Regeringen föreslår ändringar i bestämmelserna om ändringssökande i 19 lagar som hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Dessutom föreslås vissa uppdateringar i lagen om rättegång i marknadsdomstolen. I propositionen är det i stor utsträckning fråga om lagtekniska ändringar. Ett undantag är en ändring i lagen om godkännande av privata företag och andra sammanslutningar som medlemmar och samarbetspartner i det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures) (223/2018)). Genom ändringen införs i den lagen en bestämmelse om begäran om omprövning av beslut som arbets- och näringsministeriet fattat (lagförslag 1). Enligt propositionen bedöms inte heller den sistnämnda ändringen ha några betydande konsekvenser för vare sig rättssäkerheten eller den administrativa bördan, eftersom de beslut som avses i den lagen fattas i mycket begränsad utsträckning och det mycket sällan fattas beslut som är negativa för sökanden (RP, s. 7). 

Bakgrunden till propositionen är lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) som trädde i kraft den 1 januari 2020 och som upphävde förvaltningsprocesslagen (586/1996), som var allmän lag fram till det. Propositionen innehåller nödvändiga ändringar som föranleds av lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och de gäller bestämmelserna om ändringssökande i de lagar inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde som inte har ändrats vare sig i samband med den allmänna lagen eller i samband med de ändringar som gjorts eller planerats därefter. De föreslagna ändringarna handlar om att ändra hänvisningarna till den upphävda förvaltningsprocesslagen till hänvisningar till den nya allmänna lagen. Dessutom föreslås det att de bestämmelser i lagarna som överlappar den nya allmänna lagen och som är onödiga stryks. Ett exempel på sådana bestämmelser är bestämmelser om att ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Denna huvudregel ingår redan nu i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelserna om besvärstillstånd i de olika lagarna kan därför upphävas, eftersom de är onödiga. En så kallad allmän hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden utgör till denna del i praktiken en bestämmelse om besvärstillstånd. Detta har i praktiken varit rättsläget sedan den 1 januari 2020, eftersom det enligt 127 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden med en hänvisning någon annanstans i lagstiftningen till förvaltningsprocesslagen eller till den lag som föregick den efter ikraftträdandet av den nya lagen ska avse lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Dessa uppdateringar förändrar alltså inte till denna del det rådande rättsläget. 

Av propositionens avsnitt om remissvar (RP, s. 9) framgår det att två lagförslag som fortfarande innehöll direkt besvärsrätt, dvs. rätt att överklaga hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd, har strukits ur propositionen under beredningen och att dessa kommer att bedömas i samband med separata lagstiftningsprojekt. Utifrån inkommen utredning anser lagutskottet att det är viktigt att de bestämmelser som innehåller direkt besvärsrätt i fortsättningen utvärderas med beaktande av den nuvarande huvudregeln om besvärstillstånd som förutsättning för ändringssökande. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.