2.1.1  Förändringar i omgivningen

De viktigaste förändringsfaktorerna som påverkar den arbetsföra befolkningens framtida kompetensbehov är globaliseringen, tekniska förändringar och förändringar i befolkningens åldersstruktur. Den tekniska utvecklingen förändrar medborgarnas vardag och arbete. Arbetsuppgifter försvinner, och i deras ställe uppstår jobb för vilka det för det mesta krävs kompetens på högskolenivå. Enbart grundskolan räcker inte längre till för att få sysselsättning. Nya former av egenföretagande ökar, och utmanar på många sätt verksamhetsmodellerna inom det traditionella arbetslivet. Befolkningsutvecklingen förutsätter bland annat ökad invandring och att äldre personers kunnande utnyttjas bättre. 

Den ekonomiska strukturomvandlingen påskyndas av coronapandemin. Om befolkningens kompetens inte motsvarar arbetslivets nya krav, kan tillväxtbranschernas potential som förnyare av arbetsmarknaden och drivkraft för ekonomin inte utnyttjas. I ju mindre grad övergången från ett jobb till ett annat går via perioder av arbetslöshet, desto bättre är det för både individen och samhället. Utan kontrollerade kompetenssatsningar förväntas bristen på kompetent arbetskraft bromsa upp en förnyelse av ekonomin, samtidigt som arbetslösheten bland lågutbildade förvärras. 

Finlands satsningar på vuxenutbildning samt den vuxna befolkningens kompetens och deltagande i arbetslivet är på god nivå. Emellertid anhopas kompetens och deltagande hos en del personer, medan hundratusentals fortfarande har bristfälliga grundläggande färdigheter. Högt utbildade och personer som har en god ställning på arbetsmarknaden deltar betydligt mer i vuxenutbildning än lågavlönade och personer med svag grundutbildning. Skillnaderna i deltagande har knappt minskat trots att olika åtgärder har vidtagits. Efterfrågan på utbildning för personer i arbetsför ålder är klart inriktad på utbildning som leder till examen vid högskolor och andra läroanstalter. 

Nuläget för kontinuerligt lärande, dess utmaningar och ändringsbehov beskrivs närmare i statsrådets publikation om riktlinjerna för den parlamentariska reformen av kontinuerligt lärande. 

2.1.2  Former för kompetensutveckling som stöder kontinuerligt lärande

I fråga om utbildningsutbudet samt rådgivnings- och vägledningstjänsterna för personer i arbetsför ålder är de viktigaste aktörerna de läroanstalter, högskolor och andra organisationer som ordnar utbildnings-, handledning - och sysselsättningstjänster samt närings-, trafik- och miljöcentralerna (nedan NTM-centralerna), arbets- och näringsförvaltningstjänsterna (nedan arbets- och näringstjänsterna) samt Utbildningsstyrelsen. 

Till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde hör grundläggande utbildning, gymnasieutbildning, yrkesutbildning, högskolorna samt fritt bildningsarbete och grundläggande konstundervisning. Personer i arbetsför ålder kan söka sig till alla dessa utbildningsformer, och inom en del av dem ordnas därtill utbildningshelheter som är särskilt skräddarsydda för vuxna. Undervisnings- och kulturministeriet ansvarar också för arbetskraftsutbildning som leder till examen. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för arbetskraftsutbildning som inte leder till examen. Med stöd av en temporär ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (1139/2020) kan arbetskraftsmyndigheterna dock fram till den 30 juni 2022 under vissa förutsättningar även anskaffa studier som leder till högskoleexamen som arbetskraftsutbildning. Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för en stor del av förmånerna under utbildningens gång för personer i arbetsför ålder, såsom vuxenutbildningsstödet. 

I budgeten för 2021 riktades cirka 525 miljoner euro särskilt till utbildningsutbudet för personer i arbetsför ålder. År 2020 deltog cirka 4 000—5 000 studerande i den grundläggande utbildningen för vuxna, inom den grundläggande utbildningen avlades cirka 15 000 kurser i ämnesstudier, i gymnasieutbildning för vuxna fanns cirka 6 500 studerande och inom gymnasiets ämnesstudier avlades cirka 9 300 kurser. Inom den öppna yrkeshögskolan deltog cirka 74 400, inom det öppna universitetet cirka 114 600 och inom specialiseringsutbildning cirka 1 500 personer. Vid medborgarinstituten genomfördes sammanlagt över 2 026 000 undervisningstimmar, vid folkhögskolorna över 224 400 studerandeveckor, vid studiecentralerna cirka 215 900 undervisningstimmar och vid sommaruniversiteten cirka 91 500 undervisningstimmar. Inom yrkesinriktad arbetskraftsutbildning som leder till examen fanns cirka 13 200 studerande och cirka 31 900 studerande inledde arbetskraftsutbildning som inte leder till examen. 

Dessutom deltar personer i arbetsför ålder i yrkesutbildning eller i högskolornas examensutbildning. I statsbudgeten för 2021 riktades sammanlagt över 3,16 miljarder euro till dessa utbildningar. Anordnarna av yrkesutbildning, yrkeshögskolorna och universiteten beslutar själva om den interna allokeringen av den erhållna finansieringen, så det finns inga tillgängliga uppgifter om allokeringen av finansieringen till personer i arbetsför ålder. Enligt de senaste uppgifterna i informationsresursen Koski, som administreras av Utbildningsstyrelsen, fanns det år 2020 sammanlagt cirka 315 000 studerande inom yrkesutbildning (inklusive utbildning som handleder för yrkesutbildning och annan yrkesutbildning), varav över 21 100 inom arbetskraftsutbildning. Av alla studerande var 53 procent över 25 år gamla. Enligt uppgifter från undervisningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen fanns det sammanlagt över 147 000 studerande i yrkeshögskolornas examensutbildningar år 2020, av vilka 36 procent var över 30 år gamla. År 2020 fanns det sammanlagt cirka 137 000 studerande inom universitetens lägre och högre högskoleexamensutbildning, av vilka 27 procent var över 30 år gamla. 

En närmare beskrivning av det nuvarande systemet för kontinuerligt lärande finns i det bakgrundsmaterial som publicerats på projektsidorna för reformen av det kontinuerliga lärandet Undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet (2020). Det nuvarande servicesystemet för kontinuerligt lärande: Utbildningsformer avsedda för vuxna i utbildningssystemet och arbetskraftsutbildning, utkomst under studierna och beskattning av kostnaderna för utbildningen. Bakgrundsmaterial för riktlinjerna för den parlamentariska reformen av kontinuerligt lärande. . 

2.1.3  Kompetenstjänsternas struktur

De offentligt finansierade kompetenstjänsterna för befolkningen i arbetsför ålder har en decentraliserad struktur som bestämts enligt förvaltningsområde. Kompetenstjänster som lämpar sig för den vuxna befolkningen i arbetsför ålder och som man kan söka sig till med utgångspunkt i sina egna behov och målsättningar ordnas i stor utsträckning av anordnare av yrkesutbildning, aktörer inom det fria bildningsarbetet och högskolorna. Närings-, trafik- och miljöcentralerna skaffar i första hand sådana tjänster för kompetensutveckling för arbetslösa som syftar till sysselsättning, och besluten om inledande av utbildning fattas i samarbete med arbets- och näringsbyrån. Inom frivillig utbildning för arbetslösa utnyttjas utbudet av utbildningsorganisationer som står under offentlig tillsyn och den basfinansiering som anvisats dem via undervisnings- och kulturministeriet. 

Den decentraliserade servicestrukturen har erbjudit alla möjlighet att individuellt söka sig till den utbildning som står till buds när det varit ändamålsenligt med tanke på de egna målen och möjligheterna eller när det har avtalats om detta tillsammans med arbets- och näringsbyrån. I det decentraliserade systemet har man dock inte lyckats skapa en helhetsbild av kompetensbehoven hos befolkningen i arbetsför ålder, och arbetslivet har inte heller lyckats formulera några enhetliga politiska mål för att svara på omvälvningarna i arbetslivet. 

Framtagandet av information om behoven hos befolkningen i arbetsför ålder och arbetslivet, inklusive prognostisering har byggts upp för att betjäna olika syften, vilket bl.a. lett till att prognostiseringen av kompetensbehovet över olika tidsintervall ger svårbegripliga och delvis inbördes motstridiga resultat. Detta har lett till att hänvisandet av vuxna och personer i arbetsför ålder till olika slags kompetenstjänster inte baserar sig på gemensamt analyserad och delad information. Det finns ingen gemensam lägesbild för de olika politikområdena angående förändringarna i arbetslivet och kompetensbehoven i anslutning till dem. 

2.1.4  Matchningen av tjänster

Den nuvarande servicestrukturen har inte kunnat svara mot olika befolkningsgruppers kompetensbehov eller i tillräckligt hög utsträckning förmått bidra till en enhetlig arbetskarriär för enskilda personer. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD bedömer i sin rapport OECD 2020 Continuous Learning in Working Life in Finland, OECD Publishing, Paris. 19.2.2020 att Finland har ett utvecklat utbildningssystem som erbjuder personer i arbetsför ålder mångsidiga möjligheter att utveckla kompetensen på olika utbildningsstadier. Deltagandet och kompetensen är på hög nivå. Samtidigt finns det betydande utmaningar i systemet för kontinuerligt lärande i anknytning till riktandet av utbildningen, vilket konkretiseras i att utbildningen anhopar sig kraftigt och att vissa grupper helt lämnas utanför kompetensutvecklingen samt i form av ett matchningsproblem i fråga om arbetskraften. 

I bedömningen fäste OECD uppmärksamhet vid att det finländska utbildningssystemet är universellt, öppet och transparent, men att personer med svaga grundläggande färdigheter inte alltid har tillräckliga färdigheter för att kunna utnyttja det. Betoningen på examensinriktad utbildning inom utbildningsutbudet kan inom vissa målgrupper minska viljan att delta. En bieffekt av det universella utbildningsutbudet är att det sällan riktar sig direkt till vissa grupper. I motsats till många andra OECD-länder har Finland ingen struktur som syftar till att motivera vuxna med svaga grundläggande färdigheter och som systematiskt stöder dem att förvärva eller stärka sina grundläggande färdigheter. Det finns dock belägg för att vuxna, särskilt de som har svaga grundläggande färdigheter, behöver utbildning som är skräddarsydd för dem. Studierna bör vara praktiskt inriktade och kopplas till problemlösningssituationer och relevant kontext. Avsaknaden av kortare, arbetsrelaterade och erkända möjligheter till vuxenutbildning verkar hindra många vuxna med svaga basfärdigheter från att delta i utbildning. 

De utmaningar som OECD lyft fram stöds av iakttagelser som gjorts i andra undersökningar och utredningar. I undersökningarna har det konstaterats att det verkar krävas en stark aktiv insats på individuell nivå för att kunna delta i vuxenutbildning och klara sig i arbetslivet och att det Eteläpelto, A., Heiskanen, T., & Collin, K. (2011). Vallan ja toimijuuden monisäikeisyys. Valta ja toimijuus aikuiskasvatuksessa. Aikuiskasvatuksen 49. vuosikirja. Kansanvalistusseura ja Aikuiskasvatuksen Tutkimusseura. är svårt att uppmuntra lågutbildade att delta i vuxenutbildning med hjälp av instrument som inte riktar sig till dem. Schwerdt, G., Messer, D., Woessmann, L. & Wolter, S. C. (2012). The impact of an adult education voucher program: Evidence from a randomized field experiment. Journal of Public Economics, 96(7—8), 569—583. För de underrepresenterade grupperna är det av största vikt att varje grupp erbjuds tjänster i förhållande till orsakerna till att de har lämnats utanför vuxenutbildningen och att man når dem. Lehtonen, E. & Mielityinen, I. (2012). Utredning angående personliga utbildningskonton. Förslag och utvärdering av deras genomslagskraft. Slutrapport Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 27 Helsingfors: Undervisnings- och kulturministeriet. 

Det finns också branschvisa och regionala brister i på vilket sätt kompetenstjänsterna riktas, vilket syns i divergerande matchningsproblem gällande arbetskraft. Förutom de utbildningsmässigt underrepresenterade grupperna inverkar förändringarna i arbetslivet också specifikt på andra gruppers behov av kompetens. Till exempel förutsätter en strukturomvandling inom en viss bransch ofta riktade resurser med särskilt fokus. Även om det finns ett utbud, är det svårt för en enskild individ att samla ihop de kompetenstjänster och utbildningshelheter som behövs, och å andra sidan är det svårt för näringslivet och den offentliga sektorn att hitta sådana kompetenstjänster som motsvarar individuella behov. Med den nuvarande servicestruktur är det dessutom svårt att svara mot sådana behov som förutsätter till exempel nya slags utbildningshelheter och att man kan erbjuda stödfunktioner i anslutning till dem enligt det regionala behovet inom de näringar eller branscher som genomgår en specifik förändring. 

2.1.5  Genomförande och utvärdering av centrala politiska mål

Kontinuerligt lärande som fenomen betraktat fördelar sig över olika sektorer i samhället. Även inom förvaltningsområdena behandlas fenomenet som partiella helheter. Det faktum att kontinuerligt lärande som fenomen betraktat fördelar sig över olika samhällsområden, förvaltningsområden och utbildningsstadier inom utbildningssystemet har försvårat en helhetsgranskning. Det har varit svårt att utforma koherenta politiska mål och att uppnå dem. Resurserna har inte kunnat allokeras snabbt och flexibelt enligt medborgarnas och arbetslivets behov. 

Det har också framförts kritik mot att arbetslivet distanserat sig i alltför hög grad från utbildningssystemet, i synnerhet i fråga om uppställandet och uppnåendet av utbildningsmålen på olika områden. Arbetslivets deltagande i utformningen och genomförandet av målen för kunnandet hos befolkningen i arbetsför ålder har varit sporadiskt och närmast handlat om tidsbundna projekt och arbetsgrupper. Arbetslivet har inte i tillräcklig grad fäst sig vid sådana strukturer där den offentliga förvaltningen stöder hanteringen av förändringar i arbetslivet och främjar konkurrenskraften. 

