7.1
Lagen om gruvmineralskatt
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om de gruvmineral som omfattas av lagens tillämpningsområde.
I 1 mom. föreskrivs det att gruvmineralskatt ska betalas på sådana gruvmineral som avses i 2 § i gruvlagen. Innehållet i den förteckning över gruvmineral som finns i gruvlagen motsvarar den förteckning över gruvmineral som fanns i den gamla gruvlagen. Hösten 2022 är sådana gruvmineral som avses i gruvlagen följande:
1) i fråga om grundämnen aktinium, aluminium, antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, bor, cesium, fluor, fosfor, gallium, germanium, guld, hafnium, indium, iridium, järn, kadmium, kalium, kalcium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, lantanoider, litium, magnesium, mangan, molybden, natrium, nickel, niob, osmium, palladium, platina, radium, renium, rodium, rubidium, rutenium, selen, silver, skandium, strontium, svavel, tallium, tantal, tellur, tenn, titan, torium, uran, vanadin, vismut, volfram, yttrium, zink och zirkonium samt sådana mineral som innehåller dessa grundämnen,
2) i fråga om mineral andalusit, apatit, asbestmineral, baryt, bauxit, bentonit, beryll, diamant, dolomit, flogopit, fluorit, fältspat, grafit, granat, ilmenit, kalcit, kaolin, korund, kvarts, kyanit, leucit, magnesit, muskovit, nefelin, olivin, pyrofyllit, rutil, sillimanit, skapolit, talk, vermikulit, wollastonit och andra ädelstenar,
3) i fråga om bergarter marmor och täljsten.
Om gruvlagens tillämpningsområde ändras så att nya gruvmineral läggs till eller gamla avlägsnas, kommer ändringarna på motsvarande sätt att omfattas av tillämpningsområdet för lagen om gruvmineralskatt.
Tillämpningsområdet omfattar de gruvmineral som bryts ur finländsk mark. Följaktligen omfattar lagen inte sådana gruvmineral som förs till Finland för anrikning eller förädling. Däremot ska skatten gälla sådana gruvmineral som har brutits i Finland och som förs ut ur landet, exempelvis för förädling någon annanstans.
Huvudregeln är att gruvlagen gäller värdefulla mineral i berggrunden. Av historiska skäl som anknyter till gruvlagen behövs det inte tillstånd enligt gruvlagen för mineral i lösa jordarter, med undantag för guldvaskning på statlig mark. De gruvmineral som avses i gruvlagen omfattar alltså inte sådana mineral som kan tillvaratas i samband med täkt av natursten, grus och andra marksubstanser. Därför omfattas de inte heller av tillämpningsområdet för gruvmineralskatt.
Guldvaskning på andra områden än statsägd mark omfattas inte heller av gruvlagen. I och med denna begränsning av gruvlagens tillämpningsområde skulle sådan guldvaskning inte omfattas av tillämpningsområdet för skatten. För att guldvaskning ska behandlas jämlikt undantas de gruvmineral som har hittats i samband med guldvaskning i alla situationer från tillämpningsområdet för skatten, dvs. även när guldvaskningen omfattas av gruvlagen och sker på statsägd mark. Avgränsningen grundar sig på att skatten är avsedd att gälla gruvdrift enligt gruvlagen. En bestämmelse om att guldvaskning undantas från tillämpningsområdet finns i 2 mom.
2 §.Skattskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om de aktörer som är skyldiga att betala gruvmineralskatt.
Enligt 1 mom. är den skattskyldig som har brutit gruvmineral och som förutsätts ha ett sådant tillstånd att bedriva gruvdrift som avses i gruvlagstiftningen. Med tillstånd avses gruvtillstånd enligt den gällande gruvlagen, utmål enligt tidigare gruvlagar och andra motsvarande tillstånd som berättigar till gruvdrift och som avses i gruvlagstiftningen. Alla gruvor som redan är i drift och gruvor som anläggs i framtiden kommer att omfattas av skattskyldigheten. Detta skiljer sig från tillämpningsområdet för exempelvis brytningsersättning enligt den gällande gruvlagen.
Skattskyldigheten ska gälla både gruvor som har beviljats tillstånd för driften och gruvor som inte har tillstånd, men som ska ha tillstånd. Bedömningen av om det behövs tillstånd görs av gruvmyndigheten med stöd av gruvlagen.
Enligt 2 mom. överförs skattskyldigheten med tillståndet om tillståndet eventuellt överlåts. Överlåtelsen anses ha skett vid den tidpunkt då gruvmyndighetens beslut om överlåtelse av tillståndet har vunnit laga kraft eller är verkställbart. Det är alltså fråga om ett undantag från huvudregeln i 1 mom., vilket behövs eftersom de ovannämnda tillstånden är överförbara. Den som övertar tillståndet är skattskyldig i fråga om de gruvmineral för vilka det uppkommer skyldighet att betala skatt efter överlåtelsen. När det gäller metallmalmer är alltså den som övertar ett tillstånd skattskyldig även i fråga om sådana gruvmineral som den tidigare tillståndsinnehavaren har brutit och som ännu inte har sänts för anrikning. När det gäller andra gruvmineral än metallmalmer är det alltid den aktör som har brutit gruvmineralen som är skattskyldig om ett tillstånd överlåts.
Skattskyldigheten kommer i praktiken i merparten av fallen att gälla gruvbolag som bryter gruvmineral ur finländsk mark. Tillstånd att bedriva gruvdrift kan under vissa förutsättningar emellertid beviljas även fysiska personer, och då är även den skattskyldige en fysisk person.
Det föreslås att gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. En skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt anses i och med det vara regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. Sådana aktörer ska också registrera sig som skattskyldiga. Bestämmelser om registreringsskyldighet finns i 7 §.
3 §.Skyldighet att betala skatt. I paragrafen föreskrivs det om den tidpunkt då skyldighet att betala skatt uppkommer, dvs. den tidpunkt utifrån vilken skatten och grunderna för skatten fastställs. Med grunderna för skatten avses bl.a. den tillämpliga skattesatsen, beskattningsvärdet och det beskattningsbara beloppet.
Det mål som har satts för skatten omfattar ersättning för mineral som har brutits och utvunnits ur marken. Om skatten hade gällt hela den mängd som har brutits, skulle helt enkelt all gruvmineral som bryts ur finländsk mark bli beskattningsbar. I så fall skulle skatten emellertid också gälla den del av mineralen som inte utvinns.
I avsnitt 2.1 beskrivs de olika faserna i gruvproduktionen i allmänna drag, i fråga om både metallmalmsgruvor och andra gruvor. Där framgår det att definitionen av den andel som kan utvinnas klart varierar mellan metallmalmer och andra gruvmineral. Det kan anses att för metallmalmsgruvor uppstår den andel som kan utvinnas första gången i det skede då gruvmineralen sänds för anrikning. I praktiken är detta det första tillfället då det är möjligt att på ett sätt som är godtagbart för beskattningen definiera den värdefulla delen av det material som har brutits, dvs. metallhalten i den brutna malmen. Däremot anrikas ofta inte andra gruvmineral, med undantag för apatit och talk. När det gäller andra gruvmineral kan det alltså anses att den andel som kan utvinnas uppstår redan i samband med brytningen, även om metoderna för att förädla materialet varierar.
I 1 punkten föreskrivs det om fastställandet av skatten på de gruvmineral som avses i bilagan till lagen. I bilagan anges på ett uttömmande sätt de gruvmineral för vilka skatten bestäms enligt värdet av den metall som ingår i gruvmineralen. Sådana gruvmineral är metallmalmer vars beskattningsvärde grundar sig på de internationella marknadspriserna på metaller eller andra motsvarande offentliga prisuppgifter. I 4 § finns det närmare bestämmelser om hur värdet fastställs.
Skatten på de gruvmineral som avses i bilagan och grunderna för den fastställs enligt den tidpunkt då anrikningsprocessen för mineralet första gången inleds. Denna tidpunkt uppfyller bäst målet att en utvinnbar och för samhället värdefull naturresurs, dvs. den utvinnbara delen av gruvmineralen, ska omfattas av skatt. Uttrycket ”anrikningsprocessen för mineralet första gången inleds” syftar på den tidpunkt då bearbetningen av gruvmineralen inleds i en produktionsfas där målet är att separera malmen och de metaller som ingår i den. Uttrycket syftar alltså inte på tidpunkten efter anrikningen. Det sätt på vilket produktionsfasen genomförs tekniskt eller om den i själva verket kallas anrikning eller inte har ingen betydelse, utan med anrikning avses en produktionsprocess där målet är att skilja metallerna från malmen, oberoende av hur det genomförs tekniskt. Eftersom skyldigheten att betala skatt uppkommer i det ögonblick då anrikningsprocessen för gruvmineralet första gången inleds, kommer det inte att uppkomma någon skyldighet att betala skatt för exempelvis återvinning av anrikningssand. Detta beror på att de gruvmineral som ingår i anrikningssanden redan en gång har beskattats när skyldigheten att betala skatt uppkom den första gången.
I 2 punkten föreskrivs det att skatten på andra gruvmineral fastställs enligt den tidpunkt då det beskattningsbara gruvmineralet bryts ur marken. Dessa gruvmineral är av en annan karaktär än metallmalmerna, och det är inte säkert att de anrikas eller är möjliga att anrika, utan de utvinns på andra sätt. Denna tidpunkt vad gäller brytningen är densamma för alla de gruvmineral som avses i 2 punkten och det är också motiverat med tanke på syftet med skatten. Med beskattningsbara gruvmineral avses sådana gruvmineral som ingår i nyttosten, men inte de som ingår i gråberg.
