5
Remissvar
Utkastet till proposition var ute på remiss sommaren 2020. Utkastet sändes till 42 aktörer som representerade ministerier, myndigheter, sjukvårdsdistrikt, kommuner, andra med verkställighetsuppgifter inom hälso- och sjukvården, patient- och handikapporganisationer, de viktigaste centralorganisationerna på arbetsmarknaden och företrädare för försäkringsbranschen. Det kom in 20 yttranden sammanlagt.
Remissorganen förhöll sig i huvudsak positiva till förslaget, och det ansågs att reformen är behövlig och gör tillvägagångssätten tydligare. Förslaget ansågs särskilt göra förfarandena tydligare och snabbare för den skadelidande. I flera yttranden lyftes det också fram att propositionen behövs för att minska försäkringstagarnas kostnader, även om vissa remissorgan ansåg att förslaget inte är tillräckligt när det gäller att minska de totala kostnaderna. Dessutom föreslogs det vissa preciseringar av förslaget.
Förslaget har färdigställts vid social- och hälsovårdsministeriet utifrån remissvaren om utkastet till proposition.
6
Specialmotivering
6.1
Patientförsäkringslagen
6 §. Försäkringsskyldighet. Paragrafen ändras på finska på grund av ett skrivfel i 1 mom. i den paragraf som träder i kraft den 1 januari 2021. Av lagtekniska orsaker görs det en liten språklig ändring också i momentets svenska språkdräkt. Paragrafen ändras inte i sak.
13 §. Försäkringsbolagets rätt och skyldighet att bevilja en försäkring. Bestämmelsen i 2 mom. om ett försäkringsbolags skyldighet att bevilja försäkring föreslås bli preciserad. Enligt den nuvarande bestämmelsen får ett försäkringsbolag som bedriver patientförsäkringsverksamhet inte vägra bevilja och hålla i kraft en försäkring som ansökts hos det (s.k. avtalstvång). Avtalstvånget inbegriper en skyldighet för ett försäkringsbolag som faktiskt bedriver patientförsäkringsverksamhet att lämna ett motbud och bevilja en försäkring till alla försäkringstagare som uttryckligen begär en patientförsäkring av försäkringsbolaget i fråga. Det föreslås en sådan precisering av bestämmelsen att skyldigheten att bevilja och hålla i kraft en försäkring ska gälla sådan hälso- eller sjukvårdsverksamhet för vilken bolaget enligt sin koncession och sin fastställda bolagsordning har rätt att bevilja försäkring. Momentet behöver preciseras eftersom det inte är motiverat att påföra t.ex. ett försäkringsbolag som har bildats för att bevilja försäkringar enbart till sina ägarsammanslutningar eller till en på något annat sätt i förväg avgränsad kundkrets en skyldighet att tillhandahålla och bevilja andra försäkringsskyldiga sammanslutningar försäkring. En förutsättning för att vägra bevilja en försäkring ska vara att försäkringsbolaget har gjort en sådan avgränsning när det sökte koncession hos Finansinspektionen. En ytterligare förutsättning är att detta nämns i försäkringsbolagets bolagsordning. Bestämmelsen kan således inte användas till kundspecifikt val av risker, utan vägrandet bör basera sig på en till sin natur allmän avgränsning av bolagets verksamhet och allmänt strategiskt val av kundsegmentering. I 17 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) finns en liknande bestämmelse.
