Brukarrum är en serviceform där narkotikamissbrukare kan använda olagliga berusningsmedel under övervakning av en anställd inom hälso- och sjukvården och på ett mindre skadligt sätt än på gatan och andra oövervakade lokaler och platser. De används också för att instruera narkotikamissbrukare i mindre skadliga sätt att använda droger och för att ge rena injektionshjälpmedel, vilket minskar sådan spridning av infektioner (särskilt hiv och hepatit C) som följer av att missbrukare delar injektionsredskap med varandra. Hälso- och sjukvårdspersonal finns omedelbart tillgänglig vid överdosering. 

Det första brukarrummet öppnades i Bern i Schweiz för nästan 40 år sedan, 1986. För närvarande finns det cirka 100 brukarrum i Europa, i åtminstone tolv länder, dvs. Nederländerna, Tyskland, Spanien, Danmark, Grekland, Frankrike, Norge, Island, Belgien, Portugal, Luxemburg och Schweiz. Utanför Europa finns det brukarrum åtminstone i Australien, Kanada och Förenta staterna. 

Lagutskottet har i sitt utlåtande (LaUU 14/2024 rd) behandlat inrättandet av brukarrum med avseende på den straffrättsliga regleringen, i enlighet med sitt ansvarsområde. I Finland finns det för närvarande ingen lagstiftning om injektionsrum för narkomaner. Dessutom hindrar den gällande regleringen inrättandet av sådana. Innehav och användning av narkotika är förbjudet enligt det allmänna förbudet i 5 § 1 mom. i narkotikalagen (373/2008). Undantag från förbudet kan dock göras av medicinska skäl, forskningsskäl eller kontrollskäl eller med anledning av industriell användning enligt vad som särskilt föreskrivs i narkotikalagen eller någon annanstans i lag. 

Användning och innehav av narkotika är straffbara gärningar enligt strafflagen (39/1889). Bestämmelser om deras straffbarhet finns i 50 kap. i strafflagen. Dessutom är de allmänna bestämmelserna om medhjälp och anstiftan i 5 kap. i strafflagen tillämpliga på sådana brott. I strafflagens 50 kap. finns också bestämmelser om åtgärdseftergift. Enligt dess 7 § får det för bruk av narkotika och andra brott enligt det kapitlet som har samband med bruk av narkotika, utöver vad som föreskrivs i lagen om rättegång i brottmål eller i strafflagen, eftergift ske i fråga om åtal eller straff, om det misstänkta brottet eller brottet med hänsyn till mängden och typen av narkotika, brukssituationen och omständigheterna även i övrigt bedömt som en helhet måste anses ringa. Eftergift får också ske i fråga om åtal eller straff, om den som misstänks för brott eller gärningsmannen har sökt vård som godkänts av social- och hälsovårdsministeriet. 

Förundersökning av ett brott behöver å sin sida enligt 3 kap. 9 § i förundersökningslagen inte göras, om brottet inte kan förutses medföra strängare straff än böter och brottet bedömt som en helhet ska anses vara uppenbart obetydligt. Vidare får en förundersökning som redan har inletts läggas ned på samma grunder. Enligt 10 kap. 3 § i förundersökningslagen kan en polisman och åklagaren i egenskap av undersökningsledare ge den som varit misstänkt för brott en muntlig eller skriftlig anmärkning, om förundersökningen läggs ned med stöd av 3 kap. 9 §. 

Lagutskottet har i sitt utlåtande (s. 3—6) tagit upp brukarrum också med avseende på EU-rätten och internationell rätt samt granskat lagstiftningen om brukarrum i andra länder. Enligt utlåtandet utgör varken internationella narkotikakonventioner eller EU-lagstiftningen något hinder för ett försök med brukarrum. 

Lagutskottet tar i sitt utlåtande (s. 2) inte ställning till om den lagberedning för försöket med injektionsrum för narkomaner som föreslås i medborgarinitiativet bör inledas, eftersom förslaget huvudsakligen hänför sig till social- och hälsovården. Enligt utlåtandet (s. 7—8) har Finlands narkotikapolitik länge grundat sig på ett omfattande förbud mot och straffbarhet för användning och innehav av narkotika. Å andra sidan har man också insett behovet av stöd- och vårdåtgärder och betonat att social- och hälsovårdsåtgärderna ska komma i första hand. Enligt utlåtandet (s. 8) förutsätter det försök med brukarrum som föreslås i medborgarinitiativet således omsorgsfull prövning med avseende på att användning och innehav av narkotika är förbjudet enligt 5 § 1 mom. i narkotikalagen och straffbart enligt 50 kap. i strafflagen. 

Mål, fördelar och risker med övervakade brukarrum

Enligt uppgifter till social- och hälsovårdsutskottet är det primära målet med brukarrum att förhindra dödsfall vid överdosering till följd av narkotikamissbruk, att minska dödligheten, att förebygga spridningen av sjukdomar som smittar via blod, svåra komplikationer till följd av ohygienisk injicering och den börda som orsakas den specialiserade sjukvården och att minska den allmänna sjukfrekvensen. 

Ett annat viktigt mål är att hänvisa personer som använder narkotika till missbrukarvård, andra skadereducerande tjänster och allmänna social- och hälsovårdstjänster. Genom att söka sig till brukarrum kan de som använder narkotika också få socialt stöd och möjlighet att bygga upp en förtroendefull relation till vårdpersonal, vilket skulle bidra till att minska det stigma som är förknippat med narkotikabruk och främja brukarnas integrering i samhället. Brukarrum kan således förbättra droganvändarnas livskvalitet. 

Syftet med brukarrum är att nå i synnerhet svårt marginaliserade personer som använder droger intravenöst och hänvisa dem till andra social- och hälsovårdstjänster och till missbrukarvården. Brukarrummen kompletterar andra tjänster för reducering av skadeverkningarna av narkotika och de kan inverka positivt på intravenösa droganvändares hälsa och säkerhet, och utöver det också på den allmänna ordningen och renligheten i offentliga lokaler samt på invånarnas trygghetskänsla i områden där narkotika används öppet och som därför är oroliga. 

Enligt uppgifter till utskottet finns det påtagliga internationella bevis på nyttan med brukarrum, bland annat när det gäller att förebygga smittsamma sjukdomar, injektionsinfektioner och överdoser. Enligt en rapport som Institutet för hälsa och välfärd publicerade 2020 når brukarrummen de mest marginaliserade injicerande droganvändarna, sporrar dem att uppsöka en trygg injiceringsmiljö, förbättrar deras möjligheter att få primärvård och missbrukarvård samt minskar överdosfrekvensen. En longitudinell studie visar på en lägre total dödlighet bland de injicerande narkotikabrukare som uppsöker övervakade brukarrum varje vecka (Huumausainepolitiikan vaikuttavat keinot, sovellettavuus Suomeen ja suositukset. Institutet för hälsa och välfärds utredningsrapport 2020, på finska). 

Brukarrummen minskar det mänskliga lidandet, men de kan också ge ekonomisk nytta. Komplikationer och överdoser i anslutning till narkotikabruk belastar i synnerhet den prehospitala akutsjukvården, jourenheterna och den specialiserade sjukvården. Kostnaderna för behandlingen av en allvarlig injektionsinfektion i den specialiserade sjukvården uppgår enligt uppgift till minst 10 000 euro. Efter sjukhusvistelsen behövs det dessutom ofta långvarigare sårbehandling och rehabilitering. Att behandla en hivsmitta kostar cirka 550 000 euro för samhället. I Finland är förekomsten av i synnerhet hepatit C bland injicerande narkotikabrukare exceptionellt hög i en internationell jämförelse. Obehandlad hepatit C kan leda till levercirros och levercancer. I huvudstadsregionen har också hepatit B-virus spritt sig bland narkotikabrukare och under de senaste åren har antalet nya akuta infektioner med hepatit B-virus mångdubblats jämfört med tidigare år. Ungefär hälften av de fall av MRSA-bakterier som påträffas i blododlingar har samband med narkotikabruk i HUS-området. MRSA-bakterien orsakar svåra allmänna infektioner och svårbehandlade infektioner på huden och injektionsstället. 

Brukarrummen kan minska belastningen på jourenheterna inom hälso- och sjukvården och behovet av dyra ingrepp och behandlingar inom den specialiserade sjukvården, eftersom eventuella infektioner och smittsamma sjukdomar i övervakade brukarrum kan identifieras tidigare än nu och redan på basnivå. Den specialiserade sjukvården belastas särskilt av allvarliga och, om de inte behandlas, livshotande infektioner till följd av injicering av narkotika, såsom endokardit, det vill säga inflammation på insidan av hjärtat. Dessa allvarliga infektioner kräver långvarig sjukhusvård i flera veckor, ofta inom specialiserad sjukvård, och hjärtklaffar som skadats av endokardit kan kräva en operation. 

Brukarrum ger möjlighet att erbjuda riktade social- och hälsovårdstjänster till de mest utsatta, dvs. de som lider av psykiska sjukdomar och missbrukssjukdomar och ofta lever på gatan. Samtidigt går det att effektivisera hänvisningen till andra social- och hälsovårdstjänster samt missbrukarvård, såsom avgiftning, rehabilitering och opioidsubstitutionsbehandling. Enligt uppgift ger brukarrum också möjligheter att snabbt sprida information bland droganvändare om hoten om exempelvis spridning av heroin eller fentanyl förverkligas. I övervakade brukarrum går det också erbjuda rådgivning, testning och hjälpmedel för att hindra graviditet och spridning av könssjukdomar och att hänvisa till fortsatt vård i anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa. 

Utöver de positiva sidorna med brukarrum har sakkunniga också lyft fram de negativa sidor och risker med brukarrum som också påpekas i lagutskottets utlåtande. 

I Finland bedöms brukarrummen knappast förhindra dödsfall till följd av överdosering, eftersom dödsfallen till följd av narkotikaförgiftning i Finland mest beror på samtidig användning av långverkande narkotika och narkotika som förlamar det centrala nervsystemet, där ett farligt förgiftningstillstånd inträder först flera timmar efter användningen. I Finland kan således det primära målet med brukarrum inte vara att direkt förhindra dödsfall till följd av överdoser, men situationen kan dock förändras om starka syntetiska opioider får spridning även här. 

Risken med brukarrum är att narkotikabruket och efterfrågan på narkotika och därmed också narkotikahandeln kan öka i närheten av rummen. Det har också framförts att inrättandet av brukarrum även kan tolkas som ett budskap om att inställningen till narkotikabruk är mer tolerant än tidigare, vilket kan öka användning och efterfrågan. Detta kan bidra till att ytterligare öka störningarna i området, även om narkotikahandeln och narkotikabruket redan i nuläget är koncentrerade till vissa stadsområden. Eventuella negativa följder av inrättandet av brukarrum kan enligt inkommen utredning dessutom vara oljud, nedskräpning, ordningsstörningar och egendomsbrott. 

Enligt uppgifter till utskottet har brukarrummen enligt internationella undersökningar och erfarenheter dock inte ökat brottsligheten i anslutning till narkotika och narkotikabruk, narkotikahandeln eller andra negativa följder i närheten av brukarrum. Enligt undersökningar minskar brukarrummen störningarna på allmänna platser och svårigheterna med injektionsredskap i närmiljön. Genom aktivt samarbete mellan personalen i brukarrummen, deras klienter och polisen samt genom miljöarbete kan de negativa följderna förebyggas och minskas. 

Inrättandet och underhållet av brukarrum medför också kostnader för hälso- och sjukvården och välfärdsområdena, som har begränsade resurser. Lagutskottet lyfter i sitt utlåtande också fram polisens begränsade resurser. Enligt lagutskottets utlåtande (s. 7) kan försöket med övervakade injektionsrum för narkomaner inte bygga på ett sådant antagande att bekämpningen av de negativa konsekvenserna i någon betydande utsträckning grundar sig på synlig och kontinuerlig polisövervakning. 

Vi konstaterar att det i samband med brukarrum ofta också uttrycks oro över personalens säkerhet och ett eventuellt hot om fysiskt våld. Med tanke på social- och hälsovårdens förmåga att attrahera och hålla kvar personal är personalens säkerhet en viktig fråga. Utfrågade sakkunniga har emellertid lyft fram att brukarrum erbjuder en säkrare miljö både för droganvändare och vårdpersonalen jämfört med det arbete som utförs på gatan. Det är lättare för den personal som arbetar i brukarrum att förebygga våld och andra säkerhetsrisker som kan förekomma i arbetet på gatan. Att klienter som använder droger intravenöst hänvisas till övervakade brukarrum minskar den klientgruppens besök på andra serviceställen inom hälso- och sjukvården. 

Slutsatser

Vi anser att de nämnda fördelarna som eftersträvas med brukarrum är social- och hälsopolitiskt tungt vägande trots de risker som de eventuellt innebär. Vi anser det motiverat att främja det försök som föreslås i medborgarinitiativet och förutsätter att regeringen bereder lagstiftningen om försöket med injektionsrum för narkomaner. Försöket med injektionsrum för narkomaner skulle göra det möjligt att bedöma nyttan med sådana brukarrum i en inhemsk miljö där droganvändare ofta använder flera berusningsmedel samtidigt. 

Vi vill understryka att främjandet av försöket med brukarrum inte är ett samhälleligt budskap om att det vore acceptabelt att använda narkotika, utan ett på forskning och internationella erfarenheter baserat sätt att främja hälsa, välbefinnande och livskvalitet bland personer som lider av en svår beroendesjukdom och som redan är marginaliserade från samhället, och samtidigt minska de olägenheter och kostnader som narkotikabruket orsakar samhället i övrigt. Vi understryker vidare att brukarrummen kompletterar andra tjänster som minskar skadeverkningarna av narkotika och att det inte står i strid med förebyggande missbrukarvård och målet att minska narkotikabruket att främja försöket med brukarrum. Vid sidan av försöket med brukarrum bör man samtidigt främja tidiga insatser och tillgången till missbrukartjänster i ett så tidigt skede som möjligt så att olika målgrupper erbjuds flera olika tjänster. Försöket med brukarrum erbjuder en möjlighet att samla in information och forskningsmaterial om narkotikabruket och de relaterade hälsoproblemen, vilket är till nytta också för utvecklingen av effektivare strategier för förebyggande av narkotikarelaterade skador. 

Fortsatt beredning

I likhet med lagutskottet (s. 9) konstaterar vi att ett försök med brukarrum kräver både ändringar i den gällande lagstiftningen och ny reglering. Det förutsätter enligt utskottet en omfattande och omsorgsfull sektorsövergripande bedömning som tar hänsyn till exemplen och erfarenheterna från andra länder. Bestämmelserna om brukarrum måste vara tillräckligt exakta och noggrant avgränsade så att gränsen mellan vad som är förbjudet och vad som är tillåtet är så tydlig som möjligt. De lagstiftningsändringar som försöket med brukarrum förutsätter har redan utretts av en arbetsgrupp bestående av tjänstemän vid social- och hälsovårdsministeriets, justitieministeriets och inrikesministeriets (Rum för injicering av narkotika - utredning av de lagändringar som pilotförsöket kräver, 26.1.2023, på finska), och dess slutsatser kan utnyttjas också i den fortsatta beredningen. 

För att lagstiftningen ska medge ett försök med brukarrum krävs något slags undantag från straffbarheten för narkotikabruk. Enligt den nämnda tjänstemannautredningen kan försök med övervakade brukarrum göras så att det i en separat lag om brukarrum eller i narkotikalagen föreskrivs om undantag från förbudet mot narkotikabruk och innehav av narkotika för eget bruk eller alternativt på så sätt att strafflagens 50 kap. 7 § om åtgärdseftergift ändras. 

Enligt lagutskottets utlåtande (s. 8) är försöket med brukarrum förknippat med frågan om användning och innehav av narkotika för eget bruk ska förbli straffbart i brukarrummet eller inte och vilka konsekvenser olika regleringsalternativ har. Enligt lagutskottet är det således inte bara en regleringsteknisk fråga utan också en principiellt och praktiskt viktig fråga som kräver omsorgsfull eftertanke. Utöver gärningen i brukarrummet bör man också överväga hur man förhåller sig till innehav av narkotika hos en person som är på väg till brukarrummet. Exempelvis i Norge har polis och åklagare prövningsrätt när det gäller att inte vidta åtgärder i fråga om sådana personer med svårt drogberoende som är på väg till eller från ett brukarrum. 

Vi instämmer i lagutskottets utlåtande, men betonar ändå att eftersom syftena med och motiveringarna för försöket med brukarrum främst är social- och hälsopolitiska, bör den straffrättsliga regleringen inte hindra utvecklingen av tjänsterna för narkotikaberoende. Också internationella erfarenheter visar att bestämmelserna i strafflagen inte har hindrat integration av brukarrum i servicesystemet. 

Vi ser det som viktigt att lagberedningen av ett försök med brukarrum sker på ett sätt där försöket kan genomföras kontrollerat, men ändå i flera välfärdsområden på olika håll i Finland. Försöket måste ge tillräckligt med erfarenheter för att eventuell reglering som efter försöket kommer att gälla tills vidare ska kunna beredas med hänsyn till servicebehovet och de regionala förhållandena på olika håll i Finland. 

Lagberedningen av försöket måste noggrant bedöma vilka som hör till målgruppen för servicen och hur målgruppen eventuellt avgränsas. Särskild uppmärksamhet bör då fästas vid hur barnens ställning och rättigheter beaktas i försöket. Vi anser a priori att ett försök med brukarrum ska begränsas till myndiga droganvändare och att minderåriga som vill använda brukarrum bör hänvisas till barnskyddet. 

Vi vill poängtera att det ofta är minderåriga som testar och börjar använda narkotika och att minderåriga lider av den ohälsa narkotikabruket leder till. Enligt Olycksutredningscentralens utredning om narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga 2023 (T2023-S1 Narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga 2023) svarar tjänsterna riktade till unga narkotikaanvändare inte i sin nuvarande form på deras behov av tjänster. Servicesystemet har inga tydliga verksamhetsmodeller för att hänvisa unga till tjänster och de unga får inte den hjälp de behöver i rätt tid. Det finns inte heller någon nationellt enhetlig verksamhetsmodell eller servicestig som stöder den unga när det gäller en vårdhänvisning som görs av polisen. Vi anser det vara nödvändigt att man oberoende av försöket med brukarrum utifrån rekommendationerna i Olycksutredningscentralens utredning söker lösningar på problemen med vårdpraxis, system för vårdhänvisning, servicehelhet och servicekedjor för de minderåriga och unga som använder narkotika. 

Det är viktigt att man i den fortsatta beredningen på bred front bedömer konsekvenserna av försöket med brukarrum inte bara med tanke på hur rummen ska ordnas, utan också med tanke på hälso- och sjukvårdens, socialvårdens och polisväsendets uppgifter och ansvar. Det är också viktigt att försöket med brukarrum inte ökar efterfrågan på eller utbudet av narkotika eller narkotikabrottsligheten. Det förutsätter att missbruk av brukarrummen och andra eventuella negativa konsekvenser förebyggs, kontrolleras och bekämpas effektivt av de behöriga myndigheterna inom ramen för deras befogenheter och genom myndighetssamarbete.