7.1
Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 §. Definitioner. Till 1 mom. fogas en definition av lönesubventionerat arbete i 11 punkten och en definition av ekonomisk verksamhet i 12 punkten.
Definition av begreppet lönesubventionerat arbete i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har tidigare använts för att omfatta både lönesubventionerat arbete och sådant arbete för vilket statliga ämbetsverk eller inrättningar har anvisats anslag. Den föreslagna definitionen omfattar dessutom sådant arbete för vilket arbetsgivaren har beviljats det föreslagna sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år. Med anledning av definitionen avses med lönesubventionerat arbete i 2 kap. 6 och 7 § och i 3 kap. 3 och 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt i 2 a kap. 9 och 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa också sådant arbete som stöds med det föreslagna sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år.
Definitionen av ekonomisk verksamhet följer definitionen i Europeiska unionens regler om statligt stöd och är avsedd för sådana situationer där det fastställs att någon ekonomisk fördel omfattas av reglerna om statligt stöd.
3 a §.Tillämpning av den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. I paragrafen stryks omnämnandet av näringsverksamhet. Begreppet näringsverksamhet finns inte i Europeiska unionens regler om statligt stöd, och därför slopas tillämpningen av den i den nationella lagstiftningen om statligt stöd. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt om tillämpningen av gruppundantagsförordningen när sådant stöd som avses i denna lag har beviljats i enlighet med gruppundantagsförordningen med den skillnaden, att det i paragrafen inte särskilt hänvisas till de allmänna förutsättningar som föreskrivs i kapitel I i gruppundantagsförordningen och de särskilda förutsättningar som fastställts för stödformen i fråga, utan till hela gruppundantagsförordningen. Den nuvarande gruppundantagsförordningen är i kraft till och med den 31 december 2023. Formuleringen av paragrafen omfattar dock sådana situationer där förordningen skulle ändras under den nationella lagens giltighetstid.
5 kap. Arbetskraftsutbildning
7 §. Gemensam anskaffning av utbildning. I det föreslagna 3 mom. ersätts begreppet ”arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet” med begreppet ”arbetsgivare som bedriver ekonomisk verksamhet” för att motsvara begreppen i Europeiska unionens regler om statligt stöd. Med ”ekonomisk verksamhet” avses tillhandahållande av varor och tjänster på marknaden, vilket innebär att definitionen är mer omfattande än det nuvarande begreppet ”näringsverksamhet”.
7 kap Lönesubvention
1 §. Lönesubvention. I det föreslagna 1 mom. definieras lönesubvention på motsvarande sätt som för närvarande som stöd som beviljas arbetsgivare för lönekostnaderna för att anställa arbetslösa arbetssökande. Lagen ska synliggöra att ett ytterligare syfte med lönesubventionerat arbete kan vara att stödja möjligheterna för arbetstagare med funktionshinder och långtidsarbetslösa som fyllt 60 år att få arbete och delta i arbetslivet. Preciseringen behövs, eftersom grunden för beviljande av lönesubvention i fråga om ovannämnda målgrupper inte är en bristfällig yrkeskompetens och det primära syftet med lönesubvention således inte är att förbättra yrkeskompetensen, utan att främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättning eller sjukdom att få arbete och stanna kvar i arbetet på lika villkor som andra samt att främja att långtidsarbetslösa som fyllt 60 år deltar i arbetslivet. Språkdräkten ses över i bestämmelsen utan att sakinnehållet ändras.
Det gällande 7 kap. 2 § 3 mom. överförs som sådant till 1 § 2 mom. I beslutet om lönesubvention kan för arbetsgivaren på motsvarande sätt som för närvarande ställas sådana villkor som är behövliga med avseende på den arbetssökande och syftet med subventionen. Arbets- och näringsbyrån ska fästa särskild uppmärksamhet vid de mål som ställts upp i fråga om kompetensutvecklingen för den som anställs med subventionen och hur det subventionerade arbetet hjälper personen nå dessa mål. I villkoren kan man till exempel precisera hurdant särskilt stöd eller hurdan handledning arbetsgivaren förutsätts erbjuda arbetstagaren medan det lönesubventionerat arbetet varar för att kompetens ska kunna nås. Med särskilt stöd avses situationer där arbetsgivaren förbinder sig att tillgodose ett större behov av introduktion och handledning än för andra arbetstagare hos den som anställts med subvention samt att bedöma hur arbetstagarens kompetens utvecklas i arbetet. Vid behov ska arbetsgivaren kunna lämna rapporter som gäller kompetensutvecklingen i lönesubventionerat arbete.
Om arbets- och näringsbyrån bedömer att det förutom lönesubvention behövs också annan arbetskraftsservice kan den i beslutet om lönesubvention ställa som villkor att arbetstagaren ska ha rätt att delta i annan arbetskraftsservice under perioden med lönesubvention så att arbetstiden och den tid som går åt till arbetskraftsservice tillsammans inte överstiger den ordinarie maximiarbetstiden i branschen. Arbetsgivaren kan dock inte förutsättas delta i kostnaderna för sådana tjänster som en förutsättning för beviljande av lönesubvention, och arbetsgivaren kan inte åläggas en skyldighet att använda arbetstid för att delta i servicen. Arbetsgivaren ska dock, om han eller hon så önskar, ha rätt att delta i kostnaderna för den service som erbjuds utöver lönesubventionen eller att frivilligt erbjuda utbildning vid sidan av arbetet. Arbetsgivaren ska ha rätt att besluta om huruvida arbetstagaren kan använda arbetstid för att delta i sådan service.
2 §. Lönesubvention för förbättring av yrkeskompetensen. I paragrafen föreskrivs det om beviljande av lönesubvention för förbättring av yrkeskompetensen. I paragrafens 1 mom. definieras de grupper av arbetssökande vars sysselsättning kan främjas genom kompetensutveckling i lönesubventionerat arbete. De föreslagna målgrupperna motsvarar i huvudsak de grupper av arbetssökande som definieras i 7 kap. 6 § 1 mom., för vilkas sysselsättning lönesubvention för närvarande beviljas som stöd enligt gruppundantagsförordningen för arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet. Det att en arbetslös arbetssökande hör till målgruppen innebär dock inte att den personen eller den anställande arbetsgivaren har rätt till lönesubvention. Dessutom förutsätter beviljande av lönesubvention att arbets- och näringsbyrån gör en bedömning av huruvida de villkor för beviljandet av lönesubvention som anges i 2 mom. uppfylls.
Enligt 1 punkten i momentet omfattar målgruppen för lönesubvention personer i åldersgruppen 15–24 år och enligt 2 punkten personer som har fyllt 50 år. Åldersvillkoret avser åldern vid den tidpunkt då lönesubvention beviljas. För att lönesubvention ska kunna beviljas för anställning av en arbetslös arbetssökande i åldern 25–49 år, ska den arbetssökande uppfylla något av villkoren i 3–5 punkten eller vara en sådan arbetssökande som avses i 7 §, det vill säga ha en skada eller sjukdom som gör det svårare att få arbete. Dessutom kan lönesubvention beviljas för läroavtalsutbildning för alla arbetslösa arbetssökande som uppfyller de villkor som anges i 2 mom.
I den föreslagna 1 mom. 3 punkten preciseras ordalydelsen ”saknar yrkesutbildning” i gällande 7 kap. 6 § 1 mom. 3 punkten så att den gäller dem som inte har genomgått utbildning på andra stadiet. Med utbildning på andra stadiet avses studentexamen enligt lagen om studentexamen (502/2019) och yrkesexamen enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017). En person som avlagt en med dessa examina jämförbar utländsk examen på andra stadiet faller också utanför målgruppen. Utbildning ska fortsättningsvis inte utgöra något hinder för lönesubvention om den arbetslösa arbetssökande hör till någon annan målgrupp, till exempel åldersgruppen under 25 år eller över 50 år, förutsatt att arbetssökanden trots utbildningen bedöms ha brister i yrkeskompetensen.
Personer som enligt lagen om främjande av integration är berättigade till en integrationsplan ingår enligt den föreslagna 1 mom. 4 punkten i målgruppen för lönesubvention. Enligt 12 § i lagen om främjande av integration är invandrare berättigade till en integrationsplan om de är arbetslösa arbetssökande enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller om de annat än tillfälligt får utkomststöd enligt lagen om utkomststöd. Eftersom lönesubvention endast kan beviljas för arbetslösa arbetssökande avses med invandrare personer som enligt lagen om främjande av integration har rätt till en integrationsplan, om de är arbetslösa arbetssökande som har en gällande integrationsplan eller om en integrationsplan ännu inte har utarbetats.
