1
Lagförslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
32 §.Utlämnande av uppgifter till den som bedriver kreditupplysningsverksamhet. Det föreslås att paragrafens 3 mom. 3 punkt ändras så att den förutom det att utsökningsgrundens tidsfrist löpt ut också täcker situationer där utsökningen upphör på grund av att skulden har preskriberats slutgiltigt med stöd av 13 a § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Utmätningsmannen ska således på gäldenärens begäran göra återtagningsanmälan om de uppgifter som han har givit till den som bedriver kreditupplysningsverksamhet oberoende av på vilkendera grunden den slutgiltiga preskriptionen av fordran har skett.
2 kap. Utsökningsgrunder
24 §.Tidsfrist. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att den förutom det att utsökningsgrundens tidsfrist löpt ut också beaktar situationer där fordran preskriberas slutgiltigt med stöd av 13 a § i lagen om preskription av skulder. Har det förrättats utmätning för indrivning av fordran eller har fordran uppgivits vid försäljning som avses i 5 kap., hindrar inte det att tidsfristen för utsökningsgrunden har löpt ut och inte heller det att skulden har preskriberats slutgiltigt med stöd av 13 a § i lagen om preskription av skulder att betalning fås ur de utmätta medlen. Det är motiverat att båda de situationer som leder till att skulden slutgiltigt preskriberas behandlas på samma sätt till denna del.
4 kap. Utmätning
48 §.Skyddat belopp. I paragrafhänvisningen i 2 mom. görs det en teknisk ändring som behövs på grund av att lagen får en ny 51 a §.
51 §.Väsentligt nedsatt betalningsförmåga. Paragrafens 2 mom. upphävs och bestämmelser om uppskov med utmätningen efter arbetslöshet tas in i 51 a §.
51 a §.Uppskov med utmätning på grundval av sysselsättning. Paragrafen är ny. Det tas här in bestämmelser om uppskov med utmätningen på den grunden att en gäldenär som länge varit arbetslös blivit sysselsatt. Under uppskovet förrättas ingen utmätning och utsökningsärendet återförvisas inte till sökanden, utan blir väntande tills uppskovet upphör. Någon anmälan om att utmätningen skjuts upp görs inte till den som bedriver kreditupplysningsverksamhet.
I 1 mom. föreskrivs det om när gäldenären har rätt att få uppskov med utmätningen på grundval av sysselsättning. Rätten till uppskov ska enligt förslaget gälla gäldenärer som omfattas av inkomstgränsutmätning, dvs. gäldenärer vars nettolön med högst det dubbla överskrider det skyddade beloppet. Huruvida gäldenären omfattas av inkomstgränsutmätning kontrolleras när gäldenären framställer en begäran om uppskov. Beslutet om uppskov ändras inte av den anledningen att gäldenärens inkomster stiger under uppskovet. Gäldenären kan visa att han eller hon omfattas av inkomstgränsutmätning t.ex. genom att visa upp ett arbetsavtal av vilket lönen framgår. Om gäldenärens lön inte framgår av arbetsavtalet, ska gäldenärens inkomster dock kontrolleras hos arbetsgivaren eller uppskattas på basis av den lön som redan betalats ut. De gäldenärer vars nettolön överskrider gränsen för inkomstgränsutmätning ska inte ha ovillkorlig rätt till uppskov med utmätningen på grundval av sysselsättning, men de kan beviljas uppskov efter prövning med stöd av paragrafens 2 mom.
Rätten till uppskov ska gälla gäldenärer som har fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för minst 258 dagar. De arbetslöshetförmåner som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning som beviljas löntagare och företagare. Det antal som förutsätts i paragrafen motsvarar full arbetslöshet under ett år.
