4.1
De viktigaste förslagen
I propositionen föreslås att arrendeinkomster som erhållits för markområden som hör till en gårdsbruksenhet ska överföras från jordbrukets förvärvskälla till att beskattas som kapitalinkomst enligt inkomstskattelagen. Ändringen gäller arrendeinkomster av åker och skog. Det är motiverat att arrendeinkomster av skog beskattas som kapitalinkomster i enlighet med inkomstskattelagen, eftersom inkomster av skogsbruk också i övrigt beskattas i enlighet med inkomstskattelagen och huvudsakligen som kapitalinkomst (med undantag för värdet av leveransarbete). När det gäller jordbruksmark, såsom åkrar, är det motiverat att beskatta arrendeinkomster i enlighet med inkomstskattelagen i synnerhet när utarrenderingen inte hänför sig till jordbruk som den skattskyldige bedriver. Så är fallet till exempel när den skattskyldige har upphört med att bedriva jordbruk eller aldrig har bedrivit jordbruk. I situationer där utarrenderingen tydligt är kopplad till det jordbruk som den skattskyldige annars bedriver, skulle det kunna vara motiverat att beskatta arrendeinkomsten från jordbruksmarken som inkomst av jordbruket. För tydlighetens skull föreslås det dock i propositionen att också alla inkomster av utarrendering av jordbruksmark ska beskattas i enlighet med inkomstskattelagen. På så sätt kan onödiga gränsdragningar i enskilda fall undvikas i beskattningen och alla inkomster av utarrendering av jordbruksmark beskattas på samma sätt.
Hyresinkomster för byggnader och konstruktioner på gårdsbruksenheter ska fortsättningsvis kvarstår i jordbrukets förvärvskälla. Ändringen gäller inte byggnader och konstruktioner eftersom avlägsnande av dem från jordbrukets förvärvskälla också skulle påverka deras beskattningsvärde i fastighetsbeskattningen. Dessutom skulle det i vissa situationer kunna vara svårt att fastställa bland annat anskaffningsutgifterna för byggnader, i synnerhet när jordbruk har bedrivits som en sammanslutning eller gemensamt av makar. Av dessa praktiska skäl har ändringen begränsats till att gälla endast utarrendering av markområden. Det är motiverat att arrendeinkomster av byggplatser för byggnader och konstruktioner inom jordbruket beskattas på motsvarande sätt i jordbrukets förvärvskälla som hyresinkomsterna för själva byggnaderna och konstruktionerna. Det föreslås att 5 § 1 mom. 9 punkten i inkomstskattelagen för gårdsbruk ändras så att endast arrenden, hyror och motsvarande ersättningar som erhållits för byggnader och konstruktioner på en gårdsbruksenhet är skattepliktiga inkomster av jordbruket enligt den punkten. Dessutom föreslås det att ett nytt 2 mom. fogas till 21 § i den lagen. Enligt momentet ska andra arrende- och hyresinkomster som erhållits för en gårdsbruksenhet eller en del av den än de som avses i 5 § 1 mom. 9 punkten beskattas enligt inkomstskattelagen, det vill säga i praktiken som kapitalinkomst.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till 32 § i inkomstskattelagen. I momentet föreskrivs att arrende, hyra och därmed jämförbara ersättningar som erhållits för ett markområde som hör till en gårdsbruksenhet utgör kapitalinkomst. Det nya 2 mom. gäller inte byggplatser för gårdsbruksenhetens byggnader och konstruktioner, på vilka den föreslagna 5 § 1 mom. 9 punkten i inkomstskattelagen för gårdsbruk tillämpas. Vissa samfund som bedriver jordbruk, exempelvis aktiebolag, har inte längre inkomst från en personlig förvärvskälla, så för dessa skattskyldiga överförs beskattningen av hyres- och arrendeinkomster från jordbrukets förvärvskälla till näringsverksamhetens förvärvskälla.
