I propositionen föreslås bestämmelser om temporär begränsning av rörelsefriheten för att skydda befolkningen mot spridningen av covid-19-epidemin. Personers rätt att röra sig och vistas någon annanstans än i bostaden i sin hemkommun eller i någon annan därmed jämförbar bostad begränsas i ett område som omfattas av lagens tillämpningsområde, om det är nödvändigt för att förhindra spridningen av en pandemi som till sina verkningar kan jämföras med en synnerligen allvarlig storolycka. 

I propositionen föreslås dessutom bestämmelser om en skyldighet att i områden för vilka det har föreskrivits begränsningar i rörelsefriheten och vistelsebegränsningar använda mun- eller andningsskydd som täcker mun och näsa inomhus och i trafikmedel där det finns andra än personer som hör till samma hushåll. 

Propositionen har lämnats under undantagsförhållanden med stöd av 23 § i grundlagen. 

Syftet med den föreslagna regleringen är att förhindra att viruset sprids i samhället, att trygga hälso- och sjukvårdens bärkraft och att skydda människor, i synnerhet riskgrupper, samtidigt som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna respekteras. Syftet med undantagen från begränsningarna av rörelsefriheten är att minska de sociala, ekonomiska och samhälleliga olägenheter som begränsningarna medför. Kraftfulla, rätt riktade men kortvariga åtgärder för att kväva epidemin är motiverade med tanke på marknadens funktion och samhällsekonomin på medellång och lång sikt. Utskottet stöder de mål som den nya regleringen syftar till. 

Ekonomiutskottet har granskat de föreslagna bestämmelserna utifrån sitt eget fackområde. Fokus har legat på konsekvenserna för näringsidkarna, marknaden, konkurrensen och de offentliga finanserna. 

Enligt den föreslagna lagstiftningen ska medborgarna få röra sig utanför sin omedelbara näromgivning, bland annat för att skaffa nödvändiga förnödenheter. Lagen anger vad som kan betraktas som sådana förnödenheter. Enligt utredning är det dock möjligt att i samband med anskaffning av nödvändiga förnödenheter köpa också sådana varor som inte uppfyller nödvändighetskriteriet, men som finns att tillgå i en sådan affär där nödvändiga förnödenheter säljs. Huruvida det är tillåtet att sälja och köpa en likadan eller rentav identisk produkt beror följaktligen på vilka andra produkter som tillhandahålls i samma affär. Det kan antas att de föreslagna begränsningarna styr konsumtionsefterfrågan till stora handelsenheter med ett brett sortiment av produkter. Ojämlikheten mellan aktörer som tillhandahåller samma produkter eller tjänster är enligt utskottet en fråga som man bör se allvarligt på. Internationellt sett har rätten att göra inköp under begränsningar i rörelsefriheten till exempel uteslutande kunnat gälla nödvändiga varor. Ersättningsbestämmelserna bör enligt utskottet åtminstone väga in att obalansen mellan olika aktörer till följd av begränsningarna måste kunna jämnas ut. 

En betydande del av de föreslagna begränsningsåtgärderna bedöms särskilt beröra detaljhandeln inom specialhandeln och andra personliga tjänster samt i viss mån även persontrafiken. Men de konsekvenser som begränsningarna av rörelsefriheten har för affärsverksamhetens lönsamhet gäller i synnerhet de områden där begränsningarna träder i kraft. Permitteringar och ekonomiska problem kommer att öka i företag, sammanslutningar och kommuner som berörs av begränsningarna i rörelsefriheten. Konsekvenserna kommer sannolikt att visa sig även i andra områden. 

Genom lagförslaget åläggs näringsidkarna inte direkt att stänga affärslokalerna för kunderna. Regleringen skiljer sig således formellt från den senaste tidens begränsningar i fråga om förplägnadsverksamhet (3 a § i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet) och annan näringsverksamhet (58 g § i lagen om smittsamma sjukdomar), men inverkar i praktiken på ett sätt som motsvarar nedstängning, eftersom det är förbjudet att ta sig till butiker. 

Bestämmelserna (3 § 2 mom. 2 och 3 punkten) gör det dock möjligt att anskaffa varor som är nödvändiga med tanke på det personliga livet och att avhämta eller avsända post och andra försändelser. Ekonomiutskottet föreslår att förvaltningsutskottet i sitt betänkande preciserar att avhämtning av på förhand avtalade försändelser eller köpeobjekt från en butik eller dess närhet liksom också andra överenskomna ärenden som kan skötas på ett hälsosäkert sätt — till exempel genom förhandsbokning — kan jämställas med de undantag som avses i 3 § 2 mom. 2 och 3 punkten i den föreslagna lagen. 

De restriktioner som införs för att bromsa spridningen av viruset motiveras med epidemiologiska skäl. Fördelarna med begränsningarna gäller hela samhället, medan de åtföljande förlusterna direkt drabbar de individer och näringar som begränsningarna gäller. Det är därför motiverat att minska de ekonomiska konsekvenserna av begränsningsåtgärderna med offentliga medel, vilket innebär att rätten att använda gemensamma medel för stödsystem är betydligt mer omfattande än enbart de allmänna principerna för solidaritet, skyddsnät och omsorg om medborgarna. Det ligger också i samhällsintresset att förhindra en omfattande konkursvåg till följd av likviditetskrisen. Enligt ekonomiutskottet är det viktigt att beakta att när begränsningarna i rörelsefriheten eventuellt träder i kraft kommer företag, sammanslutningar och kommuner att ha bakom sig en epidemi som redan i mer än ett år har påverkat konsumtionen. De åtgärder för att begränsa rörelsefriheten och kontakterna som föreslås i propositionen kan enligt finansministeriets bedömning medföra ett avbrott på cirka 0,4 procentenheter i ökningen av bruttonationalprodukten. 

Av denna anledning har ekonomiutskottet, med grundlagsutskottets medverkan, förutsatt att förluster som uppkommit till följd av att näringsverksamhet hindrats på grund av åtgärder vidtagna av den offentliga förvaltningen ska ersättas (EkUB 5/2020 rd – RP 25/2020 rd). Budgetekonomin har under den pågående pandemin använts både för direkta stöd och för att finansiera ersättningarna för olika kostnader. Under coronapandemin har statliga medel använts för att stödja företag men även den kommunala ekonomin och sjukvårdsdistrikten. Statens borgensansvar har ökats och olika refinansieringstransaktioner har gjorts. Utöver dessa belastas de offentliga finanserna också av de minskade skatteintäkterna i och med att den ekonomiska aktiviteten avtagit och av det ökade behovet av inkomstöverföringar som beviljas på sociala grunder. 

Under våren har det framhävts att det är svårt att rikta åtgärderna för att begränsa spridningen av coronaviruset så att de negativa effekterna av åtgärderna kan undvikas helt och hållet. 

Vid tidigare behandling av riksdagsärenden i syfte att bekämpa virusspridningen och kompensera för restriktionerna har ekonomiutskottet framhävt att man vid införandet av bestämmelser om restriktioner bör väga in beslutens samlade konsekvenser; balansen mellan nackdelarna och fördelarna med restriktionerna. De negativa konsekvenserna för de offentliga finanserna visar sig - med fördröjning men oundvikligen — i den offentliga förvaltningens möjligheter att uppfylla berättigade förväntningar och erbjuda medborgarna de tjänster som de behöver. 

Under coronapandemin har utskottet upprepade gånger påpekat att kravet på träffsäkra och noggrant avgränsade åtgärder framhävs då de exceptionella förhållandena och därmed också restriktionerna drar ut på tiden. 

Trots att det står klart att de välkomna syftena med den föreslagna lagstiftningen och den befarade risken för plötslig och storskalig smittspridning talar för mer omfattande restriktioner, menar utskottet att den valda lösningen på många sätt är problematisk. Att bestämmelserna utgår från huvudregeln att det breda förbudet inskränks av ett stort antal undantag leder till att verksamheter tillåts eller förbjuds från fall till fall, vilket gör det svårt även för välinformerade medborgare att känna till gränserna för tillåten och förbjuden verksamhet. Problematiken kulminerar i de föreslagna sanktionsbestämmelserna. Det är delvis oklart på vilka sätt exempelvis en näringsidkare kan påvisa att han eller hon är ute i ärenden som beror på skötsel av arbetsuppgifter enligt 3 § 4 punkten. 

Enligt specialmotiveringen måste exempelvis arbetstagare på byggplatser ta sig till byggplatsen för att utföra arbetsuppgifter. I ljuset av detta kan det vara svårt att motivera särbehandling av näringsverksamhet som normalt bedrivs i en affärslokal men som genom olika arrangemang kan bedrivas i kundernas hem (olika typer av hembesök). 

Utskottet påpekar att även argumenten bakom restriktionerna till viss del står i konflikt med varandra. Det föreslås inte att begränsningarna av rörelsefriheten ska gälla nattetid, eftersom det med tanke på smittrisken inte har betydelse vid vilket klockslag evenemanget eller tillställningen ordnas. Ändå har förplägnadsrörelsers öppettider begränsats särskilt på den grunden att sociala kontakter kvälls- och nattetid uppgetts vara särskilt gynnsamma för spridningen av viruset (RP 32/2021 rd). 

Ekonomiutskottet anser att det är viktigt att lagstiftningen och myndighetsbefogenheterna ger tillräckliga möjligheter att begränsa människornas sociala kontakter och rörelsefrihet när epidemiläget kräver det. 

I propositionen prövar regeringen flera alternativa sätt att begränsa de sociala kontakterna. De föreslagna alternativen har dock inte förverkligats, eftersom det konstateras (s. 30—31 i RP) att ingen av dessa åtgärder kan sätta stopp för alla smittfall och att ingen åtgärd i sig är tillräcklig. Ekonomiutskottet anser att iakttagelsen är riktig men att slutsatsen delvis är bristfällig. Det är uppenbart att ingen enskild metod kan lösa problemet, men det är just därför som alla åtgärder som även bara delvis minskar spridningsrisken bör vidtas. Inledningsvis bör mindre stränga restriktioner införas. Tyngre restriktioner bör tillgripas först när de lättare restriktionerna har visat sig vara otillräckliga. Ekonomiutskottet påpekar att flera av de åtgärder som tas som exempel i propositionen skulle vara betydligt mindre skadliga för den ekonomiska aktiviteten och näringsverksamheten än de föreslagna bestämmelserna om begränsningar i rörelsefriheten. 

Metodurvalet bör överhuvudtaget vara öppet för insyn redan vid beredningen och med tillhörande argument bli offentlig i ett så tidigt skede som möjligt. Detsamma gäller nyckeltalen för smittspridning och hälso- och sjukvårdskapacitet, eftersom införandet av varje åtgärd är kopplat till hur nyckeltalen utvecklar sig. 

Utskottet ser det som uppenbart att en lagstiftning med brett förbud mot rörlighet och socialt umgänge kan vara ett effektivt sätt att hindra smittspridning. Men om det föreskrivs en lång rad undantag från förbudet på ett sätt som urvattnar den epidemiologiska grunden för förbudet, går den eftersträvade räckvidden förlorad och restriktionen förlorar en del av sin verkan. 

Det finns också ett stort antal undantag där medborgarnas rättsliga ställning är oklar, bland annat på grund av att det kan visa sig svårt att bedöma om rörelsefriheten är berättigad eller inte. Ekonomiutskottet uttrycker sin oro över vilka förutsättningar tillsynsmyndigheterna har att bedöma förhållandena mellan personer som påträffas utanför sitt hem eller i vilket syfte personerna är ute överhuvudtaget. Problemet gäller i synnerhet sanktionseffekterna av myndigheternas bedömning (6 § i lagförslaget). 

Utskottet ser det som nödvändigt att det samtidigt som restriktioner införs också finns en vision för hur samhället ska öppnas upp igen. Likaså är det nödvändigt att statsrådet till den del lagstiftningen de facto medför hinder för näringsverksamhet snabbt bereder lagstiftning om ersättningar för detta (förslag till uttalande). Dessutom menar utskottet att statsrådet bör bedöma behovet av temporära lagstiftningsändringar liknande dem som infördes våren 2020 i syfte att företagen ska kunna anpassa sig och att skadorna ska kunna minimeras så långt det går. 

Den valda lösningen innebär att statsrådet genom lag bemyndigas att genom förordning precisera genomförandet av begränsningarna. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att förvaltningsutskottet i sitt betänkande på ett sätt som förpliktar statsrådet klarlägger vilka argument med anknytande målvariabler som ska föreligga för ett beslut om begränsningar. Utskottet framhåller att det i samband med att statsrådet utfärdar förordning med stöd av den föreslagna lagen är viktigt att öppet gå ut med budskapet om vilka nyckeltal med anknytande realiserade och prognostiserade värden som ligger till grund för att statsrådet har ansett det vara nödvändigt att utfärda förordningen. 

Utskottet betonar att de ekonomiska skadorna dock blir allra störst om viruset sprider sig i stor skala. I det aktuella epidemiläget behövs det därför lagstiftning som möjliggör effektiva restriktioner.