I vissa fall kan det vara fråga om förekomster ur vilka det exempelvis bryts i huvudsak industrimineral, men även i viss mån metallmalm. I så fall fastställs gruvmineralskatten för industrimineralens del enligt 2 punkten och för metallmalmens del enligt 1 punkten.
De skattskyldiga omfattas av bokföringsskyldighet enligt 26 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
4 §.Beskattningsvärde. I paragrafen föreskrivs det om fastställande av beskattningsvärdet för de gruvmineral för vilka skatten grundar sig inte bara på mängden utan även på värdet av den metall som ingår i gruvmineralen. De metallmalmer som anges i bilagan är sådana här gruvmineral.
När värdet ska fastställas vid beskattningen kan målet att beskattningsvärdet så nära som möjligt ska motsvara produktens verkliga värde betraktas som en utgångspunkt. Med verkligt värde brukar man avse en produkts sannolika överlåtelsepris. Det pris som har noterats på de internationella metallbörserna för en färdig metallprodukt av standardform beskriver ett slags verkligt värde för metallmalmen. Världsmarknadspriset beskriver alltså metallmalmernas genomsnittliga standardvärden, även om de inte exakt motsvarar värdet av den malm som har sålts som anrikad eller som slutprodukt.
Användningen av världsmarknadspriset vid beskattningen motsvarar i snitt värdet av de gruvmineral som har tagits ur marken enligt en internationell måttstock. Motsvarande sätt att fastställa värdet används i både Finland och Sverige vid fastställandet av sådan brytningsersättning enligt gruvlagen som betalas för metallmalmer.
Även om världsmarknadspriset inte exakt motsvarar det verkliga värdet av de beskattningsbara gruvmineralen vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer, är lösningen motiverad med hänsyn till beskattningens summariska karaktär. Genomsnittliga metoder för fastställande av värde används även i fråga om andra skatteslag, vilket betyder att metoden inte utgör något undantag. Att fastställa beskattningsvärdet utifrån världsmarknadspriserna skulle vara ett praktiskt och transparent system, vilket med avseende på beskattningen i tillräcklig mån kan anses beakta skillnaderna i värde mellan olika metallmalmer och samtidigt på ett enhetligt sätt fastställa värdet av samma metallmalm för olika gruvor. Om världsmarknadspriset används skulle det också vara en förutsebar och etablerad metod att fastställa värdet på metallmalmerna för aktörerna, samt en metod som behandlar aktörerna jämlikt.
I 1 mom. föreskrivs det om det sätt på vilket beskattningsvärdet ska beräknas. Beskattningsvärdet ska beräknas separat för varje gruvmineral. I första hand ska beskattningsvärdet fastställas utifrån det dagliga internationella marknadspriset på gruvmineralet i fråga eller andra motsvarande offentliga prisuppgifter. Med detta åsyftas exempelvis prisuppgifterna på de internationella metallbörserna, såsom London Metal Exchange och London Bullion Market. I regeringens proposition om gruvlagen, RP 273/2009 rd, åsyftas motsvarande priskällor som grund för fastställandet av metallmalmers värde när det gäller brytningsersättningen. Dessutom har de ovannämnda internationella metallbörserna angetts som källor för fastställandet av värde i en förordning som preciserar det sätt på vilket brytningsersättningen ska beräknas i Sverige.
Om inga sådana här prisuppgifter är tillgängliga, kan värdet härledas från sådana offentliga prisuppgifter för en produkt som innehåller metallen i fråga som återger ett jämförbart pris för metallen. Av Finlands nuvarande metallproduktion representerar produktionen av krom sådan här metall, i och med att nästan allt krom som bryts förädlas till ferrokrom. Det bedrivs knappast någon handel med ren krommetall, och därför beskriver priset på den inte värdet på den krom som producerats i Finland. Dessutom är det dyrare att förädla krommalm till ren krom än att förädla krom till ferrokrom, varför priset på ren krom i praktiken är en övervärdering av priset på krom. På grund av detta är kröns värde i gruvmineralbeskattningen grundligt härledd från priset på det kromiska innehållet i ferrokrom.
För att variationer i värdet vid enskilda tidpunkter inte ska spela en alltför stor roll, beräknas beskattningsvärdet som det aritmetiska medelvärdet av de dagliga marknadspriserna under ett kalenderår. Med det dagliga värdet avses de dagar då det finns prisnoteringar under ett kalenderår. Medelvärdet är summan av kalenderårets dagliga värden dividerad med antalet värden.
Prisuppgifterna för beskattningsvärdena kommer i princip att komma från samma priskällor som de värden som har använts vid fastställandet av skattenivåerna enligt denna proposition. Skillnaden är emellertid att man vid fastställandet av skattenivåerna enligt propositionen har använt prisuppgifterna för juli eller för början av augusti 2022, förutom när det gäller krom, för vilket man har använt prisuppgiften för 2021. De beskattningsvärden som ska användas vid gruvmineralbeskattningen ska beräknas som ett aritmetiskt årligt medelvärde av prisuppgifterna. Vid fastställandet av de skattenivåer som föreslås i propositionen har man använt följande prisuppgifter:
Tabell 1. De priser på metall som har använts vid beräkningen av skattenivåerna enligt denna proposition.