Enligt den föreslagna 1 mom. 5 punkten kan lönesubvention beviljas för anställning av en sådan arbetslös arbetssökande som inte har förvärvsarbetat under de senaste sex månaderna. Med förvärvsarbete avses både arbete i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och arbete som företagare. Som tid i arbete betraktas inte sådan tid då ett anställningsförhållande är i kraft men arbetsgivaren i verkligheten inte erbjuder något som helst arbete. Till exempel personer som är permitterade på heltid eller som anställts med så kallade nolltimmarsavtal och inte erbjudits några arbetstimmar betraktas som personer utan arbete. Däremot anses det inte att en person är utan arbete om det finns ett anställningsförhållande som har varit i kraft och personen på eget initiativ har låtit bli att arbeta. Den föreslagna tolkningen är endast relevant för tillämpningen av bestämmelsen och inverkar inte på definitionen av arbetslös i 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten eller på hur denna ska tolkas.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om de förutsättningar på basis av vilka arbetskraftsmyndigheten ska bedöma huruvida lönesubvention kan beviljas för att främja möjligheterna till sysselsättning för en sådan arbetssökande som avses i 1 mom. 1–5 punkten. Förutsättningarna för beviljande motsvarar till sitt innehåll gällande 7 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten samt 2 mom.
3 §. Villkor som gäller arbetsgivare i fråga om lönesubvention. I paragrafen motsvarar 1 mom. i huvudsak det nuvarande 7 kap. 3 § 1 mom. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om att lönesubvention också kan beviljas välfärdsområden. Med avvikelse från nuläget ska lönesubvention dock inte i fortsättningen kunna beviljas en fysisk person som inte bedriver ekonomisk verksamhet, det vill säga tillhandahåller tjänster eller varor på marknaden. Ändringen innebär att hushåll i egenskap av arbetsgivare inte omfattas av lönesubvention. Ändringen hindrar inte att lönesubvention beviljas fysiska personer som är yrkesutövare eller näringsidkare och som anställer en arbetstagare för sin verksamhet. Beviljande av lönesubvention förutsätter i fortsättningen alltid ett FO-nummer av arbetsgivaren.
I det föreslagna 2 mom. konstateras det att den allmänna gruppundantagsförordningen tillämpas på lönesubvention och de situationer definieras där lönesubvention inte beviljas som stöd enligt gruppundantagsförordningen. Det är således inte längre nödvändigt att i paragrafen särskilt ange de grupper av arbetssökande som definieras i det nuvarande 6 § 1 mom., för vilkas sysselsättning lönesubvention beviljas som stöd enligt gruppundantagsförordningen. Med undantag för läroavtalsutbildning är det inte möjligt att bevilja lönesubvention för att främja sysselsättningen av andra arbetssökande än sådana som omfattas av tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen. I föreslagna 2 mom. 1 och 2 punkten föreskrivs det att lönesubvention som beviljats för verksamhet som inte betraktas som verksamhet på den konkurrensutsatta marknaden enligt 126 § i kommunallagen eller som beviljats för verksamhet som inte betraktas som verksamhet på den konkurrensutsatta marknaden enligt 131 § i lagen om välfärdsområden ska beviljas som så kallat annat stöd, det vill säga att Europeiska unionens regler om statligt stöd inte ska tillämpas på subventionen eftersom kommunens eller välfärdsområdets verksamhet inte betraktas som ekonomisk verksamhet i dessa fall. Enligt den föreslagna 8 § kan lönesubvention beviljas som så kallat annat stöd eller som stöd som beviljas på basis av en de minimis-förordning, men inte som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. På stöd för läroavtalsutbildning eller stöd enligt den föreslagna 9 § tillämpas alltid någon av de minimis-förordningarna när lönesubvention beviljas för ekonomisk verksamhet.
Det föreslås att det i 3 mom. 1 punkten förenas den nuvarande 7 kap. 3 § 2 mom. 1 punkten och 3 mom. Bestämmelsen skulle ändras innehållsmässigt så att det inte längre är ett villkor för beviljande av lönesubvention att återanställa en arbetstagare som sagts upp av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker, utan att villkoren för beviljande av lönesubvention uppfylls om arbetsgivaren efter uppsägningen har anställt arbetstagare så att antalet arbetstagare som står i anställningsförhållande till arbetsgivaren vid tidpunkten för beviljandet av lönesubventionen är minst lika stort som antalet arbetstagare vid tidpunkten för uppsägningen. Ändringen befriar inte arbetsgivaren från den i arbetsavtalslagen föreskrivna skyldigheten att återanställa uppsagda arbetstagare. Om en uppsagd person som omfattas av återanställningsskyldighet enligt arbetsavtalslagen inte tar emot erbjudet arbete, kan arbetsgivaren uppfylla villkoren för lönesubvention genom att anställa någon annan. Det väsentliga är att antalet arbetstagare som står i anställningsförhållande till arbetsgivaren under de 12 månader som föregår ansökan om lönesubvention inte har minskat till följd av uppsägning av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker. Bestämmelsen baserar sig på artikel 32.3 i gruppundantagsförordningen. Villkoret ska tillämpas på alla arbetsgivare, dock inte på kommuner och välfärdsområden i situationer där dessa inte bedriver verksamhet på den konkurrensutsatta marknaden på det sätt som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten.
I den föreslagna paragrafen motsvarar 3 mom. 2 och 3 punkten nuvarande 7 kap. 3 § 2 mom. 2 och 3 punkten.
Till momentet fogas en ny 4 punkt där det föreskrivs om att lönesubvention inte beviljas om arbetsgivaren har gjort sig skyldig till ett förfarande som avses i 7 § 2 mom. i statsunderstödslagen (688/2001). Lönesubvention kan alltså inte beviljas om arbetsgivaren eller en företrädare som avses i 47 kap. 8 § 1 mom. 2 punkten i strafflagen (39/1889) under det innevarande eller de två föregående åren genom en lagakraftvunnen dom dömts till straff för ett brott som avses i 47 kap. 6 a § i strafflagen eller 186 § i utlänningslagen (301/2004) eller om arbetsgivaren under det innevarande eller de två föregående åren genom ett lagakraftvunnet beslut har påförts en påföljdsavgift enligt 11 a kap. 3 § i arbetsavtalslagen (55/2001).
Till momentet fogas också en ny 5 punkt där det föreskrivs att lönesubvention inte på nytt kan beviljas samma arbetsgivare för att anställa samma person om det har gått mindre än tre år från det att den sista perioden med lönesubvention upphörde. Likaså kan lönesubvention inte beviljas, om arbetsgivaren tidigare inom samma tidsfrist har fått sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år för lönekostnader för ett anställningsförhållande för samma person. Bestämmelsen har samband med att det enligt de föreslagna bestämmelserna i fortsättningen inte ska krävas att den arbetssökande varit arbetslös arbetssökande i 10 månader efter att maximitiden gått ut för beviljande av en ny period med lönesubvention. En ny period med lönesubvention kan beviljas en ny arbetsgivare om de övriga förutsättningarna för beviljande av lönesubvention uppfylls och det anses vara ändamålsenligt. Bestämmelsen hindrar inte att arbetsgivaren beviljas lönesubvention för anställning av en annan arbetslös arbetssökande omedelbart efter den föregående subventionsperioden.
Bestämmelsen ska inte tillämpas på lönesubvention som beviljas på grund av skada, sjukdom eller läroavtalsutbildning eller på lönesubvention som enligt den föreslagna 9 § beviljas en långtidsarbetslös som fyllt 60 år, när det är fråga om en förlängning av en tidigare subventionsperiod. Bestämmelser om dessa frågor finns i 7, 9 och 10 § i den föreslagna lagen. Undantagen gäller situationer där perioden med lönesubvention förlängs hos samma arbetsgivare, men inte situationer där personen tidigare har varit anställd hos samma arbetsgivare med lönesubvention och emellanåt har varit till exempel arbetslös eller arbetat hos en annan arbetsgivare. I de ovannämnda situationerna där perioden med lönesubvention förlängs ska det fastställas villkor enligt vilka beslut om förlängning kan fattas.
Dessutom fogas till momentet en ny 6 punkt, enligt vilken lönesubvention inte ska beviljas, om den arbetsgivare som ansöker om subvention före beviljandet av lönesubventionen har beviljats annat stöd för lönekostnaderna för den person som anställs med subvention, så att det enligt arbets- och näringsbyråns bedömning i verkligheten endast betalas lönesubvention till ett litet belopp. Enligt 13 § i detta kapitel kan lönesubventionen tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna för den som anställts med subvention och tillsammans med utbildningsersättning som betalas på grundval av läroavtal vara högst lika stor som arbetsgivarens i 5 § avsedda lönekostnader eller i fråga om lönesubvention på 100 procent vara högst 1,23 gånger så stor som de lönekostnader som avses i 5 §. Om lönesubventionen tillsammans med andra stöd som beviljats för lönekostnaderna överstiger detta maximibelopp, dras den del som överstiger maximibeloppet av från subventionen. Om arbets- och näringsbyrån redan när lönesubventionen beviljas bedömer att lönesubventionen på grund av andra stöd betalas endast till ett litet belopp, ska byrån inte bevilja någon lönesubvention alls. Med ett litet belopp avses en mindre andel än 25 procent av den lönesubvention som beviljas.