Patientförsäkringsverksamhetens karaktär och utvecklingen på marknaden kan leda till ett sådant oönskat resultat att de försäkringsbolag som för närvarande är verksamma på patientförsäkringsmarknaden överraskande avstår från att tillhandahålla patientförsäkring för en viss kundgrupp, vilket rentav kan leda till att denna försäkring inte går att få på marknaden. Detta kan äventyra försäkringsskyddets existens och de skadelidandes ställning. Därför föreslås det att ett försäkringsbolag som bedriver patientförsäkringsverksamhet ska åläggas en skyldighet att inom utsatt tid meddela social- och hälsovårdsministeriet om försäkringsbolaget inte längre har för avsikt att i fortsättningen tillhandahålla en försäkring som avses i lagen eller kommer att begränsa beviljandet av försäkring genom en ändring av koncessionen eller bolagsordningen. I fråga om försäkringsbolag som inte tidigare har bedrivit patientförsäkringsverksamhet gäller tidsfristen endast de ändringar i koncessionen eller bolagsordningen som görs efter det att patientförsäkringsverksamheten inleddes. Förfarandet med ett meddelande tryggar försäkringstagarens ställning och ger lagstiftaren en skälig tid att bedöma alternativa sätt att ordna försäkringsskyddet på och göra eventuella ändringar i lagstiftningen.
29 §. Andra förmåns- och ersättningssystems inverkan på den skadelidandes rätt till ersättning. I 1 mom. anges huvudregeln, att den skadelidandes rätt att få ersättning ur patientförsäkringen är oberoende av om den skadelidande har rätt till ersättning med stöd av någon annan lag, om inte något annat följer av 2 mom. eller 30 §. Hänvisningen till 3 mom. stryks. Där föreskrivs det för närvarande att patientförsäkringen är primär i förhållande till det lagstadgade arbetspensionssystemet. Eftersom patientförsäkringen ur den skadelidandes synvinkel enligt förslaget ska vara sekundär i förhållande till förmåner enligt arbetspensionslagarna, föreslås 3 mom. bli upphävt.
45 §. Patientförsäkringscentralens regressrätt mot den som orsakat skadan. I paragrafen föreskrivs det om situationer där den skadelidandes rätt att av den skadeståndsansvarige som orsakat patientskadan eller dennes arbetsgivare kräva ersättning till högst det belopp som Patientförsäkringscentralen har betalat övergår till Patientförsäkringscentralen. Eftersom det är möjligt att uttrycket den som orsakat patientskadan kan anses avse endast den som har handlat oaktsamt, föreslås det att 1 mom. preciseras så att uttrycket tredje man används i stället för den som orsakat patientskadan eller dennes arbetsgivare. Begreppet tredje man omfattar alla dem som är ansvariga för skador på basis av ett skadeståndsansvar utanför ett gällande avtalsförhållande. Det är särskilt viktigt att regressrätten utnyttjas i situationer där Patientförsäkringscentralen har betalat ersättning på grund av säkerhetsbrister i en i 23 § 1 mom. 3 punkten avsedd implanterad produkt. Genom preciseringen av bestämmelsens ordalydelse säkerställer man bl.a. att regressrätten vid en produktansvarsskada alltid kan riktas också mot den som importerar eller marknadsför en produkt och som kan vara ansvarig för en produktskada utan egen oaktsamhet.
46 §. Patientförsäkringscentralens regressrätt mot andra utbetalare av förmåner. Paragrafen innehåller bestämmelser om situationer där Patientförsäkringscentralen har hunnit betala ersättning ur patientförsäkringen trots att denna är ett sekundärt ersättningssystem. Då övergår den skadelidandes rätt att få ersättning via det primära ersättningssystemet till Patientförsäkringscentralen, dock högst till ett belopp som motsvarar den ersättning som Patientförsäkringscentralen har betalat. I regel klarnar patientförsäkringens ersättningsansvar i praktiken i efterhand, men med tanke på en motsatt situation måste det i lagen tas ställning till förhållandet mellan systemen. Bestämmelsen ger således uttryck för den allmänna skadeståndsrättsliga principen om berikandeförbud. Ordalydelsen föreslås bli preciserad.
Hänvisningen i andra meningen till förmåner enligt arbetspensionslagarna behöver strykas eftersom det föreslås att 29 § 3 mom. ska upphävas. Eftersom patientförsäkringen åter blir sekundär i fråga om arbetspensioner och familjepensioner, behöver den rätt till ersättning eller förmån som den som har betalat förmånen har, och som övergår till Patientförsäkringscentralen, inte särskilt nämnas. Däremot övergår den skadelidandes rätt att få en förmån med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) fortfarande inte till Patientförsäkringscentralen.
