3.1
Kommissionens meddelande
Kommissionen har i sitt meddelande presenterat följande motiveringar till sitt initiativ avseende rådets beslut:
1. Inledning
Bekämpningen av hatpropaganda och hatbrott är en del av kommissionens åtgärder för att främja EU:s centrala värderingar och säkerställa att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna iakttas. Alla former och uttryck av hat och intolerans strider mot värderingarna avseende människovärdet, friheten, demokratin, jämställdheten, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheterna för personer som tillhör minoriteter. Samtidigt är yttrandefriheten en av grundpelarna i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle och måste ha ett starkt skydd. Genom åtgärderna ska en hög säkerhetsnivå säkerställas för att förhindra och bekämpa brott, rasism och främlingsfientlighet.
Hatpropaganda och hatbrott påverkar inte endast enskilda offer och deras samhällen genom att orsaka dem lidande och begränsa deras grundläggande rättigheter och friheter, utan även hela samhället. Hatpropagandan och hatbrotten har ökat kraftigt i Europa de senaste årtiondena. Den ökade användningen av internet och sociala medier har även ökat hatpropagandan på nätet under årens lopp. Covid-19-pandemin har skapat en atmosfär där hatpropagandan har blommat.
2. Initiativets bakgrund
2.1. Institutionell kontext
Kommissionen lägger fram initiativet på grundval av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) och i enlighet med tvåstegsförfarandet som avses i artikel 83.1 i FEUF.
I det första skedet antar rådet, efter godkännande från Europaparlamentet, ett enhälligt beslut som definierar hatpropaganda och hatbrott som ett brott som uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i FEUF. I det andra skedet kan kommissionen föreslå ett direktiv som fastställer minimiregler för definitionerna och följderna för hatpropaganda och hatbrott som Europaparlamentet och rådet antar genom ordinarie lagstiftningsförfarande. Det här initiativet gäller det första skedet och begränsar inte eventuella åtgärder i det andra skedet.
Då rådets beslut har antagits utövar kommissionen sin initiativrätt i enlighet med kraven på bättre lagstiftning. Kommissionen gör en konsekvensbedömning för att noggrant bedöma olika alternativ. Kommissionen fäster särskild uppmärksamhet vid utvecklingen av fenomenen kring hatpropaganda och hatbrott. Vid utarbetandet av en sådan här lagstiftning hör kommissionen medlemsstaterna och Europaparlamentet samt ordnar även ett omfattande hörande av alla intressentgrupper i fråga.
2.2. Bekämpningen av hatpropaganda och hatbrott som EU:s tyngdpunkt
Rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (2008/913/RIF) utgör redan nu en ram på EU-nivå som möjliggör starka gemensamma åtgärder mot rasistisk och främlingsfientlig hatpropaganda och hatbrott. Kommissionen stöder medlemsstaternas åtgärder för att effektivt genomföra rambeslutet.
Det här initiativet är en del av en mer omfattande åtgärdshelhet inom EU med vilken olaglig hatpropaganda samt våldsamma extremistiska rörelser och terrorism på nätet bekämpas, inklusive EU:s uppförandekoder för att bekämpa olaglig hatpropaganda på nätet, förordningen om ingripande i terrorisminnehåll på nätet och EU Internet Forum. Andra åtgärder är direktivet om audiovisuella medietjänster, förslaget till rättsakt om digitala tjänster, EU:s handlingsplan för bekämpning av rasism 2020−2025, EU:s strategi för att bekämpa antisemitism och främja judiskt liv, jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer 2020−2025, jämställdhetsstrategin 2020−2025, det kommande direktivförslaget om förhindrande och bekämpande av våld mot kvinnor och familjevåld, strategin för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021−2030, strategin för brottsoffers rättigheter 2020−2025 och offerdirektivet.
3. Behovet att utvidga förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott
3.1. Hatpropaganda och hatbrott som ett brottsområde
Hatpropaganda och hatbrott betraktas som ett klart brottsområde på internationell nivå. Redan år 1997 konstaterade Europarådet i sin rekommendation att hatpropaganda uppviglar till hat som riktas mot individer eller grupper definierade av vissa skyddade egenskaper. Definitionen av hatpropaganda finns i rekommendationen från år 2015 av Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) och definitionen av hatbrott i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
I rambeslutet stärks de straffrättsliga definitionerna för de allvarligaste formerna av rasism och främlingsfientlighet. I hatpropaganda och hatbrott motiveras gärningsmannens handlingar av fördomar. Gärningsmannens motiv är centrala för att särskilja dessa brott från andra brott och för att fastställa hur allvarliga de är med beaktande av dessa brotts specifika konsekvenser för enskilda offer, grupper och samhället i stort.
Hat är det väsentliga draget för både hatpropaganda och hatbrott. Med beaktande av de karaktäristiska särdragen för hatpropaganda och hatbrott, dvs. hat riktat mot sådana personer eller grupper som har (eller uppfattas ha) skyddade egenskaper, kan hatpropaganda och hatbrott betraktas som ett "brottsområde" såsom avses i artikel 83.1 i FEUF.
3.2. Hatpropaganda och hatbrott som ett område med särskilt allvarlig brottslighet
3.2.1. Konsekvenser för gemensamma värden
Hatpropaganda och hatbrott är särskilt allvarliga brott eftersom de har skadliga konsekvenser för individer och samhället vilket försämrar EU:s grund. Hatpropaganda och hatbrott strider mot EU:s gemensamma värden och grundläggande fri- och rättigheter vilka fastställs i artikel 2 och 6 i FEU och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har konsekvent bekräftat i sin rättspraxis att sådana handlingar är särskilt allvarliga med beaktande av dess konsekvenser för värderingarna och de grundläggande fri- och rättigheterna.
3.2.2. Skadliga konsekvenser för enskilda offer och deras grupper
Hatpropaganda och hatbrott kränker offrens grundläggande fri- och rättigheter till mänskligt värde och jämställdhet. De har allvarliga och ofta långvariga konsekvenser för offrens fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande. Offer för hatbrott är tvungna att leva i rädsla för att upprepade gånger falla offer för hatbrott och grupper i mest utsatt ställning, såsom äldre, barn och personer med fysisk och psykisk funktionsnedsättning känner sig mer utsatta för hatpropaganda då de kommunicerar på nätet i det dagliga livet. Offer för hatpropaganda utsätts även för politisk och social marginalisering. Brott baserade på hat sänder budskap om avvisande och förnekande av värderingar till hela grupper och samhällen och dessa grupper och samhällen samt de personer som tillhör dem är rädda och känner sig hotade av att bli utsatta för angrepp i framtiden.
3.2.3. Skadliga konsekvenser för samhället
Hatpropaganda och hatbrott har också en stark samhällelig dimension. De hotar demokratiska värderingar, social stabilitet och fred, ökar sociala klyftor, försvagar social samhörighet och utlöser hämndaktioner som leder till våld och motvåld.
Hatpropaganda och hatbrott inverkar skadligt på de grundläggande fri- och rättigheterna. Hat förgiftar den politiska dialogen och inverkar på medborgarnas vilja att delta i politiken och vara aktiva i offentligt synliga tjänste- och förtroendeuppdrag. Utöver konflikter kan hatpropaganda även leda till hatbrott. Bevisen pekar på en "hatpyramid" eller "skadetrappa". Undersökningar visar också att hatpropaganda i sociala medier ökar brott mot minoriteter i den fysiska världen. Att exponeras eller bli utsatt för hatpropaganda kan även främja radikalisering och våldsamma extremiströrelser.
3.2.4. Hatpropagandans och hatbrottens omfattning
Av hbtqi-personerna som svarade på enkäten från EU:s byrå för grundläggande rättigheter indikerade 11 procent att de blivit utsatta för fysiska eller sexuella överfall för att de är hbtqi-personer. Hatpropaganda och hatbrott mot personer med asiatisk bakgrund, särskilt från Kina, har ökat under covid-19-pandemin. Enligt en undersökning om antisemitism som byrån för grundläggande rättigheter gjorde år 2018 är 40 procent av judarna inom EU rädda för att bli utsatta för fysiska överfall. Enligt byrån för grundläggande rättigheters undersökning år 2017 hade 27 procent av muslimerna upplevt trakasserier som grundade sig på hat under de senaste 12 månaderna.
Kvinnor och särskilt unga kvinnor blir utsatta för könsbaserad hatpropaganda både på och utanför nätet. Enligt en världsomfattande undersökning som gjordes år 2020 hade 52 procent av unga kvinnor och flickor upplevt nätvåld, såsom hot.
FN uttryckte sin oro för hatpropagandan mot äldre. Personer med funktionsnedsättning löper större risk än andra att bli utsatta för våldsbrott, även hatbrott, eller hatpropaganda.
Dessa siffror är bara toppen på isberget eftersom alla fall inte anmäls och alla fall inte registreras, datainsamlingsmetoderna är inte heller jämförbara. Källorna visar till exempel att 88 procent av de hatbaserade fysiska överfallen mot romer inte har anmälts och att 79 procent av de judiska personerna som utsatts för antisemitiska trakasserier inte anmälde de allvarligaste fallen till polisen eller annan organisation. Endast 21 procent av fallen med fysiskt eller sexuellt våld mot hbtqi-personer anmäldes.
3.2.5. Straffrättsligt svar i medlemsstaterna
Som ett resultat av genomförandet av rambeslutet har hatpropaganda kriminaliserats i alla medlemsstater på grundval av ras, hudfärg, religion, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung. Medlemsstaterna har dessutom kriminaliserat hatpropaganda som även riktar sig till andra skyddade egenskaper.
Även hatbrott har i stor utsträckning kriminaliserats i medlemsstaterna, antingen som självständiga brott avseende vissa brott eller som en allmän försvårande omständighet i alla brott som påverkas av fördomar. Medlemsstaterna har även kriminaliserat andra hatbrott än de som grundar sig på ras, hudfärg, religion, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung.
3.3. Hatpropagandans och hatbrottens gränsöverskridande dimension
Hatpropagandans och hatbrottens gränsöverskridande dimension har identifierats enligt arten och konsekvenserna för dessa fenomen, samt även det särskilda behovet att bekämpa dessa på gemensamma grunder. Detta är tydligt när det gäller hatpropaganda på nätet. Den sprids snabbt och är tillgänglig för alla överallt. Hatmeddelanden som framförts på annat håll än på nätet har en gränsöverskridande dimension eftersom de är lätta att återge och sprida omfattande över gränserna.
Hatbrottens gränsöverskridande dimension är direkt kopplad till hatpropagandans gränsöverskridande dimension. Liksom hatpropaganda kan ideologierna bakom hatbrott utvecklas internationellt och snabbt delas på nätet. Hatbrott kan även skapa en atmosfär av rädsla eller sociala konflikter som kan spridas från en medlemsstat till en annan inom EU. Hatpropaganda och hatbrott kan även leda till radikalisering och uppkomsten av gränsöverskridande extremistgrupper med enade ideologier. Samma fenomen kan leda till upprepade hatbrott i ett annat land eller till uppföljningsmodeller som efterliknar brott som först har begåtts i en annan medlemsstat.
Denna bakgrund framhäver det särskilda behovet av att bekämpa hatpropaganda och hatbrott på gemensamma grunder. Tryggandet av gemensamma värderingar förutsätter gemensamma åtgärder.
Om några få länder inte kriminaliserar hatpropaganda och hatbrott kan åtgärderna försvagas med vilka man effektivt ska ingripa i dessa fenomen och spridningseffekterna kan främjas. Om den gemensamma strategin för kriminalisering inte genomförs kan det också leda till bristfälligt och ojämlikt skydd av offer för sådana handlingar runt om i EU. Ett splittrat tillvägagångssätt kan sända motstridiga budskap till allmänheten. Det särskilda behovet av att bekämpa hatpropaganda och hatbrott på gemensamma grunder hänför sig dessutom till enskilda medlemsstaters strävan efter att själva kriminalisera olika former av hatbrott och hatpropaganda, vilket orsakar fragmentering som leder till splittring och till att personer som kan falla offer för hatpropaganda och hatbrott inte har jämlika verksamhetsförutsättningar.
3.4. Utvecklingen inom brottsligheten
Enligt FN har hatpropaganda och uppvigling på och utanför nätet ökat alarmerande de senaste åren. Ökningen är kopplad till förändringarna i den sociala, ekonomiska och tekniska verksamhetsmiljön. Internet erbjuder en kanal med vars hjälp hatpropaganda vidsträckt kan spridas och lätt delas på nätet. Den starka spridningen av personer och grupper som representerar våldsamma extremistiska ideologier runt om i Europa är en av de faktorer som har bidragit till polariseringen och radikaliseringen av samhället.
Covid-19-pandemin har skapat en atmosfär där hatpropagandan har blommat. Pandemin lyfte fram spänningar mellan generationerna och ökade antalet fientliga meddelanden på sociala medier som kan betraktas som hatpropaganda mot äldre personer. Våldet mot hbtqi-personer har ökat sedan pandemin började. För närvarande har 11 medlemsstater genomfört lagstiftningsförslag eller inlett processer för att i större utsträckning kriminalisera hatpropaganda och/eller hatbrott.
4. Mervärdet av att utvidga förteckningen över EU-brott
4.1. Effektivt svar på EU-nivå
Kommissionen anser att det här initiativet är det effektivaste svaret på de uppdagade utmaningarna på EU-nivå. Endast ett gemensamt initiativ på EU-nivå kan effektivt skydda de gemensamma värderingarna som fastställts i artikel 2 i FEU.
Med gemensamma åtgärder kan vi effektivt och konsekvent svara på utmaningarna som de gränsöverskridande karaktärerna för dessa två fenomen orsakar samt på deras omfattning och spridning. Med detta initiativ ingriper vi omfattande i det gränsöverskridande problemet med beaktande av medlemsstaternas nuvarande avvikande och splittrade straffrättsliga tillvägagångssätt och begränsade effekt på EU-nivå.
Endast ett gemensamt tillvägagångssätt inom EU för att kriminalisera hatpropaganda och hatbrott kan säkerställa ett enhetligt skydd för offer för sådana handlingar inom hela EU. Med gemensamma straffrättsliga åtgärder kan vi förbättra det ömsesidiga förtroendet och det juridiska samarbetet som är grundläggande principer för frihet, säkerhet och rättsområdet inom EU, med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna.
4.2. Brist på alternativ till utvidgning av förteckningen över EU-brott
Även om vissa brottsområden som räknas upp i artikel 83.1 i FEUF delvis kan vara överlappande har minimireglerna för definitionerna av och påföljderna för hatpropaganda och hatbrott tills vidare inte kunnat godkännas på EU-nivå. Det verkar som att endast en definition av hatpropaganda och hatbrott till ett nytt separat brottsområde kan möjliggöra ett effektivt och omfattande straffrättsligt tillvägagångssätt för dessa fenomen på EU-nivå.
Kommissionens initiativ iakttar subsidiaritetsprincipen som naturligt verkar ingå i uppfyllandet av kriterierna i artikel 83.1 i FEUF. Dessutom är initiativet proportionerligt med avseende på målet. Initiativet i sig medför inte någon ekonomisk eller administrativ börda för EU, nationella regeringar, regionala eller lokala myndigheter, ekonomiska aktörer eller medborgare.
5. Slutsats
Med meddelandet uppmanar kommissionen rådet att med Europaparlamentets godkännande främja detta initiativ och besluta om att utvidga förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott. I detta syfte har kommissionens initiativ till rådets beslut i enlighet med artikel 83.1 i FEUF bifogats till meddelandet.
3.2
Meddelandets bilaga om utkast till rådets beslut
Ett utkast till rådets beslut inklusive inledande stycken finns som bilaga till meddelandet. I de inledande styckena upprepas delvis sammanfattat kriterierna för utvidgningen av förteckningen över EU-brott som redan konstaterats i meddelandet enligt följande:
Hatpropaganda och hatbrott strider mot unionens värderingar (1). Målet för unionens område med frihet, säkerhet och rättvisa är att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet, rasism och främlingsfientlighet (2). Enligt artikel 83.1 i FEUF får Europaparlamentet och rådet fastställa minimiregler om definitionen av brott och påföljder inom områden med särskilt allvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag till följd av brottens karaktär eller konsekvenser eller av ett särskilt behov av att bekämpa dem på gemensamma grunder (3). Den nuvarande förteckningen över brottsområden möjliggör inte fastställande av minimiregler för definitionen av hatpropaganda och hatbrott och påföljderna för dessa (4).
I rambeslutet föreskrivs om effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för rasistisk och främlingsfientlig hatpropaganda och hatbrott. Rambeslutet kräver att medlemsstaterna kriminaliserar hatpropaganda som grundar sig på ras, hudfärg, religion, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung. Samma krav gäller dessutom alla andra brott, utöver hatpropaganda, med rasistiska eller främlingsfientliga motiv. (5)
Behovet av att effektivt ingripa i de kriterier som omfattas av rambeslutets tillämpningsområde och särskilt hatpropaganda och hatbrott som grundar sig på kön, sexuell läggning, ålder och funktionsnedsättning har fastställts i unionens jämställdhetsstrategier (6). EU och dess medlemsstater är avtalsparter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning vars artiklar 16 och 17 det hänvisas till (7).
På internationell nivå är det kännetecknande för hatpropaganda och hatbrott att gärningsmannens motiv grundar sig på fördomar. Hat är ett naturligt särdrag för båda fenomenen och som förenar den här bredare brottsgruppen. (8)
Hatpropaganda och hatbrott försvagar de grundläggande fri- och rättigheterna och värderingarna som utgör grunden för unionen. De skadar inte bara enskilda offer utan också bredare grupper och samhället i stort bland annat genom att undertrycka yttrandefriheten. (9)
Yttrandefriheten och informationsfriheten fastställs i artikel 11 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och är en av hörnstenarna i det demokratiska samhället. Fastställandet av hatpropaganda som brott är nödvändigt för att skydda andra människors rättigheter och friheter och för att uppnå unionens mål av allmänt intresse. Unionens lagstiftning som kriminaliserar hatpropaganda ska vara proportionerlig och respektera det väsentliga innehållet i yttrandefriheten. (10)
Utöver konflikter kan hatpropaganda även leda till hatbrott. Båda sprids över de nationella gränserna. Hatbrott har återverkningar på medlemsstaterna vilket bidrar till en atmosfär av rädsla och kan orsaka sociala konflikter. (11)
Hatpropaganda och hatbrott förekommer överallt i unionen och de har ökat de senaste åren (12).
Hatpropaganda och hatbrott försvagar grunden för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle och de gemensamma värderingarna som fastställts i artikel 2 i FEU. Det behövs gemensamma straffrättsliga åtgärder i unionen för att effektivt kunna svara på utmaningarna som hatpropaganda och hatbrott medför. Med gemensamma åtgärder säkerställer man även ett enhetligt skydd av offer för hatbrott. Ett gemensamt tillvägagångssätt effektiviserar också det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna. (13)
Hatpropaganda och hatbrott uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i FEUF och kan definieras som ett "brottsområde" (14). Förteckningen över brottsområden måste utvidgas för att i det andra skedet kunna fastställa minimireglerna för definitionerna av hatpropaganda och hatbrott och påföljderna (15). Beslutet påverkar inte åtgärderna som kan genomföras i det andra skedet (16).
Kommissionens förslag till sekundär lagstiftning ska beredas enligt kraven om bättre lagstiftning, inklusive konsekvensbedömning och omfattande konsultation. Särskilt kommissionen ska konsultera medlemsstaterna i samband med beredningen av den sekundära lagstiftningen, inklusive de nationella lagstiftningsramarnas särdrag med avseende på straffrätt och grundläggande fri- och rättigheter. (17)
Enligt meddelandets bilaga konstateras det i artikel 1 i rådets beslut att hatpropaganda och hatbrott omfattas av brottsområdet som avses i artikel 83.1 i FEUF. Artikel 2 i beslutet gäller beslutets ikraftträdande.