Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med de ändringar som anges nedan. 

Lagens syfte och mål

Det har redan i mer än tio års tid funnits en ambition att revidera djurskyddslagen från 1996. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att den gällande djurskyddslagen och de många förordningar som utfärdats med stöd av den nu till stora delar är föråldrade. Som det står i propositionen har uppfattningen i samhället om djurens ställning och skyddsbehov förändrats kraftigt under 2000-talet både i Finland och internationellt. Exempelvis skrevs en definition av djur som kännande varelser in i den allmänna delen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) i och med Lissabonfördraget 2009. Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uppmärksamhet vid att unionens medlemsstater har förbundit sig att fullt ut beakta kraven på djurvälfärd vid genomförandet av unionslagstiftningen (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Grundlagsutskottet anser att detta bör beaktas också vid bedömningen av eventuella behov av att revidera den nationella grundlagen. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att djurskyddslagen nu uppdateras så att den motsvarar förändringarna i samhället. Den aktuella propositionen med förslag till lag om djurvälfärd grundar sig på en proposition som förföll våren 2019 (RP 154/2018 rd). Beredningen av den nya propositionen har tagit avstamp i riktlinjerna i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering samt flera litteraturöversikter och utredningar som utarbetats till stöd för lagberedningen. 

När det gäller behandlingen av djur har utvecklingen allmänt taget varit positiv i Finland, och ökade forskningsrön har gett möjligheter att bättre beakta djurarternas specifika egenskaper. Lagstiftningen tar nu ett steg mot ett mer övergripande främjande av djurvälfärden genom att lagen stöps om till en lag om djurvälfärd och samtidigt uppdateras så att den blir förenlig med resultaten av de senaste 20 årens vetenskapliga forskning i djurens väsentliga beteendemässiga behov. Jord- och skogsbruksutskottet anser att det är ytterst viktiga mål i 1 § i lagförslaget att öka respekten för djur och främja god behandling av djur. Djur är kännande varelser som har fysiska och psykiska behov samt förmåga att uppleva positiva och negativa känslor. Enligt motiveringen till lagen grundar sig respekten för djur på tanken att djuret har ett egenvärde och alltså i sig är värdefullt oberoende av sitt instrumentella värde för människan. Respekten för djur visar sig i praktiken som omsorg om djurens välbefinnande, men också i ett vidare sammanhang som hänsyn till olika djurarter och deras arttypiska behov i samhället. Som ett positivt exempel på att djurvälfärden ses i ett brett perspektiv lyfter utskottet fram att propositionen också inbegriper revideringar som gäller fiskars välbefinnande och som ska genomföras genom ändringar i lagen om fiske. 

Tillsammans med propositionen har jord- och skogsbruksutskottet behandlat medborgarinitiativet MI 4/2021 rd "Kattkrisen under kontroll" samt flera lagmotioner och åtgärdsmotioner. I samband med bedömningen av förslagen till bestämmelser om sällskapsdjur går utskottet nedan in på medborgarinitiativets förslag om förbud mot okontrollerad förökning av katter och om obligatorisk identifieringsmärkning och registrering av katter. 

Förhållandet mellan lagen och förordningarna

Den föreslagna lagen om djurvälfärd innehåller enligt propositionen en lång rad bemyndiganden att utfärda förordning. Även om vissa bestämmelser som nu finns på förordningsnivå lyfts upp på lagnivå, är det fortfarande nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser än lagbestämmelser bland annat på grund av specialbehov hos olika djurarter och olika krav på verksamhet som bedrivs med djur. Forskningsdata om djurens välfärdsbehov ökar ständigt. Lagstiftningen bör uppdateras tillräckligt ofta utifrån framforskad kunskap, vilket också inom ramen för bemyndigandena att utfärda förordning är möjligt att genomföra flexibelt. Som bilaga till propositionen finns fyra utkast till förordningar som gäller ändring av 13 och 17 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur, ändring av 7 § i statsrådets förordning om skydd av hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby, ändring av 11 § i statsrådets förordning om skydd av pälsdjur samt ingrepp på djur. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet lyft fram kraven på exakthet och noggrann avgränsning av bestämmelser om bemyndiganden att utfärda förordning (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Grundlagsutskottet anser att bemyndigandena att utfärda förordning i förslaget till lag om djurvälfärd till vissa delar är för vaga med tanke på kraven enligt 80 § i grundlagen. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår till denna del vissa preciseringar i regleringen på det sätt som anges nedan i detaljmotiveringen. I de sakkunnigyttranden som lämnats till utskottet har det framförts många olika åsikter och farhågor om innehållet i förordningarna. Utskottet kommer nedan i betänkandet också lyfta fram aspekter på innehållet i förordningarna. Utskottet anser att de omfattande bemyndigandena att utfärda förordning i princip är motiverade och välkomna, men konstaterar samtidigt att det på grund av dem till vissa delar är svårt att bedöma lagens konsekvenser. Utskottet anser det vara viktigt att beredningen av de förordningar som är centrala med tanke på den praktiska tillämpningen av lagen framskrider så snabbt som möjligt. Det är nödvändigt att bemyndigandena att utfärda förordning används snabbt och i stor skala också för att tillsynen ska bli enhetlig. 

Djurhållning

Som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur samt cirkusdjur och i ambulerande djurutställningar får enligt förslaget till lag om djurvälfärd hållas endast sådana djurarter som kan hållas i enlighet med lagens krav. Det innebär bland annat att djurens fysiologiska behov kan tillgodoses och att lämpliga djurhållningsplatser kan ordnas för dem. Om djuren blir sjuka eller skadas bör de kunna ges behörig vård. Bestämmelser om djur som hålls som produktionsdjur föreslås i bilaga 1 till lagen. I bilagan uppräknas de däggdjurs- och fågelarter som för närvarande hålls som produktionsdjur eller uppföds i hägn i produktionssyfte. I detta skede begränsas inte hållandet av andra djur, såsom fiskar och ryggradslösa djur, som produktionsdjur. I bilagan finns också bestämmelser om djurarter som får hållas på cirkusar och ambulerande djurutställningar, medan avsikten är att bestämmelser om djur och djurarter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur ska utfärdas genom förordning av statsrådet med stöd av lagen. En förteckning på lagnivå över djurarter som kan hållas som produktionsdjur eller på cirkusar och ambulerande djurutställningar, en så kallad positiv förteckning, förebygger olägenheter för djurens välfärd genom att begränsa hållandet av sådana djurarter för vilka det är svårt att ordna en sådan miljö och sådan vård som stöder deras välbefinnande. 

Listan över produktionsdjur i bilagan till lagen baserar sig som sagt på arter som betraktas som produktionsdjur i Finland för närvarande. På listan över produktionsdjur finns således också vattenbuffel, vars användning i enlighet med den rådande situationen är begränsad till köttproduktion. I de yttranden som utskottet fått framförs motstridiga åsikter om huruvida vattenbuffel ska finnas på listan över produktionsdjur. Det har också ansetts att det inte är motiverat att begränsa användningsändamålet för vattenbuffel till köttproduktion. I propositionen hänvisas det till en litteraturöversikt om vattenbuffelns lämplighet som produktionsdjur i Finland, utarbetad av Djurens välfärdscenter. Också jord- och skogsbruksutskottet noterar att förteckningen i bilagan till lagen baserar sig på bästa tillgängliga kunskap. Utskottet anser dock att det behövs en utredning om hur klimat- och terrängförhållandena i Finland avviker från andra nordliga länder där vattenbuffel används för mjölkproduktion. Beslutet kan ändras om nya forskningsrön fås om mjölkproduktionen i fråga om vattenbuffel, konstaterar utskottet. 

Förteckningarna över djur och djurarter kan enligt propositionen kompletteras eller så kan djurarter tas bort utifrån aktuella tillgängliga vetenskapliga bevis eller praktiska erfarenheter. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet påpekat att bilagan till lagen är en del av lagen och att den ändras på samma sätt som lagen i övrigt (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Syftet med 9 § i lagförslaget är att reglera olika myndigheters behörighet att föreslå ändringar för ministeriet och bedöma listornas innehåll, inte att ändra listan i egentlig mening. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen att 9 § och dess rubrik för tydlighetens skull ses över så att syftet med regleringen tydligt framgår av paragrafen. Vid granskningen av behovet att ändra listorna över djurarter bör man beakta aktuella vetenskapliga rön om djurens och djurarternas behov och skötsel och de förhållanden under vilka de hålls. Till exempel praktiska erfarenheter av djurhållning i andra länder kan beaktas vid granskningen. Livsmedelsverket kan göra framställningar till jord- och skogsbruksministeriet om djurarter som ska läggas till i förteckningarna över djurarter på eget initiativ eller på grund av ansökningar som verket mottagit, står det i 9 § i förslaget till lag om djurvälfärd. Enligt 10 § i lagförslaget kan Livsmedelsverket dessutom bevilja dispens, genom vilket det i enskilda fall under vissa förutsättningar kan tillåtas att andra djur än de som finns i förteckningen över djurarter hålls som produktionsdjur eller sällskaps- och hobbydjur. 

Bemyndigandet att genom förordning av statsrådet föreskriva om tillåtna sällskaps- och hobbydjur har i yttrandena till utskottet över lag ansetts välkommet och behövligt. Enligt den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur (FördrS 49/1992) får ett djur inte hållas som sällskapsdjur, om djuret trots lämpligt foder samt tillräcklig mängd foder och vatten, tillfredsställande möjligheter till motion och åtgärder för att förhindra att djuret rymmer inte kan anpassa sig till fångenskapen. Varje år förekommer åtskilliga fall där människor gör sig av med djur som de tagit som sällskapsdjur trots att djuren inte lämpar sig som sällskapsdjur. Många arter som inte blir tama lider av bristfällig skötsel och dåliga förhållanden som sällskapsdjur. Det finns inte heller i allmänhet tillgång till veterinärvård för dessa djur vid behov. De föreslagna bestämmelserna begränsar dock inte farmning av djur i skyddssyfte, vilket är ändamålsenligt. Förutom djurparker finns det privata aktörer som kan delta i skyddsprogram och föda upp djur i skyddssyfte. 

Behandling och skötsel av djur

Allmänt

Det föreslås att bestämmelserna om djurhållningsplats samt skötsel och behandling av djur preciseras och kompletteras så att de bättre beaktar främjandet av djurs övergripande välfärd och god behandling av djur. Djurhållningsplatsen och skötseln av ett djur ska ordnas så att djuret har möjlighet att tillfredsställa väsentliga beteendemässiga behov i anslutning till rörelse, lek, vila, kroppsvård, sökande efter föda och undersökande av omgivningen. Som viktiga beteendemässiga behov betraktas enligt förslaget sådana behov som djuret har ett starkt medfött behov av att tillfredsställa oberoende av i vilken miljö djuret hålls. 

I lagen föreslås bestämmelser om behörighet och kompetenskrav för djurskötare. Djurhållare och andra djurskötare ska ha tillräcklig kompetens för en ändamålsenlig skötsel av djuren. Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt är också skyldig att se till att ett tillräckligt antal kompetenta personer sköter djuren. Som yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning anses enligt propositionsmotiven tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet som avses i lagförslaget samt sådant hållande av produktionsdjur för vilket djurhållaren har rätt att få jordbruksstöd för husdjursskötsel eller annat motsvarande hållande av produktionsdjur som ska betraktas som näringsverksamhet. Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt ska enligt 30 § i lagförslaget ha lämplig utbildning eller tillräcklig kompetens som förvärvats på något annat sätt för att sköta sina uppgifter. Kravet ska enligt motiveringen till paragrafen inte förutsätta ytterligare utbildning av dem som håller djur yrkesmässigt och som har förvärvat den kompetens som behövs i verksamheten genom praktiska erfarenheter. 

Ingrepp på djur samt redskap, anordningar och ämnen som används vid skötsel och hantering av djur

I 3 kap. i lagen om djurvälfärd, som gäller behandling av djur, föreslås bestämmelser bland annat om allmänna krav på behandling av djur, ingrepp på djur, den som utför ingreppen och användningen av smärtlindring samt om redskap och anordningar som är förbjudna vid skötsel och hantering av djur. I fortsättningen måste man använda smärtlindring i samband med smärtsamma ingrepp på djur. Avsikten är att genom förordning föreskriva om smärtlindring i samband med till exempel förstöring av hornanlagen hos kalvar. Man kan avvika från kravet på smärtlindring bara när ingreppet orsakar endast lindrig eller kortvarig smärta eller om det är fråga om en nödsituation. Med tanke på djurens välbefinnande är det viktigt att smärtlindring både kvantitativt och tidsmässigt är en förutsättning för smärtsamma ingrepp. 

På samma sätt som i den gällande lagen får operationer och andra därmed jämförbara ingrepp som orsakar smärta i regel utföras på djur endast om de behövs för att trygga den berörda djurindividens välfärd. Ingrepp som behövs för att förebygga eller behandla sjukdom och skador hos djur är således tillåtna. I princip är alla andra ingrepp som orsakar smärta förbjudna, om det inte föreskrivs särskilt antingen i en paragraf eller statsrådets kompletterande förordning att ett ingrepp är tillåtet. Närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet om ingrepp som orsakar smärta eller lidande men som behövs för att underlätta hanteringen av djur, säkerställa människors eller andra djurs hälsa och trygghet, eller bestämma djurs avelsvärde eller av någon annan motsvarande orsak som hänför sig till djurhållningen. Närmare bestämmelser om sådana förbjudna operationer eller andra ingrepp som orsakar smärta eller lidande och som syftar till att ändra djurets utseende får också utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Ett djur som har genomgått en operation eller ett ingrepp som orsakar smärta eller lidande och som utförts i syfte att förändra djurets utseende får inte användas i tävlingar eller ställas ut, står det i 15 § 3 mom. i lagförslaget. I den gällande lagstiftningen begränsas möjligheterna för hundar med kuperade öron och svansar att delta i tävlingar och utställningar. I de yttranden som utskottet fått har det framförts att kupering av hundars svansar fortfarande är vanligt i många andra EU-länder, särskilt i fråga om jakthundar. I yttrandena har det ansetts att en hund som är född i ett annat EU-land och därifrån införts till Finland bör kunna delta i bruksprov för att testa avelsegenskaperna och möjliggöra en sund hundavel, om hundens svans i födelselandet har kuperats i enlighet med lagstiftningen i landet i fråga av skäl som hänför sig till djurets välbefinnande. Utskottet anser det motiverat att man följer regleringens konsekvenser särskilt för jakthundars genetiska arv och hälsa. 

I lagen om djurvälfärd föreslås allmänna krav på redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel och hantering av djur. Dessutom föreslås bestämmelser om skyldigheter för dem som tillverkar, inför i landet, exporterar, säljer eller på något annat sätt överlåter redskap, anordningar eller ämnen att försäkra sig om att de är säkra för djur. Syftet med paragrafen är att förebygga att farliga redskap, anordningar och ämnen medför men för djurs välfärd. Dessutom föreslås bestämmelser om förbud mot redskap och anordningar som orsakar djur onödig smärta eller onödigt lidande. Sådana anordningar och redskap är enligt 18 § i lagförslaget till exempel tagg- och elhalsband för hundar. Det ska vara förbjudet att marknadsföra, tillverka, föra in i landet, överlåta, använda och inneha dessa redskap och anordningar. I de yttranden som utskottet fått har detta förbud mot redskap och anordningar som orsakar onödig smärta och lidande fått brett understöd. 

Skötsel, utfodring och vattning

Utöver djurskyddslagen finns det för närvarande i djurskyddsförordningen omfattande bestämmelser om kraven på skötseln av djur. Det föreslås nu att bestämmelserna till vissa delar flyttas in i den nya lagen från förordningen. Ett nytt krav i 21 § i förslaget till lag om djurvälfärd är att däggdjur och fåglar hela tiden ska ha tillgång till vatten i sina permanenta djurhållningsplatser. Redan en relativt måttligt begränsad vattentillgång ökar oron på grund av törst och minskar näringsintaget under en längre tid, även om det ännu inte finns några direkta tecken på uttorkning. Kontinuerlig tillgång till vatten förutsätts enligt lagförslaget inte i sådana permanenta djurhållningsplatser där det är orimligt svårt att ordna kontinuerlig tillgång till vatten av orsaker som har att göra med djurhållningsformen och väderförhållandena. Närmare bestämmelser om vilka dessa djurhållningsplatser är utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt det utkast till förordning som är fogat till lagförslaget krävs det inte ständig vattentillgång bland annat på permanenta djurhållningsplatser för iglookalvar, hundar som hålls på yrkesmässiga draghundgårdar och pälsdjur som ska pälsas samma år, om väderleksförhållandena är sådana att vattnet fryser. Djuren ska då ha tillgång till vatten minst tre gånger om dagen. I yttranden till utskottet har det framförts oro över att undantag från kravet på ständig vattentillgång kommer att tillåtas i onödigt stor utsträckning. Å andra sidan har de sakkunniga lyft fram kostnaderna för att bygga eluppvärmda vattningssystem och betonat betydelsen av tillräckliga övergångstider i beredskapen för investeringar. Utskottet betonar att också när man avviker från kravet på kontinuerlig tillgång till vatten bör vattentillgången tryggas genom att djuren erbjuds vatten tillräckligt ofta. Som det konstateras i propositionen ska särskild uppmärksamhet dessutom fästas vid att sjuka djur ska ha tillgång till vatten och att vattenbehovet ökar i början av mjölkproduktionen. 

Avel

I fråga om djuravel föreslås det i lagförslaget bestämmelser dels om allmänna avelsmål, dels om förbjuden avel. Kravet på att man genom djuravel ska sträva efter att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur stöder användningen av en så bred genetisk bas som möjligt för avel. De djur som föds till följd av avel bör ha sådana fysiska och psykiska egenskaper att de kan leva ett för arten typiskt liv. Enligt lagförslaget är det förbjudet att använda sådana avelskombinationer som sannolikt överför sjukdomar eller andra egenskaper som medför betydande men för avkommans välfärd. Ett djur får inte heller enligt den föreslagna 25 § i lagen om djurvälfärd användas för avel, om förökningen sannolikt medför betydande men för djurets välfärd. Till denna del nämns i specialmotiveringen som exempel att man låter tikar alltför ofta få valpar i så kallade valpfabriker, vilket orsakar djuren lidande. Den föreslagna regleringen är välkommen och behövlig, men till sin karaktär öppen på så sätt att den oundvikligen kräver preciserande reglering på förordningsnivå. I de yttranden som utskottet fått har det bland annat framförts att det är motiverat att förbjuda korsning av vilda djur med sällskaps- eller produktionsdjur, eftersom därigenom erhållna avkommor, såsom varghybrider, sannolikt inte kan garanteras möjligheter till arttypiskt beteende. När det gäller sällskaps-, hobby- och produktionsdjur måste man ta itu med det ökande antalet faktorer som kan inverka negativt på välbefinnandet till följd av avel i djurpopulationerna. Utskottet anser det vara viktigt att man genom lagstiftning i allt högre grad försöker styra djuraveln i en riktning som beaktar djurens välbefinnande. Utskottet betonar att det är svårt att bedöma men för avkommans välfärd, eftersom uppkomsten och upplevelsen av ett men också påverkas av djurets övriga egenskaper och förhållanden. 

De allmänna mål för avel som föreslås i lagen om djurvälfärd gäller såväl enskilda djurs ägare som i vidare bemärkelse till exempel olika rasorganisationer och, genom den anmälningsskyldighet som föreslås i lagen om utövning av veterinäryrket, också veterinärer. I 12 § i lagen om utövning av veterinäryrket föreslås en skyldighet för veterinärer att anmäla defekter och sjukdomar som de diagnostiserat hos hundar och katter och som begränsar djurens användning för avel. Utskottet anser att den föreslagna anmälningsskyldigheten är motiverad och går nedan närmare in på den i samband med registrering av katter och hundar. Utskottet betonar dessutom att en veterinär redan enligt den gällande lagen är skyldig att när djurskyddsskäl kräver det underrätta tillsynsmyndigheten om fall som han eller hon behandlat eller om iakttagelser som han eller hon gjort i samband med behandlingen. En sådan situation kan till exempel hänföra sig till observationer av valpfabriker. Valpfabriker orsakar både tikar och valpar lidande, och de är ofta förknippade med brister i hundarnas levnadsförhållanden och försummad behandling. I det föreslagna 25 § 4 mom. i lagen om djurvälfärd föreslås det i anslutning till avel också bestämmelser om skyldighet för dem som äger och håller däggdjur att hindra sina djur från att föröka sig okontrollerat. Utskottet granskar också detta förbud mot okontrollerad förökning nedan i samband med medborgarinitiativet om kattkrisen (MI 4/2021 rd). 

Djurhållningsplats

I 5 kap. i lagen om djurvälfärd föreslås bestämmelser på allmän nivå om krav som gäller alla djurhållningsplatser och permanenta djurhållningsplatser. I och med reformen kan strängare krav tydligare ställas på permanenta djurhållningsplatser än på tillfälliga djurhållningsplatser. Med vissa undantag blir det förbjudet att fortlöpande hålla djur uppbundna på den permanenta djurhållningsplatsen. Djurs möjligheter att röra på sig får inte heller begränsas fortlöpande så att djuret inte har möjlighet att vända på sig. Utskottet fäster i detta sammanhang uppmärksamhet vid EU-medborgarinitiativet ”End the Cage Age” som nämns i propositionen. I initiativet föreslås att kommissionen ska lägga fram lagstiftning där användningen av burar förbjuds vid uppfödning av värphöns, unghöns, avelsdjur för värphöns och slaktkycklingar, vaktlar, ankor, gäss och kaniner. Kommissionen har meddelat att den kommer att offentliggöra ett förslag till rättsakt i samband med den nya EU-lagstiftningen om djurvälfärd före utgången av 2023. I svaret på medborgarinitiativet lovade kommissionen att i rättsaktsförslaget kommer användningen av burar att förbjudas stegvis vid uppfödning av samtliga djur som nämns i initiativet. För närvarande finns det dock ännu inga närmare uppgifter om kommissionens förslag. I Finland förbjöds traditionella burar i hönserier år 2012, då många mindre burhönserier lade ner sin produktion. Antalet hönserier med inredda burar tycks minska och det blir allt populärare att övergå till produktion av ekologiska höns och utehöns, står det i propositionen. Utskottet granskar nedan separat de regleringsförslag som gäller båsladugårdar samt grisnings- och insemineringshäckar och som hänför sig till bestämmelserna om djurhållningsplatser. 

Ändringarna i fråga om produktionsdjur

Allmänt om produktionsdjurens välbefinnande och verksamhetsförutsättningarna för husdjursproduktionen

De bestämmelser om djurhållning och om djurägarens ansvar och skyldigheter som föreslås i lagen om djurvälfärd inverkar kraftigt på den inhemska husdjursproduktionen och genomförandet av den i framtiden. Utskottet konstaterar att möjligheterna för djur i människans vård att tillgodose sina arttypiska beteendebehov oundvikligen alltid måste begränsas i någon mån. Lagförslaget ställer minimikrav på vilka begränsningar som kan anses godtagbara med tanke på djurens välbefinnande. Omsorg om djurens välbefinnande är en viktig del av en etisk och hållbar husdjursproduktion. Kopplingen mellan djurens välbefinnande och goda produktionsresultat har också i många avseenden påvisats i studier. En förutsättning för att ha produktionsdjur är dock att produktionsverksamheten är tillräckligt lönsam, vilket innebär att de ekonomiska förutsättningarna för produktionsverksamheten måste beaktas i lösningarna som gäller djurens välbefinnande. Enligt konsumentundersökningar som Konsumentförbundet låtit göra är produktionens etik och djurens välbefinnande enligt konsumenterna en viktig ansvarsfaktor och också en viktig faktor som påverkar köpbesluten. Den finländska livsmedelskedjan har dock inte kunnat få det behövliga mervärdet för de kostnader som föranleds av strängare krav i lagstiftningen än i EU i övrigt, utan trycket från den utländska importen har hållit priserna på animalieprodukter och primärproduktionens lönsamhet låga. I den internationella konkurrensen kan producenterna knappast själva påverka priserna. För att trygga produktionsverksamhetens kontinuitet är de tvungna att anpassa sina kostnader till marknadsläget. När kostnaderna för husdjursproduktionen hela tiden stiger anser utskottet det vara viktigt att lagstiftningen främjar djurens välbefinnande utan att försvaga den finländska husdjursproduktionens konkurrenskraft i förhållande till konkurrentländerna. Det är också viktigt att trygga den inhemska husdjursproduktionen med tanke på försörjningsberedskapen och självförsörjningen i fråga om livsmedel. 

Enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet för statsminister Marins regering ska stödsystemet utvecklas i fråga om sådana investeringar som förbättrar djurens välbefinnande och som erbjuder mer långtgående lösningar än vad lagen kräver, eller som genomför lagens bestämmelser före den föreskrivna övergångsperioden. I samband med beredningen av den nya propositionen drogs det också upp riktlinjer för vissa aspekter av lagreformen och investeringar som förbättrar välbefinnandet. Dessa aspekter granskas nedan. Utskottet konstaterar att särskilt de omständigheter som hänför sig till EU:s jordbruksstöd är viktiga verktyg i fråga om produktionsdjur för att lagens syfte ska nås. I de kommande stödändringarna måste de utmaningar som lagändringen medför beaktas så att konkurrenskraften hos produktion med en bättre välfärdsnivå kan tryggas. Utskottet betonar att husdjursproduktionen är långtidsverksamhet, att produktionens lönsamhet i allmänhet är låg och att tiden för avskrivning av byggnader och anordningar är lång. Samtidigt råder hård konkurrens med länder med mycket lägre krav på djurens välbefinnande. De föreslagna övergångsperioderna för produktionsförändringar som förbättrar produktionsdjurens välbefinnande samt riktandet av ersättningar för djurens välbefinnande enligt EU:s jordbrukspolitik till investeringar som stöder djurens välbefinnande under övergångsperioden är förutsättningar för att trygga den finländska husdjursproduktionens konkurrenskraft. Förbättringarna av djurens välbefinnande ska i den nationella lagstiftningen genomföras så att de inte leder till ökad import av förnödenheter från länder där djurvälfärden håller lägre standard än i Finland. 

Båsladugårdar och rastning av mjölkkreatur

Enligt förslaget till lag om djurvälfärd ska det efter en övergångsperiod bli förbjudet att hålla nötkreatur uppbundna i bås om kreaturen inte är avsedda för mjölkproduktion. Förbudet ska tillämpas från ingången av 2028 på befintliga ladugårdar i fråga om nötkreatur som inte är avsedda för mjölkproduktion. I lagförslaget förbjuds också uppförande och ibruktagande av nya båsladugårdar och det föreskrivs att antalet båsplatser i befintliga båsladugårdar inte får ökas i samband med renovering eller utbyggnad. Detta bidrar till att tillgodose djurens viktigaste beteendebehov och därmed välbefinnandet. Utskottet konstaterar att producenterna i praktiken inte längre bygger nya båsladugårdar. Det är dock viktigt att möjligheten till renovering av båsladugårdar finns kvar för att reparationer som ökar djurens välbefinnande, såsom inläggande av båsmattor, ska kunna genomföras. Omkring 38 procent av korna är för närvarande placerade i båsladugårdar. Det är viktigt att också ekonomiska aspekter lyfts fram i fråga om befintliga båsladugårdar. 

Djuren ska kunna röra sig tillräckligt och regelbundet. Enligt Naturresursinstitutets statistik ordnades betesgång år 2020 av cirka 72 procent av mjölkgårdarna, medan motsvarande siffra år 2010 var uppe i cirka 87 procent. Avsikten är att utvidga skyldigheten att rasta mjölkkor och mjölkkvigor som hålls uppbundna från 60 dagar till 90 dagar genom en ändring av förordningen som träder i kraft samtidigt som lagen, står det i propositionen. Jord- och skogsbruksministeriet har under riksdagsbehandlingen av propositionen meddelat att ministeriet ändrar sitt förslag till ändring av statsrådets förordning om skydd av nötkreatur så att kravet på rastning på 90 dagar kan uppfyllas i sin helhet under betessäsongen. Utskottet anser att djurhållaren vid det praktiska genomförandet av kravet på rastning bör ha tillräckligt med prövningsrätt och flexibilitet för att beakta de konkreta omständigheterna och att de nya kraven inte får medföra en oskälig administrativ börda. Utskottet betonar att betesgång inte bara främjar djurens välbefinnande utan också den biologiska mångfalden. 

I de yttranden som utskottet fått har det lyfts fram att om man inte fäster uppmärksamhet vid möjligheterna till rastning när djurhållningen inleds, kan möjligheten till rastning också försämra kornas välbefinnande bland annat genom att försämra klövhälsan och öka skadorna. Rastningsgårdar måste därför planeras noggrant. Rätt planerad rastning främjar också välbefinnandet hos kvigor och kor som hålls i lösdrift. Rastning av kor och kvigor som hålls för mjölkproduktion främjas genom att villkoren för investeringsstöd som beviljas för byggnadsinvesteringar ändras. Under den kommande finansieringsperioden beviljas inte längre investeringsstöd för nya lösdriftsladugårdar, om det inte finns en rastningsfålla eller ett bete i anslutning till lösdriftsladugården. I praktiken söks investeringsstöd för byggandet av nästan alla nya lösdriftsladugårdar, så ändringen främjar effektivt rastning av djuren i nya lösdriftsladugårdar. Investeringsstöd beviljas också för byggande av en rastningsfålla i samband med renovering av en befintlig lösdriftsladugård. Det är också välkommet att planeringen och byggandet av rastgårdar ska understödas med investeringsstöd. 

Grisnings- och insemineringshäckar

Utskottet konstaterar att propositionen innehåller många betydande nya krav på svinproduktionen. Enligt propositionen förbjuds uppförande och ibruktagande av nya grisningshäckar när lagen om djurvälfärd träder i kraft. Förbudet gäller både nya svinhus och sådana som är i drift. Befintliga grisningshäckar får dock fortsätta att användas. Det är svårt för suggor att tillfredsställa sitt starka bobyggnadsbehov som beror på hormonförändringar eftersom rörelseutrymmet i grisningshäcken är begränsat och det är svårt att använda strö. Undersökningar visar att bättre möjligheter att bygga bo förbättrar suggans moderegenskaper och mjölkproduktion särskilt i råmjölksfasen, men kan effektivisera mjölkproduktionen också senare under diperioden. Det är alltså positivt för välbefinnandet hos både suggan och smågrisarna att det nu föreslås ett förbud mot att bygga nya fasta grisningshäckar. Branschen har redan mycket aktivt främjat frigrisning, så förutsättningarna för en kontrollerad övergång till frigrisning är goda. Förbättringarna av ersättningen för djurens välbefinnande när det gäller frigrisning visar att frivilliga incitament är ett snabbt och socialt hållbart sätt att främja ytterligare krav på djurvälfärd. I CAP-planen för den nya programperioden 2023—2027 omfattar ersättningen för djurens välbefinnande åtgärder som gäller såväl frigrisning som förbättrade grisningsförhållanden. 

Efter en övergångstid på 12 år ska det enligt propositionen bli förbjudet att hålla suggor och gyltor i insemineringshäckar under en längre tid. Från ingången av 2035 får suggor och gyltor hållas i insemineringshäckar högst åtta dagar i samband med semineringen. Grunden för en period på åtta dagar är att embryona fäster sig bättre när suggan får vara i fred och inte utsätts för stress då den flyttas tillbaka till gruppen för tidigt efter semineringen. Undersökningar visar att aggressivt beteende bland djuren ökar i samband med flyttning till gruppen och att stress på grund av detta inverkar negativt på antalet embryon som fäster sig och därmed på griskullens storlek. Cirka 90 procent av suggstallen har för närvarande tillgång till insemineringsavdelningar. Slopandet av långvarig användning av insemineringshäckar och övergången till frigrisning stöds genom att investeringsstöden och ersättningen för djurens välbefinnande utvecklas så att producenterna har möjlighet att få stöd för kostnadsökningen till följd av ändringarna. En åtgärd som avser avstående från insemineringshäckar ingår i ersättningarna för djurens välbefinnande i CAP-planen 2023—2027. Investeringsstöd kan beviljas för till exempel strukturella förändringar som orsakas av att man avstår från insemineringshäckar inom ramen för författningarna om strukturstöd och anslagen. 

I de yttranden som utskottet fått har det föreslagits både kortare och längre övergångstider för avskaffandet av grisnings- och insemineringshäckar. De fördelar som avståendet från häckarna medför för djurens välbefinnande beskrivs ovan. Då häckarna ska avskaffas orsakar det producenterna kostnader både för strukturella ändringar i svinhuset och för ökat arbete. Som det konstateras ovan är det vid fastställandet av nya krav motiverat att säkerställa tillräckligt långa övergångstider för att de investeringar och ändringar i produktionssätten som krävs för att kraven ska uppfyllas ska kunna genomföras utan att jordbrukets lönsamhet äventyras. Utgångspunkten i propositionen har varit att övergångsperioderna gör det möjligt att begränsa näringens kostnader och ersätta dem med åtgärder enligt CAP-planen för ersättning för djurens välbefinnande. Enligt utredning till utskottet bereder kommissionen i samband med revideringen av EU:s lagstiftning om djurens välbefinnande ett förbud mot att hålla suggor i häck efter en övergångsperiod, men förslaget till EU-förordning om detta kommer läggas fram först senare under 2023. När det gäller de övriga nordiska länderna förbjöds i Danmark insemineringshäckar för suggor och gyltor i nya svinhus från och med 2015 och övergångsperioden för avstående från häckar löper ut 2034 för alla svinhus. I Sverige blev det förbjudet att hålla suggor och gyltor i grisnings- och insemineringshäckar redan 1989. 

Förbud mot kirurgisk kastrering av grisar

Ovan behandlas bestämmelserna om ingrepp som orsakar djuret smärta eller lidande. Sterilisering och kastrering av djur är enligt lagförslaget tillåtna ingrepp. Enligt övergångsbestämmelserna i lagförslaget ska kirurgisk kastrering av svin som hålls som produktionsdjur dock förbjudas från och med ingången av 2035. Att avstå från kirurgisk kastrering av grisar är en mycket betydande förändring i den finländska svinhushållningen. Hangrisar som ska födas upp till köttsvin kastreras i nuläget kirurgiskt när de är några dagar gamla, utan någon annan smärtlindring än antiinflammatoriskt analgetikum som ges vid kastreringen. Ett alternativ till kirurgisk kastrering är immunokastrering där köttsvin vaccineras med ett vaccin som förhindrar testiklarnas hormonproduktion. Det är möjligt att undvika kastrering av hangrisar genom att föda upp galtar, men hittills finns det endast liten erfarenhet av galtuppfödning på de svinlinjer som hålls i Finland. Därför behövs det också mer forskning i och praktisk erfarenhet av hur svinaveln, utfodringen och hållandet av svin måste ändras när man föder upp galtar i stället för kastrater. Det måste också beaktas att för närvarande tar de största slakterierna inte emot andra än kirurgiskt kastrerade köttsvin. Slakterierna måste bereda sig på att identifiera svinkroppar som luktar och separera dem från andra kroppar. I de yttranden som lämnats till utskottet har det bedömts att också vid galtuppfödning enligt uppfödningsanvisningarna kan andelen slaktkroppar med galtlukt variera stort mellan olika producenter. Slakterierna behöver därför betydande investeringar i linjer och ny teknik. Som en temporär lösning har det också föreslagits vaccinering av svin mot galtlukt. Under övergångsperioden bör det ytterligare bland annat utredas hur man i fortsättningen ska förfara med de kroppar som konstateras ha galtlukt på slakteriet och hur ansvaret för kostnaderna i anslutning till dem fördelas. 

När lagen träder i kraft ska smågrisar i samband med kirurgisk kastrering ges ett antiinflammatoriskt analgetikum, vilket är rutin redan nu. I propositionen konstateras det att antiinflammatoriskt analgetikum som getts smågrisar i samband med kastrering inte är tillräcklig läkemedelsbehandling vid ingreppet eller mot smärtan efter det. Efter övergångsperioden, dvs. från ingången av 2027, ska lokalbedövning ges i samband med kirurgisk kastrering. Ett villkor för ersättning för djurens välbefinnande är redan före det att hangrisar förutom i samband med kirurgisk kastrering också följande dag för behandling av smärta ges smärtstillande medel genom injektion eller oralt. Avsikten är att genom förordning av statsrådet föreskriva att lokalbedövning får ges av en person som har avlagt en examensdel som innehåller kirurgisk kastrering av grisar eller utbildning som ger kompetens för kirurgisk kastrering av grisar. Djurens välfärdscentral vid Helsingfors universitet förbereder för närvarande det utbildningsmaterial som behövs i anslutning till detta. Övergångsperioden för obligatorisk smärtlindring måste vara tillräckligt lång för att utbildningen av personer som ger lokalbedövning ska kunna planeras och genomföras på ett ändamålsenligt sätt och för att de ändringar i lagstiftningen om veterinärmedicinska läkemedel som användningen av bedövningsmedlen förutsätter ska kunna beredas. När förutsättningarna i lagstiftningen uppfylls kan gårdarna frivilligt övergå till lokalbedövning redan innan övergångstiden går ut. 

I de yttranden som lämnats till utskottet kritiseras övergångstiden för förbudet mot kirurgisk kastrering. Dels anses övergångstiden vara för lång, dels anses det att beslutet om övergångstiden ytterligare kräver tilläggsutredningar om kostnadseffekterna av förbudet. Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uppmärksamhet vid att propositionen innehåller vissa exceptionellt långa övergångstider och lyfter till denna del också fram 126 § i lagförslaget gällande förbud mot kirurgisk kastrering av svin (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Grundlagsutskottet har ansett att man allmänt taget bör sträva efter att nå målen i lagstiftningen relativt snabbt. Även miljöutskottet föreslår i sitt utlåtande i fråga om kirurgisk kastrering av grisar att jord- och skogsbruksutskottet bedömer behovet av övergångsperioder av det slag som föreslås med beaktande av att den långa beredningen av propositionen har gett möjlighet till beredskap för förändringar och med beaktande av producenternas kännedom om konsumenternas attityder till och förväntningar på djurens välbefinnande. 

Jord- och skogsbruksutskottet betonar att det måste reserveras en tillräckligt lång övergångstid för att förbjuda kirurgisk kastrering med beaktande av ändringens kostnadseffekter. I regeringsprogrammet för statsminister Marins regering konstateras det att lantbruksföretagarna inte kommer att orsakas extra kostnader på grund av lagstiftningsåtgärder utan att få ekonomisk kompensation. Utskottet anser därför att jord- och skogsbruksministeriet bör inleda beredningen av nya åtgärder som baserar sig på ersättning för djurens välbefinnande och som stöder producenterna av svinkött under övergångsperioden för att kompensera för användningen av bedövning och uppfylla kravet på kastreringsförbud. Att avstå från kirurgisk kastrering av hangrisar är enligt en förhandsbedömning särskilt problematiskt för den inhemska slakteriindustrin och svinköttsmarknaden. De merkostnader som föranleds av galtuppfödning uppgår enligt industrins egen uppskattning till över 100 miljoner euro de följande tio åren. Lönsamheten inom sektorn är för närvarande i hög grad beroende av exportkontrakt till Kina och andra delar av Asien. Utskottet anser att exportmöjligheterna för svinkött bör säkras också när kastreringsförbudet träder i kraft. Aktörerna inom branschen har föreslagit att möjligheterna att stödja också livsmedelsindustrin för de merkostnader som förbudet mot kirurgisk kastrering medför utreds i samarbete mellan jord- och skogsbruksministeriet och arbets- och näringsministeriet. Utskottet anser att det är nödvändigt att trygga tillräcklig finansiering av stödet till livsmedelsindustrin för att kravet på kastreringsförbud inte ska leda till ökad import av svinkött från länder där kraven på djurvälfärd är lägre än i Finland. 

Reformer som gäller sällskapsdjur

Allmänt

Den nya lagen om djurvälfärd avses förbättra välbefinnandet i synnerhet hos de vanligaste sällskapsdjuren, det vill säga hundar och katter. Stora framsteg är till exempel verktygen för att ingripa i avel som skadar välbefinnandet, minimikraven på innehållet i försäljningsannonser för djur, kraven på uppgifter som ska lämnas när djur överlåts och förbudet mot införsel av hundvalpar och kattungar som är yngre än ett halvt år i försäljningssyfte. Enligt de yttranden som utskottet fått har valpfabriker, införsel av valpar i strid med bestämmelserna och vilseledande av köpare blivit ett framträdande problem också inom straffrättsvården. De föreslagna nya bestämmelserna ökar möjligheterna att ingripa i detta kraftigt ökade fenomen. Det förbud mot införsel av valpar i försäljningssyfte som föreslås i lagförslaget begränsar i någon mån konsumenternas valfrihet, men det är motiverat för att förhindra valpfabriker och anknytande oetisk handel med djur. Också förhindrandet av okontrollerad förökning av katter samt registreringsskyldigheten i fråga om hundar och katter är viktiga reformer som för sin del hänför sig till medborgarinitiativet "Kattkrisen under kontroll" (MI 4/2021 rd) som sambehandlats med lagen om djurvälfärd. Utskottet går närmare in på förhållandet mellan lagen och medborgarinitiativet nedan i betänkandet. Utskottet konstaterar att det är viktigt att fortsätta arbetet för att förbättra sällskapsdjurens välbefinnande. Det är viktigt att trygga sällskapsdjurens möjligheter att tillfredsställa de väsentliga beteendebehoven och därmed också att röra på sig, och att säkerställa att till exempel sällskapsdjur rastas tillräckligt ofta. 

Medborgarinitiativet Kattkrisen under kontroll – initiativ för identifikationsmärkning och sterilisering av katter

Medborgarinitiativet MI 4/2021 rd "Kattkrisen under kontroll – initiativ för identifikationsmärkning och sterilisering av katter" rör katters välbefinnande. I initiativet föreslås det för det första att okontrollerad förökning av katter ska förbjudas genom lag. Det ses som en skyldighet för kattägare att se till att katten inte okontrollerat kan föröka sig. Finlands Djurskyddsföreningars förbund beräknar att uppskattningsvis minst 20 000 katter överges per år, och cirka 10 000 katter per år hamnar på hittedjurshem. Övergivna katter som inte är steriliserade och som rör sig fritt utomhus och förökar sig okontrollerat leder lätt till halvvilda kattpopulationer. Katterna i populationen lider av brist på föda, köld, sjukdomar, parasiter och inavel. Största delen av de katter som orsakar kostnader för hittedjurshem, kommuner och djurskyddsföreningar hör till populationer av hemlösa katter. I 25 § i förslaget till lag om djurvälfärd föreslås bestämmelser om skyldigheten för djurägare eller djurhållare att förhindra okontrollerad förökning av däggdjur. Paragrafen har delvis behandlats ovan i betänkandet. Överträdelse av skyldigheten föreslås bli straffbart som djurskyddsförseelse och kan också leda till djurhållningsförbud. Den föreslagna regleringen behövs, eftersom de okontrollerat växande kattpopulationerna är ett problem som påträffats i praktiken och det inte inom ramen för den gällande lagstiftningen har funnits något naturligt sätt att ingripa i detta problem. 

Katten är ett sällskapsdjur som lever längre än hundar och det är sannolikt att det finns fler katter än hundar i Finland. Övergivandet av katter och den okontrollerade ökningen av kattpopulationer är ett allvarligt och omfattande djurskyddsproblem i Finland, som måste åtgärdas och förebyggas genom utveckling av lagstiftningen. Lagförslaget om djurvälfärd innehåller inget förbud mot att katter får gå lösa. Enligt motiveringen till lagförslagets 6 § betraktas en katt som får gå fri inte som sådan som ett övergivet djur, om den som håller katten i övrigt sköter om katten. Utskottet konstaterar att 85 § i den gällande jaktlagen innehåller ett förbud mot att överge katter som tagits till husdjur. Dessutom föreskrivs i 14 § i ordningslagen att både hundar och katter ska hållas kopplade eller annars under innehavarens kontroll på allmänna platser. Miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uttryckt oro över hur bestämmelserna i lagförslaget om djurvälfärd förhåller sig till bestämmelserna i jaktlagen. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att statsrådets förordning om skydd av hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby, som utfärdats med stöd av den djurskyddslag som föreslås bli upphävd, behöver ses över så att den motsvarar bestämmelserna i den föreslagna lagen om djurvälfärd. I detta sammanhang är det också möjligt att utfärda närmare bestämmelser om begränsningar i fråga om att låta katter gå fria med beaktande av bestämmelserna i jaktlagen och ordningslagen. Jord- och skogsbruksutskottet anser i likhet med miljöutskottet att katter som bor i ladugårdar eller stall och som sköts på behörigt sätt bör få gå fria, med avvikelse från de allmänna begränsningarna. 

Registrering av katter och hundar

I medborgarinitiativet (MI 4/2021 rd) föreslås det också att alla katter ska märkas och registreras i ett riksomfattande register. Utskottet konstaterar att lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) trädde i kraft den 1 januari 2022, det vill säga efter det att medborgarinitiativet lämnades till riksdagen. I lagen föreskrivs allmänt också om identifiering och registrering av sällskapsdjur, men närmare bestämmelser om identifiering av olika djurarter utfärdas genom förordning. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterade i sitt betänkande om lagförslaget om identifiering och registrering av djur bland annat att det är nödvändigt att fortsätta beredningen av kattregistret vid sidan av hundregistret i syfte att också utfärda en ministerieförordning om kattregistret och att ta registret i bruk så snart som möjligt (JsUB 15/2021 rd — RP 101/2021 rd). I den nu aktuella propositionen står det att registreringsskyldigheten för identifieringsmärkning av sällskapsdjur träder i kraft i fråga om hundar vid ingången av 2023 och i fråga om katter vid ingången av 2026, och att avsikten är att registret över hundar ska vara fullständigt vid ingången av 2024 och över katter vid ingången av 2027. Bestämmelser om identifiering och registrering av hundar har redan utfärdats genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet, och riktlinjer för beredningen av en motsvarande förordning om katter lades fram i samband med beredningen av regeringens proposition med förslag till lag om djurvälfärd. Även om djurägaren måste lägga ner lite pengar och möda på identifieringsmärkningen och registreringen, är dessa behövliga för att trygga djurens välbefinnande. Utskottet anser det vara viktigt att registreringen planeras så att konsumenternas kostnader förblir skäliga. Obligatorisk märkning och registrering av hundar och katter ligger i både djurs och deras ägares intresse. Det blir då lättare att hitta tillbaka till ägaren. 

Hund- och kattregistret har samband med en skyldighet för veterinärer att anmäla ärftliga defekter och sjukdomar enligt förslaget till lag om djurvälfärd. I 12 § i lagen om utövning av veterinäryrket föreslås en skyldighet för veterinärer att anmäla defekter och sjukdomar som de diagnostiserat hos hundar och katter och som begränsar djurens användning för avel. Anmälan ska göras till hund- och kattregistren, dvs. anmälningsskyldigheten tillämpas i fråga om hundar från ingången av 2024 och i fråga om katter från ingången av 2027. Anmälningsskyldigheten behövs för att effektivisera tillsynen över att de avelsförbud som föreslås i lagen om djurvälfärd iakttas, står det i propositionen. Enligt lagförslaget ska de uppgifter som veterinären lämnat om ärftliga defekter vara offentliga, till skillnad från från vad som gäller för skyldigheten att iaktta sekretess för utövare av veterinäryrket. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att uppgifternas offentlighet enligt utredning till utskottet innebär en möjlighet att med hjälp av djurets registreringsbeteckning också få uppgifter om ärftliga defekter. Uppgifterna kan därför inte direkt kopplas till djurets ägare eller innehavare. 

Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att de ändringar i lagstiftningen som föreslås i medborgarinitiativ MI 4/2021 rd är motiverade och välkomna. Utifrån det som sägs ovan om kattregistret och kontrollerad förökning av katter anser utskottet att dessa ändringar kommer att genomföras i och med den nu aktuella förordningen om katter, som utfärdas med stöd av lagen om djurvälfärd och lagen om identifiering och registrering av djur. Med tanke på medborgarinitiativet lyfter utskottet också fram reformen av veterinärvårdslagen (JsUB 21/2022 rd — RP 83/2022 rd), där det föreskrivs att kommunen fortfarande har organiseringsansvaret för kastrering, sterilisering och märkning av katter. Dessa åtgärder ska således finnas tillgängliga i hela landet. Utskottet anser att det för närvarande inte finns något behov av mer omfattande ändringar i lagstiftningen och föreslår att riksdagen förkastar medborgarinitiativets förslag om att inleda lagberedning. 

Djurtävlingar och djurutställningar

Utskottet konstaterar att djur över lag mår bättre när de får delta i aktiviteter och i bästa fall får de möjlighet att tillgodose väsentliga beteendebehov. Men det är viktigt att försöka förebygga anknytande skador och olycksfall och att på så sätt förbättra djurens välbefinnande. Djurtävlingar eller djurutställningar som i onödan äventyrar djurs välfärd ska inte få arrangeras. Med stöd av 43 § i förslaget till lag om djurvälfärd får det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om tävlingar och utställningar som i onödan äventyrar djurens välfärd och som således inte får ordnas. Miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet föreslagit att man bör överväga om ett förbud mot anlagsprov för grythundar bör genomföras i samband med det nu aktuella lagförslaget. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det i detaljmotiveringen till 43 § som exempel på tävlingar som äventyrar djurens välbefinnande i onödan nämns sådana anlagsprov för grythundar där man inte försöker hindra kontakt mellan provhunden och måldjuret. Utskottet anser det vara viktigt att närmare bestämmelser om tävlingar och utställningar som ska betraktas som förbjudna utfärdas genom förordning av statsrådet med beaktande också av de ovannämnda anlagsproven för grythundar och det som nämns om dessa i propositionen. Utskottet betonar dock samtidigt rent allmänt att utbildning av jakthundar och prov för hundar är ett viktigt sätt att trygga kontinuiteten i hundaveln samt att säkerställa att jakten är etisk och att undvika onödigt lidande för vilt. Jägarna och jakthundarna utför också värdefullt naturvårdsarbete och deltar i skyddet av hotade sjöfåglar när de årligen fångar uppskattningsvis 200 000 främmande rovdjur. 

Sådana djurtävlingar där djuren kan bli utsatta för oskälig påfrestning eller annan smärta eller annat lidande ska enligt lagförslaget vara anmälningspliktig verksamhet. Enligt 44 § i lagförslaget ska tävlingsarrangören ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för att trygga djurens välfärd och arrangera tävlingen eller utställningen. Tävlingsarrangören ska enligt lagförslaget fortfarande utse en tävlingsveterinär för tävlingarna i fråga, men det föreslås att veterinärens uppgifter ändras. Ändringen av tävlingsveterinärens uppgifter hänför sig till omorganiseringen av övervakningen av tävlingarna. Veterinären ska inte i stället för myndigheten övervaka att lagstiftningen följs vid tävlingen, utan veterinären ska fungera som av tävlingsarrangören utsedd sakkunnig och se till att tävlingen inte äventyrar djurens välfärd. I de yttranden som utskottet fått har lagförslaget till vissa delar ansetts försvaga tävlingsveterinärens ställning. Med hänsyn till tävlingsverksamhetens omfattning är det inte möjligt att använda myndigheternas resurser för övervakning av alla djurtävlingar. Å andra sidan föreskriver grundlagen begränsningar i hur offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros någon annan än en myndighet, det vill säga till exempel en privat veterinär. För att trygga djurens välbefinnande föreslås det i lagen noggrannare bestämmelser än för närvarande om anordnande av djurtävlingar. Dessutom är tävlingsveterinären enligt den föreslagna 48 § skyldig att utan dröjsmål underrätta den som ordnar tävlingen och vid behov också tillsynsmyndigheten om iakttagelser som veterinären gjort när det gäller risker för djurens välbefinnande. 

Vilda djur

I nuläget sker vården av vilda djur ofta som frivillig organisationsverksamhet, vars resurser för att ordna vården inte nödvändigtvis är tillräckligt stora. Regeringen föreslår att skyldigheten att hjälpa vilda djur effektiviseras. Enligt 7 § 3 mom. i lagförslaget om djurvälfärd ska ett vilt djur som är sjukt, skadat eller annars i hjälplöst tillstånd få hjälp. Kommunen ska sörja för att sjuka eller skadade vilda djur som förts till en av kommunen ordnad veterinärmottagning avlivas. Bestämmelsen förtydligar det nuvarande rättsläget. Avlivning av skadade vilda djur är alltid ett bra alternativ för att trygga djurens välbefinnande, eftersom obehörig behandling kan leda till att ett djur i onödan utsätts för långvarig fysisk och psykisk skada. Jourhavande kommunveterinär, polis och storviltsassistans står till förfogande för avlivning av vilda djur. Nätverket för handräckning vid problem med storvilt (SRVA) tillhandahåller polisen handräckning av jägare vid olika problem med storvilt, till exempel när hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin som skadats i samband med en trafikolycka behöver spåras. Avlivning på rätt sätt då ett djur skadats i trafiken minskar på djurets lidande, understryker utskottet. 

Enligt 61 § i förslaget till lag om djurvälfärd ska bedrivande av djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd bli anmälningspliktig verksamhet. Anmälningsskyldigheten gäller inte vård av första hjälpen-typ, dvs. efter första hjälpen ska djuret släppas ut i naturen, föras till lämplig fortsatt vård eller avlivas. Den som bedriver vård av vilda djur ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds eller avslutas eller när verksamheten förändras väsentligt göra en anmälan till regionförvaltningsverket. Med hjälp av anmälningsskyldigheten försöker man säkerställa att vård som ges vilda djur under en längre tid ligger i kompetenta händer och att myndigheterna känner till aktörerna i branschen. Enligt propositionen ges vilda djur vård under en längre tid för närvarande av några djurparker, djurhem, föreningar och enskilda som är insatta i saken. I yttranden till utskottet har det lyfts fram att vård av vilda djur bör bli tillståndspliktig verksamhet i stället för att omfattas av anmälningsskyldighet. Utskottet konstaterar att enligt utredning möjliggör redan anmälningsskyldigheten en klart effektivare tillsyn över verksamheten än för närvarande. 

Miljöutskottet konstaterar i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet att det i vissa yttranden till utskottet har riktats kritik mot att kommunens ansvar begränsas till att gälla endast avlivning av vilda djur. Enligt yttrandena bör kommunerna också åläggas skyldighet att sörja för bedömningen av vårdbehovet hos och första hjälpen för ett sjukt eller skadat vilt djur som lämnats hos en kommunal veterinärmottagning, samt för att djuret lämnas till sakkunnig vård. Utskottet anser att kritiken är motiverad, men förstår å andra sidan de begränsade resurserna för veterinärtjänster som kommunen ordnar. Kommunalveterinärerna ska i enlighet med finansieringsprincipen ersättas till fullt belopp för de kostnader som uppkommer av kommunalveterinärernas lagstadgade uppgifter. Redan nu förekommer det problem med finansieringen av skötseln av uppgifterna bland annat i fråga om djurskyddstillsynen. En annan fråga är också kommunalveterinärernas kompetens när det gäller att hjälpa vilda djur. 

Krav som gäller avlivning av djur

I 9 kap. i lagförslaget om djurvälfärd föreslås bestämmelser om allmänna krav som gäller avlivning av djur och slakt av djur. När det gäller de allmänna kraven på avlivning föreslås det i 64 § 4 mom. att det blir förbjudet att avliva hållna djur eller renar med jaktmetoder. En renskötare får dock avliva en ren genom att skjuta den med jaktmetoder. Ett djur som vårdas får avlivas med jaktmetoder, om det finns omedelbara och godtagbara skäl till detta. I lagen om fiske föreslås bestämmelser om avlivning av fiskar och kräftor som tas som fångst samt av fiskar som används som bete. Fiskar och kräftor ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med en metod och teknik som lämpar sig för deras avlivning. Avlivningsskyldigheten gäller inte stora fångstmängder som fås på en gång. 

Vid slakt ska ett djur enligt propositionen alltid bedövas eller avlivas på lämpligt sätt innan blodavtappningen påbörjas. Detta för att minimera smärta, plåga och lidande. I lagförslaget fastställs det att bedövning av djur alltid ska utföras före blodavtappningen i fråga om slaktmetoder som används på religiösa grunder och fjäderfä som slaktas för privat bruk. Bedövningen avlägsnar djurets känsel innan blodavtappningen som säkrar döden påbörjas. Förbudet mot slakt utan bedövning innebär också att slakt av fjäderfä som djurägaren utför för eget bruk genom att halsen på fågeln skärs av med ett vasst instrument utan föregående bedövning blir förbjuden. Det föreslagna kravet på bedövning begränsar inte användningen av bedövningsmetoder jämfört med nuläget, dvs. det är också tillåtet att använda en så kallad reversibel bedövningsmetod, såsom elbedövning. Utskottet konstaterar att tillämpningen av de nya kraven på slakt utan bedövning kommer att kräva tillräckligt omfattande rådgivning och utbildning särskilt till den del kraven gäller aktörer som inte är yrkesmässiga, såsom aktörer som håller hönor för husbehov. 

Vid produktionen av både muslimskt halalkött och judiskt kosherkött är det viktigt att djuret är friskt och oskadat när det slaktas. I motiveringen till lagstiftningsordningen i propositionen behandlas på bred front förhållandet mellan den föreslagna slaktbestämmelsen och religionsfriheten, jämlikheten och förbudet mot diskriminering. Utrikesministeriet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet beskrivit Europadomstolens rättspraxis och rekommendationerna i anslutning till genomförandet av internationella människorättskonventioner. Utrikesministeriet har i sitt yttrande ansett det vara viktigt att noggrant bedöma konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna av förbudet mot slakt utan bedövning och att utreda hur det föreslagna förbudet konkret skulle påverka tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna för personer som hör till religiösa minoritetsgrupper i Finland. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet ansett att det för de föreslagna bestämmelserna finns en godtagbar, vägande samhällelig grund som anknyter till skyddet av djur (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Grundlagsutskottet anser dock att det föreslagna förbudet mot blodavtappning före bedövning och den begränsning av den i 11 § i grundlagen garanterade friheten att utöva religion som förbudet innebär inte står i rätt proportion till det mål för djurskyddet som ligger till grund för förbudet. Grundlagsutskottet har förutsatt att jord- och skogsbruksutskottet ändrar den föreslagna regleringen så att den möjliggör ett undantag likt det gällande undantaget från de föreslagna slaktbestämmelserna så att religion kan utövas på ett sätt som tryggar friheten. 

Bestämmelser om en särskild slaktmetod som används på religiösa grunder finns i den gällande djurskyddslagens 33 b §. Enligt den är en sådan särskild slaktmetod tillåten som används på religiösa grunder där blodavtappningen inleds samtidigt som djuret bedövas. Fjäderfän, med undantag av ratiter, får dessutom slaktas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument. En särskild slaktmetod som används på religiösa grunder är tillåten endast i slakterier i närvaro av en besiktningsveterinär. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen att en bestämmelse som motsvarar 33 b § i den gällande lagen fogas till 65 § om slakt av djur i lagen om djurvälfärd. Utskottet anser att regleringen efter den föreslagna ändringen tryggar friheten att utöva religion i samma omfattning som för närvarande på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Målet att trygga djurens välbefinnande får dock i och med att den vetenskapliga kunskapen ständigt ökar ytterligare tyngd i det samhälleliga beslutsfattandet. Utskottet hänvisar till propositionen till den del det i den konstateras att bestämmelserna om slakt av djur i lagen om djurvälfärd inte hindrar import av produkter som framställts genom slaktmetoder som används på religiösa grunder. Inga intrång görs i rätten att äta kött som slaktats med religiösa metoder. Fjäderfä har inte heller hittills slaktats utan bedövning i slakterier, utan det är fråga om några fåglar som är avsedda för privat bruk. Annat kött som slaktats utan bedövning har även hittills förts in från utlandet. Det finns inget hinder för att skaffa kött som slaktats med religiösa metoder, och de föreslagna bestämmelserna påverkar inte anskaffningen av kött på marknaden. 

Förvaltning och tillsyn

Regleringen om tillsyn över djurs välfärd ska preciseras och utökas för att effektivisera tillsynen. I synnerhet utökas tillsynsmyndighetens metoder att ingripa i missförhållanden i anslutning till djurs välfärd. Ett nytt förslag är också tillsynsmyndighetens möjlighet att ge en aktör en uppmaning, om den upptäckta överträdelsen är ringa och missförhållandet kan undanröjas i samband med inspektionen eller utan att ny inspektion förutsätts. En uppmaning är en användbar åtgärd till exempel när en lagstadgad anmälan inte har gjorts eller ett tillstånd inte har sökts och man kan anta att den som är föremål för tillsynen gör anmälan eller ansöker om tillstånd efter att ha uppmanats att göra det. Utskottet konstaterar att bestämmelserna om djurens välbefinnande kan överträdas på många olika sätt. En del av överträdelserna är relativt obetydliga. Många mindre överträdelser åtgärdas också efter tillsynsmyndighetens uppmaning. Som exempel kan nämnas att ett kalvbås är en aning för litet och att djurhållaren korrigerar det efter att ha fått en uppmaning eller ett föreläggande av tillsynsmyndigheten. Utskottet välkomnar att tillsynsmyndigheten har metoder att på olika sätt ingripa i missförhållanden som gäller djurens välbefinnande. På så sätt riktas också de effektivaste åtgärderna mot de allvarligaste överträdelserna av djurskyddskraven. 

I praktiken är det ofta djurägarens hälsorelaterade, sociala eller ekonomiska problem som ligger bakom allvarliga överträdelser av djurskyddskraven. Djurskötaren har en avgörande betydelse för djurens välfärd. I princip kan en kunnig djurskötare själv lösa problem som gäller djurens välbefinnande eller söka utomstående hjälp. I praktiken är detta tyvärr inte alltid fallet. Tillsynsmyndigheten enligt lagen om djurvälfärd har till uppgift att fokusera på djurens välbefinnande, och djurägarens välbefinnande ska tryggas på något annat sätt. Därför anser utskottet att det är viktigt att en utmattad djurägare eller en djurägare som lider av andra problem får adekvat hjälp tillräckligt tidigt och att de myndigheter som övervakar djurens välbefinnande har ett fungerande samarbete med andra myndigheter. Med tanke på produktionsdjurens välbefinnande är det viktigt att se till att producenterna orkar med sitt arbete till exempel genom att säkerställa smidiga avbytararrangemang och erbjuda producenterna mångsidig experthjälp med låg tröskel. 

Myndighetsuppgifterna i anslutning till lagen om djurvälfärd fördelar sig mellan flera statliga och kommunala myndigheter. I egenskap av centralförvaltningsmyndighet ska Livsmedelsverket planera, styra och utveckla tillsynen över djurs välfärd samt övervaka att bestämmelserna om djurvälfärd följs. Regionförvaltningsverken ska planera, utveckla och styra ordnandet av tillsynen över djurvälfärden samt utöva tillsyn över efterlevnaden inom sitt verksamhetsområde av bestämmelserna om djurvälfärd. I Livsmedelsverkets och regionförvaltningsverkens uppgifter föreslås främst vissa preciseringar. Enligt 74 § i förslaget till lag om djurvälfärd utövar kommunalveterinären och den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen på nuvarande sätt tillsyn över att bestämmelserna om djurvälfärd följs på kommunens område. Inom samarbetsområdena för det kommunala miljö- och hälsoskyddet har djurskyddstillsynen skötts som ett så kallat statligt uppdrag, varvid den ersättning som kommunen betalas för kommunalveterinärens tillsyn har skötts via regionförvaltningsverken. För djurskyddstillsynens del har kostnaderna enligt utredning nästan tiofaldigats under de senaste 10 åren. Lagförslaget innehåller ingen skyldighet att ordna tillsyn över djurvälfärd också utanför tjänstetid. Detta har motiverats med att skyldigheten kräver tilläggsresurser för tillsynen både i kommunerna och vid regionförvaltningsverken. Bland uppgifterna inom veterinärvården är kommunerna för närvarande skyldiga att utanför tjänstetid ordna endast akut veterinärhjälp. 

Lokal myndighet enligt lagen om djurvälfärd är förutom kommunalveterinären och den kommunala hälsoskyddstillsynen också polisen. I lagen föreslås inga ändringar i polisens uppgifter. Enligt polisens egen bedömning innehåller lagförslaget dock flera element genom vilka antalet brott mot djur som anmälts till polisen sannolikt kommer att öka ytterligare. Till exempel antalet polisanmälningar i anslutning till valpfabriker, smuggling och användning av förbjudna avelskombinationer kan öka betydligt i och med lagförslaget. I lagen om djurvälfärd föreslås bestämmelser om Tullens behörighet att vid sidan av andra tillsynsmyndigheter övervaka att bestämmelserna om djurens välbefinnande iakttas vid EU:s inre gränser eller när djur transporteras till ett tredjeland. Tillsynsbefogenheten är ändamålsenlig särskilt med tanke på tillsynen över det föreslagna förbudet mot införsel av hundvalpar och kattungar. En utvidgning av Tullens behörighet jämfört med nuläget förenklar och effektiviserar kontrollerna och ökar kontrollernas effektivitet. Vid beredningen av lagen har det framkommit att Tullen kommer att behöva hjälp för att bedöma djurens välbefinnande i olika kritiska tillsynssituationer som Tullens kompetens inte räcker till för. I propositionen konstateras det att Livsmedelsverket särskilt ska ordna sådan utbildning för Tullen som behövs i frågor som anknyter till tillsynen. Utskottet konstaterar att den nya lagstiftningen kommer att öka utbildningsbehoven hos alla tillsynsmyndigheter. Det är viktigt att säkerställa tillsynsmyndigheternas breda kompetens och tillräckliga resurser med tanke på verkställigheten av lagen. 

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att utföra inspektioner föreslås i 78 § i lagen om djurvälfärd. I 5 mom. föreslås bestämmelser om förutsättningarna för inspektion i utrymmen som används för boende av permanent natur. Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uppmärksamhet vid regleringens förhållande till hemfriden enligt 10 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 106/2022 rd — RP 186/2022 rd). Sett ur proportionalitetssynvinkel har utskottet i sin utlåtandepraxis utgått från att man inte bör ingripa i skyddet för hemfriden för att utreda föga klandervärda förseelser som allra högst bestraffas med böter. I det föreslagna 78 § 5 mom. i lagen om djurvälfärd utsträcks inspektionsbefogenheten på bred front också till situationer där det endast är fråga om gärningar eller försummelser som bestraffas med böter. Således gäller den föreslagna inspektionsbefogenheten på hemfridsskyddade områden också sådana gärningar eller försummelser som enligt grundlagsutskottet inte uppfyller proportionalitetskravet för en sådan inspektionsbehörighet. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår att inspektionströskeln ändras enligt grundlagsutskottets krav på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen. 

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens rätt att anlita utomstående experter och assistenter vid tillsynen och inspektionen föreslås i 82 § i lagen om djurvälfärd. Möjligheten att anlita en assistent till exempel för att ta fast eller avliva djur vid ordnande av brådskande hjälp är bra och behövlig, och detta har tillämpats också under rådande lagstiftning. Det är också bra att göra det möjligt att anlita experthjälp till exempel för att identifiera främmande arter. Utskottet anser det vara viktigt att fästa uppmärksamhet vid kompetensen och kunskaperna hos dem som utför tillsynen och dem som assisterar dem och att även till denna del säkerställa en jämlik och samordnad tillsyn i de olika delarna av landet. Utskottet konstaterar dessutom att också djurägaren har rätt att anlita en assistent i tillsynssituationer inom ramen för det normala förvaltningsförfarandet redan nu och på motsvarande sätt också i fortsättningen. Vid verkställigheten av lagen är det viktigt att aktivt lyfta fram denna möjlighet för att säkerställa att djurägarens rättigheter tillgodoses. 

Utskottet noterar slutligen att det i enlighet med regeringsprogrammet har inrättats en visstidstjänst som djurskyddsombudsman. Miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet ansett det vara viktigt att djurskyddsombudsmannens uppgift permanentas och att tillräckliga resurser reserveras för detta. Jord- och skogsbruksutskottet anser också att djurskyddsombudsmannens verksamhet är viktig och anser att behovet av en ordinarie post bör utredas. Samtidigt bör uppmärksamhet fästas vid hur man tryggar de tillräckliga resurser som uppgiften kräver i förhållande till effektiviteten. Det är viktigt att säkerställa tillräckligt bred kompetens i en uppgift som berör mycket olika djurarter. Utskottet anser att en lämplig benämning i analogi med andra myndigheter som sköter motsvarande uppgifter är djurombudsman. Samtidigt vill utskottet beakta förslaget att en kollegial nämnd utses i anslutning till Livsmedelsverket. Uppgifterna för och behovet av en sådan kollegial nämnd som på ett allmänt plan bedömer huruvida tillsynen över djurens välbefinnande och tolkningen av lagstiftningen är enhetlig bör också utredas i mån av möjlighet. 

Ikraftträdande

De föreslagna lagarna avses träda i kraft vid ingången av 2023. På grund av den tid som gått åt till riksdagsbehandlingen av lagförslagen är den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet inte möjlig. Med tanke på verkställigheten av lagen har det ur tillsynsmyndigheternas synvinkel ansetts viktigt att lagarna träder i kraft vid ingången av tillsynsåret. Ändringar som träder i kraft mitt under tillsynsåret orsakar oöverstigliga problem för verkställigheten, eftersom informationen till djurhållarna och beredskapen inför nya förändringar, utarbetandet av anvisningar och blanketter för tillsynen, tillsynsmyndigheternas utbildningar samt ändringarna i tillsynsprogrammet under tillsynsåret inte lyckas av tekniska skäl och resursskäl. Till exempel kan det under tillsynsåret inte göras några ändringar i den applikation där också bedömningen av påföljderna enligt tvärvillkoren för djurvälfärd sker. Dessutom förutsätter tillämpningen av flera bestämmelser i lagen i praktiken att det finns bestämmelser på förordningsnivå som kompletterar bestämmelserna i lagen, och därför är det motiverat att reservera ytterligare tid för beredningen av förordningen innan lagen träder i kraft. Jord- och skogsbruksutskottet anser följaktligen att det är motiverat att de lagar som ingår i propositionen träder i kraft vid ingången av 2024.