​Kvinnor i val

Kvinnor som väljare

Statistiska centralbyrån började samla statistik över lantdagsvalet från och med det första valet år 1907. Ofullständiga bestämmelser och centralvalnämndernas ovana vid uppdraget ledde till bristfällig statistik. Därför finns ingen statistik över hur många kvinnor som utnyttjade sin rösträtt i det första riksdagsvalet. Även könsfördelningen av kandidaterna saknas. Valdeltagandet vid denna tid låg på 70,7 %.

Före Finlands självständighet upplöste kejsaren lantdagen och förordnade om nyval nästan varje år. De ofta återkommande lantdagsvalen sänkte röstningsivern. Det lägsta valdeltagandet bland alla väljare var år 1913. Lantdagen ansågs vara kraftlös och lätt att avsätta. Även andelen kvinnor var lägst år 1913, då bara 46,7 % av kvinnorna använde sin rösträtt.

Förändringen i beteendet i valet som ordnades i oktober 1917 är stor. Röstningsivern ökade på grund av det svagare ryska greppet om Finland, särskilt då maktlagen hade förflyttat den högsta makten till lantdagen i juli 1917, och utrikespolitiken och militärfrågorna förblev i Rysslands förvaltning. Frihetens vind blåste.

I det självständiga Finlands första riksdagsval år 1919 låg valdeltagandet på 67,1 %. Valdeltagandet bland kvinnor var 67,1 % och av männen röstade 69,5 %. Under mellankrigstiden jämnades röstningsivern ut något mellan kvinnor och män.

Valet år 1945 var startskottet för en lång period med stort valdeltagande. Röstningsaktiviteten ökade bland annat av atmosfären efter kriget, inrikespolitiska spänningar, ökningen av antalet röstningsområden och spridningen av masskommunikation. Det rekordstora valdeltagandet år 1962 har förklarats genom bl.a. notkrisen. Kvinnorna röstade allt aktivare. Från och med 1987 års val har kvinnor röstat mer aktivt än männen.

Röstningsaktivitet i lantdags- och riksdagsval 1908–2019

Figur 1. Röstningsaktivitet i lantdags- och riksdagsval 1908–2019, % Medborgare bosatta i Finland.
Noggranna numeriska uppgifter finns i bilagan.

Kvinnor som kandidater

Åren 1907–1954 användes en listvalsmetod i Finland. En väljare röstade inte på en enskild kandidat utan endast på partiet. Före valet hade partiet ställt upp kandidater i en bestämd ordning på sin lista, till exempel utifrån resultaten från sin egen medlemsomröstning. När valresultatet räknades, blev kandidaterna valda från listan i den ordning som de hade ställts upp på listan.

Från och med 1955 har Finland använt en kombination av personval och partival. Väljaren röstar på en kandidat, och eftersom kandidaten oftast är en partimedlem, röstar man också på partiet.

Statistiska centralbyrån förde inte statistik över antalet kvinnliga kandidater i valen åren 1907–1919. I valen åren 1922–1936 var andelen kvinnor bland kandidaterna störst år 1927, då de utgjorde 8,3 % av kandidaterna. I valstatistiken lyftes den låga andelen kvinnliga kandidater ständigt upp, eftersom kvinnorna utgjorde en större andel av de röstberättigade än männen. Till exempel fanns 1 072 röstberättigade kvinnor per 1 000 röstberättigade män i 1936 års val.

Före krigen undvek man att ställa upp fler kvinnliga kandidater på vallistorna, för att en kvinna ens skulle bli vald. Å andra sidan rådde det nästan brist på kvinnliga kandidater – kvinnans plats var fortfarande i hemmet. Det var dock nästan en norm att det fanns minst en kvinnlig kandidat per valkrets.

Efter krigen började andelen av kvinnliga kandidater öka. Dock motsvarar inte andelen kvinnliga kandidater kvinnornas andel av de röstberättigade ens i dagsläget. I riksdagsvalet 2019 utgjorde kvinnorna 42,0 % av kandidaterna, fast kvinnornas andel av de röstberättigade är 51,4 %.

Andelen kvinnor bland kandidaterna

Figur 2. Andelen kvinnor bland kandidaterna, %
Uppgifter saknas för åren 1939, 1945 och 1948. Noggranna numeriska uppgifter finns i bilagan.

Statistik har förts över andelen röster som getts till kvinnor i valen 1954–2007. Visserligen kommer man vid granskningen av antalet kvinnliga riksdagsledamöter i valstatistiken för år 1927 till slutsatsen att ”den kvinnliga väljarkåren, trots sin majoritet, har i mycket ringa omfattning utnyttjat den rättighet som vallagen beviljar väljaren för att välja en representant bland sitt eget kön.”

I val går rösten alltid antingen till en manlig eller till en kvinnlig kandidat. Det är vanligare bland män än bland kvinnor att rösta på någon av sitt eget kön. Kvinnor röstar emellertid allt oftare på kvinnor, visar undersökningar (t.ex. Pikkala i verket Poliittisen osallistumisen eriytyminen: eduskuntavaalitutkimus 2015, 2016). I riksdagsvalet 1970 röstade 40 % av de kvinnliga väljarna på kvinnor. I riksdagsvalet 1991 röstade 58 % av kvinnorna på kvinnor, vilket är den högsta siffran hittills. Efter det har något mer än hälften av kvinnorna röstat på kvinnor. I valet 2015 var det 52 %.

Ingen sådan undersökning har ännu gjorts om valen år 2019.

Affisch från 1930-talet. Nationalarkivet

Informationspaket om 110 år av kvinnlig rösträtt | Historisk bakgrund | Kvinnor i val | Kvinnor som riksdagsledamöter | Litteratur och webbkällor