Samlingspartiet ser det som viktigt att ingripa mot missförhållanden i heldygnsomsorgen om äldre och att se till att personalstyrkan räcker till i förhållande till vårdbehovet. Samlingspartiet inledde under förra regeringsperioden en nödvändig totalreform av äldreomsorgslagen. Reformen behövs för att garantera god omsorg, vård och rehabilitering på lika villkor och mänskligt bemötande av äldre. Avsikten var att i beredningsarbetet söka övergripande lösningar som bättre garanterar personalantal, kompetens och fördelning av personalen mellan alla tjänster för äldre, såväl heldygnsomsorg, hemvård som närståendevård. Regeringen har i det aktuella lagförslaget bara tagit sig an en del av äldreomsorgsbehoven, och vi kräver därför att regeringen skyndsamt lägger fram behövliga lagförslag också i fråga om hemvården som lider brist på vårdare samt för att stödja närståendevårdarna som utför värdefullt och ofta tungt arbete. Genom totalreformen av äldreomsorgen måste varje äldre persons rätt till just de tjänster som han eller hon behöver tryggas på lika villkor och i rätt tid.
Samlingspartiet har konsekvent lyft fram att det för att bedöma de äldres vårdbehov måste införas rikstäckande indikatorer som gör det möjligt att förbättra likabehandlingen inom vården. Samlingspartiet vill därför tacka regeringen för att propositionen beaktar behovet av ett enhetligt nationellt bedömnings- och uppföljningssystem och innehåller ett förslag till åtgärder i frågan. Enligt oss är det viktigt att säkerställa att varje äldre persons individuella behov av omsorg beaktas och att vårdberoendet alltid i första hand ska beaktas vid dimensioneringen. Till exempel inom vården i livets slutskede måste det garanteras att personaldimensioneringen motsvarar behovet.
Vi förespråkar en ökning av antalet vårdare inom äldretjänsterna. Det behövs fler vårdare till både hemvården och heldygnsvården för att tjänsternas kvalitet och ett mänskligt bemötande ska kunna garanteras. Många äldre personer och deras anhöriga har väntat oskäligt länge på att antalet vårdare ska öka.
Situationen för äldre som får vård i hemmet eller för deras närståendevårdare får dock inte försämras när bestämmelserna om vård dygnet runt ses över. I motiveringen till propositionen om vårdardimensionering bedömer regeringen att situationen inom hemvården försämras när omsorgspersonalen måste överföras från hemvården till heldygnsvården. Regeringen har hittills inte föreslagit några lösningar på problemet med bortfallet av personal inom hemvården. Samlingspartiet anser att situationen är ohållbar.
Samlingspartiet anser att reformen av tjänsterna för äldre bör göras så att man bär ansvar för alla äldre, oberoende av hurdana tjänster de omfattas av eller var de bor. Vi befarar att enbart skrivningar i lagen inte räcker till om det inte finns några vårdare att tillgå för att tillhandahålla tjänsterna eller om reformen saknar finansiering. Samma sak har påtalats också av grundlagsutskottet i utlåtandet GrUU 15/2020 rd.
Resurserna för reformen av äldreomsorgen ska stå på en hållbar grund. Kommunernas ekonomiska situation var svår redan innan coronakrisen började, och utsikterna har nu blivit ännu dystrare. Den kommunala ekonomin har hamnat i fritt fall på grund av krisen. Samlingspartiet anser att kommunerna bör få stöd och hjälp med sin verksamhet under den akuta krisen. Basservicen som är viktig för människorna ska garanteras även i framtiden. Regeringens linje att skjuta fram sysselsättningsreformerna försvagar kommunernas situation ytterligare. För att välfärdstjänsterna ska kunna tryggas är det väsentligt att sysselsättningsnivån höjs.
