Allmänt

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagstiftningen om omorganiseringen av arbetskraftsservicen. Syftet är att bidra till en smidig överföring av organiseringsansvaret för arbetskraftsservice. Enligt propositionen kan en arbetskraftsmyndighet genom avtal överföra sådana uppgifter som ingår i dess behörighet till tjänsteinnehavare i en annan kommun eller samkommun. Denna möjlighet utvidgas från att gälla de uppgifter som arbetskraftsmyndigheter har enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice till att även omfatta uppgifter som de har enligt någon annan lag. 

I propositionen föreslås preciseringar i bestämmelserna om behandling av kunduppgifter, bestämmelserna om användarrättigheter och bestämmelserna om tillägg som arbetskraftsmyndigheterna skaffar. Enligt propositionen utökas de nuvarande ändamålen för vilka kunduppgifter får behandlas till att omfatta utvecklings- och förvaltningscentrets lagstadgade uppgift att sköta tjänster för internationell rekrytering samt den riksomfattande informationen och rådgivningen om arbetskraftsservice och utkomstskydd för arbetslösa. 

I övergångsbestämmelserna om överföringen av organiseringsansvar föreslås kompletteringar som gäller överföring av personal samt överföring av avtal, stödbeslut och ersättningsbeslut med tillhörande ansvar. När en person övergått från staten till en kommun som ett led i arrangemang för produktion av arbetskraftsservice och den personen överförs till en annan kommun inom sysselsättningsområdet ska denna överföring under 2025 betraktas som överlåtelse av rörelse. I fråga om de avtal som överförs ska staten ha sådana avtalsbaserade ansvar som gäller tiden före överföringen av organiseringsansvaret och även bekosta dessa. Staten ska inom ramen för statsbudgeten ersätta kostnaderna för sådana enskilda beslut om stöd, subvention och ersättning som arbetskraftsmyndigheterna övertar ansvaret för, när det stöd eller den subvention eller ersättning som arbetskraftsmyndigheten börjar betala gäller tiden före överföringen av organiseringsansvaret. I övergångsbestämmelserna ska det föreskrivas att anställda hos kommuner eller samkommuner ska kunna få användarrättigheter till det riksomfattande kundinformationssystemet för arbetskraftsservice innan organiseringsansvaret överförs, för att säkerställa att kundservicen löper problemfritt och utan avbrott. 

Genom propositionen genomförs dessutom den i regeringsprogrammet inskrivna föresatsen att utöka sakkunnigas prövningsrätt i serviceprocessen för arbetssökande. För arbetssökande vars arbetslöshet är på väg att upphöra inom tre månader eller som är på väg att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet inom tre månader ska huvudregeln vara att inget samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning ordnas. Det krävs också att arbetslösheten ska upphöra för en tid på minst tre månader eller att beväringstjänsten, civiltjänsten eller familjeledigheten ska vara minst tre månader samt att det inte ska krävas något samtal för att den arbetssökandes servicebehov ska kunna tillgodoses eller jobbsökningsskyldighet föreläggas. När jobbsökningsskyldighet föreläggs en sådan arbetssökande som nämns ovan ska den arbetssökandes möjligheter att få kortvarigt arbete beaktas. 

Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringar och kommentarer. 

Serviceprocessen för arbetssökande

Serviceprocessen för arbetssökande ändrades i maj 2022 när den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice trädde i kraft (RP 167/2021 rd, AjUB 17/2021 rd). I samband med propositionen godkändes också tre uttalanden. I det första står följande: ”Riksdagen förutsätter att regeringen noga följer vilka konsekvenser reformen har för sysselsättningsutvecklingen och för hur servicen lyckas och hur kommunförsöken framskrider samt för hur resurserna räcker och hur de inriktas, och i det sammanhanget lägger särskild vikt vid hur den detaljerade regleringen fungerar, samt att regeringen lämnar en rapport till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet om de ovannämnda omständigheterna före utgången av 2023. Riksdagen förutsätter att regeringen vid behov vidtar åtgärder för att se över lagstiftningen.” 

Av en utredning som lämnades till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet i december 2023 framgick det att utfallet av den nuvarande kundservicemodellen i fråga om kundbesök och jobbsökningsskyldigheter har varit en tredjedel lägre än beräknat. Enligt personalen vid arbets- och näringsbyråerna och inom kommunförsöken gör modellen det inte möjligt att tillhandahålla individuella tjänster för de kunder som skulle dra störst nytta av tjänsterna. Den största kritiken från personalen riktades mot att serviceprocessen är schablonmässig och att den leder till byråkrati som kräver resurser som personalen annars kunde använda för sin kärnuppgift, att stödja kundernas sysselsättning. Samma iakttagelser lyftes fram i Statens revisionsverks utredning hösten 2023. Revisionsverket rekommenderade att man genom lagstiftning och eventuella anvisningar främjar att arbets- och näringstjänsternas personalresurser i högre grad fördelas enligt kundens servicebehov samt förenklar lagstiftningen och anvisningarna om den kvantitativa jobbsökningsskyldigheten. 

Den lagstadgade serviceprocessen inom arbetskraftsservicen ska enligt regeringsprogrammet förenklas så att de begränsade resurserna kan användas på ett mer ändamålsenligt och kundorienterat sätt. Satsningar ska göras på den inledande kartläggningen och personlig kontakt. Tjänstemannen ges större prövningsrätt och åläggs att främja individanpassad sysselsättning. 

Syftet med de föreslagna ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande är att öka de sakkunnigas prövningsrätt i processen. Det är första etappen i översynen av bestämmelserna om serviceprocessen för arbetssökande. Arbets- och näringsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska bereda genomförandet av regeringsprogrammets åtgärder för att reformera arbetskraftsservicen. Arbetsgruppens mandatperiod är den 2 oktober 2023—31 mars 2027. 

Enligt propositionen utökas de sakkunnigas prövningsrätt när det gäller att inom ramen för serviceprocessen ordna möten med arbetssökande och förelägga jobbsökningsskyldighet. Ändringen gäller under vissa ytterligare förutsättningar arbetssökande som inom tre månader kommer att bli arbetslösa eller kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet. 

De arbetssökande ska enligt propositionen ha kvar sin skyldighet att främja sin sysselsättning under den tid som de är kunder hos arbets- och näringsbyrån (från ingången av 2025 hos arbetskraftsmyndigheten) och omfattas av systemet för utkomstskydd för arbetslösa. Detta innebär att en jobbsökningsskyldighet föreläggs. När skyldigheten föreläggs ska den arbetssökandes möjligheter att få kortvarigt arbete beaktas och skyldigheten kan fullgöras också genom att personen söker arbete som varar kortare tid än två veckor. På de grunder som anges i lag går det att sänka antalet arbetstillfällen som ska sökas eller så kan man frångå skyldigheten helt och hållet. En arbetssökande förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner antingen för viss tid eller tills vidare, om han eller hon lämnar felaktiga eller bristfälliga uppgifter eller på något annat motsvarande sätt genom sitt förfarande orsakar att det inte ordnas samtal med honom eller henne på det sätt som avses i lag. 

Sakkunniga har ställt sig bakom förslaget om att underlätta serviceprocessen för arbetssökande och ansett att det gör det möjligt att i någon mån mer ändamålsenligt fördela arbetskraftsmyndigheternas begränsade sakkunnigresurser. Många har ansett att förändringen går i rätt riktning, men att den inte är tillräcklig. Sakkunniga har också framfört att man vid utvecklandet av jobbsökningsskyldigheten bör överväga att fastställa en kvantitativ skyldighet i anvisningarna för till-lämpning av sysselsättningstjänsterna och genom individuell prövning i stället för genom lagstiftning (t.ex. Sverige och Danmark har enligt uppgift inte på lagnivå fastställt någon kvantitativ jobbsökningsskyldighet), dock så att likabehandling säkerställs. Dessutom har det betonats att digitala tjänster för arbetssökande i Finland så snart som möjligt bör tillhandahållas på en tydlig webbplats och i en behändig mobilapplikation. Man har också menat att sysselsättningsområdenas gränser inte får utgöra ett hinder för att söka jobb över områdesgränserna. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet ser det som angeläget att utöka de sakkunnigas prövningsrätt vid bedömningen av kundens servicebehov så att stödet kan riktas till de kunder som mest behöver och drar nytta av hjälp med att hitta jobb. Betydelsen av bedömningen av servicebehovet accentueras ytterligare i och med de ändringar som görs i utkomstskyddet för arbetslösa. Arbetslösa arbetssökande som behöver stöd för sin sysselsättning måste effektivare än tidigare kunna hänvisas till en servicekedja som leder till sysselsättning i stället för att hamna i en fattigdomsfälla. Utskottet understryker att arbetskraftsservicens kärnuppgift är att hjälpa arbetssökande in i arbetslivet. Serviceprocessen bör utvecklas så att den stöder detta mål på ett optimalt sätt, så att resurserna inte används till byråkrati kring arbetslöshet i stället för att främja sysselsättningen. Viktigare än antalet möten och kontakter är att de är ändamålsenliga och att tjänsterna är av god kvalitet samt att det finns lämpliga indikatorer för att bedöma vilken genomslagskraft serviceprocessen har i fråga om sysselsättningen. 

Enligt uppgift till utskottet bereder arbets- och näringsministeriet en mer omfattande ändring i serviceprocessen för arbetssökande. En proposition om detta ska enligt planerna lämnas till riksdagen hösten 2025. Avsikten är att införa de lagändringar som behövs för att genomföra de skrivningar i regeringsprogrammet som gäller serviceprocessen för arbetssökande. Avsikten är också att i ändringsförslagen beakta riksdagens uttalanden och slutsatserna av de utredningar som gjorts med anledning av dem. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet framhåller att man i samband med de ändringar som nu görs och i fortsättningen när serviceprocessen lättas upp måste säkerställa en korrekt fördelning av de resurser som frigörs för att nå de ovannämnda målen. 

Överföring av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice

Enligt propositionen ska möjligheten att avtala om utövandet av den behörighet som hör till arbetskraftsmyndigheten i enlighet med 54 § i kommunallagen (410/2015) utvidgas. Syftet med ändringen är att arbetskraftsmyndigheternas verksamhet ska ordnas på ett ändamålsenligt sätt. I propositionen kompletteras dessutom bestämmelserna om överföring av personal. Överföringar av tidigare statsanställd personal mellan kommunerna i ett sysselsättningsområde i samband med arrangemang som gäller produktionen av arbetskraftstjänster ska betraktas som överlåtelse av rörelse fram till utgången av 2025. Lösningarna kring produktionen av arbetskraftsservice och den anknytande placeringen av personal behöver nämligen sannolikt preciseras ännu efter det att personalen har överförts från staten till en kommun eller samkommun. 

Avsikten är att genom propositionen förtydliga bestämmelserna om de stöd- och ersättningsbeslut som arbetskraftsmyndigheterna ska överta ansvaret för. Staten svarar för de förbindelser som följer av de avtal som överförs och som gäller tiden före överföringen av organiseringsansvaret. Staten ska sköta de inköpsfakturor som behandlas enligt prestationsprincipen i statens bokföring, även om fakturan anländer 2025. Inom ramen för statsbudgeten ska staten ersätta arbetskraftsmyndigheterna för de stöd, subventioner och ersättningar som ska betalas av dem och som hänför sig till tiden före överföringen av organiseringsansvaret. 

Lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021) preciseras i fråga om indexjusteringar av de ersättningar som betalas till kommunerna för det utvidgade finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmåner. Både den justering som görs vid fastställandet till 2024 års nivå och de justeringar av ersättningarna som görs senare årligen enligt lagen om folkpensionsindex (456/2001) knyts till de indexjusteringar av arbetslöshetsförmånerna som ligger till grund för finansieringsansvaret. Dessutom föreslås en rad korrigeringar och kompletteringar bland annat i bestämmelserna om användning av kunduppgifter, det riksomfattande kundinformationssystemet, samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd, arbetsförmedlingsnätverket Eures och rätten att få information. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att regleringen behöver kompletteras i enlighet med propositionen så att överföringarna av tidigare statsanställd personal mellan kommunerna inom ett sysselsättningsområde betraktas som överlåtelse av rörelse fram till utgången av 2025. Kompletteringen behövs för att säkerställa villkoren för den personal som överförs från staten, eftersom organiseringen av arbetskraftsservicen pågår och arrangemang mellan kommunerna fortfarande kan göras efter tidpunkten för överföringen. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning uttrycktes det ovisshet om rätten att använda kundinformationssystemet. Utifrån inkommen utredning konstaterar utskottet att användarrättigheter kan beviljas en person som är anställd hos arbetskraftsmyndigheten. Detta gäller både personer i arbetsavtalsförhållande och personer i tjänsteförhållande, så det är inte nödvändigt att fastställa i vilka situationer en person i tjänsteförhållande och en person i arbetsavtalsförhållande kan beviljas användarrättigheter. I lagen anges vilka uppgifter en person i anställningsförhållande ska ha hand om för att kunna beviljas användarrättigheter. Användarrättigheterna måste i vilket fall som helst avgränsas till innehåll, omfattning och behörigheter enligt vad som är nödvändigt för att personen ska kunna sköta sina arbetsuppgifter. Den som har beviljats användarrättigheter får behandla endast sådana uppgifter som är nödvändiga för arbetsuppgifterna och behandla dem endast på ett för arbetsuppgifterna nödvändigt sätt. Huruvida personen anställs i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande bestäms utifrån typen av arbetsuppgifter. Enbart användning av informationssystemet utgör inte nödvändigtvis utövning av offentlig makt, så användarrättigheter beviljas inte enbart tjänsteinnehavare. 

I 120 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023) står det att utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för att utveckla och förvalta den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice, den nationella serviceplattformen för arbetskraftsservice och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem för arbetskraftsservice samt de gränssnitt som behövs för att man ska kunna ansluta sig till helheten av kundinformationssystem (riksomfattande informationssystemtjänster för arbetskraftsservice). De riksomfattande informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice ska enligt samma moment utvecklas i samarbete med arbetskraftsmyndigheterna och med beaktande av tillgängliga anslag. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att det hittills inte har fastställts eller finns något sätt att genomföra detta samarbete på ett överblickbart, rättidigt och planmässigt sätt. Vidare ansågs det att arbetskraftsmyndigheterna bör känna till processen och arbetssätten för att få sina eventuella behov av informationssystem upp på utvecklingsagendan samt också de kriterier utifrån vilka utvecklingsprojekten prioriteras. Enligt propositionen sker samarbetet genom gemensam utveckling och kan konkret genomföras i en sektion för gemensam utveckling inrättad för ändamålet inom den delegation för främjande av sysselsättningen som avses i 22 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Utvecklings- och förvaltningscentret har förberett en modell för gemensam utveckling som ska göra det möjligt för arbetskraftsmyndigheterna att i framtiden lyfta fram idéer och behov av att utveckla informationssystemen, erfar utskottet. Målet är att skapa en modell där slutanvändaren, som också bäst känner till kraven inom kundarbetet, får möjlighet att specificera krav och delta i processen. Arbets- och näringsministeriet håller på att ta fram en förordning för att närmare föreskriva om delegationens sektioner.