4 §. Förutsättningar som gäller anställningsförhållandet för beviljande av lönesubvention. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § 1 och 2 mom.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om beviljande av lönesubvention i situationer där arbetsgivaren byts ut när den som anställts med lönesubvention under en period med lönesubvention övergår i anställning hos en ny arbetsgivare, till exempel till följd av överlåtelse av rörelse eller fusion av en sammanslutning, och blir en så kallad tidigare arbetstagare. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 4 § 4 mom. Subventionen kan beviljas för den tid som återstår av den ursprungliga subventionsperioden som beviljats den första arbetsgivaren. Om lönesubvention har beviljats för tio månader och den som anställts med subventionen har hunnit vara anställd hos den arbetsgivare som beviljats subvention i 2 månader innan rörelsen överlåts, kan den mottagande arbetsgivaren beviljas lönesubvention för de återstående åtta månaderna, förutsatt att den nya arbetsgivaren ansöker om subvention inom en månad från överlåtelsen. Den nya arbetsgivaren ska i övrigt uppfylla villkoren för beviljande av lönesubvention på normalt sätt. Förutsättningar för lönesubvention i fråga om arbetstagare ska inte omprövas.
Paragrafens 4 mom. motsvarar det nuvarande 4 § 5 mom.
5 §. Lönekostnader som täcks med lönesubvention. I paragrafen används på finska begreppet ”palkkakustannus” i stället för begreppet ”palkkauskustannus” med avseende på lönekostnader. Det föreslås att lönebikostnader som arbetsgivaren ska betala i fortsättningen inte ska betraktas som lönekostnader som täcks med lönesubvention. Med lönesubvention kan man således inte längre täcka den pensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetslöshetsförsäkringspremie, olycksfallsförsäkringspremie eller den obligatoriska grupplivförsäkringspremien som den för vars anställning subventionen beviljats orsakar arbetsgivaren. Som lönekostnader som täcks med lönesubvention betraktas sådan lön som baserar sig på arbetstid eller på utförande av ackordsarbete och som omfattas av förskottsinnehållning, inklusive lönetillägg som hänför sig till den ordinarie arbetstiden och normala förhållanden, såsom tillägg för kvällar och söndagar eller kallområdestillägg. Tillägg som hänför sig till arbetstiden och arbetsförhållandena ska betraktas som lönekostnader som ersätts oberoende av om de baserar sig på arbetslagstiftningen eller det kollektivavtal som ska tillämpas.
I 2 mom. föreskrivs det om löneposter som inte betraktas som stödberättigande. Med avvikelse från nuläget ska semesterpenning i fortsättningen inte betraktas som en lönekostnad som täcks med lönesubvention. En bestämmelse om detta fogas till den nuvarande 1 punkten. Semesterpenning eller semesterersättning kan ibland i praktiken vara semesterlön. Till exempel i kollektivavtalet för byggbranschen har semesterersättning, semesterlön och semesterpenning kombinerats till en post som betalas under namnet semesterpenning. Den ersättning som betalas i form av semesterpenning är 18,5 procent av inkomsterna under kvalifikationsåret. I allmänhet är en tredjedel av semesterpenningen inom byggbranschen semesterpenning och två tredjedelar semesterlön eller semesterersättning beroende på om anställningsförhållandet är fortgående eller om det har avslutats. Enligt anvisningarna som gäller inkomstregistret ska semesterpenning inom byggbranschen anmälas som semesterersättning till inkomstregistret.
Eftersom en del av semesterpenningen eller semesterersättningen enligt kollektivavtalet kan vara semesterlön, föreslås det i 2 mom. 1 punkten ett undantag enligt vilket semesterpenning eller semesterersättning enligt kollektivavtalet, som de facto innehåller lön som betraktas som semesterlön, kan beaktas som en kostnad som täcks med lönesubvention oberoende av lönens benämning. Detta förutsätter att semestern har hållits under perioden med lönesubvention. Utvecklings- och förvaltningscentret ska inte vara skyldigt att utreda saken på tjänstens vägnar, utan det krävs att arbetsgivaren begär att semesterpenningen eller semesterersättningen ska beaktas som lön för semestertiden. I sådana situationer ska arbetsgivaren för utvecklings- och förvaltningscentret utreda hur arbetstagaren har tagit ut semester och vilken del av semesterpenningen eller semesterersättningen som är semesterlön.
Till 2 mom. 2 punkten fogas bestämmelser som gäller mertids- eller övertidsersättning samt penningersättning som betalas ur en arbetstidsbank. Med övertidsarbete avses övertidsarbete både per dygn och per vecka. Även ersättning för veckovila betraktas som sådan här avsedd övertidsersättning. Till 4 punkten fogas bestämmelser om såväl den lön som grundar sig på arbetstagarens resultat som den lön som grundar sig på företagets resultat. Momentets 5 punkt ändras så att den gäller alla anställningsförmåner och kostnadsersättningar som arbetsgivaren betalar, såsom telefonförmån, resekostnadsersättningar och måltidsersättningar oberoende av om ersättningarna är skattefria eller skattepliktiga för arbetstagaren. Till övriga delar motsvarar 2 mom. i sak det nuvarande 2 mom.
Den lön som betalas till arbetstagaren ska framgå av inkomstregistret. Arbetsgivaren har möjlighet att frivilligt anmäla lönerna till inkomstregistret specificerade enligt löneslag, varvid semesterpenning, semesterersättning och sådan lön som grundar sig på resultat framgår av inkomstregistret. Arbetsgivaren har också möjlighet att anmäla arbetstagarens frånvaro till inkomstregistret. De flesta förmånsuppgifter syns i inkomstregistret, så uppgifter om till exempel dagpenning som betalats till arbetsgivaren med stöd av sjukförsäkringslagen kan fås ur inkomstregistret. Om arbetsgivaren inte meddelar uppgifterna specificerade i inkomstregistret, ska arbetsgivaren lämna uppgifterna till utvecklings- och förvaltningscentret genom en utbetalningsansökan. Om arbetsgivaren har anmält alla behövliga uppgifter till inkomstregistret och de uppgifter som arbetsgivaren lämnat i ansökan om lönesubvention avviker från de uppgifter som arbetsgivaren anmält till inkomstregistret, betalar utvecklings- och förvaltningscentret lönesubvention för dessa utifrån en mindre lönesumma. Utvecklings- och förvaltningscentret ska upprätthålla en offentlig förteckning över de löneslag i inkomstregistret som utgör stödberättigande kostnader.
6 §. Lönesubventionens belopp och varaktighet. Paragrafen innehåller bestämmelser om lönesubventionens belopp och varaktighet. Enligt 1 mom. utgör lönesubventionens belopp 50 procent av de lönekostnader som anges i 5 §. Lönesubventionens belopp ska således inte längre bero på hur länge den arbetssökandes arbetslöshet varar. Lönesubventionens belopp skulle inte heller vara beroende av prövning, det vill säga bestämmelsen möjliggör inte att lönesubvention beviljas med en lägre stödprocent.
Perioden med lönesubvention ska vara fast och graderad enligt hur länge den som anställs med subventionen varit arbetslös. Enligt 1 mom. är varaktigheten av perioden med lönesubvention fem månader från det att anställningsförhållandet inleddes. Om arbetslösheten har varat i minst 12 månader omedelbart före beviljandet av lönesubventionen under de 14 månader som föregår beviljandet, varar perioden med lönesubvention dock 10 månader. Perioden med lönesubvention ska dock alltid vara högst lika lång som anställningsförhållandet.
Arbetslöshetens längd ska på motsvarande sätt som för närvarande bedömas enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten. Detta innebär att till exempel heltidsstudier avbryter arbetslösheten. Andra sysselsättningsfrämjande tjänster som inte är sådana studier som avses i lagen om utkomstskydd inverkar inte på bedömningen av arbetslöshetens längd. Den tid som räknas in i arbetslöshetens längd förutsätter inte heller att jobbsökningen har varit i kraft under nämnda tid.