När inkomster från utarrendering av markområden beskattas i enlighet med inkomstskattelagen, bestäms också avdragsgillheten för utgifter som hänför sig till det utarrenderade markområdet i enlighet med inkomstskattelagen. Enligt 54 § i inkomstskattelagen har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av de utgifter som han har haft för att förvärva eller bibehålla dem. Med stöd av 114 § inkomstskattelagen ska anskaffningsutgifterna för byggnader, maskiner och inventarier samt patent och andra sådana nyttigheter vilka har använts vid den skattskyldiges inkomstförvärv dras av som årliga avskrivningar, varvid i tillämpliga delar iakttas lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Till följd av den föreslagna ändringen ska till exempel utgifterna för anskaffning och grundlig förbättring av täckdiken på utarrenderad åker i fortsättningen dras av som linjära avskrivningar enligt 39 § i näringsskattelagen under nyttighetens ekonomiska brukstid i stället för som utgiftsrestavskrivningar på 20 procent enligt 10 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk. Vid en övergång från utgiftsrestavskrivningar till linjära avskrivningar beräknas nyttighetens ekonomiska brukstid från tidpunkten för ibruktagandet. Om den ekonomiska brukstiden exempelvis är 20 år och det under de 5 första åren har gjorts utgiftsrestavskrivningar ska den återstående utgiftsresten, vid en övergång därefter till linjära avskrivningar, periodiseras som linjära avskrivningar på 15 år.
Propositionens förhållande till beräkningen av jordbrukets nettoförmögenhet, företagaravdraget och bestämmelserna om skattefrihet vid generationsväxlingsöverlåtelser
Eftersom arrendeinkomsten av gårdsbruksenhetens markområden, med undantag för eventuell arrendeinkomst av byggplatser för byggnader och konstruktioner, i fortsättningen inte längre ska utgöra inkomst av jordbruket, är det med tanke på skattesystemets enhetlighet motiverat att utarrenderade markområden inte längre räknas in i jordbrukstillgångarna vid beräkningen av jordbrukets nettoförmögenhet. Skatteförvaltningen räknar för närvarande på tjänstens vägnar ut beskattningsvärdet för jordbruksmark utifrån registrerade uppgifter om gårdsbruksenhetens fastigheter för alla skattskyldiga som äger jordbruksmark. Denna summauppgift om de arealbaserade tillgångarna används vid sidan av de övriga förmögenhets- och skulduppgifter som den skattskyldige uppgett som grund för beräkningen av jordbrukets nettoförmögenhet. Skatteförvaltningen har dock inga uppgifter om arrendesituationen för de skattskyldigas jordbruksmark på åkerskiftesnivå, åkernivå eller fastighetsnivå. Av denna anledning kan Skatteförvaltningen i fortsättningen inte på tjänstens vägnar vid beräkningen av nettoförmögenheten inkludera beskattningsvärdet endast i fråga om de åkrar som är i den skattskyldiges eget bruk. Värdet av jordbruksmark beräknas på basis av de genomsnittliga kommunvisa avkastningsvärdena, och att beräkna värdena manuellt för skattedeklarationen skulle innebära en betydande administrativ börda för många skattskyldiga. Man skulle kunna försöka lösa problemet genom att värdet av den jordbruksmark som räknas till jordbrukstillgångarna och av den utarrenderade jordbruksmark som inte räknas till jordbrukstillgångarna skulle fastställas proportionellt. Till jordbrukstillgångarna skulle då inte räknas den relativa del av värdet av den skattskyldiges all jordbruksmark som motsvarar förhållandet mellan arealen av den jordbruksmark som varit utarrenderad under skatteåret och arealen av den skattskyldiges sammanlagda jordbruksmark. Då skulle den skattskyldige endast uppge arealen av den jordbruksmark som varit utarrenderad, och Skatteförvaltningen skulle på basis av denna uppgift kunna beräkna beskattningsvärdena för jordbruksmarken på samma sätt som hittills. Denna lösning skulle dock inte i materiellt hänseende leda till rätt slutresultat och skulle medföra administrativ börda för såväl de skattskyldiga som Skatteförvaltningen. Om utarrenderad jordbruksmark inte exkluderas från jordbrukets nettoförmögenhet, skulle den öka jordbrukets nettoförmögenhet för dessa jordbruksidkare, vilket skulle innebära att en större del av jordbruksidkarnas inkomster än normalt beskattas som kapitalinkomster i stället för som förvärvsinkomster. Saken är dock av rätt liten betydelse, eftersom jordbruksmarker vanligen börjar arrenderas ut i det skedet då den egna jordbruksverksamheten har upphört. Utifrån beskattningsuppgifterna för 2022 uppskattas den totala nyttan för jordbruksidkarna (minskningen av skatteintäkterna) på grund av denna högre nettoförmögenhet vara endast cirka 200 000 euro. När man i helhetsbedömningen beaktar det faktum att också den ovan beskrivna proportionella nettoförmögenhetslösningen medför en ökad administrativ börda samt ärendets ringa betydelse såväl i praktiken som med tanke på konsekvenserna för skatteintäkterna, anses det mest motiverade alternativet vara att inte föreslå ändringar i beräkningen av jordbrukets nettoförmögenhet i fråga om jordbruksmark som arrenderats ut. Också dessa jordbruksmarker räknas således som en del av jordbrukets nettoförmögenhet på samma sätt som tidigare, och i propositionen föreslås således inga ändringar i den tidigare rätts- och beskattningspraxis som gäller detta.