Gruvmineral | Pris | Enhet |
Koppar | 7 529,79 | EUR/t |
Nickel | 21 483,33 | EUR/t |
Zink | 3 097,21 | EUR/t |
Kobolt | 56 190,00 | EUR/t |
Krom | 2 387,11 | EUR/t |
Guld | 54 753,11 | EUR/kg |
Silver | 601,81 | EUR/kg |
Palladium | 66 534,31 | EUR/kg |
Platina | 28 291,16 | EUR/kg |
Källa: Geologiska forskningscentralen, LME Monthly Overview, S&P Capital IQ, US Department of the Interior
Enligt 2 mom. utfärdas det genom förordning av statsrådet bestämmelser om den prisuppgift som ska användas som grund för beskattningsvärdet för varje gruvmineral samt om hur prisuppgiften fastställs. Det är nödvändigt att utfärda en förordning för att det ska vara möjligt att föreskriva en detaljerad prisuppgift för beskattningsvärdet för varje metallmalm som anges i bilagan. Prisuppgifterna fastställs på de grunder som anges i paragrafen. Förslaget garanterar också de skattskyldigas rättssäkerhet och beskattningsvärdenas transparens.
I 3 mom. föreslås det att Skatteförvaltningen, som är skattemyndighet, årligen ska fastställa beskattningsvärdena för skatteperioden i början av skatteperioden. Beskattningsvärdena beräknas och fastställs utifrån de grunder och det beräkningssätt som föreskrivs i lagen om gruvmineralskatt samt de prisuppgifter som är exakt angivna i förordningen. Det är fråga om ett tekniskt förfarande för beräkning och fastställande, där myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning är bundet.
Beskattningsvärdena ska grunda sig på prisuppgifterna från det kalenderår som föregår skatteperioden. Beskattningsvärdena för exempelvis skatteperioden 2024 beräknas som ett medelvärde av prisuppgifterna för 2023, och de fastställs senast den 1 februari 2024. En prisutveckling som följer världsmarknadspriserna kommer alltså att synas i efterskott i beskattningsvärdena. Med hänsyn till syftet med skatten behöver värdet emellertid inte nödvändigtvis i realtid motsvara den skatt som flyter in. Likaså kan det anses sekundärt om beskattningsvärdet exakt motsvarar priset vid en viss försäljningstidpunkt. Det värde som visar den genomsnittliga allmänna prisnivån under en viss tidsperiod utgör ett sätt att ställa gruvmineralens värden i relation till varandra med tanke på syftet med skatten. Om beskattningsvärdet fastställs utifrån en tillräckligt lång tidsperiod jämnar det också ut effekten av variationer i världsmarknadspriserna. Med hänsyn till de skattskyldigas rättssäkerhet är det också motiverat att fastställa värdet i förväg, så att de beskattningsvärden som ska användas kan beaktas redan under skatteperioden.
5 §.Skattebelopp. I paragrafen föreskrivs det om skattebelopp och skattenivåer.
Paragrafens 1 mom. gäller skattenivån för de gruvmineral, dvs. metallmalmer, som avses i bilagan. Skattebeloppet föreslås vara 0,6 procent av beskattningsvärdet av den metall som gruvmineralen innehåller. Med den metall som gruvmineralen innehåller avses malmens metallhalt vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer. Med halt avses sådan information som anger värdemetallens andel av malmen. När det gäller ädelmetaller, dvs. silver, guld, palladium och platina, beräknas andelen i kilogram och i fråga om andra metaller beräknas den i ton. Bestämmelser om beskattningsvärdet finns i 4 §. Skattebeloppet beräknas alltså som en procentandel utifrån metallmalmens halt och beskattningsvärde.
Paragrafens 2 mom. gäller andra gruvmineral. Skatten på dem föreslås vara 0,20 euro per ton. Skatten fastställs utifrån gruvmineralens vikt vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer
I de uppgifter om antal som anges i båda momenten beaktas inte delar som överskrider en full enhet.
6 §.Myndigheter. I enlighet med paragrafen föreskrivs det om de behöriga myndigheterna i punktskattelagen. Skatteförvaltningen svarar för verkställandet av gruvmineralbeskattningen.
7 §.Registreringsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om registreringsskyldighet. Enligt punktskattelagstiftningen har vissa aktörer skyldighet eller rättighet att registrera sig som skattskyldiga i fråga om verksamhet som omfattas av punktskatt. Registreringen behövs dels för att beskattningen ska kunna verkställas smidigt, dels för skattekontrollen. Även de aktörer som omfattas av gruvmineralskatten ska registrera sig som skattskyldiga. I praktiken är aktörerna i regel juridiska personer som bedriver näringsverksamhet. Tillstånd att bedriva gruvdrift kan dock också beviljas fysiska personer. I sällsynta fall kan alltså en fysisk person vara registreringsskyldig.
En gruvmineralskatt av royaltytyp har drag som liknar punktskatterna. Det föreslås därför att gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen, vilket betyder att punktskattelagstiftningen kan tillämpas på den till tillämpliga delar.
På registrering som skattskyldig för gruvmineralskatt tillämpas 5 kap. i punktskattelagen. Enligt 31 § i punktskattelagen ska en skattskyldig elektroniskt göra en registreringsanmälan till Skatteförvaltningen innan den verksamhet som kräver registrering inleds. I undantagsfall kan aktören dock vara en fysisk person. Även om det också då är fråga om bedrivande av näringsverksamhet, är det elektroniska förfarandet en skyldighet som direkt riktar sig mot privatpersoner. Därför ska fysiska personer i särskilda situationer kunna göra anmälan också på något annat sätt än elektroniskt.
I praktiken ska nya aktörer göra en registreringsanmälan innan brytningen inleds. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska de nuvarande aktörerna registrera sig som skattskyldiga senast den 1 mars 2024. Skatteförvaltningen meddelar ett överklagbart beslut om registreringen. Skatteförvaltningen får med stöd av punktskattelagen meddela närmare föreskrifter om registreringsförfarandet.
Alla gruvor som redan är i drift och gruvor som tas i drift i framtiden kommer att omfattas av skattskyldigheten. Den skattskyldige ska följaktligen till registret anmäla alla gruvor som skattskyldigheten baserar sig på. Om de uppgifter som registreringen grundar sig på förändras, ska den skattskyldige i enlighet med 31 § i punktskattelagen utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om ändringar i de anmälda uppgifterna och om att den verksamhet som kräver registrering upphör. Anmälan om ändrade uppgifter ska i praktiken göras innan verksamheten ändras, exempelvis innan brytningen inleds i en ny gruva som ägs av en aktör som redan tidigare har registrerat sig som skattskyldig. Skatteförvaltningen gör ändringar i registreringen eller avregistrerar den skattskyldige från den tidpunkt då den verksamhet som utgör förutsättning för registrering har ändrats eller upphört.
Registrering ska vara obligatorisk, och för försummelse av skyldigheten åläggs en påföljdsavgift på samma sätt som inom den övriga punktbeskattningen. Om den skattskyldige trots Skatteförvaltningens uppmaning underlåter att fullgöra sin registreringsskyldighet, ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige i enlighet med 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ en försummelseavgift på högst 5 000 euro och för in den skattskyldige i registret på myndighetens initiativ.
Gruvmineralskatten ansluts till den befintliga registerinformationsresurs som Skatteförvaltningen förvaltar och som gäller registreringar som görs med stöd av punktskattelagen. Eftersom punktskattelagens bestämmelser om registrering ska tillämpas på skatten, ska punktskattelagen även tillämpas på registrets användningsändamål och på förfarandena för bevaringstiden för registeruppgifter. I registret antecknas bl.a. den skattskyldiges namn och adress och uppgifter om de gruvor för vilka den skattskyldige har ett tillstånd för bedrivande av gruvverksamhet. Registren innehåller huvudsakligen uppgifter om företag, men de kan också innehålla uppgifter om fysiska personer. Också i fråga om gruvmineralskatten är det möjligt att registreringsskyldigheten i vissa få fall gäller fysiska personer. Bestämmelserna i punktskattelagen anses motsvara kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska person med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) på det sätt som beskrivs i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning för en reform av förfarandena för punktbeskattning och bilbeskattning (RP 54/2020 rd).
8 §.Rätt att få information. I paragrafen föreskrivs det om utbyte av information mellan skattemyndigheten och gruvmyndigheten. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs utbytet av information mellan myndigheterna trots sekretessbestämmelserna.
Med stöd av 1 mom. har Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna rätt att av de i gruvlagstiftningen avsedda gruvmyndigheterna få sådana uppgifter som behövs för beskattningen och tillsynen över beskattningen. En sådan myndighet är Säkerhets- och kemikalieverket. Uppgifter som behövs för beskattningen och som gruvmyndigheten har tillgång till är i praktiken till exempel uppgifter om gruvtillstånd och utmål samt deras innehåll, gruvor, gruvmineral som brutits och mängderna bruten gruvmineral vid olika produktionstidpunkter. Skatteförvaltningen ska bedöma om uppgifterna behövs.