Vi befarar verkligen att förpliktelserna i den aktuella propositionen i kombination med den ohållbara finansieringsbasen i värsta fall kan leda till att kommunerna råkar i trångmål och att deras ekonomi och de övriga kommunala tjänsterna riskerar att försämras.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 15/2020 rd) kan regeringens proposition med förslag till lag om personaldimensioneringen inom äldreomsorgen inte som sådan behandlas i riksdagen i vanlig lagstiftningsordning. Först måste man göra de betydande korrigeringar för att precisera övergångsbestämmelsen som grundlagsutskottet har förutsatt.
Grundlagsutskottet konstaterar följande i sitt utlåtande: Övergångsbestämmelsen i det lagförslag som nu granskas måste dock preciseras så att det tydligt framgår på vilka grunder personaldimensioneringen ska bestämmas och hur de kostnader som den medför ska ersättas inom ramen för statsandelssystemet också under övergångsperioden så att skyldigheterna enligt lagförslaget och den finansiering som finansieringsprincipen kräver för att de ska kunna genomföras blir tidsmässigt samordnade. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Preciseringen kan göras till exempel genom reglering som entydigt anger när personaldimensioneringen börjar, genom tidigareläggning av finansieringen så att den motsvarar den preciserade personaldimensioneringen från och med den 1 augusti 2020 eller genom reglering där personaldimensioneringen och finansieringen gradvis stiger.”
Av de tre alternativa lösningsmodeller för att precisera övergångsbestämmelsen som grundlagsutskottet föreslår stannade social- och hälsovårdsministeriet i sitt bemötande för att föreslå att dimensioneringen höjs stegvis. Ministeriet föreslår samtidigt att lagen ska träda i kraft den 1 oktober 2020, dvs. två månader senare än den ursprungliga tidsplanen. När lagen träder i kraft den 1 oktober 2020 ska personaldimensioneringen vara minst 0,5 anställda. Efter det att lagen har trätt i kraft höjs dimensioneringen i två steg innan övergångstiden går ut. Den 1 januari 2021 ska personaldimensioneringen vara minst 0,55 anställda och den 1 januari 2022 minst 0,6 anställda per klient. När övergångstiden går ut den 1 april 2023 krävs det en dimensionering på minst 0,7.
Samlingspartiet anser att det är en bra sak att man ökar antalet vårdare stegvis. Det oklara rättsläget i fråga om övergångsbestämmelsen som grundlagsutskottet påtalar i sitt utlåtande klarläggs, och höjningen av dimensioneringen binds entydigare till kommunernas finansiering. Samlingspartiet anser dock att det är viktigt att följa konsekvenserna av regeringens proposition om personaldimensioneringen och noga utvärdera den i de olika faserna.
När det gäller personaldimensioneringen inom heldygnsomsorgen har det funnits och finns fortfarande en oro över om finansieringen räcker och om det finns tillräckligt med personal. Finansieringen av reformen är inte hållbar, och de föreslagna sätten att öka vårdpersonalen är otillräckliga med tanke på behovet. I den stegvisa modellen tidigareläggs behovet av extra finansiella resurser och nya vårdare jämfört med regeringens proposition. Det finns fortfarande stora problem och obesvarade frågor med den nya ändrade modellen för att höja personaldimensioneringen. Finansieringen av propositionen och vårdpersonalens tillräcklighet behandlas nedan i denna reservation.
Samlingspartiet kritiserar behandlingen av lagförslaget i social- och hälsovårdsutskottet för att man inte alls hörde sakkunniga om de korrigeringar som grundlagsutskottet i juni 2020 föreslog i propositionen och om de ändringar som social- och hälsovårdsministeriet föreslog i sitt bemötande. Det är nödvändigt att både sakkunniga och kommunerna får göra en kritisk granskning av propositionen om man vill att lagförslaget ska vara hållbart och beakta de äldres verkliga behov. För att möjliggöra ett noggrant genomförande av de betydande ändringar som grundlagsutskottet krävde i propositionen borde utskottet ha hört sakkunniga. Trots att ett stort antal sakkunniga hördes våren 2020, tog dessa inte i de tidigare utfrågningarna och yttrandena ställning till uttryckligen den stegvisa modellen för att höja personaldimensioneringen. Propositionen har ändrats på ett betydande sätt efter behandlingen i grundlagsutskottet. Dessutom har det skett betydande förändringar i omvärlden på grund av coronakrisen.
