7.1
Lagen om datasystemet för den byggda miljön
1 §. Lagens tillämpningsområde. I paragrafen utfärdas föreskrifter om lagens tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. utfärdas föreskrifter om lagens tillämpningsområde på inrättandet, upprätthållandet och utvecklandet av datasystemet för den byggda miljön och dess tjänster samt hantering av den information som publiceras och lagras i datasystemet.
Enligt förslaget tillämpas lagen på datasystemet för den byggda miljön och dess tjänster samt på hanteringen av den information som publiceras och lagras i datasystemet. Utöver det här ska även annan allmän lagstiftning och speciallagstiftning tillämpas på datasystemet för den byggda miljön och den information som publiceras och lagras där, såsom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), offentlighetslagen, lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019), lagen om digitala tjänster, lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), informationshanteringslagen, bygglagen (xx/202x) och Europaparlamentets och -rådets förordning (EU) 2016/67 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet på sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, den allmänna dataskyddsförordningen.
Syftet med lagen är att sammanföra information om den byggda miljön för att skapa ett gemensamt riksomfattande datasystem för den byggda miljön. I datasystemet för den byggda miljön behandlas de personuppgifter som avses i artikel 4.1 i den allmänna dataskyddsförordningen i den mån de antingen direkt eller indirekt kan kopplas till en identifierbar person. Med behandling av uppgifter avses i detta förslag sådan verksamhet som avses i artikel 4.1.2 i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom insamling, sammanförande, registrering, organisering, strukturering, bevaring, bearbetning, ändring, utlämning och radering. I den mån syftet med behandlingen av vissa uppgifter står utanför unionens befogenheter ska i varje fall bestämmelserna i dataskyddsförordningen med stöd av 2 § mom. 1 i dataskyddslagen (1050/2018) tillämpas på behandlingen.
Enligt grundlagsutskottets gällande utlåtandepraxis som rör skydd för personuppgifter förutsätts att man i så stor utsträckning som möjligt stöder sig på bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagen, samt begränsar användningen av det nationella handlingsutrymmet till det som är nödvändigt. Å andra sidan förutsätts nationell reglering enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen för att uppfylla den rättsliga grunden för behandling av uppgifter i syfte att utföra myndighetsuppdrag. I vissa avseenden förutsätts speciallagstiftning även vid avvikande från de allmänna nationella bestämmelserna. Ett sådant regleringsobjekt är till exempel utlämnande av uppgifter genom den offentliga informationstjänst som föreskrivs i 11 § i lagförslaget, och som inte omfattas av tillämpningsområdet för 16 § 3 mom. i offentlighetslagen. De uppgifter som utlämnas får inte användas för direkt marknadsföring.
I enlighet med artikel 6.1 c och 6.1 e i EU:s allmänna dataskyddsförordning föreskrivs i lagförslaget om grunden för behandling av uppgifter som är nödvändiga för den myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvariga för det föreslagna datasystemet, det vill säga Finlands miljöcentral, samt om vissa saker inom ramen för det nationella utrymmet som är nödvändiga för behandlingen, och som nämns i artikel 6.2 och 6.3 i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Enligt 28 § i dataskyddslagen tillämpas offentlighetslagen på utlämnandet av uppgifter och rätten att få personuppgifter ur en myndighets personregister, om inte annat följer av bestämmelserna i den föreslagna lagen. Om uppbyggnaden av datasystemet ska föreskrivas i den föreslagna 2 § och om personuppgiftsansvariga för informationsresurserna inom datasystemet och ansvarsfördelningen mellan dem i 4 §. Dessutom ska i 13 § föreskrivas om ett undantag från tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen inom ramen för det nationella handlingsutrymmet.
Undantag från ändamålsbegränsningen, det vill säga begränsningen enligt artikel 5.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen, ska bestå av att uppgifter ska behandlas i och lämnas ut från datasystemet för den byggda miljön till exempel via en offentlig informationstjänst som avses i den föreslagna 11 §. Undantag från ändamålsbegränsningen ska göras enligt artikel 6.1 c. Enligt artikel 6.3 kan grund för undantag från artikel 5.1 b fastställas med en medlemsstats nationella rätt. Behandlingen av uppgifter i datasystemet främjar det allmänna intresset och är proportionell, eftersom tillgänglighållandet av personuppgifter i en offentlig informationstjänst enligt 11 § i lagförslaget endast är begränsat och endast gäller permanenta byggnadsbeteckningar och adressuppgifter.
Offentlighetslagen, informationshanteringslagen eller bestämmelser i lagförslaget tillämpas på utlämnandet av uppgifter i datasystemet för den byggda miljön. Innehållet i bestämmelserna i lagförslaget och hur det relaterar till den allmänna dataskyddsförordningen förklaras närmare i detaljmotiveringen nedan. De särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen ska inte behandlas i datasystemet för den byggda miljön.
Planen är att datasystemet för den byggda miljön ska genomföras stegvis. I det första skedet ska en informationsresurs för uppgifter om områdesanvändning och den byggnadsinformationsresurs som definieras i 2 § i lagförslaget inrättas i datasystemet. Publicering av de uppgifter som fastställs i bygglagen (xx/202x) möjliggör automatisk överföring av uppgifterna via ett tekniskt gränssnitt till ett register över byggnads- och lägenhetsuppgifter som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Avsikten är att i den framtida utvecklingen av datasystemet för den byggda miljön överföra den byggnads- och bostadsdatabas som myndigheten för digitalisering och befolkningsdata upprätthåller i befolkningsdatasystemet till datasystemet för den byggda miljön, vilket upprätthålls av Finlands miljöcentral. Ovannämnda ändring samt andra framtida informationsresurser ska i ett senare skede omfattas av separata bestämmelser.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs att den föreslagna lagen inte skall tillämpas på behandling av sekretessbelagda uppgifter om områdesanvändning och byggande som utförs för försvarsändamål. Lagen ska inte tillämpas på behandling av sekretessbelagda uppgifter om områden, lokaler, byggnader och infrastruktur som behövs för att genomföra eller stödja Försvarsmaktens lagstadgade uppgifter, om dessa omfattas av nödvändighet av sekretess som definieras av Försvarsmakten. Enligt 24 § 1 mom. 8–10 punkterna i offentlighetslagen kan grunderna för sekretessen till exempel vara uppgifter om beredskap inför undantagsförhållanden, militär underrättelseinhämtning, försvarsmaktens utrustning, sammansättning och belägenhet eller användande av försvarsmakten. Bestämmelsen ska gälla behandling av uppgifter om byggnader, strukturer, byggnadsobjekt, utrustning, farleder, flygplatser, distributionsnät och nätverk, bergrum, mark- och vattenområden samt områdesanvändning och byggande av strukturer för miljöskydd. Bestämmelsen skulle också gälla Försvarsmaktens strategiska partner, som till exempel Millog Oy och Patria Oyj.
2 §. Syftet med och den allmänna uppbyggnaden av datasystemet för den byggda miljön. Paragrafen ska innehålla bestämmelser om syftet med datasystemet för den byggda miljön, vilket är att tillgodose behovet av tillgång till information om områdesanvändning och byggande.
Datasystemet för den byggda miljön sammanställer uppgifter som innehas av olika myndigheter till en enda helhet för jämförelse och delning. Datasystemet är enligt förslaget en central del av hanteringen av information om den byggda miljön och det kompletterar de informationstjänster som produceras på basis av uppgifter om den byggda miljön, vilka i nuläget tillhandahålls av fastighetsdatasystemet och bostadsdatasystemet som upprätthålls av Lantmäteriverket. Datasystemet ska förmedla offentlig information för att tillgodose olika informationsbehov i samhället. Informationsbehoven kan till exempel vara forskning, statistikframställning, näringsverksamhet och beredning av myndigheters beslutsfattande.
Särskilt myndigheterna tjänas av att sammanställa uppgifterna till en enda helhet. Datasystemet ska göra det möjligt för kommuner och landskapsförbunden att genom den så kallade principen om ett enda serviceställe lämna in de uppgifter som fastställs senare i lagförslaget till statliga myndigheter och andra aktörer inom förvaltningen. Med hjälp av gränssnitt överförs uppgifterna automatiskt elektroniskt till olika myndighetsaktörer när de behöver information. Med stöd av 3 § i informationshanteringslagen kan uppgifter också överföras via ett tekniskt gränssnitt till universitet och yrkeshögskolor.
Att centralisera uppgifterna förbättrar också dataintegriteten, eftersom myndigheterna på så sätt alltid har möjlighet att få aktuell information från ett och samma ställe, vilket förhindrar att information fragmenteras i olika myndigheters datasystem. Centralisering av dataförvaltningen till ett system underlättar också den administrativa bördan för kommunerna och myndigheterna.
Ett centralt mål med datasystemet för den byggda miljön är att effektivisera myndighetsprocesserna och myndigheternas verksamhet. De uppgifter som publiceras i datasystemet kommer i enlighet med lagförslaget från myndigheterna och de förmedlas i de statliga myndigheternas system en gång, så att de kan utnyttjas av olika myndigheter. Enligt lagförslaget är det upp till informationsproducenterna att hålla informationen uppdaterad.
Genom ett fullständigt ibruktagande av datasystemet blir det möjligt för olika statliga myndigheter att överge sina befintliga överlappande system. Till exempel kan Lantmäteriverket fasa ut sin manuella utredning och registrering av information om områdesanvändning, såsom tomtindelningar och planläggningsinformation, i och med att uppgifterna med hjälp av tekniska gränssnitt automatiskt överförs från datasystemet för den byggda miljön till Lantmäteriverkets system, såsom Fastighetsdatasystemet eller det kommande samlade adressdatasystemet.
Med datasystem och informationsresurs avses i detta lagförslag begrepp som definierats i enlighet med 2 § i informationshanteringslagen. I informationshanteringslagen avser datasystem ett helhetsarrangemang som består av utrustning för behandling av uppgifter, programvaror och annan behandling av uppgifter, och informationsresurs avser en helhet som innehåller informationsmaterial som används vid utförande av myndighetsuppgifter eller annan verksamhet, och som behandlas med hjälp av datasystem eller manuellt. Dessutom kan informationsresurser innehålla flera register.
Över de användnings- och logguppgifter som avses i informationshanteringslagen ska det upprätthållas ett separat register, om vilket det föreskrivs i 8 § i lagförslaget. Detta register är inte en del av datasystemet för den byggda miljön, utan ett eget register.
Enligt 2 mom. i paragrafen består datasystemet för den byggda miljön av två informationsresurser, en informationsresurs för områdesanvändning och en byggnadsinformationsresurs. Informationsresursen för områdesanvändning ska innehålla de uppgifter om områdesanvändning som föreskrivs i 5 § i lagförslaget. Byggnadsinformationsresursen ska innehålla de uppgifter om byggande som föreskrivs i 72 och 73 § i bygglagen. Informationsresurserna kan dessutom innehålla uppgifter som registrerats enligt 9 § i lagförslaget.
3 §. Finlands miljöcentrals uppgifter.Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgifterna för Finlands miljöcentral i anknytning till datasystemet för den byggda miljön. I paragrafen ska också föreskrivas om behandling av uppgifter enligt 6 § 1 mom. i dataskyddslagen.