I 2 mom. föreskrivs det om Skatteförvaltningens rätt att trots sekretessbestämmelserna i punktskattelagen lämna ut uppgifter som den fått för beskattningen till de myndigheter som avses i 1 mom. Skatteförvaltningen har rätt att lämna ut uppgifterna på begäran av gruvmyndigheten och om uppgifterna behövs för en uppgift som föreskrivs för gruvmyndigheten. Bestämmelser om en särskild tystnadsplikt i fråga om punktskatt finns i 66 och 67 § i 1994 års lag om påförande av accis (1469/1994). Dessa sekretessbestämmelser fick fortsätta att gälla när lagen om påförande av accis i övrigt upphävdes genom den nya punktskattelag som trädde i kraft den 1 april 2010.
Bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter finns i 5 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och 12 kap. i punktskattelagen. Dessa bestämmelser ska också tillämpas vid gruvmineralbeskattningen, eftersom gruvmineralskatten ska inbegripas i tillämpningsområdet för nämnda lagar.
9 §.Redovisning till skattetagarna. I paragrafen föreskrivs det om de andelar av intäkterna av gruvmineralskatten som staten och kommunerna får.
Enligt 1 mom. redovisas 40 procent av skatteintäkterna till staten som allmänna medel och 60 procent till de kommuner där gruvan ligger. Det innebär att 60 procent av den skatteinkomst som en gruva inom en viss kommuns område betalar redovisas till kommunen.
Om gruvan ligger inom området för fler än en kommun, fördelas kommunandelen i förhållande till kommunernas andel av gruvans areal. Med de kommuner där gruvan ligger och med gruvans areal avses de kommun- och arealuppgifter som anges i ett tillstånd enligt gruvlagstiftningen. På motsvarande sätt som i 2 § avses med tillstånd gruvtillstånd enligt den gällande gruvlagen, utmål enligt tidigare gruvlagar samt andra motsvarande tillstånd som berättigar till gruvdrift och som avses i gruvlagstiftningen. Med gruvområde avses gruvans egentliga områden, dvs. gruvområden enligt 19 § i gruvlagen och utmål enligt 22 § i den gamla gruvlagen. Till arealen räknas inte ett hjälpområde för gruvan. Gruvmineralskatten för skatteperioden redovisas enligt uppgifterna om kommun och areal i det lagakraftvunna tillståndet vid skatteperiodens slut.
Enligt 2 mom. tillämpas bestämmelserna om förfarande i lagen om skatteredovisning på redovisningen av skatten. Eftersom gruvmineralskatten till skillnad från förvärvs- och kapitalinkomstskatterna inte omfattar någon förskottsuppbörd eller debiteringsfas, och inte heller grunduppgifter för en företagsverksamhets- eller skogspost som används vid redovisningen av samfundsskatt, är bestämmelserna om detta i 4, 5 och 5 a § samt 6 § 1 och 2 mom. samt 3 kap. i lagen om skatteredovisning inte tillämpliga på gruvmineralskatten. Liksom i fråga om andra skatter som ska redovisas ska redovisningen av gruvmineralskatten ske månatligen, per skatteår och enligt utfallet. Redovisningarna ska också justeras månatligen under de fyra kalenderår som följer efter skatteåret, om det sker ändringar i fördelningsgrunderna eller skattebeloppen. Skatter som inflyter därefter redovisas på samma sätt som andra skatter enligt fördelningsgrunderna för det äldsta skatteåret som redovisas separat för varje skatteår. Med skatteår avses skatteperioden för gruvmineralskatten.
10 §.Särskilda bestämmelser. Även om gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen, ska punktskattelagen endast till vissa delar tillämpas på gruvmineralbeskattningen. Tillämpningsområdet motsvarar exempelvis tillämpningsområdet för punktskattelagen inom avfallsskattelagstiftningen. Tillämpningsområdet beskrivs närmare nedan i samband med 1 § i punktskattelagen.
11 §.Ikraftträdande. Enligt 1 mom. föreslås det att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2024.
Enligt 2 mom. ska lagen tillämpas på gruvmineral för vilka skyldigheten att betala skatt uppkommer efter lagens ikraftträdande. Bestämmelser om tidpunkten för när skyldigheten att betala skatt uppkommer finns i 3 §. Lagen ska tillämpas på de gruvmineral enligt bilagan som efter lagens ikraftträdande första gången sänds för anrikning. Skatten kan alltså omfatta vissa gruvmineral som har brutits innan skatten började gälla, om de inte har sänts för anrikning första gången före lagens ikraftträdande. Dessutom tillämpas lagen även på andra gruvmineral än de som anges i bilagan när de bryts efter lagens ikraftträdande.
För att säkerställa att beskattningen är smidig och sker vid rätt tidpunkt ska de aktörer som avses i 2 § registrera sig som skattskyldiga. I 3 mom. föreskrivs det att registreringsanmälan ska göras inom två månader från lagens ikraftträdande. Detta gäller de nuvarande aktörerna, som vid lagens ikraftträdande blir skattskyldiga.
Skatteförvaltningen får vidta åtgärder för verkställigheten av lagen, såsom att informera, ge anvisningar och registrera, före lagens ikraftträdande.