47 §. Försäkringsanstaltens regressrätt mot Patientförsäkringscentralen. Enligt 1 mom. gäller försäkringsanstalters regressrätt bl.a. en arbetspensionsförmån som betalas till den skadelidande med stöd av arbetspensionslagarna. Eftersom ersättning som ur patientförsäkringen betalas för inkomstbortfall och förlust av underhåll inte längre ska ge regressrätt i fråga om ålders- och familjepension enligt arbetspensionslagarna, föreslås det att hänvisningen till förmåner enligt någon av de lagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare stryks i 1 mom.
Till paragrafen föreslås det bli fogat ett nytt 3 mom. enligt vilket patientförsäkringen i sista hand har finansieringsansvaret. I momentet sägs det att en pensionsanstalt som har betalat en förmån med stöd av någon av de lagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare har rätt att av Patientförsäkringscentralen återfå invalidpension och rehabiliteringsförmån som pensionsanstalten har betalat.
48 §. Fördelningssystemet och de kostnader som ska täckas ur det. Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringsbolagens deltagande i finansieringen av de kostnader som avses i paragrafen via det s.k. fördelningssystemet. I 2 mom. 1─5 punkten föreskrivs det om fördelningskostnaderna. Eftersom de ersättningar för rehabilitering som avses i 25 och 26 § inte är förenade med något långvarigt ansvar som är särskilt svårt att bedöma är det inte motiverat att täcka dessa ersättningar via fördelningssystemet. Därför föreslås det att hänvisningen i 2 mom. 4 punkten till de paragraferna stryks. Samtidigt korrigeras hänvisningarna i 3 och 4 mom. till hänvisning till 2 mom. 4 punkt som ändrats att gälla stora skador.
57 §. Patientförsäkringscentralens rätt att göra anmälan. Paragrafen föreslås bli utökad med rätt för Patientförsäkringscentralen att informera även Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) om omständigheter som kommit till centralens kännedom och som kan äventyra patientsäkerheten. De tillsynsuppgifter som gäller produkter och utrustning för hälso- och sjukvård överförs den 1 januari 2020 från Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Brister i produkterna och utrustningen kan försämra patientsäkerheten avsevärt. Därför behöver Patientförsäkringscentralen ges rätt att på eget initiativ och trots sekretessbestämmelserna informera även Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet om omständigheter som kommit till centralens kännedom och som kan äventyra patientsäkerheten.
6.2
Lagen om Patientförsäkringscentralen
9 §. Styrelsens sammansättning och dess uppgifter. Det föreslås en ändring av bestämmelsen i 2 mom. om styrelsens sammansättning. Enligt paragrafen i den lag som träder i kraft den 1 januari 2021 ska styrelsen ha minst fem ledamöter. Antalet försäkringsbolag som beviljar patientförsäkringar har minskat sedan några försäkringsbolag har meddelat att de slutar bedriva patientförsäkringsverksamhet. Därför behöver minimiantalet ledamöter i Patientförsäkringscentralens styrelse sänkas. Enligt förslaget ska styrelsen ha minst tre ledamöter.
6.3
Lagen om pension för arbetstagare
25 §. Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Enligt förslaget ska rehabilitering inom ramen för patientförsäkring inte längre nämnas i 1 mom. 3 punkten. Yrkesinriktad rehabilitering enligt patientförsäkringslagen ska vara sekundär i förhållande till rehabilitering enligt arbetspensionssystemet.
92 §. Förmåner som dras av från pension. Eftersom patientförsäkringen i fortsättningen ska vara sekundär i förhållande till arbetspensionerna föreslås det att 1 mom. 6 punkten upphävs.
94 §. Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. Eftersom patientförsäkringen i fortsättningen ska vara sekundär i förhållande till arbetspensionerna föreslås det att hänvisningarna i 1 mom. till patientförsäkringslagen stryks.
95 §. Regressrätt. Det föreslås att nya 4 och 5 mom. fogas till paragrafen. Enligt det nya 4 mom. har pensionsanstalten rätt att av Patientförsäkringscentralen återkräva ett belopp som motsvarar den arbetspension som dragits av från en ersättning för inkomstbortfall som bestämts enligt patientförsäkringslagen. En förutsättning för regressrätten är att arbetstagarens arbetsoförmåga orsakas av ett skadefall som ska ersättas enligt patientförsäkringslagen. Pensionsanstaltens regressrätt ska gälla en förmån inom ramen för yrkesinriktad rehabilitering samt invalidpension. Regressrätten upphör senast när pensionen ändras till ålderspension. Om patientskadan inträffar när personen redan får ålderspension uppkommer ingen regressrätt. Det nya 5 mom. avses gälla situationer där invalidpension och rehabiliteringsförmån beviljas för en tid för vilken ersättning enligt patientförsäkringslagen redan har betalats utan beaktande av arbetspensionen. I dessa situationer kan pensionsanstalten innehålla den del av invalidpensionen som pensionssökanden redan har fått som ersättning av Patientförsäkringscentralen. Pensionstagaren ska betalas invalidpension eller rehabiliteringsförmån endast till den del pensionen eller förmånen i fråga överstiger beloppet av ersättningen ur patientförsäkringen.
När ersättning för inkomstbortfall enligt patientförsäkringslagen bestäms ska arbetspension dras av från ersättningen, eftersom inkomstbortfall inte anses ha uppkommit till den del den skadelidande har rätt till arbetspension. Om arbetspension ännu inte har beviljats när ersättningen för inkomstbortfall bestäms, kan arbetspensionen inte minskas.
Utan den föreslagna bestämmelsen skulle arbetspensionsanstalten i situationer där arbetspension beviljas retroaktivt efter sådan ersättning för inkomstbortfall som avses i patientförsäkringslagen vara tvungen att betala pensionssökanden arbetspension till fullt belopp och därefter ansöka om ersättning hos Patientförsäkringscentralen med stöd av regressrätten. Detta kunde leda till att en ersättning som betalats enligt patientförsäkringslagen återkrävs av den skadelidande.
206 §. Pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. Till 1 mom. föreslås det bli fogat en ny 9 punkt där det föreskrivs om pensionsanstalternas rätt att lämna ut uppgifter till Patientförsäkringscentralen för fastställande av innehållet i den rätt som avses i 95 § 4 och 5 mom. i situationer där en persons arbetsoförmåga är en följd av ett skadefall som ska ersättas enligt patientförsäkringslagen. Pensionsanstalten har i gällande lag motsvarande rätt att lämna ut uppgifter till den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999).
Enligt 54 § 1 mom. 1 punkten i patientförsäkringslagen har Patientförsäkringscentralen trots sekretessbestämmelserna rätt att av en pensionsanstalt få uppgifter om den skadelidandes eller ersättningsberättigades anställningsförhållanden, företagararbete och inkomster, förmåner som utbetalats till honom eller henne och om andra omständigheter som är behövliga för avgörandet av ersättningsansvaret. För att uppgifter ska lämnas ut från en pensionsanstalt till Patientförsäkringscentralen med stöd av den bestämmelsen förutsätts det en begäran om uppgifter. I vissa fall förutsätter tillgodoseendet av regressrätten enligt 95 § i lagen om pension för arbetstagare emellertid att pensionsanstalten har möjlighet att på eget initiativ meddela Patientförsäkringscentralen beloppet av den utbetalda pensionen och den tid pensionen hänför sig till samt tillräckliga identifieringsuppgifter om pensionssökanden. Dessutom behöver pensionsanstalten i vissa fall kunna informera om att personen i fråga har råkat ut för ett skadefall enligt patientförsäkringslagen och vilken dag skadefallet har inträffat, för att regressrätten ska kunna tillgodoses.
Verkställigheten av arbetspensioner och ersättningar enligt patientförsäkringslagen är lagstadgade uppgifter. Behandlingen av de personuppgifter som avses i den föreslagna bestämmelsen grundar sig på artikel 6.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), dvs. behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. När det gäller uppgifter om ett skadefall grundar sig behandlingen av personuppgifter dessutom på artikel 9.2 b i förordningen. Där anges det att behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter är lagenlig om den är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt medlemsstaternas nationella rätt.