De reformer av yrkesutbildningslagstiftningen, högskolelagstiftningen och finansieringssystemen samt de ändringar som gäller arbetslöshetsförmåner som genomförts under de senaste åren stöder kontinuerligt lärande under arbetskarriären. Åtgärderna räcker dock inte till för att svara på den utmaning omskolning och fortbildning innebär för befolkningen i arbetsför ålder. 

4.1.1  Inrättande av servicecentret

I propositionen föreslås att det inrättas ett servicecenter för kontinuerligt lärande och sysselsättning, nedan även servicecentret, som ska främja kompetensutvecklingen hos befolkningen i arbetsför ålder och tillgången på kompetent arbetskraft. Servicecentret föreslås vara en fristående enhet vid Utbildningsstyrelsen. Undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet svarar enligt förslaget gemensamt för styrningen i anknytning till servicecentrets verksamhetsområde. Undervisnings- och kulturministeriet svarar enligt förslaget för styrningen av den allmänna förvaltningen i anknytning till servicecentret. 

Servicecentret ska utveckla och samordna informations-, rådgivnings- och vägledningstjänsterna inom sitt verksamhetsområde, analysera prognosuppgifterna gällande kompetens- och arbetskraftsbehoven, bevilja statsunderstöd för samt skaffa utbildning och andra kompetenstjänster som riktar sig särskilt till dem som har sysselsättning eller står utanför arbetskraften samt stödja regionala och andra samarbetsnätverk och främja deras genomslagskraft. Enligt förslaget ska servicecentret stödja producenter av kompetens- och sysselsättningstjänster och ge utvecklingen av tjänsterna kontinuitet, i stället för tidsbundna projekt. 

Potentiell målgrupp för servicecentrets funktioner är hela befolkningen i arbetsför ålder. Genom den föreslagna utvecklingen och samordningen av informations-, rådgivnings- och vägledningstjänsterna, prognostiseringen av kompetens- och arbetskraftsbehov samt regionala stödåtgärder främjas kunnandet och karriärutvecklingen inom befolkningen i arbetsför ålder i stor utsträckning, liksom även tillgången på kunnig arbetskraft inom företag och hos andra arbetsgivare. De huvudsakliga målgrupperna i fråga om finansieringen av kompetenstjänster och gällande utvecklingen av stödåtgärder i anslutning till dem är sysselsatta personer samt sådana som står utanför arbetskraften. Även arbetslösa kan delta i utbildningarna, men servicecentret finansierar inte arbetskraftsutbildning. Det är inte ändamålsenligt att på förhand avgränsa målgrupper, branscher eller områden noggrannare än enligt vad som konstaterats ovan, eftersom behoven och situationerna varierar. Tjänsterna ska enligt förslaget tillhandahållas inom ramen för de anslag som står till förfogande. Närmare bestämmelser om allokeringen av och innehållet i tjänsterna ska fattas i servicecentrets utvecklingsplan och den årliga verksamhetsplanen. 

Servicecentrets åtgärder ska enligt förslaget komplettera det övriga systemet. Servicecentrets mål är att rikta kompetenstjänster och andra tjänster enligt det behov som observerats. Det ska fullgöra sin uppgift bl.a. genom att finansiera sådana kompetenstjänster som på förhand främjar behoven inom ett visst område, en viss bransch eller i fråga om vissa målgrupper. Avsikten är enligt förslaget att genomföra begränsade riktade åtgärder som inte syftar till kompetensutveck-ling inom hela den vuxna befolkningen eller till att lösa matchningsproblemet i sin helhet. Genom att stödja regionala ekosystem, analysera och dela prognostiseringsuppgifter samt utveckla och samordna informations-, rådgivnings- och vägledningstjänster främjas genomslagskraften för annat utbud på utbildnings- och kompetenstjänster för personer i arbetsför ålder. Det grundläggande utbudet på yrkesutbildning, högskolor och fritt bildningsarbete ska enligt förslaget även i fortsättningen utgöra den kvantitativt sett största kanalen för kompetenstjänster för befolkningen i arbetsför ålder. Genom den föreslagna arbetskraftsutbildningen säkerställer man framför allt att det finns tillräckligt med utbildning som riktas till arbetslösa. Den inlärning som arbetsgivare erbjuder och den inlärning som sker i arbetet ska också i fortsättningen ha en betydande roll med avseende på kompetensutvecklingen hos arbetstagarna. 

Genom att samla in information om det befintliga utbildningsutbudet, andra tjänster och prognostiseringar samt genom att samarbeta med närings-, trafik- och miljöcentralerna och regionala nätverk ska servicecentret enligt förslaget säkerställa att det inte uppstår några överlappningar inom utbudet på utbildnings- och kompetenstjänster, analyser av prognostiseringsuppgifter eller inom andra uppgifter. 

Syftet med servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning är att främja flexibla övergångar i arbetslivet samt stödja socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara förändringar av arbetet. Samtidigt ska servicecentret stödja utvecklandet av näringarna med beaktande av regionala särdrag. I de föreslagna uppgifterna vid servicecentret har man velat lämna tillräckligt med spelrum för centrets verksamhet i förhållande till förändringarna i verksamhetsmiljön. Beslut om målen och de centrala åtgärderna för servicecentrets verksamhet fattas enligt förslaget i utvecklingsplanen och de årliga prioriteringarna i verksamhetsplanen. 

Servicecentrets uppgifter ska enligt förslaget bilda en funktionell helhet genom vilken man eftersträvar ny genomslagskraft. Prognoserna och analysen av dem föreslås utgöra grunden för servicecentrets hela verksamhet. Genom ett riktat kompetensutbud ska servicecentret svara på de behov som identifierats. Genom att utveckla informations-, rådgivnings- och vägledningstjänsterna främjas identifieringen av kompetensbehoven och en ändamålsenlig inriktning av serviceutbudet. Genom att medvetet och funktionellt stödja andra aktörer förbättras en resultatrik resursallokering samt främjas informationsledning och nätverksbaserat samarbete. Servicecentret ska i sin verksamhet i hög grad utnyttja digitala tjänster och information som samlas från digitala källor. 

Den styrande principen för servicecentrets verksamhet föreslås vara att den ska vara fenomenbaserad. I egenskap av gemensam aktör och struktur för undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet ska servicecentret skapa förutsättningar för att kunna formulera den nya politisk som uppstår i kontaktytan mellan sysselsättnings- och kompetenspolitiken. Arbetslivet ska enligt förslaget delta i inriktningen av servicecentrets verksamhet. Den uppgiftshelhet som servicecentret föreslås handha ska stödja ministeriernas gemensamma politiska beredning och styrning samt bidra till att man inom hela serviceekosystemet tillägnar sig det fenomen som kontinuerligt lärande innebär. De uppgifter som föreslås ingå i den kunskapsbaserade ledningen som centret ska stå för bidrar till att lägga grunden för fastställandet av de politiska målen och bidrar till verkställigheten av dem på ett verkningsfullt sätt. 

Syftet med servicecentret är enligt förslaget att öka samarbetet och dialogen på nationell och regional nivå i frågor som gäller kompetens och sysselsättning. Syftet stöds bland annat genom centrets arbetssätt och verksamhetsmodeller. När centret organiseras ska man enligt förslaget ta nya arbetssätt som baserar sig på digitala plattformar i beaktande. 

4.1.2  Servicecentrets uppgifter

4.1.3  Servicecentrets förvaltningsmodell

Förvaltningsmodellen för servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning föreslås dels möjliggöra att centret styrs gemensamt av undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet, dels vara en modell som innehåller konkreta möjligheter för arbetslivet att påverka serviceenhetens verksamhet. Samtidigt ska modellen säkerställa att servicecentret kan koncentrera sig på skötseln av de kärnuppgifter som fastställts för det i lagstiftningen. I propositionen föreslås att det skapas en ny modell för gemensam styrning där både undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet på lika villkor deltar i servicecentrets sektorstyrning och där företrädarna för arbetslivet även har en stark och tydlig roll. Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning föreslås vara en fristående enhet vid Utbildningsstyrelsen. Om servicecentrets uppgifter och skötseln av dem föreskrivs särskilt i ett separat lagförslag som ingår i denna proposition. Undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet svarar enligt förslaget gemensamt för styrningen av servicecentrets verksamhet. Enligt förslaget ska ministerierna styra och följa upp verksamhetens resultat med hjälp av en utvecklingsplan för servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning som utarbetas för högst fem år i sänder. Undervisnings- och kulturministeriet svarar enligt förslaget för styrningen av den allmänna förvaltningen i anknytning till servicecentret. 

Förvaltningsmodellen för centret föreslås vara sådan att beslutanderätten innehas av direktören, som har ett organ av direktionstyp som strategiskt stöd. Detta organ föreslås vara ett råd för kontinuerligt lärande och sysselsättning, som ska bestå av medlemmar som företräder den sakkunskap som finns i arbetslivet. Rådet ska enligt förslaget delta i servicecentrets strategiska planering och besluta om prioriteringarna i den årliga verksamhetsplanen för centret. 

4.1.4  Antagning av studerande och den studerandes rättsliga ställning

Enligt förslaget ska man på reglerad utbildning tillämpa bestämmelserna om antagning av studerande och de studerandes rättigheter och skyldigheter enligt den lag som gäller ifrågavarande utbildning. I fråga om den utbildning som finansieras av servicecentret är en förutsättning för att antas som studerande dock utöver de allmänna förutsättningarna för antagning som studerande inom respektive utbildningsform att ifrågavarande person har ett behov av den kompetens som utbildningen ger och tillräckliga förutsättningar för att förvärva det kunnande som eftersträvas. 

I fråga om annan än reglerad utbildning ingår bestämmelser om antagning av studerande och om den studerandes rättigheter och skyldigheter i den föreslagna lagen om servicecentret. Enligt förslaget ska utbildningsanordnaren svara för det praktiska genomförandet av antagningen av studerande. I lagförslaget ingår dock en bestämmelse om att servicecentret ska fatta beslut om antagningen som studerande och om upphörande av rätten att delta i utbildning. Dessutom föreskrivs det i lagförslaget om den studerandes rätt att få undervisning enligt utbildningsplanen och rätt att avlägga studier under den tid studierna pågår samt om den studerandes rätt att få betyg. I lagen föreslås också bestämmelser om sökande av ändring i beslut om antagning som studerande och om upphörande av rätten att delta. 

4.1.5  Precisering av de fristående enheternas rättsliga ställning

I propositionen föreslås det att de brister i lagstiftningen som gäller de fristående enheternas organisatoriska oberoende som framgått i utredaren Olli Mäenpääs utredning om de fristående enheterna vid Utbildningsstyrelsen ska beaktas. Enligt förslaget ska Utbildningsstyrelsens generaldirektörs och direktionens befogenheter i förhållande till Utbildningsstyrelsens fristående enheter preciseras. Därtill innehåller förslaget preciseringar av grunderna för Utbildningsstyrelsens administrativa stödtjänster till de fristående enheterna. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.2  Konsekvenser för myndigheterna

4.2.3  Övriga samhälleliga konsekvenser

5.1.1  Utveckling av det nuvarande systemet

5.1.2  Bedömning av servicecentrets administrativa placering och av alternativa förvaltningsmodeller

Utgångspunkten för beredningen av servicecentrets förvaltningsstruktur har varit att centret administrativt sett ska ha en så lätt organisation som möjligt, så att servicecentret inte ska skapa ny förvaltning på mellannivå. Vid beredningen ansågs det inte vara motiverat att inrätta ett nytt självständigt ämbetsverk, så att de resurser som reserverats för servicecentret ska kunna användas så fullt ut som möjligt för skötseln av dess kärnuppgifter. 

Vid beredningen ansågs det inte heller att de uppgifter som planerats för servicecentret på ett naturligt sätt skulle lämpa sig som uppgifter för någon redan existerande aktör, eftersom målet är att skapa en ny typ av aktör som samtidigt både överskrider och utgör en förenande faktor för kontinuerligt lärande och sysselsättning över gränserna mellan olika förvaltningssektorer. Det är motiverat att denna uppgift också ska synas i centrets organisationsmodell. Att inkludera servicecentrets uppgifter i en befintlig aktörs uppgiftsområde skulle även försvaga genomförandet av undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets gemensamma styrning. 

Utifrån de ovan beskrivna utgångspunkterna ansågs det bästa alternativet vid beredningen vara att centret placeras som en fristående enhet i anslutning till någon befintlig funktion och struktur. Vid beredningen identifierades tre alternativ för en eventuell förläggningsplats för servicecentret: Utbildningsstyrelsen, utvecklings- och förvaltningscentret eller en NTM-central. Alternativen har bedömts ur administrativ synvinkel och med tanke på innehållsmässiga synergieffekter. Med tanke på innehållsmässiga synergieffekter har man granskat de uppgifter inom moderorganisationen som eventuellt kunde ge synergieffekter för det föreslagna servicecentret. Synergifördelar uppstår bl.a. genom direkt interaktion med icke-materiella resurser, såsom sakkunskap och nätverk samt genom utbyte av information och uppställande av mål. I den administrativa granskningen har man bedömt hur servicecentrets möjligheter att tjäna statsrådets mål skulle förverkligas i de olika lösningsalternativen och hur placeringen av centret skulle lämpa sig med tanke på moderorganisationens administrativa referensram. 