Det hör uttryckligen till utskottet att noga klarlägga konsekvenserna av propositioner. Det hade varit möjligt att noggrant och ändå snabbt höra sakkunniga i social- och hälsovårdsutskottet om de ändringar som grundlagsutskottet krävde. Samlingspartiet anser att man när det gäller ändringarna exempelvis borde ha säkerställt att kommunerna fortfarande har förutsättningar att trygga servicen för alla äldre i den stegvisa modellen. Dessutom kan den stegvisa modellen till exempel påverka antalet uppdrag hos tillsynsmyndigheten, eftersom dimensioneringen ändras med ungefär ett års mellanrum. Vad betyder den ändrade dimensioneringen för exempelvis styrningens, tillsynens och inspektionsbesökens del? Har man i tillsynsmyndighetens resurser säkerställt en tillräcklig styrning och tillsyn i övergångsfasen?
Finansiering
Kommunernas ekonomiska situation var svår redan innan coronakrisen började och utsikterna har nu blivit ännu dystrare i och med den. Kommunernas möjligheter att klara av eventuella nya skyldigheter, till exempel personaldimensioneringen inom vård dygnet runt, är förenade med betydande risker, eftersom behovet av basservice sannolikt samtidigt kommer att öka avsevärt i krisens efterdyningar.
Samlingspartiet är också bekymrat över att den information om personalstrukturen som använts i bedömningarna i propositionen delvis redan är föråldrad, och trycket på löneförhöjningar har inte beaktats i kostnaderna.
Också grundlagsutskottet säger i sitt utlåtande (GrUU 15/2020 rd) klart ut att man måste följa kostnadseffekterna av personaldimensioneringen och vidta åtgärder vid behov. Grundlagsutskottet fäster särskild uppmärksamhet vid den svåra situation kommunerna befinner sig i på grund av undantagsförhållandena till följd av coronaviruset. Enligt grundlagsutskottet är det klart att undantagsförhållandena enligt 3 § 5 punkten i beredskapslagen och de restriktioner som införts med anledning av dem har betydande konsekvenser för de offentliga finanserna också beträffande kommunerna. Utskottet anser det vara nödvändigt att statsrådet noga följer kostnadseffekterna av den föreslagna dimensioneringen och vid behov vidtar de åtgärder som genomförandet av finansieringsprincipen förutsätter (se även GrUU 8/2019 rd, s. 2).
Den gradering av dimensioneringen som social- och hälsovårdsministeriet föreslår innebär att anslagsbehovet för i år kommer att vara 1,62 miljoner euro, om personaldimensioneringen träder i kraft den 1 oktober som det föreslås. Nästa år stiger kostnaderna till 24,3 miljoner euro. Enligt uppgifterna i bemötandet från social- och hälsovårdsministeriet har det avsatts 6,5 miljoner euro i ramen. Det betyder att det behövs ett tilläggsanslag på 17,8 miljoner euro i budgeten för nästa år.
År 2022 stiger personaldimensioneringen till 0,6 arbetstagare per klient. Kostnaden för en höjning av dimensioneringen är 68 miljoner euro. Enligt de uppgifter som SHM lämnar i sitt bemötande finns det 6,5 miljoner euro i budgetramen, vilket innebär att det behövs 61,5 miljoner euro i tilläggsanslag i ramen för 2022.
