7.1
Lag om utsläppshandel
Det föreslås att lagen om utsläppshandel delas in i kapitel och att kapitelindelningen ändras jämfört med gällande lag. Syftet med den nya indelningen är att ge lagen om utsläppshandel en tydligare struktur och göra den mer lättläslig. Syftet med den nya indelningen är också att beakta att nya branscher inkluderas i lagen om utsläppshandel, och i mån av möjlighet att tillämpa enhetliga bestämmelser för olika branscher. Lagförslaget består av 18 kapitel.
1 kap. Lagens syfte samt definitioner
I 1 kap. i den gällande lagen om utsläppshandel finns allmänna bestämmelser. I kapitlet finns bestämmelser om lagens syfte, tillämpningsområde, sammanräkning av kapaciteten, tillämpningen av lagen på anläggningar som anslutits till ett fjärrvärmenät samt definitioner och verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter. Ändringen innebär att det föreslagna kapitlet innehåller bestämmelser om lagens syfte samt tillämpningsområde, som uppdaterats för att motsvara utvidgningar och andra ändringar i det omarbetade direktivet. Jämfört med gällande lag flyttas bestämmelserna om lagens tillämpningsområde till 2 kap. och de allmänna skyldigheterna till 3 kap. Ändringen innebär en tydligare struktur och beaktar det utvidgade tillämpningsområdet.
1 §.Lagens syfte. Enligt det föreslagna 1 mom. är lagen syfte att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt främja en minskning av koldioxidutsläppen från anläggningar, sjötransporter och luftfart. Det föreslagna 1 mom. motsvarar bestämmelsen om den gällande lagen om utsläppshandel och den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. Enligt det föreslagna 2 mom. genomförs genom lagen delvis de krav enligt utsläppshandelsdirektivet som berör anläggningar, luftfart och sjötransporter. Dessutom tas i lagen in bestämmelser om genomförande av den särskilda rapporteringsskyldigheten inom systemet för handel med utsläppsrätter inom byggnads- och vägtransportsektorerna samt ytterligare sektorer för utsläpp under 2024. De ändringar i utsläppshandelsdirektivet som nämns ovan ska ha införlivats i den nationella lagstiftningen senast den 31 december 2023. Till övriga delar genomförs utsläppshandelsdirektivet genom en regeringsproposition som ges senare, eftersom tidsfristen för övriga ändringar är den 30 juni 2024.
2 §.Definitioner. I paragrafen definieras de centrala begreppen med tanke på tillämpningen av lagen. 1, 3, 5 och 13–19 punkten motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt 1 punkten i den föreslagna paragrafen avses med växthusgaser koldioxid, metan, dikväveoxid, fluorkolväten, perfluorkarboner och svavelhexafluorid samt andra gasformiga beståndsdelar i atmosfären, både naturliga och antropogena, som absorberar och återkastar infraröd strålning.
Enligt 2 punkten i den föreslagna paragrafen avses med utsläpp utsläpp av växthusgaser från källor belägna inom en anläggning eller från ett luftfartyg eller ett fartyg. Jämfört med formuleringen i gällande lag har definitionen kompletterats till att omfatta alla sektorer inom utsläppshandeln, och den motsvarar det ändrade utsläppshandelsdirektivet. [I den finskspråkiga lagtexten görs en ändring av termen som beskriver utsläppskällor i punkt 2; motsvarande ändring görs inte i den svenskspråkiga lagtexten.]
Enligt 3 punkten i paragrafen avses med mängd som motsvarar ett ton koldioxid eller ett ton koldioxidekvivalenter ett ton koldioxid eller en mängd av någon annan växthusgas som har samma potential för global uppvärmning som ett ton koldioxid.
Enligt 4 punkten avses i denna lag med utsläppshandel det system som införs i artikel 1 i utsläppshandelsdirektivet och som omfattar de verksamheter som anges i bilaga I till direktivet. I det ändrade utsläppshandelsdirektivet föreskrivs det om två olika utsläppshandelssystem, och därför behöver det klargöras att med utsläppshandel i den föreslagna lagen avses den utsläppshandel som omfattar anläggningar, sjötransporter och luftfart.
Enligt 5 punkten avses med utsläppsrätt en i utsläppshandelsdirektivet avsedd rätt att i atmosfären släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period.
I 6 punkten föreskrivs om definitionen av handelsperiod. Det föreslås att definitionen i den gällande lagen om utsläppshandel, i vilken det hänvisas till den period för vilken det gratis tilldelas utsläppsrätter, ändras så att det hänvisas till den period under vilken det totala antalet utsläppsrätter som utfärdas begränsas så att det motsvarar den högsta tillåtna utsläppsnivån inom de sektorer som omfattas av tillämpningsområdet. Ändringen behövs, eftersom handelsperioden 2021–2030 innefattar två perioder för gratis tilldelning.
Enligt 7 punkten avses med linjär minskningsfaktor den procent med vilken antalet utfärdade utsläppsrätter minskas varje år från och med mitten av handelsperioden 2008–2012, så att det mål för minskning av utsläpp som ställts upp för utsläppshandelssektorn nås. Den linjära minskningsfaktorn är 2,2 procent under perioden 2021–2023, och i övrigt i enlighet med utsläppshandelsdirektivet 4,3 procent under perioden 2024–2027 och 4,4 procent från och med 2028.
Enligt definitionen i den föreslagna 8 punkten avses med unionsregistret det informationssystem som avses i artikel 19 i utsläppshandelsdirektivet och med vars hjälp varje utfärdande, innehav, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter kan spåras samt efter behov konfidentialiteten för uppgifterna och allmänhetens tillgång till offentliga uppgifter säkerställas. Registret är till exempel jämförbart med värdeandelskontosystemet, som är ett system för förvar och förvaltning av värdepapper i elektronisk form.
Med reserven för marknadsstabilitet, som definieras i 9 punkten, avses med den reserv som upprättats genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 och till vilken utsläppsrätter som är avsedda att auktioneras ut överförs eller från vilken de överlämnas för auktionering när de gränser för det totala antalet utsläppsrätter i omlopp som anges i beslutet överskrids eller underskrids. Syftet med reserven för marknadsstabilitet är att minska antalet utsläppsrätter som är i omlopp på marknaden för utsläppsrätter, och att dämpa effekten av exempelvis konjunktursvängningar på utsläppsrätternas pris. Utsläppsrätter som ingår i reserven för marknadsstabilitet kommer att annulleras enligt reglerna i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 10 punkten avses med auktionsplattform en tjänsteleverantör som medlemsstaterna förordnat i enlighet med artikel 26.1 i auktioneringsförordningen och som ansvarar för genomförandet av auktioner för utsläppsrätter och för andra uppgifter som anvisas tjänsteleverantören i artikel 27 i auktioneringsförordningen. Kommissionen konkurrensutsätter auktionsplattformen i samråd med medlemsstaterna. Sedan 2012 har den tyska European Energy Exchange (EEX) varit auktionsplattform.
Enligt 11 punkten avses med Kyotoprotokollet Kyotoprotokollet till Förenta Nationernas ramkonvention FördrS 13/2005. I bilaga I till klimatkonventionen förtecknas de avdragsslutande parter som enligt Kyotoprotokollet berörs av en kvantitativ utsläppsbegränsning eller en skyldighet att minska utsläpp.
I den föreslagna 12 punkten definieras projektenhet som en utsläppsminskningsenhet (ERU) som härrör från ett projekt enligt artikel 6 i Kyotoprotokollet (JI) eller en certifierad utsläppsminskning (CER) enligt den mekanism för ren utveckling som definieras i artikel 12 i protokollet (CDM).
I 13 punkten definieras termen anläggning, som avser en stationär, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom annan därmed direkt förknippad verksamhet som tekniskt eller funktionellt är knuten till denna och som kan påverka utsläpp och föroreningar.
Enligt 14 punkten avses med förbränning varje oxidation av bränslen, oavsett hur den värme, el eller mekaniska energi som produceras genom denna process används, och all annan direkt därtill anknuten verksamhet, inbegripet rening av rökgaser.
Enligt 15 punkten avses med verksamhetsutövare en fysisk eller juridisk person som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över verksamheten i en anläggning.
I 16 punkten definieras en anläggnings produktionskapacitet, varmed avses den produktionsmängd inom den industriella produktionen som en anläggning eller en del av en anläggning kan producera under ett år om den är i drift 24 timmar i dygnet under 365 dagar med full nominell effekt.
Enligt 17 punkten avses med sektorsövergripande korrigeringsfaktor den faktor som kommissionen anger för varje år med stöd av artikel 10a.5 i utsläppshandelsdirektivet för eventuell minskning av mängden utsläppsrätter som tilldelas gratis.
Enligt 18 punkten avses med ny deltagare en anläggning som har fått utsläppstillstånd första gången under den period som avses i artikel 3h i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 19 punkten avses med befintlig anläggning en anläggning som har fått utsläppstillstånd första gången senast den dag som avses i definitionen av befintlig anläggning enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
I 20 punkten definieras tilldelningsperiod, vilket avser de femårsperioder som ingår i handelsperioden, av vilka den första börjar den 1 januari 2021 och löper ut den 31 december 2025 och den andra börjar den 1 januari 2026 och löper ut den 31 december 2030. Den gratis tilldelning som beviljas anläggningar beviljas enligt de harmoniserade tilldelningsreglerna alltid särskilt för varje tilldelningsperiod.
Enligt 21 punkten avses med referensperiod de fem kalenderår som föregår tidsfristen för medlemsländernas lämnande av NIM-uppgifter som berör gratis tilldelning till kommissionen enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning. Det föreskrivs om lämnande av uppgifter i artikel 11 i utsläppshandelsdirektivet. Referensperioden för tilldelningsperioden 2021–2025 omfattar åren 2014–2018, och för tilldelningsperioden 2026–2030 åren 2019–2023.
Enligt den föreslagna 22 punkten avses med riktmärke de riktmärken som fastställts i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och som används som grund för beräkningen av de utsläppsrätter som ska tilldelas gratis och som justeras för varje tilldelningsperiod. Kommissionen fastställer de riktmärken som ska tillämpas för respektive tilldelningsperiod utifrån de uppgifter om anläggningar medlemsstaterna lämnar, och antar dem i en särskild genomförandeakt. Utgångspunkten är att referensvärdena fastställs utifrån respektive sektor eller den 10 % av den som har den lägsta utsläppsintensiviteten, och därmed sporrar de till utsläppsminskningar för att den gratis tilldelningen bättre ska motsvara de utsläpp som uppkommer. I utsläppshandelsdirektivet föreskrivs det om gränser för hur mycket respektive referensvärde högst och minst kan ändras på en gång.
Enligt den föreslagna 23 punkten avses med rederi ett fartygs ägare eller någon annan organisation eller person, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift och som genom att ta på sig detta ansvar har gått med på att överta alla skyldigheter och allt ansvar som följer av de internationella organisationsregler för säker drift av fartyg och förhindrande av förorening som fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (ISM-förordningen). I enlighet med utsläppshandelsdirektivet kan en sådan aktör vara till exempel driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning. Definitionen motsvarar definitionen i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 24 punkten avses med sjötransportverksamhet resor med sådana fartyg med en bruttodräktighet på 5 000 eller mer som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG (MRV-förordning) i syfte att transportera passagerare eller frakt i kommersiellt syfte samt sådana fartygs vistelse i en anlöpshamn, samt från och med den 1 januari 2027 även resor med offshorefartyg med en bruttodräktighet på 5 000 eller mer samt sådana fartygs vistelse i en anlöpshamn. Den sjötransportverksamhet som avses inom utsläppshandeln avviker från MRV-förordningens tillämpningsområde på vå vis att MRV-förordningen från och med 2025 också gäller från och med ingången av 2025 omfattar styckegodsfartyg med en bruttodräktighet på 400–5000. Vidare kommer off shore-fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 att omfattas av MRV-förordningen från och med den 1 januari 2025. Definitionen av sjötransportverksamhet motsvarar den verksamhet som hör till lagens tillämpningsområde. Termen behöver definieras, eftersom sjötransportverksamhet nämns i 8, 20 och 21 §.
I 25 punkten definieras anlöpshamn. Definitionen motsvarar utsläppshandelsdirektivet. Eftersom med resa avses en förflyttning av ett fartyg som påbörjas eller avslutas i en anlöpshamn, har definitionen betydelse för vilken del av ett fartygs verksamhet som hör till lagens tillämpningsområde. Med anlöpshamn avses den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa gods eller där passagerare kan gå ombord eller lämna fartyget och den hamn där ett offshorefartyg lägger till för att avlösa sin besättning, med undantag för uppehåll enbart för att tanka, fylla på varor, avlösa personal på ett annat fartyg än ett offshorefartyg, angöra en torrdocka eller reparera fartyget och dess utrustning, uppehåll i hamn för att fartyget behöver assistans eller befinner sig i en nödsituation, omlastning mellan fartyg utanför hamnen, uppehåll endast för att ta skydd från dåligt väder eller för att detta krävs på grund av sök- och räddningsinsatser samt uppehåll av containerfartyg i en närliggande containeromlastningshamn som anges i den genomförandeakt som antas enligt artikel 3ga.2. Att de uppehåll som nämns ovan inte räknas som hamnanlöp är nödvändigt för att hamnanlöp utanför unionen i kringgående syfte och flyttande av omlastningsverksamhet till hamnar utanför unionen minskar miljönyttan av att kostnader för utsläpp från sjötransportverksamhet räknas in i priserna och kan leda till utsläppsökningar om resan för transporter förlängs i syfte att undgå kraven enligt utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 26 punkten avses med kryssningsfartyg ett passagerarfartyg som inte har lastdäck och som är konstruerat uteslutande för kommersiell transport av passagerare med nattlogi på en sjöresa. Definitionen motsvarar definitionen i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 27 punkten avses med MRV-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG.
Enligt 28 punkten avses med luftfartens icke-koldioxideffekter de effekter på klimatet som uppstår vid förbränning av bränsle genom utsläpp av kväveoxider (NOx), sotpartiklar och oxiderade svavelarter samt effekterna av vattenånga, inklusive kondensstrimmor, från ett luftfartyg vid bedrivande av luftfartsverksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde. Definitionen sammanfaller med den nya definitionen i artikel 3 v i utsläppshandelsdirektivet, som fogats till direktivet eftersom effekterna av sådana utsläpp från och med den 1 januari 2025 kommer att omfattas av skyldigheterna att övervaka, rapportera och verifiera utsläpp.
Enligt 29 punkten avses med luftfartygsoperatör varje fysisk eller juridisk person som med ett luftfartyg bedriver luftfartsverksamhet som omfattas av utsläppshandeln eller Corsia-systemet eller, om denna person är okänd eller inte utpekas av ägaren till luftfartyget, luftfartygets ägare. Definitionen motsvarar i övrigt gällande lagstiftning, men det föreslås att den utöver utsläppshandeln också ska innefatta Corsia-systemet eftersom den föreslagna lagen också gäller det. Definitionen baserar sig på artikel 2 o i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 30 punkten avses med operatör av kommersiella lufttransporter en operatör som mot ersättning tillhandahåller reguljär och icke-reguljär flygtrafik till allmänheten för transport av passagerare, gods eller post. Definitionen motsvarar gällande lagstiftning och baserar sig på artikel 2 p i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 31 punkten avses med hållbart flygbränsle sådana bränslen som avses i Europaparlamentets och rådets förordning om säkerställande av en jämlik och hållbar flygtrafik enligt artikel 3c.6 i utsläppshandelsdirektivet och som inte härstammar från fossila bränslen. Förordningen har ännu inte publicerats när regeringspropositionen lämnas. Definitionen har samband med möjligheten enligt den föreslagna 65 § att ansöka om gratis tilldelning av utsläppsrätter för användning av hållbara flygbränslen. Utsläppsrätter som tilldelas gratis enligt artikel 3c.6 i utsläppshandelsdirektivet kan endast fås för användning av sådana hållbara flygbränslen som uppfyller kriterierna enligt den förordning som nämns ovan.
Enligt 32 punkten avses med Corsia-systemet den marknadsbaserade åtgärd för reglering av koldioxidutsläppen från internationell luftfart som avses i artikel 28b i utsläppshandelsdirektivet. Det är fråga om det system för kompensation av koldioxidutsläpp för luftfart som ICAO antog 2016, som medför skyldigheter att övervaka, rapportera och verifiera utsläpp som trädde i kraft inom EU den 1 januari 2019. Genom de ändringar som nu gjorts i direktivet genomfördes kompensationsskyldigheterna enligt systemet samt avtalades det om tillämpningsområdet för systemet samt dess förhållande till utsläppshandelssystemet.
Enligt definitionen i 33 punkten avses med reglerad enhet den som i enlighet med 8 § i punktskattelagen frisläpper bränsle för konsumtion. Enligt den föreslagna definitionen är en reglerad enhet typiskt sett en bränsledistributör.
Enligt den föreslagna 34 punkten avses med kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia kommissionens delegerade förordning som antagits med stöd av artikel 28c i utsläppshandelsdirektivet. Genom den förordningen (EU 2019/1603) genomfördes inom EU de skyldigheter enligt Corsia-systemet som gäller övervakning, rapportering och verifiering från den 1 januari 2019. Inom Corsia-systemet tillämpas i praktiken i stor utsträckning bestämmelserna om utsläppshandel på de skyldigheterna.
Enligt den föreslagna 35 punkten avses med kommissionens registerförordning kommissionens förordning (EU) 2019/1122 om upprättande och förande av registret, som antagits med stöd av artikel 19.3 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 36 punkten avses med kommissionens övervakningsförordning kommissionens förordning (EU) 2018/2066 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp, som antagits med stöd av artikel 14.1 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 37 punkten avses med kommissionens rättsakt om gratis tilldelning av utsläppsrätter kommissionens beslut 2011/278/EU om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter, som antagits med stöd av artikel 10a.1 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 38 punkten avses med kommissionens verifieringsförordning kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 om verifiering av rapporter om utsläpp av växthusgaser och ackreditering av kontrollörer, som antagits med stöd av artikel 15 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 40 punkten avses med kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 om harmoniserade regler för gratis tilldelning av utsläppsrätter, som antagits med stöd av artikel 10a.1 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 39 punkten avses med kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1842 om justering av mängden gratis tilldelade utsläppsrätter, som antagits med stöd av artikel 10a.21 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt 42 punkten avses med kommissionens auktioneringsförordning kommissionens förordning (EU) No 1031/2010 om auktionering av utsläppsrätter, som antagits med stöd av artikel 10.4 i utsläppshandelsdirektivet.
2 kap. Tillämpningsområde och avgränsningar
3 §. Lagens allmänna tillämpningsområde. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Paragrafens syfte är att ge en allmän bild av lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet anges närmare i författningarna om tillämpningsområdet för respektive verksamhet. Enligt den föreslagna paragrafen tillämpas lagen på handeln med utsläppsrätter för anläggningar, sjötransporter och luftfart samt på Corsia-systemet. Dessutom tillämpas lagen på rapporteringen av utsläppsdata för 2024 inom byggnads- och vägtransportsektorerna och de ytterligare sektorerna. Anläggningar, sjötransporter och luftfart hör enligt direktivet till samma system för utsläppshandel. Genom ändringarna i direktivet inrättas också ett särskilt system för utsläppshandel för byggnads- och vägtransportsektorerna och de ytterligare sektorerna, som är separerat från den nuvarande utsläppshandeln. Det nya systemet för utsläppshandel genomförs nationellt enligt separat tidtabell, med undantag för rapporteringen av utsläpp 2024 om vilka det föreskrivs i den föreslagna lagen. Utsläppshandelsdirektivet innehåller också bestämmelser om Corsia-systemet, som genomförs genom lagförslagen enligt regeringens proposition. Corsia-systemet och handeln med utsläppsrätter för luftfart har sinsemellan kompletterande tillämpningsområden och flera funktionella kontaktytor, såsom bestämmelserna om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp, vilket talar för att systemen behandlas i samma lag.
4 §.Europeiska unionens lagstiftning. Enligt den föreslagna paragrafen ska lagen tillämpas på genomförandet av Europeiska unionens rättsakter som gäller anläggningar, sjötransporter och luftfart och Corsia-systemet, till den del det inte föreskrivs något annat om genomförandet i någon annan lag. Ingen motsvarande bestämmelse ingår i den gällande lagen. Flera genomförandeförordningar har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet, och iakttagandet av dem förutsätter nationellt genomförande samt tillsyn. En stor del av de genomförandeakter som har samband med direktivändringen är under beredning, och eftersom deras innehåll inte är känt är det ändamålsenligt med tanke på genomförandet av systemet att föreskriva på ett allmänt plan om genomförandet av unionens rättsakter.
5 §.Anläggningar. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tillämpningsområdet i fråga om utsläppshandeln för anläggningar. Jämfört med gällande lag ändras tillämpningsområdet i fråga om anläggningar väsentligt till följd av ändringarna i direktivet. Dessutom ändras sättet på vilket en anläggnings sammanlagda effekt beräknas. I den gällande lagen definieras en anläggnings sammanlagda effekt utifrån den nominella sammanlagda tillförda effekten. Den definitionsmetoden överensstämmer inte med kommissionens anvisningar i fråga om tillämpningsområdet, och dessutom är definitionsmetoden inte helt tydlig i fråga om anläggningar med ett annat huvudsakligt syfte än värmeproduktion. Ändringen innebär att anläggningens sammanlagda effekt beräknas utifrån den sammanlagda tillförd bränsleeffekten. I övrigt ändras tillämpningsområdet i fråga om anläggningar enligt det ändrade direktivet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska lagen tillämpas på anläggningar som bedriver verksamheter som anges i bilaga I samt på i bilaga I angivna växthusgaser som härrör från anläggningarna. Bilaga I motsvarar bilaga 1 till utsläppshandelsdirektivet, som gäller tillämpningsområdet. I övrigt ändras tillämpningsområdet i fråga om anläggningar enligt det ändrade direktivet. Enligt gällande lagstiftning tillämpas utsläppshandeln på utsläpp från utsläpp från verksamheten. Det föreslås att tillämpningsområdet för utsläppshandeln ändras så att den tillämpas på de verksamheter som hör till lagens tillämpningsområde oberoende av om de orsakar utsläpp eller inte. Tillämpningsområdet innefattar produktion av vätgas och syntesgas med en produktionskapacitet över 5 ton per dag, medan gränsen för tillämpningsområdet enligt gällande lag går vid 25 ton per dag. I fråga om oljeraffinering ändras tillämpningsområdet så att också raffinering av annan verksamhet än raffinering av mineralolja ingår i tillämpningsområdet. Primärproduktion av aluminium ändras till produktion av primäraluminium eller aluminiumoxid. I fråga om produktion av gips ändras gränsen för tillämpningsområdet från en nominell sammanlagd tillförd effekt över 20 MW till en produktionskapacitet över 20 ton per dag, och i fråga om kimrök från en nominell sammanlagd tillförd effekt över 20 MW till en produktionskapacitet över 50 ton per dag. Tillämpningsområdet föreslås också omfatta transport av växthusgaser för geologisk lagring till en tillåten lagringsplats enligt CCS-direktivet. Enligt gällande lag har tillämpningsområdet endast omfattat transport av växthusgaser i rör, och genom den ändring som nu görs inkluderas också andra transportmetoder i tillämpningsområdet.
Enligt 2 mom. tillämpas lagen också på en anläggning med en sammanlagd tillförd bränsleeffekt som underskrider den som nämns i punkt x i bilaga I, om det huvudsakliga syftet med anläggningen är att producera värme för ett fjärrvärmenät och den sammanlagda tillförda bränsleeffekten för minst en anläggning som anslutits till samma fjärrvärmenät överskrider 20 megawatt och den anläggningen producerar värme i huvudsak för fjärrvärmenätet. Det föreslås att anläggningens effekt ska definieras utifrån den sammanlagda tillförda bränsleeffekten, medan den enligt gällande lag definieras utifrån den nominella sammanlagda tillförda effekten. I huvudsak motsvarar det föreslagna momentet tillämpningsområdet enligt gällande lag, där värmeproduktionsanläggningar med mindre nominell sammanlagd tillförd effekt nationellt har inkluderats i tillämpningsområdet. Jämfört med gällande lag förutsätts det dock inte längre i den föreslagna bestämmelsen att en förbränningsanläggning över 20 MW ska ha anslutits till fjärrvärmenätet senast den 30 april 2010 och inte heller att Europeiska kommissionen ska godkänna att en värmeanläggning på högst 20 MW som avses i bestämmelsen inbegrips i systemet för handel med utsläppsrätter. Att datumet stryks innebär att likvärdiga anläggningar behandlas likvärdigt i systemet för utsläppshandel. Kommissionens godkännande krävs inte, eftersom arrangemanget där Finland har anslutit anläggningar på högst 20 MW som hör till fjärrvärmenätet till systemet för utsläppshandel redan tidigare har godkänts av kommissionen.
Enligt 3 mom. tillämpas en anläggning där man i enlighet med villkoren i ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014) iakttar de krav som ställs på förbränningsanläggningar för avfall tillämpas endast bestämmelserna i den förslagna lagen om övervakning, anmälan och verifiering av utsläpp. I den gällande lagen har avfallsförbränningsanläggningar lämnats utanför tillämpningsområdet. I enlighet med ändringarna i direktivet föreslås det att avfallsförbränningsanläggningar inkluderas i tillämpningsområdet för utsläppshandeln i fråga om skyldigheterna att övervaka, rapportera och verifiera utsläpp. Verksamhetsutövare för avfallsförbränningsanläggningar behöver inte ansöka om utsläppstillstånd för anläggningen, och de omfattas inte av åtgärder som berör skyldigheten att överlåta utsläppsrätter såsom den lagstadgade tidsfristen för överlämnande av utsläppsrätter eller skyldigheten att öppna ett utsläppsrättskonto.