Arbets- och näringsbyrån har inte heller prövningsrätt i fråga om den ovan angivna varaktigheten för lönesubventionen, utan lönesubvention beviljas enligt den i bestämmelsen angivna tiden när arbetsgivaren erbjuder arbete för minst den tiden. Om arbetsgivaren erbjuder arbete för en kortare tid än 5 eller 10 månader, ska arbets- och näringsbyrån överväga om anställningsförhållandet är tillräckligt långvarigt för att främja sysselsättningen av den arbetslösa arbetssökanden. Arbetsgivaren har inte möjlighet att få fortsatt lönesubvention för lönekostnaderna för samma arbetstagare, om anställningsförhållandet som understiger fem eller 10 månader senare fortsätter hos samma arbetsgivare. Detta innebär en förändring jämfört med nuläget, och således bör arbets- och näringsbyrån ska fästa särskild uppmärksamhet vid att arbetsgivaren får tillräcklig information om saken, om subvention söks och beviljas för en kortare tid än vad som anges i lagen. Undantag från de i paragrafen föreslagna varaktigheterna föreslås i 7, 9 och 10 §. De ovan nämnda undantagen motsvarar de nuvarande undantagen från lönesubventionens varaktighet.
7 §. Lönesubvention för anställning av arbetstagare med funktionshinder. I paragrafen föreskrivs det om beviljande av lönesubvention för anställning av arbetstagare med funktionshinder. Med arbetstagare med funktionshinder avses personer vars långvariga skada eller sjukdom väsentligt försvårar hans eller hennes sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Med skada avses en medicinskt diagnostiserad fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning. En arbetssökande kan ha funktionshinder också när han eller hon har en medicinskt konstaterad långtidssjukdom som väsentligt försvårar hans eller hennes sysselsättning. En skada eller sjukdom som inte är av väsentlig betydelse för den arbetssökandes sysselsättning ska inte utgöra en grund för beviljande av lönesubvention.
Till skillnad från nuläget behöver det som villkor för beviljande av lönesubvention på grund av skada eller långvarig sjukdom inte i det inledande skedet bedömas om skadan eller sjukdomen minskar produktiviteten i den erbjudna uppgiften, utan som grund för beviljande av lönesubvention räcker det att skadan eller sjukdomen enligt arbets- och näringsbyråns bedömning väsentligt försvårar sysselsättningen. Vid bedömningen av möjligheterna att få ett lämpligt arbete ska byrån utöver de omständigheter som tagits upp i läkarutlåtandet beakta arbetssökandens utbildning, arbetshistoria och annan tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra med dessa jämförbara omständigheter som inverkar på personens möjligheter till sysselsättning.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om beloppet av och varaktigheten för lönesubvention som beviljas på basis av en skada eller långvarig sjukdom. Subventionens belopp ska utgöra 70 procent av lönekostnaderna, med vilka avses de kostnader som definieras i den föreslagna 5 §. Enligt förslaget ska subventionen beviljas för 10 månader.
Enligt 3 mom. kan lönesubventionstiden förlängas med högst 24 månader åt gången utifrån en minskning av produktiviteten till följd av skada eller sjukdom. En förlängning är också möjlig i de situationer där den första subventionstiden har beviljats för att förbättra yrkeskompetensen, förutsatt att de föreskrivna förutsättningarna enligt 3 mom. uppfylls. Enligt 3 mom. 1 punkten är en förutsättning för förlängning av subventionstiden att ett av en läkare utfärdat intyg över arbets- och funktionsförmågan hos den som anställts med subventionen lämnas in till arbets- och näringsbyrån under perioden med lönesubvention, om inte det är uppenbart onödigt. Det är uppenbart onödigt att kräva ett läkarintyg åtminstone i sådana situationer där det av ett tidigare läkarintyg framgår att skadan eller sjukdomen i fråga inte kan förbättras eller avhjälpas med tiden. Av intyget ska det framgå dels hur sjukdomen eller funktionsnedsättningen påverkar utförandet av arbetsuppgifterna, dels andra omständigheter som anknyter till hälsotillståndet och som påvisar personens arbets- och funktionsförmåga samt sjukdomens eller funktionsnedsättningens varaktighet. Intyget kan till exempel vara en omfattande utredning om personens sjukdom, funktions- och arbetsförmåga, det vill säga ett så kallat B-utlåtande, eller ett utlåtande av en företagsläkare med stöd av 12 § 1 mom. 5 punkten i lagen om företagshälsovård (1383/2001).
Enligt 3 mom. 2 punkten förutsätter beviljande av fortsatt subvention att arbetsgivaren har gjort de rimliga anpassningar som företagshälsovården har rekommenderat. Dessutom förutsätter beviljande av fortsatt subvention att skadan eller den långvariga sjukdomen enligt arbets- och näringsbyråns bedömning minskar produktiviteten uttryckligen i den arbetsuppgift för vilken fortsatt subvention söks. Även om det inte är ett villkor för beviljande av lönesubvention att det i det inledande skedet ska bedömas huruvida skadan eller sjukdomen minskar produktiviteten i den erbjudna uppgiften, ska frågan dock granskas vid ansökan om förlängning av subventionstiden. En förutsättning för beviljande av förlängning är också att stödansökan lämnas in till arbetskraftsmyndigheten innan den beviljade subventionsperioden upphör. Bestämmelser om detta finns i 1 mom. 4 punkten.
I lagens 7 § 4 mom. föreskrivs det om arbets- och näringsbyråns möjlighet att använda sig av en sakkunnigbedömning vid prövningen av om personens skada eller sjukdom minskar produktiviteten i arbetsuppgiften i fråga. Arbets- och näringsbyrån kan köpa in bedömningen som en köpt tjänst till exempel av en enhet inom hälso- och sjukvården eller av en enskild sakkunnig. Om ansökan om förlängning lämnas in i god tid innan perioden med lönesubvention går ut kan arbets- och näringsbyrån även ordna arbetsträning som också kan användas för att etablera anställningsförhållandet. Arbets- och näringsbyrån kan använda sig av arbetstränarens bedömning av minskningen av produktivitet i arbetsuppgiften. Bedömningen ska inhämtas i en situation där personens arbets- och funktionsförmåga bör utredas närmare eller mer specificerat i förhållande till den arbetsuppgift för vilken ansökan om förlängning av subventionstiden har gjorts. Till stöd för bedömningen kan man också utnyttja företagshälsovårdens eller funktionshinderorganisationernas sakkunskap inom de ramar som fastställts i annan lagstiftning. Om sakkunnigbedömningen konstaterar att skadan eller sjukdomen inte har någon väsentlig inverkan på hur personen klarar av arbetsuppgiften, finns det inga grunder för beviljande av fortsatt lönesubvention.
Arbetsgivaren ska ges anvisningar om att lämna in ansökan om fortsatt subvention i god tid innan subventionsperioden går ut, så att prövningen och en eventuell sakkunnigbedömning hinner göras innan subventionsperioden går ut och subventionen fortsätter utan avbrott. Beloppet av subventionen som beviljas för den förlängda tiden är också 70 procent av lönekostnaderna. Enligt de förutsättningar som anges i paragrafens 3 mom. kan subventionen alltid beviljas på nytt för högst 24 månader åt gången.
8 §. Lönesubvention på 100 procent. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om lönesubvention på 100 procent som beviljas föreningar, stiftelser och registrerade religionssamfund. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak gällande 9 § 1 mom. Till skillnad från nuläget ska lönesubvention på 100 procent kunna beviljas också för sådan verksamhet som för närvarande betraktas som näringsverksamhet. Dessutom ska det göras sådana ändringar som beskrivs nedan i fråga om sådana kostnader som täcks med lönesubvention, och en del av lönesubventionen på 100 procent beviljas som statligt stöd enligt Europeiska unionens regler om statligt stöd. Subvention ska på motsvarande sätt som för närvarande kunna beviljas när en förening, stiftelse eller ett registrerat religionssamfund anställer en person som varit arbetslös i minst 24 månader under de 28 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen. På motsvarande sätt som för närvarande ska lönesubvention täcka lönekostnaderna till de delar som motsvarar högst 65 procents arbetstid.
Eftersom arbetsgivarens lönebikostnader enligt den föreslagna 5 § inte inräknas i de lönekostnader som täcks med lönesubvention ska lönekostnaderna höjas med koefficienten 1,23 för att ersätta lönebikostnaderna för arbetsgivaren. När lönesubvention betalas är det således inte nödvändigt att utreda de bikostnader som de facto medförs för arbetsgivaren. Om till exempel arbetstiden för den som anställs med subventionen är 65 procent av den maximala arbetstiden i branschen och den lön för ordinarie arbetstid som betalas för denna tid är 1 200 euro i månaden, är lönesubventionens belopp 1 476 euro i månaden (1 200 euro * 1,23). Om en person som anställts med lönesubvention anställs för heltidsarbete, för vilket lönen är 2 400 euro i månaden, kan med lönesubvention täckas 1 560 euro, det vill säga 65 procent av lönen för heltidsarbete. Beloppet i fråga höjs med koefficienten 1,23, varvid lönesubventionen uppgår till 1 918,20 euro.
Enligt det föreslagna 2 mom. beviljas subvention för 10 månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar.
