Allmänt

Regeringen föreslår att det till lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter, nedan lagen om främmande arter, fogas en bestämmelse om användning av obemannade luftfartyg (drönare) vid fångst av främmande däggdjursarter. Propositionen bidrar till att genomföra skrivningarna i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo om effektivare bekämpning av främmande arter och stärkande av den biologiska mångfalden. Syftet med propositionen är att effektivisera i synnerhet fångsten av mårdhund bland annat i skärgårdsförhållanden. Användning av drönare är dock tillåtet vid fångst av alla däggdjur som ingår i EU:s förteckning eller den nationella förteckningen över främmande arter. 

Dessutom föreslås det i propositionen att övergångsperioden för nationellt skadeorsakande främmande arter ändras. Övergångsperiod för en ny främmande art får enligt den gällande lagen uppgå till högst två år från det att förordningen trätt i kraft. I propositionen föreslås det att övergångsperiodens maximilängd förlängs från två år till tre år. En övergångsperiod på tre år är enligt propositionen motiverad till exempel i en situation där en art har lång odlingstid eller där fastställandet av en art som skadeorsakande främmande art av nationell betydelse medför betydande ekonomiska förluster för kommersiella aktörer. Tidsfristen kan i särskilda fall vara två till tre år. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

Lagstiftningen om fångst av främmande arter

Propositionen behandlar på behörigt sätt den gällande regleringen om fångst av främmande arter. Enligt 16 § 1 mom. i lagen om främmande arter får en fågel- eller däggdjursart som kommit ut i miljön och som utgör en invasiv främmande art som ingår i EU:s förteckning över främmande arter eller en invasiv främmande art av nationell betydelse, fångas eller dödas med tillämpning av det som i jaktlagen (615/1993) eller med stöd av den föreskrivs om fångst och dödande av icke fredade fåglar och däggdjur. Enligt 49 § 1 mom. i jaktlagen ska icke fredade djur fångas eller dödas så att människor, husdjur, vilt eller fredade djur inte utsätts för fara. I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att när motordrivna fortskaffningsmedel används för fångst eller dödande av icke fredade djur ska de begränsningar som anges i 32 § 1 och 2 mom. i jaktlagen iakttas. 

Syftet med propositionen är att vid fångst av främmande däggdjursarter tillåta undantag från det förbud mot att använda luftfartyg som fastställs i 32 § 1 mom. i jaktlagen. I propositionen föreslås inga ändringar i de redskap och metoder som är tillåtna vid jakt på vilt. Enligt 2 § i jaktlagen avses med jakt att vilt som lever i fritt tillstånd fångas eller dödas samt att fångsten omhändertas av jägaren. Som jakt avses också att i fångstsyfte locka, söka efter, ringa, vakta på, skrämma eller spåra vilt, att använda hund eller något annat för fångst dresserat djur till att söka efter, driva eller spåra vilt samt att hålla fångstredskap gillrade på fångstplatsen. Enligt nämnda 32 § 1 mom. i jaktlagen får vilt inte i fångstsyfte skrämmas eller spåras med luftfartyg eller med motordrivna fordon som rör sig på marken eller isen eller med fartyg eller båtar vilkas motor är i gång. Enligt bestämmelsen är det inte förbjudet att söka efter vilt. Enligt utredning till utskottet omfattar förbudet således inte att söka efter vilt med hjälp av luftfartyg. Det är däremot inte tillåtet att spåra vilt med hjälp av ett luftfartyg. Med att leta efter vilt avses i detta sammanhang att med hjälp av en drönare undersöka terrängen för att lokalisera vilt. Efter att viltet har lokaliserats får det inte skrämmas eller spåras med hjälp av ett luftfartyg. Inga ändringar föreslås i denna reglering. Utskottet anser att den ovan beskrivna gränsdragningen är motiverad med tanke på god jaktsed och jaktkultur. 

Användning av drönare vid bekämpning av främmande arter

Mårdhunden utgör ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skärgården. Mårdhunden har en särskilt stor roll i att vattenfågelbestånden i Finland blir hotade. Enligt propositionen och utredning till utskottet gör användningen av drönare det möjligt att fånga mårdhund i livsmiljöer där mårdhunden varit skyddad mot fångst. För att bekämpa främmande arter strävar man kontinuerligt efter att utveckla kostnadseffektivare metoder. Användning av drönare för fångst av mårdhund har prövats på Åland, vars lagstiftning gör det möjligt att använda drönare under hela fångsten. Även Forststyrelsen och Finlands viltcentral har i samband med ett projekt som gäller främmande rovdjur inom ramen för Helmi-programmet utrett möjligheterna att använda drönare vid fångst av mårdhund. I projektet har man utnyttjat drönare med vilka man har genomfört flygningar för att söka i vassområden i fågelvatten. 

I försöken har man observerat att man under goda väderförhållanden med hjälp av drönare snabbt kan fastställa om det finns mårdhundar i vassområden och i bästa fall kan man få nästan full säkerhet om förekomsten av mårdhund. Mårdhundssituationen i områden av detta slag kan enligt erhållen utredning inte fås under kontroll utan användning av värmedrönare. För närvarande lämpar sig drönaren för fångst av just mårdhund bland de främmande arterna. Dessutom är det möjligt att nya främmande däggdjursarter, såsom tvättbjörnen, sprider sig till Finland under de närmaste åren och att drönarna då är till nytta även vid fångsten av dem. Effektiva fångstmetoder för dessa främmande arter stöder framförhållning och förebyggande vid bekämpningen av främmande arter. Det är sannolikt att drönarnas höga pris bromsar upp utbredningen av deras användning vid jakt på främmande arter. Utskottet anser det vara viktigt att öka mårdhundens fångst av ovannämnda skäl på det sätt som föreslås i propositionen. 

Bedömning av förslagen

I de utlåtanden som utskottet fått har det framförts att fångsten av främmande däggdjursarter med drönare bör begränsas till skärgårdens yttre skär för att undvika att man eventuellt stör de fåglar som häckar i skärgården. För att undvika att häckande fåglar störs bör man också påverka luftfartygens flyghöjd med hjälp av anvisningar. Det ska särskilt ses till att fåglarna inte störs genom att man kör bort fågelhonor från boet eller får vilande flockar att flyga upp. Utskottet anser att dessa orosmoment är viktiga och bör beaktas. I praktiken är det dock problematiskt att begränsa användningen av drönare, exempelvis flyghöjden och flygtiden, med tanke på enbart ett användningsområde. Det kan i dagsläget vara omöjligt att övervaka efterlevnaden av sådana bestämmelser. Drönare kan till exempel användas för naturfotografering. Det problem som beskrivs i utlåtandena får dock inte förekomma, eftersom all användning av drönare, liksom andra former av att röra sig i naturen och nyttja naturtillgångar, redan nu begränsas bland annat av bestämmelserna i naturvårdslagen. 

Förbudet i 70 § i naturvårdslagen att störa fridlysta arter ska iakttas också vid fångst av främmande arter. Det är förbjudet att störa fridlysta arter, i synnerhet under förökningstiden och på viktiga rastplatser under flyttningen. Följaktligen är det inte tillåtet att använda drönare för fångst av främmande däggdjursarter om det leder till att honor lämnar boet eller vilande flockar flyger upp. Utskottet påpekar att det är viktigt att gå ut med information och anvisningar. Efter att den föreslagna lagen trätt i kraft ska jägare och andra som bedriver jakt på främmande arter informeras inte bara om ändringarna i lagstiftningen utan också om de begränsningar som följer av annan lagstiftning. 

Enligt utredning till utskottet torde inte mårdhundsjakten i praktiken störa fåglarna. Flyghöjden har stor betydelse för hur fåglarna reagerar på drönare. Om flyghöjden över 20 meter visar studier att drönarna inte orsakar några observerbara förändringar i fåglarnas beteende. Mårdhundar lokaliseras och spåras med hjälp av drönare på 50—70 meters höjd. Med hänvisning till utlåtandena anser utskottet att det i sig är behövligt att utreda behovet av allmänna bestämmelser om användning av drönare i naturen, som beaktar alla användningsändamål. Ärendet hör dock till ett annat utskotts ansvarsområde och föranleder inga åtgärder i samband med ändringen av lagen om främmande arter. 

I utlåtanden har det framförts att ändringen i fråga om fångst av främmande däggdjursarter inverkar negativt på förutsättningarna för att övervaka att jakt sker lagenligt. I propositionen föreslås det att man vid fångst av främmande däggdjursarter utöver att lokalisera djuret får spåra djuret med hjälp av drönare. Ändringen gäller inte vilt. Utskottet anser att utgångspunkten för all jakt är identifiering av vilt. Jägaren ska i en jaktsituation identifiera om det är fråga om vilt, en fridlyst art, en icke fredad art eller en främmande art. I de utlåtanden som utskottet fått har det särskilt uttryckts oro över att övervakningen av förbudet mot att använda luftfartyg försvåras då drönare vid fångst av främmande däggdjursarter kan användas både för att leta efter dem och för att spåra dem. Under förevändning av fångst av främmande arter kan också vilt spåras i fångstsyfte. Utskottet tar oron på allvar. Med tanke på helheten är dock utskottet övertygat om att den föreslagna ändringen inte innebär en försämring från nuläget när det gäller övervakningen av jaktens laglighet. 

Som det konstateras ovan grundar sig all jakt på identifiering av vilt. Det är redan nu typiskt för jaktlagstiftningen att olika fångstmetoder tillåts för arter med olika skyddsstatus. Senast har frågan bedömts i samband med regeringens proposition RP 5/2024 rd (JsUB 2/2024 rd). Då var det fråga om att tillåta siktanordningar för nattskytte vid jakt på vildsvin. Då ansåg utskottet det vara viktigt att man i kommunikationen om ändringen betonar att de hjälpmedel som undantaget tillåter inte hör till normal jakt. När det gäller den aktuella propositionen anser utskottet att det är viktigt att i samband med ändringen i fråga om fångst av främmande däggdjursarter betona skillnaden till jakt och de vid jakt tillåtna hjälpmedlen och metoderna. 

Utöver det som sägs ovan måste jakt redan nu avskiljas från att i övrigt röra sig i naturen. Enligt utredning till utskottet begränsas inte användningen av drönare i naturen avsevärt i den allmänna lagstiftningen om obemannade luftfartyg. Till skillnad från annan verksamhet i naturen fungerar jägarnas kollektiva övervakning effektivt, särskilt i fråga om jakt på storvilt. Vid jakt i sällskap ansvarar jaktledaren för jaktens laglighet. Drönare är inte heller ett lämpligt redskap för jakt på storvilt. Enligt utredning till utskottet sker jakt på vilt annanstans än i skärgårdsområden och vassområden. Mot bakgrund av det som sägs ovan anser utskottet att det inte är motiverat att foga nya tillsynselement, såsom skyldighet att anmäla fångst av främmande arter med drönare, till lagen om främmande arter.