Utifrån helhetsbedömningen ansågs det mest ändamålsenliga alternativet att servicecentret förläggs i anslutning till Utbildningsstyrelsen. Ur administrativ synvinkel bedömdes särskilt den starka erfarenheten och de befintliga verksamhets- och författningsmodellerna för fristående enheter utgöra styrkan i att förlägga servicecentret i anslutning till Utbildningsstyrelsen. Utbildningsstyrelsens administrativa referensram är dessutom relativt enkel med tanke på att förlägga en ny funktion och ett nytt styrförhållande där. En placering i anslutning till Utbildningsstyrelsen skulle medföra synergieffekter för servicecentret, i synnerhet i form av Utbildningsstyrelsens starka prognostiseringsroll, men synergier sågs också i servicecentrets övriga uppgifter. 

I Utbildningsstyrelsens skötsel av uppgifterna för de nuvarande fristående enheterna betonas dessas självständighet och oberoende i relation till Utbildningsstyrelsen. De uppgifter som föreslås för servicecentret är av annan typ än de nuvarande fristående enheternas. Motiveringen till servicecentrets ställning som fristående enhet är de uppgifter som hör till gränssnittet mellan kompetens och sysselsättning och den gemensamma styrningen av undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet. Det är dock möjligt och motiverat att organisera servicecentrets verksamhet på samma grunder som ifråga om de övriga fristående enheterna vid Utbildningsstyrelsen. 

Även utvecklings- och förvaltningscentret har erfarenhet av modellen med fristående enheter. Vid utvecklings- och förvaltningscentret finns som fristående enhet civiltjänstcentralen, som sköter de uppgifter som avses i civiltjänstlagen (1446/2007). Den administrativa referensramen för utvecklings- och förvaltningscentret är komplex. Utvecklings- och förvaltningscentrets verksamhet styrs inom respektive ansvarsområde av inrikesministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet och miljöministeriet. I UF-alternativet uppstår de viktigaste innehållsmässiga synergierna på grund av de uppgifterna som gäller upprätthållande och utveckling av digitala tjänster. 

Fokus för närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhet ligger i enlighet med lagstiftningen klart på regional verksamhet. I de perspektivet skulle en fristående enhet vars verksamhet ligger på statsrådsaxeln och som styrs direkt av statsrådet utgöra ett undantag. Närings-, trafik- och miljöcentralernas administrativa referensram är komplex. NTM-centralerna styrs av arbets- och näringsministeriet, inrikesministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, kommunikationsministeriet och Trafikledsverket. I NTM-alternativet skulle det uppstå en central innehållsmässig synergi i och med det omfattande gränssnittet mellan näringslivet och arbetsmarknaden samt närings-, trafik- och miljöcentralernas upphandlingskompetens. I NTM-alternativet skulle en enskild NTM-central vara moderorganisation för servicecentret. Via den NTM-centralen skulle servicecentret indirekt kunna dra nytta också av de andra NTM-centralernas verksamhet. Ur perspektivet för en enskild NTM-central som fungerade som moderorganisation skulle synergierna dock närmast begränsas till verksamheten i området i fråga samt till eventuella riksomfattande uppgifter för ifrågavarande NTM-central. 

Den huvudsakliga styrmodellen för ämbetsverken inom statsförvaltningen är resultatstyrning. Vid beredningen av propositionen har det dock ansetts vara svårt att anpassa undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets gemensamma styrning, som är den centrala grundläggande principen för reformen, samt arbetslivets starka representation till modellen för det vedertagna resultatavtalsförfarandet. I den vedertagna modellen ansvarar i princip ett ministerium för resultatstyrningen av varje enskilt ämbetsverk. Vid ämbetsverk som sköter uppgifter inom flera än ett ministeriums förvaltningsområde, t.ex. närings-, trafik- och miljöcentralerna och regionförvaltningsverken, är olika resultatavtalsmodeller i bruk. Alla ministerier som deltar i sektorstyrningen är parter i NTM-centralernas resultatavtal. Regionförvaltningsverkens resultatavtal ingås däremot med finansministeriet, men fem av regionförvaltningsverken har ett ansvarsområde för arbetarskyddet, med vilket social- och hälsovårdsministeriet utarbetar en stomplan, och utifrån den fyraåriga resultatavtal för ansvarsområdena för arbetarskyddet. 

NTM-centralernas och regionförvaltningsverkens sektorstyrning avviker dock från den sektorstyrning som föreslås för servicecentret genom att sektorstyrningen av dem fördelas mellan olika ministerier i fråga om olika uppgifter. Då är också ansvarsområdena för resultatavtalen tydligt fördelade. Servicecentrets uppgifter, t.ex. analys av prognostiseringen av kompetens- och arbetskraftsbehovet, är däremot jämnt fördelade mellan undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets ansvarsområden. Således hör också styrningen av ansvarsområdena gemensamt till undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet, och fördelas inte mellan de olika ministeriernas förvaltningsområden beroende på vilken uppgift det är frågan om. 

I propositionen föreslås att det skapas en ny modell för gemensam styrning där både undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet på lika villkor deltar i servicecentrets sektorstyrning och där företrädarna för arbetslivet även har en stark och tydlig roll. Vidare föreslås det att rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning, som ska bestå av företrädare för arbetslivet, ska utarbeta ett förslag till en femårig utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet som gemensamt ska godkännas av undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet. Ett motsvarande förfarande tillämpas för närvarande inom styrningen av Nationella centret för utbildningsutvärdering och studentexamensnämnden, vilket innebär att den föreslagna verksamhetsmodellen inte är helt ny och att man i den kan beakta de mål som eftersträvas genom inrättandet av servicecentret. Ett annat alternativ vore att skapa en ny typ av styrmodell som baserade sig på resultatavtal, men som dock skulle beakta arbetslivssamarbetets roll. I så fall skulle resultatavtal inte ingås direkt mellan verksamhetsenhetens direktör och det styrande ministeriet eller de styrande ministerierna, utan avtalsförfarandet skulle även inbegripa en möjlighet för företrädare för arbetslivet att delta. Vid beredningen av propositionen har det dock ansetts vara ett bättre alternativ att använda den modell som redan är i bruk gällande styrningen av Utbildningsstyrelsens övriga fristående enheter. 

5.1.3  Alternativ till finansieringsformerna

I propositionen föreslås det att servicecentret ska finansiera utbildningar och stödtjänster i anslutning till dem med statsunderstöd och upphandlingar. Vid beredningen har man utrett dessa båda finansieringsformers lämplighet som finansieringsform för den föreslagna verksamheten. 

Enligt Europeiska unionens lagstiftning är statligt stöd till företagsverksamhet i princip förbjudet (artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt EUF-fördraget). EU:s regler om statligt stöd är tillämpliga om alla kriterier för statligt stöd uppfylls: offentliga medel kanaliseras till offentliga eller privata företag (med företag avses enheter som bedriver ekonomisk verksamhet oberoende av deras juridiska form), förmånen är selektiv, dvs. den riktar sig endast till vissa företag, åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna stödmottagaren och den påverkar handeln mellan medlemsstaterna. 

I Europeiska kommissionens tillkännagivande (2016/C 262/01) konstateras att allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras och står under tillsyn av staten kan betraktas som annan än ekonomisk verksamhet. Anordnandet av utbildning inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde grundar sig på tillståndsförfarandet inom yrkesutbildningen, det fria bildningsarbetet och yrkeshögskolorna, samt för universitetets del på deras lagstadgade uppgifter. När servicecentret finansierar offentligt reglerad och övervakad utbildning och styr offentliga medel till utbildningen, styr servicecentret inte offentliga medel till ekonomisk verksamhet enligt EU:s regler om statligt stöd. På så sätt skulle EU:s regler om statligt stöd inte tillämpas på de medel som servicecentret föreslås styra till den reglerade verksamheten, och den skulle kunna finansieras med stöd av statsunderstödslagen. 

Icke-reglerad utbildning kan erbjudas av vilken aktör som helst och betraktas som ekonomisk verksamhet som tillhandahålls på en konkurrensutsatt marknad. Med stöd av EU:s regler om statligt stöd föreskrivs i 7 § 1 mom. 4 punkten i statsunderstödslagen (688/2001) att statsunderstöd kan beviljas endast om beviljandet av statsunderstöd inte bedöms orsaka mer än ringa snedvridning av konkurrensen och verksamheten på marknaden i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

Om man önskade bevilja statsunderstöd för verksamhet som snedvrider konkurrensen och marknadens funktion, bör det föreskrivas särskilt om detta. Men även i det fallet skulle den ekonomiska verksamheten endast kunna stödjas inom ramen för EU:s regler om statligt stöd. Innan stödet verkställs skulle man vara tvungen att utreda om stödet är godtagbart, och vid behov anmäla stödet till kommissionen och begära ett utlåtande av företagsstödsdelegationen. 

Statligt stöd kan vara förenligt med EU:s inre marknad om det främjar den allmänna ekonomiska utvecklingen och de mål som anges i EUF-fördraget (artiklarna 107.2 och 37.3). Europeiska kommissionen har utfärdat detaljerade bestämmelser om vilka former av statligt stöd som är tillåtna. På stödet tillämpas lagen om allmänna förutsättningar för stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet (429/2016), där det föreskrivs att stödet ska ha ett klart definierat ekonomiskt eller samhälleligt syfte, det ska riktas till sådana ändamål som avhjälper brister i marknadens funktion, stödet ska vara ändamålsenligt och kostnadseffektivt, snedvrida konkurrensen så lite som möjligt och beviljas för viss tid. När det gäller stödordningar och stora enskilda stöd ska myndigheten dessutom göra en förhandsanmälan om stödet till kommissionen (artikel 108.3 i EUF-fördraget) och det förhandsanmälda stödet får inte genomföras förrän kommissionen har godkänt det. Det finns dock betydande undantag från förhandsanmälningsskyldigheten för statligt stöd. Stödanmälan till kommissionen och kommissionens förhandsgodkännande av stödordningen behövs inte t.ex. om det är fråga om stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget eller stöd av mindre betydelse (de minimis-förordningen Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse). 

I den allmänna gruppundantagsförordningen fastställs hurdana stöd och stödordningar som i princip är godtagbara och som inte förutsätter förhandsanmälan och kommissionens förhandsgodkännande. Ett sammandrag av stödordningar eller stöd som beviljats med stöd av gruppundantagsförordningen ska dock lämnas till kommissionen inom 20 arbetsdagar från det att stödåtgärden trätt i kraft. Gruppundantagsförordningen omfattar till exempel stöd till små och medelstora företag, stöd till forskning, utveckling och innovation, stöd till utbildning, stöd för arbetstagare med sämre förutsättningar och arbetstagare med funktionshinder, stöd till kultur och bevarande av kulturarvet samt till förmån för audiovisuella verk, stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur samt stöd till lokal infrastruktur. Stöd av mindre betydelse, dvs. de minimis-stöd, är av så ringa betydelse att det inte behöver anmälas på förhand till kommissionen (högst 200 000 euro per företag under tre på varandra följande beskattningsår, beaktande av stöd som beviljats av alla myndigheter, betraktas på koncernnivå). 

Servicecentret skulle också kunna använda enbart anskaffning som finansieringsform. Då skulle servicecentret upphandla både reglerad utbildning och annan utbildning på marknaden. I fråga om reglerad utbildning kan endast de sammanslutningar vara tjänsteleverantörer som enligt lag kan ordna utbildningen i fråga. Detta alternativ begränsas dock av att den gällande lagstiftningen inte tillåter försäljning av examensutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning annat än som sådan uppdragsutbildning som avses i 33 § och som inte kan ordnas för medborgare i stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller för dem som enligt ett avtal som Europeiska unionen och dess medlemsstater har ingått med en annan avtalspart jämställs med medborgare i Europeiska unionen. 

Lagstiftningen om universitet och yrkeshögskolor gör det möjligt att ordna delar av examina som kompletterade utbildning eller annan fortbildning. Fortbildning ordnas i regel på företagsekonomiska grunder, dvs. utbildning som ordnas som fortbildning kan säljas med stöd av gällande lagstiftning. Dessutom möjliggör lagstiftningen om universitet och yrkeshögskolor försäljning av utbildning som leder till examen som uppdragsutbildning och, till skillnad från yrkesutbildningen, deltagande i uppdragsutbildning också för EU-medborgare. I uppdragsutbildning väljer den som beställer utbildningen den studerandegrupp som deltar i utbildningen. Servicecentrets mål är att finansiera utbildningshelheter för regionala, branschvisa och medborgarnas behov, inte för enskilda personer som utvalts på förhand. Uppdragsutbildning lämpar sig således inte som servicecentrets huvudsakliga verksamhetssätt. 

De aktörer som ordnar yrkesutbildning eller fritt bildningsarbete är antingen offentliga (oftast kommuner eller samkommuner) eller privaträttsliga. Enligt 126 § i kommunallagen ska kommunen och samkommunen i regel bolagisera verksamhet som bedrivs i ett konkurrensläge på marknaden. Ekonomisk verksamhet är inte lagstadgade uppgifter, såsom verksamhet som kräver tillstånd att ordna undervisning eller utbildning eller som gäller ordnande av en uppgift som anges i tillståndet. Ekonomisk verksamhet är t.ex. arbetskraftsutbildning, sakkunnigtjänster och rehabilitering som säljs till NTM-centralerna samt deltagande i anbudsförfaranden, med undantag för anbudsförfaranden där det är fråga om verksamhet som kräver tillstånd att ordna undervisning eller utbildning eller som gäller ordnande av en uppgift som anges i tillståndet. Enligt 127 § i kommunallagen behöver kommunerna inte bolagisera verksamheten, om kommunen med stöd av lagen uttryckligen får producera tjänster för någon annan aktör eller delta i anbudsförfaranden som gäller sådan verksamhet. Kommunens eller samkommunens tillstånd att ordna utbildning eller driva en läroanstalt gäller däremot endast kommunen eller samkommunen i fråga, och bolag som de äger har inte rätt att ordna reglerad utbildning som baserar sig på tillståndet. 

7.1.1  1 kap. Allmänna bestämmelser

I 1 kap. föreslås bestämmelser om servicecentrets organisation, styrning och ledning. I kapitlet föreskrivs om verksamhetsområdet för och styrningen av servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, centrets uppgifter, direktör och personal, rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning, utvecklingsplanen för servicecentrets verksamhet samt samarbetet med Utbildningsstyrelsen och regionala aktörer inom arbets- och näringsförvaltningen. 

1 §.Verksamhetsområde och styrning. I 1 mom. föreskrivs om verksamhetsområdet för servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning främja kompetensutvecklingen hos befolkningen i arbetsför ålder och tillgången på kompetent arbetskraft. I momentet ingår också en definitionsbestämmelse enligt vilken servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning i fortsättningen ska benämnas servicecentret i lagen. 

I 2 mom. föreskrivs om styrningen av servicecentret. Enligt den föreslagna bestämmelsen svarar undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet gemensamt för den styrning som anknyter till servicecentrets verksamhetsområde. Enligt 11 § i förordningen om statsbudgeten (1243/1992) ska ministeriet fastställa de viktigaste målen för resultaten av verksamheten vid dess viktigaste ämbetsverk och inrättningar. Enligt den föreslagna lagen ska servicecentret vara en fristående enhet vid Utbildningsstyrelsen, men bestämmelser om dess uppgifter ska utfärdas separat. Därför avtalas det enligt förslaget inte om servicecentrets mål i resultatavtalet mellan Utbildningsstyrelsen och undervisnings- och kulturministeriet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska inte heller det resultatavtalsförfarande som avses i budgetförordningen införas mellan servicecentret och de ministerier som ansvarar för styrningen. I stället för ett resultatavtal föreslås styrningen av servicecentret ske via servicecentrets verksamhetsplan enligt 6 § i den föreslagna lagen om servicecentret. Beslut om godkännande av planen fattas enligt förslaget gemensamt av undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet. Därtill föreslås undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets gemensamma styrning ske genom det delade ordförandeskapet i rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning enligt 4 § 2 mom. samt genom den gemensamma beredningen av servicecentrets driftskostnadsmoment. 

Den allmänna administrativa styrningen av servicecentret ankommer enligt förslaget på undervisnings- och kulturministeriet. Med allmän administrativ styrning avses styrning som hänför sig till centrets organisatoriska placering som en fristående enhet vid Utbildningsstyrelsen och handlar inte om någon styrning i anslutning till de uppgifter som avses i 2 §. Den allmänna administrativa styrningen innebär enligt förslaget att servicecentret är en del av Utbildningsstyrelsens bokföringsenhet och att de administrativa och övriga stödtjänster som centrets verksamhet förutsätter sköts centraliserat vid Utbildningsstyrelsen samt att Utbildningsstyrelsens generaldirektör har det övergripande ansvaret för att servicecentret sköter sina uppgifter i enlighet med lagstiftningen inom ramen för de anslag som anvisats centret i statsbudgeten. 

I 3 mom. föreskrivs om servicecentrets organisatoriska ställning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska servicecentret vara en sådan fristående enhet som avses i 6 a § i lagen om Utbildningsstyrelsen. Med fristående enhet avses en funktionellt och organisatoriskt självständig administrativ enhet vars uppgifter och behörighet har fastställts i den lag som gäller den fristående enheten. 

Bestämmelser om Utbildningsstyrelsens fristående enheter finns i 6 a § i lagen om Utbildningsstyrelsen. Den fristående enhetens ställning ska enligt förslaget beaktas i Utbildningsstyrelsens arbetsordning. I Utbildningsstyrelsens arbetsordning föreskrivs dock inte om beslutanderätten eller beredningen av uppgifterna vid servicecentret, med undantag för de administrativa stödtjänster och andra stödtjänster som Utbildningsstyrelsen sköter i egenskap av förvaltande ämbetsverk. Utbildningsstyrelsens generaldirektör eller direktion har enligt förslaget inte behörighet i fråga om de uppgifter som föreskrivs för servicecentret. 

2 §. Uppgifter. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om servicecentrets uppgifter. Enligt 6 a § i lagen om Utbildningsstyrelsen utfärdas särskilt bestämmelser om uppgifterna för en fristående enhet. Innehållet i servicecentrets uppgifter beskrivs även mer ingående i avsnitt 4.1 Propositionens viktigaste förslag. 

Enligt den föreslagna 1 punkten ska servicecentret utveckla och samordna informations-, rådgivnings- och vägledningstjänsterna inom sitt verksamhetsområde. Servicecentret föreslås samla information om informations-, rådgivnings- och vägledningstjänsterna och goda modeller för genomförandet av dem samt stödja aktörerna inom branschen utifrån den information som centralen samlat in. Servicecentret ska enligt förslaget utveckla informations-, rådgivnings- och vägledningstjänster till exempel när det gäller att motivera stöd under utbildningstiden och ansökan till utbildning. 

Enligt den föreslagna 2 punkten ska servicecentret ha till uppgift att analysera prognostiseringsuppgifter om kompetens- och arbetskraftsbehov inom sitt verksamhetsområde. För närvarande finns bestämmelser om prognostisering av kompetensbehov i flera lagar som gäller olika aktörer. Enligt 2 § i lagen om Utbildningsstyrelsen ska Utbildningsstyrelsen prognostisera kompetens- och utbildningsbehov. Enligt 125 § i lagen om yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren prognostisera kompetensbehoven inom sitt verksamhetsområde med beaktande av behovet av arbetskraft och befolkningsutvecklingen inom det området. Enligt 17 § i lagen om utveckling och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) svarar landskapsförbundet för samordningen av den regionala prognostiseringen av utbildningsbehoven på lång och medellång sikt och för beredningen av de regionala utbildningsmålen som ett led i utvecklingsplaneringen för utbildning och forskning. Dessutom producerar utvecklings- och förvaltningscentret och närings-, trafik- och miljöcentralerna i anslutning till sina grundläggande uppgifter framför allt uppföljning och prognostisering på kort sikt om förändringar i efterfrågan och utbudet på arbete och arbetskraft samt gällande behoven av arbetskrafts- och kompetenstjänster i anslutning till dessa. 

I den föreslagna lagen om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning föreskrivs enligt förslaget inte närmare om förhållandet mellan den prognostisering av kompetens- och arbetskraftsbehovet som servicecentret genomför och andra aktörers lagstadgade prognostiseringsuppgifter. Prognostiseringsverksamheten är till sin karaktär föränderlig i förhållande till läget på arbetsmarknaden och den riksomfattande och regionala befolkningsutvecklingen. Dessutom förändras prognostiseringsmetoderna och tillvägagångssätten kontinuerligt. En alltför exakt formulering av bestämmelsen skulle kunna försvåra en ändamålsenlig organisering av verksamheten vid servicecentret och samarbetet med andra aktörer. 

Servicecentrets huvudsakliga arbetsform i fråga om prognostisering är att analysera information och dra slutsatser med tanke på behoven hos befolkningen i arbetsför ålder. I nära anknytning till prognostiseringsuppgiften föreslås offentliggörande av information med användarvänliga digitala verktyg. 

Enligt den föreslagna 3 punkten ska servicecentret finansiera utbildning och andra kompetenstjänster som riktar sig särskilt till dem som har sysselsättning och dem som står utanför arbetskraften och som kompletterar det övriga offentligt understödda utbildningsutbudet. 

Enligt den informativa bestämmelse som föreslås i 2 mom. ska bestämmelser om finansiering av utbildning och andra kompetenstjänster finnas i 2 kap. I det föreslagna 2 kap. föreskrivs om beviljande av statsunderstöd och anskaffningsverksamhet som finansieringsformer för utbildning och kompetenstjänster. 

Enligt förslaget ska servicecentret inte självt ordna utbildning, utan endast finansiera sådan verksamhet. Servicecentret föreslås utifrån ett observerat utbildnings- och kompetensbehovet utlysa en ansökan om statsunderstöd eller ett upphandlingsförfarande för genomförande av den utbildning eller kompetenstjänst som behövs. Enligt förslaget ska statsunderstödstagarna eller de aktörer som är parter i upphandlingskontraktet ansvara för ordnandet av utbildningen. 

Enligt formuleringen i den föreslagna bestämmelsen ska utbildning och andra kompetenstjänster som finansieras av servicecentret en särskild målgrupp för dem som har sysselsättning arbetar och dem som står utanför arbetskraften. Den föreslagna bestämmelsen gör det dock möjligt att finansiera utbildning och andra kompetenstjänster också för andra målgrupper inom ramen för servicecentrets verksamhetsområde. Servicecentrets verksamhetsområde är i enlighet med det föreslagna 1 § 1 mom. att främja kompetensutvecklingen hos befolkningen i arbetsför ålder och tillgången på kompetent arbetskraft. En närmare målgrupp för varje utbildning eller kompetenstjänst som finansieras fastställs enligt förslaget i statsunderstödsbeslutet eller upphandlingskontraktet. 

I formuleringen av den föreslagna bestämmelsen konstateras också att servicecentret ska finansiera annan utbildning som kompletterar det offentligt understödda utbildningsutbudet. Den föreslagna bestämmelsen innebär att servicecentrets uppgift är att finansiera sådan utbildning som kompletterar det grundläggande utbudet av utbildning som ordnas med statsandelsfinansiering och basfinansiering av högskolor samt närings-, trafik- och miljöcentralernas anskaffning av arbetskraftsutbildning. Servicecenter finansierar sådan utbildning som fyller luckorna i det nuvarande utbildningsutbudet och som riktar sig till underrepresenterade grupper och vars särskilda målgrupp är personer som har sysselsättning och personer som står utanför arbetslivet. 

Enligt den föreslagna 4 punkten ska servicecentret ha till uppgift att stödja och främja verkningsfullheten hos regionala och andra samarbetsnätverk inom sitt verksamhetsområde. Servicecentret stöder de regionala samarbetsnätverken och främjar deras verkningsfullhet när det gäller att utveckla medborgarnas kompetens. Servicecentret ska dessutom stödja företagens konkurrenskraft samt utvecklingen av regionernas näringar och regionernas särdrag. Servicecentrets uppgift är att genom informationsproduktion och andra stödåtgärder för nätverk främja resultaten och verkningsfullheten av de tjänster för kompetens och sysselsättning som finns i regionen. 

Servicecentret ska enligt förslaget se till att alla relevanta aktörer som behövs för att svara på förändringarna på arbetsmarknaden är företrädda i dessa nätverk. Servicecentret ska i regel inte inrätta nya nätverk, utan samarbetet ska bygga på befintliga nätverk. Enligt bestämmelsen kan servicecentret också stödja de riksomfattande nätverkens verksamhet när det är ändamålsenligt med tanke på verksamhetens art och mål. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken servicecentret också kan ha andra uppgifter som det föreskrivs särskilt om. Det är fråga om en informativ bestämmelse som lyfter fram möjligheten att senare föreskriva för servicecentret även andra uppgifter än de som föreskrivs i paragrafen i fråga. Enligt förslaget föreskrivs om servicecentrets uppgifter i anslutning till antagningen av studerande i 13 §. 

3 §. Direktör och personal. Enligt förslaget i 1 mom. ska servicecentret ha en direktör som leder servicecentrets verksamhet. Statsrådet föreslås utnämna direktören för fem års tid, om det inte av särskilda skäl finns grund för att utnämna direktören för en kortare tid än detta. Enligt 9 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen (750/1994) sker utnämning till de tjänster som avses i 26 § 3 och 4 punkten för en tid av fem år, om det inte av särskilda skäl finns grund för att utnämna för kortare tid. I 26 § 4 punkten i statstjänstemannalagen nämns cheferna för de ämbetsverk som anges genom förordning av statsrådet. Ämbetsverkschefer enligt 28 § 2 mom. i statstjänstemannaförordningen (971/1994) är cheferna för de ämbetsverk som är direkt underställda ministerierna och verkställande direktörerna för de statliga affärsverken med undantag av de tjänster som särskilt föreskrivs i statstjänstemannaförordningen. Formuleringen i 28 § 2 mom. i statstjänstemannaförordningen omfattar inte direkt servicecentret, eftersom det inte är ett ämbetsverk som lyder under ett ministerium. Avsikten är dock att också servicecentrets direktör i princip ska utnämnas för en tid av fem år, vilket innebär att det i den föreslagna bestämmelsen föreskrivs om en utnämning på fem år. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska statstjänstemannalagen i övrigt iakttas vid utnämningen av direktören. 

Cheferna för Utbildningsstyrelsens övriga fristående enheter, dvs. direktören för Nationella centret för utbildningsutvärdering och generalsekreteraren för studentexamensnämndens kansli, utnämns för en mandatperiod som fortsätter tills vidare. Dessa fristående enheter har fram till utgången av 2017 varit fristående ämbetsverk, och de har omnämnts som sådana ämbetsverk enligt statstjänstemannaförordningen för vars del på utnämningen av chefen för ämbetsverket den tid på fem år som avses i 9 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen inte tillämpas. I den organisationsändring som gjordes 2018, där utvärderingscentret och studentexamensnämndens kansli knöts till Utbildningsstyrelsen som fristående enheter, gjordes inga ändringar i bestämmelserna om mandatperioderna för cheferna för enheterna. Det anses dock inte motiverat att utnämna en direktör för servicecentret för en mandatperiod som fortsätter tills vidare, eftersom det är fråga om en ny typ av aktör som grundar sig på ministeriernas gemensamma styrning och vars exaktare operativa verksamhetsmodell och profilering inom det övriga verksamhetsfältet och vars verksamhet först håller på att utformas under inledningsskedet. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om direktörens beslutanderätt. Enligt den föreslagna bestämmelsen avgör direktören de ärenden som ska avgöras vid servicecentret, om det inte föreskrivs något annat någon annanstans eller bestäms i arbetsfördelningen för en fristående enhet. Det föreslås att det till 6 a § i lagen om Utbildningsstyrelsen fogas en bestämmelse enligt vilken direktören fastställer arbetsfördelningen i fråga om den fristående enhetens uppgifter. Direktören ska leda centralens verksamhet inom centralens uppgiftsområden och svara för att centralens verksamhet är resultatrik, besluta om understöd och upphandling samt inleda utvecklingsprojekt inom ramen för den plan för de årliga prioriteringarna i verksamheten och allokeringen av resurser som avses i 5 § (verksamhetsplan) och de anslag som anvisats för verksamheten i statsbudgeten samt utarbeta ett förslag till budgetproposition för servicecentret. 