I 4 mom. föreskrivs det om definition av en anläggnings verksamhet. Om en anläggning med stöd av 1 eller 2 mom. omfattas av lagens tillämpningsområde, tillämpas denna lag på samtliga enheter inom anläggningen eller inom delar av anläggningen i vilka bränsle förbränns. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
I 5 mom. föreskrivs det om verksamhetsutövarens möjlighet att kvarstå inom tillämpningsområdet när anläggningens sammanlagda tillförda bränsleeffekt är högst 20 MW. I den gällande lagen om utsläppshandel finns ingen motsvarande bestämmelse, och den baserar sig på en ändring i direktivet. I det föreslagna momentet föreskrivs det att om man i syfte att minska växthusgasutsläppen har ändrat verksamheten vid en anläggning så att anläggningens sammanlagda tillförda bränsleeffekt är högst 20 MW och verksamhetsutövaren har meddelat Energimyndigheten att anläggningen fortfarande kommer att omfattas av tillämpningsområdet för utsläppshandeln, ska denna lag i enlighet med verksamhetsutövarens anmälan tillämpas på den berörda anläggningen till och med den 31 december 2025 eller den 31 december 2030. Ändringen innebär att verksamhetsutövarna för vissa anläggningar efter anmälan kan kvarstå i lagens tillämpningsområde på viss tid, trots att anläggningens sammanlagda tillförda bränsleeffekt underskrider effektgränsen för tillämpningsområdet.
6 §.Avgränsningar av tillämpningsområdet i fråga om anläggningar. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om avgränsningar av tillämpningsområdet i fråga om anläggningar. Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten tillämpas lagen inte på en anläggning eller en del av en anläggning vars huvudsakliga syfte är att undersöka, utveckla eller prova nya produkter eller processer. Enligt den 2 punkten tillämpas lagen inte på en anläggning eller en del av en anläggning där man i enlighet med villkoren i ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen iakttar kraven på förbränningsanläggningar för farligt avfall. Enligt den föreslagna 3 punkten tillämpas lagen inte till och med den 31 december 2025 på en anläggning som förutom vid start eller avstängning av anläggningen eller en förbränningsenhet uteslutande använder biomassa. Enligt den föreslagna 4 punkten tillämpas lagen inte från och med den 1 januari 2026 på en anläggning där de genomsnittliga utsläppen från förbränning av biomassa under perioden 2019–2023 utgör mer än 95 procent av anläggningens totala genomsnittliga utsläpp under den perioden. 1–3 punkten motsvarar gällande lag. Till följd av en ändring i direktivet har 3 punkten avgränsats till att tillämpas till och med den 31 december 2025, varefter avgränsningen av anläggningar som uteslutande använder biomassa från tillämpningsområdet har ändrats så att anläggningar som i genomsnitt till mer än 95 % använder hållbar biomassa faller utanför lagens tillämpningsområde från och med den 1 januari 2026. Ändringen i andelen biomassa granskas enligt den genomsnittliga andelen för perioden 2019–2023. Kommissionen kommer att anta en anvisning för beräkning av andelen 95 % hållbar biomassa. Enligt det utkast till anvisning som kommissionen offentliggjort ska hållbarheten bedömas enligt de regler som vid tidpunkten i fråga gällde för biomassa. Från och med 2023 är ett villkor för nollutsläpp att hållbarhetskriterierna enligt RED II uppfylls, och före 2023 har all biomassa som använts ansetts ha nollutsläpp.
7 §. Fastställande av en anläggnings kapacitet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om fastställande av en anläggnings kapacitet med avseende på lagens tillämpningsområde. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande lag, med undantag för det sätt på vilket anläggningens sammanlagda effekt fastställs. Enligt gällande lag fastställs effekten utifrån den nominella sammanlagda tillförda effekten, men enligt den föreslagna lagen ändras detta så att den fastställs utifrån den sammanlagda bränsleeffekten.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs att om det vid en anläggning bedrivs flera i bilaga I nämnda verksamheter som omfattas av samma kategori, avgörs frågan om huruvida verksamheterna omfattas av tillämpningsområdet utifrån den sammanräknade kapaciteten. Bestämmelsen motsvarar gällande lag med undantag för den ändring som motiveras för föregående paragraf.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs att om en anläggning eller en del av en anläggning används i en verksamhet vars tröskelvärde inte i bilaga I uttrycks som förbränningsenheternas sammanlagda tillförda bränsleeffekt, avgörs frågan om huruvida verksamheten omfattas av tillämpningsområdet i första hand utifrån det tröskelvärde för produktionskapacitet som nämns i bilaga I. Lagen tillämpas dock på sådana enheter som förbränner bränsle i anläggningen och som har en sammanlagd tillförd bränsleeffekt som överstiger 20 megawatt också i det fall att anläggningens produktionskapacitet understiger den produktionskapacitet som anges i bilaga I.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs att om frågan huruvida en anläggning ska omfattas av tillämpningsområdet för denna lag avgörs utifrån förbränningsenheternas sammanlagda tillförda bränsleeffekt enligt bilaga I, sammanräknas de tillförda bränsleeffekterna hos samtliga tillhörande tekniska enheter i vilka bränsle förbränns. Vid beräkningen av den sammanlagda tillförda bränsleeffekten ska inte förbränningsenheter med en tillförd bränsleeffekt på mindre än 3 megawatt beaktas.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska vid beräkningen av den sammanlagda tillförda bränsleeffekten till och med den 31 december 2025 inte beaktas sådana förbränningsenheter som förutom vid start eller avstängning av anläggningen eller förbränningsenheten uteslutande använder biomassa. Bestämmelsen har ändrats för att motsvara ändringar i direktivet avseende tillämpningsområdets avgränsning.
8 §.Sjötransporter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tillämpningsområdet i fråga om utsläppshandeln för sjötransporter. Sjötransporter föreslås bli en ny del av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel. Lagen tillämpas på sjötransportverksamhet enligt bilaga I till utsläppshandelsdirektivet. I den bilagan hänvisas det till MRV-förordningens tillämpningsområde, med vissa begränsningar.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska lagen tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet på 5 000 eller mer i fråga om koldioxidutsläpp, och från och med den 1 januari 2026 även utsläpp av metan och dikväveoxid, som uppkommer i fartygens sjötransportverksamhet under sådana resor för att transportera gods eller passagerare i kommersiellt syfte som avgår från en anlöpshamn inom en EU-medlemsstats jurisdiktion eller ankommer till en sådan anlöpshamn från en medlemsstat eller från ett tredjeland samt då fartygen befinner sig i en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion. Lagens tillämpningsområde avviker från MRV-förordningens tillämpningsområde så att lagen om utsläppshandel enbart tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet på minst 5 000. Vidare kommer metan och dikväveoxid att inkluderas i tillämpningsområdet för utsläppshandeln senare än i tillämpningsområdet för MRV-förordningen.
Enligt 2 mom. ska lagen från och med den 1 januari 2027 även tillämpas på offshorefartyg med en bruttodräktighet på 5 000 eller mer i fråga om sådana koldioxidutsläpp och utsläpp av metan och dikväveoxid som uppkommer under resor som avgår från en anlöpshamn inom en EU-medlemsstats jurisdiktion eller ankommer till en sådan anlöpshamn från en medlemsstat eller från ett tredjeland samt då fartygen befinner sig i en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion. Off shore-fartyg kommer att inkluderas i tillämpningsområdet för utsläppshandeln senare än i tillämpningsområdet för MRV-förordningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska kravet på överlämnande av utsläppsrätter tillämpas på 50 % av sådana utsläpp från fartyg som uppkommer under resor som påbörjas i en anlöpshamn inom en EU-medlemsstats jurisdiktion och avslutas i en anlöpshamn utanför en medlemsstats jurisdiktion, eller som uppkommer under resor som påbörjas i en anlöpshamn utanför en EU-medlemsstats jurisdiktion och avslutas i en anlöpshamn inom en medlemsstats jurisdiktion. Kravet på överlämnande av utsläppsrätter tillämpas på 100 % av sådana utsläpp från fartyg som uppkommer under resor som påbörjas och avslutas i en anlöpshamn inom en EU-medlemsstats jurisdiktion, eller som uppkommer då fartygen befinner sig i en anlöpshamn inom en EU-medlemsstats jurisdiktion. Bestämmelser om undantag från skyldigheten att överlämna utsläppsrätter för sjötransporter föreslås ingå i 75 §.
I 4 mom. lämnas utanför lagens tillämpningsområde i enlighet med artikel 2.2 i MRV-förordningen örlogsfartyg, marinens hjälpfartyg, fiskefartyg, fiskberedningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg som inte har mekanisk framdrivning, eller fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt. Bestämmelsens syfte är att säkerställa att lagen om utsläppshandel inte tillämpas exempelvis på fartyg som försvarsmakten använder.
9 §. Luftfarten. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillämpningsområdet för handeln med utsläppsrätter för luftfart. Enligt 1 mom. fortsätter avgränsningen av utsläppshandeln till flygningar inom EES-området till och med den 31 december 2026. Sedan den tidsbegränsade avgränsningen upphört, utvidgas utsläppshandeln till att omfatta flyg som avgår från och anländer till EES-området, om något annat dessförinnan besluts på EU-nivå. I momentet beaktas också de avtal om samordning av systemen för utsläppshandel med Schweiz och Förenade kungariket som inte beaktas i den gällande lagen. Kommissionens delegerade förordningar om genomförandet av avtalen är för Schweiz del (EU) 2020/1071 som tillämpats sedan den 1 januari 2020 och för Förenade kungarikets del (EU) 2021/1416 som tillämpats sedan den 1 januari 2021. För bägges del föreslås det att flyg som avgår från EES-området till de staterna ska omfattas av handeln med utsläppsrätter för luftfart, men inte flyg som anländer från dem till EES-området eftersom de omfattas av respektive stats eget system för utsläppshandel. I 1 mom. föreslås det också i enlighet med ändringarna i utsläppshandelsdirektivet att det föreskrivs om skyldigheterna gällande övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp från den 1 januari 2025 ska utvidgas till att också omfatta icke-koldioxideffekter. Med icke-koldioxideffekter avses kväveoxid, oxiderade svavelarter samt småpartiklar och vattenånga.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det med samma sakinnehåll som i gällande lag om luftfartygsoperatörer som omfattas av lagens tillämpningsområde. I slutet av momentet nämns för tydlighetens skull och med avvikelse från gällande lag sådana luftfartygsoperatörer för vilka kommissionen har angett Finland som administrerande medlemsstat.
10 §. Avgränsningar av tillämpningsområdet för handeln med utsläppsrätter för luftfart. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om undantag från tillämpningsområdet för handel med utsläppsrätter för luftfart enligt 9 §. I den gällande lagen finns ett undantag från handeln med utsläppsrätter för luftfart i fråga om EU:s yttersta randområden, men ändringarna i utsläppshandelsdirektivet innebär att avgränsningen i den föreslagna lagen enbart gäller inrikesflyg till de yttersta randområdena, och det föreslås vara i kraft till och med den 31 december 2030. Sådana flyg kan gå mellan ett yttersta randområde och fastlandet i samma medlemsstat eller mellan två yttersta randområden i samma medlemsstat, eller inom ett och samma yttersta randområde. Sådana flyg är till exempel flyg mellan Kanarieöarna och Madeira, men från den 1 januari 2024 är internationella flyg till de yttersta randområdena inte längre befriade från utsläppshandeln. Det innebär att till exempel flyg mellan Helsingfors och Kanarieöarna kommer att omfattas av utsläppshandeln.
Utanför tillämpningsområdet faller permanent i enlighet med en ändring i utsläppshandelsdirektivet flygningar som på det sätt som avses i artikel 25a.6 i utsläppshandelsdirektivet avgår till eller från flygplatser i de minst utvecklade länderna eller små östater under utveckling enligt Förenta nationernas definition. YK:s förteckning omfattar i nuläget 46 minst utvecklade länder, av vilka 33 finns i Afrika, nio i Asien, en i Karibien (Haiti) och tre östater i Stillahavet. YK:s förteckning omfattar 39 små östater under utveckling, av vilka merparten finns i Stillahavet eller Karibien. Nio stater ingår i bägge förteckningarna. Dessa stater har mycket liten eller ingen betydelse alls för de luftfartygsoperatörer Finland administrerar. Ett undantag är Singapore, som ingår i förteckningen över små östater under utveckling. I samma artikel ingår dock också ett undantag från avgränsningen av tillämpningsområdet, enligt vilket avgränsningen inte gäller stater vars BNP är lika med eller överstiger unionsgenomsnittet eller som enligt den genomförandeakt som antagits enligt artikel 25a.3 omfattas av Corsia-systemet. Också de stater som omfattas av dessa undantag är dock med stöd av artikel 25a.4 befriade från utsläppshandeln till och med den 31 december 2026, och flyg till de staterna ingår inte i tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om utsläppshandel enligt 9 § 1 mom. första meningen. I den föreslagna paragrafen hänvisas till artikel 25a.6 i direktivet, eftersom kommissionens genomförandeförordning som nämns ovan inte ännu utarbetats.
Det föreslås att tillämpningsområdet, liksom enligt gällande lagstiftning, inte heller ska omfatta flygningar eller luftfartyg som avses i bilaga II till utsläppshandelsdirektivet. Med undantag för sådana flygningar som avses i 2 § 3 mom. i lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart ingår dessa avgränsningar i nuläget i kommunikationsministeriets förordning om utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis (433/2015), som upphävs när den föreslagna lagen träder i kraft och bestämmelserna samlas i bilagan till lagen om utsläppshandel. Den enda ändringen i bestämmelsernas innehåll är att det maximala antalet sittplatser på de flygningar som sker inom ramen för allmän trafikplikt höjs från 30 000 till 50 000, vilket baseras på en ändring i direktivet.
11 §. Tillämpningsområdet för Corsia-systemet. Enligt den föreslagna paragrafen ska Corsia tillämpas på koldioxidutsläpp från flygningar från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till tredjeländer, flygningar från tredjeländer samt flygningar mellan två tredjeländer. Tillämpningen sker på det sätt som avses i artikel 25a punkterna 3, 7 och 8 i utsläppshandelsdirektivet och i kommissionens genomförandeförordningar som antagits med stöd av de punkterna. När det gäller artikel 25a.3 antar kommissionen en genomförandeförordning i vilken de stater utanför EES-området (utom Schweiz) förtecknas, som enligt kommissionens bedömning tillämpar Corsia-systemet på ett godtagbart sätt. Corsia tillämpas på luftfart mellan EES-stater och stater som ingår i förteckningen eller mellan två stater som ingår i förteckningen. Med stöd av artikel 25a.7 och 25a.8 får kommissionen för att förhindra snedvridning av konkurrensen anta genomförandeförordningar för att undanta luftfartygsoperatörer som är registrerade i en EU-stat från kompensationsskyldigheterna enligt Corsia eller för att bevilja dem rätt att använda andra klimatenheter än de som godkänts för Corsia enligt utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 1 mom. tillämpas när det gäller övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp lagen i enlighet med kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia och på de flygningar som genomförs av dem, dock så att luftfartygsoperatörerna också ska rapportera och verifiera koldioxidutsläpp från flygningar mellan flygplatser i två stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I Corsia-MRV-förordningen föreskrivs det om skyldigheten att hänvisa till kommissionens övervakningsförordning, med det undantaget att luftfart mellan trå sådana tredjeländer som nämns ovan enbart berörs av en rekommendation om övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp. Kommissionen har ansett att dess behörighet inte sträcker sig till antagandet av förpliktande rättsakter som gäller luftfart utanför EU. Förfarandet är dock i enlighet med Corsias regler som ICAO godkänt och ICAO:s medlemsstater, såsom Finland, är berättigade att förutsätta det av de luftfartyg de administrerar. Kommissionen har också rekommenderat detta för medlemsstaterna och flera medlemsstater har redan gjort det. Eftersom Finnair redan nu agerar på detta sätt, föreslås det att utvidgningen också ska tas in i den nya lagen om utsläppshandel.
Enligt 2 mom. ska lagen i fråga om kraven på kompensation av koldioxidutsläpp endast tillämpas på sådana luftfartygsoperatörer som har ett av Finland utfärdat drifttillstånd eller som är registrerade i Finland. I momentet ingår också de gränsvärden för utsläpp från flygningar och luftfartygs massa som överenskommits inom ICAO. Utanför systemet faller också flygningar som avses i bilaga II till lagen, vilket till exempel innefattar flygningar för militära ändamål och humanitära flygningar.
12 §. Tillämpningsområdet för systemet för handel med utsläppsrätter för byggnads- och vägtransportsektorerna samt ytterligare sektorer. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tillämpningsområdet för systemet för handel med utsläppsrätter för nybyggnations- och vägtransportsektorerna samt ytterligare sektorer.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska lagen tillämpas på rapporteringen av utsläppsuppgifter i fråga om bränslen som år 2024 distribuerats till de sektorer som anges i bilaga III. I den föreslagna lagen föreskrivs det i fråga om det nya systemet för handel med utsläppsrätter enbart om rapporteringsskyldigheten för 2024. Det nya systemet för utsläppshandel genomförs i sin helhet genom en särskild regeringsproposition i ett senare skede. Hänvisningen i den föreslagna paragrafen till bilaga III och innehållet i bilaga III motsvarar de sektorer som anges i bilaga III till utsläppshandelsdirektivet.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om en närmare definition av bränsle. Enligt momentet ska med i 1 mom. avsedda bränslen avses alla energiprodukter som avses i artikel 2.1 i direktiv 2003/96/EG, inbegripet de bränslen som förtecknas i tabell A och tabell C i bilaga I till det direktivet, samt alla andra produkter som är avsedda för användning, bjuds ut till försäljning eller används som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning i enlighet med artikel 2.3 i det direktivet, inbegripet för elproduktion. Definitionen av bränsle motsvarar definitionen i direktivet av bränsle i det nya systemet för utsläppshandel. Definitionen innebär att torv, ved och annan biomassa i fast form lämnas utanför tillämpningsområdet.
3 kap. Allmänna skyldigheter
I kapitlet föreskrivs det om allmänna skyldigheter för verksamheter som hör till lagens tillämpningsområde. Motsvarande bestämmelser finns i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. I kapitlet har dessutom enligt det ändrade direktivet tagits in allmänna skyldigheter som berör sjötransporter, och de allmänna skyldigheterna för luftfart har kompletterats enligt Corsia. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel har i kapitlet strukits de punkter som berör gratis tilldelade utsläppsrätter.
13 §. Allmänna skyldigheter avseende anläggningar. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om allmänna skyldigheter för verksamhetsutövare för anläggningar. Enligt den föreslagna 1 punkten ska en verksamhetsutövare för en anläggning ansöka om utsläppstillstånd samt godkännande av en plan för övervakning av utsläpp eller av en i artikel 13 i kommissionens övervakningsförordning avsedd standardiserad och förenklad övervakningsplan. Enligt den föreslagna 2 punkten ska en verksamhetsutövare övervaka utsläppen från sin anläggning, årligen utarbeta en utsläppsrapport och se till att rapporten verifieras. Enligt den föreslagna 3 punkten ska en verksamhetsutövare årligen till Energimyndigheten överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de totala utsläpp som anläggningen gett upphov till under det föregående kalenderåret. Enligt den föreslagna 4 punkten ska en verksamhetsutövare till Energimyndigheten anmäla ändringar i anläggningens verksamhet, ändringar som gäller övervakningen av utsläppen samt byte av verksamhetsutövare. De allmänna skyldigheterna enligt den föreslagna paragrafen motsvarar de allmänna skyldigheterna enligt den gällande lagen om utsläppshandel, med undantag för att de skyldigheter som berör beviljandet av gratis tilldelade utsläppsrätter inte ingår i de allmänna skyldigheterna enligt den föreslagna paragrafen. En verksamhetsutövare kan frivilligt ansöka om gratis tilldelade utsläppsrätter, och på ansökan följer krav på övervakning av utsläpp. I ett särskilt kapitel föreskrivs det om gratis tilldelade utsläppsrätter och om skyldigheter som berör dem.
14 §. Allmänna skyldigheter avseende sjötransporter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om allmänna skyldigheter för rederier. Det föreslås särskilda bestämmelser om skyldigheterna i senare paragrafer i lagen om utsläppshandel. Enligt den föreslagna 1 punkten ska ett rederi övervaka och rapportera sina utsläpp under rapporteringsperioden, lämna in aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå till Transport- och kommunikationsverket i enlighet med kapitel II i MRV-förordningen samt se till att uppgifterna verifieras i enlighet med kapitel III i den förordningen. Enligt den föreslagna 2 punkten ska ett rederi lämna in en verifierad övervakningsplan till Transport- och kommunikationsverket för godkännande i enlighet med kapitel II i MRV-förordningen. Enligt den föreslagna 3 punkten ska ett rederi årligen till det unionsregister som avses i 69 § överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de totala utsläpp som rederiet gett upphov till under det föregående kalenderåret. Enligt den föreslagna 4 punkten ska ett rederi till Transport- och kommunikationsverket anmäla ändringar i verksamheten och ändringar som gäller övervakningen av utsläppen samt byte av fartygets rederi i enlighet med kapitel II i MRV-förordningen. Utsläppshandeln baserar sig på MRV-förordningen, och därför behöver paragrafen innehålla exakta hänvisningar till MRV-förordningen.
15 §.Allmänna skyldigheter avseende luftfarten. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om allmänna skyldigheter för luftfartygsoperatörer. Det föreslås särskilda bestämmelser om skyldigheterna i senare paragrafer i lagen om utsläppshandel. Enligt den föreslagna 1 punkten ska en luftfartygsoperatör lämna in en övervakningsplan och betydande ändringar av övervakningsplanen till Transport- och kommunikationsverket för godkännande. Jämfört med gällande lag har bestämmelsen om tidsfristen för inlämnandet överförts till 23 §, där det föreskrivs närmare om ansökan om godkännande av planen. Som betydande ändringar ska i regel inte betraktas till exempel små ändringar i en luftfartygsoperatörs flygplansflotta. Enligt den föreslagna 2 punkten ska en luftfartygsoperatör övervaka luftfartygs utsläpp, årligen utarbeta en utsläppsrapport och se till att rapporten verifieras. Enligt den föreslagna 3 punkten ska en luftfartygsoperatör årligen till det unionsregister som avses i 69 § årligen överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de totala utsläpp från luftfarten som operatören gett upphov till under det föregående kalenderåret. Enligt den föreslagna 4 punkten ska en luftfartygsoperatör annullera ett antal godkända klimatkrediter som motsvarar kompensationskraven i Corsia-systemet och se till att annulleringen verifieras. Jämfört med gällande lagstiftning är detta en ny skyldighet, som följer av genomförandet av Corsia-systemet. Närmare bestämmelser om verifieringen finns i 14 kap. i lagförslaget, och om kompensationskraven i Corsia-systemet i 15 kap. Enligt den föreslagna 15 punkten ska en luftfartygsoperatör till Transport- och kommunikationsverket anmäla ändringar i verksamheten och byte av luftfartygsoperatör.
4 kap. Myndigheter och deras uppgifter
16 §. Arbets- och näringsministeriet. Enligt den föreslagna paragrafen svarar arbets- och näringsministeriet för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av den föreslagna lagen. Bestämmelsen motsvarar arbets- och näringsministeriets uppgift enligt gällande lag.
17 §. Kommunikationsministeriet. Enligt den föreslagna paragrafen svarar kommunikationsministeriet för styrningen, uppföljningen och utvecklingen av handeln med utsläppsrätter för sjötransporter och luftfart samt av Corsia-systemet. I statsrådets interna arbetsfördelning har minskning av utsläpp från trafiken och bestämmelser om det ansetts höra till kommunikationsministeriet. Eftersom det föreslås att bestämmelserna om utsläppshandeln och Corsia-systemet sammanförs i en gemensam lag, anses det motiverat att också klarlägga ministeriernas ansvar i lagen.
18 §. Energimyndigheten. I paragrafen föreskrivs det om Energimyndighetens uppgifter. Enligt den föreslagna 1 punkten ska Energimyndigheten i fråga om anläggningarna övervaka att den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas och att de beslut som meddelats med stöd av den iakttas, samt sköta övriga uppgifter som enligt den föreslagna lagen ankommer på myndigheten. Enligt den föreslagna 2 punkten ska Energimyndigheten i fråga om anläggningarna sköta de uppgifter som i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter har anförtrotts den behöriga myndigheten och Finland. Enligt den föreslagna 3 punkten ska Energimyndigheten vara i artikel 22 i auktionsförordningen avsedd auktionsförrättare i Finland och i artikel 19 i utsläppshandelsdirektivet avsedd personuppgiftsansvarig med avseende på den nationella registerfunktionen inom ramen för unionsregistret. Enligt den föreslagna 4 punkten ska Energimyndigheten vara i artikel 70 i kommissionens verifieringsförordning avsedd nationell kontaktpunkt för informationsutbyte och samordning av samarbete. Uppgifterna enligt den föreslagna paragrafen motsvarar gällande lag. Dock föreslås det att Energimyndighetens uppgifter utvidgas till följd av att sjötransporter inkluderas i lagen, då uppgifterna enligt 3 punkten utöver anläggningar också föreslås omfatta luftfart och sjötransporter. Jämfört med gällande lag har den föreslagna 4 punkten flyttats från bestämmelserna om verifiering till paragrafen om myndighetens uppgifter.
19 §. Transport- och kommunikationsverket. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets uppgifter.
Enligt den föreslagna paragrafen ska Transport- och kommunikationsverket godkänna kontrollörer för luftfart och sjötransporter, i fråga om sjötransporterna övervaka att lagen om utsläppshandel och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas, i fråga om sjötransporterna vara behörig myndighet enligt artikel 18 i utsläppshandelsdirektivet samt i fråga om sjötransporterna vara administrerande myndighet för ett rederi med ansvar för administrationen av ett rederi. Det finns synergivinster med att uppgifterna anvisas Transport- och kommunikationsverket, eftersom verket sedan 2018 har ansvarat för verkställigheten av MRV-förordningen som ligger till grund för övervakningen av utsläpp från sjötransporterna. Skyldigheterna enligt den föreslagna paragrafen motsvarar innehållet i gällande lag i fråga om handeln med utsläppsrätter för luftfart. Nya uppgifter för Transport- och kommunikationsverket till följd av genomförandet av Corsia-systemet är enligt den föreslagna 7 punkten att vara behörig myndighet inom ramen för Corsia-systemet när det gäller luftfarten och enligt den föreslagna 8 punkten att beräkna kompensationskraven i Corsia-systemet, underrätta luftfartygsoperatörerna om dem och säkerställa att kompensationskraven tillgodoses i enlighet med denna lag och utsläppshandelsdirektivet.