Bilagan. I bilagan till lagen finns det en uttömmande bestämmelse om de metallmalmer som beskattas enligt värde. Även om de gruvmineral som nämns i bilagan är grundämnen som framställs av gruvmineral och inte alltid gruvmineral, benämns de gruvmineral. I bilagan ingår sådana metallmalmer som bryts ur finländsk mark. Metallmalmerna är guld, kobolt, koppar, krom, litium, nickel, palladium, platina, silver och zink. Metallernas kemiska tecken anges inom parentes.
Om ett gruvmineral inte anges i bilagan, fastställs skatten för det enligt mängd.
7.3
Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ
1 §. Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen om gruvmineralskatt fogas som en ny 20 punkt till 1 mom.
På gruvmineralskatten tillämpas alltså de bestämmelser i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som gäller beskattningsförfarandet och ändringssökande. Förfarandena i fråga om skattedeklaration, betalning av skatt och påföljdsavgifter beskrivs närmare nedan i samband med 17 och 32 §.
På bokföringen för en sådan skattskyldig som avses i lagen om gruvmineralskatt tillämpas 26 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. De skattskyldiga omfattas alltså av en motsvarande bokföringsskyldighet som andra skattskyldiga som betalar sin skatt på eget initiativ. Av bokföringen ska det framgå bl.a. uppgifter om mängden brutna gruvmineral och tidpunkten, mängden gruvmineral som har sänts för anrikning samt halterna och tidpunkten, liksom andra uppgifter som behövs för verkställandet och kontrollen av skatten. Bestämmelser om innehållet i den bokföringsskyldighet som gäller i fråga om gruvmineralskatten finns på samma sätt som för punktskatter i 1 a kap. i statsrådets förordning om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (1355/2016).
På beslut om gruvmineralskatt och ändringssökande i fråga om sådana beslut tillämpas de bestämmelser om beslut som gäller skatter som betalas på eget initiativ som finns i 9–10 kap. En begäran om omprövning som gäller gruvmineralskatt avgörs av skatterättelsenämnden som första instans. Ändring ska sökas genom en skriftlig begäran om omprövning inom tre år från ingången av det år som följer på det kalenderår som omfattar den skatteperiod för skatten i fråga för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats. Begäran om omprövning kan dock alltid framställas inom 60 dagar från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet. Bestämmelser om besvär till förvaltningsdomstolen och till högsta förvaltningsdomstolen finns i 64–68 §.
2 §. Definitioner.Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner. I den definition av skattskyldig som finns i 4 punkten görs det en ändring som gäller gruvmineralskatt.
I 6 punkten definieras en regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. Med regelbundet skattskyldiga vid punktbeskattningen avses bl.a. de som är skyldiga eller som har rätt att registrera sig som skattskyldiga. En skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt är en sådan regelbundet skattskyldig som avses i bestämmelsen. Det föreslås inga ändringar i 6 punkten.
11 §. Skatteperiod. I paragrafen föreskrivs det om skatteperioder, dvs. tidsperioder för vilka de skattskyldiga ska deklarera och betala skatt.
Skatteperioden för gruvmineralskatt föreslås vara kalenderåret. Skattedeklarationen lämnas en gång för hela skatteperioden på ett kalenderår. Det föreslås att 4 mom. alltså ändras så att det föreskrivs om en skatteperiod på ett kalenderår för både apoteksskatt och gruvmineralskatt.
17 §. Sista inlämningsdag för skattedeklarationen. I paragrafen föreskrivs det om när skattedeklarationen senast ska lämnas in.
Enligt huvudregeln i 1 mom. ska skattedeklarationen lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden. När det gäller gruvmineralbeskattningen är den allmänna förfallodagen emellertid inte ändamålsenlig, eftersom de skattskyldiga vid den tidpunkten inte nödvändigtvis ännu har tillgång till alla uppgifter som behövs som grund för skatten. Den årliga brytningsstatistiken för gruvdriften blir vanligen klar i mars. Därför fogas det till 1 mom. en hänvisning till det 5 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen och i vilket det tas in en bestämmelse om undantag från tidsfristen när det gäller gruvmineralskatt.
Det föreslås ett nytt 5 mom. i paragrafen, enligt vilket en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt ska lämna skattedeklarationen senast på den allmänna förfallodagen i mars som följer på skatteperioden. Undantagsbestämmelsen behövs för att de skattskyldiga efter att skatteperioden har löpt ut ska ha tillräckligt med tid till att räkna ut och deklarera skatten. I fråga om skatt som betalas på eget initiativ är den allmänna förfallodagen den 12 dagen i kalendermånaden. Om den 12 dagen inte är en bankdag, är förfallodagen den första bankdagen efter den dagen. När det gäller gruvmineralbeskattningen ska exempelvis skattedeklarationen för skatteperioden 2024 alltså lämnas in senast den 12 mars 2025.