6.4
Lagen om pension för företagare
I 22, 85, 87 och 88 § föreslås det i fråga om inverkan av och regressrätt för dels förmåner som dras av från pension, dels förmåner eller pensioner som är primära likadana ändringar som ovan föreslås när det gäller ändringen av lagen om pension för arbetstagare.
146 §. Tillämpliga bestämmelser. Det föreslås att de tekniska fel som ingår i paragrafen korrigeras. Hänvisningen i den finskspråkiga paragrafen till 7 kap. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen) finns felaktigt i 2 mom. 5 punkten trots att denna hänvisning ska gälla hela 2 mom. Felet föreslås bli korrigerat genom att hänvisningen i 2 mom. 5 punkten stryks och paragrafen får ett nytt 5 mom. enligt vilket det vid tillämpningen av 2 mom. i fråga om utlämnande av uppgifter gäller vad som i 7 kap. i offentlighetslagen föreskrivs om undantag från och upphörande av sekretess. Bestämmelsen motsvarar 191 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Lagens svenska språkdräkt motsvarar inte den finska. I den svenskspråkiga paragrafen har hänvisningen till 7 kap. i offentlighetslagen ursprungligen ingått i ett eget 3 mom., som senare har ändrats så att hänvisningen helt och hållet saknas i den gällande paragrafen. Dessutom har paragrafen ett extra 5 mom. med en onödig och föråldrad bestämmelse. Paragrafens 5 mom. föreslås bli ändrat så att den gällande bestämmelsen ersätts med en hänvisning till 7 kap. i offentlighetslagen. På så sätt fås bestämmelsens språkversioner att motsvara varandra.
6.5
Lagen om sjömanspensioner
I 25, 97, 99 och 100 § föreslås det i fråga om inverkan av och regressrätt för dels förmåner som dras av från pension, dels förmåner eller pensioner som är primära likadana ändringar som ovan föreslås när det gäller ändringen av lagen om pension för arbetstagare.
6.6
Lagen om pension för lantbruksföretagare
Enligt förslaget ska rehabilitering inom ramen för patientförsäkring inte längre nämnas i 42 §. Yrkesinriktad rehabilitering enligt patientförsäkringslagen ska vara sekundär i förhållande till rehabilitering enligt arbetspensionssystemet.
6.7
Pensionslagen för den offentliga sektorn
I 22, 96, 98 och 99 § föreslås det i fråga om inverkan av och regressrätt för dels förmåner som dras av från pension, dels förmåner eller pensioner som är primära likadana ändringar som ovan föreslås när det gäller ändringen av lagen om pension för arbetstagare.
Dessutom föreslås det till 157 a § bli fogat en bestämmelse om Kevas rätt att lämna ut uppgifter till Patientförsäkringscentralen, vid sidan av det som i paragrafen föreskrivs om utlämnande av uppgifter till den som är ersättningsskyldig enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Samtidigt ändras bestämmelsens hänvisning i fråga om den regressrätt som avses i 99 §.
6.8
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
81 §. Arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall. I paragrafen föreskrivs om vissa prestationer som räknas till den arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall. Det föreslås att det till förteckningen i 1 mom. fogas en ny 4 punkt enligt vilken i 33 b § 3 mom. i inkomstskattelagen (1535/1999) avsedd dividend som grundar sig på en arbetsinsats ska betraktas som vederlag för arbete och räknas som arbetsinkomst som utgör grund för pension. Dividend som grundar sig på en arbetsinsats betraktas vid beskattningen som lön eller arbetsersättning som beskattas som förvärvsinkomst till den del grunden för dividendutdelningen är en arbetsinsats som dividendtagaren eller någon inom denna persons intressesfär har gjort. Dividenden utgör inkomst för den vars arbetsinsats det gäller. Av denna anledning är en dividend som baserar sig på en arbetsinsats en prestation som ska jämföras med vederlag som betalas för arbete och som betalas i form av en dividend för arbetsinsatsen. Det föreslås att denna dividend räknas in i den arbetsinkomst som ligger till grund för en ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.
Enligt 3 mom. 12 punkten betraktas en vinstandel eller utdelning som en delägare i ett bolag har lyft inte som vederlag för arbete. Efter tillägget till 1 mom. är det nödvändigt att det i olika bestämmelser i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs att dividender som betalas för olika prestationer hör till den arbetsinkomst som ligger till grund för en ersättning för inkomstbortfall. Därför föreskrivs i 3 mom. 12 punkten om dividend som inte omfattas av begreppet arbetsinkomst. För att förhållandet mellan bestämmelserna och tillämpningen av dem ska förtydligas, behöver 3 mom. 12 punkten preciseras så att det av bestämmelsen framgår att den tillämpas om inte något annat följer av 1 mom. 4 punkten.
Den föreslagna nya bestämmelsen innebär att lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar omfattar sådan dividend och sådant överskott som delas ut för aktier eller andelar i aktiebolag och andelslag och på vilka bestämmelserna i 33 b § 3 mom. i inkomstskattelagen tillämpas. Dividend som grundar sig på någon annan än delägarens arbetsinsats, t.ex. en person inom delägarens intressesfär, betraktas när lagen tillämpas som arbetsinkomst som utgör grund för den persons pension vars arbetsinsats det gäller. Till denna del medför den nya bestämmelsen ingen förändring av nuläget. Den föreslagna nya bestämmelsen ändrar inte på fastställandet av de inkomster som omfattas av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar i fråga om annan dividend än den i bestämmelsen avsedda dividenden för en arbetsinsats. Dividend för en arbetsinsats kan vid beskattningen delas ut av aktiebolag, andelslag, inhemska sparbanker, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.
I lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs det separat om anställningsoptioner och aktiepremier. Lagens 81 § 3 mom. 4 punkt gäller anställningsoptioner och 5 punkten gäller aktiepremier. Det föreslås att ordalydelsen i momentets 4 punkt preciseras så att skillnaden mellan begreppet anställningsoption som används i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och begreppet anställningsoption som används vid beskattningen framgår tydligare. I punkten ska det tas in en precisering som hänvisar till 5 punkten och som klargör att bestämmelsen om anställningsoptioner i 4 punkten tillämpas, om inte något annat följer av bestämmelsen om aktiepremier i 5 punkten och det är fråga om en sådan premie som enligt 5 punkten betraktas som vederlag för arbete. Preciseringen motsvarar lagens syfte och den praxis som ska iakttas.
Enligt den gällande 3 mom. 4 punkten betraktas en förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption inte som vederlag för arbete. Det föreslås att det i punkten tas in en ny bestämmelse enligt vilken en förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption dock, med avvikelse från den ovannämnda huvudregeln, under vissa förutsättningar är arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall.
En förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption betraktas i princip inte som vederlag för arbete, eftersom värdet på den förmån som fås från anställningsoptionen fastställs på basis av utvecklingen av aktiens värde, och arbetstagarens arbetsinsats inte har någon direkt inverkan på beloppet av den förmån som fås från anställningsoptionen. När man avtalar om förmånen kan det inte på samma sätt som i fråga om lön göras en exakt bedömning av arbetstagarens behållning.
Om aktiens avtalade teckningspris vid tidpunkten för överlåtelsen av optionen dock är klart lägre än aktiens marknadspris, bildas beloppet av den förmån som fås från anställningsoptionen inte i huvudsak på basis av aktiernas framtida kursutveckling utan arbetstagaren får redan då optionsrätten överlåts en förmån med ett värde i pengar som kan bedömas exakt. Den förmån som arbetstagaren får vid tidpunkten för överlåtelsen av optionen betraktas då som vederlag för arbete när lagen tillämpas. Förmånens belopp är skillnaden mellan aktiens avtalade teckningspris och aktiens gängse värde vid tidpunkten för överlåtelsen av optionen.
Det föreslås att det i lagen tas in ett preciserande omnämnande av den princip som ska iakttas när lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas. Om den ovan beskrivna anställningsoptionsförmånen till underpris används inom ett år från det att optionen erhölls, ska förmånen räknas som inkomst enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Om anställningsoptionsförmånen till underpris används först minst ett år efter det att optionen erhölls, anses arbetstagarens arbetsinsats inte ha någon direkt inverkan på den erhållna förmånens slutliga belopp och förmånen betraktas inte som vederlag för arbete.
Den förmån som fås från en anställningsoption är arbetsinkomst som utgör grund för en ersättning för inkomstbortfall, om det avtalade teckningspriset för en aktie som tecknas med en anställningsoption är väsentligt lägre än aktiens gängse värde då optionen ges och förmånen används före det har gått minst ett år efter det att förmånen erhölls. Vad som avses med väsentlig skillnad ska fastställas från fall till fall. Aktiens avtalade teckningspris kan anses klart understiga aktiens gängse värde, om det avtalade teckningspriset är mindre än 50 procent av aktiens gängse värde då optionen gavs. Beloppet av den förmån som omfattas av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och som bildas av en anställningsoptionsförmån till underpris ska, liksom i nuläget, bedömas enligt tidpunkten för överlåtelsen av optionsrätten, men förmånen ska beaktas som inkomst först då optionsförmånen används, inte då optionen ges, såsom i nuläget. Arbetsgivaren ska då optionen används kontrollera om man vid överlåtelsen av optionen har avtalat om att aktiens teckningspris är väsentligt lägre än aktiens gängse värde vid tidpunkten då optionen ges och om optionsförmånen till underpris har använts före det har gått minst ett år från det att optionsförmånen gavs. I fråga om en anställningsoptionsförmån till underpris anses det förmånsbelopp som omfattas av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar vara skillnaden mellan aktiens avtalade teckningspris och aktiens gängse värde vid tidpunkten för överlåtelsen av optionen. Arbetsgivaren ska då anställningsoptionen används meddela den andel av förmånen som omfattas av lagen till inkomstregistret.
I paragrafens 3 mom. 5 punkt föreskrivs det om aktiepremier. Det föreslås att termen fondbörs uppdateras i enlighet med lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017). Termen fondbörs ersätts med reglerad marknad och multilateral handelsplattform. Definitioner av dessa termer finns i den lagen. Ändringen av termerna är en teknisk ändring.
Det föreslås dessutom att ordalydelsen i momentets 5 punkt preciseras så att det av bestämmelsen tydligt framgår att värdet på en förmån som fås i form av en premie ska fastställas på basis av värdeutvecklingen av de aktier som avses i bestämmelsen under en tid på minst ett år från det att premien utlovas till det att den ges (ett års väntetid). Granskningstiden för den väntetid på ett år som avses i bestämmelsen om aktiepremier anses börja från det att premien utlovas och upphöra när premien ges. En premie anses ha getts när personen får äganderätt till premien. Överlåtelsebegränsningen som gäller aktier inverkar inte på tidpunkten då premien ges. Den tolkning av när premien utlovas och ges som beskrivs ovan motsvarar etablerad praxis vid tillämpningen av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Om en aktiepremie dock belastas efter överförandet av äganderätten, t.ex. av en villkorlig återbetalningsskyldighet som hänför sig till anställningsförhållandets kontinuitet eller uppfyllande av arbetsgivarbolagets resultatmål och dessutom av en begränsning av rätten att överlåta aktien, anses aktiepremien ha getts först när den villkorliga återbetalningsskyldigheten och överlåtelsebegränsningen upphör och personen äger aktiepremien och kan förfoga över den.
6.9
Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete
12 §. Ikraftträdande. Lagen har varit i kraft temporärt sedan ingången av 2010, och dess giltighetstid har förlängts till utgången av 2020. Giltighetstiden för den temporära lagen föreslås bli förlängd från ingången av 2021 till utgången av 2022.