20 §. Administrerande myndighet för ett rederi. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om administrerande myndighet för ett rederi i enlighet med artikel 3gf i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt den föreslagna 1 punkten ska Europeiska kommissionen genom genomförandeakter som antas med stöd av artikel 3gf i utsläppshandelsdirektivet fastställa en förteckning över rederier som bedriver sådan sjötransportverksamhet som omfattas av tillämpningsområdet i enlighet med 8 §, med angivande av den administrerande myndigheten för varje rederi. Transport- och kommunikationsverket är administrerande myndighet för i Finland registrerade rederier. I de genomförandeakter som antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet definieras den administrerande myndigheten för rederier som inte är registrerade i något medlemsland. Enligt artikel 3gf i utsläppshandelsdirektivet ska den administrerande myndigheten för ett rederi som inte är registrerat i en medlemsstat vara den medlemsstat där rederiet hade det största uppskattade antalet hamnanlöp från resor som utfördes av det rederiet under de föregående fyra övervakningsåren och som omfattades av tillämpningsområdet för denna lag. För ett rederi som inte är registrerat i en medlemsstat och som inte utförde någon resa som omfattas av utsläppshandelsdirektivets tillämpningsområde under de föregående fyra övervakningsåren ska den administrerande myndigheten vara den medlemsstat där ett av rederiets fartyg påbörjade eller avslutade sin första resa som omfattas av direktivets tillämpningsområde.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska en administrerande myndighet för ett rederi som enligt den förteckning som upprättats enligt artikel 3gf i utsläppshandelsdirektivet är ansvarig för rederiet behålla detta ansvar oberoende av senare ändringar av rederiets verksamhet eller registrering, till dess att ändringarna återspeglas i en uppdaterad förteckning. Momentet behövs för att det ska vara tydligt för rederiet att medlemsstaten är administrerande myndighet när rederiets verksamhet eller registrering ändras. Vidare klarläggs det i momentet hur länge Transport- och kommunikationsverket är ansvarigt för ett rederi vars verksamhet eller registrering har förts på ett sådant sätt att det påverkar valet av administrerande myndighet. I artikel 3gf.2 i utsläppsdirektivet föreskrivs det om tidtabellen för uppdatering av förteckningar som fastställs genom kommissionens genomförandeakter.
5 kap. Plan för övervakning av utsläpp
I det föreslagna kapitlet sammanförs bestämmelser om planer för övervakning av utsläpp. Syftet med det nya kapitlet är att göra lagen tydligare än gällande lag. I den gällande lagen om utsläppshandel ingår bestämmelserna om planer för övervakning av utsläpp i bestämmelserna om utsläppstillstånd. Eftersom utsläppstillstånd enbart berör anläggningar har bestämmelserna i den föreslagna lagen förts till ett särskilt kapitel.
21 §. Plan för övervakning av utsläpp. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att utarbeta en plan för övervakning av utsläpp samt om ansökan om godkännande av den hos myndigheten.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare utarbeta en plan för övervakning av utsläpp för en anläggning som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag och ansöka om godkännande av planen hos Energimyndigheten. Det föreslagna momentet motsvarar kravet enligt gällande lag att utarbeta en övervakningsplan och ansöka om godkännande av den.
Enligt 2 mom. ska ett rederi eller en luftfartygsoperatör utarbeta en övervakningsplan och ansöka om godkännande av den hos Transport- och kommunikationsverket. Bestämmelser om övervakningsplaner för sjötransporter finns i kapitel II i MRV-förordningen samt i rättsakter som antagits med stöd av MRV-förordningen.
Enligt 3 mom. finns bestämmelser om utarbetandet av och innehållet i planen för övervakning av utsläpp i fråga om anläggningar i kommissionens övervakningsförordning, i fråga om sjötransporter i MRV-förordningen och de delegerade akter som antagits med stöd av den samt i fråga om luftfart i kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia. Det föreslagna momentet motsvarar gällande bestämmelser, men har kompletterats med en hänvisning till förordningarna om sjötrafik och om införande av MRV-kraven inom Corsia.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Enligt det föreslagna momentet får närmare bestämmelser om innehållet i planen för övervakning av utsläpp och om genomförandet av kommissionens övervakningsförordning till den del som gäller planen för övervakning av utsläpp utfärdas genom förordning av statsrådet.
22 §. Standardiserad och förenklad övervakningsplan för anläggningar. Enligt det föreslagna 1 mom. kan en verksamhetsutövare hos Energimyndigheten ansöka om godkännande av en i artikel 13.1 i kommissionens övervakningsförordning avsedd standardiserad och förenklad övervakningsplan för en i artikel 47.2 i den förordningen avsedd anläggning med låga utsläpp, om anläggningen med stöd av artikel 19.3 i den förordningen endast har bränsle- eller materialmängder av kategorin mindre omfattning eller ringa omfattning. Energimyndigheten ska godkänna eller avslå den standardiserade och förenklade planen för övervakning av utsläpp på basis av en förenklad riskbedömning enligt artikel 13.2 i den förordningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska en godkänd standardiserad och förenklad plan för övervakning av utsläpp betraktas som en i 21 § 1 mom. avsedd godkänd plan för övervakning av utsläpp. Vad som i denna lag föreskrivs om planer för övervakning av utsläpp ska tillämpas på standardiserade och förenklade planer för övervakning av utsläpp.
I det föreslagna 3 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Det föreslås att närmare bestämmelser om utförande av en förenklad riskbedömning av en standardiserad och förenklad plan för övervakning av utsläpp samt om de omständigheter som ska granskas i fråga om anläggningens verksamhet och övervakningsmetoderna för utsläpp inom ramen för den förenklade riskbedömningen ska få utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande lagen. I fråga om förenklad riskbedömning av standardiserade och förenklade planer för övervakning av utsläpp gäller arbets- och näringsministeriets förordning (80/2021). Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna ska den förordningen förbli i kraft.
23 §. Ansökan om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp. I den föreskrivna paragrafen föreskrivs det om ansökan om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp. Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare och en luftfartygsoperatör till ansökan om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp foga behövliga uppgifter om anläggningen eller luftfartygsoperatören, dess verksamhet samt utsläppskällorna. I fråga om anläggningar motsvarar det föreslagna momentet gällande lag. Enligt ändringarna i utsläppshandelsdirektivet och enligt lagen som motsvarar dem är luftfartygsoperatörer inte längre skyldiga att övervaka sina tonkilometrar. Enligt gällande lag, och enligt etablerad praxis också med stöd av det föreslagna momentet, får luftfartygsoperatörer utarbeta en plan för övervakning av utsläpp som omfattar alla luftfartyg som är i drift hos luftfartsoperatören.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska ett rederi till ansökan om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp foga behövliga uppgifter enligt MRV-förordningen och kommissionens delegerade akter som antagits med stöd av den.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska verksamhetsutövaren lämna in ansökan om godkännande av övervakningsplanen på en av Energimyndigheten fastställd blankett minst sex månader innan verksamheten enligt planerna ska inledas vid anläggningen. Den föreslagna tidsfristen motsvarar tidsfristen enligt den gällande lagen om utsläppshandel. Tidtabellen för den föreslagna lagens ikraftträdande innebär att det inte är möjligt att ansöka om godkännande av planer för övervakning för nya anläggningar som hör till lagens tillämpningsområde och omfattas av utsläppshandeln sex månader före den 1 januari 2024, när de kommer att omfattas av den. För sådana anläggningar är det tillräckligt att ansökningarna gör hos Energimyndigheten vid en tidpunkt som anges särskilt.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska rederiet lämna in ansökan om godkännande av övervakningsplanen på det sätt som Transport- och kommunikationsverket särskilt fastställer senast den 1 april 2024. Om lagen om utsläppshandel tillämpas på rederiets fartyg för första gången efter den 1 januari 2024, ska ansökan lämnas in senast inom tre månader från fartygets första anlöp i en hamn under en medlemsstats jurisdiktion. Fartyg på vilka lagen om utsläppshandel tillämpas första gången efter den 1 januari 2024 kan vara till exempel offshore-fartyg, nya fartyg eller fartyg som trafikerar även utanför EU. Tidsfristerna för inlämnandet av övervakningsplanen är desamma som enligt artikel 6 i MRV-förordningen.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska luftfartygsoperatören lämna in ansökan om godkännande av övervakningsplanen på en av Transport- och kommunikationsverket fastställd blankett minst fyra månader innan luftfartsverksamheten enligt planerna ska inledas. Tidsfristen motsvarar gällande lag men den kopplas till det planerade inledandet av luftfartsverksamheten och inte till handelsperiodens början, vilket bättre motsvarar den praktiska verksamheten och omfattar situationer när planen ändras. Som en av Transport- och kommunikationsverket fastställd blankett enligt det föreslagna 5 mom. anses utöver en formbunden blankett också andra sätt att lämna uppgifter som Transport- och kommunikationsverket godkänner.
Enligt det föreslagna 6 mom. kan en plan för övervakning av utsläpp gälla en enhet bestående av en anläggning på en och samma plats. Av särskilda skäl kan en plan för övervakning av utsläpp gälla en del av en enhet bestående av en anläggning på en och samma plats. Om flera verksamhetsutövare har lämnat in en gemensam ansökan om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp, svarar de solidariskt för att kraven på övervakning av utsläpp uppfylls. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel, men momentets ordalydelse har preciserats i förhållande till gällande lag så att den mer exakt beskriver alternativen, hur till exempel verksamheter på samma plats i likhet med utsläppstillståndet kan fördelas mellan fler än en övervakningsplan.
Enligt det föreslagna 7 mom. ska verksamhetsutövaren, rederiet och luftfartygsoperatören när de ansöker om godkännande av planen för övervakning av utsläpp ange vem som svarar för kontakten med den myndighet som beslutar om godkännande av planen. Förslaget motsvarar den gällande skyldigheten för en verksamhetsutövare för en anläggning att meddela Energimyndigheten vem som svarar för kontakten. Ingen motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, men skyldigheten behövs och därför föreslås det att den också ska gälla luftfartygsoperatörer. Skyldigheten att uppge vem som hos rederiet svarar för kontakten baserar sig på artikel 6 i MRV-förordningen, enligt vilken kontaktpersonens kontaktuppgifter ska ingå i övervakningsplanen.
24 §. Godkännande av en plan för övervakning av utsläpp. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännande av övervakningsplanen. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om vilken myndighet som ska godkänna övervakningsplanen samt för tidsfristen för godkännandet. Energimyndigheten ska i fråga om anläggningar och Transport- och kommunikationsverket ska i fråga om luftfarten fatta beslut om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp senast två månader från den dag då ansökan och eventuella kompletteringar av den lämnades in till myndigheten eller verket. Det förslagna momentet motsvarar tidsfristen enligt den gällande lagen om utsläppshandel, som inleds den dag då ansökan eller, om ansökan kompletterats, kompletteringar av den lämnades in. Ingen motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, men det föreslås att den också ska gälla Transport- och kommunikationsverket när det fattar beslut om godkännande av övervakningsplaner för luftfartygsoperatörer.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket senast den 6 juni 2025 fatta beslut om godkännande av planerna för övervakning av utsläpp från sjötransporter. Detta gäller ansökningar som enligt 23 § 4 mom. ska lämnas in senast den 1 april 2024 på det sätt som Transport- och kommunikationsverket fastställt. Om lagen om utsläppshandel tillämpas på ett fartyg för första gången efter den 1 januari 2024, ska Transport- och kommunikationsverket godkänna övervakningsplanen inom fyra månader från det berörda fartygets första anlöp i en hamn under en medlemsstats jurisdiktion. Tidsfristerna är desamma som enligt artikel 6 i MRV-förordningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp och om villkoren för godkännande i kommissionens övervakningsförordning, kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia, MRV-förordningen och i de delegerade akter som kommissionen antagit med stöd av artikel 6 i MRV-förordningen. Beredningen av delegerade förordningar pågår vid tidpunkten för föredragningen av regeringspropositionen.
25 §. Ändring av en plan för övervakning av utsläpp. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ändring av övervakningsplaner, anmälan om ändringar i verksamheten och bedömning av ändringens betydelse i förhållande till ändring av övervakningsplanen. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om ändring av övervakningsplaner i den gällande lagen om utsläppshandel. Bestämmelser om skyldighet att anmäla ändringar i planer för luftfart finns i nuläget i kommunikationsministeriets förordning om övervakning och kontroll av koldioxidutsläpp och antalet tonkilometer i luftfart (432/2015), och avsikten är att den ska upphävas när den nya lagen om utsläppshandel träder i kraft. Enligt förordningen ska ändringar i nuläget utan dröjsmål anmälas till Transport- och kommunikationsverket, men enligt förslaget ska samma anmälningsförfarande som för anläggningar iakttas.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare och en luftfartygsoperatör till den myndighet som godkänt övervakningsplanen på förhand anmäla alla ändringar som påverkar planen. Anmälan ska göras på en blankett som fastställts av den myndighet som godkänt planen. Verksamhetsutövaren för en anläggning ska anmäla ändringar i verksamheten på Energimyndighetens blankett. Som en av Transport- och kommunikationsverket fastställd blankett anses utöver en formbunden blankett också andra sätt att lämna uppgifter som Transport- och kommunikationsverket godkänner.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att om den ändring som verksamhetsutövaren eller luftfartygsoperatören anmäler är en i kommissionens övervakningsförordning avsedd betydande ändring, ska den myndighet som godkänt övervakningsplanen ändra det beslut som gäller planen. Om ändringen inte är en i övervakningsförordningen avsedd betydande ändring, ska den myndighet som godkänt övervakningsplanen utan dröjsmål informera den verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatör som anmält ändringen om saken. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt lagen om utsläppshandel, men bestämmelsen har preciserats så att om ändringen inte är betydande ska myndigheten utan dröjsmål informera den verksamhetsutövare eller luftfartygsoperatör som anmält ändringen om saken. I nuläget föreskrivs det inte om saken i lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. Förfarandet motsvarar kraven på behandling av ändringar i övervakningsplanen enligt artikel 15 i övervakningsförordningen.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om det i kommissionens övervakningsförordning förutsätts att en plan för övervakning av utsläpp ändras, ska den myndighet som godkänt övervakningsplanen uppmana den verksamhetsutövare eller den luftfartygsoperatör som lämnat in planen att ansöka om ändring av planen. Enligt det föreslagna 5 mom. finns bestämmelser om ändring av ett rederis plan för övervakning av utsläpp i MRV-förordningen och i de delegerade akter som kommissionen antagit med stöd av artikel 7 i MRV-förordningen. Kommissionen har tills vidare inte antagit några sådana delegerade akter.
6 kap. Utsläppstillstånd för anläggningar
I det föreslagna kapitlet föreskrivs det om utsläppstillstånd för verksamhetsutövare för anläggningar. Det föreslagna kapitlet motsvarar bestämmelserna om utsläppstillstånd i den gällande lagen om utsläppshandel. I den föreslagna lagen ingår de krav som berör utsläppstillstånd i ett särskilt kapitel, till skillnad från den gällande lagen där bestämmelserna om utsläppstillstånd och övervakningsplaner ingår i samma kapitel. Ändringen i kapitlens innehåll har gjorts eftersom utsläppstillstånd enbart krävs av anläggningar. Till följd av en ändring i direktivet krävs inget utsläppstillstånd av de avfallsförbränningsanläggningar som införlivas i tillämpningsområdet, vilket framgår av paragrafen om tillämpningsområde i fråga om anläggningar i den föreslagna lagen.
26 §. Utsläppstillstånd. Enligt den föreslagna lagen ska en anläggning som omfattas av lagens tillämpningsområde ska ha ett av Energimyndigheten beviljat utsläppstillstånd. Ett utsläppstillstånd beviljas tills vidare eller av särskilda skäl för viss tid. Ett beslut om beviljande av utsläppstillstånd kan beviljas för viss tid, till exempel för en anläggnings vars tillstånd enligt miljöskyddslagen beviljats för viss tid. Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
27 §. Ansökan om utsläppstillstånd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ansökan om utsläppstillstånd, ansökans innehåll, övriga förutsättningar för tillstånd samt tidsfristen för ansökan. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om förutsättningar för beviljande av utsläppstillstånd i den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren ansöka om utsläppstillstånd hos Energimyndigheten. Till ansökan ska fogas för tillståndsprövningen nödvändiga uppgifter om anläggningen, dess verksamhet och utsläppskällorna samt en plan för övervakning av utsläppen. Dessutom ska en redogörelse för att anläggningens verksamhet får utövas med stöd av bestämmelserna om miljöskydd lämnas in till Energimyndigheten.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ansökan lämnas in på en av Energimyndigheten fastställd blankett minst sex månader innan verksamheten enligt planerna ska inledas vid anläggningen. Tidtabellen för direktivets ikraftträdande innebär att det inte är möjligt att ansöka om tillstånd för nya anläggningar som enligt den föreslagna lagen omfattas av utsläppshandeln sex månader före den 1 januari 2024, när de ska inkluderas. För sådana anläggningar är det tillräckligt att ansökningarna gör hos Energimyndigheten vid en tidpunkt som anges särskilt.
Enligt det föreslagna 3 mom. får bestämmelser om det närmare innehållet i ansökan får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
28 §. Villkor för beviljande av utsläppstillstånd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om villkor för beviljande av utsläppstillstånd. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om förutsättningar för beviljande av utsläppstillstånd i den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. är ett villkor för beviljande av utsläppstillstånd att anläggningens plan för övervakning av utsläpp och de planerade åtgärderna för rapportering av utsläpp är tillräckliga och adekvata. Ett ytterligare villkor är att anläggningens verksamhetsutövare får utöva verksamheten med stöd av bestämmelserna om miljöskydd.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan utsläppstillstånd beviljas trots att ett beslut om tillstånd enligt miljöskyddslagen inte har vunnit laga kraft. Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa att de eventuella besvärsprocesserna i anslutning till tillstånd enligt miljöskyddslagen inte automatiskt hindrar verksamhetsutövaren från att få utsläppstillstånd för sin anläggning.
29 §.Beslut om beviljande av utsläppstillstånd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om beslut om beviljande av utsläppstillstånd samt om tidsfristen för det och om dess innehåll.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om beviljande av utsläppstillstånd senast två månader från den dag då ansökan och eventuella kompletteringar av den lämnades in. Den föreslagna tidsfristen motsvarar tidsfristen för beslut enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan ett utsläppstillstånd gälla en enhet bestående av en anläggning på en och samma plats. Av särskilda skäl kan ett utsläppstillstånd gälla en del av en enhet bestående av en anläggning på en och samma plats. Om flera verksamhetsutövare har ansökt om ett gemensamt utsläppstillstånd, ansvarar de solidariskt för att skyldigheterna enligt tillståndet fullgörs. Verksamhetsutövarna ska när de ansöker om tillstånd ange vem som svarar för kontakten med myndigheterna. I det föreslagna momentet har ordalydelsen preciserats i förhållande till gällande lag så att den mer exakt beskriver alternativen, hur till exempel verksamheter på samma plats i likhet med övervakningsplanen kan fördelas på flera utsläppstillstånd och mellan fler än en verksamhetsutövare.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska ett beslut om godkännande av ett utsläppstillstånd innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren, utsläppen, anläggningens verksamhet samt anläggningens produktionskapacitet eller sammanlagda tillförda bränsleeffekt. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel i fråga om vilka uppgifter som ska ingå i ett beslut om godkännande av ett utsläppstillstånd, men i stället för den sammanlagda tillförda effekten ska den sammanlagda tillförda bränsleeffekten uppges.
30 §.Ändring av ett utsläppstillstånd. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ändring av ett utsläppstillstånd, om anmälning av ändringar till myndigheten samt om myndighetens bedömning av ändringarna. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om ändring av utsläppstillstånd i den gällande lagen om utsläppshandel. Jämfört med gällande lag preciseras i den föreslagna paragrafen Energimyndighetens förfarande när en anmäld ändring inte är betydande.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare till Energimyndigheten på förhand anmäla alla sådana ändringar i en anläggnings verksamhet eller kapacitet som kan förutsätta att utsläppstillståndet ändras. Anmälan ska göras på en av Energimyndigheten fastställd blankett.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Energimyndigheten bedöma hur betydande ändringen är, och om den ändring som verksamhetsutövaren anmält är betydande ska Energimyndigheten ändra beslutet om beviljande av utsläppstillstånd. Om ändringen inte är betydande ska Energimyndigheten utan dröjsmål informera verksamhetsutövaren om detta.
7 kap. Övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp
I det föreslagna 7 kap. föreskrivs det om verksamhetsutövares, rederiers och luftfartygsoperatörers allmänna skyldighet att övervaka sina utsläpp, krav på att låta verifiera utsläppen, påvisande av hållbarhet samt rapporteringsskyldigheten inom systemet för handel med utsläppsrätter för nya byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer för 2024. Till följd av en ändring i utsläppshandelsdirektivet har i kapitlet tagits in nya paragrafer jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel.
31 §. Skyldighet att övervaka, rapportera och låta verifiera utsläpp. Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare, ett rederi och en luftfartygsoperatör på ett heltäckande, samstämmigt, tillförlitligt och exakt sätt övervaka utsläppen från anläggningen, fartyget eller luftfartsverksamheten och upprätta en utsläppsrapport över dem för varje kalenderår i enlighet med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kommissionens övervakningsförordning, MRV-förordningen, kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia, den godkända planen för övervakning av utsläpp och villkoren i utsläppstillståndet för anläggningen. Verksamhetsutövaren, rederiet och luftfartygsoperatören ska se till att utsläppsrapporten verifieras. I fråga om anläggningar motsvarar det föreslagna momentet övervakningsskyldigheten enligt lagen om utsläppshandel. Det föreslås att i momentet inkluderas övervakningsskyldigheter till följd av genomförandet av Corsia-systemet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska en verksamhetsutövare till Energimyndigheten och en luftfartygsoperatör ska till Transport- och kommunikationsverket lämna in en utsläppsrapport om utsläppen under varje kalenderår samt en för utsläppsrapporten utfärdad verifieringsrapport senast den 31 mars året efter kalenderåret. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska ett rederi till Transport- och kommunikationsverket från och med 2025 för varje sådant fartyg som rederiet ansvarar för lämna in en utsläppsrapport om utsläppen under kalenderåret och en utifrån utsläppsrapporten utfärdad verifieringsrapport samt aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå senast den 31 mars året efter kalenderåret. Bestämmelsen baserar sig på artikel 11a i MRV-förordningen. Enligt artikel 11a.3 i den ändrade MRV-förordningen får den administrerande myndigheten kräva att rederierna lämnar sådana aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå som avses i 2 punkten före utgången av mars, men tidigast den 28 februari. Den föreslagna paragrafen upphäver inte rätten enligt MRV-förordningen för den administrerande myndigheten att kräva att aggregerade utsläppsuppgifter på företagsnivå lämnas tidigare.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om en ny MRV-skyldighet som berör luftfartsoperatörer. Från och med 2025 ska luftfartsoperatörer övervaka luftfartens icke-koldioxideffekter och årligen rapportera dem till Transport- och kommunikationsverket i enlighet med kommissionens genomförandeförordning som antagits med stöd av artikel 14.5 i utsläppshandelsdirektivet. Med icke-koldioxideffekter avses kväveoxid, oxiderade svavelarter samt småpartiklar och vattenånga. Avsikten är att i kommissionens genomförandeförordning precisera sättet och tidtabellen för genomförande av skyldigheten. Vid tiden för utarbetandet av regeringens proposition har förordningen inte ännu antagits, men det är sannolikt att rapporteringen första gången ska ske under 2026 och gälla utsläpp under 2025.
32 §. Offentliggörande av uppgifter om luftfart. Den föreslagna paragrafens syfte är att genomföra den nya artikel 14.6 enligt direktivändringen som gäller handel med utsläppsrätter för luftfart i fråga om offentliggörande av uppgifter om luftfart, vilket syftar till ökad transparens i fråga om luftfarten och dess utsläpp. Ingen motsvarande bestämmelse finns i gällande lagstiftning.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Europeiska kommissionen årligen offentliggöra de uppgifter om luftfart som anges i artikel 14.6 i direktivändringen som gäller handel med utsläppsrätter för luftfart och som översänts till kommissionen eller medlemsstaten med stöd av kommissionens övervakningsförordning eller förordningen om införande av MRV-kraven inom Corsia. Enligt direktivet delas uppgifterna in i uppgifter per luftfartyg och uppgifter per luftfartygsoperatör, och uppgiftskategorierna kan till exempel vara utsläpp, totalt antal flygningar samt antalet kompensationsskyldigheter enligt Corsia-systemet och antalet använda utsläppsenheter. Skyldigheten att lämna uppgifter bestäms enligt kommissionens övervakningsförordning och kommissionens förordning om införande av MRV-kraven inom Corsia. Ansvaret gäller i huvudsak luftfartygsoperatörer. Eventuella ändringar i de förordningar som nämns ovan inverkar till exempel på vilka slags uppgifter som ska lämnas och på den närmare definitionen av dem.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan en luftfartygsoperatör begära att Transport- och kommunikationsverket inte offentliggör de i 1 mom. avsedda uppgifterna på luftfartygsoperatörsnivå, om luftfartygsoperatören anser att dess luftfartsverksamhet uppfyller de kriterier som avses i artikel 14.6. Enligt direktivet om handel med utsläppsrätter för luftfart är en förutsättning att en luftfartygsoperatör trafikerar under särskilda omständigheter, som kan vara ett mycket begränsat antal flygrutter eller i fråga om Corsia-systemet att operatören trafikerar ett mycket begränsat antal par av stater som omfattas av kompensationskrav eller ett mycket begränsat antal par av stater som inte omfattas av kompensationskrav. I begäran ska det motiveras varför offentliggörandet av uppgifterna kunde orsaka luftfartygsoperatören ekonomisk skada. Transport- och kommunikationsverket kan efter att ha bedömt begäran föreslå att kommissionen offentliggör de i 1 mom. avsedda uppgifterna eller en del av dem på en mer generell nivå. Kommissionen fattar det slutliga beslutet i ärendet.
33 §.Rapporteringsskyldighet inom systemet för handel med utsläppsrätter inom byggnads- och vägtransportsektorerna samt ytterligare sektorer. Enligt den föreslagna paragrafen ska en reglerad enhet senast den 30 april 2025 till Energimyndigheten i enlighet med övervakningsförordningen rapportera uppgifter om utsläpp för 2024. Den föreslagna paragrafen är ny och baserar sig på en ändring i direktivet samt på det nya system för utsläppshandel som inrättats enligt den. Eftersom inga ändringar i övervakningsförordningen ännu har antagits för rapportering inom det nya systemet för utsläppshandel, är inga närmare uppgifter tillgängliga om vilka krav som ställs på rapportering av utsläpp.
34 §.Påvisande av hållbarhet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om påvisande av hållbarhet. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om påvisande av hållbarhet i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, med undantag för det föreslagna 3 mom.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att om en verksamhetsutövare i sin utsläppsrapport vid beräkningen av de sammanlagda utsläppen från en anläggning uppger noll som emissionsfaktor för flytande biobränslen eller biomassabränslen som använts vid förbränning i anläggningen, ska de flytande biobränslena och biomassabränslena uppfylla hållbarhetskriterierna i lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen (393/2013) och verksamhetsutövaren ska visa detta på det sätt som anges i den lagen. Med flytande biobränslen och biomassabränslen ska avses flytande biobränslen och biomassabränslen enligt den lagen. Bestämmelserna om förutsättningar för nollemission finns i kommissionens övervakningsförordning. En förutsättning för att flytande biobränslen och biomassabränslen ska anses hållbara är att de uppfyller hållbarhetskriterierna RED II enligt övervakningsförordningen. Nationellt har bestämmelserna om hållbarhet enligt RED II genomförts i hållbarhetslagen.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att om ett rederi eller en luftfartygsoperatör i sin utsläppsrapport vid beräkningen av de sammanlagda utsläppen från ett fartyg eller ett luftfartyg uppger noll som emissionsfaktor för biobränslen eller biogaser som förbrukats i fartyget eller luftfartyget, ska dessa bränslen uppfylla hållbarhetskriterierna i lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen och rederiet eller luftfartygsoperatören ska visa detta i enlighet med den lagen.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om en luftfartygsoperatör i sin utsläppsrapport uppger noll som emissionsfaktor för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung förädlade med användning av väte från förnybara källor, ska dessa bränslen uppfylla hållbarhetskriterierna i lagen om biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen och luftfartygsoperatören ska visa detta i enlighet med den lagen. Det föreslagna momentet är nytt och baserar sig på ändringar angående luftfart i utsläppshandelsdirektivet. Enligt direktivet är ett villkor fr att ett bränsle som avses i momentet ska anses hållbart att det uppfyller villkoren enligt artikel 25 i RED II tills bestämmelser om påvisande av hållbarhet antagits i övervakningsförordningen. Eftersom RED II har genomförts nationellt i hållbarhetslagen ska påvisande av hållbarhet enligt det föreslagna momentet ske enligt hållbarhetslagen. Om kommissionen i övervakningsförordningen går in för ett annat förfarande än påvisande av hållbarhet enligt RED II, bör 3 mom. uppdateras i enlighet därmed.
35 §. Bedömning av utsläppsmängden i en situation där ett fel förekommit. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om uppskattning av mängden utsläpp i en situation där övervakning eller verifiering utförts på fel sätt. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel i fråga om uppskattning av mängden utsläpp i en situation där ett fel förekommit.
Enligt den föreslagna paragrafen ska Energimyndigheten i fråga om anläggningar och Transport- och kommunikationsverket ska i fråga om rederier och luftfartygsoperatörer göra en bedömning med en uppskattning av de verkningar som felaktig eller bristfällig övervakning eller verifiering kan ha haft på de totala utsläppsmängderna i det fall att kraven enligt 31 § på att övervaka utsläpp, upprätta och lämna in en utsläppsrapport eller verifiera en utsläppsrapport inte har iakttagits. Bestämmelser om uppskattning av mängden utsläpp finns i fråga om anläggningar och luftfart i kommissionens övervakningsförordning och i fråga om sjötransporter i rättsakter som antagits med stöd av MRV-förordningen.
36 §. Bemyndigande att utfärda förordning. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel har bemyndigandet att utfärda förordning ändrats från att gälla en förordning av arbets- och näringsministeriet till en möjlighet för statsrådet att utfärda en förordning, eftersom den föreslagna lagens tillämpningsområde också omfattar verksamheter som inte hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Enligt den föreslagna paragrafen får närmare bestämmelser om verkställandet av de förordningar av kommissionen som nämns i 31 § 1 mom. samt om övervakningen av utsläpp och utsläppsrapporten. Enligt artikel 14.1 i utsläppshandelsdirektivet ska kommissionen anta genomförandeakter med närmare bestämmelser bland annat om hur förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och återvunna kolbaserade bränslen ska redovisas på ett sätt som säkerställer att sådana utsläpp redovisas.
8 kap. Ändring av verksamhetsutövares, rederiers och luftfartygsoperatörers verksamhet
I det föreslagna 8 kap. föreskrivs det om verksamhetsutövares, rederiers och luftfartygsoperatörers skyldigheter vid ändringar i verksamheten. I kapitlet sammanförs bestämmelser i den gällande lagen om utsläppshandel om byte av verksamhetsutövare, konkurs samt upphörande av en anläggnings verksamhet.
37 §. Byte av verksamhetsutövare. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet när verksamhetsutövaren för en anläggning byts ut helt eller delvis.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att om en ny verksamhetsutövare träder i stället för en verksamhetsutövare som beviljats utsläppstillstånd, ska den nya verksamhetsutövaren anmäla detta till Energimyndigheten på förhand eller senast utan dröjsmål efter bytet av verksamhetsutövaren. Energimyndigheten ska med anledning av anmälan fatta beslut om överföring av utsläppstillståndet, planen för övervakning av utsläpp och vid behov övervakningsmetodplanen till den nya verksamhetsutövaren. Beslutet ska fattas inom 30 dagar från den dag då anmälan och behövliga utredningar lämnades till Energimyndigheten eller från en senare tidpunkt efter bytet av verksamhetsutövaren som verksamhetsutövarna kommit överens om. Det föreslagna momentet motsvarar bestämmelsen om byte av verksamhetsutövare i den gällande lagen om utsläppshandel, med undantag för att till momentet har fogats en formulering om överföring av övervakningsmetodplanen till den nya verksamhetsutövaren. Tillägget berör situationer när den verksamhetsutövare som beviljats utsläppstillstånd har tilldelats gratis utsläppsrätter för den aktuella anläggningen. En förutsättning för gratis tilldelning är att övervakningsskyldigheten enligt övervakningsmetodplanen uppfylls. Bestämmelser om registrering av gratis tilldelning på den nya verksamhetsutövaren finns i den föreslagna 61 §. Det föreslagna momentet har också förtydligats i fråga om tidpunkten för anmälan samt en annan tidpunkt som verksamhetsutövarna har kommit överens om.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att om endast en del av anläggningens verksamhet som ingår i utsläppstillståndet övergår till en i 1 mom. avsedd ny verksamhetsutövare, ska bestämmelserna om beviljande och ändring av ett utsläppstillstånd samt om godkännande och ändring av en plan för övervakning av utsläpp iakttas. Energimyndigheten ska med anledning av anmälan fatta beslut om beviljande och ändring av ett tillstånd och beslut om godkännande och ändring av en plan för övervakning av utsläpp inom 30 dagar från den dag då anmälan och behövliga utredningar och planer lämnades in till myndigheten eller från en senare tidpunkt efter bytet av verksamhetsutövaren som verksamhetsutövarna har kommit överens om. Det föreslagna momentets ordalydelse har preciserats så att det motsvarar 1 mom.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs att den i 1 mom. avsedda nya verksamhetsutövaren i fråga om en anläggning som denne har bestämmande inflytande över svarar för alla verksamhetsutövarens skyldigheter som anges i denna lag samt för uppfyllandet av de av Energimyndigheten fastställda tillståndsvillkoren och kraven på övervakning av utsläpp från den dag då utsläppstillståndet och planen för övervakning av utsläpp har överförts eller utsläppstillståndet har beviljats och planen för övervakning av utsläpp godkänts. Ordalydelsen i det föreslagna 3 mom. har ändrats så att hänvisningarna till paragrafer i den gällande lagen har strukits till följd av paragrafändringar i den föreslagna lagen och terminologin har preciserats så att det talas om överföring av utsläppstillståndet och planen för övervakning av utsläpp, vilket bättre motsvarar det faktiska förfarandet och innehållet i Energimyndighetens beslut.
38 §. Byte av rederi eller luftfartygsoperatör. I paragrafen föreskrivs det om situationer när ett rederi eller en luftfartygsoperatör byts ut.
I 1 mom. föreskrivs det att om ett rederi eller en lyftfartygsoperatör byts, ska det nya rederiet eller den nya luftfartygsoperatören utan dröjsmål anmäla detta till Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket ska med anledning av anmälan fatta beslut om överföring av planen för övervakning av utsläpp till det nya rederiet eller den nya luftfartygsoperatören. För luftfartens del finns inga bestämmelser om saken i den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, men den föreslagna bestämmelsen innebär ingen faktisk förändring jämfört med nuläget eftersom det föreskrivs om saken i kommissionens övervakningsförordning.
Enligt det föreslagna 2 mom. ansvarar det nya rederiet i fråga om fartygen under dess ansvar för de i 14 § och i MRV-förordningen föreskrivna skyldigheterna i enlighet med kapitel II i MRV-förordningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. ansvarar den nya luftfartygsoperatören i fråga om luftfartygen under dess ansvar för de i 15 § föreskrivna skyldigheterna och för uppfyllandet av kraven på övervakning av utsläpp från den dag då planen för övervakning av utsläpp justerades eller planen för övervakning av utsläpp godkändes. Momentet baserar sig på en motsvarande bestämmelse i kommissionens övervakningsförordning, och den medför ingen faktisk förändring i förhållande till nuläget.
39 §. Verksamhetsutövares, rederiers eller luftfartygsoperatörers konkurs. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ansvar efter en konkurs. Den föreslagna paragrafen motsvarar skyldigheterna gentemot konkursboet enligt den gällande lagen om utsläppshandel. Bestämmelserna i paragrafen har utsträckts till att också omfatta rederiers och luftfartygsoperatörers konkurs.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att efter det att en verksamhetsutövare, ett rederi eller en luftfartygsoperatör har försatts i konkurs svarar konkursboet för en anläggnings del för skyldigheterna enligt 13 § 2 och 3 punkten, för ett rederis del för skyldigheterna enligt 14 § 1 och 3 punkten och för en lyftfartygsoperatörs del för skyldigheterna enligt 15 § 2 och 3 punkten. Konkursboet ska dessutom för en verksamhetsutövares del lämna in en i enlighet med 31 § upprättad och verifierad separat rapport till Energimyndigheten samt för en luftfartygsoperatörs eller ett rederis del lämna in en i enlighet med 31 § upprättad och verifierad separat rapport till Transport- och kommunikationsverket om till vilka delar utsläppen under det föregående kalenderåret uppkommit efter försättandet i konkurs.
Enligt det föreslagna 2 mom. är konkursboet skyldigt att i enlighet med 73 § överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de verifierade utsläpp som uppkommit efter det att verksamhetsutövaren, luftfartygsoperatören eller rederiet försattes i konkurs. Utsläppsrättskontot är belagt med överlåtelseförbud så länge konkursboet eller anläggningens nya verksamhetsutövare fullgör skyldigheten att överlämna utsläppsrätter i fråga om utsläpp som uppkommit före konkurstidpunkten.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska förvaltaren av konkursboet inom 30 dagar från konkursens början underrätta Energimyndigheten om att en verksamhetsutövare försatts i konkurs och Transport- och kommunikationsverket om att en luftfartygsoperatör eller ett rederi försatts i konkurs.
40 §. Återkallande av en anläggnings utsläppstillstånd och av beslut om en plan för övervakning av utsläpp. I paragrafen föreskrivs det om förfarandena för godkännande av utsläppstillstånd och plan för övervakning för utsläpp för anläggningar när någon av förutsättningarna enligt 2 eller 3 mom. uppfylls. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak bestämmelserna om återkallande av en anläggnings utsläppstillstånd och beslut om en plan för övervakning av utsläpp i den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. anses en anläggning har upphört med sin verksamhet i de fall som anges i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Verksamhetsutövaren för anläggningen ska genast göra en anmälan till Energimyndigheten om att verksamheten har upphört. Det är viktigt att få information om att verksamheten har upphört så snart som möjligt, eftersom gratis tilldelade utsläppsrätter enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter inte får registreras på en anläggning som upphört med sin verksamhet för tiden efter att verksamheten upphört. Om Energimyndigheten genast får information om att verksamheten upphört undviks också återkrav av eventuella överlopps tilldelade utsläppsrätter. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det också om tidsfristen för att meddela om att två eller fler anläggningar har slagits samman och om att ett miljötillstånd som gäller en anläggnings verksamhet har upphört att gälla med stöd av 88 § i miljöskyddslagen eller ett miljötillstånd har återkallats med stöd av 93 § i miljöskyddslagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Energimyndigheten återkalla ett utsläppstillstånd, om det miljötillstånd som gäller anläggningens verksamhet har upphört att gälla med stöd av 88 § i miljöskyddslagen eller har återkallats med stöd av 93 § i miljöskyddslagen, verksamheten vid anläggningen har upphört på det sätt som avses i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter, anläggningens tillstånd har slagits samman med ett annat tillstånd eller anläggningen faller utanför tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel till följd av att dess utsläpp till mer än 95 % uppkommer vid förbränning av biomassa som uppfyller hållbarhetskriterierna. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel, men momentet har preciserats i fråga om sammanslagning av två eller flera tillstånd och 4 punkten har fogats till det till följd av en ändring i direktivet.
Enligt det föreslagna 3 mom. får Energimyndigheten återkalla ett utsläppstillstånd, om tillståndshavaren väsentligt har brutit mot sina skyldigheter som gäller årligt överlämnande av utsläppsrätter eller övervakning, anmälan och verifiering av utsläpp, och trots uppmaning från Energimyndigheten inte har fullgjort sina skyldigheter. Tillståndet får också återkallas, om tillståndshavaren trots uppmaning från Energimyndigheten inte har anmält att en anläggning utvidgats eller att verksamheten upphört eller minskat eller andra sådana ändringar av verksamheten eller av övervakningen av utsläpp som kan förutsätta att utsläppstillståndet eller planen för övervakning av utsläpp ändras.
Enligt det föreslagna 4 mom. kan ett ärende som gäller återkallande av utsläppstillstånd inledas av verksamhetsutövaren eller Energimyndigheten. Om en anläggnings utsläppstillstånd återkallas, återkallas också godkännandet av anläggningens plan för övervakning av utsläpp.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska en avfallsförbränningsanläggnings övervakningsplan återkallas, om villkoren i 2 mom. uppfylls.
9 kap. Det totala antalet utsläppsrätter och utfärdande av utsläppsrätter
I det föreslagna kapitlet föreskrivs det om det totala antalet utsläppsrätter, om Finlands andel av utsläppsrätterna samt om utfärdande av utsläppsrätter. I det föreslagna kapitlet föreskrivs det ockås om auktionering av utsläppsrätter samt om användning av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter. Bestämmelserna om det totala antalet och utfärdande i det föreslagna kapitlet 3 kap. i den gällande lagen om utsläppshandel. Bestämmelserna om auktionering i det föreslagna kapitlet motsvarar 6 kap. i den gällande lagen, med undantag för paragrafen om användning av intäkterna från auktionering. Bestämmelserna om intäkterna från auktionering har också förenklats, och överlappningar med förfarandet enligt auktionsförordningen har strukits.
41 §. Det totala antalet utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om det totala antalet utsläppsrätter i systemet för handel med utsläppsrätter. Bestämmelsen är informativ, och dess syfte är att klargöra hur det totala antalet utsläppsrätter uppkommer i systemet samt vilka mål för utsläppsminskning som ställs upp för handeln med utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 1 mom. motsvarar det totala antalet utsläppsrätter inom Europeiska unionen den maximala mängd växthusgasutsläpp som ingår i tillämpningsområdet för utsläppshandeln inom de sektorer för anläggningar, sjöfart och luftfart som omfattas av tillämpningsområdet. Enligt det ändrade direktivet är målet att utsläppen inom utsläppshandelssektorn 2030 ska vara 62 % lägre än referensåret 2005, när utsläppshandeln inleddes. För anläggningarnas del utgör utsläppsminskningsåtagandet under perioden 2021–2030 en linjär sträcka där ändpunkten är målet 2030 och utgångsläget anges enligt de genomsnittliga utsläppen 2016–2018. Enligt det ändrade utsläppshandelsdirektivet ökar det totala antalet utsläppsrätter 2024 med 78,4 miljoner, när sjötransporter införlivas i systemet. Enligt det ändrade utsläppshandelsdirektivet minskas det totala antalet utsläppsrätter 2024 med 90 miljoner och 2026 med 27 miljoner. Under 2026 och 2027, när utsläppshandeln utvidgas till att omfatta icke-koldioxideffekter av sjötransporter och offshore-fartygs resor, ökar det totala antalet utsläppsrätter i samma förhållande. Det totala antalet utsläppsrätter för luftfart är antalet utsläppsrätter som beviljats luftfartygsoperatörer 2023 plus antalet utsläppsrätter som det året hade beviljats luftfartygsoperatörerna enligt det tillämpningsområde som gäller från och med 2024 minus den linjära minskningsfaktorn. Definitionen av det totala antalet för luftfart ändrades när utsläppshandelsdirektivet uppdaterades, även om den tidigare definitionen som baseras på de genomsnittliga utsläppen för perioden 2024–2026 inverkar på det totala antalet utsläppsrätter för 2023 som ligger till grund för det totala antalet utsläppsrätter för luftfart. Europeiska kommissionen fastställer och offentliggör det totala antalet utsläppsrätter inom utsläppshandeln i enlighet med artikel 9 i utsläppshandelsdirektivet. Det totala antalet utsläppsrätter ska dessutom justeras i enlighet med artikel 9a i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska det totala antal utsläppsrätter som utfärdas varje år minska i enlighet med en linjär minskningsfaktor enligt artikel 9 i utsläppshandelsdirektivet. Den linjära minskningsfaktorn är densamma för alla sektorer. Från och med 2021 är den linjära minskningsfaktorn 2,2 %. Den linjära minskningsfaktorn skärps i enlighet med det ändrade utsläppshandelsdirektivet till 4,3 % under perioden 2024–2027 och till 4,4 % från och med 2028, för att systemet ska uppnå en utsläppsminskning på 62 % fram till 2030.
42 §.Utfärdande av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utfärdande av utsläppsrätter. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelsen i lagen om utsläppshandel om metoder för tilldelning av utsläppsrätter för handelsperioden 2021–2030.
Enligt det föreslagna 1 mom. är huvudregeln att utsläppsrätter utfärdas genom auktion, om de inte direkt gratis tilldelas anläggningars verksamhetsutövare eller överförs till reserven för marknadsstabilitet, annulleras i enlighet med artikel 3gb i utsläppshandelsdirektivet om färre utsläppsrätter överlämnas jämfört med de verifierade utsläppen från sjötransporter för 2024 och 2025, eller annulleras i enlighet med artikel 12.3-e i utsläppshandelsdirektivet, om färre utsläppsrätter för utsläppen från isklassfartyg överlämnas jämfört med de verifierade utsläppen. Undantag från auktionsförfarandet förekommer också om utsläppsrätter annulleras av en medlemsstat om elproduktionskapacitet på medlemsstatens territorium stängs eller annulleras av en medlemsstat för att fullgöra utsläppsminskningsåtaganden för sektorer utanför utsläppshandeln, det vill säga i ansvarsfördelningssektorn.
Enligt det föreslagna 2 mom. utfärdas utsläppsrätter enligt enhetliga metoder i alla länder som deltar i utsläppshandeln. I regel utfärdas utsläppsrätter genom auktionering enligt auktionsförordningen, om inte de undantag som beskrivs i 1 mom. ska tillämpas på dem.
43 §. Finlands andel av det totala antalet utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det hur Finlands andel av det totala antalet utsläppsrätter bestäms. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelsen i lagen om utsläppshandel om metoder för tilldelning av utsläppsrätter för handelsperioden 2021–2030.
Enligt det föreslagna 1 mom. bestäms Finlands andel av det totala antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut i enlighet med artiklarna 3d.1 och 10.2 i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. minskas Finlands andel av det totala antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut, om statsrådet beslutar att annullera utsläppsrätter för att fullgöra utsläppsminskningsåtagandet för en sektor utanför utsläppshandeln eller att annullera utsläppsrätter med anledning av stängning av elproduktionskapacitet. I ansvarsfördelningsförordningen finns bestämmelser om annullering av utsläppsrätter för uppnående av målen för utsläppsminskning i den icke-handlande sektorn, den så kallade ansvarsfördelningssektorn. Finland har beslutat att utnyttja möjligheten under handelsperioden 2021–2030.
44 §. Auktionering av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om auktionering av utsläppsrätter. I den gällande lagen om utsläppshandel finns bestämmelser om auktionering i 6 kap. Flera av bestämmelserna i 6 kap. i den gällande lagen ingår inte i den föreslagna lagen, eller så har de förenklats eftersom detaljerade bestämmelser om auktionering och deltagande i auktioner finns i kommissionens auktionsförordning. I den föreslagna paragrafen ändras inte förfarandena eller ansvarsförhållandena i fråga om auktionering enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Finlands andel av det totala antal utsläppsrätter som auktioneras ut auktioneras ut på en auktionsplattform som väljs gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna i Europeiska unionen. Energimyndigheten auktionerar ut Finlands andel av de utsläppsrätter som ska auktioneras ut på den gemensamma auktionsplattformen. Den auktionsplattform medlemsländerna och kommissionen gemensamt väljer svarar för att ordna auktionerna. Bestämmelser om genomförande av auktioner och om fysiska och juridiska personers rätt att lägga bud finns i auktionsförordningen. De gemensamma förfaranden som beskrivs ovan tillämpas såväl för utsläppsrätter för anläggningar och sjötransporter som för utsläppsrätter för luftfart.
Enligt 2 mom. tar Energimyndigheten i egenskap av finländsk auktionsförrättare emot Finlands auktionsintäkter och redovisar intäkterna till staten.
45 §. Användning av auktionsintäkter. Den föreslagna paragrafen är ny jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. Till följd av en ändring i direktivet skärps bestämmelsen om användning av intäkter så att medlemsstaterna ska använda alla intäkter från auktionering eller motsvarande belopp till åtgärder som främjar den gröna omställningen enligt artikel 10.3 i direktivet. Ett undantag från skyldigheten utgör intäkter eller motsvarande belopp som en medlemsstat använder för stöd enligt artikel 10.6 i utsläppshandelsdirektivet. I Finland tillämpas under perioden 2021–2025 ett elektrifieringsstöd för energiintensiv industri enligt den artikeln. Tidigare uppmanades medlemsländerna att använda 50 % av intäkterna eller ett motsvarande belopp för åtgärder som främjar den gröna omställningen, men det fanns ingen direkt skyldighet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Finland använda sina intäkter från auktionering av utsläppsrätter eller motsvarande belopp för de syften som nämns i bilaga IV. I bilaga IV förtecknas användningsändamål för intäkter från auktionering enligt det ändrade direktivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommissionen informeras om användningen av intäkterna eller motsvarande belopp. Skyldigheten att informera om användningen av intäkterna grundar sig på artikel 10.3 i utsläppshandelsdirektivet.
10 kap. Utsläppsrätter som tilldelas verksamhetsutövare gratis under handelsperioden 2021–2030
I kapitlet föreskrivs det om de utsläppsrätter som tilldelas gratis under handelsperioden 2021–2030 samt om skyldigheter för dem som får dem. I den gällande lagen om utsläppsrätter finns bestämmelser om utsläppsrätter som tilldelas gratis i flera kapitel och fördelade på bestämmelser som ska tillämpas under olika tilldelningsperioder. I den föreslagna lagen föreskrivs det inte längre om de utsläppsrätter som tilldelats gratis under handelsperioder som redan löpt ut.
46 §. Reglerna för gratis tilldelning av utsläppsrätter. Under handelsperioden 2021–2030 tilldelas verksamhetsutövarna utsläppsrätter enligt de fullt harmoniserade metoder för tilldelning som föreskrivs i artikel 10a i utsläppshandelsdirektivet. I paragrafen föreskrivs det om sektorer för anläggningar enligt direktivet samt om de andelar gratis tilldelade utsläppsrätter som ska beviljas dem. De sektorsvis föreskrivna andelarna beskriver antalet gratis utsläppsrätter som en anläggning som tillhör sektorn eller en del av den får i förhållande till det antal som beräknas enligt artikel 10a i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten tilldelas utsläppsrätter gratis sektorer eller delsektorer enligt kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/708 som är utsatta för risk för koldioxidläckage. De sektorerna anses vara särskilt utsatta för risk för koldioxidläckage, och det antal utsläppsrätter som tilldelas produktion vid anläggningarna inom de sektorerna motsvarar 100 % av det antal de är berättigade till enligt beräkningsformeln.
Enligt den föreslagna 2 punkten tilldelas utsläppsrätter gratis till 30 procent till fjärrvärmeproduktion enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Sektorer som inte förtecknas i koldioxidläckagelistan är inte berättigade till 100 % gratis tilldelning enligt beräkningsformlen, men fjärrvärmeproduktion är berättigad till en jämn andel under den fjärde handelsperioden. Enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter avses med fjärrvärme distribution av mätbar värme för uppvärmning eller kylning av utrymmen eller produktion av tappvarmvatten, via ett nät, till byggnader eller anläggningar som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, med undantag av mätbar värme som används vid tillverkning av produkter och därmed förknippad verksamhet eller produktion av elektricitet.
