Bakgrund och mål

Regeringen föreslår nationella bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2631 om europeiska gröna obligationer. EU:s förordning om gröna obligationer är direkt tillämplig rätt i medlemsländerna, och det nationella handlingsutrymmet är mycket begränsat. Förordningen börjar tillämpas den 21 december 2024. 

Syftet med propositionen är att säkerställa att skyldigheterna och tillsynsramen enligt EU:s förordning om gröna obligationer genomförs på nationell nivå. Utgångspunkten för den föreslagna nationella lagstiftningen är att den så noggrant som möjligt motsvarar innehållet i EU-förordningen och inte innehåller ytterligare nationell reglering. Det föreslås ändringar i lagen om Finansinspektionen, värdepappersmarknadslagen och lagen om handel med finansiella instrument. 

EU:s förordning om gröna obligationer är en del av kommissionens bredare strategi för hållbar finansiering, vars syfte är att främja investeringar i en ekonomi som är mer hållbar med tanke på miljön, samhället och god förvaltning. Genom förordningen upprättas för emittenter samt originatorer av värdepapperisering en frivillig standard för europeiska gröna obligationer, en så kallad EuGB-standard. För andra emittenter av obligationer som betonar miljöaspekter upprättas frivilliga rapporteringsmallar. Gröna obligationer enligt förordningen baserar sig på jämförbara kriterier enligt EU:s taxonomi och övervakas och utvärderas på ett enhetligt sätt oberoende av vilken emitterad obligation investeraren gör en placering i. 

Även om investerarna under de senaste åren har visat ett allt större intresse för gröna obligationer och andra former av grön finansiering, behöves det i EU och Finland både investeringar i och finansiering för omställningen till ren energi i betydligt större utsträckning än i nuläget. Syftet med EU-regleringen om gröna obligationer är att göra gröna obligationer mer attraktiva genom att tillhandahålla jämförbar information om miljökonsekvenserna av projekt som finansieras med obligationerna, och genom att säkerställa att övervakningen av projekten och bedömningen av deras miljöhållbarhet bygger på enhetliga kriterier. I praktiken gäller regleringen stora företag som har möjlighet att emittera aktier eller obligationer. Gröna obligationer kan också användas för att finansiera offentliga projekt för vilka finansiering söks hos institutionella investerare. 

Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande EkUU 36/2021 rd — U 43/2021 rd tagit ställning till förslaget till EU-förordning om gröna obligationer. I sitt utlåtande bedömer utskottet att en harmoniserad EuGB-standard är en metod för att förbättra funktionen på marknaden för gröna obligationer, öka trovärdigheten i fråga om miljökonsekvenserna av de projekt som är föremål för finansieringen samt minska risken för grönmålning. En nära koppling till EU:s taxonomi innebär att lösningar som gäller taxonomin avgör för hurdana projekt obligationer enligt EU:s förordning om gröna obligationer i praktiken kan utnyttjas. 

Nationella bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om gröna obligationer

I propositionen föreslås det bestämmelser om en nationell behörig myndighet och dess befogenheter samt administrativa påföljder vid försummelse av skyldigheterna enligt förordningen. Enligt förslaget är Finansinspektionen den nationella behöriga myndighet som avses i förordningen. De nationella behöriga myndigheterna utövar tillsyn över emittenter och originatorer av europeiska gröna obligationer. Myndigheternas behörighet sträcker sig dock inte till offentliga samfund som emitterar gröna obligationer eller emittenter vars värdepapper villkorslöst och oåterkalleligen garanteras av ett offentligt samfund. 

I EU:s förordning om gröna obligationer föreskrivs det också om vissa skyldigheter som gäller de behöriga myndigheter som avses i EU:s prospektförordning och EU:s värdepapperiseringsförordning. Finansinspektionen är behörig myndighet också enligt dessa förordningar och svarar för de skyldigheter som hänför sig till dem. 

Enligt EU:s förordning om gröna obligationer ska de behöriga myndigheterna i nationell lagstiftning ges åtminstone de tillsyns- och utredningsbefogenheter som anges i förordningen samt befogenheter att påföra effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner. Den behöriga nationella myndigheten ska också följa bestämmelserna om tystnadsplikt, överklagande och förebyggande åtgärder i förordningen. Myndigheten ska dessutom se till att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) underrättas om administrativa påföljder och andra administrativa åtgärder på det sätt som förordningen förutsätter. 

Ekonomiutskottet konstaterar att de förslag som gäller den behöriga myndigheten och dess befogenheter samt administrativa påföljder är motiverade som en del av det nationella verkställandet av EU-regleringen om gröna obligationer. De föreslagna bestämmelserna har i sig ansetts motiverade också i de sakkunnigyttranden som utskottet fått. Sakkunniga har dock föreslagit vissa ändringar i de enskilda bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter som ingår i propositionen. I fråga om ändringsförslagen hänvisar utskottet till finansministeriets svar av den 26 september 2024, enligt vilket 15 kap. 2 § 6 mom. (påföljdsavgift) och 17 kap. 1 b § (förbud mot marknadsföring av värdepapper) i värdepappersmarknadslagen behöver preciseras utifrån de anmärkningar som framförts i sakkunnigyttrandena. I övrigt är det inte möjligt att beakta de ändringsförslag som ingår i sakkunnigyttrandena, eftersom de inte till alla delar motsvarar de strikta krav som ställs på genomförandet av EU:s förordning om gröna obligationer, eller så skulle de innebära ytterligare nationell reglering. 

I några sakkunnigyttranden föreslås det ändringar i enskilda bestämmelser i lagen om Finansinspektionen. I yttrandena konstateras det att vissa bestämmelser i lagen har blivit mycket svårbegripliga på grund av att det har gjorts flera ändringar i dem. Utskottet hänvisar till sitt betänkande EkUB 8/2024 rd — RP 31/2024 rd av den 7 juni 2024, där utskottet fäster allvarlig uppmärksamhet vid att vissa bestämmelser i lagen om Finansinspektionen är svårbegripliga. Utskottet hänvisar också till finansministeriets svar av den 26 september 2024, enligt vilket finansministeriet har för avsikt att utreda behovet av att revidera till exempel 41 a § i lagen om Finansinspektionen. Utskottet anser det vara ändamålsenligt att de ändringar som sakkunniga har föreslagit i enskilda bestämmelser bedöms i samband med en mer omfattande översyn av lagen om Finansinspektionen.