Skatten ska deklareras i enlighet med de allmänna procedurbestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och på deklarationsskyldigheten tillämpas lagens 4 kap. Bestämmelser om skyldigheten att lämna in en skattedeklaration finns i 16 §. Den skattskyldige ska lämna in en skattedeklaration för alla de gruvmineral för vilka det har uppkommit skyldighet att betala skatt under skatteperioden. Samtidigt ska den skattskyldige räkna ut och deklarera beloppet av den skatt som ska betalas för skatteperioden. De beskattningsbara gruvmineralen och uppgifter som gäller dem ska specificeras i skattedeklarationen. Skattedeklarationen lämnas per gruva, dvs. om den skattskyldige har flera gruvor ska uppgifterna för varje gruva lämnas separat. I enlighet med 16 § får det genom beslut av Skatteförvaltningen meddelas närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska meddelas genom en skattedeklaration. Skattedeklarationen ska enligt 18 § i princip lämnas in elektroniskt till Skatteförvaltningen, men det kan av särskilda skäl godkännas att deklarationen lämnas in även på papper.
En skattedeklaration ska lämnas in även för en skatteperiod under vilken det inte har pågått någon verksamhet. I så fall lämnas det in en ”ingen verksamhet”-deklaration eller en s.k. nolldeklaration.
Om den skattskyldige upptäcker ett fel i en deklaration som den har lämnat in, ska den skattskyldige rätta felet genom att lämna en rättelsedeklaration, dvs. en ersättande skattedeklaration, för skatteperioden i fråga i enlighet med 25 §. Förfarandet för rättelse av ett fel av ringa ekonomisk betydelse enligt 25 § 2 mom. ska, på samma sätt som i fråga om punktskatter, inte heller gälla gruvmineralskatt.
I 7 kap. föreskrivs det om påföljdsavgifter och i 8 kap. om påförande av skatt och rättelse av beslut. Om skattedeklarationen lämnas in för sent ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige att betala en förseningsavgift enligt 35 §. Bestämmelser om förseningsavgiftens belopp finns i 36 §. Om en inlämnad skattedeklaration är bristfällig eller felaktig eller om en skattedeklaration överhuvudtaget inte har lämnats in påför Skatteförvaltningen den skattskyldige en skatteförhöjning enligt 37 §. Bestämmelser om skatteförhöjningens storlek finns i 38 §.
Om för litet skatt har deklarerats eller om det av någon annan orsak har blivit för litet skatt att betala, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges nackdel i enlighet med 40 §. På motsvarande sätt föreskrivs det om påförande av skatt och rättelse till den skattskyldiges fördel i 41 §. Har den skattskyldige helt och hållet låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för litet i skatt och har den skattskyldige inte trots uppmaning lämnat de uppgifter som behövs för att påföra skatt, påför Skatteförvaltningen skatt enligt uppskattning. Bestämmelser om detta finns i 43 §. Bestämmelser om tidsfristerna för påförande och rättelse av skatt finns i 44–47 §.
Om en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt avslutar sin verksamhet och sin registrering enligt 7 § i lagen om gruvmineralskatt under kalenderåret, ska den skattskyldige i enlighet med 22 § 2 mom. och 33 § 2 mom. lämna in skattedeklarationen för skatteperioden och betala skatten för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra månaden efter den månad då verksamheten upphörde. Om verksamheten avslutas exempelvis i januari ska skattedeklarationen för skatteperioden lämnas senast den 12 mars. Den skattskyldige får emellertid lämna skattedeklarationen tidigast den 1 mars efter att Skatteförvaltningen har meddelat ett beslut om skatteperioden i fråga.
32 §. Betalning av skatt för skatteperioden. I paragrafen föreskrivs det om när skatt senast ska betalas. När det gäller skatt som betalas på eget initiativ betalas skatten i samband med att skattedeklarationen lämnas in. Den skattskyldige räknar alltså självständigt ut skattebeloppet, deklarerar uppgifterna och betalar skatten.
Enligt huvudregeln i 1 mom. ska skatt för skatteperioden betalas senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden. Såsom föreslås ovan, ska en tidsfrist som avviker från huvudregeln tillämpas vid gruvmineralbeskattningen när det gäller deklaration och betalning av skatt, så att aktörerna får tillräckligt med tid till att utforma de uppgifter som behövs för beskattningen. Därför fogas det till 1 mom. en hänvisning till det 6 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen och i vilket det tas in en bestämmelse om undantag från tidsfristen när det gäller gruvmineralskatt.
Det föreslås ett nytt 6 mom. i paragrafen, enligt vilket en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i mars som följer på skatteperioden. Tidsfristen för betalning av skatt är densamma som tidsfristen för att lämna en skattedeklaration för skatteperioden. Tidsfristen utgör ett undantag från huvudregeln enligt 1 mom. och den tidsfrist som anges i 2 mom. för betalning av skatt för en regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen.