-direktivet. 

I paragrafen genomförs artiklarna 152a.1, 152a.3 och 152a.4 som genom ändringsdirektivet fogats till Solvens II-direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

9 kap. Ansvarsskuld i bokföringen 

5 §. Utjämningsbeloppets målbelopp. I paragrafen finns bestämmelser om utjämningsbeloppets målbelopp. Bestämmelsen är nationell. 

Enligt 11 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen ska försäkringsbolag beräkna solvenskapitalkravet antingen med standardformeln enligt 7–18 § i kapitlet eller med en intern modell enligt 19–29 § i kapitlet. Enligt 25 kap. 4 § 1–3 punkten kan Finansinspektionen höja solvenskapitalkravet, om bolagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för beräkningen av solvenskravet eller om bolagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen eller för de övergångsåtgärder som hänför sig ikraftträdandet av bestämmelserna om solvens. 

I paragrafens 1 mom. anges det att om försäkringsbolagets solvenskapitalkrav beräknas med den standardformel som avses i 11 kap., är utjämningsbeloppets målbelopp detsamma som beloppet av det primära solvenskapitalkravet enligt en sådan standardformel som beaktar endast de kapitalkrav som hänför sig till försäkringsriskmodulerna samt motpartsrisken i fråga om det kapitalkrav som sammanhänger med motpartsrisken för avgiven återförsäkring. I 2 mom. anges det att om solvenskapitalkravet helt eller delvis beräknas med den interna modell som avses i 11 kap., är utjämningsbeloppets målbelopp detsamma som solvenskapitalkravet enligt en sådan modell som bolaget använder med beaktande av samma risker som vid en beräkning enligt 1 mom. 

I 11 kap. 9–34 § finns bestämmelser om de förutsättningar som ska uppfyllas för att ett försäkringsbolag ska kunna övergå till att använda en intern modell i stället för en standardformel. Enligt 34 § kan Finansinspektionen också kräva att bolaget använder en partiell eller fullständig intern modell om bolagets riskprofil avviker från antagandena i standardformeln. Under tiden när bolaget på anmodan av Finansinspektionen uppgör en intern modell, får Finansinspektionen höja bolagets solvenskapitalkrav i enlighet med 25 kap. 4 §. Bolaget kan givetvis anpassa sin verksamhet så att den överensstämmer med antagandena i standardformeln. Bolaget kan också nöja sig med att uppfylla det höjda solvenskapitalkravet utan att ändra sin verksamhet. 

Det höjda solvenskapitalkravet ska anses representera det belopp för kapitalbasmedlen som försäkringsbolaget enligt 12 kap. ska ha för att uppfylla solvenskapitalkravet. Det är således konsekvent att det höjda solvenskapitalkravet till den del som avses i 1 mom. beaktas i målbeloppet för utjämningsbeloppet. Detta innebär också att två likadana bolag, av vilka det ena har gjort en intern modell och det andra nöjer sig med att enbart uppfylla det höjda solvenskapitalkravet, behandlas på ett likvärdigt sätt. 

Med anledning av det som sagts ovan föreslås det att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket i det solvenskapitalkrav som avses i 1 och 2 mom. beaktas en eventuell höjning av solvenskapitalkravet enligt 25 kap. 4 § i fråga om de risker som avses i 1 mom. i denna paragraf. 

5 c §. Ränta på utjämningsbelopp. Enligt 1 mom. krediteras ränta på utjämningsbeloppet. Räntan bidrar till att stödja bevarandet av utjämningsbeloppets realvärde. Placerade tillgångar som motsvarar utjämningsbeloppet ger placeringsintäkter. Den ränta som krediteras på utjämningsbeloppet kan således anses bli finansierad genom dessa placeringsintäkter. Räntan på utjämningsbeloppet får inte överstiga femårsräntan på euron i den räntekurva som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten offentliggör. I praktiken kan denna ränta också vara negativ. Enligt 9 kap. 5 b § 3 mom. i försäkringsbolagslagen ska öknings- och minskningsskadekvoterna för utjämningsbeloppet väljas så att den på bolagets prognos för försäkringsrörelsen och fördelningen av ersättningskostnaderna baserade uppskattningen av utvecklingen av utjämningsbeloppet leder till att en ökning som motsvarar målbeloppet nås tidigast inom 10 och senast inom 20 år. Enligt 5 c § 2 mom. kan försäkringsbolaget också ha sådana beräkningsgrunder för utjämningsbeloppet som innebär att ränta inte krediteras då utjämningsbeloppet överstiger målbeloppet. Det är inte motiverat att man i ett läge där man inte uppnått målbeloppet, då målbeloppet är det som eftersträvas, använder en negativ ränta medan någon ränta inte behöver betalas när målbeloppet har överskridits. Dessutom strider tillämpningen av en negativ ränta mot målet att bevara utjämningsbeloppets realvärde. Tillämpningen av en negativ ränta kan rentav äventyra uppfyllandet av det krav som avses i 5 b § 3 mom. 

Med anledning av det som sägs ovan, föreslås det att till 1 mom. fogas en bestämmelse om att den ränta som krediteras inte får vara negativ. Bestämmelsen är nationell. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 2 mom. i den gällande lagen. 

10 kap. Värdering av tillgångar och skulder samt försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkning 

8 §. Användning av matchningsjustering och volatilitetsjustering. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar innehållsmässigt den gällande lagen. I paragrafens 1 mom. föreslås dock att tidsfrister preciseras så att de bättre än hittills motsvarar syftet med artikel 77b.2 i Solvens II-direktivet. Paragrafens 7 mom. motsvarar till innehållet 3 mom. i den gällande paragrafen. 

I paragrafens nya 3–5 mom. preciseras fastställandet och offentliggörandet av volatilitetsjusteringar, som görs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten med stöd av artikel 77e.1 c i Solvens II-direktivet. Bestämmelserna är således relevanta huvudsakligen endast med tanke på Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och med tanke på kommissionen som utfärdar genomförandeakter. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten rapporterar varje månad den officiella siffran på sin webbplats i maskinläsbar form, vilket minskar försäkringsbolagens behov av att själv tolka och beräkna posten i fråga. I 4 mom. har man öppnat upp innehållet i en hänvisning till den räntedifferens som anges i artikel 77d.2 första stycket i direktivet. Enligt kommissionens tolkning bör de frågor som avses i paragrafen genomföras i det nationella lagstiftningssystemet. Genom 3–5 mom. genomförs med större tydlighet än tidigare artikel 77d.3 i direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

Det nya 6 mom. förtydligar nuläget. Genom ändringsdirektivet har man ändrat antalet räntepunkter som avses i bestämmelsen. I momentet genomförs artikel 77d.4 i Solvens II-direktivet sådan den har ändrats genom ändringsdirektivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

11 kap. Kapitalkrav 

2 §. Solvenskapitalkrav. I paragrafens nya 3 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse om att solvenskapitalkravet inte får täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen. Enligt kommissionens tolkning bör ärendet genomföras i det nationella lagstiftningssystemet. I momentet genomförs med större tydlighet än tidigare artikel 77d.6 i Solvens II-direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

21 a §. Finansinspektionens underrättelseskyldighet i fråga om ansökan om användning eller ändring av en intern modell. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås i fråga om de interna modellerna en precisering av Finansinspektionens informationsplikt gentemot Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. I stället för bestämmelser om en allmän samarbets- och informationsplikt föreslås en uttrycklig bestämmelse om skyldighet att informera om ärenden som gäller interna modeller. Finansinspektionens information till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska ges i enlighet med artikel 35.1 i förordning (EU) 1094/2010. 

I paragrafen föreskrivs också i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010 om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens rätt att på begäran tillhandahålla tekniskt stöd till Finansinspektionen eller en annan behörig tillsynsmyndighet som har begärt stöd för att fatta beslut om en ansökan som gäller en intern modell. 

I paragrafen genomförs den punkt 3a som genom ändringsdirektivet fogats till artikel 112a i Solvens II-direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

25 kap. Tillsynen över försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar 

5 §. Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet. I 5 mom. föreslås bestämmelser om Finansinspektionens rätt att begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden i den mening som avses i Solvens II-direktivet. 

Vid tillämpningen av momentet fastställer Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter Finansinspektionens begäran att det råder exceptionellt svåra förhållanden. Detta ska emellertid inte påverka Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010. 

I momentet föreslås också en precisering om att Finansinspektionen kan förlänga den tidsfrist som avses i paragrafen endast under förutsättning att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten först har fastställt att exceptionellt svåra förhållanden enligt artikel 138.4 i Solvens II-direktivet råder. Finansinspektionen får inte själv fastställa att det råder sådana exceptionellt svåra förhållanden som avses i direktivet eller fatta beslut om förlängning av tidsfristen utan att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten först har fastställt att sådana förhållanden råder. På samma sätt som enligt den gällande bestämmelsen ska Finansinspektionen beakta alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid (duration), när den bedömer längden på ytterligare tidsfrist i synnerhet. 

Finansinspektionen ska när den framställer begäran och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska när den fattar beslut bedöma om det är fråga om exceptionellt svåra förhållanden som avses i artikel 138.4 andra stycket i Solvens II-direktivet. Enligt den bestämmelsen föreligger det exceptionellt svåra förhållanden, om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar: 

a) ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt, 

b) förhållanden med ihållande låga räntor, 

c) katastrofer med stora efterverkningar. 

Enligt kommissionens tolkning bör frågan mer noggrant än hittills genomföras i det nationella lagstiftningssystemet. I momentet genomförs med större tydlighet än tidigare bestämmelserna i artikel 138.4 andra stycket i Solvens II-direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

27 a §. Information till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat om försämringar av de ekonomiska förhållandena, framväxande risker eller farhågor i fråga om konsumentskydd. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser som preciserar Finansinspektionens skyldigheter att informera Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat. Paragrafen tillämpas i följande tre situationer, i vilka det kan framkomma gränsöverskridande konsekvenser och varav i de två första ett finländskt försäkringsbolag bedriver verksamhet i en annan EES-stat och i den tredje ett utländskt EES-försäkringsföretag bedriver verksamhet i Finland med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten: 

1) försäkringsbolagets ekonomiska förhållanden försämras (anmälningsplikt för tillsynsmyndigheten i hemstaten enligt 1 mom.), 

2) försäkringsbolaget orsakar andra framväxande risker på grund av sin affärsverksamhet som det bedriver i en annan EES-stat än Finland (anmälningsplikt för tillsynsmyndigheten i hemstaten enligt 1 mom.), eller 

3) Finansinspektionen har allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd (anmälningsrätt för tillsynsmyndigheten i värdstaten enligt 2 mom.). 

Enligt 3 mom. får Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat hänskjuta ett ärende som avses i 1 och 2 mom. till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära myndighetens hjälp, om Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i den andra EES-staten inte kan nå en bilateral lösning. 

Enligt 4 mom. ska underrättelser vara tillräckligt utförliga och uttömmande. Syftet med bestämmelsen är att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i den berörda EES-staten ska kunna göra en korrekt bedömning av det finländska försäkringsbolagets situation och av konsekvenserna för marknaden i den mottagande EES-staten i de situationer som avses i 1 mom. På motsvarande sätt i de fall som avses i 2 mom., en korrekt bedömning av det utländska EES-försäkringsföretagets situation och av konsekvenserna för finska marknaden ska kunna göras på basis av underrättelsen. 

I enlighet med artikel 152a.4 som fogats till Solvens II-direktivet genom ändringsdirektivet begränsar underrättelsen givetvis inte tillämpningen av tillsynsmandatet för Finansinspektionen och tillsynsmyndigheterna i de övriga mottagande EES-staterna i enlighet med Solvens II-direktivet. 

I paragrafen genomförs artiklarna 152a.2, 152a.3 och 152a.4 som genom ändringsdirektivet fogats till Solvens II-direktivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

27 b §. Samarbetsplattformar. Enligt den nya artikel 152b.1 som fogats till Solvens II-direktivet genom ändringsdirektivet får Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i vissa gränsöverskridande situationer, vid motiverade farhågor om att ett försäkringsföretags verksamhet kan få negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en behörig tillsynsmyndighet inrätta en samarbetsplattform och samordna dess verksamhet. Syftet med samarbetsplattformen är att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan de olika tillsynsmyndigheterna. 

För att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska få inrätta en samarbetsplattform förutsätts enligt artikel 152b.1 för det första att ett försäkringsföretag som är registrerat i en medlemsstat bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten. För det andra förutsätts det att 

- sådan verksamhet är relevant när det gäller den mottagande medlemsstatens marknad, 

- tillsynsmyndigheten i försäkringsföretagets hemstat har lämnat en i artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet avsedd underrättelse om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker (jfr. ovan den föreslagna bestämmelsen i 27 a § 1 mom. i kapitlet), eller 

- ärendet har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet. 

Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Finansinspektionen i gränsöverskridande situationer ska få inrätta en samarbetsplattform. Då förutsätts det endast att Finansinspektionen kommer överens om saken med tillsynsmyndigheterna i samtliga andra berörda EES-stater. När Finansinspektionen överväger att inrätta och faktiskt inrättar en samarbetsplattform kan den beakta de situationer enligt 27 a § 1 mom. i vilka Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten får inrätta en samarbetsplattform, men Finansinspektionen är inte bunden vid dessa situationer. I egenskap av värdstatens tillsynsmyndighet skulle Finansinspektionen således få inrätta en samarbetsplattform också i situationer där det t.ex. finns farhågor i fråga om konsumentskydd, om Finansinspektionen tillsammans med de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna kommer överens om att inrätta samarbetsplattformen. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om Finansinspektionens rätt att begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. Om Finansinspektionen begär det, ska den beakta de omständigheter som avses i 27 a § 1 mom., eftersom Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan inrätta en samarbetsplattform endast om dessa villkor är uppfyllda. I momentet föreslås också bestämmelser om Finansinspektionens rätt att delta i verksamheten för en samarbetsplattform som har inrättats och drivs av en tillsynsmyndighet i en annan berörd EES-stat eller av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. 

Enligt 3 mom. ska de uppgifter som lämnas till samarbetsplattformen vara behövliga, tillräckligt utförliga, uttömmande och rättidiga så att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheten i EES-staten kan göra en korrekt bedömning av det finländska försäkringsbolagets situation och av konsekvenserna för marknaden i den mottagande EES-staten och så att samarbetsplattformen ska fungera väl. Momentet påverkar inte tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) 1094/2010. 

I enlighet med artikel 152b.3 som fogats till Solvens II-direktivet genom ändringsdirektivet begränsar inrättandet av samarbetsplattformen givetvis inte tillämpningen av tillsynsmandatet för Finansinspektionen och tillsynsmyndigheterna i de övriga mottagande EES-staterna i enlighet med Solvens II-direktivet. 

I paragrafen genomförs artikel 152b som fogats till Solvens II-direktivet genom ändringsdirektivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

26 kap. Grupptillsyn och beräkning av solvensen på gruppnivå 

28 §. Tillsynsmyndigheternas beslut om gruppintern modell. I 2 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse som preciserar att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid sidan av de andra tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet utan dröjsmål ska underrättas om att en ansökan enligt 1 mom. har mottagits. Alla dessa myndigheter ska också ges fullständiga uppgifter om ansökan och enligt den nya bestämmelsen också alla handlingar som försäkringsbolaget har lämnat. 

I momentet föreskrivs det om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens rätt att i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran tillhandahålla tekniskt stöd till Finansinspektionen eller någon annan behörig tillsynsmyndighet som har begärt stöd för att fatta beslut om ansökningar. 

I momentet genomförs tredje stycket i artikel 231.1 i Solvens II-direktivet som ändrats genom ändringsdirektivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

I 5 mom. föreslås en precisering av bestämmelsen om grupptillsynsmyndighetens behörighet i situationer där Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar ett beslut enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010. Det beslut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, som myndigheten i fråga underlåter att fatta i den situation som avses i bestämmelsen, hänför sig till artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, som gäller ansökan om användning av en gruppintern modell. Finansinspektionen ska när den är grupptillsynsmyndighet fatta beslut i ärendet med beaktande av de synpunkter som framförts av de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna. 

I momentet genomförs tredje stycket i artikel 231.3 i Solvens II-direktivet som ändrats genom ändringsdirektivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

35 §. Beslut om tillämpning av förfarandet. I 5 mom. föreslås en precisering av bestämmelsen om grupptillsynsmyndighetens behörighet i situationer där Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar ett beslut enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010. Det beslut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, som myndigheten i fråga underlåter att fatta i den situation som avses i bestämmelsen, hänför sig till artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, som gäller ansökningar som avser dotterbolag till försäkringsbolag. Finansinspektionen ska när den är grupptillsynsmyndighet fatta beslut i ärendet med beaktande av de synpunkter som framförts av de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna samt av de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet. 

I momentet genomförs tredje stycket i artikel 237.3 i Solvens II-direktivet som ändrats genom ändringsdirektivet (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

31 kap. Övriga bestämmelser om försäkringsbolags verksamhet 

5 §. Försäkringsmatematikers allmänna behörighet. I 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen finns bestämmelser om krav på tillräckliga kunskaper som försäkringsmatematiker ska ha. Enligt punkten förutsätts en försäkringsmatematiker ha tillräckliga kunskaper i försäkringsmatematik, riskteori, investeringsmatematik, sannolikhetskalkyl, statistik och bokföring samt tillräcklig kännedom om försäkringslagstiftningen och de övriga bestämmelser och föreskrifter som gäller försäkringsbolag. Bestämmelsen är nationell. 

De gällande kraven på tillräckliga kunskaper för försäkringsmatematiker grundar sig på ett europeiskt utbildningsprogram för aktuarier (core syllabus for actuarial training in Europe) som utarbetats av sammanslutningen för europeiska aktuarier AAE (Actuarial Association of Europe, tidigare Groupe Consultatif Actuariel Européen). AAE har förnyat detta utbildningsprogram 2019. Det föreslås att kraven i det lagrum som ändras uppdateras så att de motsvarar AAE:s nya utbildningsprogram för aktuarier. Samtidigt föreslås det att ordalydelsen för kraven ändras så att det i fortsättningen är möjligt att se över kraven utan att ändra lagen. 

Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att det av försäkringsmatematiker kan förutsättas mer omfattande kunskaper i placeringsverksamheten än för närvarande. Dessutom föreslås det att till punkten fogas krav på tillräckliga kunskaper i ekonomiska vetenskaper, databehandling och andra områden som är relevanta för försäkringsmatematiker. 

6 §. Examensnämnden för försäkringsmatematiker. Enligt 2 mom. ska examensnämnden för försäkringsmatematiker bestämma kraven för påvisande av de kunskaper som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten, och inför nämnden ska avläggas behövliga prov och andra prestationer som den föreskriver. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. enligt vilket examensnämnden för försäkringsmatematiker, när den ändrar de examenskrav för försäkringsmatematiker som den meddelat med stöd av 2 mom., ska se till att tillräckliga övergångstider tillämpas. Syftet med detta är att kraven inte i oskälig utsträckning ska ökas eller ändras för dem som börjat avlägga examen utifrån de krav som gällde före ändringen. När examenskraven tidigare har ändrats har som examinand betraktats en person som före ikraftträdandet av de ändrade kraven med godkänt resultat har avlagt någon av de prestationer som ska utföras för nämnden. Tidigare har man tillämpat en övergångstid på minst tre år. Utgångspunkten är att examensnämnden för försäkringsmatematiker även i fortsättningen ska sträva efter att iaktta motsvarande övergångstider. Den som avlägger examen ska således i princip få slutföra de prestationer som krävs för försäkringsmatematikerexamen i enlighet med de krav som gällde före ändringen och inom en skälig tid från det att de nya kraven trätt i kraft. Bestämmelsen är nationell. 

6.2  Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag

1 §. Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att till 3 mom. fogas sådana bestämmelser som i denna proposition föreslås i försäkringsbolagslagen med anledning av Solvens II-direktivet. De föreslagna bestämmelserna i försäkringsbolagslagen, som ska nämnas som nya i denna bestämmelse om lagens tillämpningsområde, finns i 2 kap. 5 a § och 25 kap. 27 a och 27 b § i försäkringsbolagslagen. Solvens II-direktivet tillämpas inte på finländska bolag som bedriver lagstadgad arbetspensionsförsäkringsverksamhet. 

6.3  Lagen om försäkringsdistribution

5 §. Definitioner. I 1 mom. 13 punkten görs en teknisk korrigering av hänvisningen så att det hänvisas till den korrekta paragrafen i lagen om investeringstjänster (747/2012). 

40 §. Förbud mot bindningsförfarande vid konsumentköp. I 2 mom. görs en teknisk korrigering av hänvisningen så att det hänvisas till den korrekta paragrafen i lagen om investeringstjänster. 

41 §. Samerbjudanden och förbud mot bindningsförfarande av försäkringar som underordnade produkter vid andra köp än konsumentköp. I 2 mom. görs en teknisk korrigering av hänvisningen så att det hänvisas till den korrekta paragrafen i lagen om investeringstjänster. 

58 §. Ansvarsförsäkring. I 1 mom. föreslås tekniska justeringar av minimibeloppen för försäkringsmäklares ansvarsförsäkring. Förslaget motsvarar artikel 10.4 i IDD-direktivet, som ändrades genom IDD-ändringsförordningen (jmf. Tabell för genomförandet, som bilaga i slutet av propositionen). 

6.4  Lagen om försäkringsavtal

5 d §. Undantag från vissa försäkringsgivarens skyldigheter. I 2 mom. görs en teknisk korrigering av hänvisningen så att det hänvisas till den korrekta paragrafen i lagen om investeringstjänster. I paragraftexten görs också några smärre språkliga preciseringar som dock motsvarar innehållsmässigt den gällande bestämmelsen.