Enligt 3 mom. beviljas lönesubvention på 100 procent i form av de minimis-stöd när subvention beviljas för verksamhet som enligt arbets- och näringsbyråns bedömning påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Om arbets- och näringsbyrån bedömer att verksamheten inte påverkar handeln, beviljas lönesubvention på 100 procent i form av stöd som står utanför Europeiska unionens regler om statligt stöd.
Bestämmelser om bedömningen av påverkan på handeln utfärdas genom förordning av statsrådet för att tillämpningen ska vara förutsägbar, öppen och enhetlig mellan de olika stödmottagarna. Det finns inga allmängiltiga kriterier för bedömningen av påverkan på handeln, och därför ska de skapas separat för beviljande av lönesubvention på 100 procent. Kriterierna baserar sig på tidigare rättsfall i vilka påverkan på handeln har bedömts.
9 §. Lönesubvention för anställning av personer som fyllt 60 år och varit arbetslösa länge. Den föreslagna 9 § motsvarar innehållsmässigt gällande 7 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten och 9 § 3 mom. 1 punkten med den skillnaden att subventionsbeloppet i enlighet med den föreslagna 6 § är 50 procent av de lönekostnader som avses i den föreslagna 5 § under hela lönesubventionsperioden och att det kan ha förekommit korta avbrott i arbetslösheten för den som ska sysselsättas. Subvention kan beviljas om personen har varit arbetslös i minst 12 månader under de 14 månader som omedelbart föregår beviljandet av lönesubventionen. För närvarande förutsätts 12 månaders oavbruten arbetslöshet. Den föreslagna granskningen av arbetslöshetens varaktighet är densamma som i det föreslagna 6 § 1 mom.
Enligt 2 mom. kan arbets- och näringsbyrån på basis av ansökan förlänga subventionstiden med högst 24 månader åt gången, förutsatt att förutsättningarna enligt 3 § 3 mom. 1–4 punkten i fråga om arbetsgivaren och förutsättningarna enligt 4 § i fråga om anställningsförhållandet uppfylls.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om att lönesubvention för långtidsarbetslösa som fyllt 60 år ska beviljas i form av de minimis-stöd för ekonomisk verksamhet. För närvarande beviljas lönesubvention för långtidsarbetslösa som fyllt 60 år i form av de minimis-stöd.
10 §. Lönesubvention för läroavtalsutbildning. I paragrafen föreslås bestämmelser om de undantag som gäller beviljande av lönesubvention för läroavtalsutbildning. I bestämmelsen har man samlat de bestämmelser om lönesubvention för läroavtalsutbildning som finns utspridda i 7 kap. i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Enligt 1 mom. ska det vara möjligt att bevilja lönesubvention för läroavtalsutbildning också för att främja sysselsättningen av andra arbetslösa arbetssökande och inte bara för att sysselsätta de målgrupper som anges i 2 § 1 mom. Detta gör det möjligt att bevilja lönesubvention även för läroavtalsutbildning för arbetslösa arbetssökande i åldern 25–49 år utan att de omfattas av tillämpningsområdet för 2 § 1 mom. 3–5 punkten. En förutsättning är dock att de förutsättningar för beviljande av lönesubvention som avses i 2 § 2 mom. uppfylls. Det är ändamålsenligt att bevilja lönesubvention för läroavtalsutbildning för en sådan person till exempel när arbetssökandens möjligheter till sysselsättning med den befintliga kompetensen är svaga. Detta kan till exempel ha att göra med föråldrad utbildning eller till att det inte längre finns något arbete som motsvarar den arbetssökandes kompetens eller att den arbetssökande till exempel av hälsoskäl inte längre kan arbeta i uppgifter som motsvarar den befintliga kompetensen och att den arbetssökandes arbetslöshet annars riskerar att vara över ett år eller redan har varat över ett år.
För att få delta i läroavtalsutbildning krävs det att den utbildningsanordnare som avses i lagen om yrkesutbildning och arbetsgivaren avtalar om läroavtalsutbildningen. Arbets- och näringsbyrån ska vid behov samarbeta med utbildningsanordnarna och hänvisa arbetslösa arbetssökande till utbildningsanordnare som har till uppgift att kartlägga kunnandet hos den som söker till läroavtalsutbildning och utarbeta en utvecklingsplan för kunnandet för denne. Utbildningsanordnaren och arbetsgivaren avtalar om läroavtalsutbildning, och när lönesubvention söks för läroavtalsutbildning har arbets- och näringsbyrån till uppgift att bedöma förutsättningarna för beviljande av lönesubvention. Det är inte ändamålsenligt att bevilja lönesubvention för läroavtalsutbildning, om en arbetslös arbetssökande enligt arbets- och näringsbyråns bedömning kan få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden med sin befintliga kompetens, även om läroavtalsutbildningen skulle förbättra personens yrkesskicklighet och möjligheter till sysselsättning.
Eftersom den som deltar i läroavtalsutbildning inte anses vara arbetslös medan läroavtalet är i kraft, föreskrivs det om ett undantag från den förutsättning för beviljande av lönesubvention som gäller arbetslöshet i situationer där läroavtalet genomförs hos flera arbetsgivare och lönesubvention tidigare har beviljats för samma läroavtalsutbildning. Lönesubvention kan då beviljas för den som under läroavtalsutbildningen övergår i anställning hos en annan arbetsgivare, även om den som deltar i läroavtalsutbildningen inte på grund av läroavtalsutbildningen är arbetslös när arbetsgivaren byts. Undantaget berättigar inte till avvikelse från villkoret om arbetslöshet när lönesubvention beviljas när läroavtalsutbildningen börjar. Om den som deltar i läroavtalsutbildning inte är arbetslös på grund av något annat än läroavtalsutbildning, utan till exempel på grund av ett annat anställningsförhållande som tagits emot under läroavtalsutbildningen, kan undantaget inte tillämpas.
Enligt 2 mom. ska lönesubvention för läroavtalsutbildning på motsvarande sätt som i dagsläget kunna beviljas för hela utbildningstiden. Till skillnad från nuläget ska nivån på lönesubventionen vara densamma under hela läroavtalsutbildningen. I bestämmelsen tas det in en möjlighet att fatta beslut om fortsatt lönesubvention trots att anställningsförhållandet har börjat. Arbets- och näringsbyrån bör dimensionera lönesubventionen som beviljas för läroavtal för en lämplig tid. Beslutet om fortsatt subvention kunna fattas endast i situationer där varaktigheten av utbildningen enligt den ursprungliga utbildningsplanen ändras. Bestämmelsen innebär en ändring jämfört med nuläget och förtydligar behandlingen av fortsatta ansökningar. Lönesubventionen skulle till exempel inte kunna fortsätta om arbetsgivaren redan hade beviljats lönesubvention för annat än läroavtalsutbildning och man under den pågående lönesubventionsperioden skulle komma överens om läroavtalsutbildning.
Det skulle inte finnas något hinder för att bevilja lönesubvention för läroavtalsutbildning på basis av en skada eller sjukdom, men då bestäms förutsättningarna för beviljande av subvention samt beloppet och varaktigheten enligt bestämmelserna som gäller lönesubvention i fall av skada eller sjukdom. Om lönesubvention för läroavtalsutbildning har beviljats på basis av en skada eller sjukdom, förutsätter fortsatt subvention efter det att 10 månader har gått att skadan eller sjukdomen bedöms sänka produktiviteten väsentligt och permanent eller varaktigt.
I det föreslagna 3 mom. konstateras det att lönesubvention för läroavtalsutbildning ska beviljas i form av de minimis-stöd för ekonomisk verksamhet. För närvarande beviljas lönesubvention för läroavtalsutbildning i form av de minimis-stöd.
11 §. Överföring av den som anställts med subventionen. I det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om att arbetsgivaren i enlighet med 1 kap. 7 § 3 mom. i arbetsavtalslagen med tillstånd av arbets- och näringsbyrån kan överföra en som anställts med subventionen till uppgifter hos en annan arbetsgivare. För närvarande ska arbets- och näringsbyrån underrättas om överföringen. För överföringen ska det alltid finnas den sysselsattas samtycke i enlighet med arbetsavtalslagen. I 1 mom. 1–3 punkten föreslås bestämmelser om villkor som ska uppfyllas för att arbets- och näringsbyrån ska kunna bevilja tillstånd. Tillståndet betraktas som arbets- och näringsbyråns beslut.
Kraven för användarföretag ska vara desamma som för arbetsgivare när användarföretaget själv direkt ansöker om lönesubvention. I fråga om användarföretag bedöms dock inte effekterna av andra stöd, eftersom lönesubvention fortfarande betalas till den egentliga arbetsgivaren. De arbetsuppgifter som utförs vid användarföretaget ska vara sådana att de uppnår syftet med lönesubventionen. Om lönesubvention har beviljats den egentliga arbetsgivaren på grund av brister i kompetensen, ska det finnas brister i arbetstagarens kompetens också i fråga om de arbetsuppgifter som arbetstagaren i samband med sysselsättningen sköter vid användarföretaget. En ytterligare förutsättning är att användarföretaget betalar en rimlig ersättning för den överförda arbetstagaren. En rimlig ersättning är en summa som motsvarar minst skillnaden mellan beloppet av den lön som betalas till arbetstagaren och beloppet av lönesubventionen.
