1  Bakgrund och beredning

Utkastet till proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Beredningen av regeringspropositionen inleddes när det framgick att riksdagen inte hinner behandla regeringspropositionen om en totalreform av lagstiftningen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) så att den nya lagen om funktionshinderservice och ändringarna av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977, nedan specialomsorgslagen) kan träda i kraft den 1 januari 2023 samtidigt som strukturreformen av ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna (nedan social- och hälsovårdsreformen). Eftersom det är fråga om sådana ändringar av teknisk natur som social- och hälsovårdsreformen förutsätter har det inte ordnats något separat remissbehandling av propositionen. Det som nu föreslås bli ändrat ingår i den totalreform av lagstiftningen om funktionshinderservice som varit på remiss och i de ändringar som på basis av remissbehandlingen gjorts i propositionen under den fortsatta beredningen. Handlingar som gäller propositionen finns tillgängliga på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod STM 116:00/2022. 

2  Nuläge och bedömning av nuläget

I samband med social- och hälsovårdsreformen överförs ansvaret för att ordna social- och hälsovård, räddningsväsendet och andra särskilt föreskrivna tjänster och uppgifter från kommunerna till de nya välfärdsområdena vid ingången av 2023. Sjukvårdsdistriktens och specialomsorgsdistriktens uppgifter överförs också till välfärdsområdena. I den offentliga förvaltningen finns i fortsättningen tre organisatoriskt självständiga aktörer: staten, välfärdsområdena och kommunerna (RP 241/2020 rd). Säkerställandet av tjänsternas kontinuitet och samarbetet mellan de separata organisationerna förutsätter ändringar i specialomsorgslagen.  

Att morgon- och eftermiddagsverksamhet för barn med funktionsnedsättning och semesterverksamhet i fortsättningen ska ordnas i samarbete mellan kommunen och välfärdsområdena är en av de ändringar som behövs.  

Om ändringen inte görs motsvarar lagen inte heller de behov som följer av särlösningen för Nyland när det gäller produktionen av krävande specialomsorgstjänster på avdelningar för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning. 

3  Förslagen och deras konsekvenser

4  Alternativa handlingsvägar

Det primära alternativet skulle ha varit att riksdagen skulle ha godkänt totalreformen av lagstiftningen om funktionshinderservice så att den kunde ha trätt i kraft samtidigt som social- och hälsovårdsreformen. Eftersom detta har visat sig vara osannolikt på grund av att riksdagens pressade och strama tidsram, är det sekundära alternativet att trygga möjligheterna för de välfärdsområden och kommuner som fortsätter som separata organisationer samt för HUS att ordna de nödvändiga tjänsterna så att tjänsternas störningsfria kontinuitet säkerställs när specialomsorgsdistrikten avvecklas.  

De föreslagna ändringarna tryggar tillgången till service under den tid som man blir tvungen att vänta på att totalreformen av lagstiftningen om funktionshinderservice träder i kraft. 

Under beredningen bedömdes behovet av att i propositionen ta in bestämmelser om så kallad rehabiliterande småbarnspedagogik som en del av specialomsorgerna. På grund av propositionens brådskande natur görs i lagen endast de ändringar som är nödvändiga med tanke på tjänsternas kontinuitet. Ett gradvis slopande av rehabiliterande småbarnspedagogik behandlas i grundlagsutskottet som en del av totalreformen av lagstiftningen om funktionshinderservice. Eftersom totalreformen utgår från att rehabiliterande småbarnspedagogik inte kommer att ordnas med stöd av den nya lagen om funktionshinderservice, ansågs det vid beredningen inte ändamålsenligt att föreslå separata bestämmelser om ordnande av rehabiliterande småbarnspedagogik under mellanperioden. Propositionen innebär att rätten att få rehabiliterande småbarnspedagogik inte kommer att ändras under denna mellanperiod. 

Ett alternativ är att inte göra de ovan beskrivna ändringarna i lagen. Då blir det oklart om välfärdsområdet av kommunen kan skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet för barn med funktionsnedsättning som går i skola samt semesterverksamhet utan konkurrensutsättning och utan att kommunen behöver bolagisera servicen. Detta kan också påverka kontinuiteten i klienternas service i samband med överföringen till välfärdsområdena. Ändringen har fått brett understöd. 

Om det inte är möjligt att ordna specialomsorger oberoende av en persons vilja eller att använda begränsningsåtgärder på en avdelning för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning, kan kontinuiteten i specialomsorgstjänsterna inte tryggas vid den enhet där de hittills har ordnats. Då är det inte heller möjligt att säkerställa tillräcklig kontinuitet när det kommer till sakkunskapen. 

Om det inte görs några ändringar i lagen i fråga om de sakkunniggrupper som ersätter ledargruppen för specialomsorger, måste välfärdsområdena i början av året inrätta den sakkunniggrupp som krävs och i ett senare skede de nya sakkunniggrupper som förutsätts enligt totalreformen av lagstiftningen om funktionshinderservice. Dessutom kommer klientens rättsskydd att äventyras, eftersom lagen endast innehåller bestämmelser om en enda sakkunniggrupp. 

5  Specialmotivering

1 b och 37 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att omnämnandet av en sakkunniggrupp för krävande stöd ändras till omnämnanden av en sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd och en beslutande sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd. 

2 §. Det förslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om kommunens möjlighet att producera individuell vård och annan omvårdnad, i praktiken som serviceproducent av morgon- och eftermiddagsverksamhet eller semesterverksamhet. Välfärdsområdet kan av kommunen skaffa individuell vård och annan omvårdnad för barn med funktionsnedsättning som går i skola. Vid behov kan den ordnas i skolans lokaler med hjälp av skolgångsbiträdenas arbetsinsats. Välfärdsområdet behöver inte konkurrensutsätta servicen och det förutsätts inte att kommunen bolagiserar servicen. 

När det gäller individuell vård och annan omvårdnad är det fråga om en uppgift där det är ändamålsenligt att producera tjänsten i samarbete mellan det kommunala undervisningsväsendet och välfärdsområdena så att bådas mål för tjänsteproduktionen uppfylls. Samarbetet uppfyller de förutsättningar för upphandling av tjänster hos andra upphandlande enhet som anges i 16 § i upphandlingslagen (1397/2016). Välfärdsområdet kan skaffa tjänsterna av kommunen utan ett anbudsförfarande. För kommunens del är det fråga om en uppgift som anknyter till undervisningsväsendet och som inte ska betraktas som en uppgift som enligt 126 § i kommunallagen (410/2015) ska skötas i ett konkurrensläge på marknaden. Kommunen kan producera servicen utan bolagisering. För att frågan inte ska lämna rum för tolkning, föreskrivs det i detta moment om kommunens rätt att för välfärdsområdet producera sådan individuell vård och annan omvårdnad som avses i specialomsorgslagen och som genomförs som morgon-, eftermiddags- eller semesterverksamhet. 

Detta horisontella samarbete mellan de upphandlande enheterna överensstämmer också med EU:s konkurrenslagstiftning. Propositionen uppfyller kraven enligt Europaparlamentets och rådets upphandlingsdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG) och kraven enligt den rättspraxis som förtydligar det. 

23 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att omnämnandet av en sakkunniggrupp för krävande stöd ändras till ett omnämnande av en beslutande sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd. Dessutom ändras den sakkunskap som krävs av gruppen så att den motsvarar vad som föreslås i reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice. Genom att göra ändringen i detta skede kan välfärdsområdena genast bilda grupper med rätt sammansättning och rätt namn, och undvika ständiga förändringar. Inom specialomsorger oberoende av personens vilja är det med tanke på rättsskyddet viktigt att sakkunniggruppen och den beslutande gruppen består av olika personer.  

31, 34, 36, 42 e och 80 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att omnämnandet av en sakkunniggrupp för krävande stöd ändras till ett omnämnande av en beslutande sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd. 

32 §. I 2 mom. föreskrivs det om de verksamhetsenheter som kan producera specialomsorger oberoende av personens vilja.  

Det föreslås att begreppet tehostettu palveluasuminen (på svenska serviceboende med heldygnsomsorg) ersätts i den finska språkdräkten med begreppet ympärivuorokautinen palveluasuminen (även det serviceboende med heldygnsomsorg), som används i 21 c § i socialvårdslagen, som fogats till lagen genom lag 790/2022.  

Det föreslås att avdelningar för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning som avses i 67 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) fogas till bestämmelsen. Tillägget görs för att säkerställa kontinuiteten i de tjänster som samkommunen Eteva tidigare ordnat i Nyland och som genomförts av HUS Helsingfors universitetssjukhus. Eftersom det är fråga om en socialvårdstjänst ska välfärdsområdena vara tjänsteanordnare.  

Därtill ändras omnämnandena av sakkunniggruppen för krävande stöd till omnämnanden av den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd. 

33 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att omnämnandet av en sakkunniggrupp för krävande stöd ändras till ett omnämnande av en beslutande sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd. Dessutom ändras hänvisningarna till förvaltningslagen (434/2003) till materiella hänvisningar för att hänvisningarna ska motsvara de nuvarande lagberedningsanvisningarna. 

38 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att omnämnandet av en sakkunniggrupp för krävande stöd ändras till ett omnämnande av en beslutande sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd. Därtill föreslås i paragrafen en språklig ändring på finska. Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten. 