Enligt den föreslagna 3 punkten är andelen utsläppsrätter som tilldelas gratis till produktion inom andra sektorer eller delsektorer än produktion inom sektorer på koldioxidläckagelistan eller fjärrvärmeproduktion 30 procent åren 2021–2025, och från och med 2026 minskas andelen årligen med jämna andelar så att inga utsläppsrätter tilldelas gratis 2030.
Enligt de harmoniserade reglerna om gratis tilldelning tilldelas inga utsläppsrätter gratis för elproduktion. Ett undantag utgör el som produceras från processgaser från industrin, vilket syftar till en effektiv avskiljning av processgaser. Enligt den föreslagna 4 punkten kan utsläppsrätter tilldelas gratis till elproduktion endast för el som produceras från processgaser i befintliga anläggningar. 1-4 punkten i det föreslagna 1 mom. motsvarar gällande lag, men språkdräkten har ändrats så att innehållet är tydligare.
Enligt den föreslagna 5 punkten tilldelas utsläppsrätter gratis till 30 procent till och med den 31 december 2025 till avskiljningsanläggningar, rörsystem och lagringsanläggningar för koldioxid endast för fjärrvärmeproduktion enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Den föreslagna punkten motsvarar en ändring i utsläppshandelsdirektivet enligt vilken bestämmelserna om gratis tilldelning för avskiljning och lagring av koldioxid upphävs från den 1 januari 2026. Enligt gällande lag får inga gratis tilldelade utsläppsrätter beviljas för processer för avskiljning, med det undantag som beskrivs ovan. I kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter finns detaljerade bestämmelser om gratis tilldelning för avskiljning, lagring och transport a koldioxid.
Enligt det föreslagna 2 mom. påverkas grunderna för tilldelning av utsläppsrätter utom av det föreslagna 1 mom. också av huruvida det är fråga om en anläggning för produktion av produkter enligt bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, den så kallade CBAM-förordningen. För produktion av sådana produkter ska antalet utsläppsrätter minska så att 97,5 procent tilldelas 2026, 95 procent 2027, 90 procent 2028, 77,5 procent 2029 och 51,5 procent 2030. Enligt artikel 10a.1a i det ändrade utsläppshandelsdirektivet ska ingen gratis tilldelning ges till produktion av de varor som förtecknas i bilaga I till CBAM-förordningen. I utsläppshandelsdirektivet föreskrivs det dock om en övergångsperiod, under vilken andelen gratis tilldelade utsläppsrätter minskas successivt så att producenter, konsumenter och näringsidkare kan anpassa sig till det nya systemet. Minskningen av andelen gratis tilldelade utsläppsrätter ska genomföras genom tillämpning av en motsvarande faktor för andelen utsläppsrätter som gratis tilldelas de sektorer som omfattas av mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, samtidigt som den mekanismen successivt införs. I enlighet med prissättningen enligt CBAM-förordningen eller en prissättning för utsläppsrätter som tillämpas i ursprungslandet anses risken för koldioxidläckage för produktionen av de varor som förtecknas i bilaga I vara förhindrad genom åtgärder som motsvarar gratis tilldelning. Minskningen av gratis tilldelning ska beräknas varje år som den genomsnittliga andelen av efterfrågan på gratis tilldelning för produktionen av de varor som förtecknas i bilaga I till CBAM-förordningen. Förslaget motsvarar inte tilldelningsandelarna enligt den gällande lagen om utsläppshandel, och ändringen grundar sig på en ändring i utsläppshandelsdirektivet.
47 §. Beräkning av det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis. I paragrafen föreskrivs det om beräkning av det antal utsläppsrätter som gratis tilldelas anläggningar. Beräkningsgrunderna motsvarar de harmoniserade beräkningsreglerna enligt artikel 10a i utsläppshandelsdirektivet. Enligt det föreslagna 1 mom. ska det antal utsläppsrätter som tilldelas anläggningar gratis beräknas med hjälp av de riktmärken som kommissionen har fastställt och godkänt för tilldelningsperioden i fråga. Det föreslagna momentet motsvarar förfarandet för beräkning av antalet utsläppsrätter enligt gällande lag.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att om det sammanlagda antal utsläppsrätter som tilldelas i alla de länder som tillämpar EU:s system för utsläppshandel når upp till det maximala tillåtna antalet under tilldelningsperioden, ska det antalet som tilldelas justeras med en sektorsövergripande korrigeringsfaktor i enlighet med artikel 10a.5 i utsläppshandelsdirektivet så att det maximala tillåtna antalet inte överskrids, och det ska säkerställas att utsläppsrätterna utfärdas genom auktion och tilldelas gratis i det förhållande som anges i utsläppshandelsdirektivet. Kommissionen beslutar om den sektorsöverskridande korrigeringsfaktorn behöver tillämpas och beräknar värdet på de sektorsöverskridande korrigeringsfaktorer som tillämpas för respektive år under tilldelningsperioden. Den korrigeringsfaktor som tillämpas är lika stor för alla anläggningar oberoende av bransch, och den tillämpas på alla antalet utsläppsrätter för alla anläggningar. Ett undanta utgör enligt artikel 10a.5 i det omarbetade utsläppshandelsdirektivet anläggningar vilkas utsläpp av växthusgaser är lägre än genomsnittsprestandan för de 10 % som utgör de mest effektiva anläggningarna för respektive riktmärke undantas från tillämpningsområdet. På de anläggningarna tillämpas inte korrigeringsfaktorn. Kommissionen fastställer vilka anläggningar som ska undantas och underrättar medlemsstaterna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska det antal utsläppsrätter som beräknas för produktion av värme eller kyla med sådan kraftvärme som avses i artikel 10a.4 i utsläppshandelsdirektivet minskas till och med den 31 december 2025 med den linjära minskningsfaktorn, med undantag för de år då antalet utsläppsrätter minskas med den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn. Den aktuella punkten i utsläppsdirektivet upphävs från och med den 1 januari 2026, och därför tillämpas denna regel i den gällande lagen om utsläppshandel endast till utgången av tilldelningsperioden 2021–2025.
Enligt det föreslagna 4 mom. finns bestämmelser om beräkningen av antalet utsläppsrätter i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter. Momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel. Gratis tilldelning av utsläppsrätter har i stor utsträckning harmoniserats mellan medlemsländerna, och det finns nästan inget nationellt manöverutrymme. Kommissionen spelar en central roll för övervakningen av tilldelningen av utsläppsrätter och det totala antalet som helhet.
48 §. Minskning av gratis tilldelning av utsläppsrätter under tilldelningsperioden 2026–2030. I paragrafen föreskrivs det om situationer när antalet utsläppsrätter ska minskas, om största tillåtna minskning samt om dess varaktighet. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel är den föreslagna paragrafen helt ny, och den grundar sig på en ändring i utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska befintliga anläggningars verksamhetsutövare som omfattas av den i 6 § i energieffektivitetslagen föreskrivna skyldigheten att genomföra en obligatorisk energibesiktning eller den i 7 § i den lagen föreskrivna skyldigheten att införa ett certifierat energiledningssystem iaktta rekommendationerna i besiktningsrapporten eller energiledningssystemet. Om verksamhetsutövaren inte visar att rekommendationerna har uppfyllts, minskas det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis med 20 procent. Antalet utsläppsrätter minskas dock inte om verksamhetsutövaren visar att något av de villkor som anges i artikel 22a i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter uppfylls. Villkoren är till exempel att återbetalningstiden för de rekommenderade investeringarna överstiger tre år, eller att verksamhetsutövaren vid anläggningen har vidtagit andra åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Syftet med ändringen i utsläppshandelsdirektivet är att ge i synnerhet stora energianvändare ytterligare incitament att på ett kostnadseffektivt sätt minska sina utsläpp. Enligt 6 § i den gällande energieffektivitetslagen är energibesiktningen obligatorisk för stora företag. I 7 § i den lagen föreskrivs om situationer när ett företag kan befrias från obligatorisk energibesiktning. En verksamhetsutövare som ansöker om gratis tilldelning för tilldelningsperioden 2026–2030 ska med ansökan lämna Energimyndigheten uppgifter för bedömning av kravet. Närmare bestämmelser om detaljerade bestämmelser och förfaranden som gäller kravet kommer att antas i kommissionens förordning om gratis tilldelning.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska befintliga anläggningars verksamhetsutövare som omfattas av den i artikel 10a.1 femte stycket i utsläppshandelsdirektivet föreskrivna skyldigheten att upprätta en plan för klimatneutralitet upprätta en plan för klimatneutralitet enligt artikel 10b.4 i utsläppshandelsdirektivet och lämna in den till Energimyndigheten. I kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter kommer det att föreskrivas att planen för klimatneutralitet ska lämnas i samband med ansökan om gratis tilldelning. Det kommer att föreskrivas om planens innehåll och form samt om offentliggörandet av den i kommissionens genomförandeförordning om planer för klimatneutralitet, som är under beredning. Om verksamhetsutövaren inte uppfyller den skyldighet som nämns ovan, övriga villkor enligt artikel 22b i förordningen om gratis tilldelning av utsläppsrätter eller de villkor enligt kommissionens genomförandeförordning som berör planer för klimatneutralitet, minskas det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis med 20 procent. Syftet med ändringen av utsläppshandelsdirektivet är att ytterligare öka incitamentet att minska utsläppen av växthusgaser vid anläggningar med hög utsläppsintensitet av växthusgaser. Skyldigheten gäller de 20 % av anläggningarna som har den högsta utsläppsintensiteten enligt riktmärket för respektive produkt för tilldelningsperioden 2026–2030. Närmare bestämmelser om planen för klimatneutralitet kommer att ingå i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter samt i den genomförandeförordning om planerna som nämns ovan.
Enligt det föreslagna 3 mom. får den sammanlagda minskning av antalet utsläppsrätter som görs med stöd av 1 och 2 mom. vara högst 20 procent. Det föreslagna momentet motsvarar det ändrade utsläppshandelsdirektivet, och genom det säkerställs att den gratis tilldelningen högst kan minska med högst 20 % även om minskningar enligt både 1 och 2 mom. tillämpas på verksamhetsutövaren.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det att om verksamhetsutövarna visar att de har iakttagit de rekommendationer som avses i 1 mom. efter det att beslutet om gratis tilldelning av utsläppsrätter har meddelats, ska minskning av antalet utsläppsrätter inte tillämpas från och med kalenderåret efter det att rekommendationerna har iakttagits. Det föreslagna momentet är nytt och baserar sig på en ändring av kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter som är under beredning. Syftet är att sporra verksamhetsutövarna till att minska utsläppen av växthusgaser också i situationer när verksamhetsutövaren inte ännu när förordningen om gratis tilldelning av utsläppsrätter antas har iakttagit alla rekommendationer. Iakttagandet av rekommendationerna bedöms då på nytt is samband med att rapporterna om årlig verksamhetsnivå lämnas in, första gången våren 2026. Minskningen av antalet utsläppsrätter tillämpas inte längre från och med det kalenderår under tilldelningsperioden som följer på det år när åtgärderna enligt rekommendationerna slutförts i sin helhet. Bestämmelser om hur minskningen slutar tillämpas och iakttagandet av rekommendationerna verifieras kommer att finnas i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 5 mom. får närmare bestämmelser om den plan som avses i 2 mom. och om godkännande av den utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. Det närmare innehållet i planen för klimatneutralitet beror på innehållet i kommissionens genomförandeförordning och kan behöva preciseras i nationella bestämmelser, till exempel i fråga om lämnandet av planen för klimatneutralitet till Energimyndigheten.
49 §. Ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ansökan om utsläppsrätter, om tidsfristen för ansökan samt om vilka uppgifter ansökan ska innehålla. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om utsläppshandel om ansökan om utsläppsrätter för handelsperioden 2021–2030 och bilagorna till ansökan, med undantag för möjligheten att förlänga tidsfristen för ansökan som för tilldelningsperioden 2026–2030.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren för en anläggnings del lämna in ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter och bilagor till Energimyndigheten. Innan gratis tilldelade utsläppsrätter kan beviljas ska verksamhetsutövaren ha ett av Energimyndigheten beviljat, giltigt utsläppstillstånd för anläggningen. Därför förutsätts det att utsläppstillståndet har trätt i kraft innan ansökan om gratis tilldelning lämnas in.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska en befintlig anläggnings ansökan som gäller tilldelningsperioden 2026–2030 lämnas in senast den 30 april 2024. Energimyndigheten kan med stöd av kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter fatta beslut om förlängning av tidsfristen längst till och med den 28 juni 2024. Jämfört med den gällande lagen har beslutsfattandet om förlängning av tidsfristen överförts från arbets- och näringsministeriet till Energimyndigheten. Ett beslut om förlängning av tidsfristen innebär ingen politisk prövning, utan baserar sig på kommissionens förordning om gratis tilldelning där det föreskrivs om tidsfrister för ansökan om gratis tilldelning.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om en anläggning har beviljats utsläppstillstånd efter den 30 april 2024 och anläggningen inleder sin verksamhet senast den 30 juni 2024, ska den ansökan som gäller anläggningen lämnas in senast den 28 juni 2024. Enligt förordningen om gratis tilldelning av utsläppsrätter ska uppgifterna för ansökan om gratis tilldelning för sådana befintliga anläggningar lämnas som en del av den nationella förteckningen till kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordningen.
Enligt det föreslagna 4 mom. finns bestämmelser om tidsfristen för inlämnande av ansökan om gratis tilldelning för nya deltagare i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska verksamhetsutövare som har ett gemensamt utsläppstillstånd eller som gemensamt har ansökt om utsläppstillstånd lämna in en gemensam ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Det föreslagna momentets innehåll motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 6 mom. finns bestämmelser om de handlingar och uppgifter som ska fogas till ansökan och om verifiering av uppgifterna i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och i kommissionens verifieringsförordning. De handlingar och uppgifter som ska fogas till ansökan ska lämnas in på en blankett som fastställts av Energimyndigheten.
Enligt det föreslagna 7 mom. får närmare bestämmelser om innehållet i och verifieringen av handlingar och uppgifter samt om tidsfristen för inlämnande av ansökan om gratis tilldelning för nya deltagare och om ansökningsförfarandet utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
50 §. Beslut om det preliminära antalet utsläppsrätter. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelsen i den gällande lagen om utsläppshandel om beslut om preliminärt antal utsläppsrätter samt om villkor som berör det. Enligt det föreslagna 1 mom. fattar Energimyndigheten beslut om det preliminära antal utsläppsrätter som tilldelas verksamhetsutövaren för en befintlig anläggning gratis baserat på uppgifter om anläggningens verksamhet och de harmoniserade riktmärken som ska användas vid beräkningen. En förutsättning för beslutet är att kommissionen inte har avslagit ansökan om att anläggningen ska föras in i förteckningen över de anläggningar som tilldelas utsläppsrätter gratis.
I 2 mom. föreskrivs det att Energimyndigheten fattar beslutet efter det att kommissionen har godkänt de riktmärken som ska användas vid beräkningen av antalet utsläppsrätter.
51 §. Beslut om tilldelning av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tilldelning av utsläppsrätter samt om ändring av antalet utsläppsrätter, till följd av ändringar i EU-rättsakter. Paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten gratis fatta beslut om det antal utsläppsrätter som tilldelas verksamhetsutövaren för en befintlig anläggning och en ny deltagare.
I 2 mom. föreslås det att Energimyndigheten ska fatta beslutet efter det att kommissionen har fattat beslut om den sektorsövergripande korrigeringsfaktor som ska tillämpas respektive år under den aktuella tilldelningsperioden.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska Energimyndigheten vid behov ändra det antal utsläppsrätter som tilldelas, om ändringar av utsläppshandelsdirektivet eller av kommissionens rättsakter som antas med stöd av det kräver att antalet ändras.
52 §. Övervakningsskyldigheten i anslutning till utsläppsrätter som tilldelas gratis. I paragrafen föreskrivs det om verksamhetsutövares övervakningsskyldighet i anslutning till utsläppsrätter som tilldelas gratis, och syftet är att säkerställa att de uppgifter om anläggningars produktion som används vid beräkningen av gratis tilldelning är så noggranna och riktiga som möjligt. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel och skyldigheterna enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning. Bestämmelserna om övervakning är i stor utsträckning harmoniserade inom utsläppshandeln.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare som ansöker om eller tar emot gratis tilldelning av utsläppsrätter inom anläggningen i fråga på det sätt som anges i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter övervaka de uppgifter som utgör grund för tilldelningen av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska verksamhetsutövaren utarbeta en övervakningsmetodplan för övervakningen av anläggningens verksamhet. Bestämmelser om innehållet i övervakningsmetodplanen finns i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 3 mom. får närmare bestämmelser om övervakningen av de uppgifter som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
53 §. Godkännande av övervakningsmetodplanen. I paragrafen föreskrivs det om inlämnande av övervakningsmetodplanen samt om tidtabellen för detta och om förutsättningarna för godkännande. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel. Bestämmelserna om innehållet i övervakningsmetodplanen och om godkännande av den har harmoniserats genom kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Verksamhetsutövaren ska lämna in övervakningsmetodplanen till Energimyndigheten för godkännande. Övervakningsmetodplanen ska lämnas in på en blankett som fastställts av Energimyndigheten. Bestämmelser om tidsfristerna för inlämnande av övervakningsmetodplanen och om förutsättningarna för godkännande finns i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
54 §.Ändring av övervakningsmetodplanen. I paragrafen föreskrivs det om ändring av övervakningsmetodplanen, om verksamhetsutövarens skyldigheter i anslutning till detta samt om Energimyndighetens bedömning av ändringens betydelse. Paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel, men i paragrafen preciseras Energimyndighetens förfarande när den ändring verksamhetsutövaren anmäler inte är betydande.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren ändra övervakningsmetodplanen när de villkor som anges i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter uppfylls.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska verksamhetsutövaren anmäla ändringar till Energimyndigheten på förhand. Om en ändring är betydande i den mening som avses i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter, ska Energimyndigheten ändra beslutet om övervakningsmetodplanen. Om en ändring inte är betydande i den mening som avses i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter, ska Energimyndigheten utan dröjsmål informera verksamhetsutövaren om detta. I det föreslagna 2 mom. preciseras förfarandet i fråga om icke-betydande ändringar så, att Energimyndigheten utan dröjsmål ska informera verksamhetsutövaren om ändringen inte är betydande och att beslutet om övervakningsmetodplanen inte behöver ändras. Preciseringen motsvarar rådande praxis, men bestämmelsen är tydligare än i den gällande lagen.
Enligt det föreslagna 3 mom. får närmare bestämmelser om i 1 mom. avsedd ändring av övervakningsmetodplanen utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
55 §. Rapportering och anmälan om förändringar i verksamheten. I paragrafen föreskrivs det om verksamhetsutövarens årliga rapporteringsskyldighet i fråga om gratis tilldelade utsläppsrätter samt om anmälning av andra förändringar. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen och förfarandena enligt kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren varje år upprätta en rapport om uppgifterna om en anläggnings produktion på det sätt som förutsätts i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter och se till att rapporten verifieras. Bestämmelser om innehållet i den årliga rapporten om produktionsuppgifter och om krav på den finns i kommissionens förordning om gratis tilldelning och i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska rapporten för respektive kalenderår tillsammans med den verifieringsrapport som gäller den lämnas in till Energimyndigheten senast den 31 mars följande år. Tidsfristen motsvarar tidsfristen för inlämnande av rapporten enligt kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska verksamhetsutövaren också anmäla andra förändringar i en anläggnings verksamhet till Energimyndigheten i enlighet med kraven i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter. Förändringar ska anmälas till Energimyndigheten på förhand.
56 §.Ändring av det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis. I paragrafen föreskrivs det om ändring av det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis och om skäl till detta. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandet enligt den gällande lagen om utsläppshandel och förfarandena enligt kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt paragrafen ska Energimyndigheten gratis fatta beslut om ändring av antalet utsläppsrätter som tilldelas en anläggning, om anläggningens eller delanläggningens verksamhetsnivå har förändrats eller om det har skett någon annan förändring i anläggningens eller delanläggningens verksamhet som påverkar antalet utsläppsrätter. Inverkan på antalet utsläppsrätter av ändringarna i verksamhetsnivån bedöms på det sätts som förutsätts i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter och i kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter. Huvudregeln är att om en delanläggnings genomsnittliga verksamhetsnivå har ökat eller minskat med mer än 15 % jämfört med den historiska verksamhetsnivån, ska antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis för den aktuella tilldelningsperioden ändras med motsvarande procentsats. Den genomsnittliga verksamhetsnivån ska fastställas som det aritmetiska medeltalet av två års verksamhetsnivå, som mäts för två hela kalenderår under vilka verksamheten bedrivits. För en befintlig anläggning ska det första året för vilket verksamhetsnivån beräknas vara det första året av respektive tilldelningsperiod. För nya deltagare beräknas inte den genomsnittliga verksamhetsnivån för de tre första kalenderåren av verksamhet. Om verksamhetsnivån under den aktuella tilldelningsperioden åter ändrar och ändringen ligger inom ett variationsintervall på 5 % över de 15 % som nämns ovan, ska antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis inte ändras. Om en senare förändring dock överstiger det variationsintervall på 5 % inom vilket den tidigare anpassningen skedde (t.ex. 20–25 %, 25–30 % etc.), ska anpassningen för tilldelningsperioden vara densamma som den genomsnittliga procentuella förändringen i verksamhetsnivån.
57 §. Sammanslagningar och delningar. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet när anläggningar fusioneras eller delas. Den föreslagna paragrafen motsvarar förfarandena enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt 1 mom. ska verksamhetsutövare utan dröjsmål på det sätt som föreskrivs i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter lämna Energimyndigheten uppgifter om de anläggningar som uppstått till följd av sammanslagning eller uppdelning. Skyldigheten gäller oberoende av om den anläggning som är ett resultat av fusionen eller delningen är en befintlig anläggning i utsläppshandeln eller en ny deltagare.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om det antal utsläppsrätter som tilldelas sammanslagna eller uppdelade anläggningar gratis. Kommissionen bedömer alla fall som gäller fusion eller delning innan Energimyndigheten fattar sitt beslut.
58 §. Avstående från gratis tilldelning av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om avstående från gratis tilldelning av utsläppsrätter samt om ansökan och beslut om avstående. Paragrafen motsvarar gällande lag, men till den fogas ett förbud enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter mot att återkalla ansökan om avstående under samma tilldelningsperiod.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren för att avstå från gratis tilldelning av utsläppsrätter lämna in en ansökan till Energimyndigheten. Närmare bestämmelser om rätten att helt eller delvis avstå från gratis tilldelning av utsläppsrätter finns i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om ändring av antalet utsläppsrätter utifrån den ansökan som avses i 1 mom. Innan beslutet fattas ska Energimyndigheten underrätta kommissionen, som övervakar det totala antalet utsläppsrätter, om ändringen av antalet utsläppsrätter. Antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis ändras den 1 januari efter att ansökan gjorts. Ett beslut om avstående från utsläppsrätter som tilldelas gratis är i kraft till utgången av den aktuella tilldelningsperioden, och enligt kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter har verksamhetsutövaren inte rätt att återta sin ansökan under samma tilldelningsperiod. Det föreslås att förbudet mot återkallande av ansökan fogas till lagen om utsläppshandel, eftersom avståendet från utsläppsrätter får konsekvenser som består till utgången av tilldelningsperioden.
59 §. Registrering av gratis tilldelning av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om registrering av gratis tilldelade utsläppsrätter på en anläggnings konto, samt om registrering av utsläppsrätter när en anläggning upphör med sin verksamhet eller avbryter sin verksamhet tills vidare.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten varje år senast den 30 juni registrera antalet utsläppsrätter enligt beslutet om tilldelning av utsläppsrätter på kontot för anläggningen i fråga i unionsregistret. Kontot är utsläppstillståndsspecifikt. Om en anläggnings utsläppstillstånd är gemensamt för flera verksamhetsutövare ska verksamhetsutövare genom ömsesidiga avtal komma överens om vem som har rätt att använda kontot. Förfarandet motsvarar gällande lag, men det föreslås att tidsfristen för registreringen ändras i enlighet med utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. får inga utsläppsrätter registreras för en anläggning som upphört med sin verksamhet. Bestämmelsen motsvarar artikel 10a.19 i utsläppshandelsdirektivet. Energimyndigheten fattar beslut om att utsläppsrätter inte längre ska registreras. Närmare bestämmelser om villkoren för när en anläggning ska anses ha upphört med sin verksamhet och om hur registreringen av utsläppsrätter upphör finns i kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter. Enligt kommissionens gällande förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter anses en anläggning har upphört med sin verksamhet, om dess utsläppstillstånd har återkallats, om anläggningen inte längre uppnår tröskelvärdena för verksamheter som förtecknas i bilaga I om tillämpningsområdet för utsläppshandelsdirektivet eller om anläggningen inte har någon verksamhet och det är tekniskt omöjligt att återuppta verksamheten. Enligt ett utkast till förordning om ändring av kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter ska bestämmelsen om upphörande av verksamhet preciseras så att utsläppsrätter inte längre får registreras för det aktuella kalenderåret från och med dagen efter den dag när anläggningens verksamhet upphört.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om en anläggning avbryter sin verksamhet tills vidare kan Energimyndigheten från och med det år som följer på avbrytandet, i enlighet med kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter, upphöra med registreringen av det antal utsläppsrätter som enligt beslutet om tilldelning av utsläppsrätter ska registreras årligen. Energimyndigheten fattar beslut om att utsläppsrätter inte längre ska registreras.
60 §. Registrering av ändrat antal utsläppsrätter. I den ändrade paragrafen föreskrivs det om registrering av ändrat antal utsläppsrätter samt om tidsfristen för registrering. Förfarandet enligt paragrafen motsvarar gällande lag med den skillnaden att de bestämmelser som berör tidigare handelsperioder stryks och att ordalydelsen ändras så att den mer exakt motsvarar de harmoniserade reglerna för gratis tilldelning.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om registrering av utsläppsrätter när antalet utsläppsrätter som tilldelas en anläggning gratis minskar. Om det antal utsläppsrätter som tilldelas en anläggning gratis minskar till följd av en ändring i verksamhetsnivån och det inte är möjligt att inom den föreskrivna tidsfristen för registreringen, senast den 30 juni, fatta ett beslut om ändring av antalet utsläppsrätter, ska Energimyndigheten trots 59 § så snart som möjligt efter det att beslutet om minskning av antalet utsläppsrätter har fattats på anläggningens konto registrera de utsläppsrätter som tilldelas anläggningen gratis det året. Bestämmelsen behövs eftersom registreringen av det ändrade antalet gratis tilldelade utsläppsrätter förutsätter att kommissionen godkänner antalet utsläppsrätter, och det kan förutspås att den tid som reserverats för handläggning av ändringar mellan rapporteringen av årliga uppgifter och registreringen av utsläppsrätter kanske inte är tillräcklig för den nationella handläggningen av ändringarna och för kommissionens godkännande.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om registrering av utsläppsrätter när antalet utsläppsrätter som tilldelas ökar. Energimyndigheten kan, om kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter tillåter det, på anläggningens konto senast den 30 juni registrera det antal utsläppsrätter som tilldelas gratis enligt det gällande beslutet och så snart som möjligt efter det att beslutet om ökning av antalet utsläppsrätter har fattats registrera skillnaden mellan det antal utsläppsrätter som registrerats på kontot och det ökade antalet utsläppsrätter. Inom tidsfristen registreras då det antal utsläppsrätter som anges i det gällande beslutet om tilldelning. Skillnaden mellan det antal utsläppsrätter som redan registrerats och det utökade antalet registreras så snart som möjligt efter beslutet om ändring. Ändring av antalet utsläppsrätter förutsätter kommissionens godkännande, vilket kan ta flera månader. Det är inte ändamålsenligt att skjuta upp registreringen av det antal utsläppsrätter som redan beviljats när flera utsläppsrätter är att vänta.
61 §. Registrering av utsläppsrätter när verksamhetsutövaren byts. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om registrering av gratis tilldelade utsläppsrätter för en ny verksamhetsutövare samt om förutsättningarna och tidpunkten för registreringen. Bestämmelsen motsvarar delvis gällande lag, men tidpunkten för registreringen preciseras för att bättre motsvara förfarandet enligt lagen.
När en anläggnings verksamhetsutövare byts, ska de utsläppsrätter som tilldelats anläggningen i fråga och som ska registreras varje år registreras på den nya verksamhetsutövarens konto för anläggningen i fråga i unionsregistret från och med det att Energimyndigheten har fattat beslut om överföring av utsläppstillståndet, övervakningsplanen och övervakningsmetodplanen till den nya verksamhetsutövaren i enlighet med 37 § 1 mom.
62 §.Återlämnande och återkrav av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om återlämnande och återkrav när för många utsläppsrätter tilldelats. Bestämmelsen ändras i förhållande till gällande lag så att verksamhetsutövaren i stället för genom ett avtal primärt ska återlämna utsläppsrätterna på Energimyndighetens uppmaning, varefter myndigheten bestämmer att de ska återkrävas. I övrigt motsvarar den föreslagna paragrafen gällande lag.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en verksamhetsutövare på vars konto i unionsregistret det har registrerats fler utsläppsrätter än vad verksamhetsutövaren enligt kommissionens rättsakt om gratis tilldelning av utsläppsrätter, kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter eller kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter är berättigad till utan dröjsmål återlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar det överskjutande antalet utsläppsrätter på Energimyndighetens uppmaning.
Energimyndigheten ska fatta beslut om återkrav av ett överskjutande antal utsläppsrätter, om verksamhetsutövaren har låtit bli att återlämna det antal utsläppsrätter som i enlighet med 1 mom. ska återlämnas. Genom beslutet kan det antingen bestämmas att utsläppsrätterna ska återlämnas eller att de ska kvitteras. Energimyndigheten kan kvittera de överskjutande utsläppsrätterna mot det antal som ska tilldelas gratis, om förfarandet inte förhindras i kommissionens förordning av gratis tilldelning av utsläppsrätter eller kommissionens registerförordning. Det har föreslagits att till kommissionens förordning ska fogas en bestämmelse enligt vilken den behöriga myndigheten om en verksamhetsutövare inte lämnar in det överskjutande antal utsläppsrätter som tilldelats ska anvisa den nationella administratören för unionsregistret att dra av det antalet utsläppsrätter från det antal verksamhetsutövaren senare tilldelas. Ändringen av förordningen om gratis tilldelning av utsläppsrätter är ännu under behandling, och därför är det i nuläget inte säkert om bestämmelsen kommer att träda i kraft.
63 §. Tidsfrist för återkrav och preskriptionstid. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om återkrav och för tidsfristen för det samt om preskriptionstiden för återkrav. Paragrafen motsvarar gällande lag.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten fatta beslut om återkrav av utsläppsrätter utan dröjsmål efter det att Energimyndigheten har fått kännedom om att en verksamhetsutövare blivit tilldelad fler utsläppsrätter än vad denna är berättigad till och om att denna inte har fullgjort Energimyndighetens uppmaning att utan dröjsmål återlämna dem.
Enligt det föreslagna 2 mom. får åtgärder för återkrav av utsläppsrätter får inte längre vidtas när tio år har förflutit från det att utsläppsrätterna registrerades.
Enligt det föreslagna 3 mom. får närmare bestämmelser om förfarandet för återkrav av utsläppsrätter och om tidsfristerna utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 kap. Gratis tilldelning av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer
I det föreslagna kapitlet föreskrivs det om gratis tilldelning av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer. Bestämmelserna om förfarandet för tilldelning samt ansökan om utsläppsrätter i den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart har motsvarande innehåll. I kapitlet har bestämmelserna om reglerna för gratis tilldelning ändrats i förhållande till den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, till följd av ändringar i direktivet.
64 §.Reglerna för gratis tilldelning av utsläppsrätter för luftfart. Enligt det föreslagna 1 mom. är den kalkylerade andel som de utsläppsrätter som tilldelas luftfartygsoperatörer gratis utgör av det totala antalet utsläppsrätter för luftfart 85 procent 2024 och 2025, av vilket 25 procent överförs till auktion 2024 och 50 procent 2025. Från och med 2026 tilldelas luftfartygsoperatörer gratis utsläppsrätter endast på basis av den användning av hållbara flygbränslen som avses i 65 §. Genom bestämmelsen genomförs nedkörningen av gratis tilldelning av utsläppsrätter för luftfart enligt utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Europeiska kommissionen fastställa det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut respektive år samt det antal utsläppsrätter för luftfart som ska tilldelas gratis.
65 §. Gratis tilldelning av utsläppsrätter för användning av hållbara flygbränslen. Enligt det föreslagna 1 mom. kan en luftfartygsoperatör i enlighet med artikel 3c.6 i utsläppshandelsdirektivet fram till utgången av 2030 varje år ansöka om gratis tilldelning av utsläppsrätter för luftfart på basis av användningen av hållbara flygbränslen under det föregående året. Genom gratis utsläppsrätter minskas prisskillnaden mellan hållbara och fossila flygbränslen så att ju mer hållbart ett bränsle anses vara enligt den artikel i direktivet som anges ovan, desto större relativ andel av prisskillnaden täcks av gratis utsläppsrätter (70 % för avancerade biobränslen och grönt väte samt 95 % för syntetiska bränslen av icke-biologiskt ursprung). Prisskillnaden täcks i sin helhet, om hållbart bränsle tankas på flygplatser som är belägna på öar som är mindre än 10 000 km2 eller i ett av de yttersta randområdena eller på flygplatser som till följd av att de har mindre än 800 000 passagerare per år inte omfattas av distributionsskyldigheten för förnybart flygbränsle enligt ReFuelEU Aviation-förordningen. Flygbränslet ska höra till tillämpningsområdet för ReFuelEU Aviation-förordningen. Dessutom ska flygbränslet ha använts för en flygning som omfattas av handeln med utsläppsrätter för luftfart, som inte är en överljudsflygning. Om efterfrågan på gratis tilldelade utsläppsrätter överstiger antalet utsläppsrätter som reserverats för året i fråga, minskas tilldelningen på ett enhetligt sätt mellan luftfartygsoperatörerna. De utsläppsrätter som tilldelats gratis dras av från det antal utsläppsrätter som auktioneras ut.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Europeiska kommissionen varje år offentliggöra det föregående årets uppgifter om prisskillnaden mellan fossila flygbränslen och hållbara flygbränslen samt antar rättsakter om beräkningen av prisskillnaderna mellan bränslen och om fördelningen av utsläppsrätter.
66 §.Ansökan om gratis tilldelning av utsläppsrätter för luftfart. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det såväl om den allmänna gratis tilldelningen av utsläppsrätter för luftfart för 2024 och 2025 som om den gratis tilldelning som har samband med hållbara flygbränslen och som är i kraft till utgången av 2030. Enligt det föreslagna 1 mom. görs ansökan om i 64 § avsedda utsläppsrätter som tilldelas gratis genom att en rapport om en luftfartygsoperatörs utsläpp under det föregående året från de flygningar som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag lämnas in till Transport- och kommunikationsverket senast den 31 mars 2024. Här avses den årliga utsläppsrapport som hör till skyldigheterna gällande utsläppshandeln enligt 31 §.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ansökan om i 65 § avsedda utsläppsrätter som tilldelas gratis göras genom att en utsläppsrapport som avses i 1 mom. lämnas in till Transport- och kommunikationsverket senast den 31 mars respektive år. I ansökan ska även beaktas de närmare bestämmelser om användningen av hållbara flygbränslen som finns i artikel 3c.6 i utsläppshandelsdirektivet och som utfärdats med stöd av den artikeln.
67 §.Beslut om tilldelning av utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål efter det att verket har fått de uppgifter som avses i 64 § 2 mom. av Europeiska kommissionen fatta beslut om det antal utsläppsrätter för luftfart som tilldelas luftfartygsoperatörer gratis. Förslaget motsvarar gällande lag med det undantaget att verket inte ska fatta beslut inom tre månader utan dröjsmål efter det att verket har fått uppgifter om kommissionens beslut om gratis tilldelning.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket utan dröjsmål efter det att verket har fått de uppgifter som avses i 65 § 2 mom. av Europeiska kommissionen fatta beslut om det antal i 65 § 1 mom. avsedda utsläppsrätter för luftfart som tilldelas gratis.
68 §. Registrering av gratis tilldelning av utsläppsrätter för luftfart. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten senast den 30 juni respektive år på en luftfartygsoperatörs depåkonto registrera det antal utsläppsrätter för luftfart som tilldelats gratis med stöd av 64 §. Förslaget motsvarar gällande lag, utom i fråga om tidsfristen. När utsläppshandelsdirektivet omarbetades ändrades tidsfristen från den 28 februari till den 30 juni.
I det föreslagna 2 mom. ingår en bestämmelse om registrering av utsläppsrätter vid användning av hållbara flygbränslen. Energimyndigheten ska utan dröjsmål registrera det antal utsläppsrätter som tilldelats gratis med stöd av 65 § på luftfartygsoperatörens depåkonto efter att ha fått kännedom om Transport- och kommunikationsverkets i 65 § 2 mom. avsedda beslut.
I det föreslagna 3 mom. ingår motsvarande förbud som i gällande lag mot att registrera utsläppsrätter i utsläppshandelsregistret i samband med återkallande av en luftfartygsoperatörs organisations drifttillstånd eller operativa licens. Transport- och kommunikationsverket ska utan dröjsmål underrätta Energimyndigheten om en sådan ändring som nämns ovan.
I det föreslagna 4 mom. ingår en motsvarande bestämmelse som i gällande lag om skyldigheten för luftfartygsoperatören att utan dröjsmål anmäla bytet till Transport- och kommunikationsverket och även till Energimyndigheten, som registrerar de årliga utsläppsrätterna på den nya luftfartygsoperatörens depåkonto i registret.
12 kap. Unionsregistret
I kapitlet föreskrivs det om utsläppshandelsregistret och om förande av det. Det föreslagna kapitlet motsvarar 8 kap. i den gällande lagen om utsläppshandel.
69 §. Förande av unionsregistret. I paragrafen föreskrivs det om förande av register, om Energimyndighetens uppgifter som nationell administratör för registret, om registeruppgifter enligt Kyotoprotokollet och om iakttagandet av kommissionens registerförordning.
Enligt det föreslagna 1 mom. bokförs innehav, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter noggrant i unionsregistret. Energimyndigheten är nationell administratör för registrets nationella del och svarar för den årliga registreringen av de utsläppsrätter som tilldelas gratis. Energimyndigheten kan anlita utomstående för uppgifter som anknyter till administreringen registret. Det föreslagna momentet motsvarar Energimyndighetens nuvarande uppgifter, som dock till följd av det utvidgade tillämpningsområdet också föreslås omfatta uppgifter som berör utsläppsrättskonton för sjötransporter.
Enligt det föreslagna 2 mom. är registret också nationellt register för bokföring av utsläppsenheter enligt Kyotoprotokollet, om inte något annat föreskrivs i kommissionens registerförordning. Energimyndigheten är nationell administratör för registret enligt Kyotoprotokollet.
Enligt det föreslagna 3 mom. iakttas i fråga om upprättande och förande av registret och i fråga om registerfunktionerna kommissionens registerförordning. I registerförordningen föreskrivs det bland annat om uppgiftsfördelningen mellan registrets centrala administratör Europeiska kommissionen och de nationella administratörerna. Kommissionen ansvarar för utveckling och upprätthållande av registret, medan de nationella administratörerna administrerar respektive nationella del av unionsregistret och de konton och kontoinnehavare som omfattas av den egna statens jurisdiktion, samt vid behov handhar funktioner som berör kontona. På brottsbekämpning och på förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism inom ramen för registret tillämpas kommissionens registerförordning och de bestämmelser som det hänvisas till i den. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
70 §.Unionsregistrets koppling till kommissionens registersystem. I paragrafen föreskrivs det om registrets nationella dels koppling till kommissionens register, dels om kontroll av registret.
Enligt det föreslagna 1 mom. är de nationella registerfunktionerna kopplade till kommissionens registersystem som genomför automatiska kontroller av alla transaktioner i registersystemet för att säkerställa att årsregistreringen av de utsläppsrätter som tilldelas gratis och överlåtelsen och annulleringen av utsläppsrätter sker i överensstämmelse med bestämmelserna. Det föreslagna momentet motsvarar bestämmelsen i den gällande lagen om utsläppshandel om registrets koppling till kommissionens register och om kontroller.
Enligt det föreslagna 2 mom. består registersystemet av elektroniska databaser som innehåller gemensamma uppgifter med hjälp av vilka årsregistreringen av de utsläppsrätter som tilldelas gratis och innehavet, överlåtelsen och annulleringen av dem följs. Dessutom säkerställs det att överlåtelserna inte strider mot skyldigheterna enligt Kyotoprotokollet. Det föreslagna momentet motsvarar gällande lag.
71 §. Krav som gäller unionsregistret och bokföringen av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om registreringar i registret samt om behandlingen av uppgifter i samband med dem.
Enligt det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om årsregistreringen av de utsläppsrätter som tilldelas gratis och om registrering av innehavet, överlåtelsen och annulleringen av utsläppsrätter och projektenheter samt om allmänhetens rätt att bekanta sig med de uppgifter som ingår i registret och om uppgiftssekretessen i kommissionens registerförordning.
Enligt det föreslagna 2 mom. får bestämmelser om genomförandet av kommissionens registerförordning vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 kap. Innehav av och skyldighet att överlämna utsläppsrätter
I det föreslagna 13 kap. föreskrivs om innehav av och skyldighet att överlåta utsläppsrätter. Det föreslagna kapitlet motsvarar i huvudsak 9 kap. i den gällande lagen om utsläppshandel om registrering, överlämnande och annullering av utsläppsrätter samt deras giltighet.
72 §. Innehav och överlåtelse av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om innehav och registrering av utsläppsrätter samt om överlåtelse av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan en fysisk eller juridisk person inneha utsläppsrätter. I registret bokförs på separata konton utsläppsrätterna för varje sådan person till vars konto utsläppsrätter tilldelas gratis eller till eller från vilken utsläppsrätter överlåts.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan utsläppsrätter överlåtas mellan personer inom Europeiska unionen. Utsläppsrätter kan överlåtas mellan personer inom Europeiska unionen och personer i tredjeländer, om utsläppsrätterna enligt tredjeländernas utsläppshandelssystem har erkänts vara förenliga med det förfarande som avses i artikel 25 i utsläppshandelsdirektivet.
73 §. Skyldighet att överlämna utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att överlämna utsläppsrätter och om tidsfristen för den.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövare, rederier och luftfartygsoperatörer varje år senast den 30 september till det register som avses i 69 § överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de utsläpp som varje verksamhetsutövares anläggning eller varje rederi eller luftfartygsoperatör har gett upphov till under det föregående kalenderåret och som har verifierats i enlighet med 10 kap. I fråga om anläggningar och luftfart motsvarar momentet gällande lagstiftning med undantag för tidsfristen för överlåtelse av utsläppsrätter, som vid omarbetningen av utsläppshandelsdirektivet ändrades från den 30 april till den 30 september.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om tidtabellen för rederiers successiva överlämnande av utsläppsrätter under den inledande fasen av systemet för handel med utsläppsrätter. Enligt det föreslagna 2 mom. ska de utsläppsrätter som nämns i 1 mom. ska i fråga om rederiers fartyg överlämnas enligt följande: 40 % av de verifierade utsläpp som rapporterats för 2024 och som omfattas av kravet på överlämnande i 1 mom., 70 % av de verifierade utsläpp som rapporterats för 2025 och som omfattas av kravet på överlämnande i 1 mom. och 100 % av de verifierade utsläpp som rapporterats för 2026 och varje år därefter och som omfattas av kravet på överlämnande i 1 mom. Det föreslagna momentet motsvarar artikel 3gb i utsläppshandelsdirektivet.
74 §. Undantag från skyldigheten att överlämna utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om undantag från skyldigheten att överlämna utsläppsrätter. Undantaget tillämpas på anläggningar, luftfart och sjötransporter.
Enligt det föreslagna 1 mom. gäller skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt 73 § 1 mom. inte för utsläpp som verifierats som avskilda och transporterade för permanent lagring till en anläggning och som har giltigt tillstånd i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel innebär det föreslagna momentet att också att ingen skyldighet att överlämna utsläppsrätter uppkommer när utsläpp transporteras sjövägen och lagras.
Enligt det föreslagna momentet gäller skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt 73 § 1 mom. inte heller för sådana utsläpp som anses ha avskilts och använts på ett sådant sätt att de är permanent kemiskt bundna i en produkt så att de inte kommer ut i atmosfären vid normal användning, inklusive vid normal verksamhet som äger rum efter det att produkten är uttjänt. Närmare bestämmelser om permanent kemisk bindning i en produkt finns i den delegerad akt som kommissionen antar med stöd av artikel 12 i utsläppshandelsdirektivet.
75 §.Undantag från rederiers skyldighet att överlämna utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tidsbegränsade undantag från rederiers skyldighet att överlämna utsläppsrätter. Alla undantag enligt den föreslagna paragrafen tillämpas på utsläpp som uppkommer till och med utgången av 2030.
I den föreslagna 1 mom. 1 punkten föreskrivs om det så kallade undantaget för öar enligt direktivet. Enligt den punkten behöver utsläppsrätter inte överlämnas för resor som utförs av andra passagerarfartyg än kryssningsfartyg mellan en hamn som omfattas av Finlands jurisdiktion och en hamn på en ö som omfattas av Finlands jurisdiktion och har färre än 200 000 invånare, samt verksamhet inom en hamn i samband med sådana resor. Med passagerarfartyg avses fartyg som transporterar mer än 12 passagerare, och alltså också ro-ro-passagerarfartyg. Ön får inte ha landsvägs- eller järnvägsförbindelse till fastlandet. Sådana resor som uppfyller villkoren och som trafikeras av fartyg med en bruttodräktighet över 5 000 är i praktiken vissa resor mellan hamnar på Åland och hamnar i övriga Finland. Utsläppsrätter behöver inte heller överlämnas med stöd av artikel 12.3-d andra stycke i utsläppshandelsdirektivet till följd av resor mellan en i den av kommissionen offentliggjorda förteckningen införd hamn på en ö som omfattas av en annan medlemsstats jurisdiktion och har färre än 200 000 invånare och en hamn i samma medlemsstat, samt verksamhet inom en hamn i samband med sådana resor. Hänvisningen till den av kommissionen offentliggjorda förteckningen behövs, eftersom andra medlemsländers undantag för öar också tillämpas på finländska fartyg som i andra medlemsländer trafikerar rutter som omfattas av undantaget.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om ett undantag för resor som utförs med passagerarfartyg inom ramen för ett gränsöverskridande avtal om allmän trafik eller en gränsöverskridande allmän trafikplikt. Med stöd av artikel 12.3-c i utsläppshandelsdirektivet antar kommissionen en genomförandeakt om undantaget. Enligt direktivet får två medlemsstater begära att undantaget ska tillämpas. Skyldigheten att lämna in utsläppsrätter uppkommer då inte med avseende på utsläpp som äger rum till följd av resor som utförs med passagerarfartyg eller ro-ro-passagerarfartyg inom ramen för ett gränsöverskridande avtal om allmän trafik eller en gränsöverskridande allmän trafikplikt som anges i den gemensamma begäran, vilka förbinder de två medlemsstaterna, och till följd av verksamhet inom en hamn från sådana fartyg i samband med sådana resor. Tillämpning av undantaget får endast begäras av två medlemsstater av vilka den ena inte har någon landgräns med andra medlemsstater och av vilka den andra medlemsstaten geografiskt ligger närmast den förstnämnda medlemsstaten. Finland kan inte i egenskap av medlemsstat göra en sådan begäran, eftersom Finland inte uppfyller förutsättningarna för undantag enligt direktivet. Företaget tillämpas på finländska fartyg som trafikerar sådana resor.
I den föreslagna 1 mom. 3 punkten föreskrivs i enlighet med artikel 12.3-b i utsläppshandelsdirektivet om undantag för EU:s yttersta randområden. Med yttersta randområden avses yttersta randområden enligt artikel 249 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vid tidpunkten för beredningen av regeringens proposition fanns nio yttersta randområden, som omfattade fem transoceana områden som hör till Frankrike, Portugal och Spanien. I Finland finns inga sådana yttersta randområden som avses i FEUF. Undantaget tillämpas dock också på finländska fartyg som trafikerar sådana rutter. Enligt det föreslagna undantaget uppkommer ingen skyldighet att överlämna utsläppsrätter vid resor mellan en hamn i ett yttersta randområde i en medlemsstat och en annan hamn i samma medlemsstat, inbegripet resor inom samma yttersta randområde och mellan yttersta randområde i samma medlemsstat, samt verksamhet inom en hamn i samband med sådana resor.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om lättnad för isklassfartyg. Enligt momentet får rederier överlämna 5 procent färre utsläppsrätter än deras verifierade utsläpp annars hade förutsatt. Lättnaden berör utsläpp från isklassfartyg till och med utgången av 2030. Fartyget ska ha isklass I A eller I A Super i Transport- och kommunikationsverkets isklassregister som upprätthålls med stöd av 7 § 1 mom. i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans (1121/2005) eller en isklass som motsvarar isklass I A eller I A Super i enlighet med Transport- och kommunikationsverkets motsvarighetsförteckning som upprätthålls med stöd av 4 § 2 mom. i den lagen. Rederiet beslutar om ibruktagande av undantaget från skyldigheten att överlämna utsläppsrätter. Kommissionen ska anta en delegerad akt om det föreslagna undantaget för isklassfartyg och om den successiva beräkningsgrunden för infasningen enligt 73 § 2 mom. Enligt artikel 3gb i direktivet ska infasningen beräknas efter att kravet på överlämnande enligt artikel 12 beräknats. I artikel 12 i direktivet ingår undantag i enlighet med den föreslagna 75 §.
Enligt det föreslagna 3 mom. får de utsläppsrätter som överlämnas inte vara sådana att överlämnandet av dem förhindras med stöd av kommissionens registerförordning för att verksamhetsutövarnas, luftfartygsoperatörernas och rederiernas skyldigheter i den medlemsstat som utfärdat utsläppsrätterna håller på att förfalla i enlighet med artikel 12.3a i utsläppshandelsdirektivet. Bestämmelserna i 5 § i lagen om beräknande av laga tid (150/1930) tillämpas inte på tidsfristen. Momentets innehåll motsvarar den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
Enligt det föreslagna 4 mom. får de utsläppsrätter som en anläggnings verksamhetsutövare överlämnat i fråga om utsläpp som orsakats under handelsperioden 2013–2020 inte vara sådana utsläppsrätter som utfärdats för handeln med utsläppsrätter för luftfart.
Enligt det föreslagna 5 mom. kan verksamhetsutövare, rederier och luftfartygsoperatörer fullgöra sina skyldigheter enligt 1 mom. genom att överlämna utsläppsrätter som den behöriga myndigheten i Finland eller i någon annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har utfärdat eller auktionerat ut eller utsläppsrätter som har utfärdats i ett tredjeland, om tredjelandets utsläppsrätter har erkänts i enlighet med artikel 25 i utsläppshandelsdirektivet.
76 §.Överföring av kostnader från ett rederi till en annan aktör. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de situationer i vilka en annan aktör än ett rederi i enlighet med ett avtalsarrangemang i sista hand ansvarar för inköpen av bränsle eller fattar beslut om den last som fartyget transporterar eller om fartygets rutt eller hastighet. Enligt den föreslagna paragrafen har rederiet då rätt att få ersättning av den aktören för de kostnader som orsakas av överlämnandet av utsläppsrätter. Den föreslagna paragrafen grundar sig på utsläppshandelsdirektivet. Paragrafens syfte är att den som ansvarar för de beslut som påverkar ett fartygs utsläpp av växthusgaser, det vill säga den som ansvarar för inköpen av bränsle eller driften av fartyget, ska ansvara för kostnaderna. Paragrafens syfte är att främja iakttagandet av principen att förorenaren betalar och att göra utsläppshandeln mer verkningsfull. Rederiets rätt att få ersättning för kostnaderna påverkar inte rederiets skyldigheter enligt lagen om utsläppshandel.
77 §.Utsläppsrätternas giltighet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utsläppsrätternas giltighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om utsläppsrätternas giltighet i den gällande lagen om utsläppshandel, som baserar sig på utsläppshandelsdirektivet.
Enligt den föreslagna paragrafen är utsläppsrätter som utfärdats den 1 januari 2013 eller därefter giltiga tills vidare. Från och med den 1 januari 2021 ska till utsläppsrätterna fogas en anteckning om under vilken tioårsperiod från och med den 1 januari 2021 de har utfärdats. Utsläppsrätterna är giltiga för de utsläpp som uppkommer från och med den aktuella tioårsperiodens första år.
78 §.Annullering av utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om annullering av utsläppsrätter efter överlämnandet samt om möjligheten för fysiska och juridiska personer att annullera utsläppsrätter. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelsen om annullering i 54 § i den gällande lagen om utsläppshandel. Det föreslagna 2 mom. har preciserats jämfört med gällande lag så att möjligheten för fysiska och juridiska personer att själva annullera utsläppsrätter nämns utöver möjligheten att be Energimyndigheten annullera dem. I praktiken sköter innehavaren primärt annulleringen själv, om inte kontoinnehavaren är förhindrad och därför ber myndigheten att annullera dem för sin räkning.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska utsläppsrätter som har överlämnats annulleras efter överlämnandet. Bestämmelser om annullering av utsläppsrätter finns i kommissionens registerförordning.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan en fysisk eller juridisk person på vars konto i registret utsläppsrätterna finns annullera utsläppsrätterna eller skriftligen be Energimyndigheten annullera dem för personens räkning. Energimyndigheten ska utan dröjsmål annullera utsläppsrätterna.
14 kap. Verifiering
I det föreslagna 14 kap. föreskrivs om verifiering. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel har i kapitlet sammanförts alla bestämmelser som berör verifiering, och de har preciserats i fråga om förfarandena. I kapitlet ingår också bestämmelser som med stöd av den gällande lagen om utsläppshandel ingått i arbets- och näringsministeriets förordning, eftersom det föreslagna kapitlet också föreslås gälla sjötransporter och luftfart.
79 §.Kontrollör. I den föreskrivna paragrafen föreskrivs det om minimibehörighetskraven för kontrollörer enligt bilaga V till utsläppshandelsdirektivet samt MRV-förordningen och delegerade rättsakter som antagits med stöd av den. Paragrafens ordalydelse motsvarar 58 § i den gällande lagen i fråga om fullgörandet av kontrollörens uppgifter. Jämfört med gällande lag föreslås det dock att sådana bestämmelser som ingår i kommissionens direkt tillämpbara verifieringsförordning stryks i denna paragraf.
I enlighet med bilaga V till utsläppshandelsdirektivet ska kontrollören enligt 1 mom. vara funktionellt och ekonomiskt oberoende och utföra sina uppgifter på ett korrekt, objektivt och professionellt vis. Kontrollören ska ha kunskap om bestämmelserna, metoderna, normerna och riktlinjerna i fråga om övervakning och verifiering av utsläppshandeln samt de krav enligt lagstiftning, regler och administrativa förfaranden som är relevanta för de verksamheter som verifieras. Enbart kunskap om bestämmelserna är dock inte tillräckligt, utan det krävs en djupare förståelse för hur bestämmelserna ska tillämpas. Kontrollören ska i synnerhet känna till utsläppskällor inom sitt ackrediteringsområde och metoder för att fastställa, sammanställa, rapportera och kalkylera mätetal för dem.
Enligt det föreslagna 2 mom. finns närmare bestämmelser om de krav som ställs på kontrollörer inom utsläppshandeln i kommissionens verifieringsförordning och i delegerade bestämmelser i MRV-förordningen. Närmare bestämmelser i fråga om anläggningar och luftfart finns i kommissionens verifieringsförordning, och i fråga om sjötransporter i kapitel III i MRV-förordningen.
80 §.Ansökan om godkännande av kontrollör. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännande av kontrollör, om vilket myndighet som beslutar om godkännandet samt om ansökans innehåll.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska godkännande av en kontrollör för handeln med utsläppsrätter för anläggningar ska sökas hos Energimyndigheten. Ansökan ska lämnas in på en blankett som har godkänts av Energimyndigheten. I ansökan ska anges inom vilket ackrediteringsområde enligt bilaga I till kommissionens verifieringsförordning godkännande söks samt de övriga uppgifter som Energimyndigheten förutsätter. Förfarandet enligt det föreslagna 1 mom. motsvarar det nuvarande förfarandet för godkännande av kontrollör.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska godkännande av en kontrollör för handeln med utsläppsrätter för luft- och sjöfart sökas hos Transport- och kommunikationsverket. Ansökan ska lämnas in på en blankett som har godkänts av Transport- och kommunikationsverket. I ansökan ska anges de uppgifter som Transport- och kommunikationsverket förutsätter. För sjötransporter har en övervaknings- och rapporteringsskyldighet enligt MRV-förordningen gällt sedan 2018. I enlighet med artikel 16 i MRV-förordningen har kontrollörerna godkänts av det nationella ackrediteringsorganet. Det föreskrivs om det nationella ackrediteringsorganet i 7 kap. 14 b § i miljöskyddslagen för sjöfarten, Ackrediteringstjänsten FINAS är nationellt ackrediteringsorgan. Det föreslås att förfarandet för godkännande av kontrollörer för sjötransporter ändras i lagen om utsläppshandel, så att förfarandet blir enhetligt med andra sektorer som hör till tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel. Förfarandena bör vara enhetliga för olika sektorer som omfattas av utsläppshandeln. Systemet för handel med utsläppsrätter är gemensamt, och kontrollen av utsläpp samt av kontrollplanen och utsläppsrapporterna spelar en viktig roll för dess tillförlitlighet. Betydelsen av att säkerställa kontrollörens behörighet ökar när kontroll- och rapporteringsskyldigheten ligger till grund för systemet för handel med utsläppsrätter. I nuläget finns bestämmelser om godkännande av kontrollör för luftfart i kommunikationsministeriets förordning om övervakning och kontroll av koldioxidutsläpp och antalet tonkilometer i luftfart (432/2015), som upphävs när den föreslagna lagen träder i kraft och bestämmelserna tas in i lagen om utsläppshandel.
Till ansökan om godkännande av en kontrollör ska fogas ett ackrediteringsbeslut från Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet med bilagor, av vilket framgår att sökanden uppfyller kraven enligt 79 §. Om det är fråga om en kontrollör som ackrediterats eller certifierats i någon annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska till ansökan fogas ett ackrediteringsbeslut eller certifieringsintyg från ackrediteringsenheten i staten i fråga, av vilket framgår att sökanden uppfyller kraven enligt 79 §. Av ackrediteringsbeslutet eller certifieringsintyget ska framgå vilka ackrediteringsområden som kontrollören har konstaterats vara behörig på.
81 §. Godkännande av kontrollör. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännande av kontrollör, om vilken myndighet som beslutar om godkännandet samt om krav på godkännande för kontrollörer som ackrediterats i ett annat EU-land. Uppgiften som kontrollör ska anses vara en offentlig förvaltningsuppgift. En registrerad juridisk person som fullgör en offentlig förvaltningsuppgift i Finland ska vara utsedd och godkänd för uppgiften av en myndighet, och en myndighet ska övervaka fullgörandet av uppgiften.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att i fråga om anläggningar godkänner Energimyndigheten och i fråga om rederier och luftfartygsoperatörer godkänner Transport- och kommunikationsverket en finsk sammanslutning eller stiftelse eller en del av en sådan som kontrollör, om det har visats att kraven enligt 79 § uppfylls i enlighet med lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005). Uppfyllelsen av kraven konstateras i ackrediteringsbeslutet, i vilket också de ackrediteringsområden fastställs inom vilka kontrollören har visat sig vara behörig att verifiera utsläppskällor.
En medlemsstat ska godkänna en kontrollör som ackrediterats i ett annat medlemsland och vars behörighet har kontrollerats av en annan medlemsstats ackrediteringsorgan som framgångsrikt genomgått kollegial granskning. Enligt det föreslagna 2 mom. ska en kontrollör som är ackrediterad i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet jämställas med en kontrollör som avses i 1 mom., om kontrollören är en sammanslutning eller stiftelse eller en del av en sådan och uppfyller kraven enligt 79 § och om förfarandet vid ackrediteringen motsvarar förfarandet enligt lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att av beslutet om godkännande av en kontrollör av handeln med utsläppsrätter för anläggningar och luftfart ska framgå de ackrediteringsområden inom vilka sökanden kan vara kontrollör. Beslutet om godkännande är i kraft tills vidare. Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket ska föra en offentlig förteckning över de kontrollörer som godkänts i Finland. I förhållande till den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart innebär förslaget att beslutet om godkännande av kontrollören är i kraft tills vidare, i stället för fem år som enligt gällande lag. Femårsperioden har baserat sig på femårsperioden för ackrediteringsbeslutet. Tidsbegränsningen har inte ansetts nödvändig. Fortsättningsvis ska kontrollören anmäla om förutsättningarna för godkännandet ändrat, såsom till exempel om beslutet om ackreditering inte längre är i kraft, och då ska den myndighet som fattat beslut om godkännandet ändra beslutet. Ändringens syfte är att minska antalet administrativa beslut som berör kontrollörens verksamhet.
82 §.Ändring av kontrollörens verksamhet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om ändring av kontrollörens verksamhet och om kontrollörens skyldighet att underrätta myndigheten om det.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en kontrollör till den myndighet som fattar beslut om godkännande av kontrollören anmäla alla sådana ändringar i sin verksamhet som kan inverka på villkoren för godkännandet. Anmälan ska göras omedelbart efter det att kontrollören fått kännedom om dem, dock senast inom sex månader från det att situationen förändrades. Sådana ändringar kan till exempel vara ändringar i kontrollörens organisation eller att viktiga sakkunniga lämnar kontrollörens tjänst.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan den myndighet som har fattat beslut om godkännande av en kontrollör ändra beslutet om godkännande av kontrollören utifrån de uppgifter som avses i 1 mom. Den myndighet som har fattat beslut om godkännande kan dessutom ändra beslutet i fråga om ackrediteringsområdet. På ändring av ackrediteringsområdet tillämpas vad som i 81 § föreskrivs om godkännande av kontrollör.
83 §.Kontrollör som ska användas. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om den kontrollör som ska användas samt om rätten för kontrollören att kontrollera de lokaler kontrollen gäller.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövaren, luftfartygsoperatören och rederiet vid verifieringen av utsläppsrapporten använda en kontrollör som har godkänts i Finland med stöd av denna lag.
Verksamhetsutövaren ska dessutom vid verifieringen av referensdatarapporter, datarapporter för nya deltagare och rapporter om årlig verksamhetsnivå, samt luftfartygsoperatören även vid verifieringen av annulleringen av Corsia-klimatkrediter, använda en kontrollör som uppfyller kraven enligt lagen. Det föreslagna momentet motsvarar kravet enligt den gällande lagen om utsläppshandel, men har kompletterats med en skyldighet för rederier samt med en skyldighet enligt Corsia-systemet.
84 §.Kontrollörens uppgifter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om kontrollörens uppgifter samt om andra skyldigheter som föreskrivs för skötseln av förvaltningsuppgifter.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en kontrollör utföra sina uppgifter med iakttagande av vad som föreskrivs i kommissionens verifieringsförordning, kommissionens övervakningsförordning, kommissionens förordning om gratis tilldelning av utsläppsrätter, kommissionens rättsakt om justering av gratis tilldelning av utsläppsrätter och MRV-förordningen och i denna lag samt vad som föreskrivs eller bestäms med stöd av denna lag.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska på dem som är anställda hos en kontrollör tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i 1 mom.
Enligt det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om skadeståndsansvar i skadeståndslagen (412/1974).
85 §. Platsbesök. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om platsbesök, om facilitering av dem, om verifiering utan platsbesök och om virtuella platsbesök. I fråga om sjötransporter kommer bestämmelser att ingå i författningar som utfärdas med stöd av MRV-förordningen.
Det föreslagna 1 mom. innebär att verksamhetsutövaren, luftfartygsoperatören och rederiet ska ge kontrollören tillträde till alla lokaler och utrymmen i verksamhetsutövarens, luftfartygsoperatörens eller rederiets besittning som inte är avsedda för boende av permanent natur och som är föremål för verifieringen samt lämna kontrollören alla uppgifter som behövs för verifieringen.
Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om en kontrollörs platsbesök under verifieringsprocessen i artikel 21 i kommissionens verifieringsförordning.
Enligt det föreslagna 3 mom. föreskrivs det i artikel 31 i kommissionens verifieringsförordning om ansökan om tillstånd för verifiering av en anläggnings utsläpp och årliga verksamhetsnivåer utan besök på plats samt om Energimyndighetens bedömning och om beslut om behovet av platsbesök. Ansökan ska göras på en av Energimyndigheten fastställd blankett senast den 31 oktober året före verifieringen.
Enligt det föreslagna 4 mom. finns bestämmelser om förutsättningarna för virtuella besök på plats och om den behöriga myndighetens tillstånd i kommissionens verifieringsförordning.
86 §. Verifieringsrapport. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om att kontrollören ska upprätta en verifieringsrapport, om kraven på den samt om bevaring av de uppgifter som använts för verifieringen.
Enligt det föreslagna 1 mom. har en kontrollör till uppgift att upprätta en verifieringsrapport om verifieringen av utsläppsrapporten, referensdatarapporten, datarapporten för ny deltagare och rapporten om årlig verksamhetsnivå. Kontrollören har till uppgift att i enlighet med artikel 13 i MRV-förordningen och de delegerade akter som antagits med stöd av den upprätta ett rederis verifieringsrapport om verifieringen av utsläppsrapporten och de aggregerade utsläppsuppgifterna på företagsnivå.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska av verifieringsrapporten för en anläggning eller luftfartygsoperatör framgå de omständigheter som är väsentliga med tanke på verifieringen i enlighet med kraven i kommissionens verifieringsförordning, och rapporten ska lämnas in på en blankett som godkänts av Energimyndigheten eller Transport- och kommunikationsverket.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska av verifieringsrapporten för och utlåtandet om ett rederi framgå de omständigheter som är väsentliga med tanke på verifieringen i enlighet med kraven i MRV-förordningen och rapporten ska lämnas in på en blankett som godkänts av Transport- och kommunikationsverket. Som en av Transport- och kommunikationsverket godkänd blankett anses utöver en formbunden blankett också andra sätt att lämna uppgifter som Transport- och kommunikationsverket godkänner.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska kontrollören bevara de uppgifter som avses i artikel 42 i kommissionens verifieringsförordning, verifieringsrapporten och den interna verifieringsdokumentationen i tio år från tidpunkten för utfärdandet av verifieringsrapporten.
87 §. Anmärkning, varning och återkallande av beslut om godkännande av kontrollör. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten för myndigheten att ingripa i en kontrollörs verksamhet samt om skälen till detta. Paragrafen motsvarar förfarandet vid försummelse av kontrollörens verksamhet enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan den myndighet som har godkänt en kontrollör ge kontrollören en anmärkning eller varning, om kontrollören inte uppfyller de krav som ställts upp för godkännande av en kontrollör eller handlar väsentligt i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kommissionens verifieringsförordning, MRV-förordningen eller villkoren i beslutet om godkännande.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan den myndighet som har godkänt kontrollören återkalla godkännandet, om det i kontrollörens verksamhet framkommit väsentliga och allvarliga brister eller försummelser och den anmärkning eller varning som getts kontrollören inte har lett till att bristerna eller försummelserna i verksamheten korrigerats inom den av myndigheten utsatta tidsfristen.
15 kap. Skyldighet att kompensera koldioxidutsläpp i Corsia-systemet
I det föreslagna 15 kap. föreskrivs det om skyldighet att kompensera koldioxidutsläpp i Corsia-systemet. Det föreslagna kapitlet är nytt i förhållande till den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, och det baserar sig på ändringar i direktivet.
88 §. Beräkning av kompensationskraven avseende utsläpp av koldioxid. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om fastställande av och information till den luftfartygsoperatör skyldigheterna berör om kompensationskraven avseende utsläpp av koldioxid enligt Corsia-systemet för internationell luftfart som hör till denna lags tillämpningsområde. Enligt det föreslagna 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket varje år i Corsia-systemet beräkna luftfartygsoperatörernas kompensationskrav avseende det föregående årets utsläpp av koldioxid i fråga om flygningar enligt kommissionens förordning som antagits med stöd av artikel 25a.3 i utsläppshandelsdirektivet och informera varje luftfartygsoperatör om beräkningen. Transport- och kommunikationsverket ska dessutom beräkna kompensationskraven för Corsia-systemets treårsperiod och informera varje luftfartygsoperatör om beräkningen senast den 30 november året efter utgången av treårsperioden. I kommissionens förordning som antagits med stöd av artikel 25a.3 i utsläppshandelsdirektivet förtecknas de stater utanför EES-området (utom Schweiz), som enligt kommissionens åsikt tillämpar Corsia-systemet på det sätt som avses i utsläppshandelsdirektivet. Corsia tillämpas på flygningar mellan de stater som ingår i förteckningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket vid beräkningen av kompensationskraven iaktta de bestämmelser om beräkningen av kraven som finns i de rättsakter som antagits med stöd av artikel 25a.7 och 25a.8 i utsläppshandelsdirektivet. De artiklarna ger kommissionen rätt att anta genomförandeförordningar i situationer när konkurrensen inom luftfarten kan snedvridas för att en stat utanför EES-området tillämpar Corsia med lindrigare villkor än vad som avses i utsläppshandelsdirektivet eller tillåter användning av andra klimatenheter än de som definieras i direktivet. I sådana situationer kan kommissionen bevilja luftfartygsoperatörer befrielse från kompensationskraven eller rätt att använda andra klimatenheter än de som avses i artikel 11a i direktivet.
89 §.Luftfartygsoperatörernas kompensationskrav avseende utsläpp av koldioxid. Enligt det föreslagna 1 mom. ska en luftfartygsoperatör som omfattas av tillämpningsområdet för Corsia-systemet annullera ett antal Corsia-klimatkrediter som motsvarar kompensationskraven i 88 §. Annulleringen ska göras senast den 31 januari det andra året efter utgången av Corsia-systemets treårsperiod. I enlighet med 88 § ska Transport- och kommunikationsverket varje år informera varje luftfartygsoperatör om kompensationskravet för föregående år, men luftfartygsoperatörerna är skyldiga att uppfylla kompensationskraven först efter treårsperioden enligt systemet. Ett antal klimatenheter som motsvarar kompensationskravet ska första gången annulleras senast den 31 januari 2025 för perioden 2021–2023, och följande gång senast den 31 januari 2028 för perioden 2024–2027.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska de Corsia-klimatkrediter som används för kompensationskraven uppfylla kraven i artikel 11a i utsläppshandelsdirektivet och i de rättsakter som antagits med stöd av den artikeln. Kraven på godkända klimatenheter enligt utsläppshandelsdirektivet motsvarar inte de kriterier som godkänts i ICAO, eftersom tilläggskrav som gäller enskilda projekt och de länder där projekten finns ställs upp i artikel 11a i direktivet.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska luftfartygsoperatören se till att annulleringen verifieras med hjälp av en godkänd kontrollör som avses i 83 § och lämna in en av kontrollören fastställd rapport om annulleringen till Transport- och kommunikationsverket inom tre månader från utgången av den tidsfrist som avses i 1 mom. Transport- och kommunikationsverket godkänner rapporten, om den uppfyller kraven i denna paragraf.
16 kap. Tillsyn och påföljder
I det föreslagna 16 kap. föreskrivs det om tillsyn och påföljder. Påföljderna kvarstår i motsvarande form som i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. Till påföljderna har fogats påföljder enligt utsläppshandelsdirektivet för sjötransporter, och dessutom har påföljderna uppdaterats för att motsvara ansvarsfördelningen mellan Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket.
90 §.Tillgång till information och rätt att utföra inspektioner. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om tillgång till information och rätt att utföra inspektioner.
Enligt det föreslagna 1 mom. har Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket trots sekretessbestämmelserna rätt att för tillsynen och för verkställigheten av denna lag få nödvändiga uppgifter ur datasystemet för miljövårdsinformation och av verksamhetsutövare, rederier, luftfartygsoperatörer och kontrollörer. Det föreslagna momentet motsvarar Energimyndighetens rätt att få uppgifter enligt den gällande lagen om utsläppshandel. Enligt den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart gäller Energimyndighetens och Transport- och kommunikationsverkets rätt att få uppgifter luftfartygsoperatörer och kontrollörer, och enligt förslaget utvidgas myndigheternas rätt att få uppgifter i någon mån.
Enligt det föreslagna 2 mom. har arbets- och näringsministeriet trots sekretessbestämmelserna rätt att av Energimyndigheten få de uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av denna lag och för uppföljningen av verkställigheten. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel har arbets- och näringsministeriets rätt att få uppgifter begränsats väsentligt. Rätten att få uppgifter enligt den gällande lagen följer det föreslagna 1 mom. Den föreslagna ändringen baserar sig på en förändring av arbets- och näringsministeriets uppgift, som innebär att ministeriet inte längre fattar några beslut med stöd av den föreslagna lagen utan enbart svarar för styrning och utveckling vid verkställigheten av lagen.
Enligt det föreslagna 3 mom. har kommunikationsministeriet trots sekretessbestämmelserna rätt att av Transport- och kommunikationsverket få de uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av denna lag och för uppföljningen av verkställigheten. I den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart ingår ingen motsvarande rätt att få uppgifter. Den föreslagna rätten att få uppgifter baserar sig på kommunikationsministeriets uppgift att svara för styrningen och utvecklingen av handeln med utsläppsrätter för sjötransporter och luftfart.
Enligt det föreslagna 4 mom. har Energimyndigheten trots sekretessbestämmelserna rätt att av de kontoinnehavare och de kontoombud som avses i kommissionens registerförordning utan ogrundat dröjsmål få de uppgifter och utredningar som myndigheten begär och som behövs för skötseln av uppgifterna enligt 7 kap. 1 § 4 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017). Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 5 mom. har Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de bestämmelser som utfärdats med stöd av den rätt att utföra inspektioner i lokaler och utrymmen som verksamhetsutövaren, rederiet eller luftfartygsoperatören besitter och som inte är avsedda för boende av permanent natur. Verksamhetsutövaren, rederiet och luftfartygsoperatören ska på begäran för den myndighet som utför inspektionen visa upp handlingar och datasystemsregistreringar och ordna tillträde till anordningar och utrustning som kan ha betydelse vid tillsynen över att denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. Den tjänsteman som utför inspektionen har rätt att avgiftsfritt ta kopior av de handlingar som ska granskas och utskrifter av de registreringar som finns i datasystem. Rätten att utföra inspektioner enligt det föreslagna 5 mom. motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
Enligt det föreslagna 6 mom. är kontrollörerna trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna varandra de uppgifter som behövs för samarbetet mellan dem och lämna Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket de uppgifter som behövs för tillsynen. Det föreslagna momentet motsvarar rätten att få uppgifter av en kontrollör enligt den gällande lagen om utsläppshandel.
91 §. Rätt att lämna ut information till myndigheter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om Energimyndighetens och Transport- och kommunikationsverkets rätt att lämna ut information till andra myndigheter. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna om utlämnande av information till myndigheter i den gällande lagen om utsläppshandel. I den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart finns ingen motsvarande paragraf. Paragrafen behöver utvidgas till att också omfatta Transport- och kommunikationsverket, eftersom myndighetsansvaret enligt den föreslagna lagen förutsätter motsvarande rätt att lämna ut uppgifter för skötseln de andra myndigheters uppgifter som nämns nedan.
Enligt den föreslagna paragrafen har Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut information till Finansinspektionen, Centralkriminalpolisen och Centralen för utredning av penningtvätt, Statistikcentralen och skattemyndigheten för skötseln av deras uppgifter.
92 §. Avgift för överskriden utsläppsrätt. I den föreskrivna paragrafen föreskrivs det om en avgift för överskriden utsläppsrätt som ska påföras vid underlåtelse att överlämna utsläppsrätter, samt om vilken myndighet som ska påföra avgiften.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten ålägga en verksamhetsutövare att till staten betala en avgift för överskriden utsläppsrätt, om verksamhetsutövaren inte senast den 30 september överlämnar ett antal utsläppsrätter som motsvarar verksamhetsutövarens utsläpp under det föregående kalenderåret. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel med undantag för det ändrade datumet, som baserar sig på en ändring i direktivet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket ålägga en luftfartygsoperatör eller ett rederi att till staten betala en avgift för överskriden utsläppsrätt, om luftfartygsoperatören eller rederiet inte senast den 30 september överlämnar ett antal utsläppsrätter som motsvarar luftfartygsoperatörens eller rederiets utsläpp under det föregående kalenderåret. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart med undantag för det ändrade datumet, som baserar sig på en ändring i direktivet.
Enligt det föreslagna 3 mom. är överskridningsavgiften 100 euro per ton koldioxidekvivalenter för vilket utsläppsrätter inte har överlämnats. Den avgift för överskriden utsläppsrätt som tillämpas på de utsläppsrätter som utfärdats den 1 januari 2013 eller därefter ska höjas i enlighet med förändringarna i det europeiska konsumentprisindexet. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart och baserar sig på överskridningsavgiftens belopp enligt direktivet.
93 §.Verkställande av överskridningsavgiften. Enligt den förslagna paragrafen är överskridningsavgiften direkt utsökbar. Om uttaget av den ska det föreskrivas i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Verkställandet av överskridningsavgiften sköts av Rättsregistercentralen. Det föreslagna momentet motsvarar bestämmelserna om verkställande av överskridningsavgiften i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
94 §. Övriga påföljder som gäller försummelse att överlämna utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om övriga påföljder som gäller försummelse att överlämna utsläppsrätter, som åläggs utöver den överskridningsavgift som förutsätts i utsläppshandelsdirektivet. Den föreslagna paragrafen motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska verksamhetsutövare, rederier och luftfartygsoperatörer överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de i 92 § 1 och 2 mom. avsedda utsläpp som överskrider de överlämnade utsläppsrätterna. Överlämnandet ska göras senast i samband med att utsläppsrätterna för följande år överlämnas. I fråga om överlämnande och annullering av utsläppsrätter följs bestämmelserna i 73 och 78 §. Enligt det föreslagna momentet preciseras skyldigheten att överlämna utsläppsrätter trots den överskridningsavgift som avses i 92 § samt sätts en ny tidsfrist ut för överlämnande av utsläppsrätter som inte överlämnats. Till övriga delar gäller kraven enligt lagen om utsläppshandel för överlämnandet av utsläppsrätter.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Energimyndigheten årligen offentliggöra uppgifter om de verksamhetsutövare som inte har överlämnat utsläppsrätter i enlighet med 73 §. Uppgifterna ska strykas i samband med det årliga offentliggörandet, om verksamhetsutövaren har överlämnat utsläppsrätterna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska Transport- och kommunikationsverket årligen offentliggöra uppgifter om de rederier och luftfartygsoperatörer som inte har överlämnat utsläppsrätter i enlighet med 73 och 75 §.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska Energimyndigheten kvitta de utsläppsrätter som finns på kontot för en verksamhetsutövare, ett rederi eller en luftfartygsoperatör som försatts i konkurs, om verksamhetsutövaren, rederiet, luftfartygsoperatören eller konkursboet inte senast den 30 september överlämnar ett antal utsläppsrätter som motsvarar utsläppen under det föregående kalenderåret eller kalenderåren före det, till den del det finns utsläppsrätter för kalenderåren i fråga som inte överlämnats. Från depåkontot kvittas i första hand ett antal utsläppsrätter som motsvarar de utsläpp som uppkommit efter konkursens början.
Enligt det föreslagna 5 mom. kan Energimyndigheten låta bli att kvitta de utsläppsrätter som under kalenderåret i fråga har registrerats på en verksamhetsutövares, ett rederis eller en luftfartygsoperatörs konto, om konkursboet fortsätter att bedriva verksamhetsutövarens, rederiets eller luftfartygsoperatörens verksamhet.
95 §. Förbud mot att överlåta utsläppsrätter. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om förbud mot att överlåta utsläppsrätter. I fråga om anläggningar motsvarar den föreslagna paragrafen gällande bestämmelser.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Energimyndigheten förbjuda en verksamhetsutövare och Transport- och kommunikationsverket ska förbjuda ett rederi eller en luftfartygsoperatör att överlåta utsläppsrätter, om verksamhetsutövaren, rederiet eller luftfartygsoperatören inte senast den 31 mars har lämnat in en verifierad rapport, som konstaterats vara tillfredsställande, om det föregående årets utsläpp. Det förbud som meddelas en verksamhetsutövare gäller en enskild anläggning. Förbudet gäller tills vidare, till dess att det föregående årets utsläppsmängd har beräknats på ett tillförlitligt sätt. Primärt aktualiseras utsläppshandelsmyndighetens bedömning av utsläppsmängden i en situation där ett fel förekommit enligt 35 §.
Enligt det föreslagna 2 mom. får den som försätts i konkurs inte överlåta utsläppsrätter från det konto som varit i den i konkurs försatta aktörens besittning förrän konkursboet eller den aktör som kommit i dess ställe har överlämnat ett antal icke-överlämnade utsläppsrätter som motsvarar utsläppen för tiden före konkursen och under konkurstiden.
Enligt det föreslagna 3 mom. kan myndigheten på ansökan av konkursboet bestämma att begränsningen av överlåtelse ska gälla endast de icke-överlämnade utsläppsrätterna för de föregående kalenderåren samt utsläpp som uppkommit under kalenderåret.
Enligt det föreslagna 4 mom. kan ett förbud mot överlåtelse gälla utsläppsrätter för att trygga återkrav av överskjutande utsläppsrätter som tilldelats gratis enligt 62 §. Ett förbud mot att överlåta utsläppsrätter som har meddelats i syfte att trygga ett återkrav kan gälla alla de utsläppsrätter som verksamhetsutövaren har på sitt depåkonto eller en del av dem.
96 §. Administrativt tvång. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om administrativt tvång. Paragrafen motsvarar bestämmelsen om administrativt tvång i den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan Energimyndigheten i fråga om verksamhetsutövare och Transport- och kommunikationsverket i fråga om luftfartygsoperatörer eller rederier ålägga den som bryter mot denna lag eller mot en bestämmelse som utfärdats med stöd av den att rätta till sin försummelse eller annars fullgöra sin skyldighet. Andra skyldigheter än skyldigheten att överlämna utsläppsrätter kan förenas med vite eller hot om att verksamheten avbryts helt eller delvis eller att en åtgärd som lämnats ogjord utförs på den försumliges bekostnad. Det föreslagna administrativa tvånget berör inte överlåtelse av utsläppsrätter, för vilket påföljden enligt utsläppshandelsdirektivet är överskridningsavgift, och i samband med den skjuts tidsfristen för överlämnande av utsläppsrätter fram till följande år. Det föreslagna administrativa tvånget berör andra försummelser, såsom försummelse av rapportering eller verifiering.
Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om vite, hot om avbrytande och hot om tvångsutförande i viteslagen (1113/1990).
97 §. Utsläppshandelsförseelse. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utsläppshandelsförseelse. I fråga om anläggningar motsvarar den föreslagna paragrafen den gällande lagen om utsläppshandel. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, med undantag för att tillämpningsområdet för utsläppshandelsförseelse utvidgas till att också omfatta skyldigheter enligt Corsia-systemet och byte av luftfartygsoperatör. I den föreslagna paragrafen ingår också en ny bestämmelse om vilka myndigheter som ska göra anmälan för förundersökning samt om grunderna för undantag från anmälningsskyldigheten.
När utsläppshandeln utvidgas till att också beröra sjötransporter kan bestämmelsen om utsläppshandelsförseelse också komma att tillämpas på aktörer inom sjöfarten, som uppfyller rekvisitet för förseelsen. Kriminaliseringen av förseelser som begås av aktörer inom sjöfarten är också motiverad för att genomföra sanktionsskyldigheten enligt utsläppshandelsdirektivet och för att säkerställa ett likvärdigt bemötande av aktörer inom olika sektorer. Merparten av rekvisiten enligt det föreslagna i 97 § 1 mom. blir dock inte aktuella inom sjöfarten, eftersom de substansskyldigheter som anges i paragrafen uteslutande berör andra sektorer. Sjötransporter berörs endast av den i 1 punkten nämnda skyldigheten enligt 21 § att ansöka om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp, den i 2 punkten nämnda skyldigheten enligt 38 § att anmäla byte av rederi, de i 4 punkten nämnda skyldigheterna enligt 31 § att övervaka utsläpp (31 § 1 mom.) och lämna in uppgifter (31 § 3 mom.), de i 4 punkten nämnda skyldigheter enligt 39 § som berör rederiers konkurs, den i 6 punkten nämnda skyldigheten enligt 86 § att upprätta en verifieringsrapport och den i 6 punkten nämnda skyldigheten enligt 90 § 5 mom. att på begäran visa upp de handlingar och datasystemregistreringar som nämns i den bestämmelsen. Enligt det föreslagna 1 mom. 1 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att ansöka om utsläppstillstånd enligt 26 § eller om godkännande av en plan för övervakning av utsläpp enligt 21 § eller av en standardiserad och förenklad plan för övervakning av utsläpp enligt 22 §. Jämfört med gällande lag har 1 punkten i fråga om utsläppstillstånd uppdaterats så att den motsvarar terminologin i lagförslaget och paragrafhänvisningen har uppdaterats; vidare har bestämmelsen preciserats i fråga om övervakningsplaner så att paragrafhänvisningar har tagits in för att specificera vad ansökningsskyldigheten gäller.
Enligt den föreslagna 2 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att göra en anmälan om ändring av utsläppstillstånd, upphörande av en anläggnings verksamhet eller byte av verksamhetsutövare, rederi eller luftfartygsoperatör eller anmäler felaktiga uppgifter. Det föreslås också bli straffbart att underlåta att anmäla att en anläggningsmiljötillstånd har upphört eller återkallats eller att lämna felaktiga uppgifter. Jämfört med gällande lag har paragrafhänvisningarna uppdaterats i 2 punkten. Dessutom utvidgas straffbarheten för brott mot anmälningsplikten i fråga om byte av verksamhetsutövare eller lämnandet av felaktiga uppgifter till att på samma sätt också gälla anmälan om byte av rederi och luftfartygsoperatör.
Enligt den föreslagna 3 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar in felaktiga uppgifter för beslut om gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt 50 och 51 §. Jämfört med gällande lag har 3 punkten preciserats genom att till den har fogats paragrafhänvisningar och ordalydelsen har preciserats. Det är viktigt att verksamhetsutövaren anmäler korrekta uppgifter såväl för det preliminära som för det slutliga beslutet om gratis tilldelning av utsläppsrätter. De utsläppsrätter som beviljas i det slutliga beslutet baserar sig på de uppgifter verksamhetsutövaren lämnar och som behövs för kommissionens NIMs-förfarande och för Energimyndighetens preliminära beslut. Dessutom använder kommissionen de antal utsläppsrätter som framgår av de preliminära besluten för att bedöma behovet av att exempelvis tillämpa en sektorsövergripande korrigeringsfaktor, som vid behov beaktas i det slutliga beslutet om tilldelning.
Enligt den föreslagna 4 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att lämna in en rapport eller anmälan enligt 55 § för minskning av antalet utsläppsrätter. Den föreslagna punktens innebörd motsvarar4 punkten i den gällande lagen i fråga om förfarandet för handelsperioden 2013–2020 enligt 33 §. Bestämmelsens syfte är att förtydliga och säkerställa att en minskning i en anläggnings produktion efter beslutet om gratis tilldelning eller andra korrekta uppgifter som leder till minskning av antalet utsläppsrätter för anläggningen anmäls till Energimyndigheten.
Enligt den föreslagna 5 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att upprätta en rapport enligt 31 § eller lämnar felaktiga uppgifter i rapporten eller försummar att lämna in en verifieringsrapport. I fall av konkurs är också konkursboet skyldigt att lämna in en verifierad separat rapport enligt 39 §. Att försumma att lämna in en sådan rapport och en verifierad rapport om den eller att lämna felaktiga uppgifter kriminaliseras, eftersom uppgifterna väsentligt påverkar till vilken del skyldigheten att lämna in utsläppsrätter anses höra till gäldenären eller konkursboet. Jämfört med gällande lag har bestämmelsen uppdaterats med nya paragrafhänvisningar, och samtidigt har textens ordalydelse förtydligats.
Enligt den föreslagna 6 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att visa upp handlingar och registreringar enligt 90 § 5 mom.
Enligt den föreslagna 7 punkten ska det betraktas som utsläppshandelsförseelse om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försummar att lämna uppgifter enligt 57 § om sammanslagning av anläggningar eller delning av en anläggning.
Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om påföljderna för försummelse av de övervaknings- och rapporteringsskyldigheter i fråga om sjöfart som avses i artiklarna 8–11, 11 a och 12 i MRV-förordningen i 13 kap. 3 § i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009). Enligt den paragrafen i miljöskyddslagen för sjöfarten kan den som bryter mot de övervaknings- och rapporteringsskyldigheten som nämns ovan för miljöskyddsförseelse i sjöfart dömas till böter.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska Energimyndigheten för förundersökning göra en anmälan om en i 1 mom. avsedd gärning eller försummelse som myndigheten observerat, när gärningen eller försummelsen hänför sig till en verksamhetsutövares skyldigheter enligt denna lag. Transport- och kommunikationsverket ska för förundersökning göra en anmälan om en i 1 och 2 mom. avsedd gärning eller försummelse som verket observerat, när gärningen eller försummelsen hänför sig till en luftfartygsoperatörs eller ett rederis skyldigheter enligt denna lag. Anmälan behöver dock inte göras, om gärningen med hänsyn till omständigheterna ska anses vara ringa och om inte allmänintresset ska anses kräva att åtal väcks. Det föreslagna momentet är nytt jämfört med gällande lagstiftning om utsläppshandel. Paragrafens syfte är för det första att förtydliga att myndigheten primärt är skyldig att anmäla förseelser enligt paragrafen som den upptäcker, samt för det andra att föreskriva om de förutsättningar under vilka en anmälan inte behöver göras. Syftet är också att förtydliga tillsynsmyndigheternas ansvar. En motsvarande bestämmelse om myndighetens anmälningsplikt finns också i 188 § i miljöskyddslagen.
98 §. Avvisningsbeslut för ett rederi. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om beslut om avvisning av fartyg. Ett avvisningsbeslut ska basera sig på utsläppshandelsdirektivet.
Enligt det föreslagna 1 mom. får Transport- och kommunikationsverket utfärda ett avvisningsbeslut för ett rederi, om rederiet under två eller flera på varandra följande rapporteringsperioder har underlåtit att uppfylla dess i 73 och 75 § stadgade skyldighet att överlämna utsläppsrätter och om andra verkställighetsåtgärder inte har lett till att kraven uppfylls. Enligt det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden ska Transport- och kommunikationsverket ge rederiet möjlighet att bli hört före avvisningsbeslutet utfärdas. Europeiska kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, övriga medlemsstater och den berörda flaggstaten ska underrättas om avvisningsbeslutet. Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart undanröja avvisningsbeslutet när rederiet har fullgjort de skyldigheter för vars tryggande beslutet utfärdades, det vill säga när rederiet har överlämnat utsläppsrätterna enligt lagen om utsläppshandel eller något annat medlemslands nationella lag genom vilken utsläppshandelsdirektivet har genomförts.
I 2 mom. föreskrivs det om villkoren för att Transport- och kommunikationsverket ska få låta bli att utfärda ett avvisningsbeslut. För att ett avvisningsbeslut inte ska utfärdas ska rederiet lägga fram ett giltigt skäl till att utsläppsrätter inte överlämnats. Vidare ska rederiet ha vidtagit sådana åtgärder för att rätta till situationen som Transport- och kommunikationsverket har godkänt, det vill säga det ska ha uppfyllt sin skyldighet att överlämna utsläppsrätter. I utsläppshandelsdirektivet anges inga motsvarande villkor, men enligt direktivet ska påföljderna vara proportionella. Momentets syfte är att precisera i vilka situationer Transport- och kommunikationsverket får låta bli att utfärda ett avvisningsbeslut.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om hur det ska förfaras med ett sådant rederis fartyg för vilket det utfärdats ett avvisningsbeslut. Transport- och kommunikationsverket ska vägra tillträde till alla finska hamnar för ett sådant rederis utländska fartyg för vilket det i Finland eller i ett annat EU-land har utfärdats ett avvisningsbeslut. Om ett fartyg hos ett rederi som meddelats ett avvisningsbeslut i Finland eller i något annat EU-land seglar under finsk flagg och anlöper en finsk hamn eller iakttas i en finsk hamn, ska Transport- och kommunikationsverket stoppa fartyget.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska ett avvisningsbeslut inte begränsa tillämpningen av internationella sjörättsliga regler för fartyg i nödsituationer.
99 §. Beslut om kvarhållande av fartyg. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om beslut om kvarhållande av fartyg. Ett beslut om kvarhållande ska basera sig på utsläppshandelsdirektivet. Ett beslut om kvarhållande avviker från ett beslut om avvisande så att ett beslut om kvarhållande föreläggs ett fartyg som seglar under finsk flagg och som befinner sig i en finsk hamn. Fartyget avvisas då inte, utan det bestäms att det ska hålla kvar.
Enligt det föreslagna 1 mom. får Transport- och kommunikationsverket utfärda ett beslut om kvarhållande för ett fartyg som befinner sig i en finsk hamn och som seglar under finsk flagg, om fartygets rederi under två eller flera på varandra följande rapporteringsperioder har underlåtit att uppfylla dess i 73 och 75 § stadgade skyldighet att överlämna utsläppsrätter och om andra verkställighetsåtgärder inte har lett till att kraven uppfylls. Enligt det förfarande som ska iakttas i förvaltningsärenden ska Transport- och kommunikationsverket ge rederiet möjlighet att bli hört före ett beslut om kvarhållande utfärdas. Europeiska kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och övriga medlemsstater ska underrättas om beslutet om kvarhållande. Transport- och kommunikationsverket ska omedelbart undanröja beslutet om kvarhållande när rederiet har fullgjort de skyldigheter för vars tryggande beslutet utfärdades, det vill säga när rederiet har överlämnat utsläppsrätterna enligt lagen om utsläppshandel eller något annat medlemslands nationella lag genom vilken utsläppshandelsdirektivet har genomförts.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om villkoren för att Transport- och kommunikationsverket ska få låta bli att utfärda ett beslut om kvarhållande. Villkoren är desamma som i fråga om avvisningsbeslut enligt 98 §.
Enligt det föreslagna 3 mom. är följderna av beslut om kvarhållande och avvisningsbeslut i praktiken desamma. Transport- och kommunikationsverket ska stoppa ett fartyg som seglar under finsk flagg och för vilket det har utfärdats ett beslut om kvarhållande. Transport- och kommunikationsverket ska vägra tillträde till alla finska hamnar för ett utländskt fartyg för vilket det i en annan medlemsstat har utfärdats ett beslut om kvarhållande.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska ett beslut om kvarhållande inte begränsa tillämpningen av internationella sjörättsliga regler för fartyg i nödsituationer.
100 §.Verksamhetsförbud för en luftfartygsoperatör. Enligt den föreslagna paragrafen får Transport- och kommunikationsverket begära att Europeiska kommissionen beslutar om ett verksamhetsförbud för en luftfartygsoperatör som inte iakttar kraven i 15 §, om andra verkställighetsåtgärder inte har lett till att kraven uppfylls. Den föreslagna paragrafens innehåll motsvarar den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
101 §.Myndigheternas avgiftsbelagda prestationer. Enligt den föreslagna paragrafen får myndigheterna ta ut en avgift för tillstånd, anmälningar, godkännanden och andra ärenden som omfattas av den föreslagna lagen. Bestämmelser om avgiftsbelagda prestationer och om de avgifter som ska tas ut för dem finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande lagen.
17 kap. Sökande av ändring och verkställande av beslut
I det föreslagna 17 kap. föreskrivs det om sökande av ändring och om verkställande av beslut. I fråga om sökande av ändring föreslås flera ändringar jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
102 §. Sökande av ändring. I den förslagna paragrafen föreskrivs det om sökande av ändring.
Enligt det föreslagna 1 mom. får omprövning begäras i ett beslut av en kontrollör. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Det föreslagna momentet motsvarar bestämmelsen om sökande av ändring i en kontrollörs beslut i den gällande lagen om utsläppshandel.
Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ändring i beslut enligt den föreslagna lagen söks hos förvaltningsdomstolen enligt allmän lag. Det föreslagna momentet avviker från den gällande lagen om utsläppshandel så att det inte föreslås att beslut om tilldelning av utsläppsrätter och om ändring av antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis enligt förslaget inte ska behandlas skyndsamt. Skyndsam behandling motiverades i tiden med att det låg i verksamhetsutövarnas intresse, när de beslut som nämns ovan fattades i ett och samma beslut som gällde alla verksamhetsutövare. Skyndsam behandling av besvären motiverades med tryggandet av flera verksamhetsutövares intressen. Enligt den gällande lagen, och också enligt den föreslagna lagen, fattas individuella beslut för varje verksamhetsutövare, och därför finns det inte längre någon grund för skyndsam behandling.
Enligt det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som utsläppshandelsmyndigheten har tagit ut för en offentligrättslig prestation i lagen om grunderna för avgifter till staten. Det föreslagna momentet motsvarar den gällande lagen om utsläppshandel.
103 §. Verkställighet av beslut. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om verkställighet av beslut.
Enligt den föreslagna paragrafen ska ett beslut som har fattats med stöd av 22, 24, 25, 29, 30, 37, 38, 51, 53, 54, 56, 59, 67, 69, 81, 82 och 95 § i denna lag och artikel 69 i kommissionens övervakningsförordning iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet som fattat beslutet eller förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Ett beslut som kommissionen har fattat med stöd av artikel 70 i övervakningsförordningen ska, då utsläppsmängden korrigeras nedåt i beslutet, iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet som fattat beslutet eller förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Enligt den föreslagna paragrafen är beslut om beviljande av förmåner för verksamhetsutövare, rederier och luftfartygsoperatörer samt beslut som främjar fullgörandet av utsläppshandelsskyldigheter vid rätt tidpunkt direkt verkställbara. Till dem hör beslut om godkännande och ändring av planer för övervakning, beslut om utsläppstillstånd och ändring av dem, beslut om byte av verksamhetsutövare, flygbolag eller luftfartsoperatör, beslut om godkännande av och ändringar i övervakningsmetodplanen, beslut om gratis tilldelning eller ändring i den samt beslut om godkännande av kontrollör och ändring av godkännandet i fråga om ackrediteringsområdet. Beslut om att avsluta eller avbryta registrering av utsläppsrätter och förbud mot överlåtelse av utsläppsrätter får också verkställas genast. Anläggningar som omfattas av utsläppshandeln och är berättigade till gratis tilldelning har rätt gratis tilldelning för den tid den hör till systemet. När en anläggning upphör med sin verksamhet, upphör också dess rätt till gratis tilldelade utsläppsrätter. Omedelbar verkställighet bidrar till att utsläppsrätter inte registreras utan orsak och gör det möjligt att avsluta registreringen vid en så korrekt tidpunkt som möjligt. Eftersom ett förbud mot överlåtelse av utsläppsrätter har karaktären av säkringsåtgärd, kan genomförandet av beslutet äventyras om det verkställs först sedan det vunnit laga kraft. Jämfört med den gällande lagen om utsläppshandel stryks bestämmelsen om verkställighet av beslut om utsläppsrätter som tilldelas gratis och deras antal, enligt vilken förvaltningsdomstolen inte får förbjuda eller avbryta verkställigheten eller bestämma något annat i fråga om verkställigheten. Förbudet som ingår i den gällande lagen om utsläppshandel baserade sig på ett förfarande där gratis tilldelade utsläppsrätter årligen tilldelades genom ett beslut som gällde alla verksamhetsutövare. Avbrytande av verkställigheten av beslutet hade då hindrat andra verksamhetsutövare än den som sökt ändring från att få sina gratis tilldelade utsläppsrätter. Förfarandet har avskaffats, och därför har också bestämmelsen om verkställighet av beslut uppdaterats. Bestämmelsen om verkställighet av beslut har ändrats i förhållande till den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart. Enligt den gällande lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart ska alla beslut av Energimyndigheten och Transport- och kommunikationsverket tillämpas direkt, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
18 kap. Ikraftträdandebestämmelser
I det föreslagna 18 kap. föreskrivs det om den föreslagna lagens ikraftträdande, om tillämplig lag i fråga om myndighetsbeslut som meddelats med stöd av den lag som föreslås upphävas samt om övergångsbestämmelser som gäller förordningar.
104 §. Ikraftträdande. Enligt det föreslagna 1 mom. träder lagen i kraft den 1 januari 2024. Ikraftträdandet motsvarar tidsfristen för genomförande av utsläppshandelsdirektivet. Enligt det föreslagna 2 mom. upphävs den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart.
105 §.Myndighetsbeslut som meddelats med stöd av den upphävda lagen. Enligt det föreslagna 1 mom. ska ett myndighetsbeslut eller myndighetstillstånd som meddelats med stöd av de upphävda lagarna och som gäller när denna lag träder i kraft iakttas. De förvaltningsbeslut Energimyndigheten fattat med stöd av den upphävda lagen om utsläppshandel, till exempel om utsläppstillstånd och godkännande av planer för övervakning av utsläpp, ska iakttas efter den nya lagens ikraftträdande. Likaså ska förvaltningsbeslut som Transport- och kommunikationsverket fattat med stöd av den upphävda lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart, till exempel om godkännande av planer för övervakning av utsläpp, iakttas.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska beslut som meddelats med stöd av 4, 5 och 7 kap. i den upphävda lagen behandlas och avgörs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. De beslut som nämns ovan berör gratis tilldelade utsläppsrätter under tilldelningsperioden 2013–2020 samt tillämpningen av projektenheter under samma tilldelningsperiod.
106 §. Anhängiga ärenden. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om behandling av förvaltningsärenden som är anhängiga när lagen träder i kraft. Enligt 1 mom. ska ärenden som gäller en anläggning som deltar i utsläppshandeln, och till exempel en ansökan om ändring av dess plan för övervakning av utsläpp, avgöras i enlighet med den upphävda lagen. Därmed kan alla ansökningar som berör anläggningar som redan deltar och som blivit anhängiga före denna lag trätt i kraft behandlas likvärdigt trots att en del av besluten hinner fattas under 2024. Ärenden som berör nya anläggningar som hör till tillämpningsområdet för utsläppshandeln ska avgöras enligt denna lag. I praktiken ansöker till exempel nya anläggningar om utsläppstillstånd och om godkännande av planer för övervakning redan under 2023 för att de ska kunna inleda verksamheten enligt planen för övervakning genast sedan lagen trätt i kraft.
Enligt 2 mom. ska den nya lagen tillämpas också på sådana ärenden som är anhängiga när lagen träder i kraft, som fullföljdsdomstolen senare återförvisar för att behandlas på nytt i sin helhet. Om ett återförvisningen gäller ett beslut som fattats med stöd av 4, 5 eller 7 kap. i lagen, behandlas och avgörs det dock i enlighet med de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande.
107 §. Övergångsbestämmelse som gäller vissa förordningar. I den föreslagna paragrafen finns en övergångsbestämmelse som gäller vissa förordningar. Enligt den föreslagna paragrafen förblir följande författningar som utfärdats med stöd av den upphävda lagen i kraft: arbets- och näringsministeriets förordning om förenklad riskbedömning av standardiserade och förenklade planer för övervakning av utsläpp (80/2021), arbets- och näringsministeriets förordning om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp vid anläggningar (759/2020), arbets- och näringsministeriets förordning om övervakning av uppgifterna om utsläppsrätter som tilldelas gratis under handelsperioden 2021–2030 (1079/2019), och statsrådets förordning om ansökan om utsläppsrätter som tilldelas gratis till befintliga anläggningar i utsläppshandeln för handelsperioden 2021–2030 (359/2019). Förslaget innebär att de övriga förordningar som utfärdats med stöd av den gällande lagen om utsläppshandel och lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart upphävs.