I 3 mom. föreslås en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om utnämning och anställning av personal samt behörighetsvillkor finns i lagen om Utbildningsstyrelsen. Enligt gällande 6 a § 3 mom. i lagen om Utbildningsstyrelsen utnämns eller anställs den fristående enhetens personal av enhetens chef. Enligt 7 § i den lagen utfärdas bestämmelser om behörighetsvillkoren för personalen genom förordning av statsrådet. På behörighetsvillkoren för direktören och personalen tillämpas alltså 3 § 1 mom. i statsrådets förordning om Utbildningsstyrelsen (1070/2016). Enligt den bestämmelsen är behörighetsvillkor för chefen för en fristående enhet högre högskoleexamen, förtrogenhet med tjänstens uppgiftsområde samt i praktiken visad ledarförmåga. Behörighetsvillkor för undervisningsråd, skolråd, examenssekreterare och sådana tjänstemän vid ämbetsverket som till tjänsteställningen motsvarar dessa är högre högskoleexamen och förtrogenhet med tjänstens uppgiftsområde. Vid rekryteringen av servicecentrets personal ska man också beakta tillräckliga färdigheter och förtrogenhet med den svenskspråkiga befolkningens utbildnings- och kompetensbehov bl.a. så att minst en person har utmärkta kunskaper i svenska. 

4 §. Utnämning av rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning samt dess sammansättning och beslutanderätt. Enligt 1 mom. finns det i anslutning till servicecentret ett råd för kontinuerligt lärande och sysselsättning. Statsrådet föreslås utnämna rådet för högst fem år i sänder. Enligt 6 § 3 punkten i reglementet för statsrådet (262/2003) behandlar och avgör statsrådets allmänna sammanträde ärenden som enligt lag eller förordning ska avgöras av statsrådet och som gäller förordnande av medlemmar och sakkunniga till nämnder, råd och andra jämförbara organ som har andra än beredningsuppgifter. 

Sådan myndighetsverksamhet kan enligt förslaget bedrivas av både servicecentret och rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning. I den juridiska litteraturen har det ansetts att en myndighet är en enhet eller ett organ som utövar beslutanderätt eller annan behörighet som föreskrivs i lag eller grundar sig på lag. Beroende på ärendet kan ett ämbetsverk, en del av ett ämbetsverk eller en enskild tjänsteman som är anställd vid ett ämbetsverk agera som myndighet. Också en nämnd, en arbetsgrupp, en kommitté eller något annat organ kan agera som myndighet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om rådets sammansättning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska rådet ha en ordförande, en vice ordförande och högst 12 andra medlemmar. Enligt förslaget är ordförande respektive vice ordförande för rådet en företrädare för undervisnings- och kulturministeriet och en företrädare för arbets- och näringsministeriet, så att de turas om att vartannat år vara ordförande respektive vice ordförande för rådet. Beslut om fördelningen av ordförandeskapsperioderna fattas samtidigt som statsrådet utnämner rådet till en ny mandatperiod. Vice ordföranden ska delta i rådets möten om han eller hon inte är ordförande för mötet i fråga. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en företrädare för social- och hälsovårdsministeriet och en företrädare för finansministeriet vara medlemmar i rådet. De övriga medlemmarna ska vara företrädare för arbetslivet. För att säkerställa att arbetslivet ges en heltäckande representation föreslås att det ska ingå lika många företrädare för arbetsgivarna och för arbetstagarna i rådet. Genom den föreslagna sammansättningen beaktas arbetslivets mål, och rådet uppnår undervisnings- och kulturministeriets och arbets- och näringsministeriets gemensamma mål i sitt arbete. 

Ärenden som gäller rådets beslutsfattande eller annan behandling ska enligt förslaget beredas vid servicecentret. Det är inte nödvändigt att föreskriva särskilt om rätten för servicecentrets direktör och personal att närvara och yttra sig vid rådets möten. Enligt förslaget kan servicecentrets direktör och enligt arbetsfördelningen även annan personal vid servicecentret fungera som föredragande vid rådets möten i ärenden som hör till rådets beslutanderätt. Enligt förslaget föreskrivs inte särskilt om rådets sekreterare, utan personalen vid servicecentret ska fungera som rådets sekreterare. Rådet kan enligt förslaget vid behov även bjuda in andra experter till sina möten för att höras. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om rådets beslutförhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen är rådet beslutfört när ordföranden och minst hälften av medlemmarna är närvarande. När rådets beslutförhet bestäms föreslås den vice ordförande som är närvarande vid sammanträdet räknas som en annan medlem. 

5 §. Uppgifter som ankommer på rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning. I 1 mom. föreslås bestämmelser om verksamhetsområdet för servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning. 

Enligt den föreslagna 1 punkten ska rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning ha till uppgift att sköta den strategiska planeringen av servicecentrets verksamhet. Ett centralt verktyg för strategisk planering är enligt den föreslagna 3 punkten utarbetandet av en framställning till en utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet samt ändringsförslag till den. 

Enligt den föreslagna 2 punkten ska rådet besluta om vittsyftande eller betydande yttranden och initiativ. Exempel på sådana är utlåtanden om redogörelser och regeringspropositioner som gäller servicecentrets verksamhetsområde och som lämnas till riksdagen samt initiativ som gäller utvecklingen av verksamhetsområdet. 

Enligt den föreslagna 3 punkten ska rådet utarbeta en framställning till utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet enligt 6 § samt ändringsförslag som gäller utvecklingsplanen. Utvecklingsplanen för servicecentrets verksamhet föreslås innehålla målen för det prognostiseringsarbete, de informations-, rådgivnings- och vägledningstjänster samt det regionala samarbetet som hör till centrets verksamhetsområde, de viktigaste åtgärderna inklusive tidtabeller samt preliminära planer för inriktning av de kompetenstjänster som centret finansierar. Utvecklingsplanen för servicecentrets verksamhet utarbetas enligt förslaget utifrån de riksomfattande målen för kontinuerligt lärande och med beaktande av planen för de offentliga finanserna. Rådet föreslås utarbeta en framställning till utvecklingsplan samt till ändringsförslag gällande den enligt föredragning av servicecentrets direktör. 

Enligt den föreslagna 4 punkten ska rådet besluta om prioriteringarna i servicecentrets årliga verksamhetsplan. En årlig prioritering kan t.ex. vara att rikta kompetenstjänsterna till vissa branscher eller målgrupper eller till vissa kompetensbehov. Prioriteringarna styr fastställandet av de årliga prioriteringarna i servicecentrets verksamhet och riktandet av resurserna inom ramen för de anslag som anvisats för verksamheten i statsbudgeten. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om möjligheten att tillsätta sektioner som stöder rådets verksamhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan rådet till stöd för sin verksamhet och för att få större sakkunskap tillsätta sektioner som även omfattar externa medlemmar. Rådet föreslås dock inte kunna delegera beslutanderätt till sektionerna. För att säkerställa att utbildnings- och arbetsmarknaden i svenskspråkiga regioner samt sakkunskapen i frågor som särskilt gäller den svenskspråkiga befolkningen är det enligt förslaget nödvändigt att tillsätta en svensk utbildningssektion. 

6 §. Utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet. I paragrafen föreslås bestämmelser om en utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utvecklingsplanen innehålla målen för verksamheten och de viktigaste åtgärderna. Utvecklingsplanen utarbetas enligt förslaget för högst fem år i sänder och den kan ses över under giltighetstiden. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet godkänna utvecklingsplanen och ändringarna i den. Enligt den bestämmelse som föreslås i 5 § är det rådet för kontinuerligt lärande och sysselsättning som har till uppgift att utarbeta en framställning till utvecklingsplan för servicecentrets verksamhet samt ändringsförslag som gäller utvecklingsplanen. 

7 §. Samarbete med Utbildningsstyrelsen och med arbets- och näringsförvaltningens regionala aktörer. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska servicecentret samarbeta med Utbildningsstyrelsen och NTM-centralerna. Utbildningsstyrelsen är ett ämbetsverk för utveckling av utbildningen som bl.a. har till uppgift att prognostisera utbildningsbehov och utveckla examina. Servicecentrets verksamhet föreslås komplettera befintliga kompetenstjänster. För att uppgifterna ska kunna skötas med framgång föreslås att servicecentret ska föra en kontinuerlig dialog med det ämbetsverk som svarar för utveckling av utbildningen och vara medvetet om de projekt och den strategiska utveckling som Utbildningsstyrelsen genomför. 

När det gäller närings-, trafik- och miljöcentralerna är samarbetsskyldigheten viktig t.ex. för att samordna statsunderstöd och anskaffningar med de anskaffningar av arbetskraftsutbildning som genomförs av närings-, trafik- och miljöcentralerna. Den föreslagna samarbetsskyldigheten omfattar också samarbetet med utvecklings- och förvaltningscentret till den del som utvecklings- och förvaltningscentret sköter de uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna som omfattas av samarbetsskyldigheten. I fråga om den svenskspråkiga verksamheten ska servicecentret enligt förslaget samarbeta med en specialenhet förlagd till Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, dvs. med svenska enheten för bildningsväsendet. 

Den föreslagna bestämmelsen betonar servicecentrets skyldighet att samarbeta med de aktörer som nämns där. Servicecentret ska dock också utan någon uttrycklig bestämmelse inom sitt verksamhetsområde och sina uppgifter samarbeta med andra relevanta aktörer. Också i förvaltningslagen föreskrivs det om allmän samarbetsskyldighet mellan myndigheterna. 

7.1.2  2 kap. Finansiering av utbildnings- och kompetenstjänster

Bestämmelser om servicecentrets uppgifter föreslås i 2 §. Enligt 1 mom. 3 punkten ska servicecentret ha till uppgift att inom sitt verksamhetsområde finansiera utbildning och andra kompetenstjänster som riktar sig särskilt till dem som har sysselsättning eller står utanför arbetskraften. I 2 kap. föreslås närmare bestämmelser om finansieringen av utbudet på utbildnings- och kompetenstjänster. De föreslagna finansieringsformerna är beviljande av statsunderstöd och anskaffningsverksamhet. 

8 §. Beviljande av statsunderstöd. På beviljandet av statsunderstöd som hör till servicecentrets uppgifter tillämpas enligt förslaget statsunderstödslagen, om inte något annat föreskrivs i lagen om servicecentret. Servicecentret föreslås vara en sådan statsbidragsmyndighet som avses i statsunderstödslagen. Enligt 5 § i statsunderstödslagen kan statsunderstöd beviljas som allmänt understöd eller specialunderstöd. Allmänt understöd kan beviljas för mottagarens verksamhet i allmänhet eller för en viss del av mottagarens verksamhet. Specialunderstöd kan beviljas bl.a. för projekt med begränsat syfte. De statsunderstöd som servicecentret enligt förslaget ska bevilja är till sin karaktär sådana specialunderstöd som avses i 5 § 2 mom. i statsunderstödslagen. Understöd beviljas enligt förslaget inte för ekonomisk verksamhet som prissätts på företagsekonomiska grunder. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om vilka utbildningar och andra funktioner servicecentret kan bevilja statsunderstöd för. Enligt den föreslagna 1 punkten kan servicecentret bevilja statsunderstöd för anordnande av sådana examina och examensdelar som avses i 5 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt 5 § i lagen om yrkesutbildning är de yrkesinriktade examina yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen. En yrkesinriktad examen byggs upp av yrkesinriktade examensdelar. Enligt det föreslagna 2 mom. kan statsunderstöd endast av särskilda skäl beviljas för ordnande av en hel examen. 

I 63 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om studier som stöder studiefärdigheterna. Enligt 63 § kan det utöver det som anges i examensgrunderna, som en del av examensutbildningen ordnas studier som stöder studiefärdigheterna. Syftet med dessa studier är att den studerande ska förvärva sådant kunnande som baserar sig på de individuella behoven och som ger honom eller henne förutsättningar att delta i examensutbildning och visa sitt kunnande genom yrkesprov eller på något annat sätt. Utbildningsanordnaren beslutar om ordnandet av studier som stöder studiefärdigheterna och om studiernas innehåll. Studier som stöder studiefärdigheterna ordnas som en del av examensutbildningen och kan också ordnas i samband med examensutbildning som finansieras med statsunderstöd. 

Enligt 23 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning anges i anordnartillståndet de examina som utbildningsanordnaren har rätt att bevilja och för vilka utbildningsanordnaren kan ordna examensutbildning. I 27 § 1 mom. föreskrivs om en så kallad utvidgad utbildningsuppgift inom läroavtalsutbildningen, enligt vilken det i anordnartillståndet kan bestämmas om rätten att genom anskaffning av utbildning enligt 30 § i lagen i form av läroavtalsutbildning ordna alla examina som ingår i examensstrukturen inom yrkesutbildningen. Statsunderstöd kan också beviljas för ordnande av examensutbildning och examina enligt den utvidgade utbildningsuppgiften i läroavtal. 