42 b §. Tillämpningsområdet för bestämmelserna om användning av begränsningsåtgärder. I paragrafen föreslås motsvarande ändringar som i 32 §. Ändringen gör det möjligt att använda nödvändiga begränsningsåtgärder på avdelningar för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning. 

6  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Strukturreformen av ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna förutsätter ändringar också i bestämmelser på lägre nivå än lag i och med att reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice inte hinner träda i kraft den 1 januari 2023. I förordningen om service och stöd på grund av handikapp (759/1987) och förordningen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (988/1977) görs de tekniska ändringar som föranleds av social- och hälsovårdsreformen. 

7  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 januari 2023. 

8  Samband med andra propositioner

Denna proposition har samband med den regeringsproposition om en totalreform av lagstiftningen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) som för närvarande behandlas i riksdagen. Eftersom totalreformen inte träder i kraft inom den föreslagna tiden, föreslås det i denna proposition att specialomsorgslagen ska ändras till nödvändiga delar. 

9  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

De föreslagna bestämmelserna har ett nära samband med 7 § i grundlagen, där rätten till liv och till personlig frihet och integritet tryggas. Det allmänna ska själv avstå från att kränka dessa rättigheter, men det ska också skapa förhållanden där dessa grundläggande fri- och rättigheter åtnjuter skydd mot enskilda kränkningar. Den personliga friheten har karaktären av en allmän grundläggande fri- och rättighet som skyddar inte bara människans fysiska frihet utan också hennes fria vilja och självbestämmanderätt. Rätten till personlig integritet ger skydd mot kroppsvisitationer och medicinska eller motsvarande åtgärder som vidtas med tvång. 

Enligt motiveringen i regeringens proposition om de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd) innebär den personliga integritetens status som en grundläggande fri- och rättighet att tröskeln för ingripande är hög. Begränsningarna ska grunda sig på lag och uppfylla de krav på godtagbarhet och nödvändighet som preciseras i tolkningspraxis. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att självbestämmanderätten anknyter till flera grundläggande rättigheter, särskilt till bestämmelserna om personlig frihet och integritet i 7 § i grundlagen och till bestämmelserna om skydd för privatlivet i 10 § i grundlagen. I det grundlagsskyddade privatlivet ingår bland annat individens rätt att bestämma över sig själv och sin kropp (se t.ex. GrUU 15/2015 rd, s. 3 och GrUU 12/2016 rd, s. 2, GrUU 10/2012 rd, s. 2/II och GrUU 24/2010 rd, s. 3/I). 

Tillämpningsområdet för specialomsorger oberoende av en persons vilja eller användningen av begränsningsåtgärder utvidgas inte, utan HUS fortsätter med verksamheten, liksom samkommunen Eteva, men som en organisation inom hälso- och sjukvården på sätt så att välfärdsområdena har organiseringsansvaret. Eftersom det finns ett behov av att använda nödvändiga begränsningsåtgärder vid enheterna är det med tanke på klienternas rättsskydd nödvändigt att användningen av begränsningsåtgärder grundar sig på specialomsorgslagen. 

Den föreslagna ändringen av sakkunniggrupperna är viktig med tanke på klienternas rättsskydd när specialomsorger oberoende av en persons vilja ordnas. Det är viktigt att det är en grupp som fattar beslut om specialomsorger oberoende av en persons vilja och en annan grupp som utför den undersökning som är en förutsättning för specialomsorger oberoende av en persons vilja och gör ett ställningstagande till om det finns förutsättningar för att förordna en person till specialomsorger oberoende av personens vilja.  

De föreslagna ändringarna har också ett nära samband med det allmännas uppgift enligt 19 § 3 mom. i grundlagen att tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster och främja befolkningens hälsa samt stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Genom bestämmelsen i grundlagen fastställs inte hur dessa tjänster ska ordnas, utan genom bestämmelsen åläggs det allmänna att trygga tillgången till tjänsterna (RP 309/1993 rd, s. 75/II, se även t.ex. GrUU 20/2004 rd, s. 2/II). Vid bedömningen av om tjänsterna är tillräckliga kan utgångspunkten anses vara en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället (RP 309/1993 rd, s. 76/I, se även t.ex. GrUU 20/2004 rd, s. 2/II och GrUU 30/2013 rd, s. 3/I). 

I lagen föreslås en ändring som innebär att välfärdsområdet av kommunen kan skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet för barn med funktionsnedsättning som går i skola samt semesterverksamhet. Vid behov kan verksamheten ordnas i skolans lokaler med hjälp av skolgångsbiträdenas arbetsinsats. På detta sätt tryggas tjänsternas kontinuitet utan avbrott när ansvaret för att ordna socialservice överförs från kommunerna till välfärdsområdena. 

På de grunder som nämns ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.