När övergångstiden går ut den 1 april 2023 krävs det en dimensionering på minst 0,7. Då kommer kostnaderna att uppgå till 178,9 miljoner euro för månaderna efter det att dimensioneringen har höjts och fram till utgången av året. Under första hälften av 2023 gäller fortfarande dimensioneringen 0,6, där kostnaderna för januari-mars kommer att vara 17 miljoner euro. Sammanlagt ligger anslagsbehovet för 2023 på 195,9 miljoner euro. I regeringsprogrammet har 70 miljoner euro avsatts för höjd dimensionering, vilket innebär att det överstigande delen på 125,8 miljoner euro måste täckas med tilläggsanslag utanför ramen.
För 2024 uppgår anslaget för personaldimensionering med omsorg dygnet runt till sammanlagt 265,8 miljoner euro. I regeringsprogrammet har det avsatts ett permanent anslag på 70 miljoner euro och det behov av tilläggsanslag för 2024 som föreslås i planen för de offentliga finanserna är 195,8 miljoner euro.
Samlingspartiet anser att det är en allvarlig brist och håller med finansministeriet om att lagutkastet om att regeringens politiska riktlinjer och ekonomiska beslut om personaldimensioneringen är motstridiga. Redan i sitt yttrande om lagutkastet påpekade finansministeriet att det inom utgiftsramen är mycket svårt att hitta anslag för den betydligt förändrade kostnadsberäkning som presenteras i utkastet. Ministeriet ansåg vidare att de totala kostnader och kostnadseffekter som presenteras i utkastet bör granskas både för JTS-perioden och fram till 2030.
I regeringsprogrammet är anslagen till omsorg om äldre dygnet runt helt otillräckligt och tilläggsanslagen i planen för de offentliga finanserna totalt utan realistisk grund. I planen för de offentliga finanserna sägs det att de tilläggsanslag som behövs för 2023 i huvudsak avgörs inom social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel. Regeringen har uppgett att anslagsöverföringar inte äventyrar den nuvarande nivån på tjänster eller förmåner, inte heller målen i regeringsprogrammet.
De viktigaste finansieringskällorna enligt regeringen är nedskärningar i sjukförsäkringsersättningarna inom den privata hälso- och sjukvården (FPA), effektivare tjänsteupphandling och köpta tjänster, utnyttjande av digitaliseringen och ändringar i apotekstjänster och läkemedelsförsörjning. Enligt planen för de offentliga finanserna ska lagstiftningen om dessa projekt i sin helhet gälla från och med ingången av 2023 för att de vi ska få de nödvändiga besparingar som behövs för att finansiera personaldimensioneringen. SHM har fortfarande inte fattat några beslut om finansieringen.
Samlingspartiet anser det vara en orealistisk utgångspunkt att regeringens personaldimensionering ska kunna finansieras på det sätt som avses i planen, bland annat genom att effektivisera digitaliseringen och tjänsteupphandlingen i kommunerna. Dessutom tidigarelägger den graderade modellen behovet av anslag utanför ramen. Följaktligen måste besparingar sökas ännu snabbare inom social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel. Risken ökar för att andra tjänster skärs ned för att finansiera personaldimensioneringen, eftersom de metoder för ytterligare finansiering som regeringen föreslår i planen för de offentliga finanserna inte går att genomföra snabbt och det kan krävas mer tid för att åstadkomma besparingar genom att utveckla verksamheten. Följaktligen frågar Samlingspartiet var regeringen vill skära ned för att få tilläggsanslag för att höja personaldimensioneringen nu när kostnaderna realiseras tidigare än beräknat och regeringen inte har avsatt tillräckliga anslag i ramen. Varför har regeringen inte anvisat tillräckliga anslag för att höja personaldimensioneringen? När befolkningen åldras ökar anslagsbehovet, och det måste man ta hänsyn till.
Samlingspartiet anser också att det är oansvarigt av regeringen att vilja skrota FPA:s ersättningssystem och att därmed försämra människors möjligheter att söka den vård de behöver. Pensionärer, arbetslösa och barnfamiljer köar länge för att få vård på hälsovårdscentral, och det är redan nu svårt att få tillgång till basservice. Ersättningarna från FPA har i många avseenden förbättrat tillgången till tjänster och underlättat trycket på den offentliga sektorn. Årligen möjliggör FPA-ersättningen 3,4 miljoner besök hos en läkare för ungefär en fjärdedel av befolkningen. FPA-ersättning betalas ut till alla finländare oberoende av socioekonomisk ställning. År 2019 fick 1,5 miljoner mottagare av FPA-ersättning läkarbehandling. Samlingspartiet anser att vi i stället för skära ner FPA-ersättningarna ska höja dem och därmed ge allt fler finländare bättre möjligheter att välja den tjänst som passar dem bäst och få vård i tid. För att finansiera personaldimensioneringen måste regeringen alltså söka andra sparobjekt än människors hälsa och tillgång till vård.
Dimensioneringen av antalet skötare är en betydande offentlig kostnad och det är stora svårigheter med att finansiera välfärdsutgifterna under det pågående decenniet. Därför anser vi i Samlingspartiet att finansieringen av dimensioneringen av skötare måste ses som ett led i det fleråriga ramförfarandet och planen för de offentliga finanserna, där strukturella reformer för att trygga de offentliga finanserna måste preciseras.
Behovet av vårdpersonal
Den gradering av dimensioneringen som social- och hälsovårdsministeriet föreslår innebär att behovet av ny personal 2021 jämfört med nuläget är 450 personer. År 2022 bör det finnas 1 259 fler anställda än i dag. Vid utgången av övergångsperioden den 1 april 2023 förutsätts en dimensionering på minst 0,7, det vill säga 4 417 nya anställda jämfört med nuläget.
Regeringen har förberett sig på att höja utbildningsvolymen för närvårdare i syfte att möjliggöra höjningen av personaldimensioneringen. För utbildningen av närvårdare har det enligt propositionen reserverats sammanlagt 148 miljoner euro. Av detta anvisas i planen för de offentliga finanserna en tidsbegränsad finansiering på sammanlagt 116,5 miljoner euro för åren 2021—2024 för att bygga ut närvårdarutbildningen.
Regeringens åtgärder säkerställer dock inte ett tillräckligt antal vårdare inom denna tidsplan. De tilläggsresurser som anvisas för utbildningen räcker enligt siffrorna till för att täcka det personalbehov som personaldimensioneringen medför, men utbildningen svarar inte på den akuta bristen på vårdare, eftersom de som studerar till närvårdare utexamineras först om flera år. En utmaning på det övergripande planet är också det ökade personalbehovet även inom andra vård- och omsorgstjänster samt de många kommande pensioneringarna bland sjukskötarna.
Det råder redan nu brist på omsorgspersonal och det är svårt att snabbt hitta ny personal. Servicebehovet ökar i takt med att befolkningen åldras, vilket ökar behovet av personal. Samtidigt minskar antalet personer i arbetsför ålder, och många som arbetar inom vården går i pension. Keva har uppskattat att upp till 29 000 personer kommer att avgå med ålderspension inom vårdsektorn under de kommande 10 åren. Samtidigt kommer 14 000 personer att avgå med invalidpension.
Den personaldimensionering som regeringen föreslår kräver 4 400 nya anställda enbart för vård dygnet runt. Dessutom behövs det mer personal inom hemvården. Enligt social- och hälsovårdsministeriet har antalet klienter ökat med 4 000 under de senaste två åren, och tillväxten väntas bli snabbare under de kommande åren. Ju snabbare det kommer att behövas mer personal för vård dygnet runt, desto större är risken för att man blir tvungen att ta personal från hemvården.
Finansministeriet har under remissbehandlingen uttryckt oro över att personaldimensioneringen enligt förslaget fastställs utan att det finns utsikter för att man inom de närmaste åren hittar sannolika och faktiska lösningar på problemen med tillgången på utbildad arbetskraft inom branschen.
Också grundlagsutskottet lyfter i sitt utlåtande (GrUU 15/2020 rd) fram att social- och hälsovårdsutskottet bör fästa särskild uppmärksamhet vid tillgången på yrkeskunnig och kompetent personal.
Samlingspartiet anser att tillgången på och tillräckligheten av arbetskraft kräver lösningar på bred front. Man bör fästa uppmärksamhet vid äldreomsorgens attraktionskraft och ta fram metoder för att förbättra situationen. Man bör också fästa uppmärksamhet vid den nytta som den nya tekniken kan ge, vilket inte har gjorts i lagförslaget. Människan kan inte ersättas av tekniken, men i dagens läge bör man i all serviceverksamhet beakta de lösningar som tekniken och digitaliseringen kan erbjuda.
Också rådet för bedömning av lagstiftningen klandrade lagutkastet för att man inte har övervägt olika alternativ för att öka personalen och för att möjligheten att utnyttja tekniken inte har beaktats. Som rådet konstaterade har regeringen i fråga om säkerställandet av tillräcklig och kunnig personal inom äldreomsorgen inte gjort någon jämförelse mellan olika modeller eller olika vårdardimensioneringar. Det har alltså inte presenterats något annat alternativ än en bindande vårdardimensionering och inte heller någon annan dimensionering än 0,7. Vid bedömning av alternativen kan man överväga exempelvis de möjligheter som tekniken ger. Inte ens en starkt politisk målsättning är enligt rådet en orsak att i propositionen underlåta att jämföra alternativen, även om den politiska målsättningen i själva verket ofta binder tjänstemannaberedningen.
Enligt Samlingspartiet borde i synnerhet oron för tillgången till kompetent vård- och omsorgspersonal inom hela social- och hälsovården i hög grad ha motiverat att totalreformen av äldreomsorgen hade drivits genom en enhetlig proposition där det sammantagna behovet av tjänster inom äldreomsorgen och adekvat tillgång till personal för alla tjänster på lång sikt hade beaktats på ett hållbart sätt.
Hemvård och beaktande av andra som behöver omsorg
Grundlagsutskottet lyfter i sitt utlåtande (GrUU 15/2020 rd) fram en särskild oro när det gäller tillgången på personal, särskilt med tanke på tryggandet av hemvården: ”Utskottet pekar också på bestämmelsernas genomförbarhet. Enligt utredning kan det i vissa kommuner vara svårt att genomföra den föreslagna vårdardimensioneringen, särskilt på grund av knappa personalresurser. Enligt propositionen finns det också en risk för att en del av hemvårdspersonalen åtminstone på kort sikt flyttar över till heldygnsvården och att detta orsakar personalbrist i hemvården (s. 67). Social- och hälsovårdsutskottet bör fästa särskild uppmärksamhet vid tillgången på yrkeskunnig och kompetent personal.”
Också finansministeriet konstaterade under remissbehandlingen att ministeriet förhåller sig särskilt allvarligt till risken för att regleringen av personaldimensioneringen vid de vård- och omsorgsenheter som ger vård dygnet runt leder till en försämring av personalsituationen inom hemvården. En sådan utveckling skulle äventyra och hindra det utvecklingsarbete som redan gjorts inom hemvården. Dessutom skulle det medföra ett betydande kostnadstryck på den försvagade kommunala ekonomin.
När antalet äldre ökar kommer behovet av omsorg och stödtjänster att öka i synnerhet inom hemvården. Inom hemvården måste det finnas tillräckligt med yrkeskunnig och kunnig personal och tillräckliga stödtjänster, så att så många äldre som möjligt ska kunna bo med stöd i sitt eget hem så länge det är den bästa lösningen för just honom eller henne och så länge det är tryggt.
Att äldre personers har möjlighet att bo och klara sig hemma är enligt samlingspartiet primära mål och medel för att säkerställa funktionsdugligheten hos hela systemet med äldreomsorgstjänster. Det är därför viktigt att säkerställa att hemvården utvecklas och ges tillräckliga resurser, annars finns det en risk för att hemvården försvagas, vilket oundvikligen skulle leda till att äldreomsorgen skrotas.
Regeringens proposition med förslag till lag om vårdardimensionering är ojämlik när det gäller omsorgen om äldre, eftersom den helt åsidosätter över hälften av de äldre som använder äldreomsorgstjänster. Vårdardimensioneringen gäller endast vård dygnet runt och förbiser det allvarliga faktum att det råder skriande brist på vårdare också inom hemvården.
De äldre som är beroende av hemvård är i allt sämre skick, och allt fler av dem är minnessjuka. Propositionen tvingar kommunerna att som en enskild åtgärd överföra personal till vård dygnet runt från hemvården, där det redan nu finns en alarmerande brist på personal. Även till exempel inom servicen för personer med funktionsnedsättning finns det en risk för att vårdare i och med personaldimensioneringen övergår till vård dygnet runt för äldre, vilket försämrar situationen för personer med funktionsnedsättning.
Samlingspartiet har meddelat att det förbundit sig att genomföra dimensioneringen av vårdare som en del av en totalreform av äldreomsorgen. Problemet med den nu aktuella propositionen om vård dygnet runt är att den inte uttryckligen är en helhet, utan medför betydande risker för hemvården. Tillräcklig kompetent vårdpersonal måste tryggas i alla tjänster för äldre, som stöd för närståendevården och i funktionshinderservicen. Regeringen måste snabbt ta fram lösningar som bättre än för närvarande tryggar personalvolymen och kompetensen och att alla tjänster för äldre beaktas.
Ett enhetligt nationellt bedömnings- och uppföljningssystem
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 15/2020 rd) förutsatt att lagförslaget ändras så att det säkerställs att grunderna för bedömningssystemet finns i lag: ”Lagförbehållen i 19 § 3 mom. och 121 § 2 mom. i grundlagen innebär att grunderna för ett bedömningssystem som påverkar äldreomsorgsuppgiftens innehåll och omfattning måste fastställas på lagnivå. Det krävs följaktligen väsentliga kompletteringar och preciseringar i de föreslagna bestämmelserna. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.”
Samlingspartiet anser det vara bra att det för bedömning av behovet av vård för äldre tas i bruk riksomfattande indikatorer, såsom Samlingspartiet har föreslagit. I och med det samordnade nationella bedömnings- och uppföljningssystemet förbättras likabehandlingen av äldre inom servicen och omsorgen motsvarar bättre de äldres individuella behov.
I många av remissyttrandena anses RAI-systemet vara det bästa sättet hittills att bedöma vårdtyngden, men det är inte helt okomplicerat att ta in en skrivning om ett enskilt system i lagen. I några yttranden har man också fäst uppmärksamhet vid att RAI-systemet inte i sig svarar på alla de situationer i samband med bedömningen av servicebehovet som förekommer inom äldreomsorgen, och att det är nödvändigt att man vid sidan av RAI flexibelt kan använda också andra indikatorer.
Valvira har under remissbehandlingen framfört följande synpunkter: ”RAI är för närvarande den mest avancerade av de indikatorer som är avsedda för utvärdering av tjänster för äldre. Med tiden kan indikatorerna för utvärdering av tjänster för äldre förbättras. Följaktligen anser Valvira att det inte är oproblematiskt att bara en (kommersiell) indikator nämns i lagen. Det är motiverat att föreskriva om RAI-indikatorn till exempel på förordningsnivå eller som ett exempel för att man i framtiden ska kunna föra in också andra indikatorer som har tagits fram för bedömning av servicebehovet.” Även regionförvaltningsverken har uttryckt sin oro över den alltför ensidiga användningen av bedömningsmetoden.
Samlingspartiet uttrycker oro över att grunderna för bedömningssystemet på yrkande av grundlagsutskottet måste fastställas på lagnivå, men att social- och hälsovårdsutskottet inte har hört några sakkunniga med anledning av ändringen. Eftersom inga sakkunniga hördes, har man bland annat inte utrett vad det eventuellt skulle innebära att en enskild bedömningsmetod nämns i lagen. Också insynen i den information som samlas in med hjälp av RAI och användningen av informationen är förknippade med frågor som borde ha utretts närmare via sakkunnigutfrågning. Kan de äldre som bedöms och deras anhöriga också själva få uppgifterna? Med hjälp av bedömningsindikatorn fattar man beslut som påverkar människors liv. Det hade också varit viktigt att gå närmare in på i utbildningsbehovet i samband med bedömningssystemet och de eventuella kostnaderna för användningen.
Annat beaktansvärt
Samlingspartiet vill förbättra kvaliteten på äldreomsorgen och säkerställa en god omsorg för alla äldre som behöver tjänsterna. Fler vårdare behövs både för vård dygnet runt och för hemvård. Samlingspartiets har känt oro över situationen inom hemvården, som påverkas negativt av propositionen.
I motiveringen till regeringens förslag till dimensionering av antalet vårdare sägs att propositionen försämrar tillgången till hemvårdare och därmed ställningen för de äldre som behöver hemvård. Även rådet för bedömning av lagstiftningen tog upp denna problematik. Med tanke på bedömningen ansåg rådet för bedömning av lagstiftningen att det är problematiskt att regeringen i detta skede endast ämnar föreskriva om en vårdardimensionering för heldygnsomsorg. Då är det svårt att få en samlad bild av reformen av äldreomsorgslagen. Rådet för bedömning av lagstiftningen betonar helt riktigt att tjänsterna för äldre bör kunna ses i ett övergripande perspektiv.
Det finns också en oro för att en höjning av personaldimensioneringen höjer tröskeln för att få heldygnsomsorg. Samlingspartiet anser att ändringarna inte får leda till att äldre överförs från en tjänst till en annan eller försämra tillgången på tjänster i rätt tid.
Det är också nödvändigt att social- och hälsovårdsministeriet styr regionförvaltningsverken på riksnivå för att tolkningen av vårdardimensioneringen ska vara enhetlig runtom i Finland och behandla såväl äldre som företagare rättvist och jämlikt.
Utbildningen av vårdare måste utökas så att den täcker hela personalbehovet inom äldreomsorgssystemet och det måste finnas resurser för detta. Det måste säkerställas att det finns tillräckligt med yrkeskunnig och kunnig personal i tjänsterna och till exempel nivån på kompetensen inom läkemedelsbehandlingen får inte sjunka när personalstrukturen förändras på det sätt som föreslås i propositionen. Samlingspartiet anser det också viktigt att skillnaden mellan direkt och indirekt arbete inte görs alltför stel; det måste finnas rum för flexibilitet i tolkningen. Det indirekta arbetet med klienten måste åtminstone inkluderas i vårdarbetet och äldreomsorgen får inte återgå till gamla hierarkier. Det är viktigt att omsorgspersonalen även i fortsättningen har möjlighet att sköta vardagssysslor tillsammans med de äldre.
Vid utvecklandet av tjänsterna är det viktigt att också beakta ledningen av enheterna, egenkontrollen och lokalernas funktionsduglighet för att möjliggöra en god omsorg. Utnyttjandet av tekniken bör beaktas vid dimensioneringen. Läkemedelsbehandlingens säkerhet i tjänsterna för äldre måste säkerställas, och läkemedelsbehandlingen som helhet måste vara under kontroll.
Samlingspartiet anser att riksdagen bör föreläggas en sådan totalreform av äldreomsorgslagen som på ett hållbart sätt tryggar en övergripande hög nivå på äldreomsorgstjänsterna och ökar antalet vårdare dels för vård dygnet runt, dels även för hemvården och till stöd för närståendevården. Finländarna måste kunna lita på att var och en får god omsorg, vård och mänskligt bemötande i ålderdomen.