När förvärvskällan byts räknas hyres- eller arrendeinkomsten inte längre med i beräkningsgrunden för företagaravdraget.
Bytet av förvärvskälla inverkar inte i praktiken på tillämpningen av bestämmelsen om skattefrihet vid generationsväxling enligt 48 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen. I rättspraxis har det i avgörandet HFD 2010:25 ansetts att åkrar som arrenderats ut under nästan tio års tid efter upphörandet med det egna gårdsbruket fortfarande kunde överlåtas som generationsväxlingsöverlåtelse enligt 48 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen. I avgörandet konstateras att bestämmelsen inte förutsätter att överlåtaren strax före överlåtelsen aktivt ska bedriva gårdsbruk. Eftersom bestämmelsen emellertid förutsätter att föremålet för överlåtelsen är egendom som hör till den skattskyldiges jordbruk, är det klart att om den skattskyldige har förvärvat egendomen för att hyra eller arrendera ut den utan att alls använda egendomen i det jordbruk som han eller hon själv bedriver, kan bestämmelsen inte tillämpas på överlåtelsen av egendomen i fråga. Syftet med förslaget är således inte att ändra den rätts- och beskattningspraxis som tidigare uppstått vid tillämpningen av bestämmelsen om generationsväxling och avsikten är att den rätts- och beskattningspraxis som uppstått fortfarande ska kunna tillämpas trots att hyres- och arrendeinkomsterna i fortsättningen beskattas i förvärvskällan för annan verksamhet i stället för i jordbrukets förvärvskälla.
Den föreslagna ändringen påverkar inte heller tillämpningen av 55 § i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940). Om villkoren för en lättnad uppfylls på motsvarande sätt som enligt etablerad rätts- och beskattningspraxis, tillämpas bestämmelsens 2 mom. på gårdsbruksenhetens jordbruksmark som en post som hör till jordbrukets nettoförmögenhet, även om arrendeinkomsterna inte längre beskattas i jordbrukets förvärvskälla.
4.2
De huvudsakliga konsekvenserna
4.2.1
Konsekvenser för skatteintäkterna
Konsekvenserna av den ändring som gäller jordbrukets hyres- och arrendeinkomster har bedömts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen HVSR, som upprätthålls av Skatteförvaltningen. Kalkylen är förenad med betydande osäkerhet eftersom hyres- eller arrendeinkomster eller kostnader i samband med uthyrning eller utarrendering inte redovisas som en separat punkt i skattedeklarationen för jordbruk. Beloppet av hyres- och arrendeinkomsterna bedöms däremot utifrån andra uppgifter i skattedeklarationen samt genom att använda olika antaganden. Mängden utarrenderade åkrar samt beloppen av inkomst av åkerarrende har dessutom bedömts utifrån Naturresursinstitutets jordbruksstatistik. Därefter har man genom att jämföra beskattningsuppgifter gjort en uppskattning av arrendeinkomsterna av skog. På basis av detta har man i kalkylen använt ett grovt antagande om att jordbruksidkarnas och jordbrukssammanslutningarnas arrendeinkomster av åkrar och skog är sammanlagt cirka 150 miljoner euro per år. Därefter har kalkylen gjorts på nivån för en enskild skattskyldig.
Ändringen ökar skatteintäkterna i sin helhet med 2 miljoner euro. Ändringen ökar statens skatteintäkter med cirka 12 miljoner euro och minskar kommunernas skatteintäkter med cirka 8 miljoner euro, församlingarnas med cirka en miljon euro och Folkpensionsanstaltens med cirka en miljon euro.
4.2.2
Konsekvenser för investeringar och miljön
En betydande andel av de inkomster som vid ändringen blir kapitalinkomster bedöms vara arrendeinkomster av åkrar som brukas. En mindre men i framtiden sannolikt ökande andel av dessa inkomster består av arrende och ersättningar som betalas av vindkraftsbolagen. Ändringen kan till denna del bedömas hänföra sig till föresatsen att stärka en gynnsam miljö för investeringar i vindkraft i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering. Ändringen bedöms dock inte direkt i avsevärd grad öka vindkraftsinvesteringarna. Den föreslagna ändringen bedöms därför inte heller ha några betydande direkta miljökonsekvenser.
4.2.3
Konsekvenser för de skattskyldiga
Eftersom hyres- och arrendeinkomster efter ändringen i sin helhet betraktas som kapitalinkomster minskar ändringen i viss mån de skattepliktiga förvärvsinkomsterna och ökar kapitalinkomsterna. Eftersom beskattningen av förvärvsinkomster beroende på inkomsternas storlek kan vara lättare eller stramare än beskattningen av kapitalinkomster, gäller ändringen olika skattskyldiga i viss mån på olika sätt.
På grund av osäkerhetsfaktorer och antaganden som hänför sig till konsekvenskalkylen kan kalkylens konsekvenser inte granskas på nivån för en enskild skattskyldig i fråga om alla skattskyldiga. Det kan bedömas att en mindre del av de skattskyldiga vars beskattning ändras är sådana som aktivt bedriver jordbruk. I fråga om dessa skattskyldiga beräknas ändringen i sin helhet lindra beskattningen något.
Det identifierades cirka 45 000 sådana skattskyldiga som inte aktivt bedöms bedriva jordbruk, men vars beskattning ändras. I fråga om dessa skattskyldiga skärps beskattningen med sammanlagt cirka 2,5 miljoner euro. När man granskar dessa skattskyldiga enligt inkomsttagargrupp (enligt socioekonomisk ställning) skärps beskattningen av dödsbon med cirka 2,5 miljoner euro och beskattningen av pensionärer med cirka 0,3 miljoner euro samt lindras beskattningen av löntagare med cirka 1,1 miljoner euro och skärps beskattningen av övriga inkomsttagare med sammanlagt cirka 0,8 miljoner euro. Betraktat enligt inkomstklass i fråga om skattskyldiga som inte aktivt bedriver jordbruk, skärps beskattningen för låginkomsttagare och lindras för höginkomsttagare. Detta kan bedömas bero på att beskattningen av små förvärvsinkomster är lättare än beskattningen av kapitalinkomster, medan beskattningen av stora förvärvsinkomster är stramare. En betydande del av dem vars beskattning skärps är dock dödsbon vars inkomst är lättbeskattad.
Ändringen bedöms minska den administrativa börda som inlämnandet av skattedeklaration innebär i synnerhet för sådana skattskyldiga som inte har annan inkomst som beskattas som inkomst av jordbruket än inkomst av utarrendering av åker eller skog. Största delen av dessa bedöms vara privatpersoner. I fortsättningen ska dessa skattskyldiga inte lämna någon separat skattedeklaration för jordbruk. Ändringen kan emellertid i fortsättningen förutsätta att vissa jordbruksidkare lämnar närmare uppgifter om egendom som hyrts eller arrenderats ut, vilket i någon mån kan bedömas öka den administrativa bördan för dessa skattskyldiga. Antalet sådana skattskyldiga beräknas vara litet. På det hela taget bedöms konsekvenserna för de skattskyldigas administrativa börda vara små.
4.2.4
Konsekvenser för myndigheternas verksamhet
Ändringsförslaget bedöms ha smärre konsekvenser för Skatteförvaltningens verksamhet, exempelvis för anvisningar för kunder och tjänstemän samt datasystem. Efter att ändringen trätt i kraft bedöms kundernas behov av rådgivning temporärt öka. Enligt Skatteförvaltningens uppskattning kommer de kostnader av engångsnatur som ändringarna i datasystemen medför att uppgå till cirka 150 000–225 000 euro. Upprätthållandet av ändringarna medför också små årliga kostnader.
4.2.5
Kompensation av konsekvensen för skatteintäkterna
I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering kompenseras kommunerna för skatteintäktseffekterna av de ändringar som görs i skattegrunderna. De ändringar som föreslås i denna proposition minskar kommunernas kommunalskatteinkomster med sammanlagt 8 miljoner euro. Ändringen av skatteinkomsterna kompenseras via statsandelssystemet.