Enligt lagen om Finlands miljöcentral (1069/2009) kan Finlands miljöcentral utföra de uppgifter som de tilldelats genom annan lag, och utöver dem anges det i 1 § 2 mom. 4 punkten i lagen att Finlands miljöcentral särskilt upprätthåller och utvecklar branschens datasystem, informationsresurser och informationstjänster vid utförandet av uppgifterna.
Enligt 1 mom. ansvarar Finlands miljöcentral för inrättande, upprätthållande och utveckling av datasystemet för den byggda miljön. Uppgiften är ny för Finlands miljöcentral. I uppgiften ingår också att trygga datasäkerheten i enlighet med lagen om digitala tjänster och tillgängligheten till den offentliga informationstjänst som fastställs senare i lagförslaget. Därtill ska tryggande av säkerheten i fråga om informationsmaterial enligt 15 § i informationshanteringslagen höra till uppgifterna. Finlands miljöcentral ska vara den systemansvariga myndigheten enligt informationshanteringslagen.
I 2 mom. föreskrivs om uppgiften för Finlands miljöcentral att sammanställa och lämna ut information om den byggda miljön som publiceras och registreras i datasystemet för den byggda miljön. Dessutom ska Finlands miljöcentral ansvara för att sammanställa och föra samhälleligt behövlig statistik över de uppgifter som behandlas i datasystemet för den byggda miljön.
Finlands miljöcentrals ställning som en annan myndighet som sammanställer statistik i enlighet med 2 § 2 mom. 2 punkten i statistiklagen (280/2004) ska, gällande uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön, fastställas i lag. I egenskap av den myndighet som sammanställer statistik över uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön kan Finlands miljöcentral på ett effektivt sätt tillgodose samhällets behov av statistik. De statistiska uppgifterna kan till exempel användas för att följa utvecklingen av koldioxidsnålhet och materialeffektivitet i samhällsstrukturen och byggnadsbeståndet, samt för att övervaka lagstiftningens funktionalitet och utvecklingen av bygglov. I propositionen föreslås dock inte att Finlands miljöcentral ska upprätta statistik som överlappar Statistikcentralens statistikframställningar eller ta fram konkurrerande produkter.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs att Finlands miljöcentral trots sekretessbestämmelserna har rätt att behandla datasystemets uppgifter. Rätten att behandla uppgifter trots sekretessbestämmelserna behövs för att Finlands miljöcentral ska kunna fullgöra sitt åtagande enligt denna lag samt lämna ut uppgifter. Sekretessbestämmelserna frångås av samma skäl. Avsikten är dock inte att frångå sekretessbestämmelserna för att sekretessbelagda uppgifter ska kunna lämnas ut på sätt som anges senare i lagförslaget. Datasystemets sekretessbelagda uppgifter ska i huvudsak utgöras av uppgifter om byggnaders säkerhetsarrangemang som behandlas som en del av bygglovsprocessen. Finlands miljöcentral ska föreskrivas rätt att behandla uppgifterna för att de datasystemets uppgifter ska kunna profileras med hänsyn till informationssäkerheten och den nationella säkerheten.
4 §. Personuppgiftsansvariga för informationsresurserna och ansvarsfördelningen mellan dem. I paragrafen föreskrivs om de personuppgiftsansvariga för informationsresurserna inom datasystemet för den byggda miljön och om ansvarsfördelningen mellan de personuppgiftsansvariga. Med personuppgiftsansvarig avses den personuppgiftsansvariga som avses i artikel 4.7 i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga den myndighet som ensam eller tillsammans med andra definierar ändamål och metoder för behandlingen av personuppgifter. I enlighet med samma punkt kan den personuppgiftsansvariga, om ändamålen och metoderna för behandlingen fastställs i medlemsstaternas lagstiftning, bekräftas i enlighet med lagstiftningen i medlemsstaterna. Eftersom datasystemet för den byggda miljön innehåller personuppgifter som ska publiceras av olika myndigheter, är det nödvändigt att reglera de personuppgiftsansvariga och klargöra de personuppgiftsansvarigas ansvar och uppgifter. Enligt artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen ska den personuppgiftsansvariga noga fastställa sitt respektive ansvar för att fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen, särskilt vad gäller utövandet av den registrerades rättigheter och de uppgifter som avses i artiklarna 13 och 14.
Kommunernas rätt att behandla personuppgifter fastställs i artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen. Kommunerna ska även framöver inhämta uppgifter som den publicerade själv offentliggjort, som en del av kommunens lagstadgade uppgifter inom planläggning och byggnadstillsyn. Landskapsförbundens rätt att behandla personuppgifter utgår också från artikel 6.1 c, när uppgifter insamlas för landskapsförbundens lagstadgade planläggningsuppgifter. De uppgifter som landskapsförbunden insamlar och publiceras ska däremot inte innehålla känsliga uppgifter eller uppgifter som klassificeras som personuppgifter enligt artikel 9.
Vid genomförandet av datasystemet för den byggda miljön ska befintliga informationsresurser utnyttjas, såsom fastighetsdatasystemet och befolkningsdatasystemet, vars uppgifter ska registreras i enlighet med 9 § i lagförslaget.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att Finlands miljöcentral, kommunerna och landskapsförbunden är gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för områdesanvändning, och Finlands miljöcentral och kommunerna är gemensamt personuppgiftsansvariga för byggnadsinformationsresursen. Vid arbetet med lagstiftningen har man ansett att det inte är ändamålsenligt att överföra ansvaret till en enda aktör, och att det finns skäl att föreskriva gemensamt personuppgiftsansvar när olika myndigheter producerar och behandlar information.
I enlighet med 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska de personuppgiftsansvariga ansvara för de skyldigheter som avses i den allmänna dataskyddsförordningen med avseende på de uppgifter som de publicerar. Med skyldigheterna avses till exempel de skyldigheter gällande informationens aktualitet och fullföljandet av de registrerades rättigheter som följer av den allmänna dataskyddsförordningen. Den registrerades rättigheter föreskrivs i avsnitt III i den allmänna dataskyddsförordningen. I artikel 5 punkt d i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs om exaktheten och aktualiteten för uppgifter.
I 3 mom. föreskrivs om preciseringar till skyldigheterna enligt den allmänna dataskyddsförordningen. Finlands miljöcentral ska ensam fullgöra skyldigheterna enligt artiklarna 13, 14, 15, 30 och 32. Genom förslaget minskas den administrativa bördan för kommunerna i och med att Finlands miljöcentral ansvarar för informationsskyldigheten, den registrerades rätt att få tillgång till sina egna uppgifter och säkerheten vid behandlingen, vilka fastställs i den allmänna dataskyddsförordningen. Kommunerna sparar arbetstid och manuellt arbete i och med att den registrerade direkt av Finlands miljöcentral kan begära de uppgifter som gäller denne själv och som finns i datasystemet för den byggda miljön, och begäran om information behövs inte separat förmedlas till kommunerna, eftersom uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön alltid är aktuella och korrekta. Finlands miljöcentral ska också vara skyldig att upprätta ett register över behandlingsåtgärder i enlighet med artikel 30 i den allmänna dataskyddsförordningen.
Med undantag av det som nämns i 3 mom. ska den registrerades rättigheter alltid tillgodoses av den kommun eller det landskapsförbund som har publicerat uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön.
I 4mom. i paragrafen föreskrivs att Finlands miljöcentral fungerar som kontaktpunkt för de registrerade i enlighet med artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen. Den registrerades rättsskydd förbättras i och med att förmedlingen sker automatiskt i de fall där Finlands miljöcentral behöver förmedla information till kommuner, och den registrerade inte skilt behöver ta reda på vilken kommun hen ska kontakta för att tillgodose sina rättigheter. Den registrerade kan dock kontakta kommunen direkt, om hen så önskar.
5 §.Uppgifter om områdesanvändningen som publiceras i datasystemet för den byggda miljön. I paragrafen föreskrivs om informationsinnehållet i informationsresursen om områdesanvändning, vilket är en del av informationsresursen för den byggda miljön. Planläggningsinformation och andra uppgifter om områdesanvändning är del av kärninformationen i datasystemet för den byggda miljön och utgör informationsresursen för områdesanvändning i den byggda miljön.
Enligt förslaget ska man utan dröjsmål publicera planer, tomtindelning, olika begränsningar för områdesanvändning som avses i bestämmelsen samt byggnadsordning i informationsresursen för områdesanvändning. Bestämmelsen ska gälla både kommunerna och landskapsförbunden. Bestämmelsen ska gälla uppgifter i beslut som upprättats efter lagens ikraftträdande enligt övergångsbestämmelsen. Kommunerna eller landskapsförbunden kan frivilligt publicera material som upprättats före lagens ikraftträdande, men de åläggs inte att göra det. Den föreslagna bestämmelsen ska träda i kraft vid samma tidpunkt som ändringarna i den andra propositionen, det vill säga den 1 januari 2029. Publicering av uppgifter ska gälla endast dessa nya uppgifter.
Landskapsförbunden ska, utöver landskapsplaner, publicera de uppgifter som anges i bestämmelsen, i den mån landskapsplanen omfattas av begränsningarna i fråga. Skyldigheten om aktualitet förutsätter att kommunerna och landskapsförbunden utan dröjsmål uppdaterar de uppgifter som genereras i deras processer, och ansvarar för att uppgifterna är korrekta. Uppgifterna om ett område eller objekt ska versionsmärkas så att historikdata för områdesanvändningen är sparade och tillgängliga.
Finlands miljöcentral har rätt att utan dröjsmål få tillgång till datasystemet för den byggda miljön. Det är inte ändamålsenligt att upprätta separata tidsfrister i lagen för varje gång information levereras. Det är väsentligt att utan dröjsmål fastställa reglering, eftersom datasystemet för den byggda miljön ska tillhandahålla aktuell och tillförlitlig information. De uppgifter som genereras genom digitala processer behöver inte nödvändigtvis produceras separat, utan uppgifterna som genereras av processerna kan levereras automatiskt från kommunens eller landskapsförbundets system till datasystemet för den byggda miljön via gränssnitt nästan eller så gott som i realtid, och därifrån vidarebefordras till andra system. Utgångspunkten för datasystemet för den byggda miljön är att processer för områdesanvändning och byggande ska kunna stödas på uppgifterna däri. Syftet med uppgifterna är att de ska användas som stöd för olika samhällsfunktioner. Därmed måste man kunna förlita sig på uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön, och kunna hitta aktuell information om områdesanvändning där.
Information om planer ska publiceras stegvis från och med att de inleds och genom hela livscykeln genom plankartor, rapporter och deltagande- och utvärderingsplaner i form informationsmodeller och i dokumentformat. Vad gäller tomtindelning ska uppgifter om ikraftträdande och upphävande av tomtindelning publiceras i form av en informationsmodell. Vad gäller byggförbud, begränsningar av åtgärder, byggnadsbegränsningar och planeringsbehovsområden ska uppgifter om ikraftträdande och förlängning samt uppgifter om upphävande eller förfallande publiceras i form av informationsmodeller. Det bör noteras att i de fall det är fråga om ett planeringsbehovsområde som fastställts med direkt stöd av lagen i enlighet med 16 § i markanvändnings- och bygglagen är det inte möjligt att publicera uppgifterna i datasystemet, det vill säga för planeringsbehovsområden gäller skyldigheten att publicera uppgifter endast för information om de områden som avses i 16 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Vad gäller byggnadsordningar ska uppgifter om ikraftträdande och uppgifter om upphävande publiceras. Beslutsinformation ska vara i form av informationsmodeller, men den aktuella byggnadsordningen kan utgöras av ett interoperabelt och maskinläsbart dokument, såsom till exempel ett elektroniskt dokument i pdf-format. Ett elektroniskt dokument i pdf-format som utgörs av bilder eller inskannade dokument räknas dock inte som maskinläsbart.
Information om livscykelstatus är väsentligt för uppföljning av områdesanvändning. Livscykelstatus för en plan redogör för skedet för planläggningen. Med denna information avses informativ information om de olika skedena i planläggningsprocessen. På basis av informationen kan man följa upp planläggningens olika skeden med datasystemet för den byggda miljön och automatiskt uppdatera datasystemen med information om planläggningens framskridande genom gränssnitt. Dessutom kan man inrätta tjänster för uppföljning och avisering relaterade till planläggningen för medborgare och andra aktörer, vilket gör det möjligt att delta i beredningen av planer och uppföljningen av statusen för planering av områdesanvändning på ett bättre sätt.
För områdesanvändningsplaner ges en kod som är unik för objektet och föreskrivs senare i denna lag, och med vilken man i informationsresursen för den byggda miljön upprättar kontakt mellan de olika objekt som ska publiceras och de uppgifter som hänför sig till dem. Unika koder är nödvändiga för att upprätthålla livscykeldata.
Med termen publicering, som används i denna lag, avses offentliggörande av information. Kommunen och landskapsförbundet ska offentliggöra uppgifterna i enlighet med informationshanteringslagen.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs om skyldigheten för en kommun eller ett landskapsförbund att publicera sådant material som avses i punkt 4, 6, 8 och 11 i 1 mom. i den föreslagna lagen i form av interoperabla och maskinläsbara informationsmodeller. I övrigt fastställs ingen skyldighet att publicera de uppgifter och dokument som avses i 1 mom. i ett informationsmodellformat.
De uppgifter som ska publiceras ska i enlighet med den föreslagna ändringen av markanvändnings- och bygglagen utarbetas i en form som är förenlig med informationsmodellerna. Detta innebär till exempel att informationsinnehåll om planer som publiceras i datasystemet för den byggda miljön ska följa formen för informationsmodeller för områdesanvändning i enlighet med förordningen som utfärdats med stöd av markanvändnings- och bygglagen (vars namn ska ändras från bygglagen till områdesanvändningslagen i enlighet med regeringens förslag).
Skyldigheten att upprätta planer och tomtindelningar i form av enhetliga informationsmodeller samt kraven på informationsinnehåll relaterat till dem ska föreskrivas om i markanvändnings- och bygglagen (områdesanvändningslagen) och i den förordning om informationsmodeller för områdesanvändning som ska utfärdas med stöd av den. Skyldigheten att publicera data ska gälla nytt material i form av informationsmodeller, med undantag för byggnadsordningen. Införande av existerande planer och tomtindelningar i informationsmodeller föreskrivs inte.
I 3 mom. i paragrafen föreslås en föreskrift om bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om strukturen på uppgifterna genom förordning av miljöministeriet. Med stöd av förordningen kan man också ge mer detaljerade bestämmelser om när uppgifter inte behöver publiceras i form av informationsmodeller i enlighet med 1 mom.
6 §.Permanenta unika koder för uppgifterna om områdesanvändningen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om erhållandet av en permanent unik kod och om andra identifieringsuppgifter för objekt inom områdesanvändning. Permanenta unika koder är avgörande för funktionaliteten i datasystemet för den byggda miljön, den riksomfattande informationshanteringen och hanteringen av livscykeldata. I informationsresursen för områdesanvändning ska uppgifterna vara identifierade permanent, så att uppgifterna kan särskiljas från varandra inom datasystemet och mellan datasystem. Med en permanent unik kod skapas också kontakt mellan de olika objekt som publiceras och de uppgifter som hänför sig till dem. Permanent unika koder är nödvändiga när flera olika aktörer producerar uppgifter relaterade till områdesanvändning, och dessa utnyttjas och jämförs i hela landet.
Enligt förslaget ska de permanenta unika koderna för områdesanvändning ges för de uppgifter som anges i 5 §. För uppgifter om samma planeringsobjekt för områdesanvändning, till exempel en plan, tilldelas en enda kod. På det här sättet kan man identifiera att till exempel uppgifter som rör utarbetandet av en plan och som publicerats vid olika tidpunkter relaterar till samma planläggningsprocess.
Den permanenta koden ska utgöras av en kod som under hela dess livscykel är maskinläsbar, unik och permanent. En permanent unik kod ska automatiskt skapas i det nationella datasystemet för den byggda miljön. En unik och permanent kod utfärdas när uppgifterna om en plan eller ett annat objekt som ska identifieras med en permanent kod för första gången ska publiceras i datasystemet för den byggda miljön. Koden ska finnas tillgänglig i kommunernas och landskapsförbundens egna system från början till slut i planläggningsprocessen.
De uppgifter om områdesanvändning, till exempel planer, som kan inhämtas i datasystemet för den byggda miljön ska identifieras i tillräckligt god tid för att koden ska finnas med under hela objektets livscykel. Till exempel ska uppgifter om en plan senast i samband med anhängiggörandet av planen publiceras i datasystemet för den byggda miljön för första gången. Avsikten med lagen är inte att begränsa möjligheten att tidigare än i det första skedet för en plan erhålla en permanent kod för planen, ifall det i en kommun eller ett landskapsförbund finns behov av det. En permanent kod kan också utfärdas retroaktivt för sådana giltiga planer som upprättats före lagen trätt i kraft, och som ska överföras till datasystemet för den byggda miljön.
Även om det inte sedan tidigare finns bestämmelser i lagen angående permanenta koder för planer har man utfärdat olika koder för planer. Kommunerna och landskapsförbunden har utfärdat egna koder för planer. Till exempel uppföljningsblanketten för detaljplaner i dess nuvarande form genererar en kod för planer som består av kommunnummer, bokstavssymbolerna för den som godkänt detaljplanen, datum för godkännande, bokstaven A som indikerar att det är fråga om en detaljplan och en paragraf för godkännande.
I framtiden ska man föreskriva om permanenta unika koder för objekt för områdesanvändning, eftersom den unika koden måste vara unik och permanent samt definierad genom enhetligt förfarande. Unicitet innebär att en kod som en gång utfärdats aldrig kommer utfärdas för ett annat objekt. Permanens innebär att ingen ny kod ges för samma objekt. De permanenta unika koderna förvaltas under hela livscykeln för objektet, och även efter att det att dess giltighet löpt ut. Även om till exempel planen inte längre är giltig kommer den permanenta koden för planen inte att förstöras eller återanvändas. Permanensen hos koden för en plan säkerställer att planen kan hittas och utnyttjas i olika aktörers system under hela dess livscykel och även efter det att dess giltighet löpt ut.
I paragrafen föreskrivs miljöministeriet bemyndigande att utfärda förordningar. Genom förordning av miljöministeriet kan närmare bestämmelser ges om innehållet i och fastställandet av de permanenta koderna, samt innehållet i de identifieringsuppgifter som hänför sig till den permanenta koden. I förordningen ska bestämmelser utfärdas om bland annat strukturen för koderna, till exempel formatet UUID (Universal Unique Identifier) för en kod och en humanläsbar form för koden.
Det är inte nödvändigt att utfärda en liknande bestämmelse om permanenta koder för byggnader och lägenheter, eftersom dessa föreskrivs i lagen om befolkningsdatasystemet och certifikattjänster vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009).
7 §. Uppgifter om byggande som publiceras i datasystemet för den byggda miljön. I paragrafen hänvisar man till 72 § och 73 § i den föreslagna bygglagen, i vilka bestämmelser om uppgifter om bygglov och myndighetsbesiktningar som ska publiceras i byggnadsinformationsresursen utfärdas. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. För att enskilt kunna identifiera de uppgifter som publiceras används permanenta koder för byggnader och lägenheter. För närvarande utfärdas permanenta beteckningar för byggnader och lägenheter i befolkningsdatasystemet, vilket upprätthålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Närmare bestämmelser om permanenta beteckningar föreskrivs i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) och i statsrådets förordning om befolkningsdatasystemet som utfärdats med stöd av den (128/2010). Permanenta byggnadsbeteckningar har använts sedan år 2014 och permanenta lägenhetsbeteckningar sedan år 2018. Det här förändras inte. Permanenta beteckningar utfärdas fortfarande i befolkningsdatasystemet till kommunen, som vidarebefordrar dem till datasystemet för den byggda miljön i samband med publicering av uppgifter om byggande ifall kommunen ännu inte har gått med i datasystemet för den byggda miljön. Om en kommun redan har gått med i datasystemet för den byggda miljön ska de permanenta byggnadsbeteckningarna förmedlas från befolkningsdatasystemet till kommunen via datasystemet för den byggda miljön, varvid byggnadsbeteckningen redan är registrerad i datasystemet för den byggda miljön. När kommunen har gått med i datasystemet för den byggda miljön kan den lägga ner de tekniska gränssnitten för överföring av byggnads- och lägenhetsuppgifter mellan kommunen och befolkningsdatasystemet och därmed inte längre behöva upprätthålla flera tekniska gränssnittsförbindelser samtidigt.
Med termen publicering, som används i denna lag, avses offentliggörande av information. Kommunen ska offentliggöra uppgifterna i enlighet med informationshanteringslagen.
I paragrafen föreskrivs inget ansvar, men kommunerna behåller de ansvar som definieras i 27 § i lagen om befolkningsdatasystemet, vilket också gäller för uppgifter som publiceras i datasystemet för den byggda miljön och som ska överföras till befolkningsdatasystemet för att skapa permanenta beteckningar. Vad gäller andra dokument än sådana som genereras i kommunernas egna processer, såsom byggnadsplaner och planer i form av informationsmodeller, ansvarar kommunen endast för aktualiteten i dokumenten. Den ursprungliga producenten av informationen är ansvarig för att informationen är korrekt.
Närmare bestämmelser om formatet för en informationsmodell och vilka uppgifter som ska publiceras fastställs i bygglagen. De informationsmodeller som används finns på den nationella interoperabilitetsplattformen. Informationsmodellerna har tagits fram inom kompatibilitetsarbetet för den byggda miljön, i samarbete med branschaktörer och andra berörda parter.
8 §. Användar- och loggregistret för datasystemet för den byggda miljön. Enligt paragrafen ska Finlands miljöcentral ansvara för ett separat användar- och loggregister för datasystemet för den byggda miljön. I registret, som är separat från datasystemet, antecknas person- och identifikationsuppgifter om användningen av och aktiviteten i systemet.
Enligt 16 och 17 § i informationshanteringslagen ska den systemansvariga myndigheten, det vill säga Finlands miljöcentral, definiera användarrättigheterna för systemet och insamla nödvändig logginformation om användningen av systemet och om utlämnande av information från det. Bestämmelser om den systemansvariga myndigheten finns i 3 § 1 mom. i lagförslaget.
Finlands miljöcentral ska vara den systemansvariga myndigheten som fastställer användarrättigheterna till datasystemen, det vill säga som beviljar, upphäver och definierar behörigheter. I regel ska användarrättigheter beviljas separat för varje organisation. Till exempel ansöker en kommun eller ett landskapsförbund om användarrättigheter för en separat huvudanvändare inom en organisation som kan bevilja rättigheter till olika användare som man kommit överens om tillsammans med Finlands miljöcentral. Sådana rättigheter är till exempel rätten att granska offentlig information inom kommunen. Huvudanvändaren i en organisation har ändå inte behörighet att bevilja användarrättigheter till sekretessbelagd information, utan dessa användarrättigheter beviljas alltid av Finlands miljöcentral, som ska bedöma grunderna och ansvara för åtkomsten till informationen.
I 2 mom. i paragrafen utfärdas bestämmelser om skyldigheten för Finlands miljöcentral att radera uppgifter i användar- och loggregistret. Uppgifter om personer i användarregistret bör utplånas senast fem år efter det att användarrättigheten har upphört att gälla, och uppgifterna i loggregistret senast fem år efter det att uppgifterna registrerats.
Grundlagsutskottet ansåg att en bevaringstid på fem år är för lång vad gäller känsliga uppgifter (GrUU 13/2017 rd, s. 6). Fem år är dock nödvändigt för att kunna utreda och verifiera eventuellt missbruk som registrerats i användar- och loggregistret, till exempel i långa domstolsbehandlingar.
9 §. Finlands miljöcentrals rätt att få uppgifter av andra myndigheter. I paragrafen föreskrivs om rätten för Finlands miljöcentral att av andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för uppgifterna i datasystemet. De andra myndigheter i fråga är Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Skatteförvaltningen och Lantmäteriverket. Uppgifter som innehas av andra myndigheter behövs för att uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön ska vara aktuella, det gäller alltså att upprätthålla och underhålla information. De andra myndigheterna ska utan kostnad lämna ut nödvändig information. Informationen inhämtas med hjälp av tekniska gränssnitt och vid behov. Finlands miljöcentral ska avtala med de övriga myndigheterna om utlämnande av information och om datamängderna.
Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska i enlighet med 15 och 16 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) lämna ut den registrerade informationen om byggnader och lägenheter till datasystemet för den byggda miljön. Uppgifter om byggnader och lägenheter behövs för att det ska finnas ett tillräckligt dataunderlag och aktuella uppgifter i lagförslagets byggnadsinformationsresurs för att datasystemet ska fungera. På motsvarande sätt ska de uppgifter som avses i 15 och 16 § i lagen om befolkningsdatasystemet överföras till befolkningsdatasystemet från datasystemet för den byggda miljön, så att befolkningsdatasystemet kan upprätthålla uppgifter om byggnader och lägenheter i övergångsfasen. Uppgifter om spärrmarkeringar ska också inhämtas vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Informationen om spärrmarkering syftar till att uppgifter inte ska lämnas ut till andra än de myndigheter som har rätt att få uppgifterna. Uppgifter som omfattas av spärrmarkering ska inte heller lämnas ut via den offentliga informationstjänst som avses i den föreslagna 11 §.
Till datasystemet för den byggda miljön ska skatteförvaltningen lämna ut sådana nödvändiga uppgifter om byggnaders och konstruktioners dimensioner och egenskaper som registrerats i Skatteförvaltningens datasystem för fastighetsskatteuppbörden. Uppgifterna behövs för att man ska kunna försäkra sig om att de uppgifter som innehas av kommuner och andra myndigheter överensstämmer med de som innehas av Skatteförvaltningen. Kommunerna ska korrigera eventuella brister eller avvikelser i uppgifterna. Detta skulle bidra till rättsskyddet för skattskyldiga medborgare och till nivån på kommunernas fastighetsbeskattning gällande objekt med byggnader. I gengäld får Skatteförvaltningen aktuella uppgifter om byggnadsbeståndet i kommunerna från datasystemet för den byggda miljön, för uppbörd av fastighetsskatt.
Till datasystemet för den byggda miljön ska Lantmäteriverket lämna ut nödvändiga uppgifter från fastighetsdatasystemet som avses i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002), där man i enlighet med lagen om ett fastighetsregister (392/1985) registrerat uppgifter om fastighetstyp (2 § i lagen om ett fastighetsregister), storlek på fastigheten samt uppgifter om ägaren och förvaltningen av fastigheten. Andra uppgifter i fastighetsdatasystemet som ska registreras i datasystemet för den byggda miljön, det vill säga uppgifter om fastighetens beteckning, gräns och fastighetens gränspunkter, finns avgiftsfritt tillgängliga via Lantmäteriverkets öppna tekniska gränssnitt och gällande dem föreskrivs ingen separat rätt till information.
Uppgifter om fastighetstyp behövs för att med hjälp av datasystemet för den byggda miljön kunna jämföra en plans tillstånd med fastighetsbildningen, och därmed bedöma förutsättningarna för förverkligande av planen. Uppgifter om storleken på en fastighet ska användas för att framställa information om byggrätten för byggplatsen. Denna beräkning baserar sig på arealen för byggplatsen.
Information om ägande och förvaltning av en fastighet behövs för att upprätthålla uppgifter om ägande för byggnaden. Uppgifter om ägande för byggnaden behövs i olika myndighetsprocesser där information behöver utlämnas till ägaren av byggnaden. I regel bedöms uppgifter om ägande för en byggnad utifrån förvaltningen eller ägandet av fastigheten. För närvarande finns inget offentligt tillförlitligt register eller datasystem där uppgifter om ägare av byggnader finns tillgängliga. I propositionen föreslås inte heller inrättande av ett sådant offentligt tillförlitligt register. Justitieministeriet har bedömt behovet av reglering i samband med översynen av jordabalken (540/1995) (OM056:00/2021). Framtida EU-lagstiftning kommer att kräva olika så kallade MyData-tjänster för ägare av byggnader, vilket innebär att uppgifter om ägare av byggnader behövs i samhället, inte enbart för medborgarnas och företagens behov, utan också med tanke på lagstiftning.
De uppgifter som lämnas ut från fastighetsdatasystemet, med undantag för uppgifter om storleken på en fastighet, vilket direkt kan beräknas utifrån byggrätten för tomten, ska inte vidarebefordras, utan som de behöver informationen ska även i fortsättningen använda fastighetsdatasystemet för att inhämta fastighetsdata. Datasystemet för den byggda miljön betjänar således inte fastighetsdatasystemets kunder och fungerar inte som en alternativ lösning för dem.
De uppgifter som nämns i denna paragraf kan registreras i de informationsresurser som nämns i 2 § i lagförslaget. Avsikten är att de registrerade uppgifterna också ska användas i forskningen vid Finlands miljöcentral, vilken ger aktuell information om bland annat hur information om ett byggnadsobjekt kan variera mellan olika myndigheter.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs om Finlands miljöcentrals rätt att av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata få uppgifter om personbeteckning och aktuella kontaktuppgifter för ägaren av en byggnad för datasystemet för den byggda miljön i syfte att skapa och upprätthålla ägaruppgifter. I nuläget upprätthålls uppgifter om ägare av byggnader till stor del i befolkningsregistret som en del av uppgifterna om byggnader och lägenheter. Uppgifterna kan inte i varje fall anses vara tillförlitliga. Avsikten är att uppgifterna om byggnader och lägenheter samt underhållet av dem ska överföras till datasystemet för den byggda miljön i följande utvecklingsskede för datasystemet. Däremot ska uppgifter inte inhämtas om ägare av byggnader på Åland.
Personbeteckning behövs för att man i systemet ska kunna identifiera ägaren av byggnaden noga. Ägarens kontaktuppgifter behövs för att upprätthålla informationen och för att kunna kontakta ägaren av byggnaden. Vid behov kan kontaktuppgifterna också användas för myndigheters uppgifter, såvida myndigheten har rätt att få dessa uppgifter.
Uppgifter om ägare av byggnader möjliggör olika MyData-tjänster och fullföljer rättigheterna i den allmänna dataskyddsförordningen, såsom den registrerades rätt att få de uppgifter som rör hen. Information om ägare av byggnader behövs också för att fullfölja de skyldigheter som framtida EU-bestämmelser medför. Till exempel förutsätts enligt den nya versionen av direktivet om byggnaders energiprestanda som är under beredning att medlemsstaterna tillhandahåller olika MyData-tjänster. Mer information om användningen av uppgifter om ägare av byggnader ges i motiveringen till 1 mom. ovan, samt i avsnitt 2.1.11, MyData i förslaget.
Personbeteckning och kontaktinformation utgör i princip inte sådan sekretessbelagd information som avses i offentlighetslagen. Däremot kan uppgifterna vara sekretessbelagda i sådana fall som avses i 24 § 1 mom. 31 punkten i offentlighetslagen. I 36 § i lagen om befolkningsdatasystemet föreskrivs om begränsningar av behandling av uppgifter i befolkningsdatasystemet, så kallad spärrmarkering. Efter det att en spärrmarkering gjorts i befolkningsdatasystemet får uppgifter om hemkommun och bostad samt adress och andra kontaktuppgifter som gäller den person som omfattas av spärrmarkeringen lämnas ut endast till en myndighet vars rätt att behandla uppgifterna baserar sig på utförande av ett uppdrag som föreskrivs i lag eller med stöd av lag. Spärrmarkeringen gäller också uppgifter som specificerar och lokaliserar sådana fastigheter, byggnader, lägenheter eller lokaler som personen äger eller innehar, om uppgifterna inte kan behandlas separat från de uppgifter som omfattas av spärrmarkeringen när uppgifter som gäller den person som omfattas av spärrmarkeringen lämnas ut från befolkningsdatasystemet. En myndighet som mottagit sådana uppgifter som omfattas av spärrmarkering får inte överlåta uppgifterna vidare, om inte något annat bestäms i lag (37 § i lagen om befolkningsdatasystemet).
Datasystemet för den byggda miljön kan innehåll information som innehåller spärrade uppgifter. Eftersom datasystemet för den byggda miljön i framtiden ska ersätta befolkningsdatasystemet som informationssystemet för byggnads- och lägenhetsinformation, är det nödvändigt att behandla spärrade uppgifter i det.
I 2 mom. ska föreskrivas endast om situationer som anknyter till spärrmarkering. I fråga om sekretessbelagd kontaktinformation enligt 24 § 1 mom. 31 punkten i offentlighetslagen ska iakttas bestämmelserna om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet enligt 29 § i offentlighetslagen. Sådant utlämnande av kontaktinformation omfattar bland annat utlämnande av uppgifter om fastighetsägare, enligt 1 mom. ovan, från fastighetsdatasystemet till datasystemet för den byggda miljön.
Uppgifter om byggnadsägare ska inte lämnas ut till andra än myndigheter.
10 §. Myndigheternas rätt att få sekretessbelagda uppgifter. I paragrafen föreskrivs om vilka myndigheter som ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna och utan kostnad få tillgång till nödvändig information för att kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. Paragrafen kompletterar den rätt till information som redan fastställs i annan lagstiftning. Myndigheterna i fråga är försvarsministeriet, försvarsmakten, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Nödcentralsverket och räddningsmyndigheterna. Nödvändiga sekretessbelagda uppgifter är ofta uppgifter om säkerhetsarrangemang i enlighet med 24 § 1 mom. 7 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), offentlighetslagen.
Enligt 29 § i offentlighetslagen får en myndighet lämna ut information ur en sekretessbelagd handling till en annan myndighet om utlämnandet eller rätten att få uppgifter uttryckligen föreskrivs i lag. I den föreslagna paragrafen föreskrivs den rätten, och rätten för de myndigheter som nämns i paragrafen att få information ur datasystemet för den byggda miljön säkerställs.
Försvarsministeriet har enligt lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv (470/2019) en skyldighet att bevilja tillstånd för fastighetsköpare från länder utanför EU och EES. Rätten att få information säkerställer att försvarsministeriet trots sekretessbestämmelserna kan få de uppgifter som behövs för att bevilja tillståndet. I 8 § i den ovannämnda lagen föreskrivs att försvarsministeriet har motsvarande rätt att få information av lantmäteriverket för att utföra sina uppgifter.
Försvarsmakten beviljas omfattande tillgång till datasystemet för den byggda miljön för planering av försvarsuppgifter. De uppgifter som utlämnas ska dock endast vara ämnade för de nödvändiga försvarsuppgifter som specificeras i lagen om försvarsmakten (551/2007). De sekretessbelagda uppgifter som utlämnas ska i huvudsak vara uppgifter som rör säkerhetsarrangemang för byggnader.
För att fullgöra sina uppgifter ska Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata från datasystemet för den byggda miljön få de uppgifter som avses i 13–17 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Dessa uppgifter kan innehålla sådan sekretessbelagd information som avses i 24 § 1 mom. 7 punkten i offentlighetslagen. Uppgifterna behövs för administration av uppgifterna i byggnads- och lägenhetsregistret och för dataöverföring över en fungerande teknisk gränssnittsförbindelse, så att uppgifterna inte levereras dubbelt innan administrationen av registret kommer att flyttas till datasystemet för den byggda miljön.
Nödcentralsverket behöver för fullföljandet av sina uppgifter enligt lagen om nödcentralsverksamhet (692/2010) ha omfattande åtkomst till information i datasystemet för den byggda miljön, inklusive sekretessbelagd information. Bestämmelser om Nödcentralsverkets och dess anställdas rätt att få information från myndigheter finns i 19 § i nödcentralslagen. Finlands miljöcentral hör inte till de nämnda myndigheterna och därför ska miljöcentralens rätt att få information fastställas i den föreslagna lagen. Nödcentralsverket behöver få uppgifter om byggnaders skyddsarrangemang och ägare. Skyddsarrangemang för byggnader och konstruktioner samt handlingar som gäller dessa arrangemang är sekretessbelagd information enligt 24 § 1 mom. 7 punkten i offentlighetslagen. Enligt 24 § 1 mom. 32 punkten kan också kontaktinformation omfattas av sekretess. I vissa fall kan uppgifter som lämnas ut också innehålla spärrade uppgifter. Rätten att få information ska säkerställa att nödcentralsverket kan fungera effektivt.
Inkludering av räddningsmyndigheterna kompletterar 89 § i räddningslagen (379/2011). Med räddningsmyndigheter avses de myndigheter som fastställs i 26 § i räddningslagen. Enligt 89 § i räddningslagen har räddningsmyndigheterna rätt att trots sekretessbestämmelserna inhämta information om den byggda miljön av de kommunala byggnadstillsynsmyndigheterna. Rätten till informationsinhämtning som föreslås i propositionen kompletterar räddningsmyndigheternas rätt till informationsinhämtning, kräver inte ett separat förfarande med byggnadstillsynen i varje kommun, och omfattar endast uppgifter som produceras efter det att bygglagen trätt i kraft (xx/202x). Vad gäller befintligt och gammalt material måste räddningsmyndigheterna ändå kontakta kommunerna tills det att uppgifterna registrerats i datasystemet för den byggda miljön. Räddningsmyndigheterna kan använda maskinläsbara data i form av informationsmodeller vid underhåll av sina räddningssystem och utveckla nya typer av lösningar som baserar sig på artificiell intelligens och som är ämnade för att effektivisera räddningsmyndigheternas verksamhet.
11 §. Den offentliga informationstjänsten för datasystemet för den byggda miljön. I paragrafen föreskrivs om den offentliga informationstjänsten för information om datasystemet för den byggda miljön. Enligt 1 mom. i paragrafen ges Finlands miljöcentral till uppgift att i det allmänna datanätet tillhandahålla de uppgifter som publiceras i datasystemet för den byggda miljön. Av datasäkerhetsskäl ska informationssökningen begränsas så att uppgifterna endast kan sökas som enskilda sökningar. Detta förhindrar sökningar på stora geografiska områden på en gång.
Uppgifter ska lämnas ut och tjänsten levereras via en karttjänst. Med hjälp av den offentliga informationstjänsten kan vem som helst inhämta information via karttjänsten och göra olika begäran om information i syfte att lämna ut informationen. Utlämnandet av uppgifter som föreslås i bestämmelsen ska inte ske över det tekniska gränssnittet.
I 2 mom. i paragrafen utfärdas bestämmelser om de uppgifter som kan tillhandahållas i den offentliga informationstjänsten. Detta omfattar de uppgifter som nämns i 5 § i lagförslaget och de uppgifter som publicerats i byggnadsinformationsresursen. Tillhandahållande innebär att förslaget föreskriver en maximal mängd information som kan tillhandahållas. Om behov uppstår kan Finlands miljöcentral genom ett eget beslut sluta dela information via den offentliga informationstjänsten. Ett sådant behov kan till exempel röra datasäkerhet eller dataskydd. I rollen av administratören av den offentliga informationstjänsten har Finlands miljöcentral befogenhet att besluta om vilken information som i praktiken ska delas i enlighet med förteckningen i 2 mom.
Följande uppgifter utgör de som avses i 5 § i lagförslaget: 1) uppgift om att en plan har blivit anhängig och avgränsning av det planerade området, 2) programmet för deltagande och bedömning som gäller planen, 3) uppgift om framläggande av beredningsmaterial i anslutning till planen, 4) planförslaget, 5) uppgift om framläggande av planförslaget, 6) den godkända planen, 7) uppgift om att ändringssökande beträffande beslutet om planen är anhängigt, 8) uppgift om ikraftträdande av en plan eller en del av planen, 9) den plan som vunnit laga kraft, 10) beskrivning av en godkänd plan, 11) uppgift om att en plan har upphävts, 12) tomtindelning som vunnit laga kraft samt uppgift om tomtindelningen upphävts, 13) byggnadsförbud samt uppgift om att förbudet har upphävts eller upphört, 14) bygginskränkning samt uppgift om att begränsningen har upphävts eller upphört, 15) åtgärdsbegränsning samt uppgift om att begränsningen har upphävts eller upphört, 16) område i behov av planering samt uppgift om att det upphävts eller upphört, och 17) byggnadsordning som vunnit laga kraft.
Följande uppgifter utgör sådana som ska publiceras i byggnadsinformationsresursen: 1) permanent byggnadsbeteckning, 2) året då byggnadsobjektet färdigställdes, 3) byggnadsobjektets användningsändamål, 4) beslutsdatum för bygglov, 5) byggnadsobjektets användningssituation och den dag då det tagits ur bruk, 6) byggnadsobjektets fasadmaterial, 7) byggnadsobjektets huvudsakliga uppvärmningssätt och energikälla, 8) byggnadsobjektets volym, antal våningar, våningsyta och totala area, 9) byggnadsverkets totala lägenhetsyta, 10) uppgifter om byggnadsverkets tillgänglighet, 11) byggnadsverkets och lägenhetens adressuppgifter, 12) byggnadsverkets adressuppgifter, 13) uppgifter om befolkningsskydd, 14) uppgifter om vilken myndighet som publicerat de uppgifter som avses i 5 § i lagförslaget och de uppgifter som avses i punkterna 2–13 i byggnadsinformationsresursen, och tidpunkten för registrering. Sekretessbelagd information får inte tillhandahållas i den offentliga informationstjänsten. Med uppgift om skyddsrum avses antalet skyddsrum, inte tekniska uppgifter om dem.
Uppgifterna i byggnadsinformationsresursen ska i huvudsak motsvara de aktuella uppgifterna om byggnader och lägenheter som registreras i befolkningsdatasystemet. Uppgifterna får tillhandahållas, men enskilda uppgifter eller datamängder kan genom ett beslut av Finlands miljöcentral mycket snabbt återkallas från informationstjänsten utan lagändring. Formuleringen "följande information får tillhandahållas" i förslaget innebär den maximala mängd information som kan tillhandahållas i den offentliga informationstjänsten, men förutsätter inte att all den information som nämns i 2 mom. tillhandahålls. De uppgifter som ska tillhandahållas är sådana som har en väsentlig gynnsam effekt för samhällets olika funktioner.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs ett undantag från 16 § 3 mom. i offentlighetslagen, vilket ger Finlands miljöcentral rätt att lämna ut offentliga uppgifter som innehåller personuppgifter utan att mottagaren har rätt att behandla uppgifterna. Enligt den allmänna dataskyddsförordningen avser personuppgifter all information som rör en identifierad eller identifierbar fysisk person. Med identifierbar information avses information om en fysisk person som direkt eller indirekt identifierar personen, särskilt genom identifieringsuppgifter såsom namn, personnummer, lägesuppgifter, webbidentifierare eller en eller flera faktorer av fysisk, fysiologisk, genetisk, psykisk, ekonomisk, kulturell eller social karaktär som är karakteriserande för den fysiska personen. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis konstaterat att det med tanke på skyddet för personuppgifter och privatlivet är viktigt att man i de handlingar som ska publiceras i datanätet endast publicerar de personuppgifter som är nödvändiga för att få tillgång till information (GrUU 63/2014 rd, s. 5). En del av de uppgifter som ska registreras i den offentliga informationstjänsten, såsom permanenta byggnadsbeteckningar och ett byggnadsobjekts adressuppgifter, är personuppgifter.
En förutsättning för den offentliga informationstjänsten, och i synnerhet karttjänsten, är att man enkelt och snabbt kan få tillgång till uppgifterna, utan att användaren behöver göra en begäran om information eller ange skäl till varför hen har lov att hantera offentliga uppgifter som innehåller personuppgifter. Grundlagsutskottet har ansett att det är möjligt att publicera personuppgifter som en offentlig informationstjänst, såvida det finns godtagbara grunder med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 2/2017 rd, s7, GrUU 65/2014 rd, s 4/II-5/I, GrUU 32/2008 rd s. 2/I-3/II). Grundlagsutskottet har ansett att det, med tanke på skyddet för privatlivet och personuppgifter, är väsentligt att uppgifter i ett sådant personregister som finns tillgängligt via ett offentligt datanät inte kan sökas i form av olika massökningar, utan till exempel endast som enskilda sökningar. En sådan begränsning ansågs vara en förutsättning för behandlingen av lagförslaget i normal lagstiftningsordning vid bedömningen av en proposition som möjliggör en rätt omfattande informationstjänst som innehåller uppgifter om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården (GrUU 32/2008 rd, s. 3/I, se även GrUU 65/2014 rd, s. 4/II-5/I). Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis konstaterat att det med tanke på skyddet för personuppgifter och privatlivet är viktigt att man i de handlingar som ska publiceras i datanätet endast publicerar de personuppgifter som är nödvändiga för att få tillgång till information (GrUU 63/2014 rd, s. 5).
Utlämnande av uppgifter ska inte avvika från användningsändamålet för de insamlade personuppgifterna. Syftet med adressinformationen och de permanenta byggnadsbeteckningarna är att ange byggnadens läge i den offentliga tjänsten och uppgifterna är avsedda att vara offentligt tillgängliga. Utlämnandet av uppgifterna utgör därmed inte en avvikelse från ändamålsbegränsningen enligt artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen.
Det förslagna 3 mom. tillåter inte användning av uppgifterna för direktmarknadsföring.
12 §. Tillämpning av bestämmelsen om begränsning av behandling av uppgifter. Uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön innehåller personuppgifter och hör till det materiella tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. I 2 § i den nationella dataskyddslagen utvidgas dessutom tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen till branscher som inte i sig omfattas av unionens behörighet. Bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen kommer, utan vidare hänvisning, att tillämpas i alla avseenden för datasystemet för den byggda miljön samt för behandling av uppgifter i enlighet med lagförslaget.
I artikeln föreskrivs om ett undantag från tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen. I artikel 23 i dataskyddsförordningen föreskrivs om begränsande av vissa av den registrerades rättigheter gällande det nationella handlingsutrymmet. Enligt det kan man genom nationell lagstiftning avvika från vissa bestämmelser, så länge de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras och begränsningen är proportionerlig och nödvändig för det intresse som föreskrivs i artikel 23.1. Ett sådant intresse är skydd av rättsliga åtgärder (artikel 23.1 f). Rätten att enligt offentlighetslagen få information ur en myndighets register och handlingar fullföljer däremot principen om offentlighet enligt 12 § 2 mom. i grundlagen.
I artikel 18.1 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs den registrerades rätt att begränsa behandlingen av dennes uppgifter. I enlighet med artikel 4.1 i den allmänna dataskyddsförordningen avser den registrerade en fysisk person. Enligt artikel 18 har den registrerade rätt att kräva begränsning av behandlingen av dennes personuppgifter, till exempel i situationer där den registrerade bestrider tillförlitligheten av dennes personuppgifter eller anser att behandlingen av personuppgifterna är olaglig. Om behandlingen har begränsats får personuppgifterna endast behandlas med den registrerades samtycke eller för att utarbeta, framföra eller försvara ett juridiskt yrkande, eller för att skydda en annan fysisk eller juridisk persons rättigheter eller av skäl som rör ett viktigt allmänt intresse för unionen eller en medlemsstat. I skäl 67 i den allmänna dataskyddsförordningen definieras närmare vad som avses med begränsning. Det kan till exempel utgöras av blockering av användarnas tillgång till utvalda personuppgifter eller tillfälligt raderande av publicerad information från webbplatser.
Verkställande av den registrerades rätt till begränsning enligt artikel 18 har betydande konsekvenser för funktionen för datasystemet för den byggda miljön. Syftet med datasystemet är att tillgodose samhällets och i synnerhet myndigheternas informationsbehov. Vad gäller underhåll och användning av uppgifter om den byggda miljön är det inte ändamålsenligt att en person kan begränsa behandlingen av dennes uppgifter, till exempel medan den rättsliga grunden för den personuppgiftsansvariges databehandling fastställs eller under behandling av något annat påstående att uppgifterna eller behandlingen av dem är felaktig. Begränsning av behandlingen äventyrar uppgifternas tillförlitlighet, fördelarna med systemet och myndigheternas möjligheter att använda uppgifterna i informationssystemet. Datasystemets uppgifter ska vara aktuella och fullständiga och kan inte vara beroende av behandling av påståenden som rör skydd av personuppgifter förrän ett beslut om ovannämnda påstående har fattats.
Om behandlingen av uppgifter kan begränsas kan inte myndigheter, såsom räddningsmyndigheterna, förlita sig på uppgifterna i datasystemet för den byggda miljön. Begränsning av behandlingen av uppgifter försvårar också verkställandet av de fördelar som stöder sig på datasystemet för den byggda miljön för kommunerna, MDB och andra myndigheter, till exempel kan Skatteförvaltningen inte vid fastighetsbeskattning förlita sig på de uppgifter som inhämtats i datasystemet för den byggda miljön.
I förslaget föreslås därför att artikel 18.1 i den allmänna dataskyddsförordningen inte ska tillämpas på datasystemet för den byggda miljön. Begränsningen förhindrar inte prövningen av den invändning som avses i artikel 18.1, utan begränsar den registrerades rätt att blockera eller begränsa behandlingen av dennes uppgifter under prövningen av invändningen.
I andra fall ska den registrerades rättsskydd inte försvagas. Den registrerade kan utöva de rättigheter som möjliggörs av den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagstiftningen genom att kontakta Finlands miljöcentral eller direkt kontakta den kommun som har publicerat uppgifter som rör denne. I 4 § i lagförslaget föreskrivs om skyldigheten för Finlands miljöcentral att fungera som kontaktpunkt för den registrerade. Den registrerade kan lämna in begäran om information till Finlands miljöcentral för att kontrollera sina egna uppgifter eller lämna in en begäran om rättelse av uppgifterna via Finlands miljöcentral.
Om den registrerade anser att behandlingen av dennes personuppgifter är olaglig har den registrerade möjlighet att till exempel anhängiggöra ett ärende i enlighet med artikel 77 i den allmänna dataskyddsförordningen genom att lämna in ett klagomål till tillsynsmyndigheten det vill säga till dataombudsmannens byrå. Den registrerade kan också framställa ett yrkande hos den gemensamt personuppgiftsansvarige om att den olagliga behandlingen av personuppgifterna ska upphöra. Det undantag från artikel 18.1 i den allmänna dataskyddsförordningen som föreslås i paragrafen kan därför anses vara knappa vad gäller den registrerades rättsliga skydd, med tanke på hur god förvaltning och rättssäkerhet som annars säkerställs vid de personuppgiftsansvarigas behandling av personuppgifter.
13 §. Avgifter. I paragrafen föreskrivs om datasystemets prestationer och avgifter. Enligt 1 mom. i paragrafen ska myndigheter ha rätt att avgiftsfritt få de uppgifter i datasystemet för den byggda miljön som är nödvändiga för att utföra deras uppgifter. Med myndigheter avses kommuner, landskapsförbund och andra myndigheter.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs om Finlands miljöcentrals rätt att ta ut avgifter för prestationerna och avgifterna för datasystemet för den byggda miljön i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Finlands miljöcentral kan ta ut avgifter för exempelvis inrättande och administration av gränssnitt och för inrättande användarrättigheter. Gränssnittstjänsterna och uppgifterna ändå alltid vara avgiftsfria för kommunerna och landskapsförbunden. Finlands miljöcentral ska avgiftsfritt erbjuda gränssnittstjänster till andra myndigheter för att de ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter.
14 §. Ikraftträdande. I en paragraf föreskrivs om lagens ikraftträdande. Enligt 1 mom. i paragrafen föreslås att lagen träder i kraft den 1 januari 2024.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs om en övergångsperiod, enligt vilken 5 § i lagen tillämpas först från och med den 1 januari 2029. Ibruktagandet av informationsmodeller för områdesanvändning förändrar kommunernas och landskapsförbundens processer för områdesanvändning avsevärt, och därför kan olika fel och brister ske i användandet och anmälandet av informationsmodellerna under de första åren. En övergång på flera år gör det möjligt att testa informationsmodellerna och ibruktagandet av systemet innan det tas i bruk fullskaligt. Dessutom möjliggör detta införande av informationsmodeller och system när livscykeln för de nuvarande systemen för uppgifter om områdesanvändning tagit slut, vilket gör övergången mer ekonomisk och driftsäker.
7.2
Lag om ändring av markanvändnings- och bygglagen
29 §. Innehållet i och utformningen av landskapsplanen I den föreslagna paragrafen finns det föreskrifter om landskapsplanens innehåll och utformning. Paragrafen motsvarar delvis den gällande markanvändnings- och bygglagens 29 § som handlar om utformningen av landskapsplanen. Det föreslås att paragrafen ändras på det sätt som digitaliseringen förutsätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om landskapsplanens datamodellformat och utformning. Det föreslås att bestämmelsen om planbeskrivningen för tydlighetens skull ska åtskiljas till en egen paragraf, eftersom en planbeskrivning som hör samman med en plan inte är en del av en plan med rättsverkningar och inte kan vara föremål för överklagande.
Paragrafen föreslås omfatta en skyldighet att utarbeta landskapsplanen i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Omfattningen av planens datainnehåll beror enligt förslaget på planens beredningsskede, men datainnehållet ska alltid vara förenligt med det nationella interoperabla datamodellformatet. I anslutning till anhängiggörandet av planen är till exempel planeringsområdets läge och gräns väsentlig information. I beredningsskedet omfattar det behövliga datainnehållet åtminstone information om det offentliga framläggandet av beredningsmaterialet. Från och med framläggandet av planförslaget ska det datainnehåll som publiceras i datasystemet för den byggda miljön täcka hela innehållet jämte planobjekten och relaterade planbestämmelser.
Enligt 1 mom. ska generalplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Digitaliseringen av planeringssystemet för områdesanvändningen och tillgången till planinformation förutsätter att planen utarbetas i datamodellformat. Enligt offentlighetslagens definition av handling är en plan som utarbetats i datamodellformat ett objekt som uttryckts i form av tecken som på grund av användningen är avsedda att höra samman och vars datainnehåll bara är tillgängligt med tekniska medel. I anslutning till beslutsfattande godkänns emellertid datainnehåll som är läsbart för människor och därför föreslås en bestämmelse även om (en av människan läsbar) utformning av datamodellen.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen består lanskapsplanen av planobjekt och planbestämmelser. Med planobjekt avses punktformiga, linjära, områdesvisa eller tredimensionella objekt i planen som styr områdesanvändningen eller byggandet. Varje planobjekt har ett geografiskt läge och en geografisk geometri. Planens styrande verkan uppkommer med hjälp av planbestämmelser som knyter an till planobjektet eller planeringsområdet. Eftersom planens styrande verkan nuförtiden uppkommer med hjälp av planbeteckningar och planbestämmelser, ändras strukturen i planens datainnehåll till denna del.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen presenteras landskapsplanens planobjekt och planbestämmelser i nationellt standardformat på en karta och vid behov som en separat handling. För närvarande känner lagstiftningen inte till planering av områdesanvändningen i en digital verksamhetsmiljö. I den nuvarande markanvändnings- och bygglagen föreskrivs om landskapsplanens utformning att landskapsplanen ska presenteras på en karta och att även planbeteckningar och planbestämmelser ska höra till planen. Kravet på att planen ska utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat förändrar definitionen av planens innehåll och utformning. Ett planobjekt skiljer från det sig från den nuvarande lagens planbeteckning i det att objektet bara innehåller det geografiska läget och den geografiska geometrin. Planobjektet omfattar inga uppgifter om planens styrande verkan utan ska alltid förses med en planbestämmelse. Det datainnehåll som för närvarande ingår i planbeteckningarna, till exempel områdets användningsändamål, föreslås i fortsättningen vara en del av planbestämmelsen. Utformning av planen i nationellt standardformat innebär att liknande planbestämmelser presenteras på samma sätt i hela landet. En del planbestämmelser kan efter behov presenteras som en separat handling. Landskapsplaner innehåller ofta verbala planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser som det inte är ändamålsenligt att lägga fram på en karta.
I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet och om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning får utfärdas genom förordning av miljöministeriet. Utformningen av planerna styrs nuförtiden med stöd av planbeteckningsförordningen som miljöministeriet gav 31.3.2000. Avsikten är att upphäva den nuvarande planbeteckningsförordningen och ersätta den med en ny förordning om planbeteckningar. Därmed har miljöministeriet fortsatt möjlighet att styra sättet att utforma planobjekt och planbestämmelser som ingår i landskapsplanerna. Dessutom kan miljöministeriet ge mer detaljerade bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet för landskapsplaner. Vad gäller datamodellformatet är de ärenden som ska avgöras tekniska till sin natur, vilket gör det möjligt att föreskriva om dem genom en förordning av miljöministeriet.
29 a §. Beskrivning av landskapsplanen.Det föreslås att lagen ska utökas med en ny paragraf som motsvarar den gällande lagens 29 §, som handlar om beskrivningen av landskapsplanen. Enligt 1 mom. ska till landskapsplanen höra en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt grunderna för lösningarna presenteras.
I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om beskrivningen av landskapsplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar det bemyndigande att utfärda förordningar som föreskrivs i den aktuella lagen.
30 §. Landskapsplanebestämmelser. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras. Enligt förslaget utfärdas i landskapsplanen bestämmelser som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll behövs när landskapsplaneområdet planeras eller bebyggs (landskapsplanebestämmelser). Förslaget innebär att man frångår planbeteckningar vid övergången till datamodellsbaserad planering. Planbeteckningarna med förklaringar och beskrivningar tas ur bruk och ersätts med planbestämmelser. Exempelvis är planbeteckningen för ett område för tätortsfunktioner (A) enligt miljöministeriets planbeteckningsförordning av den 31 mars 2000 i fortsättningen en planbestämmelse. Avsikten är att upphäva den nuvarande planbeteckningsförordningen och ersätta den med en ny förordning om planbeteckningar. En planbestämmelse kan gälla till exempel områdets användningsändamål, utvecklingsprincip, särdrag eller miljöförändring på samma sätt som de nuvarande planbeteckningarna. Avsikten är att landskapsplanen även framöver på samma sätt som i den nu gällande lagen ska kunna innehålla planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser som förutsätts för planens styrande verkan. Enligt förslaget har varje planobjekt alltid minst en planbestämmelse som ger planobjektet innehåll. Planbestämmelsen är i kraft utifrån planobjektets geografiska läge och geometri.
Planbestämmelserna styr i första hand kommunernas planläggning och annan planering av områdesanvändningen som görs hos olika myndigheter. Det föreslås att byggbestämmelser bara ska kunna ges i ett område där bygginskränkning enligt 33 § är i kraft. Enligt 33 § 1 mom. gäller inskränkning av byggandet på ett område som i landskapsplanen anvisats som rekreations- eller skyddsområde, för Försvarsmaktens eller Gränsbevakningsväsendets ändamål eller för nätverk eller områden för trafik eller teknisk service. Byggbestämmelser kan ge kompletterande grunder vid bedömningen av huruvida byggandet försvårar genomförandet av landskapsplanen. Byggbestämmelser ska beträffande innehållet höra nära samman med landskapsplanens övriga innehåll och tjäna landskapsplanens syfte i egenskap av en översiktlig plan för markanvändningen. Det föreslås att man med hjälp av byggbestämmelser kan fastställa andra begränsningar och villkor för vad som är tillåtet att bygga. Byggbestämmelserna kompletterar planbestämmelserna och är förenliga med landskapsplanes översiktliga natur.
40 §. Innehållet i och utformningen av generalplanen. I den föreslagna paragrafen finns det bestämmelser om generalplanens innehåll och utformning. Paragrafen motsvarar delvis den gällande markanvändnings- och bygglagens 40 § som handlar om utformningen av generalplanen. Det föreslås att paragrafen ändras på det sätt som digitaliseringen förutsätter. I den föreslagna paragrafen bestäms om generalplanens datamodellformat och utformning. Det föreslås att bestämmelsen om planbeskrivningen för tydlighetens skull ska åtskiljas till en egen paragraf, eftersom en planbeskrivning som hör samman med en plan inte är en del av en plan med rättsverkningar.
Paragrafen föreslås omfatta en skyldighet utarbeta landskapsplanen i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Omfattningen av planens datainnehåll beror enligt förslaget på planens beredningsskede, men datainnehållet ska alltid vara förenligt med det nationella interoperabla datamodellformatet.
Enligt 1 mom. ska landskapsplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Digitaliseringen av planeringssystemet för områdesanvändningen och tillgången till planinformation förutsätter att planen utarbetas i datamodellformat. Enligt offentlighetslagens definition av handling är en plan som utarbetats i datamodellformat ett objekt som uttryckts i form av tecken som på grund av användningen är avsedda att höra samman och vars datainnehåll bara är tillgängligt med tekniska medel. I anslutning till beslutsfattande godkänns emellertid datainnehåll som är läsbart för människor och därför föreslås en bestämmelse även om (en av människan läsbar) utformning av datamodellen.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen består generalplanen av planobjekt och planbestämmelser. Med planobjekt avses punktformiga, linjära, områdesvisa eller tredimensionella objekt i planen som styr områdesanvändningen eller byggandet. Varje planobjekt har ett geografiskt läge och en geografisk geometri. Planens styrande verkan uppkommer med hjälp av planbestämmelser som knyter an till planobjektet eller planeringsområdet. Eftersom planens styrande verkan nuförtiden uppkommer med hjälp av planbeteckningar och planbestämmelser, ändras strukturen i planens datainnehåll till denna del.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen presenteras generalplanens planobjekt och planbestämmelser i nationellt standardformat på en karta och vid behov som en separat handling. För närvarande känner lagstiftningen inte till planering av områdesanvändningen i en digital verksamhetsmiljö. I den nuvarande markanvändnings- och bygglagen föreskrivs om generalplanens utformning att generalplanen ska presenteras på en karta och att även planbeteckningar och planbestämmelser ska höra till planen. Kravet på att planen ska utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat förändrar definitionen av planens innehåll och utformning. Ett planobjekt skiljer sig från den nuvarande lagens planbeteckning i det att objektet bara innehåller det geografiska läget och den geografiska geometrin. Planobjektet omfattar inga uppgifter om planens styrande verkan utan ska alltid förses med en planbestämmelse. Det datainnehåll som för närvarande ingår i planbeteckningarna, till exempel områdets användningsändamål, föreslås i fortsättningen vara en del av planbestämmelsen. Utformning av planen i nationellt standardformat innebär att liknande planbestämmelser presenteras på samma sätt i hela landet. En del planbestämmelser kan efter behov presenteras som en separat handling. Generalplaner innehåller ofta verbala planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser som det inte är ändamålsenligt att lägga fram på en karta.
I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet för generalplaner och om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning får utfärdas genom förordning av miljöministeriet. Utformningen av planerna styrs nuförtiden med stöd av planbeteckningsförordningen som miljöministeriet gav 31.3.2000. Avsikten är att upphäva den nuvarande planbeteckningsförordningen och ersätta den med en ny förordning om planbeteckningar. Därmed har miljöministeriet fortsatt möjlighet att styra sättet att utforma planobjekt och planbestämmelser som ingår i generalplanerna. Dessutom kan miljöministeriet ge mer detaljerade bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet för generalplaner. Vad gäller datamodellformatet är de ärenden som ska avgöras tekniska till sin natur, vilket gör det möjligt att föreskriva om dem genom en förordning av miljöministeriet.
40 a §. Beskrivning av generalplanen. Det föreslås att lagen ska utökas med en ny paragraf som motsvarar den gällande lagens 40 §, som handlar om beskrivningen av generalplanen. Enligt 1 mom. ska till generalplanen höra en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt grunderna för lösningarna presenteras.
I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om beskrivningen av generalplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar det bemyndigande att utfärda förordningar som föreskrivs i den aktuella lagen.
41 §. Generalplanebestämmelser.Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras. Enligt förslaget utfärdas i generalplanen bestämmelser som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll behövs när generalplaneområdet planeras eller bebyggs eller annars används. Generalplanebestämmelserna kan bland annat gälla särskild styrning av markanvändningen och byggandet på ett visst område samt förhindrande eller begränsning av skadliga miljökonsekvenser. Det föreslagna momentet motsvarar till innehållet 41 § 1 mom. i den gällande lagen.
Generalplanebestämmelserna ska således på samma sätt som i dag kunna gälla mer detaljerad planering, byggande och övrig markanvändning i generalplaneområdet. Förutsättning för utfärdande av bestämmelserna är att de behövs med hänsyn till planens syfte och de krav som ställs på dess innehåll.
Planbeteckningarna med förklaringar och beskrivningar tas ur bruk och ersätts med planbestämmelser. Exempelvis är planbeteckningen för ett bostadsområde dominerat av flervåningshus (AK) enligt miljöministeriets planbeteckningsförordning 31.3.2000 i fortsättningen en planbestämmelse. En planbestämmelse kan gälla till exempel områdets användningsändamål, utvecklingsmål, särdrag eller miljöförändring på samma sätt som de nuvarande planbeteckningarna. Avsikten är att generalplanen även framöver på samma sätt som i den nu gällande lagen ska kunna innehålla planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser som förutsätts för planens styrande verkan. Enligt förslaget har varje planobjekt alltid minst en planbestämmelse som ger planobjektet innehåll. Planbestämmelsen är i kraft utifrån planobjektets geografiska läge och geometri.
Planbestämmelserna styr i första hand detaljplaneringen och annan planering av områdesanvändningen som görs hos olika myndigheter. Därtill föreslås det att byggbestämmelser ska kunna utfärdas. Byggbestämmelser ska till sitt innehåll höra nära samman med generalplanens övriga innehåll.
55 §. Innehållet i och utformningen av detaljplanen.I den föreslagna paragrafen föreskrivs om detaljplanens innehåll och utformning. Paragrafen motsvarar delvis den gällande markanvändnings- och bygglagens 55 § som handlar om detaljplanens utformning. Det föreslås att paragrafen ändras på det sätt som digitaliseringen förutsätter. I den föreslagna paragrafen bestäms om detaljplanens datamodellformat och utformning. Det föreslås att bestämmelsen om planbeskrivningen för tydlighetens skull ska åtskiljas till en egen paragraf, eftersom en planbeskrivning som hör samman med en plan inte är en del av en plan med rättsverkningar.
Enligt förslaget ska detaljplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. I anslutning till anhängiggörandet av planen är till exempel planeringsområdets läge och gräns väsentlig information. I beredningsskedet omfattar det behövliga datainnehållet åtminstone information om det offentliga framläggandet av beredningsmaterialet. Från och med framläggandet av planförslaget ska det datainnehåll som publiceras i datasystemet för den byggda miljön täcka hela innehållet i planen jämte planobjekt och planbestämmelser.
Enligt 1 mom. ska detaljplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Digitaliseringen av planeringssystemet för områdesanvändningen och tillgången till planinformation förutsätter att planen utarbetas i datamodellformat. Enligt offentlighetslagens definition av handling är en plan som utarbetats i datamodellformat ett objekt som uttryckts i form av tecken som på grund av användningen är avsedda att höra samman och vars datainnehåll bara är tillgängligt med tekniska medel. I anslutning till beslutsfattande godkänns emellertid datainnehåll som är läsbart för människor och därför föreslås en bestämmelse även om att datamodellen så att säga ska vara läsbar av människan.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen består detaljplanen av planobjekt och planbestämmelser. Med planobjekt avses punktformiga, linjära, områdesvisa eller tredimensionella objekt i planen som styr områdesanvändningen eller byggandet. Varje planobjekt har ett geografiskt läge och en geografisk geometri. Planens styrande verkan uppkommer med hjälp av planbestämmelser som knyter an till planobjektet eller planeringsområdet. Eftersom planens styrande verkan nuförtiden uppkommer med hjälp av planbeteckningar och planbestämmelser, ändras strukturen i planens datainnehåll till denna del.
Kravet på att planen ska utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat förändrar definitionen av planens innehåll och utformning. Ett planobjekt skiljer sig från den nuvarande lagens planbeteckning i det att objektet bara innehåller det geografiska läget och den geografiska geometrin. Planobjektet omfattar inga uppgifter om planens styrande verkan utan ska alltid förses med en planbestämmelse. Det datainnehåll som för närvarande ingår i planbeteckningarna, till exempel områdets användningsändamål, föreslås i fortsättningen vara en del av planbestämmelsen. Utformning av planen i nationellt standardformat innebär att liknande planbestämmelser presenteras på samma sätt i hela landet. Utformningen av planerna styrs nuförtiden med stöd av planbeteckningsförordningen som miljöministeriet gav 31.3.2000. Avsikten är att upphäva den nuvarande planbeteckningsförordningen och ersätta den med en ny förordning om planbeteckningar. Därmed har miljöministeriet fortsatt möjlighet att styra sättet att utforma planobjekt och planbestämmelser som ingår i detaljplanerna. Dessutom kan miljöministeriet ge mer detaljerade bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet för detaljplaner. Vad gäller datamodellformatet är de ärenden som ska avgöras tekniska till sin natur, vilket gör det möjligt att föreskriva om dem genom en förordning av miljöministeriet.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen presenteras detaljplanens planobjekt och planbestämmelser i nationellt standardformat på en karta. För närvarande känner lagstiftningen inte till planering av områdesanvändningen i en digital verksamhetsmiljö. I den nuvarande markanvändnings- och bygglagen föreskrivs om detaljplanens utformning att detaljplanen ska presenteras på en karta och att även planbeteckningar och planbestämmelser ska höra till planen.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska i detaljplanen på det sätt som behovet av styrning förutsätter anges gränserna för detaljplanen och dess olika områden, områdenas allmänna eller enskilda användningsändamål, omfattningen av byggandet, principer som gäller byggnadernas läge och vid behov byggsättet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak 55 § 1 mom. i den nuvarande markanvändnings- och bygglagen men beaktar de ändringar som förutsätts för digitaliseringen av detaljplaner.
3 mom. motsvarar 55 § 4 mom. i den gällande lagen.
I 4 mom. föreslås att närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet, om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning och om hur uppgifter som ändrats genom ett i 3 mom. avsett separat beslut ska tas in i planen får utfärdas genom förordning av miljöministeriet. Bestämmelsen motsvarar det bemyndigande att utfärda förordningar som föreskrivs i den aktuella lagen.
55 a §. Beskrivning av detaljplanen.Det föreslås att lagen ska utökas med en ny paragraf som motsvarar den gällande lagens 55 §, som handlar om beskrivningen av detaljplanen. Enligt 1 mom. ska till detaljplanen höra en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt grunderna för lösningarna presenteras.
I 2 mom. föreslås att närmare bestämmelser om beskrivningen av detaljplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar det bemyndigande att utfärda förordningar som föreskrivs i den aktuella lagen.
57 §. Detaljplanebestämmelser. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras. Enligt förslaget utfärdas i detaljplanen bestämmelser som med beaktande av planens syfte och de krav som ställs på planens innehåll behövs när detaljplaneområdet bebyggs eller annars används. Detaljplanebestämmelserna kan också gälla förhindrande eller begränsning av skadliga miljökonsekvenser. Det föreslagna momentet motsvarar 57 § 1 mom. i den gällande lagen.
Detaljplanebestämmelserna är en del av detaljplanen och de preciserar de mål och krav som ställts på områdesanvändningen i planen. Enligt förslaget ska detaljplanebestämmelserna tjäna syften inom detaljplanläggningen, dvs. höra samman med byggande eller användning av byggnader och/eller områden. Detaljplanebestämmelser kan gälla till exempel användning av ett kvarter för bostäder, industri eller annat ändamål, byggrätten på en tomt eller en byggplats, byggnadernas höjd, byggnadernas fasad och tak, gårdsmark och planteringar, möjlighet att dra ledningar via tomten eller reservering av ett område för trafik till en annan tomt eller för allmän trafik.
Planbeteckningarna med förklaringar och beskrivningar tas ur bruk och ersätts med planbestämmelser. Exempelvis är planbeteckningen för ett kvartersområde för flervåningshus (AK) enligt miljöministeriets planbeteckningsförordning 31.3.2000 i fortsättningen en planbestämmelse. En planbestämmelse kan gälla till exempel områdets användningsändamål, byggandets omfattning, byggnadernas placering och byggsättet på samma sätt som de nuvarande planbeteckningarna. Enligt förslaget har varje planobjekt alltid minst en planbestämmelse som ger planobjektet innehåll. Planbestämmelsen är i kraft utifrån planobjektets geografiska läge och geometri.
2 och 3 mom. motsvarar 57 § 2 och 3 mom. i den nuvarande markanvändnings- och bygglagen.
78 §.Tomtindelningens syfte. Det föreslås att de ändringar som förutsätts av digitaliseringen ska göras i kapitlet som handlar om tomtindelning. De nya kraven i 78, 78 a, 78 b och 79 § berörs av en övergångsbestämmelse enligt vilken ändringarna träder i kraft först 1.1.2029.
Det föreslås att paragrafens rubrik ska ändras så att den har samma form som rubrikerna som gäller planläggning. Exempelvis föreskrivs om detaljplanen i en paragraf som har rubriken Detaljplanens syfte.
Det föreslås att kravet på att tomtindelningen ska ingå i detaljplanen och anges på detaljplanekartan stryks i 1 mom. Paragrafens nuvarande 3 mom. föreslås bli upphävd. Motsvarande bestämmelser föreslås flyttas till de nya paragraferna 78 a och 78 b §.
I förslaget motsvaras 2 mom. av det nuvarande 2 mom. och 3 mom. av det nuvarande 4 mom.
78 a §.Utarbetande och godkännande av tomtindelningen. Det handlar om en ny paragraf som samlar förfarandena kring utarbetande och godkännande av tomtindelningar.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om förfarandena för att utarbeta och godkänna en bindande och riktgivande tomtindelning. Motsvarande bestämmelser ingår i 78 § och 79 § i den gällande lagen.
I 2 mom. föreskrivs om när man kan utarbeta en separat tomtindelning, som alltid är bindande. Som i den nuvarande lagen är grunden antingen en detaljplanebestämmelse eller en behovsprövning. I detta moment nämns inte längre möjligheten att utarbeta en separat tomtindelning för hela byggnadskvarteret eller en del av det, eftersom en tvingande bestämmelse om det redan ingår i 78 §.
Enligt förslaget har 3 mom. en bestämmelse om behörigheten hos den som utarbetar en separat tomtindelning. Momentet motsvarar 79 § 4 mom. i den gällande lagen. När en tomtindelning utarbetas som en del av en detaljplan gäller även i fortsättningen samma krav på behörigheten hos den som utarbetar tomtindelningen som på den som utarbetar detaljplanen.
Enligt förslaget har 4 mom. ska närmare bestämmelser om behörigheten hos den som utarbetar en tomtindelning utfärdas genom förordning av statsrådet. Momentet motsvarar 79 § 5 mom. i den gällande lagen. Enligt 37 § i den gällande markanvändnings- och byggförordningen ska en separat tomtindelning utarbetas av kommunens fastighetsingenjör eller på hans eller hennes förordnande av någon annan kommunal tjänsteinnehavare som ska ha högskoleexamen inom lantmäteribranschen eller någon annan examen inom lantmäteribranschen på minst teknikernivå. Avsikten är att bestämmelsen på förordningsnivå ska vara oförändrad.
78 b §.Utformningen av tomtindelningen. I paragrafen föreslås bestämmelser om de nya ändringsbehov i tomtindelningens innehåll och utformning som följer av digitaliseringen.
Enligt förslaget innehåller 1 mom. bestämmelser om formatet och 2 mom. om presentationssättet. De föreslagna kraven är desamma som föreslagits för planer.
Enligt 3 mom. ska tomtindelningen presenteras på detaljplanekartan om den utarbetas som en del av detaljplanen såsom föreskrivits i 78 a §. Således ska en tomtindelning som utarbetats som en del av en detaljplan presenteras i detaljplanen på samma sätt som i situationer som avses i 78 § 1 mom. i den gällande lagen.
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om formatet och utformningen utfärdas genom förordning av miljöministeriet på samma sätt som för planer. I 38 § i den gällande markanvändnings- och byggförordningen bestäms om tomtindelningen och om information som ska läggas fram i den. Avsikten är att förnya bestämmelsen med anledning av digitaliseringen.
79 §.Utarbetande av separat tomtindelning Det förslås att de ändringar som digitaliseringen förutsätter ska införas i paragrafen.
Det föreslås att 1 mom. ska motsvara gällande 79 § 1 mom. dock så, att kravet på en karta över tomtindelningen stryks i slutet av momentet. Om kravet på att presentera tomtindelningen på en karta bestäms redan tidigare i 78 b §.
Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande 79 § 2 mom. dock så, att den första meningen i momentet som gäller kommunens behörighet att utarbeta och godkänna en separattomtindelning stryks. Denna punkt har överförts till 78 a § 1 mom.
Paragrafens 3 mom., som gäller tredimensionell fastighetsindelning, föreslås förbli oförändrad.
Paragrafens 4 mom., enligt vilket närmare bestämmelser om utarbetande av tomtindelning och hörande kan utfärdas genom en förordning, motsvarar 79 § 5 mom. i den gällande planen, bortsett från omnämnandet om behörigheten hos den som utarbetar en tomtindelning. Om kraven vid utarbetande av en tomtindelning bestäms i 37 i den gällande markanvändnings- och byggförordningen. Om offentligt framläggande i anslutning till hörande och om godkännande av förslaget till tomtindelning bestäms i 39 § i markanvändnings- och bygglagen. Till denna del är avsikten i denna reform inte att ändra det som föreskrivits i förordningar.
Nuvarande 79 § 4 mom., som gäller behörighet, och 5 mom., som gäller bemyndigande att utfärda förordningar, har flyttats till 78 a § i förslaget.