Eftersom användarföretaget enligt det föreslagna 2 mom. ska avge en försäkran om att villkoren i 1 mom. 1 punkten uppfylls, är användarföretaget medvetet om att den egentliga arbetsgivaren får lönesubvention för den sysselsatta. När man kommer överens om ersättningsbeloppet, är det ur användarföretagets synvinkel lönsamt att betala ersättning för arbetskraften högst till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan priset på hyrd arbetskraft i branschen och lönesubventionen, om inte användarföretaget anser att den lönesubvention som kompenserar personens minskade produktivitet är överdimensionerad. I extrema fall skulle ersättningen kunna motsvara det rådande priset på hyrd arbetskraft inom branschen, utan att lönesubvention beaktas. I en sådan situation skulle den egentliga lönesubventionstagaren kunna få lönesubventionens hela belopp utöver den så kallade normala vinsten, vilket skulle kunna anses snedvrida konkurrensen och således skulle det inte vara möjligt att bevilja tillstånd för överföring eller, om ärendet framkommer i efterhand, skulle lönesubvention kunna återkrävas. I praktiken är det särskilt svårt att utöva tillsyn som baserar sig på marknadspris, så arbets- och näringsbyrån kan endast ingripa i de allra klaraste fallen av missbruk. Det ligger dock i användarföretagets intresse att inte betala för stor ersättning för den arbetskraft som anställts med lönesubvention. I samband med ansökan om tillstånd är arbets- och näringsbyrån inte skyldig att utreda det exakta ersättningsbeloppet, utan arbets- och näringsbyrån ska kunna lita på användarföretagets försäkran om att ersättningen är skälig och att ersättning tas ut.
Enligt det föreslagna 3 mom. är lönesubventionsbeloppet under tiden för överföringen antingen det belopp som användarföretaget skulle kunna beviljas när det själv ansöker om lönesubvention eller det lönesubventionsbelopp som beviljats den egentliga arbetsgivaren, beroende på vilket som är lägre. Således kan överföringen till en annan arbetsgivare aldrig leda till att subventionsbeloppet ökar, och användarföretaget kan inte få arbetskraft utan vederlag. Ett undantag är situationer där både den egentliga arbetsgivaren och användarföretaget är berättigade till sådan lönesubvention på 100 procent som avses i 8 §, och där ingendera verksamheten bedöms påverka handeln mellan Europeiska unionens medlemsstater. I sådana fall skulle en nollersättning också kunna betraktas som rimlig ersättning, eftersom ingendera av dem skulle få någon ekonomisk fördel av överföringen. Detta möjliggör en löneutbetalningsmodell för aktörer inom tredje sektorn där en aktör är arbetsgivare för de sysselsatta och således svarar för arbetsgivarförpliktelserna, men överför de sysselsatta vidare till mindre föreningar som inte själva har tillräckliga resurser för att sköta uppgiften. Modellen är möjlig om de eventuella ersättningar som arbetsgivaren tar ut för det administrativa arbetet inte leder till att verksamheten till sin omsättning kan anses vara så omfattande att den anses påverka handeln.
Syftet med de föreslagna ändringarna i fråga om överföring är att minska sådana situationer som kan vara förenade med snedvridning av konkurrensen. Genom de föreslagna ändringarna förhindras dessutom kringgående av villkoren för lönesubvention genom att en lönesubventionerad person överförs till en arbetsgivare som inte alls eller på motsvarande villkor kan få lönesubvention.
12 §.Tillfälligt avbrott. Enligt 1 mom. avbryter utvecklings- och förvaltningscentret utbetalningen av lönesubventionen tillfälligt på motsvarande sätt som för närvarande, om arbetet och lönebetalningen avbryts för minst en månad under subventionsperioden. Om anställningsförhållandet fortsätter efter avbrottet, ska arbets- och näringsbyrån fatta beslut om att subventionstiden förlängs med den tid som motsvarar avbrottet. Förlängning beviljas dock endast på sin höjd fram till den tidpunkt då det förflutit 12 månader sedan den ursprungliga perioden med lönesubvention inleddes. Den föreslagna övre gränsen på 12 månader baserar sig på artikel 32.2 i den allmänna gruppundantagsförordningen, enligt vilken de stödberättigande kostnaderna är lönekostnaderna för högst 12 månader efter det att arbetstagaren anställts.
Arbets- och näringsbyrån prövar inte stödets ändamålsenlighet, förutsatt att arbetsuppgifterna och anställningsvillkoren inte har ändrats. En förutsättning för ändring av beslutet är dock att de förutsättningar för beviljande av lönesubvention som gäller arbetsgivaren fortfarande uppfylls.
I det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om att den maximitid på 12 månader som anges i 1 mom. inte tillämpas, om lönesubvention har beviljats med stöd av 7–10 §. Lönesubvention som beviljas arbetstagare med funktionshinder kan vara i kraft längre än 12 månader, så villkoret tillämpas inte på lönesubvention som beviljats arbetstagare med funktionshinder. Det är inte heller ändamålsenligt att tillämpa villkoret på lönesubvention som beviljas för långtidsarbetslösa som fyllt 60 år eller för läroavtalsutbildning, eftersom subvention i dessa situationer i regel redan kan beviljas för längre tid än 12 månader. Villkoren för lönesubvention på 100 procent behöver inte heller tillämpas, eftersom gruppundantagsförordningen inte tillämpas i fråga om lönesubvention på 100 procent.
13 §. Hur annat stöd påverkar lönesubventionen. Begreppet ”palkkauskustannus” som på finska används i 1 och 3 mom. ändras till begreppet ”palkkakustannus” med avseende på lönekostnader. Med lönekostnader avses i 5 § avsedda kostnader som täcks med lönesubvention. Enligt den föreslagna 5 § räknas arbetsgivarens bikostnader inte längre in i lönekostnaderna, så lönesubventionen kan tillsammans med annat stöd som betalas för lönekostnaderna inte överstiga den lön som betalas till arbetstagaren. Om annat stöd har beviljats endast för kostnader som inte kan täckas med lönesubvention och det inte är fråga om utbildningsersättning som betalas på basis av läroavtal, inverkar inte det övriga stödet på lönesubventionen. Om annat stöd entydigt har beviljats för till exempel lönebikostnader, behöver stöden inte samordnas. Om arbetsgivaren har beviljats annat stöd för lönekostnaderna för samma arbetstagare utan att stödet uttryckligen har riktats till kostnader som inte kan täckas med lönesubvention, ska stödet anses vara riktat mot samma lönekostnader.
Till paragrafens 1 mom. fogas en bestämmelse om lönesubvention på 100 procent som beviljas föreningar, stiftelser och registrerade religionssamfund. En separat bestämmelse behövs, eftersom stödbeloppet på 100 procent höjs med en koefficient som beaktar arbetsgivarens bikostnader. Lönesubvention höjd med en bikostnadskoefficient får inte tillsammans med andra stöd som beviljats för lön eller bikostnader överstiga den lön som arbetsgivaren betalat till den som anställts med subventionen förhöjd med en bikostnadskoefficient. Om arbetsgivaren till exempel för 65 procents arbetstid till den som anställts med subventionen betalar 1 300 euro i lön och får 500 euro i annat stöd för samma persons lönekostnader, betalas i lönesubvention 1 300 euro * 1,23–500 euro, det vill säga 1 099 euro. Om arbetstagaren anställs för heltidsarbete, för vilket lönen är 2 300 euro i månaden, uppgår lönen för 65 procents arbetstid till 1 495 euro. Utan övriga stöd skulle lönesubventionens belopp vara 1 495 euro * 1,23, det vill säga 1 838,35 euro. Arbetsgivaren skulle få 700 euro i annat stöd för lönekostnaderna för arbetstagaren. Eftersom lönen för den som anställts med subventionen, 2 300 euro, höjt med koefficienten 1,23 är 2 829 euro, påverkar beloppet av annat stöd inte lönesubventionens belopp.
Eftersom begreppet ”bedrivande av näringsverksamhet” inte längre används i lagen för att ange att reglerna om statligt stöd ska tillämpas, ska det i 2 mom. i fortsättningen hänvisas direkt till lönesubvention som betalas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd i stället för till lönesubvention som betalas till den som bedriver näringsverksamhet.
14 §. Lönesubventionens maximibelopp och hinder för utbetalningav subvention. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om lönesubventionens maximibelopp. Maximibeloppet är 1 260 euro per kalendermånad. För närvarande är maximibeloppet i regel 1 400 euro i månaden, vilket motsvarar lönekostnader på 2 800 euro med lönesubvention på 50 procent, inklusive arbetsgivarens lönebikostnader. Bortsett från lönebikostnaderna motsvarar lönekostnaderna på 2 800 euro en månadslön på 2 276 euro. Efter att det nuvarande maximibeloppet infördes har den allmänna inkomstnivån stigit med cirka 9,5 procent.
Maximibeloppet kan höjas från det nuvarande så att beloppet motsvarar den lön som ligger till grund för det nuvarande maximibeloppet, det vill säga cirka 2 276 euro per månad, förhöjt med 10 procent. Maximibeloppet för subventionen avrundas uppåt med tio euros noggrannhet, varvid subventionens maximibelopp skulle vara 1 260 euro baserat på en månadslön på högst 2 520 euro. Lönesubvention kan beviljas och betalas även för lönekostnader som är större än detta, men subventionens maximibelopp begränsar utbetalningen av subventionen när lönen är större än 2 520 euro i månaden.
Om lönesubvention har beviljats med stöd av 7 § är subventionens maximibelopp dock 1 770 euro per kalendermånad, eftersom 70 procent av 2 520 euro är 1 764 euro och maximibeloppet avrundas uppåt med tio euros noggrannhet.
Om lönesubvention har beviljats med stöd av 8 § är subventionens maximibelopp dock 2 020 euro per kalendermånad, eftersom 65 procent av lönekostnaderna kan täckas med lönesubvention på 100 procent förhöjt med koefficienten 1,23. 65 procent av en heltidsanställd arbetstagares månadslön på 2 520 euro är 1 638 euro och detta förhöjt med koefficienten 1,23 är 2 014,74 euro. Dessa lönekostnader kan ersättas till fullt belopp. Maximibeloppet avrundas uppåt med tio euros noggrannhet.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där utbetalningsperioden avviker från kalendermånaden. Det maximibelopp som då ska tillämpas på utbetalningsperioden bildas genom att det maximibelopp som ska tillämpas per kalendermånad divideras med 30 och kvoten multipliceras med antalet kalenderdagar som ingår i utbetalningsperioden.
I 3 mom. föreskrivs att maximibeloppet justeras vart tredje år genom förordning av statsrådet. Justeringen ska basera sig på förändringarna i inkomstnivåindexet.
Paragrafens 4 mom. motsvarar den nuvarande 7 kap. 14 §. Hänvisningarna i paragrafen uppdateras så att de motsvarar de föreslagna ändringarna.
15 §.Anslag som anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar. Hänvisningarna i paragrafen uppdateras så att de motsvarar de föreslagna ändringarna. Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att det utöver de lönekostnader som avses i 5 § är möjligt att med anslag som anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar täcka bikostnader för arbetsgivare på motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen.
I 3 mom. föreskrivs om maximibeloppet för de lönekostnader som ersätts för en person. Beloppet av de lönekostnader som ersätts ska vara högst 3 410 euro per månad. För närvarande är maximibeloppet 3100 euro i månaden, vilket förhöjt med 10 procent är 3 410 euro i månaden. Om lönebetalningsperioden för lön som betalats till den sysselsatta avviker från en kalendermånad, tillämpas vid beräkningen av maximibeloppet motsvarande förfarande som i 14 § 2 mom. föreskrivs om lönesubvention. Maximibeloppet justeras vart tredje år utifrån inkomstnivåindexet genom förordning av statsrådet.
7 a kap. Sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år
Det föreslagna kapitlet är nytt. I 1 § föreskrivs det om syftet med sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år. Förutsättningarna för beviljande av sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år anges i 2 §. Bestämmelser om beloppet och varaktigheten för sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år finns i 3 § och bestämmelser om tillfälligt avbrott i utbetalningen av lönesubventionen samt om hinder för utbetalningen finns i 4 §. Det är fråga om ett nytt offentligt stöd som beviljas för arbetsgivare för lönekostnaderna för arbetslösa arbetssökande som har fyllt 55 år. Arbetssökande som uppfyller villkoren för beviljande av stöd har samma möjligheter som andra enskilda kunder att utnyttja även annan offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Det föreslagna sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år liknar på många sätt den lönesubvention som avses i den föreslagna 7 kap. 1 §. I fråga om sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år har arbets- och näringsbyrån dock inte prövningsrätt i fråga om huruvida stödet ska beviljas eller inte, utan stödet ska beviljas om villkoren i den föreslagna 2 § uppfylls. Dessutom innehåller det föreslagna 7 a kap. inte någon sådan bestämmelse om överföring av arbetstagare som finns i den föreslagna 7 kap. 10 §. Arbetsgivaren kan således inte överföra en arbetstagare för att användas av ett annat företag för vars lönekostnader det har beviljats sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år. Till skillnad från lönesubvention ska det i fråga om sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år inte ingå några undantag från subventionens belopp och varaktighet i olika situationer.
1 §. Syftet med sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år. I den föreslagna 1 § definieras sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år som stöd för lönekostnaderna för att anställa en arbetslös arbetssökande som fyllt 55 år. Enligt propositionen kan sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år beviljas samma arbetsgivare som sådan lönesubvention som avses i den föreslagna 7 kap. 1 §, det vill säga stödet kan beviljas kommuner, samkommuner, välfärdsområden, sammanslutningar och andra arbetsgivare, men dock inte statliga ämbetsverk eller inrättningar. En fysisk person kan endast beviljas sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år för ekonomisk verksamhet. Beviljandet av stöd kräver alltså ett FO-nummer av arbetsgivaren.
Syftet med stödet är att främja sysselsättningen för arbetslösa arbetssökande på den öppna arbetsmarknaden genom att förbättra deras yrkeskompetens. Målet är att underlätta övergången till ny sysselsättning för en arbetssökande så att personen beroende på möjligheterna kan övergå från ett arbete till ett annat eller från arbete till företagarverksamhet. Målet är dessutom att öka tillgången på yrkesskicklig arbetskraft och främja ny företagsverksamhet.
2 §. Förutsättningar för beviljande av stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år. Beviljandet av stöd förutsätter inte arbets- och näringsbyråns prövning, utan stödet ska beviljas när de förutsättningar som anges i paragrafen uppfylls.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska beviljandet av sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år förutsätta att den arbetslöse arbetssökande som anställs i anställningsförhållande har fyllt 55 år vid tidpunkten för beviljandet av stödet och varit arbetslös i minst 24 månader under de 28 månader som omedelbart föregår beviljandet av stödet. När arbetslöshetens längd beräknas beaktas den tid under vilken personen har varit arbetslös enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det förutsätts dock inte att personen varit arbetssökande under sin arbetslöshetstid. Förutsättningen för den föregående arbetslösheten är densamma som den förutsättning för lönesubvention på 100 procent som avses i 7 kap. 8 §. Arbetsgivaren ska ha möjlighet att välja vilket stöd för sysselsättning han eller hon vill ansöka om, om arbetsgivaren har möjlighet att ansöka om både lönesubvention och sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år. Arbetsgivaren ska dock inte ha möjlighet att få båda stöden samtidigt för lönekostnaderna för samma person.
Enligt 2 mom. beviljas sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år endast om den ordinarie arbetstiden enligt arbetsavtalet för den som ska anställas med stödet är minst 25 veckotimmar. Om antalet timmar för ordinarie heltid inom branschen är mindre än 37,5 timmar i veckan, ska den arbetstid som garanteras i arbetsavtalet vara minst 65 procent av den ordinarie maximiarbetstiden i branschen för att stöd ska beviljas. Arbets- och näringsbyrån ska inte följa hur de arbetstimmar som förutsätts uppfylls och inte heller begära utredningar av arbetsgivaren, men enligt det föreslagna 4 § 2 mom. i detta kapitel ska utbetalningen av stödet avbrytas om det framgår att det föreskrivna antalet arbetstimmar inte har uppfyllts.
Enligt det föreslagna 2 mom. är en ytterligare förutsättning för beviljande av stöd att arbetsgivaren förbinder sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Arbets- och näringsbyrån ska kunna lita på arbetsgivaren i fråga om att den lön som betalas är kollektivavtalsenlig. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, betraktas som minimilön för arbete den lön för heltidsarbete som avses i 2 a kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Vid den tidpunkt när lagförslaget skrivs är denna lön ungefär 756 euro i månaden justerad för en arbetstid på 25 timmar. Stödet beviljas dock inte, om personens lön helt och hållet baserar sig på arbetsresultatet, det vill säga i sin helhet är provisionslön. Om månadslönen för den som anställs med subventionen består av en fast lön och provision, ska den fasta lönedelen i sig uppfylla de ovan beskrivna kraven på lön för arbete.
Paragrafens 3 mom. ska ange förutsättningarna för arbetsgivare för att sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år ska kunna beviljas. Enligt 3 mom. 1 punkten förutsätter beviljande av sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år att arbetsgivaren under de 12 månader som föregår ansökan om stödet inte har sagt upp arbetstagare av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker eller att arbetsgivaren efter uppsägningen har anställt arbetstagare i sådan omfattning att antalet arbetstagare som står i anställningsförhållande till arbetsgivaren vid tidpunkten för beviljandet av stödet är minst lika stort som antalet arbetstagare vid tidpunkten för uppsägningen. Förutsättningen motsvarar den föreslagna 7 kap. 3 § 3 mom. 1 punkten.
En ytterligare förutsättning för beviljande av sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år är att arbetsgivaren inte har försummat sin skyldighet att betala löner, skatter eller lagstadgade avgifter eller gjort sig skyldig till ett sådant förfarande som avses i 7 § 2 mom. i statsunderstödslagen. Att göra sig skyldig till ett sådant förfarande inom de tidsfrister som anges i statsunderstödslagen skulle vara ett ovillkorligt hinder för beviljande av stöd.
Dessutom förutsätts det att arbetsgivaren inte tidigare har beviljats sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år eller lönesubvention enligt den föreslagna 7 kap. 1 § för lönekostnaderna av ett anställningsförhållande för samma person, så att det har gått mindre än tre år från det att den sista perioden med lönesubvention gått ut. En ytterligare förutsättning för att beviljande av stödet är att det anställningsförhållande för vars lönekostnader stödet beviljas inte har inletts före beviljandet av stödet. Sysselsättningsstöd ska inte heller beviljas i situationer där arbetsgivaren har beviljats annat stöd för lönekostnaderna för samma person. Med lönekostnader avses samma kostnader som i den föreslagna 7 kap. 5 §. Enligt förslaget ska sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år inte beviljas för anställning av en vikarie för alterneringsledighet.
3 §.Sysselsättningsstödets belopp och varaktighet. Enligt förslaget är det möjligt att med stödet ersätta 70 procent av lönekostnaderna för den som anställs med stödet för tio månader från det att anställningsförhållandet började, dock högst för den tid anställningsförhållandet varar. Enligt 2 mom. i paragrafen ska det när beloppet av sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år räknas ut betraktas som stödberättigande kostnader samma kostnader som vid beräkningen av lönesubventionens belopp.
Enligt 3 mom. betalas sysselsättningsstöd till ett belopp av högst 1 770 euro i månaden. På maximibeloppet tillämpas dessutom vad som i 7 kap. 14 § 2 och 3 mom. föreskrivs om lönesubvention. Maximibeloppet är detsamma som för lönesubvention som beviljats med stöd av 7 kap. 7§, eftersom beloppet av båda stöden är 70 procent av lönekostnaderna
4 §. Tillämpning av vissa bestämmelser om lönesubvention på sysselsättningsstöd. I paragrafen föreskrivs att på sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år tillämpas vad som i 7 kap. 4 § 3 mom. föreskrivs om lönesubvention vid överlåtelse av rörelse. Sysselsättningsstöd kan beviljas den mottagande arbetsgivaren för den tid som återstår av den ursprungliga subventionsperioden som beviljats den första arbetsgivaren. Utvecklings- och förvaltningscentret avbryter utbetalningen av sysselsättningsstödet avseende personer som fyllt 55 år tillfälligt, om arbetet och lönebetalningen avbryts för minst en månad under stödperioden. Om anställningsförhållandet fortsätter efter avbrottet, ska arbets- och näringsbyrån fatta beslut om att stödtiden förlängs med den tid som motsvarar avbrottet. Förslaget motsvarar den föreslagna 7 kap. 11 § som gäller lönesubvention, med den skillnaden att fortsatt sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år kan beviljas oberoende av den föreslagna gränsen på 12 månader som gäller lönesubvention. En förutsättning för ändring av beslutet är dock att de förutsättningar för beviljande av lönesubvention som gäller arbetsgivaren fortfarande uppfylls, det vill säga att arbetsgivaren inte har obetalda skatter eller andra offentliga avgifter och att arbetsgivaren inte har sagt upp sina anställda av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker. Dessutom ska hindren för utbetalning av sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år vara desamma som hindren för utbetalning av lönesubvention.
10 kap. Förmåner enligt prövning som anknyter till service och sakkunnigbedömningar.
3 §. Stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen. Paragrafens 1 mom. ändras så att stödet för specialarrangemang på arbetsplatsen beviljas för ekonomisk verksamhet i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd. För närvarande beviljas stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen som beviljats för annan verksamhet än näringsverksamhet som stöd som står utanför Europeiska unionens regler om statligt stöd och stöd som beviljats för näringsverksamhet som stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd.
11 kap. Sysselsättningsskyldighet
Rubriken för kapitlet ändras. I rubriken stryks omnämnandet av tilläggsstöd som beviljas kommuner.
1 §. Att ordna möjlighet till rehabilitering, utbildning eller arbete. I 3 mom. stryks hänvisningen till tillämpligheten av 7 kap. 9 § 2 mom. på de arbetstagare som kommunen har sysselsatt på grundval av sysselsättningsskyldigheten. Enligt det nya 4 mom. som föreslås fogas till paragrafen har kommunen rätt att för lönekostnaderna för en person som kommunen sysselsatt på basis av sysselsättningsskyldighet få 50 procent i stöd. Stöd skulle inte längre kallas lönesubvention, eftersom det endast delvis omfattas av bestämmelserna om lönesubvention. De tillämpliga bestämmelserna fastställs i 4 och 6 mom.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs att de kostnader som betraktas som stödberättigande vid beräkningen av beloppet av lönesubvention också ska betraktas som stödberättigande kostnader vid beräkningen av stödbeloppet. Stöd kan beviljas om lönen för arbetet motsvarar minst det kollektivavtal som tillämpas på anställningsförhållandet, eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal, sedvanlig och skälig lön för arbetet i fråga. Stöd kan dock inte beviljas, om lönen för den som anställs med stödet enbart ska bestämmas utifrån arbetsresultatet. Stödet beviljas av arbets- och näringsbyrån. Den gällande lagens 4 mom. blir 1 § 5 mom. i den föreslagna lagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. där det föreskrivs att det på överföring av en person som sysselsatts på grundval av sysselsättningsskyldigheten tillämpas vad som i 7 kap. 11 § i denna lag föreskrivs om överföring av en person som sysselsatts med lönesubvention. Den gällande lagens 1 § 5 mom. blir 1 § 7 mom. i den föreslagna lagen.
4 §. Tilläggsstöd till kommuner. Det föreslås att paragrafen upphävs. Genom övergångsbestämmelsen tryggas kommunens möjlighet att få tilläggsstöd för sådan sysselsättning som skett innan lagen trädde i kraft.
12 kap. Genomförande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och tillhörande samarbete
7 §. Förvägran av offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Det föreslås att paragrafhänvisningen ändras så att den motsvarar de ändringar som gjorts i lag 1379/2021. En felaktig hänvisning till paragrafen har kvarstått i den ovannämnda lagen.
13 kap. Behandling av kunduppgifter
1 §. Användningsändamål. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten upphävs. I punkten hänvisas det till lagens tillämpning på de uppgifter som ålagts arbets- och näringsministeriet enligt lagen om sociala företag. Det föreslås att lagen om sociala företag upphävs.
2 §. Uppgifter som behandlas. Till 2 mom. 5 punkten fogas en bestämmelse enligt vilken beslut om lönesubvention, sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år och stöd som beviljas för samhällsgaranterat arbete samt tillhörande uppgifter om uppföljning och utbetalning får behandlas i fråga om arbetsgivare eller företag som ansöker om eller får offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
7 §. Beviljande av användarrättigheter. Det föreslås att 2 mom. 4 punkten i paragrafen, i vilken föreskrivs om de uppgifter som föreskrivs i lagen om sociala företag, upphävs.
14 kap. Sökande av ändring
1 §. Omprövningsbegäran och besvär. På motsvarande sätt ska omprövning av beslut inte få begäras och besvär inte få anföras, om lönesubventionen har förvägrats på grundval av arbets- och näringsbyråns prövning enligt det föreslagna 7 kap. 2 § 2 mom., 7 § 1 mom. eller 7 § 3 mom. 3 punkten. Till skillnad från nuläget ska omprövning få begäras av ett beslut som gäller lönesubventionens belopp. Det föreslås att besvärsförbud som gäller lönesubventionens varaktighet preciseras så att de situationer som besvärsförbudet gäller specificeras i 3 mom. 2 punkten. Omprövning av beslut ska inte få begäras och besvär inte få anföras, till den del beslutet baserar sig på arbets- och näringsbyråns prövning vad gäller lönesubventionens varaktighet enligt 7 § 3 mom., 9 § 2 mom. eller 10 § 2 mom.