Grundlagsutskottet sammanträder i Ständerhuset 1918. I ändan på bordet ordföranden professor K.J. Ståhlberg, friherre R.A. Wrede, utskottets sekreterare Hjalmar Kahelin (vid det bakre bordet), professor Ernst Estlander, professor G.G. Rosenqvist, prost A.O. Wuorimaa, författare Santeri Alkio, redaktör Antti Juutilainen, lärare J.P. Kokko, redaktör Eero Erkko, doktor Tekla Hultin (vid ändan av bordet), jordbrukare P. Pennanen, jordbrukare E. Tukia, prost W. Malmivaara, prost F.W. Bergroth, jordbrukare O. Rantasalo, jordbrukare J.E. Antila, professor Lauri Ingman.Bild: Eric Sundström / Museiverket CC BY 4.0

​Valet av kung bereds

 . . skulle Thronen blifva ledig genom hela Konungahusets utgång på Svärds-sidan, (för hvilken olyckeliga händelse then Nådige Guden Oss förskona ville,) så äro Riksens Ständer skyldige, förutan någons Sammankallelse, then Trettionde dagen efter then siste Konungens död, sjelfmante uti Stockholm sig infinna, (- - -); så lära så många inom then föresatte tiden kunna inställa sig, at Riksens frihet af them förmår skyddas och försvaras, samt ett nytt Konungahus utväljas. (RF 1772 § 38)

  
Talmannen Johannes Lundson meddelade i plenum den 8 augusti ett petitionsförslag undertecknat av 58 monarkister där regeringen ombads vidta förberedande åtgärder för valet av kung. En republikansk regeringsform i samband med beslutet om självständighet hade inte gått att stadfästa konstitutionellt. Däremot hade lantdagen godkänt en regeringsform baserad på monarki att vila över valet. När det tillfälliga läget utan regent förlängdes i överensstämmelse med majoritetens ståndpunkt i lantdagen, var lantdagen i enlighet med 38 § i 1772 års regeringsform skyldig att välja en regent för landet (Liite 1917 II, XI).

Talman Lundson som hörde till republikens anhängare konstaterade att petitionsförslaget stred mot grundlagens anda och syfte, men gick med på att ta upp ärendet för behandling eftersom det inte fanns någon uttrycklig bestämmelse för det läge som riket då befann sig i.

Republikanerna protesterade under ledning av Ståhlberg och debatten urartade i en juridisk armbrytning om huruvida Finland överhuvudtaget någonsin hade varit en republik. Vissa ledamöter (Juutilainen, Takkula, Paasivuori) kallade monarkisternas drag för en statskupp som högst en tredjedel av folket stod bakom. Petitionsförslaget remitterades med rösterna 64–40 till grundlagsutskottet för behandling (PTK 1917 II 2).

De reservationer som fogats till grundlagsutskottets betänkande röstades omkull av den monarkistiska majoriteten (58–44). Efter det här avslutades riksmötet, och det blev uppehåll från och med den 10 augusti. Ståhlberg, som var den främsta juridiska experten bland republikanerna, beviljades i det här skedet befrielse från uppdraget som lantdagsledamot efter att ha blivit vald till ordförande i högsta förvaltningsdomstolen.

Trots påtryckningar fortsatte Agrarförbundet envist att förespråka republik, men vissa av ungfinnarnas ledamöter gick under sommarens lopp över till monarkisterna. Till åsiktsförskjutningarna bidrog bland annat ett yttrande frånTysklands representanter i Finland, enligt vilket valet av monarki skulle befästa förbundsrelationen med Tyskland. I riksdagen fanns ännu ingen som skulle ha tänkt sig att inriktningen på Tyskland kunde vara annat än gynnsam för Finland.

En tvistefråga gällde hur mycket stöd monarkin kunde få bland folket. Uuden Suomen Turvaamiskomitea hade gott om pengar och medhåll från pressen och kunde därför bearbeta opinionen. Ändå är det svårt att tro att man utanför eliten skulle ha blivit ivrig över att få en kung. Proletariatet, som utgjorde ungefär hälften av folket, stod på grundval av väljarunderstödet bakom SDP och republiken. Den röda folkdelegationens förslag till regeringsform (på finska), som givetvis ingen hänvisade till i detta skede, hade varit baserad på republik och direkt demokrati. Republikanhängarna hade sin egen folkrörelse. Både den och Uuden Suomen Turvaamiskomitea har sina samlingar deponerade på Riksdagens arkiv.