Gäldenären ska ha rätt till uppskov på basis av minst 258 dagar med arbetslöshetsförmån, även om han eller hon inte skulle ha fått förmånen oavbrutet. Det kan vara avbrott i utbetalningen t.ex. på grund av att gäldenären fått en annan förmån, såsom sjukdagpenning. Det kan bli ett avbrott också på grund av avlönat arbete. Dagar med arbetslöshetsförmån är de vardagar för vilka det betalas ut arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd till förmånstagaren. En minskad förmån tjänar in förmånsdagar i samma takt som en förmån som betalas till fullt belopp. En jämkad förmån tjänar däremot in dagar långsammare än en förmån till fullt belopp, eftersom förmånstagaren har inkomster. Även en förmånstagare som får en jämkad förmån har rätt till uppskov, förutsatt att dagarna omvandlade till hela dagar uppgår till minst 258. Om räknaren däremot nollställs emellan, börjar de 258 dagarna räknas från början igen. Antalet uttryckt i hela dagar syns i förmånsbetalarens räknare, och varken gäldenären eller utmätningsmannen behöver således utföra räkneoperationer för att omvandla dagar med jämkade förmåner. Vid den tidpunkt när arbetsförhållandet inleds ska räknaren således visa minst 258 dagar för att gäldenären ska ha rätt till uppskov enligt 1 mom.
Gäldenären ska ge utmätningsmannen en utredning om att han eller hon har fått en i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd arbetslöshetsförmån för den tid som berättigar till uppskov. Via de e-tjänster som upprätthålls av förmånsbetalarna kan gäldenären få upplysningar om den arbetslöshetsförmån som han eller hon får, antalet dagar med arbetslöshetsförmån och betalningshistorian. Förmånsbetalare är FPA i fråga om arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen för arbetslösa och arbetslöshetskassan i fråga om den inkomstrelaterade dagpenningen. Gäldenären kan t.ex. skriva ut sin egen betalningshistoria för önskad tidsperiod. Alternativt kan gäldenären skriva ut den vy av vilka de sammanlagda dagarna med förmån framgår, eller presentera flera separata förmånsbeslut av vilka ett tillräckligt sammanlagt antal förmånsdagar framgår. Gäldenären kan också ha kontakt med förmånsbetalaren per telefon eller personligen och be om de handlingar som han eller hon behöver.
De dagar för vilka förmån betalats ut framgår av ovannämnda e-tjänster direkt i form av siffror, och utmätningsmannen behöver därför inte tolka arbetslöshetens längd. Utmätningsmannen kan dock vid behov vara i kontakt med förmånsbetalaren. Bestämmelser om skyldighet för utomstående och myndigheter att lämna uppgifter till utmätningsmannen finns i 3 kap. 64–68 § i utsökningsbalken.
Uppskovet ska vara halva anställningsförhållandets längd, dock i högst sex månader. Uppskovets längd avrundas uppåt till hela kalendermånader. En gäldenär som t.ex. anställs i ett anställningsförhållande som varar åtta och en halv månad eller nio månader kan således få uppskov med utmätningen i fem månader från det att arbetsförhållandet inleddes. Ett anställningsförhållande som gäller tills vidare berättigar självfallet till uppskov under de sex första månaderna av anställningsförhållandet. Om gäldenären ber om ett kortare uppskov än längsta möjliga tid, ska antalet uppskovsmånader begränsas i enlighet med begäran. Uppskovets längd beräknas från det anställningsförhållandet inleddes. Om gäldenären t.ex. ber att uppskovet ska gälla först från början av mars, även om rätten till ett sex månaders uppskov skulle ha gällt från början av året, har gäldenären rätt till uppskov för tiden 1.3—30.6.
Om gäldenären anställs i tidsbundna arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden som fortgår oavbrutet, ska han eller hon i princip beviljas uppskov i enlighet med 1 mom. för varje arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, om inte maximitiden för uppskov fylls. Det är ändamålsenligt att gäldenärens ställning är densamma oberoende av om sysselsättningen gäller t.ex. från årets början för åtta månader i sänder eller utan avbrott som fortlöpande två månaders perioder fyra olika gånger. I det förstnämnda fallet får den gäldenär som varit sysselsatt från årets början uppskov från början av januari till slutet av april, i det senare fallet för januari, mars, maj och juli.
Gäldenären ska själv be om uppskov. Utmätningsmannen är således inte skyldig att självmant utreda huruvida gäldenären har rätt till uppskov. Utmätningsmannen är dock enligt 1 kap. 20 § i utsökningsbalken skyldig att ge handledning. Om situationen kräver det ska utmätningsmannen således ta upp rätten till uppskov med gäldenären och, om gäldenären nämner att han eller hon fått anställning, informera gäldenären om möjligheten till uppskov.
I 1 mom. är det fråga om gäldenärens rätt att få uppskov tills utmätningen inleds. Om ovan relaterade förutsättningar för att få uppskov uppfylls, kan utmätningsmannen vägra bevilja uppskov endast om gäldenären redan tidigare har beviljats uppskov och ett nytt uppskov avsevärt skulle äventyra borgenärens rätt att få betalning. En sådan situation kan föreligga i synnerhet när det kommer fram att gäldenären avsiktligt har arbetat endast under den tid uppskovet varat, blivit arbetslös och på nytt fått arbete och då begärt nytt uppskov. Vägran blir således aktuellt framför allt i situationer som tyder på missbruk av uppskovsrätten. Det bör också prövas för hur lång tid gäldenären tidigare har beviljats uppskov, vilken borgenärens ställning är och vilket belopp som förväntas inflyta efter uppskovet.
På motsvarande sätt som för närvarande (RP 13/2005 rd s. 83) ska uppskovstiden enligt momentet inte inräknas i den i 52 § avsedda tid som berättigar till fria månader.
I 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att bevilja uppskov efter prövning på grundval av sysselsättning. Bestämmelsen ska tillämpas när gäldenären har varit arbetslös under en rätt lång tid, men de villkor som nämns i 1 mom. ännu inte är uppfyllda. Det är inte tänkt att bestämmelsen ska tillämpas på gäldenärer som blir sysselsatta efter en kort period av arbetslöshet.
Bestämmelsen ska tillämpas om gäldenären har fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för mindre än 258 dagar eller om gäldenären varit arbetslös men av en eller annan anledning inte fått arbetslöshetsförmån. Bestämmelsen är tillämplig också när en person har varit utanför arbetslivet och av orsaker som är beroende av honom eller henne själv inte fått arbetslöshetsförmån, t.ex. på grund av att gäldenären avtjänat ett frihetsstraff. Bestämmelsen ska däremot inte tillämpas på pensionärer som utför lönearbete. Det är inte ändamålsenligt att genom uppskov med utmätningen uppmuntra pensionärer att ta emot lönearbete.
Paragrafens 2 mom. ska tillämpas på gäldenärer oberoende av hur stor deras lön är. Med stöd av 1 mom. kan uppskov endast beviljas gäldenärer som omfattas av inkomstgränsutmätning, så om lönen överskrider gränsen för inkomstgränsutmätning ska gäldenärens rätt till uppskov bedömas med stöd av 2 mom. även när gäldenären har haft 258 dagar med arbetslöshetsförmån.
Vid prövningen beaktas motsvarande omständigheter som vid uppskov som beviljas med stöd av 51 § 2 mom. i den gällande lagen. Det är ändamålsenligt med en synnerligen låg tröskel för att bevilja uppskov när de förutsättningar som avses i 1 mom. har varit nära att bli uppfyllda. Utmätningsmannen ska vid prövning av om uppskov ska beviljas använda sin prövningsrätt på ett sådant tillbörligt sätt som förutsätts i 1 kap. 19 §. Det finns inget hinder för att utmätningsmannen beviljar uppskov med stöd av 2 mom. också på tjänstens vägnar, vilket är möjligt enligt den gällande bestämmelsen (RP 13/2005 rd, s.82). Uppskov kan enligt förslaget inte beviljas när ett uppskov väsentligt skulle äventyra den sökandes rätt att få betalning. Det ska inte heller vara möjligt med uppskov om arbetslösheten varat endast en kort tid, t.ex. endast några veckor.
Även längden på uppskovet är till skillnad från 1 mom. beroende av utmätningsmannens prövning. Uppskov kan beviljas för högst halva anställningstidens längd, dock inte mer än fyra månader. Uppskovet räknas från det arbetsförhållandet inleddes. När uppskovets längd övervägs ska man fästa uppmärksamhet vid gäldenärens omständigheter, bl.a. hur länge arbetslösheten har varat. Å andra sidan måste man också beakta vilket belopp som förväntas inflyta till sökanden efter uppskovet. Eftersom längden på uppskovet är beroende av utmätningsmannens prövning, tas det inte in någon uttrycklig bestämmelse om avrundning i momentet. I fråga om den absolut längsta längden är avrundningsregeln dock den som anges i 1 mom. Exempelvis ett arbetsavtal som ingåtts för fyra och en halv månad berättigar således som mest till ett tre månaders uppskov. I praktiken skulle dock uppskov i en sådan situation vanligen beviljas för kortare tid än tre månader.