I lagen om yrkesutbildning föreskrivs också om utbildning som handleder för yrkesutbildning (VALMA), utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv (TELMA) samt om annan yrkesutbildning. Lagen om yrkesutbildning har ändrats så att bestämmelserna om utbildning som handleder för yrkesutbildning upphävs fr.o.m. 1.8.2022 (lag 1218/2020). Den utbildning som handleder för yrkesutbildning slås samman med den nya utbildning som handleder för examensutbildning, om vilken det föreskrivs i lagen om handledande utbildning för examensutbildning (1215/2020). Som yrkesutbildning kan utöver den i 8 § i lagen om yrkesutbildning avsedda examensutbildning som förbereder för examina som hör till examensstrukturen och de i den lagens 7 § avsedda handledande utbildningar ordnas sådan utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkesutbildningen och som inte syftar till avläggande av en examen eller en del av en examen samt sådan utbildning som förbereder för yrkesuppgifter och som förbereder för yrkesuppgifter som yrkes- eller trafikflygare, som flygledare eller som förare i spårbunden stadstrafik. Enligt förslaget kan statsunderstöd inte beviljas för dessa ovan nämnda utbildningar. Statsunderstöd kan enligt förslaget inte heller beviljas för utbildning som ordnas i form av personalutbildning eller arbetskraftsutbildning. 

Enligt den föreslagna 2 punkten kan servicecentret enligt förslaget däremot bevilja statsunderstöd för utbildning som ordnas av huvudmannen för en läroanstalt som avses i lagen om fritt bildningsarbete. Enligt 2 § i lagen om fritt bildningsarbete består läroanstalterna för fritt bildningsarbete av medborgarinstitut, folkhögskolor, sommaruniversitet, idrottsutbildningscenter och studiecentraler. Enligt 4 § i den lagen kan undervisnings- och kulturministeriet bevilja kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser tillstånd att driva läroanstalter. 

Enligt den föreslagna 3 punkten kan servicecentret bevilja statsunderstöd för ordnande av i 7 § i universitetslagen avsedda examina, specialiseringsutbildning och utbildning som innehåller examensdelar. Enligt 7 § i universitetslagen kan lägre och högre högskoleexamina samt vetenskapliga, konstnärliga och yrkesinriktade påbyggnadsexamina avläggas vid universiteten. Universiteten kan också ordna specialiseringsutbildning, utbildning som innehåller examensdelar i form av fortbildning, öppen universitetsundervisning eller i övrigt som fristående studier samt annan fortbildning. Enligt förslaget kan statsunderstöd inte beviljas för fortbildning, dvs. försäljning av utbildning till företagsekonomiskt pris. 

Enligt den föreslagna 4 punkten kan servicecentret bevilja statsunderstöd för anordnande av i 10 § i yrkeshögskolelagen avsedda examina, yrkespedagogisk lärarutbildning, specialiseringsutbildning och utbildning som innehåller delar av examina samt utbildning som är avsedd för invandrare. I 10 § i yrkeshögskolelagen anges det att en yrkeshögskola inom ramen för sitt tillstånd ger undervisning som leder till högskoleexamen och yrkespedagogisk lärarutbildning. Dessutom får yrkeshögskolan ordna specialiseringsutbildning, utbildning som innehåller delar av examina i form av kompletterande utbildning, öppen yrkeshögskoleundervisning eller i övrigt som fristående studier samt övrig kompletterande utbildning. Enligt förslaget kan statsunderstöd inte beviljas för fortbildning, dvs. försäljning av utbildning till företagsekonomiskt pris. En yrkeshögskola får därutöver ordna sådan avgiftsfri utbildning för invandrare som syftar till att ge de studerande språkliga och andra färdigheter som behövs för yrkeshögskolestudier. 

Enligt den föreslagna 5 punkten kan servicecentret bevilja statsunderstöd för verksamhet som stöder ansökan till utbildning och deltagande i utbildning. Med denna verksamhet avses åtgärder som uppmuntrar och motiverar olika befolkningsgrupper att delta i utbildning och stöder dem i genomförandet av utbildningen. Statsunderstöd kan enligt förslaget beviljas t.ex. för utveckling av rekryteringen av studerande och för uppsökande verksamhet i detta syfte, för stödjande av verksamhet som höjer studiemotivationen innan studierna inleds samt för att förbättra träffsäkerheten vid valet av utbildningsområde. Med uppsökande verksamhet avses åtgärder som motiverar människor att delta i utbildning och att gemensamt dryfta vilket slags kompetensutveckling som bäst lämpar sig för ifrågavarande personen mål och som är mest ändamålsenlig med tanke på den tid som återstår i arbetslivet. 

Servicecentret föreslås med statsunderstöd även kunna stödja projekt som genomförs i samarbete mellan olika utbildningsformer. Sådana projekt skulle t.ex. kunna vara samprojekt som genomförs som ett samarbete mellan anordnare av yrkesutbildning och fritt bildningsarbete eller anordnare av yrkesutbildning och högskolor. I ett samprojekt ska det alltid finnas en sökande med huvudansvar som ansvarar för att projektet genomförs på ett resultatrikt sätt. Den ansvariga sökanden svarar också för de uppgifter som i denna lag åläggs utbildningsanordnaren, såsom genomförandet av antagningen av studerande. 

Enligt den föreslagna 6 punkten kan servicecentret bevilja statsunderstöd för utvecklande av och försök med verksamhet som hör till verksamhetsområdet. Sådana skulle kunna vara t.ex. ett tidsbegränsat utvecklingsprojekt som förbättrar äldres kompetens och sysselsättning eller ett pilotprojekt med kompetenskartläggningar. 

Enligt 2 mom. kan statsunderstöd beviljas för ordnande av utbildning som leder till avläggande av en hel yrkesinriktad examen eller högskoleexamen endast av särskilda skäl. Servicecentret ska enligt förslaget i huvudsak finansiera kortvarig fortbildning som består av avläggande av examensdelar. För avläggande av en hel examen kan statsunderstöd enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas endast av särskilda skäl. Det kan vara motiverat att avlägga en hel examen som finansieras av servicecentret till exempel när det är ändamålsenligt på grund av att personen i så fall stannar kvar i arbetet, byter arbetsplats eller av någon annan orsak som hänför sig till produktiviteten. För högskolornas del ska studier som krävs för avläggande av hela examen med understöden dok inte stödjas, utan stöd kan enligt förslaget beviljas till exempel för avläggande av studier som kompletterar en examen, omskolningsstudier eller avläggande av parallell examen som syftar till byte av bransch genom relativt kortvariga studier. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska man vid beviljande av statsunderstöd för ordnande av sådan utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning beakta att de målinriktade studerandeår som avses i 32 c § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) räcker till för ordnandet av utbildningen under finansåret. I 32 c § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet föreskrivs om det antal målinriktade studerandeår som bestäms genom prestationsbeslut om finansiering av yrkesutbildning. Enligt 32 c § i finansieringslagen beslutar undervisnings- och kulturministeriet årligen inom ramen för statsbudgeten och för finansåret om det målinriktade antalet studerandeår för utbildningsanordnare samt om det där innefattade målinriktade antalet studerandeår inom arbetskraftsutbildningen. Enligt 2 mom. i nämnda bestämmelse kan ministeriet under finansåret öka det målinriktade antalet studerandeår för utbildningsanordnare eller det målinriktade antalet studerandeår för utbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning. 

Den basfinansiering som beviljas anordnaren av yrkesutbildning under finansåret grundar sig på det målinriktade antal studerandeår som fastställts genom prestationsbeslutet och ett eventuellt beslut om tilläggsprestationer. Finansieringen för finansåret justeras inte så att den motsvarar det faktiska antalet studerandeår under finansåret, utan eventuella avvikelser från det målinriktade antalet studerandeår beaktas vid fastställandet av det målinriktade antalet studerandeår i prestationsbeslutet för de följande åren. För att undvika överlappande finansiering bör man vid beviljandet av statsunderstöd beakta om det målinriktade antalet studerandeår enligt prestationsbeslutet räcker till för att ordna utbildningen. Utbildningsanordnarens faktiska antal studerandeår kan följas i realtid i undervisningsförvaltningens statistiktjänst Vipunen. Det är i regel inte motiverat att bevilja statsunderstöd, om det är sannolikt att utbildningsanordnaren kan ordna utbildningen också inom ramen för de målinriktade studerandeåren enligt prestationsbeslutet. Bedömningen av detta ska enligt förslaget göras utifrån de uppgifter som finns vid tidpunkten för behandlingen av ansökan. 

I paragrafens 4 mom. föreslås bestämmelser om beloppet av det stöd som beviljas. Dessutom föreslås momentet innehålla en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om statsunderstöd finns i statsunderstödslagen. Enligt 1 § i statsunderstödslagen föreskrivs i den lagen om de grunder och förfaranden som ska iakttas vid beviljande av statsunderstöd. Statsunderstödslagen tillämpas på statsunderstöd som beviljas av anslag som tagits in i statsbudgeten. I 3 § 1 mom. i statsunderstödslagen föreskrivs att om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall de iakttas i stället för statsunderstödslagen. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska statsunderstödet täcka de totala kostnaderna för ordnandet av sådan utbildning som avses i 1 mom. 1—4 punkten. Den föreslagna bestämmelsen i 4 mom. utgör ett undantag från bestämmelsen i 6 § 1 mom. i statsunderstödslagen, enligt vilken annat statsunderstöd än det som avses i 5 § 3 mom. 3 punkten i statsunderstödslagen (stipendium eller understöd för sökandens personliga bruk eller projekt) och som beviljas ur statsbudgeten eller ur en statlig fond utanför statsbudgeten inte får täcka det fulla beloppet av de totalkostnader som orsakas av den verksamhet eller det projekt som är föremål för statsunderstödet, om inte något annat följer av skäl som är motiverade och nödvändiga för att målen med beviljandet av statsunderstödet ska nås. Enligt förslaget ska de statsunderstöd som servicecentret beviljar för reglerad utbildningsverksamhet täcka de totala kostnaderna för utbildningsverksamheten, för att den utbildning som ordnas med servicecentrets finansiering inte ska minska resurserna för utbildning med motsvarande innehåll som ordnas i form av statsandelsfinansiering eller basfinansiering för högskolor. 

I vissa situationer föreslås dock den studerandes betalningsandel inkluderas i den utbildning som servicecentret finansierar. En bestämmelse om de avgifter som tas ut av de studerande ska ingå i 12 §. Om den utbildning som finansieras med statsunderstöd innefattar den studerandes betalningsandel, ska detta enligt förslaget beaktas i beloppet av det statsunderstöd som beviljas. 

9 §.Anskaffning av utbildnings- och kompetenstjänster. Enligt det föreslagna 1 mom. kan servicecentret anskaffa utbildning och andra kompetenstjänster. 

I paragrafen ska det inte anges eller annars föreskrivas närmare om vilken utbildning eller vilka kompetenstjänster servicecentret får anskaffa, utan utgångspunkten är att servicecentret ska kunna anskaffa utbildning och kompetenstjänster inom det verksamhetsområde som anges i 1 § 1 mom. i lagförslaget. I praktiken begränsas upphandlingsverksamheten dock av de förutsättningar för utbildningsaktörernas möjligheter att tillhandahålla utbildningstjänster som anges i annan lagstiftning som en del av sin företagsekonomiska verksamhet. Den utbildning som servicecentret föreslås anskaffa är i regel kortvarig utbildning. Upphandlingen kan också gälla sådana samlade kompetenser som inte hör till ramen för den reglerade utbildningen, utan till gränsytorna mellan olika utbildningsstadier och utbildningsområden. De samlade kompetenser som är föremål för upphandlingen kan skräddarsys enligt det aktuella behovet. 

Reglerad utbildning upphandlas enligt förslaget genom konkurrensutsättning när den som säljer utbildningen har rätt att tillhandahålla utbildningstjänsterna i fråga och rätt att delta i anbudsförfarandet som en del av sin företagsekonomiska verksamhet. Enligt 31 § i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare ordna examina och examensdelar som aves i den lagen, examensutbildning som förbereder för dem, om det är fråga om anskaffning av utbildning i enlighet med 30 §. Enligt 30 § i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare skaffa examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem, övrig utbildning i enlighet med anordnartillståndet samt i 27 § 1 mom. avsedd läroavtalsutbildning bl.a. av en annan anordnare av yrkesutbildning. I andra fall får examina eller examensdelar inte säljas. Servicecentret föreslås finansiera de examina och examensdelar som avses i 5 § i lagen om yrkesutbildning endast genom statsunderstöd. Annan yrkesutbildning kan däremot anskaffas med stöd av den föreslagna bestämmelsen. 

Enligt 7 § i universitetslagen och 10 § i yrkeshögskolelagen kan högskolorna sälja utbildning som innehåller delar av examina som fortbildning samt annan fortbildning på företagsekonomiska grunder. För ordnande av utbildning som omfattar examensdelar kan således i enlighet med 8 § i den föreslagna lagen om servicecentret beviljas statsunderstöd och dessutom kan utbildning som innehåller examensdelar också anskaffas med stöd av det föreslagna 9 § 1 mom. Annan fortbildning än sådan som omfattar examensdelar kan enligt förslaget endast anskaffas. Fortbildning kan ordnas både av högskolorna eller av bolag och dotterbolag som ägs av dem. 

