6
Remissvar
Genom en begäran om utlåtande som publicerades den 17 juni 2022 begärde social- och hälsovårdsministeriet utlåtande om utkastet till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av sjukförsäkringslagen, lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner samt arbetspensionslagarna (dnr VN/33602/2021). Utlåtandena finns i sin helhet till påseende i tjänsten utlåtande.fihttps://www.lausuntopalvelu.fi/SV/Proposal/Participation?proposalId=437a2554-4f1b-46c6-8ec3-35755d08e63f och i statsrådets tjänst för projektinformation (Hankeikkuna)https://stm.fi/hanke?tunnus=STM152:00/2021. Remisstiden för utlåtanden på finska var 17.6.—12.8.2022 och för utlåtanden på svenska 23.6.2022—12.8.2022. Det kom in 27 remissyttranden inom den utsatta tiden. Yttranden lämnades av följande remissinstanser: Akava ry, Finlands näringsliv EK rf, Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO rf, Pensionsskyddscentralen, Hyvinvointiala HALI ry, Invalidförbundet rf, Folkpensionsanstalten, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Kommunernas pensionsförsäkring Keva, Föreningen för forskning och utvecklandet av rehabilitering KUTKE rf, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, Centralförbundet för mental hälsa rf, SOSTE Finlands social och hälsa rf, STTK rf, Finlands Fackförbunds Centralförbund FFC rf, Finlands Fysioterapeuter ry, Finlands Kommunförbund rf, Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf, Suomen Psykologiliitto ry, Företagarna i Finland rf, Tehy rf, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, arbets- och näringsministeriet, försäkringsdomstolen, finansministeriet och diskrimineringsombudsmannens byrå.
Nästan alla remissinstanser understödde förslagen till ändring av sjukförsäkringslagens bestämmelser om partiell sjukdagpenning. I flera yttranden framhölls ändå att enbart förkortad arbetstid ofta inte är en tillräcklig lösning för att stödja arbetsförmågan. Dessutom bör man se till att t.ex. behövliga rehabiliteringsåtgärder vidtas. Det är också viktigt att servicekedjor för stödjande av arbetsförmågan och hänvisningen till dem görs smidiga. I yttrandena lyfte man också fram behovet att öka arbetstagarnas och arbetsgivarnas samt företagshälsovårdens och andra yrkesutbildade personers medvetenhet om stödåtgärder för att sporra arbetstagare att återgå till arbetet och stanna kvar i arbetslivet.
En del av remissinstanserna (FFC rf, STTK rf, Akava ry, Suomen Psykologiliitto ry) ansåg att det finns skäl att i arbetsavtalslagen ta in bestämmelser om betalning av full lön under självrisktiden vid deltidsarbete. I motiveringen till propositionen beskrivs nuläget tydligt, också arbetslagstiftningen, liksom det faktum att ändringarna inte försämrar situationen för någon jämfört med hur det är i dag. Arbetstagarens löneutbetalning är tryggad och därför är det inte motiverat att ändra arbetsavtalslagen. Efter remissbehandlingen har emellertid specialmotiveringen kompletterats när det gäller lön för sjukdomstid med ett konstaterande att den som är partiellt sjukledig har rätt till lön för sjukdomstid för den tid som anges i det tillämpade arbets- eller tjänstekollektivavtalet eller, om inget kollektivavtal tillämpas i anställningsförhållandet, för den tid som anges i 2 kap. 11 § i arbetsavtalslagen.
Finlands näringsliv EK ansåg i sitt utlåtande att ändringarna i fråga om partiell sjukdagpenning var misslyckade och ansåg att de inte bör presenteras för riksdagen. Företagarna i Finland rf konstaterade i sitt utlåtande att föreningen i och för sig understöder förslaget om att möjliggöra arbete under självrisktiden, men bedömde att ändringens inverkan i praktiken kommer att bli mycket liten och att det därför torde vara motiverat att ytterligare överväga behovet av en ändring.
I fråga om förlängningen av maximitiden för partiell sjukdagpenning konstaterade Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT att de understöder en begränsad förlängning av maximitiden i fråga om vissa sjukdomsgrupper, om det vore möjligt på ett förnuftigt sätt. Innan maximitiden förlängs är det dessutom viktigt att få forskningsdata om konsekvenserna av förlängningen. Propositionen har inte ändrats till följd av denna respons. Att begränsa tillämpningen av bestämmelsen om förlängning av maximitiden till vissa sjukdomsdiagnoser som orsakar arbetsoförmåga skulle vara problematiskt ur jämlikhetsperspektiv och med tanke på verkställigheten av förmånen. I nästan alla utlåtanden ansågs det dessutom nödvändigt att förlänga maximitiden.
De som yttrade sig om förslagen till rehabiliteringslag ansåg att de föreslagna ändringarna var värda att understödas. Förslagen om precisering av utbetalningen av rehabiliteringspenningförmånen och ökning av antalet flexibla dagar understöddes. Förslagen om rehabiliteringspenningförmånen ansågs förbättra möjligheterna att delta i rehabilitering och göra det i rätt tid.
I utlåtandena ansågs de föreslagna preciseringarna till rehabiliteringslagen av förutsättningarna för fastställande av rehabiliteringspenning för arbetsprövning enligt lagen om företagshälsovård vara goda. Några remissinstanser påpekade att den föreslagna maximitiden på 45 dagar är en förkortning i förhållande till nuvarande praxis. Detta ansågs inte nödvändigtvis vara dåligt, eftersom det i vilket fall som helst är fråga om en kortvarig första åtgärd. (Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry). Akava ry påpekade i sitt yttrande att ändringarna i definitionen av arbetsprövning som ordnats med stöd av lagen om företagshälsovård i någon mån kan begränsa användningen av arbetsprövning. Konsekvenserna av ändringen ska enligt utlåtandena följas upp och utvärderas.
Finlands Kommunförbund rf konstaterade i sitt yttrande att förslaget om självrisktiden för rehabiliteringspenningförmånen bör preciseras, eftersom det föreslagna tillägget om utkomststödet ansågs lämna alltför mycket rum för tolkning.
De som lämnade utlåtande om det tillägg som föreslås i 6 § i rehabiliteringslagen och som förtydligar ansvaret för att ordna rehabilitering understödde tillägget. I vissa utlåtanden (Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf, pensionärsförbundens intresseorganisation EETU rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Hyvinvointiala HALI ry, Invalidförbundet rf) påpekades det både i fråga om rehabiliteringslagen och arbetspensionslagstiftningen att ändringen inte får leda till att klienter faller mellan stolarna i de olika förmånssystemen. Betydelsen av samarbetet mellan Folkpensionsanstalten och arbetspensionsanstalterna och av att handleda klienterna betonades. Enligt utlåtandena bör konsekvenserna av ändringen noga följas upp.
I Folkpensionsanstaltens utlåtande föreslogs ytterligare några behövliga preciseringar och korrigeringar i motiveringen. Dessa har beaktats vid den slutliga bearbetningen av propositionen. Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf föreslog några preciseringar i motiveringen, t.ex. att samordningen av tjänster och förmåner ska lyftas fram bättre.
Med anledning av utlåtandena har motiveringen till propositionen preciserats. I förslaget till paragraf om rehabiliteringspenning som betalas utan självrisktid har man gjort en precisering så att utkomststödet specificeras som grundläggande utkomststöd. På basis av utlåtandena har det dessutom gjorts preciseringar och korrigeringar i förslaget till paragraf och motiveringen till rehabiliteringslagen som gäller retroaktiv utbetalning av förmåner samt motsvarande ändringar i de lagförslag som gäller arbetspensionslagarna. Förslagen om retroaktiv betalning har korrigerats i samarbete med Pensionsskyddscentralen och Folkpensionsanstalten.
Alla som yttrade sig om förslagen till ändring av arbetspensionsrehabiliteringen understödde ändringarna eller konstaterade att det inte fanns något att anmärka på ändringarna. I utlåtandena framfördes dock anmärkningar och förslag som gäller vissa detaljer. Med anledning av dessa har det gjorts vissa korrigeringar och preciseringar, bl.a. i bestämmelserna om retroaktiv utbetalning av rehabiliteringspenningförmån och i bestämmelserna om retroaktiv utbetalning av Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningförmån. Det har strävats efter att förtydliga motiveringen till den föreslagna övergångsbestämmelsen i anslutning till 25 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare och motsvarande bestämmelser i andra arbetspensionslagar.
7
Specialmotivering
7.1
Sjukförsäkringslagen
8 kap. Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning
11 §.Rätt till partiell sjukdagpenning. I paragrafen föreskrivs det om syftet med och förutsättningarna för partiell sjukdagpenning. Det föreslås att paragrafens 2 och 4 mom. ändras.
Enligt 2 mom. har en arbetstagare eller företagare som är arbetsoförmögen i enlighet med 8 kap. 4 § rätt till partiell sjukdagpenning efter den självrisktid som avses i 7 § eller efter den sjukdagpenning eller rehabiliteringspenning som omedelbart föregått den partiella sjukdagpenningen. Med självrisktid avses den dag då arbetsoförmågan började och de nio närmast därpå följande vardagarna. I tillämpningspraxisen har det ansetts att om en person arbetar under självrisktiden, avbryter arbetet självrisktiden. Detta innebär att personen för att få partiell sjukdagpenning ska vara helt borta från arbetet under självrisktiden och att det först därefter är möjligt att inleda deltidsarbete.
Det föreslås att momentet ändras så att deltidsarbete under självrisktiden i den mån som berättigar till partiell sjukdagpenning, på det sätt som föreskrivs i 3 mom., inte avbryter självrisktiden. Ett avtal om deltidsarbete kan således vara i kraft redan fr.o.m. den tidpunkt då arbetsoförmågan började. De nuvarande villkoren enligt momentet gäller för avtal om deltidsarbete. Med andra ord ska arbetstiden minska med minst 40 och högst 60 procent jämfört med tidigare och deltidsarbetet ska vara planerat att fortgå oavbrutet i minst 12 vardagar. Dessa villkor ska uppfyllas också i fråga om deltidsarbete som inletts under självrisktiden för att den nya bestämmelsen ska kunna tillämpas. Ändringen påverkar inte begreppet arbetsoförmåga enligt sjukförsäkringslagen eller bedömningen av arbetsoförmågan. Ändringen förkortar eller slopar inte heller självrisktiden, utan rätten till partiell sjukdagpenning börjar efter självrisktiden på samma sätt som enligt gällande lag. Den ändring som föreslås i sjukförsäkringslagen påverkar inte skyldigheten att betala lön för sjukdomstid enligt arbetsavtalslagen. Den som är partiellt sjukledig har rätt till lön för sjukdomstid för den tid som anges i det tillämpade arbets- eller tjänstekollektivavtalet eller, om inget kollektivavtal tillämpas i anställningsförhållandet, för den tid som anges i 2 kap. 11 § i arbetsavtalslagen.
I 4 mom. föreskrivs det om vad som avses med sådant heltidsarbete som krävs för att få partiell sjukdagpenning. Det föreslås att momentet ändras så att minimiarbetstiden för arbete som betraktas som heltidsarbete fastställs i timmar. Som heltidsarbete betraktas i regel arbete där den ordinarie arbetstiden är minst 30 timmar i veckan. Om det är fråga om periodarbete enligt arbetstidslagen (872/2019) är förutsättningen att arbetstiden utjämnas till minst 30 timmar i veckan under en tillämpad utjämningsperiod. Inom vissa branscher fastställs den totala arbetstiden inte i timmar per vecka. T.ex. inom undervisningsbranschen finns arbetstidssystem som baserar sig på undervisningsskyldighet i timmar per vecka och som således inte mäter all arbetstid, utan undervisningstimmarna jämte kompletterande uppgifter utgör ett heltidsarbete även om antalet undervisningstimmar är under 30 per vecka. Avsikten är inte att heltidsanställda inom dessa branscher ska falla utanför rätten till partiell sjukdagpenning. Av denna anledning föreslås som ett alternativ till 30 arbetstimmar per vecka en bestämmelse som liknar den nuvarande om att som heltidsarbete betrakta arbete där arbetstagarens arbetstid är lika lång som den ordinarie arbetstiden för en heltidsanställd som normalt tillämpas inom branschen i fråga.
12 §.Betalning av partiell sjukdagpenning. I paragrafen föreskrivs det om maximitiden för partiell sjukdagpenning. Det föreslås att paragrafen ändras så att partiell sjukdagpenning kan betalas för högst 150 vardagar i stället för nuvarande 120 vardagar. I övrigt ändras paragrafen inte.
9 kap. Föräldradagpenningar
10 §.Hinder för erhållande av föräldradagpenning. Enligt 1 mom. har den försäkrade inte rätt till föräldradagpenning för den tid han eller hon är i förvärvsarbete eller i annat eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet eller heltidsstudier. I momentet nämns särskilt de sammanhang som inte betraktas som förvärvsarbete. Som förvärvsarbete betraktas inte förälders verksamhet som förtroendevald enligt 69 § i kommunallagen, med undantag för verksamhet som förtroendevald på hel- eller deltid enligt 80 § i den lagen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att inte heller verksamhet som förtroendevald enligt 74 § i lagen om välfärdsområden (611/2021), med undantag av förtroendevalda på hel- eller deltid som avses i 85 § i den lagen, ska betraktas som förvärvsarbete som hindrar utbetalning av föräldradagpenning. Bestämmelsen är analog med den gällande bestämmelsen om kommunala förtroendeuppdrag och även tillämpningspraxisen är densamma. I praktiken innebär bestämmelsen att en förtroendevald i ett välfärdsområde, såsom ombudsmannen eller en person som valts till ledamot i välfärdsområdets organ, kan sköta sitt förtroendeuppdrag (t.ex. delta i möten) och få föräldradagpenning för samma tid.
7.2
Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
6 §.Ordnande av yrkesinriktad rehabilitering. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för beviljande av yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten och om fördelningen av rehabiliteringsansvaret. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras. Till momentet fogas en punkt som förtydligar ansvarsfördelningen, enligt vilken Folkpensionsanstalten inte är skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering om den försäkrade har fått ett sådant förhandsbeslut om sin rätt till arbetspensionsrehabilitering som gäller vid ansökan om rehabilitering. När det i fortsättningen tydligt konstateras i lagen att redan arbetspensionsanstaltens gällande förhandsbeslut om rätt till arbetspensionsrehabilitering leder till en situation där Folkpensionsanstalten inte är skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering, hänvisas personen genast från början till rätt anordnares tjänster samtidigt som rehabiliteringsåtgärderna inleds tidigare.
Om arbetspensionsanstalten har gett personen ett förhandsbeslut om rätt till arbetspensionsrehabilitering men förkastat personens rehabiliteringsplan, är Folkpensionsanstalten med stöd av den föreslagna bestämmelsen inte skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering. I sådana situationer överförs rehabiliteringsansvaret inte till Folkpensionsanstalten, även om personen ansöker om en viss åtgärd som ordnas som yrkesinriktad rehabilitering hos Folkpensionsanstalten. Det bör noteras att det ska vara fråga om ett förhandsbeslut som gäller vid ansökningstidpunkten. Om det tidigare förhandsbeslutet inte längre är i kraft, följer Folkpensionsanstalten och arbetspensionsanstalterna den normala arbetsfördelningen och hänvisar kunden att ansöka om ett nytt förhandsbeslut. Folkpensionsanstalten och arbetspensionsanstalterna ger klienterna råd och hänvisar dem till ändamålsenliga tjänster och förmåner. Den föreslagna preciseringen påverkar inte Folkpensionsanstaltens ansvar för att ordna yrkesinriktad rehabilitering för unga enligt 7 a § i rehabiliteringslagen.
18 §.Rehabiliteringspenning för lagstadgad rehabilitering. I paragrafen föreskrivs det om lagstadgad rehabilitering som ordnas av andra än Folkpensionsanstalten och under vilken Folkpensionsanstalten kan betala rehabiliteringspenning. I 3 mom. föreskrivs det om betalning av rehabiliteringspenning för rehabilitering som ges med stöd av lagen om företagshälsovård. Det föreslås att till 3 mom. fogas särskilda förutsättningar för beviljande av rehabiliteringspenning för tiden för arbetsprövning som ordnats med stöd av lagen om företagshälsovård. För att rehabiliteringspenning ska beviljas förutsätts det att arbetsprövningen genomförs i nya arbetsuppgifter eller att rehabiliteringsklientens arbetsuppgifter antingen har förändrats väsentligt eller att arbetsprövningen genomförs under rehabiliteringstiden med hjälp av specialarrangemang. Rehabiliteringspenning betalas för arbetsprövning som varar högst 45 vardagar, dvs. ca två månader. Eftersom arbetsprövning enligt lagen om företagshälsovård till sin karaktär är rehabilitering i ett tidigt skede, är det motiverat att arbetsprövningen är relativt koncis. Om arbetsprövning eller andra åtgärder inom företagshälsovården enligt lagen om företagshälsovård inte är tillräckliga för att stödja arbetstagarens arbetsförmåga, ska företagshälsovården enligt behov hänvisa arbetstagaren till yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av någon annan aktör. I bestämmelsen preciseras dessutom att rehabiliteringspenning kan betalas under tiden för arbetsprövning när det är fråga om rehabilitering i ett tidigt skede och rehabiliteringsklienten inte har rätt till yrkesinriktad rehabilitering med stöd av arbetspensionslagarna.
Som rehabilitering i ett tidigt skede betraktas tidigt stöd som syftar till att upprätthålla och främja arbetstagarens arbetsförmåga och som syftar till att arbetstagaren ska fortsätta i arbetet med beaktande av sina hälsomässiga förutsättningar. Om man t.ex. redan har försökt påverka problem med arbets- och förvärvsförmågan genom yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av arbetspensionsanstalten eller om risken för att förlora arbetsförmågan kan anses sannolik eller om rehabiliteringsklientens arbetsförmåga är väsentligt nedsatt är det inte längre fråga om rehabilitering i ett tidigt skede.
23 §.Betalning av rehabiliteringspenning. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för betalning av rehabiliteringspenningförmån. Det föreslås att 2 mom. ändras så att utbetalningen av rehabiliteringspenning i fortsättningen inte förutsätter att en person som står utanför arbetslivet under tiden för yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § är helt förhindrad att arbeta på rehabiliteringsdagen. Rehabiliteringsdagens dagliga längd undersöks inte heller.
Som en sådan person utanför arbetslivet som avses i 2 mom. betraktas en rehabiliteringsklient som när rehabiliteringen börjar inte står i anställningsförhållande och inte är företagare på heltid. Som personer utanför arbetslivet betraktas utöver personer som är arbetslösa, t.ex. studerande som är sysselsatta i eget arbete och studerande som står utanför arbetslivet. Som en i momentet avsedd person utanför arbetslivet kan vidare betraktas en rehabiliteringsklient som inleder deltidsarbete eller tillfälligt arbete under den yrkesinriktade rehabiliteringen. Som sådana personer utanför arbetslivet som avses i bestämmelsen betraktas i fråga om företagare de personer som inte omfattas av FöPL- eller LFöPL-försäkringsskyldigheten. Om rehabiliteringsklienten i sitt anställningsförhållande har en vedertagen normal arbetstid som har minskats på grund av deltagande i rehabilitering, kan rehabiliteringsklienten under rehabiliteringstiden, om de förutsättningar som anges i 1 mom. uppfylls, ha rätt till partiell, men inte full rehabiliteringspenning.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med bestämmelser om betalning av rehabiliteringspenning i situationer där rehabiliteringsklienten på grund av sjukdom, lyte, kroppsskada eller en helhetssituation som avses i 6 § inte kan delta i yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten fem dagar i veckan. I en del av Folkpensionsanstaltens yrkesinriktade rehabiliteringstjänster är det i sådana situationer möjligt att rehabiliteringsklienten deltar i rehabiliteringen på ett flexibelt sätt minst tre dagar i veckan.
Till följd av ändringen kan rehabiliteringspenning, när villkoren uppfylls, betalas förutom för dagarna för deltagande i rehabilitering också för de flexibla dagarna i den yrkesinriktade rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten, om rehabiliteringsklienten antingen på grund av en i 6 § avsedd väsentlig försämring av arbets- eller studieförmågan och förvärvsmöjligheterna eller på grund av en i 7 a § avsedd väsentlig försämring av funktionsförmågan inte kan delta i rehabiliteringen 5 dagar i veckan. Till följd av ändringen behöver en rehabiliteringsklient inte ansöka om en annan förmån eller rehabiliteringspenning för dagarna mellan rehabiliteringen, utan hans eller hennes försörjning är på förhand tryggad med full rehabiliteringspenning under hela rehabiliteringstiden. Det är inte fråga om en sådan situation som avses i det nya 3 mom. om kunden på den flexibla dagen inte deltar i rehabilitering t.ex. på grund av arbete eller studier. En flexibel dag ska kunden vara helt förhindrad att arbeta. FPA ska fastställa vilka tjänster flexibla dagar kan användas till och klienten ska avtala om flexibla dagar med en producent av rehabiliteringstjänster. Kunden förutsätts delta i rehabilitering minst tre dagar i veckan.
24 §.Rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna och maximitiderna för rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid. Det föreslås att 1 mom. ändras så att rehabiliteringsklienten har rätt till rehabiliteringspenning för väntetiden och den mellanliggande tiden inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, om klienten inte får utkomst av arbete under den tiden. Rehabiliteringsklienten behöver således inte längre ansöka om någon annan förmån som tryggar försörjningen under väntetiden och den mellanliggande tiden, oftast en arbetslöshetsförmån. Vid utbetalningen av förmånen bibehålls en maximitid på tre månader. Rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid betalas dock inte utöver andra förmåner, om rehabiliteringsklientens förmån redan under den mellanliggande tiden har tryggats med andra förmåner, t.ex. rehabiliteringsstöd. Rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid betalas inte heller för den tid för vilken rehabiliteringsklienten med sin arbetsgivare har avtalat om ledighet utan lön. Det föreslås också att 1 mom. preciseras så att rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid i fortsättningen endast kan fås för väntetid och mellanliggande tid för yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten (6 och 7 a § i denna lag). Yrkesinriktad rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten är det enda sättet att få rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid, och därför förtydligar tillägget verkställigheten.
I 2 mom. föreskrivs det om betalning av rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid för yrkesinriktad rehabilitering av unga som avses i 7 a §. Det föreslås att momentet preciseras så att rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid dock inte betalas för sådan tid då rehabiliteringsklientens försörjning redan är tryggad t.ex. med inkomster från lönearbete. Ordalydelsen i den gällande bestämmelsen kan tolkas så att rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid beviljas för yrkesinriktad rehabilitering för en rehabiliteringsklient trots att han eller hon under samma tid får t.ex. löneinkomster eller andra förmåner. Den föreslagna nya formuleringen gör det möjligt för rehabiliteringsklienten som så önskar att välja rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid i stället för någon annan förmån, men rehabiliteringspenning för väntetid och mellanliggande tid beviljas dock inte utöver löneinkomster eller andra förmåner som redan tryggar försörjningen.
27 §.Betalning utan karenstid. I paragrafen föreskrivs det om situationer där rehabiliteringspenning betalas utan karenstid. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det grundläggande utkomststödet enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) läggs till de förmåner som berättigar till s.k. noll självrisk och som omedelbart föregår rehabiliteringspenningen. I övrigt ändras paragrafen inte. Även försäkrade som före rehabiliteringen får grundläggande utkomststöd som en föregående förmån omfattas av rehabiliteringspenning som betalas utan självrisktid och deras försörjning kommer inte att avbrytas.
Det grundläggande utkomststödet är i regel en månatlig förmån, till skillnad från de övriga förmåner som nämns i momentet, i regel per dag. Därför finns det skäl att i bestämmelsen precisera när en klient anses ha fått grundläggande utkomststöd i enlighet med den gällande ordalydelsen omedelbart före den dag från vilken rehabiliteringspenningen beviljas. Eftersom ansökan om utkomststöd för den innevarande månaden ännu inte nödvändigtvis har avgjorts när ansökan om rehabiliteringspenning behandlas, anses klienten ha fått grundläggande utkomststöd tidigare, om han eller hon har fått grundläggande utkomststöd under samma eller föregående kalendermånad räknat från den tidpunkt fr.o.m. vilken rehabiliteringspenningen beviljas.
39 §.Retroaktiv betalning. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att ersättning som betalas retroaktivt ska betalas direkt till Folkpensionsanstalten för undvikande av återkrav. Bestämmelsen tillämpas i de fall då en förmån som nämns i momentet har beviljats för samma tid för vilken rehabiliteringspenning har betalats till rehabiliteringsklienten. Det föreslås att momentet ändras så att det till de förmåner som nämns i momentet fogas partiell sjukdagpenning, dagpenning vid smittsam sjukdom och donationsdagpenning.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där rehabiliteringspenning betalas retroaktivt för samma tid för vilken rehabiliteringsklienten har betalats en i förhållande till rehabiliteringspenningen sekundär förmån, t.ex. arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Rehabiliteringspenningen innehålls antingen av Folkpensionsanstalten till den del den motsvarar en tidigare utbetald sekundär förmån eller betalas till den arbetslöshetskassa som betalat förmånen. Det föreslås att 2 mom. ändras så att partiell sjukdagpenning fogas till de förmåner som nämns i momentet och att bestämmelsen samtidigt förenklas genom en hänvisning till förmåner enligt sjukförsäkringslagen i stället för till enskilda förmåner.
Det föreslås att till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom. där det föreskrivs om regressindrivning i situationer där en person som tidigare fått en rehabiliteringsförmån som Folkpensionsanstalten betalat senare beviljas rehabiliteringsförmån av en arbetspensionsanstalt eller tvärtom. Bestämmelserna gör det möjligt att återkräva en tidigare betald förmån från en förmån som betalas retroaktivt av en annan betalare, varvid återkrav av förmånstagaren av utbetalningar som betalats till för stort belopp oftast kan undvikas. I det föreslagna nya 3 mom. föreskrivs det om pensionsanstaltens rätt att av Folkpensionsanstalten ta ut en förmån som betalats för samma tid i situationer där den försäkrade har fått rehabiliteringspenning för yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § i denna lag och han eller hon för samma tid hade haft rätt till den rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg som betalas av pensionsanstalten. I det föreslagna nya 4 mom. finns en motsvarande bestämmelse som i 3 mom. så att Folkpensionsanstalten har rätt att retroaktivt hos en pensionsanstalt ta ut den rehabiliteringspenning som den betalat till den försäkrade för rehabilitering enligt 6 § i denna lag, om den försäkrade för samma tid hade haft rätt till den rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg som betalas av pensionsanstalten. Betalning som regress på det sätt som avses i 3 eller 4 mom. kommer däremot inte i fråga i en situation där en person som är berättigad till arbetspensionsrehabilitering dessutom är berättigad till Folkpensionsanstaltens yrkesinriktade rehabilitering och på basis av denna får rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten och från vilken Folkpensionsanstalten då drar av den rehabiliteringsförmån som arbetspensionsanstalten betalat och endast betalar den del av förmånen som överstiger den.
41 §.Ansökan om förmåner och ersättningar. I paragrafen föreskrivs det om ansökan om och ansökningstider för rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner samt om utbetalning av ersättningar. Det föreslås att 4 mom. ändras så att den retroaktiva ansökningstiden för rehabiliteringspenning och ersättning för uppehälle förlängs från nuvarande fyra månader till sex månader. Efter förlängningen av ansökningstiden är bestämmelsen symmetrisk i förhållande till bestämmelserna om retroaktiv ansökningstid för rehabiliteringspenning för arbetspensionsrehabilitering.
7.3
Lagen om pension för arbetstagare
25 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Det föreslås att de ändringar som rehabiliteringskommittén föreslagit görs i paragrafen. Till 1 mom. fogas två nya punkter: förutsättningen enligt den nya 4 punkten ersätter den bedömning av etablering i arbetslivet som baserar sig på det gällande 2 mom., och villkoret om rehabiliteringens ändamålsenlighet flyttas från det inledande stycket till den nya 5 punkten. Av de omständigheter som anges i 2 mom. som ska beaktas när rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms ska etableringen i arbetslivet slopas på motsvarande sätt. Till 5 mom., som gäller tillämpning av villkoren för arbetspensionsrehabilitering på rehabilitering av en arbetstagare som är arbetsoförmögen på det sätt som avses i 35 § 1 mom. i denna lag, fogas en bestämmelse om att uppfyllandet av det villkor som avses i den nya 4 punkten i 1 mom. granskas hos dessa sökande för de 36 månader som omedelbart föregått den månad då arbetsoförmågan började. Ändringarna ska tillämpas på de ansökningar om rehabilitering som blir anhängiga fr.o.m. lagens ikraftträdande.
Enligt den nya 4 punkten i 1 mom. ska en arbetstagare för att uppfylla förutsättningarna för arbetspensionsrehabilitering ha andra arbetsinkomster än sådana som betalats på grundval av anställningsförhållanden som avses i 4 § 2 mom. 2—4 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn och som är försäkrade enligt arbetspensionslagarna under de 36 kalendermånader som omedelbart föregår den månad då rehabiliteringsansökan blivit anhängig. Under denna tid ställs inga villkor på arbetsinkomsternas belopp, förutsatt att det finns sådana arbetsinkomster som avses. Den begränsning enligt vilken inkomster som betalats ut på basis av anställningsförhållanden som avses i 4 § 2 mom. 2—4 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn inte ska beaktas vid granskningen motsvarar nuvarande beslutspraxis för bedömning av etableringen i arbetslivet. Ett alternativt villkor i förhållande till detta är att det under de 36 kalendermånader som omedelbart föregår den månad då rehabiliteringsansökan blev anhängig ingår tid under vilken arbetstagaren har vårdat sitt barn på det sätt som avses i punkten. Det ställs inga krav på hur länge vården av barnet pågår. Den vård av barn som avses är för det första vård av barn under den tid föräldradagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) har betalats till arbetstagaren, stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) eller motsvarande stöd för hemvård av barn enligt Ålands landskapslagstiftning har betalats. I dessa fall kan det i praktiken konstateras att villkoret uppfylls på basis av utbetalningen av de nämnda förmånerna. Om det under tiden för vården av barnet inte har betalats — eller ens sökts — en förmån som nämns i punkten, även om det kunde ha funnits rätt till förmånen, ska arbetstagaren för att uppfylla villkoret lägga fram en tillräcklig utredning för pensionsanstalten om att han eller hon förhindrats från förvärvsarbete på grund av vården av barnet. Föremålet för utredningen är då de omständigheter som behövs för att ärendet ska kunna bedömas. Vid bedömningen av om utredningen är tillräcklig ska pensionsanstalten ha prövningsrätt från fall till fall.
I den nya 4 punkten i 1 mom. hänvisas till att det kan ha funnits rätt till förmånen under tiden för vården av barnet då åldern på barnet hade möjliggjort utbetalning av den förmån som nämns i punkten. När barnet är under tre år ska detta alltid anses vara fallet. Detta ska dessutom anses vara fallet när en förmån som nämns i punkten kan enligt förmånslagstiftningen betalas för ett barn som vårdas när barnet är över tre år. I de sistnämnda fallen är det i praktiken fråga om att förmånsperioden för en förälder till ett adoptivbarn sträcker sig längre än till att barnet är tre år gammalt. Om arbetstagaren lägger fram en tillräcklig utredning om att han eller hon faktiskt förhindrats från förvärvsarbete på grund av vården av sitt barn under den tid då barnets ålder enligt förmånslagstiftningen har möjliggjort utbetalning av den förmån som nämns i punkten, har det ingen betydelse om de övriga villkoren för beviljande av förmånen uppfylls. Det har således ingen betydelse om t.ex. en förmånsansökan har kommit in för sent eller om förutsättningarna för beviljande av förmånen på grund av vistelse utomlands inte uppfylls, om barnets ålder berättigar till den förmån som nämns i punkten och en tillräcklig utredning om skötseln av barnet läggs fram för pensionsanstalten.
Det föreslås att kravet på ändamålsenlig arbetspensionsrehabilitering flyttas från det inledande stycket i 1 mom. till den nya 5 punkten i 1 mom. för att förtydliga paragrafens struktur. Enligt rehabiliteringskommitténs åsikt framhäver den föreslagna ändringen tydligare än tidigare att kravet på ändamålsenlig rehabilitering för att förhindra arbetsoförmåga hos arbetstagare eller förbättra deras arbets- och förvärvsförmåga är en absolut förutsättning för rehabilitering på samma nivå som andra förutsättningar för beviljande av rehabilitering.
Till 5 mom. fogas en övergångsbestämmelse. I bestämmelsen definieras den tidsperiod under vilken uppfyllandet av villkoret enligt 1 mom. 4 punkten ska granskas när det i de 36 kalendermånader som omedelbart föregår den månad under vilken arbetsoförmågan började för en arbetstagare som får invalidpension och ansöker om rehabilitering ingår kalendermånader för tiden före den 1 januari 2019. Övergångsbestämmelsen gör det möjligt att vid verkställigheten också i dessa situationer stödja sig på uppgifterna i arbetspensionssystemet. De uppgifter som behövs ingår nämligen i inkomstregistret först fr.o.m. den 1 januari 2019. För tiden före 2019 har arbetspensionsanstalterna endast tillgång till uppgifter om arbetsinkomsterna för hela kalenderåret, inte månadsvisa uppgifter. För denna tid vore man därför tvungen att ta reda på de månatliga uppgifterna hos den som ansöker om rehabilitering. I övergångsbestämmelsen föreskrivs det därför att uppfyllandet av villkoret enligt 1 mom. 4 punkten ska granskas för de kalendermånader som föregår den 1 januari 2019 så att man i stället för kalendermånaden i fråga granskar hela det kalenderår i vilket kalendermånaden ingår. Om granskningsperioden på 36 månader t.ex. gäller för tiden mellan den 1 december 2018 och den 30 november 2021, då arbetsoförmågan för en person som söker sig till rehabilitering från invalidpension har börjat i december 2021, ska hela kalenderåret 2018 granskas i stället för december 2018. De kalendermånader som granskas fr.o.m. den 1 januari 2019 ska däremot alltid beaktas månatligen på normalt sätt, även om en del av granskningsperioden på 36 månader för samma person infaller före 2019.
Detta innebär att om arbetsoförmågan hos den som ansöker om rehabilitering har börjat t.ex. i april 2021, ska uppfyllandet av det villkor som avses i 1 mom. 4 punkten granskas för tiden mellan den 1 januari 2018 och den 31 mars 2021. Om arbetsoförmågan däremot började i april 2020, ska granskningen gälla för tiden mellan den 1 januari 2017 och den 31 mars 2020. Den period som granskas kan således i dessa situationer vara längre än normalt, vilket är fördelaktigt för den sökande. Enligt övergångsbestämmelsen ska alltid beaktas endast tiden före 2019. Kalendermånader som föregår 2019 ingår i praktiken i de 36 kalendermånader som omedelbart föregår arbetsoförmågan, om personens arbetsoförmåga har börjat i december 2021 eller tidigare. Tillämpningen av den föreslagna övergångsbestämmelsen begränsas således med tiden till situationer där tiden är lång mellan arbetsoförmågans början och ansökan om rehabilitering.
26 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. Det föreslås att ordalydelsen i den sista meningen i 1 mom. ändras så att formuleringen motsvarar etablerad rättspraxis. Enligt den nuvarande formuleringen kan arbetstagaren få ersättning för de behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför. Det villkorliga uttrycket ”kan få ersättning” stryks, och den nya ordalydelsen i den sista meningen i 1 mom. blir: ”Arbetstagaren ersätts för sådana behövliga och nödvändiga kostnader som den yrkesinriktade rehabiliteringen medför.”
Reviderad på detta sätt motsvarar bestämmelsens ordalydelse försäkringsdomstolens ställningstagande i sitt beslut (FörsD 27.5.2009/4167:2008). Försäkringsdomstolen ansåg att syftet med 26 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare inte är att ge pensionsanstalten exklusiv prövningsrätt i fråga om huruvida behövliga och nödvändiga kostnader för yrkesinriktad rehabilitering ersätts. Försäkringsdomstolen hänvisade dessutom till Pensionsskyddscentralens lagstadgade behörighet att ge pensionsanstalterna rekommendationer för att säkerställa en enhetlig tillämpningspraxis vid tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn och konstaterade att de kostnadsersättningar som avses i Pensionsskyddscentralens tillämpningsanvisning betalas i enlighet med rekommendationerna från Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf. Försäkringsdomstolen konstaterade dessutom att TELA:s rekommendationer om standardersättningar för arbetspensionsrehabilitering för sin del främjar en enhetlig tillämpningspraxis och likabehandling av de försäkrade vid avgörande av ärenden som gäller arbetspensionsrehabilitering, dock utan att binda pensionsanstalten eller besvärsinstanserna i deras avgörandeverksamhet.
32 §.Avbrytande och indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 1 mom. med bestämmelser om avbrytande av rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg. Paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. Paragrafens gällande 1 mom., som gäller indragning av rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg, blir 2 mom. och det nuvarande 2 mom. blir på motsvarande sätt 3 mom. Samtidigt förtydligas ordalydelsen i momentet om indragning av rehabiliteringsförmåner genom att bestämningen ”som betalas till invalidpensionstagaren” efter ordet rehabiliteringstillägg stryks som onödigt. Bestämningen är onödig i det här sammanhanget, eftersom rehabiliteringstillägg endast kan beviljas personer som får invalidpension. Den kan också vara vilseledande med tanke på vissa situationer, eftersom syftet med bestämmelsen inte är att lämna sådana fall utanför grunderna för indragning av rehabiliteringstillägget där rehabiliteringstillägg enligt lag kan betalas till någon annan än pensionstagaren själv.
Utbetalningen av rehabiliteringspenningen eller rehabiliteringstillägget kan avbrytas, om den yrkesinriktade rehabiliteringen avbryts för mer än 30 kalenderdagar på grund av sjukdom hos mottagaren av rehabiliteringsförmånen eller av någon annan orsak som inte beror på honom eller henne eller om mottagaren av rehabiliteringsförmånen avbryter den yrkesinriktade rehabiliteringen av någon annan giltig orsak. Den dag då rehabiliteringen avbryts räknas inte med när minimitiden för avbrytandet räknas ut. Förmånstagarens sjukdom kan vara samma sjukdom som rehabiliteringsbehovet har grundat sig på, eller någon annan sjukdom. Ett avbrytande i rehabiliteringen av någon annan orsak som inte beror på förmånstagaren eller någon annan giltig orsak kan i praktiken t.ex. grunda sig på en väsentlig förändring i förmånstagarens förhållanden, på en orsak som beror på arbetsgivaren eller på någon annan orsak som tillfälligt hindrar att rehabiliteringen fortsätter eller väsentligt ändrar förutsättningarna för fortsatt rehabilitering. Vid tillämpningen av bestämmelsen har det ingen särskiljande betydelse om orsaken till avbrytandet av rehabiliteringen är förmånstagarens sjukdom, någon annan orsak som inte beror på förmånstagaren eller någon annan giltig orsak till att rehabiliteringen avbryts. Av de tillämpningssituationer som avses i bestämmelsen ska åtminstone någon dock kunna anses vara uppfylld. Om det inte finns någon giltig orsak att avbryta rehabiliteringen eller att vägra delta i den, föreligger en sådan grund för indragning av förmån som avses i följande moment i denna paragraf.
Utbetalningen av en förmån ska avbrytas från ingången av den kalendermånad som följer efter den kalendermånad under vilken rehabiliteringen avbrutits.
Avbrytandet av rehabiliteringsförmåner stöder sig för närvarande på de bestämmelser om invalidpension som enligt 34 § i denna lag är tillämpliga på rehabiliteringsförmåner, om inte något annat föreskrivs i denna lag. I de tillämpningsanvisningar som Pensionsskyddscentralen gör upp ingår rekommendationer om tolkningen av dessa bestämmelser. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuvarande tillämpningspraxis när det gäller de omständigheter som kan komma i fråga som grund för avbrytandet, den tid som förutsätts för avbrytandet av rehabiliteringen samt tidpunkten för avbrytandet, även om tidpunkten för avbrytandet i nuvarande tillämpningspraxis kan ha varit förenad med prövning i ringa utsträckning i och med avsaknaden av en uttrycklig bestämmelse. Vid tillämpningen av bestämmelsen kan man således i tillämpliga delar stödja sig även på nuvarande rättspraxis.
Även om utbetalningen av rehabiliteringstillägg eller rehabiliteringspenning i regel avbryts i de situationer som avses i det nya 1 mom., föreskrivs det inte att avbrytandet ska vara obligatoriskt. Den föreslagna bestämmelsen om avbrytande av rehabiliteringstillägget eller rehabiliteringspenningen motsvarar i detta avseende bestämmelsen om indragning av samma förmåner, som enligt förslaget flyttas till 2 mom. När det föreskrevs om indragning av rehabiliteringsförmåner motiverades den prövning som lämnades till pensionsanstalten med att retroaktiv indragning i vissa enstaka situationer kan leda till ett resultat som inte är skäligt (RP 45/2005 rd, s. 42). Av motsvarande skäl ska pensionsanstaltens prövning inte heller uteslutas när det fattas beslut om avbrytande av samma förmåner.
118 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. I momentet finns det bestämmelser om betalning som regress till Folkpensionsanstaltens sjukförsäkringsfond av rehabiliteringspenning som beviljas retroaktivt, rehabiliteringstillägg som beviljas retroaktivt samt invalidpension som beviljas retroaktivt och därtill hörande rehabiliteringstillägg. De som kommer till rehabilitering från invalidpension får i praktiken oftast invalidpension för viss tid, dvs. rehabiliteringsstöd, men i formuleringen av bestämmelsen har också beaktats det alternativ att invalidpension för personer som söker rehabilitering kan ha beviljats tills vidare.
Pensionsanstalten kan betala retroaktiv rehabiliteringspenning, retroaktivt rehabiliteringstillägg eller retroaktiv invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg till sjukförsäkringsfonden, om arbetstagaren för samma tid har fått rehabiliteringspenning på grundval av yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). Om betalningen av Folkpensionsanstaltens rehabiliteringspenningförmån för den avsedda tiden hade grundat sig på annan rehabilitering än sådan som beviljats enligt nämnda lagrum, finns det ingen sådan motsvarighet mellan förmånerna som förutsätts i bestämmelsen, och utbetalning enligt det föreslagna nya 4 mom. kommer inte på fråga. Retroaktiv rehabiliteringspenning, retroaktivt rehabiliteringstillägg eller retroaktiv invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg betalas till sjukförsäkringsfonden till den del de motsvarar den rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten för samma tid. Betalning som regress kommer däremot inte i fråga i en situation där en person som är berättigad till arbetspensionsrehabilitering dessutom är berättigad till Folkpensionsanstaltens yrkesinriktade rehabilitering och på basis av denna får rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten och från vilken Folkpensionsanstalten då drar av den rehabiliteringsförmån som arbetspensionsanstalten betalat och endast betalar den del av förmånen som överstiger den.
Dessutom föreslås det att paragrafens rubrik ändras i syfte att förenhetliga språkbruket i arbetspensionslagarna. Paragrafens nuvarande rubrik lyder ”Betalning av pension och rehabiliteringspenning till sjukförsäkringsfonden”. Detta ersätts med rubriken ”Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden”, som redan för närvarande används i hänvisningsbestämmelserna i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare och som gäller denna paragraf och som är rubriken för motsvarande paragraf i lagen om sjömanspensioner och pensionslagen för den offentliga sektorn.
127 a §.Återkrav av rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat retroaktivt. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om pensionsanstaltens rätt att ta ut retroaktiv rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat. Pensionsanstalten har enligt bestämmelsen rätt att av Folkpensionsanstalten ta ut rehabiliteringspenning som den betalat ut retroaktivt, förutsatt att rehabiliteringspenningen har beviljats på grundval av yrkesinriktad rehabilitering enligt 6 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner och till den del förmånen till sitt belopp motsvarar den rehabiliteringspenning eller invalidpension och därtill hörande rehabiliteringstillägg som pensionsanstalten har betalat till arbetstagaren för samma tid. Betalning som regress kommer däremot inte i fråga i en situation där en person som är berättigad till arbetspensionsrehabilitering dessutom är berättigad till Folkpensionsanstaltens yrkesinriktade rehabilitering och på basis av denna får rehabiliteringspenning som betalas av Folkpensionsanstalten och från vilken Folkpensionsanstalten då drar av den rehabiliteringsförmån som arbetspensionsanstalten betalat och endast betalar den del av förmånen som överstiger den.
7.4
Lagen om pension för företagare
22 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 25 § i lagen om pension för arbetstagare. Till 5 mom. hänför sig en likadan övergångsbestämmelse som till 25 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
23 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. I paragrafen föreslås en motsvarande ändring som i 26 § i lagen om pension för arbetstagare.
29 §.Avbrytande och indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 32 § i lagen om pension för arbetstagare.
108 a §.Återkrav av rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat retroaktivt. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf som motsvarar den föreslagna 127 a § i lagen om pension för arbetstagare.
7.5
Lagen om pension för lantbruksföretagare
42 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 25 § i lagen om pension för arbetstagare. Till 5 mom. hänför sig en likadan övergångsbestämmelse som till 25 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
43 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. I paragrafen föreslås en motsvarande ändring som i 26 § i lagen om pension för arbetstagare.
45 §.Andra bestämmelser om rehabilitering samt förmåner som betalas för rehabiliteringstiden. Det föreslås att laghänvisningen i 1 mom. 5 punkten till 32 § i lagen om pension för arbetstagare ändras så att det i hänvisningen beaktas de bestämmelser om avbrytande av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg som föreslås bli fogade till 32 § i lagen om pension för arbetstagare. Enligt hänvisningsbestämmelsen i reviderade 1 mom. 5 punkten ska vid verkställigheten av lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas vad som i 32 § i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om avbrytande och indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg.
102 a §.Återkrav av rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat retroaktivt. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf som motsvarar den föreslagna 127 a § i lagen om pension för arbetstagare.
7.6
Lagen om sjömanspensioner
25 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 25 § i lagen om pension för arbetstagare. Till 5 mom. hänför sig en likadan övergångsbestämmelse som till 25 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
26 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. I paragrafen föreslås en motsvarande ändring som i 26 § i lagen om pension för arbetstagare.
32 §.Avbrytande och indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 32 § i lagen om pension för arbetstagare.
115 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. på motsvarande sätt som i 118 § i lagen om pension för arbetstagare.
124 a §.Återkrav av rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat retroaktivt. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf som motsvarar den föreslagna 127 a § i lagen om pension för arbetstagare.
7.7
Pensionslagen för den offentliga sektorn
22 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 25 § i lagen om pension för arbetstagare. Till 5 mom. hänför sig en likadan övergångsbestämmelse som till 25 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
23 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. I paragrafen föreslås en motsvarande ändring som i 26 § i lagen om pension för arbetstagare.
30 §.Avbrytande och indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt som 32 § i lagen om pension för arbetstagare.
129 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. på motsvarande sätt som i 118 § i lagen om pension för arbetstagare.
138 a §.Återkrav av rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten beviljat retroaktivt. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf som motsvarar den föreslagna 127 a § i lagen om pension för arbetstagare.
11
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
I 6 § i Finlands grundlag (731/1999) föreskrivs att alla är lika inför lagen. I regeringens proposition om revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd) konstateras det att paragrafen inte bara uttrycker kravet på rättslig jämlikhet utan också tanken på faktisk jämställdhet. Genom lag kan man inte utan allmänt godtagna grunder, godtyckligt, ge medborgare eller medborgargrupper en gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Jämlikhetsbestämmelsen förutsätter dock inte att alla medborgare ska bemötas likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Jämlikhetssynpunkter har betydelse både då man beviljar medborgarna förmåner och rättigheter enligt lag och då man ålägger dem skyldigheter. Samtidigt är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse bemöter människor olika för att främja bl.a. faktisk jämlikhet. Grundlagsutskottet har i sin praxis uttryckligen betonat att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning kan härledas ur jämlikhetsprincipen då man strävar efter en reglering som den rådande samhällsutvecklingen kräver (RP 309/1993 rd och de utlåtanden av grundlagsutskottet som nämns i den samt t.ex. GrUU 59/2002 rd, GrUU 1/2006 rd, GrUU 38/2006 rd, GrUU 28/2009 rd, GrUU 64/2010 rd, GrUU 2/2011 rd, GrUU 12/2011 rd, GrUU 11/2012 rd).
Jämlikhetsbestämmelsen kompletteras av diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Momentet förbjuder å andra sidan inte all åtskillnad mellan människor, även om åtskillnaden bygger på en av de särskilt nämnda grunderna i diskrimineringsbestämmelsen. Det väsentliga är om det är möjligt att motivera åtskillnaden på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Kraven på en motivering är höga, särskilt vad gäller de i bestämmelsen uppräknade förbjudna grunderna för åtskillnad. Bestämmelsen utgör inget hinder för nödvändig positiv särbehandling för att trygga den faktiska jämlikheten, dvs. åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp, t.ex. kvinnor, barn och minoriteter (RP 309/1993 rd).
Syftet med de föreslagna ändringarna är att förbättra likabehandlingen av förmånstagarna. Erhållandet av förmåner är alltid förenat med vissa lagstadgade förutsättningar, och ur ett jämlikhetsperspektiv avviker propositionen inte från utgångspunkterna i gällande lagstiftning. Propositionen ska således inte anses strida mot den jämlikhet som tryggas i 6 § i grundlagen.
Regeringen anser att propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.