Inte heller den uppskovstid som avses i 2 mom. räknas in i den i 52 § avsedda tid som berättigar till fria månader.
54 §.Underhållsbidrag. Den hänvisning till 51 § 2 mom. som finns i 2 mom. ändras till en hänvisning till den nya 51 a §, dit bestämmelsen om beviljande av uppskov med utmätning av lön på grundval av sysselsättning flyttas. Uppskov med utmätning kan således gälla indrivning av underhållsbidrag för barn endast om det finns vägande skäl till uppskov.
59 §.Betalningsplan. I paragrafhänvisningen i 1 mom. görs det en teknisk ändring som behövs på grund av att lagen får en ny 51 a §.
64 §.Periodisk näringsinkomst för fysiska personer. Enligt huvudregeln i 1 mom. undantas fem sjättedelar av en fysisk persons periodiska näringsinkomst från utmätning. Enligt 1 punkten i momentet kan gäldenären få behålla mer än fem sjättedelar, om gäldenären därmed kan fortsätta med näringsverksamheten eller om gäldenärens betalningsförmåga väsentligt har nedsatts av någon särskild orsak. I momentet tas det in en ytterligare grund för att minska det belopp som mäts ut, dvs. att gäldenären efter en lång period av arbetslöshet har sysselsatt sig som näringsidkare.
Tillägget är avsett att tillämpas i början av företagsverksamheten. På denna grund är det således ofta ändamålsenligt att under några månader efter att gäldenären blivit näringsidkare undanta ett större belopp av näringsinkomsten än det regelmässiga från utmätning. Med lång arbetslöshet avses arbetslöshet som fortgått i ca ett år. Utmätningsmannen har enligt paragrafen stor prövningsrätt när det gäller hur mycket som mäts ut av näringsinkomsten, och det är möjligt att också de övriga grunderna för att minska det belopp som mäts ut blir tillämpliga.
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Förslaget är av betydelse ur borgenärernas synvinkel när det gäller det egendomsskydd som föreskrivs i 15 § i grundlagen. Regleringen begränsar dock i mycket ringa utsträckning borgenärens rätt att få sina rättigheter med förmögenhetsvärde tillgodosedda. De föreslagna ändringarna gäller endast utsökningsgäldenärer som får arbete efter att ha varit arbetslösa minst ett år och som i och med sysselsättningen börjar omfattas av inkomstgränsutmätning.
När det gäller de gäldenärer som berörs av lagändringen är det fråga om att lindra och precisera förutsättningarna för uppskov med utmätningen samt att utöka maximiantalet uppskovsmånader från fyra till sex. I många fall blir borgenärerna i vilket fall som helst utan det belopp som ska inflyta vid inmätning när gäldenärerna inte blir sysselsatta på grund av svaga incitament, eftersom utmätning inte förrättas på arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning för arbetslösa.
I propositionen ges utmätningsmännen en möjlighet att vägra bevilja uppskov i sådana situationer som tyder på att rätten till uppskov missbrukas. För att det ska råda balans mellan längden på uppskovet och det belopp som förväntas inflyta efter det, sätts längden på uppskovet till hälften av arbetsförhållandets längd. Det föreslås att det synsätt som utgår från att underhållsbidragsskulder är primära bibehålls, vilket innebär att lagändringen inte inverkar på underhållsbidragsborgenärernas ställning.
Dessutom bör det beaktas att borgenärerna på längre sikt gynnas i det fall att uppskovet hjälper utsökningsgäldenärerna att etablera sig på arbetsmarknaden.
När propositionen bedöms bör det ur gäldenärssynpunkt också tas hänsyn till den i 18 § 1 mom. i grundlagen föreskrivna rätten till arbete. Propositionen främjar förutsättningarna för att denna rätt ska tillgodoses. Enligt 2 mom. i den paragrafen ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete.
Utifrån dessa omständigheter kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.