I 9 § i universitetslagen och 13 § i yrkeshögskolelagen finns bestämmelser om uppdragsutbildning. Enligt universitetslagens och yrkeshögskolelagens bestämmelser om uppdragsutbildning kan en högskola ordna undervisning som leder till högskoleexamen för en grupp av studerande så att utbildningen beställs och finansieras av finska staten, en annan stat, en internationell organisation, ett finskt eller utländskt offentligt samfund eller en finsk eller utländsk stiftelse eller privat sammanslutning. I uppdragsutbildning anskaffas utbildning för en viss studerandegrupp, som väljs ut och fastställs av den som beställer utbildningen. Bestämmelsen om uppdragsutbildning tillämpas endast på examensutbildning, dvs. ordnandet av hela examina. Den anskaffning av utbildning som servicecentret föreslås genomföra uppfyller inte kännetecknen för uppdragsutbildning enligt högskolelagarna, eftersom utbildningsanordnaren enligt den föreslagna lagen ansvarar för genomförandet av antagningen av studerande och antagning som studerande i utbildning som leder till examen. I fråga om anskaffning föreslås därför en bestämmelse om att på anskaffning av en högskoleexamen som avses i 8 § 2 mom. tillämpas vad som i 9 § i universitetslagen och 13 § i yrkeshögskolelagen föreskrivs om uppdragsutbildning. Servicecentret föreslås alltså även kunna anskaffa högskolornas examensutbildning, men då iakttas bestämmelserna om högskolornas uppdragsutbildning. 

Servicecentret föreslås också kunna anskaffa sådan utbildning som inte leder till examen och som inte kan finansieras som statsandel enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet, som statsandel enligt lagen om fritt bildningsarbete eller som basfinansiering för verksamheten enligt universitetslagen eller yrkeshögskolelagen. Privata anordnare av yrkesutbildning, privata huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete, kommunala utbildningsaktörers dotterbolag, högskolor, högskolans dotterbolag och andra tjänsteproducenter kan enligt förslaget delta i anbudsförfaranden för upphandling vid servicecentret. 

Utbildningen föreslås också kunna ordnas som ett samarbete mellan flera aktörer. I ett samprojekt ska det alltid finnas en sökande med huvudansvar som ansvarar för att projektet genomförs på ett resultatrikt sätt. Den ansvariga avtalsparten svarar enligt förslaget också för de uppgifter som i denna lag åläggs utbildningsanordnaren. Servicecentret föreslås också kunna anskaffa sådan verksamhet som avses i 8 § 1 mom. 5 punkten och som stöder ansökan till utbildning och deltagande i utbildning. Verksamheten i fråga kan enligt förslaget alltså finansieras både genom statsunderstöd och genom anskaffning av utbildnings- och kompetenstjänster. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas i kvalitetskraven för anskaffningar. Enligt 68 § 1 punkten i upphandlingslagen ska anbudsförfrågan, upphandlingsannonsen, inbjudan till anbudssökandena eller bilagorna till dem innehålla en beskrivning av föremålet för upphandlingen eller en projektbeskrivning samt andra krav som är kopplade till upphandlingsföremålets typ. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska i de kvalitetskrav som hänför sig till föremålet för upphandlingen särskilt beaktas utbildnings- eller kompetenstjänstens kvalitet, resurser och uppföljning av genomslagskraften. Kvalitetskraven för föremålet för upphandlingen definieras enligt förslaget närmare i anbudsförfrågan, men genom bestämmelsen styrs vilka faktorer som särskilt ska beaktas vid uppställandet av kvalitetskraven. Kvalitetskraven i anbudsförfrågan kan enligt förslaget gälla t.ex. lärarnas eller annan personals yrkesskicklighet, kvalitetssystem eller krav på lokaler, anordningar eller arbetslivskontakter. 

7.1.3  3 kap. Bestämmelser om ordnande av utbildning som finansieras av servicecentret

I det föreslagna kapitlet föreskrivs det om förutsättningarna för antagning av studerande, de avgifter som tas ut av den studerande samt om information om utbildningsutbudet och kompetenstjänsterna. I kapitlet föreslås dessutom bestämmelser i fråga om annan än reglerad utbildning om genomförande av antagningen av studerande, antagning av studerande, erhållande av uppgifter samt sökande av ändring i beslut om antagning av studerande och rätt att delta. 

10 §.Reglerad utbildning. När utbildning som avses i 8 § 1 mom. 1—4 punkten eller utbildning som innehåller examensdelar som avses i universitetslagen eller yrkeshögskolelagen ordnas med stöd av 9 §, tillämpas på ordnandet av utbildningen, på antagningen av studerande och på antagningen som studerande samt på den studerandes rättigheter och skyldigheter vad som föreskrivs i lagen om ifrågavarande utbildning, om inte något annat föreskrivs i denna lag. I 8 § 1 mom. 1—4 punkten föreskrivs om utbildningar som servicecentret kan finansiera med statsunderstöd. Dessutom kan utbildning som omfattar examensdelar enligt universitetslagen eller yrkeshögskolelagen anskaffas med stöd av 9 §. Dessa utbildningar är så kallade reglerade utbildningar, där rätten att ordna utbildning annars grundar sig på lag eller är tillståndspliktig och vars mål regleras i lagstiftningen eller i examensgrunderna. I fråga om dessa utbildningar är det motiverat att tillämpa samma bestämmelser på ordnandet av utbildning samt på de studerandes rättigheter och skyldigheter som tillämpas också på motsvarande utbildning som ordnas med statsandelsfinansiering eller basfinansiering för högskolor. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska bestämmelserna i de lagar som gäller utbildning tillämpas, om inte något annat föreskrivs i lagen om servicecentret. I 11 § i den föreslagna lagen om servicecentret föreskrivs om förutsättningarna för antagning av studerande och i 12 § om avgifter som tas ut av studerande. Dessa bestämmelser avviker delvis från bestämmelserna i lagarna om utbildning. 

11 §.Förutsättningar för antagning som studerande. Enligt 38 § i lagen om yrkesutbildning kan som studerande antas en sökande som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller en motsvarande tidigare lärokurs eller som utbildningsanordnaren i övrigt anser ha tillräckliga förutsättningar att förvärva det kunnande eller avlägga den examen som eftersträvas. Bestämmelsen i fråga tillämpas på all utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning. Bestämmelser om behörighet för studier som leder till högskoleexamen och specialiseringsutbildning finns i 37 § i universitetslagen och bestämmelser om behörighet för yrkeshögskolestudier i 25 § i yrkeshögskolelagen. De nämnda bestämmelserna om behörighet tillämpas endast på utbildning som leder till examen och på annan utbildning som definieras i dessa bestämmelser. 

Enligt 39 § i lagen om yrkesutbildning ska lika antagningsgrunder tillämpas vid antagning av studerande. Bestämmelsen i fråga tillämpas på all utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning. Enligt 36 § 3 mom. i universitetslagen och 28 § 3 mom. i yrkeshögskolelagen kan sökande på basis av olika utbildningsbakgrund indelas i separata grupper vid antagningen. Likvärdiga antagningsgrunder ska tillämpas på alla sökande i samma grupp. Enligt den nämnda bestämmelsen i universitetslagen kan man dessutom i begränsad utsträckning avvika från de enhetliga antagningsgrunderna för att trygga utbildningsbehovet för någon språkgrupp. 

I lagen om fritt bildningsarbete finns inga närmare bestämmelser om förutsättningarna för antagning av studerande eller grunderna för antagningen av studerande. 

Den utbildning som servicecentret finansierar riktas i regel till en viss målgrupp, som definieras närmare i statsunderstödsbeslutet eller upphandlingskontraktet. Utbildningsanordnaren ska beakta en viss målgrupp vid genomförandet av antagningen av studerande. Med tanke på sökandenas rättsskydd är det dock motiverat att föreskriva om den avgränsning av målgruppen som ligger till grund för antagningen av studerande också på lagnivå. En motsvarande bestämmelse om avgränsning av målgruppen finns också i lagen om offentlig arbetskrafts - och företagsservice. Som studerande kan antas personer som är lämpade för utbildningen och för det yrke eller den uppgift som utbildningen siktar på, om de har ett av arbets- och näringsbyrån konstaterat utbildningsbehov. Syftet med bestämmelsen är att rikta arbetskraftsutbildningen till personer som behöver den. 

Som studerande kan antas en person som har ett behov av kompetens och tillräckliga förutsättningar för att förvärva det kunnande som utbildningen i fråga syftar till. Bestämmelsen preciserar förutsättningarna för antagning av studerande enligt lagstiftningen om utbildning. Dessutom tillämpas vad som i lagen om ifrågavarande utbildning eller med stöd av den lagen föreskrivs om förutsättningarna för antagning som studerande eller om behörighet för studier. Vid antagningen av studerande till utbildning som finansieras av servicecentret ska således beaktas både de allmänna förutsättningarna för antagning som studerande för utbildningsformen i fråga och i enlighet med den föreslagna bestämmelsen den studerandes behov av att förvärva det kunnande som utbildningen i fråga medför. Dessutom bör det beaktas att den studerande har tillräckliga förutsättningar att delta i utbildningen i fråga, t.ex. tillräckliga tidigare kunskaper och färdigheter. 

Målgruppen för varje utbildning ska definieras närmare i samband med beviljande av statsunderstöd eller upphandling, och målgruppen ska beaktas vid antagningen av studerande. Utgångspunkten är att lika antagningsgrunder ska iakttas vid antagningen av studerande, men den utbildning som servicecentret ordnar ska riktas till sådana personer som hör till en målgrupp som närmare definieras i understödsbeslutet eller upphandlingskontraktet. 

Den huvudsakliga målgruppen för den utbildning som finansieras av servicecentret är personer som arbetar och personer som står utanför arbetskraften. I paragrafen föreskrivs dock inte att någon målgrupp ska uteslutas på grund av sin ställning på arbetsmarknaden. Till exempel arbetslösa kan söka sig till utbildning som finansieras av servicecentret som frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. 

12 §.Avgifter som tas ut av den studerande. Utgångspunkten är att den verksamhet som servicecentret finansierar i regel ska vara avgiftsfri för den studerande. I vissa situationer kan det dock för jämlikhetens skull vara motiverat att även den studerandes egen betalningsandel ingår i utbildningen. En sådan situation kan uppstå t.ex. när specialyrkesexamensutbildning ordnas, där det vanligen tas ut studerandeavgifter. 

Av en studerande kan tas ut avgifter enligt den lag som gäller ifrågavarande utbildning, om så av välgrundad anledning bestäms i statsunderstödsbeslutet eller avtalas om i upphandlingskontraktet. I andra situationer föreslås kunna avgifter inte tas ut. Enligt den bestämmelse som föreslås i 8 § 4 mom. ska den studerandes eventuella betalningsandel beaktas i beloppet av det statsunderstöd som beviljas. 

Enligt 105 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning kan utbildningsanordnaren i fråga om yrkesexamensutbildning och specialyrkesexamensutbildning samt i fråga om annan yrkesutbildning som avses i 8 § i den lagen ta ut en skälig studieavgift av den studerande som delvis täcker kostnaderna för ordnandet av utbildningen. Bestämmelser om grunderna för avgifterna utfärdas genom förordning av undervisnings - och kulturministeriet. Enligt 4 § i undervisningsministeriets förordning om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande (1323/2001) kan den avgift som tas ut hos en studerande inom utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen uppgå till högst 25 procent av de genomsnittliga kostnader för ordnande av utbildning som utbildningsanordnaren bedömer. 

Enligt 24 § i lagen om fritt bildningsarbete kan skäliga avgifter för undervisningen tas ut av de studerande. Enligt den bestämmelsen kan avgifter dock inte tas ut för integrationsutbildning eller utbildning som är avsedd för läropliktiga. 

Enligt 8 § i universitetslagen och 12 § i yrkeshögskolelagen är den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerande i regel avgiftsfria för den studerande. Ett undantag från avgiftsfriheten för examina är de studieavgifter för studerande från länder utanför EU/EES-området som anges i de nämnda lagarna samt högskolornas uppdragsutbildning. För övrig verksamhet får högskolorna ta ut avgifter om vilka närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt statsrådets förordning om avgifter som tas ut i universitetens verksamhet (1082/2009) och förordningen om avgifter för yrkeshögskolornas verksamhet (1440/2014) får högskolan när den beviljar en studerande begränsad rätt att genomföra studier som hör till dess examina som öppna universitetsstudier, öppna yrkeshögskolestudier eller andra fristående studier utan rätt att avlägga examen ta ut högst 15 euro av den studerande för dessa studier av en studiepoäng som hör till studierätten. I specialiseringsutbildningen vid högskolorna får av den studerande tas ut högst 120 euro per studiepoäng som hör till studierätten. När högskolorna ordnar fortbildning tar de ut en företagsekonomiskt prissatt avgift av den studerande eller utbildningsbeställaren. 

13 §.Genomförande av antagningen av studerande och beslut om antagning som studerande i annan än reglerad utbildning. Som upphandling kan ordnas s.k. oreglerad utbildning på vilken lagstiftningen om utbildningen i fråga inte tillämpas, såsom bestämmelserna om antagning av studerande. I utbildning som ordnas som anskaffning kan utbildningsanordnaren också vara en sådan aktör som inte betraktas som myndighet, dvs. en anordnare av yrkesutbildning under offentlig tillsyn, en sådan huvudman för en läroanstalt som avses i lagen om fritt bildningsarbete eller en högskola. Det föreslås att det i lagen om servicecentret tas in en bestämmelse om genomförandet av antagningen av studerande och antagningen av studerande i sådana situationer där det inte är möjligt att tillämpa de lagar som gäller utbildningen på antagningen av studerande. Enligt den föreslagna regleringen svarar utbildningsanordnaren för det praktiska genomförandet av antagningen av studerande och utarbetar en framställning om vilka studerande som ska väljas. Utövning av offentlig makt ska dock inte föreskrivas för utbildningsanordnaren, dvs. den privata aktören, utan enligt den föreslagna bestämmelsen ska förvaltningsbeslut om antagning av studerande fattas av ett servicecenter i myndighetsställning. 

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om genomförandet av antagningen av studerande. Bestämmelsen ska enligt bestämmelsens rubrik tillämpas endast på annan reglerad utbildning än sådan som avses i 10 §. Enligt den föreslagna bestämmelsen beslutar utbildningsanordnaren om de förfaranden som gäller ansökan till utbildning och antagning av studerande. Därtill föreslås att utbildningsanordnaren ska genomföra antagningen av studerande. Utbildningsanordnaren ska således enligt förslaget besluta på vilket sätt den i praktiken utför de åtgärder som hänför sig till ansöknings- och urvalsförfarandet. Ansökan kan enligt förslaget genomföras t.ex. via tjänsten Studieinfo eller genom att ansökningarna lämnas in direkt till läroanstalten. Vid antagningen av studerande föreslås de förutsättningar för antagning av studerande som anges i 11 § beaktas. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska servicecentret fatta beslut om antagning som studerande i annan än i 10 § avsedd reglerad utbildning på basis av aktörens förslag gällande antagningen som studerande. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska servicecentret besluta om antagningen som studerande i annan utbildning oberoende av om utbildningsanordnaren är en utbildningsanordnare som står under offentlig tillsyn, ett dotterbolag till en utbildningsaktör som står under offentlig tillsyn eller någon annan serviceproducent. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. ska utbildningsanordnaren utarbeta ett förslag till antagning som studerande på basis av vilket servicecentret beslutar om antagningen som studerande. I 15 § 2 mom. föreslås en bestämmelse om utbildningsanordnarens skyldighet att lämna servicecentret de uppgifter som är nödvändiga för att ett beslut om antagning som studerande ska kunna fattas. I ett beslut av servicecentret om antagning som studerande ska enligt förslaget ändring kunna sökas på det sätt som föreskrivs i 17 § i lagen. 

Utbildningsverksamhet som finansieras av servicecentret kan enligt förslaget också ordnas i form av ett samarbete mellan flera utbildningsanordnare. I statsunderstödsbeslutet eller upphandlingskontraktet fastställs enligt förslaget den aktör med huvudansvar som ansvarar för anordnandet av utbildningen. Den aktör som har det huvudsakliga ansvaret ska också svara för de uppgifter i anslutning till genomförandet av antagningen av studerande som föreskrivs i denna paragraf. 

14 §.Den studerandes rättigheter och skyldigheter i annan än reglerad utbildning. I paragrafen föreslås bestämmelser om den studerandes rättigheter och skyldigheter vid annan än i 10 § avsedd reglerad utbildning. Den föreslagna bestämmelsen behövs eftersom de lagar som gäller utbildningen inte ska tillämpas på de studerandes rättigheter och skyldigheter gällande annan än reglerad utbildning. 

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs om den studerandes rätt att delta i utbildning och om upphörande av rätten att delta. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en studerande i annan utbildning än sådan som avses i 10 § rätt att få undervisning enligt utbildningsplanen och rätt att genomföra studierna under den tid de pågår. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör rätten att delta om den studerande utan godtagbart skäl väsentligen försummar studierna enligt utbildningsplanen. 

Rätten att delta kan enligt förslaget inte begränsas på grund av disciplinära åtgärder. Det har inte ansetts motiverat att utsträcka disciplinära åtgärder till oreglerad utbildning, eftersom det är fråga om kortvariga fortbildningar. I disciplinära åtgärder ingår också delvis betydande utövning av offentlig makt. Enligt 124 § i grundlagen kan uppgifter som inbegriper utövning av offentlig makt inte anförtros andra än myndigheter. Om en studerande uppför sig störande eller våldsamt i undervisningen, kan man vid behov ingripa genom att kontakta polisen. 

Servicecentret meddelar enligt förslaget beslut om att rätten att delta upphör på basis av utbildningsanordnarens framställning. Servicecentret föreslås alltså meddela ett beslut om att rätten att delta upphör i en motsvarande situation som den där centret i enlighet med det föreslagna 13 § 2 mom. beslutar om antagning som studerande. I 15 § 2 mom. föreslås en bestämmelse om utbildningsanordnarens skyldighet att lämna servicecentret de uppgifter som är nödvändiga för att ett beslut om upphörande av rätten att delta ska kunna fattas. I ett beslut som gäller upphörande av rätten att delta ingår enligt förslaget rätt att söka ändring i enlighet med 17 § i denna lag. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om den studerandes rätt att få betyg och om dess innehåll. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren ge den studerande ett betyg över att utbildningen har slutförts. Av betyget ska utbildningens omfattning och centrala innehåll framgå. Bestämmelsen ska enligt förslaget tillämpas endast på annan utbildning än reglerad utbildning, eftersom bestämmelserna om betyg i de lagar som gäller utbildning ska tillämpas på den studerandes rätt att få betyg. 

15 §. Erhållande av information i annan än reglerad utbildning. I 1 mom. föreskrivs enligt förslaget att utbildningsanordnaren på servicecentrets begäran ska lämna servicecentret sådana andra uppgifter än personuppgifter som är nödvändiga för utvärdering, utveckling, statistikföring och uppföljning av den utbildningsverksamhet som centret finansierar. Det är viktigt att servicecentret får information om genomförd utbildning för att det ska kunna bedöma verksamhetens resultat och genomslag. Bestämmelsen föreslås inte ge rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. 

Den föreslagna bestämmelsen gäller annan utbildning än reglerad utbildning. Som sådana myndigheter som omfattas av tillämpningsområde för som avses i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), nedan offentlighetslagen, betraktas även sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som med stöd av lag eller förordning eller en bestämmelse eller föreskrift som utfärdats med stöd av lag eller förordning sköter offentliga uppdrag när de utövar offentlig makt. Aktörer som ordnar reglerad utbildning är i offentlighetslagen avsedda myndigheter på vilka informationsskyldigheter enligt offentlighetslagen tillämpas. I fråga om den reglerade utbildningen får servicecentret direkt med stöd av offentlighetslagen de uppgifter som krävs för uppföljningen av verksamhetens resultat och genomslag. I 14 § i statsunderstödslagen föreskrivs dessutom om statsunderstödstagarens informationsskyldighet, enligt vilken statsunderstödstagaren ska lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för tillsynen över att villkoren i statsunderstödsbeslutet iakttas. I fråga om andra utbildningsanordnare än de som omfattas av offentlighetslagen behövs dock en särskild bestämmelse om skyldigheten att lämna ut uppgifter. 

Servicecentret samlar enligt förslaget inte in personuppgifter för uppföljning av effekterna av de utbildningar som centret finansierar, utan ska utnyttja redan befintliga datainsamlingar och register för bedömningen av genomslaget. Statistikcentralens uppgifter om de studerande inom examensutbildningen är personuppgifter på basis av vilka Statistikcentralen kan samordna studerandeuppgifterna till andra register som den upprätthåller. Detta gör det möjligt att bedöma effekterna på lång sikt t.ex. med tanke på sysselsättning och kompetensnivåer. I fråga om övrig utbildning föreslås ingen är datainsamlingen på individuell nivå. Statistiken över de utbildningar som finansieras av servicecentret föreslås följa denna allmänna princip för insamling av uppgifter. Detta innebär att man i bedömningen av genomslaget för servicecentrets verksamhet ska utnyttja Statistikcentralens datainsamling i fråga om examina eller examensdelar och i fråga om annan utbildning än examensutbildning göra en konsekvensbedömning genom separata utredningar. 

I 2 mom. föreskrivs enligt förslaget om servicecentrets rätt att få information i situationer där servicecentret enligt lag fattar beslut om antagning som studerande eller upphörande av rätten att delta på basis av utbildningsanordnarens förslag till antagning. Servicecentret föreslås då trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att fatta besluten i fråga. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren trots sekretessbestämmelserna lämna servicecentret de uppgifter som är nödvändiga för beslut om antagning som studerande enligt 13 § 2 mom. och beslut om upphörande av rätten att delta enligt 14 § 1 mom. 

De nödvändiga uppgifter som behövs för att fatta beslut är personuppgifter, eftersom dessa åtminstone ska innehålla personens namn, behövliga kontaktuppgifter samt andra uppgifter som gäller personen och hans eller hennes verksamhet. En förutsättning för antagning som studerande till en utbildning som finansieras av servicecentret är enligt förslaget ett kompetensbehov, så i samband med antagningen som studerande skulle man ofta behöva utreda sökandens tidigare kompetensbakgrund, såsom språkkunskaper, tidigare studier och arbetserfarenhet. Utbildningen kan enligt förslaget också riktas till personer som behöver utbildningsinriktade stödåtgärder, varvid det vid bedömningen av kompetensbehovet kan vara nödvändigt att behandla även sådana uppgifter om personens hälsotillstånd och funktionsförmåga som är sådana särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. På anordnandet av oreglerad utbildning tillämpas inte sekretessbestämmelserna enligt offentlighetslagen, men enligt artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen ska bland annat principerna om lagenlighet och ändamålsbundenhet tillämpas vid behandlingen av personuppgifter. De uppgifter om hälsotillståndet som servicecentret har i sin besittning är sekretessbelagda uppgifter enligt offentlighetslagen. Propositionens konsekvenser för dataskyddet har bedömts i avsnitt 4.2.3.10. 

16 §.Sökande av ändring inom annan än reglerad utbildning. I paragrafen föreskrivs enligt förslaget om sökande av ändring i beslut om antagning av studerande och upphörande av rätten att delta i annan utbildning än sådan som avses i 10 §. I fråga om utbildning som avses i 10 § tillämpas på dessa beslut bestämmelserna om ändringssökande i de lagar som gäller utbildningen. I fråga om andra beslut som servicecentret fattat föreslås en bestämmelse om rätt att söka ändring med stöd av annan lagstiftning, såsom statsunderstödslagen eller upphandlingslagen. 

På sökande av ändring i ett beslut om antagning av studerande som avses i 13 § 2 mom. tillämpas vad som i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om omprövning av ett beslut om antagning av studerande. På sökande av ändring i ett beslut om upphörande av den rätt att delta i utbildning som avses i 14 § 1 mom. tillämpas enligt förslaget vad som i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om omprövning av ett beslut i situationer då en studerande ska anses ha avgått. 

Enligt 111 § i lagen om yrkesutbildning får omprövning av ett beslut begäras hos regionförvaltningsverket bl.a. om beslutet gäller antagning som studerande eller då en studerande ska anses ha avgått. Enligt 112 § i lagen om yrkesutbildning får ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Vid sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), om inte något annat föreskrivs i lagen om yrkesutbildning. Enligt 114 § i den lagen ska av ett beslut och anförande besvär hos förvaltningsdomstolen över ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. I 116 § föreskrivs om besvärsförbud, enligt vilket förvaltningsdomstolens beslut genom vilket besvär som gäller ett ärende som avses i 111 § har avgjorts inte får överklagas genom besvär. 

I 17 § i den föreslagna lagen om servicecentret föreskrivs dessutom om behörigt regionförvaltningsverk. Den föreslagna bestämmelsen behövs för att förtydliga behörigheten, eftersom förvaltningslagen (434/2003), som inte innehåller någon allmän forumbestämmelse om behörig instans som behandlar begäran om omprövning, tillämpas på behandlingen av begäran om omprövning. Enligt den föreslagna bestämmelsen är det regionförvaltningsverk behörigt regionalt inom vars verksamhetsområde utbildningsanordnaren har sitt huvudsakliga verksamhetsställe enligt 5 § 1 mom. i lagen om regionförvaltningsverken. Bestämmelser om regionförvaltningsverkens verksamhetsområden utfärdas genom förordning av statsrådet (906/2009). Bestämmelser om regionförvaltningsverkens verksamhetsställen finns i 1 § i den förordningen. Enligt 6 § i förordningen om regionförvaltningsverken har regionförvaltningsverken dessutom en svenskspråkig serviceenhet för undervisningsväsendet som har hela landet som sitt verksamhetsområde. Till serviceenhetens uppgifter hör enligt förslaget att sköta de uppgifter inom det svenskspråkiga utbildningsväsendet och den svenskspråkiga småbarnspedagogiken som hör till regionförvaltningsverkens ansvarsområde, med undantag för uppgifter som gäller anläggnings- och investeringsprojekt. I enlighet med sitt verksamhetsområde och sin uppgift behandlar den svenskspråkiga serviceenheten också alla begäranden om omprövning som riktas till regionförvaltningsverket och som gäller den svenskspråkiga utbildningen. Bestämmelser om behörig förvaltningsdomstol finns i 10 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

17 §.Information om utbildningsutbudet och kompetenstjänsterna. I paragrafen föreskrivs enligt förslaget att servicecentret och utbildningsanordnaren ska informera om det utbildningsutbud och andra kompetenstjänster som servicecentret finansierar. Enligt 20 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) ska en myndighet informera om sin verksamhet och sina tjänster samt om de rättigheter och skyldigheter som enskilda människor och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till dess verksamhetsområde. Den föreslagna bestämmelsen kompletterar den ovan nämnda allmänna bestämmelsen i offentlighetslagen, eftersom den förpliktar servicecentret att informera också om sådan utbildning som det inte självt ordnar och som alltså inte direkt med stöd av offentlighetslagen kan betraktas som centrets verksamhet eller service. Det vore viktigt att målgruppen för utbildningen och andra kompetenstjänster ges möjlighet att på ett täckande och enkelt sätt få information om den utbildning som erbjuds på ett och samma ställe. Servicecentret ska enligt förslaget informera om den utbildning och andra kompetenstjänster som det finansierar, till exempel på sin webbplats. Utbildningsanordnarna ansvarar enligt förslaget för anordnandet av utbildningen och genomförandet av antagningen av studerande, vilket innebär att närmare uppgifter om utbildningen och andra tjänster skulle finnas t.ex. i tjänsten Studieinfo eller på utbildningsanordnarens webbplats eller på webbplatsen för den som ordnar kompetenstjänsten. 

7.1.4  4 kap. Ikraftträdande

I 4 kap. föreslås en ikraftträdandebestämmelse. 

18 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande.