Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Statens verksamhet är beroende av inkomster, som samlas in genom beskattning. Befolkningen i Finland började betala skatt till kungen redan på 1200-talet. Beskattningen var länge mycket splittrad: olika typer av skatt uppbars till kungen, kyrkan, den lokala förvaltningen och häraderna.
Även i dagens läge har förutom staten både den evangelisk-lutherska kyrkan och den ortodoxa kyrkan rätt att uppbära skatt. På Åland uppbärs normal statsskatt, men därtill kan också landskapsskatt uppbäras..
Riksdagen beslutar i samband med behandlingen av statens budgetproposition om de utgifter och intäkter som staten behöver. Merparten av anslagen i budgeten används till att finansiera de lagstadgade utgifterna. Många av de lagar som riksdagen stiftar har alltså en direkt inverkan på statens intäkter och utgifter.
Statens ekonomi omfattar förutom de intäkter och utgifter som anges i budgeten även fonder som står utanför budgeten. Staten har elva fonder som inte hör till budgetekonomin. De mest betydande av dessa är Statens pensionsfond, Statens bostadsfond och Statsgarantifonden.
Staten idkar också affärsverksamhet. Efter att Finland blev självständigt grundades många statsbolag i landet, såsom W. Gutzeit, Statens Svavelsyra- och Superfosfatfabrik, Outokumpu Oy och Imatran Voima. Statsbolagen grundades i första hand i de strategiskt viktiga energi- och industribranscherna, vilka krävde mycket kapital och för vilka det var svårt att få privat finansiering. De sista stora statsbolagen grundades åren 1948 och 1960, då Neste Oy började sköta oljetransporterna till Finland och Rautaruukki började producera stål till den finländska metall- och skeppsbyggnadsindustrin.
På 1980-talet började man omvandla de statsägda företagen till bolag. De började verka som privata företag i enlighet med sedvanliga affärsverksamhetsprinciper. Finska Statens Järnvägar omvandlades till exempel till VR-Group och Post- och televerket till Itellakoncernen.
Staten äger fortfarande flera bolag, antingen helt eller delvis. År 2022 ägde staten aktier i 70 betydande bolag. Finska staten var majoritetsägare i 19 bolag, av vilka de viktigaste är Finnair och Fortum. Dessutom ägde staten aktier i 16 betydande börsbolag. Staten äger också helt och hållet ett flertal företag som sköter särskilda uppgifter och som har en viktig nationell betydelse, såsom Teknologiska forskningscentralen, Klimatfonden och Rundradion.
Det är svårt att uppskatta värdet av statens egendom i pengar. Helsingin Sanomat publicerade 8.3.2014 en kalkyl enligt vilken finska statens egendom är värd 83 miljarder euro (inkl. aktieinnehav, markområden, vägar, byggnader och annan infrastruktur i samhället samt lån).
Finansministeriet ansvarar för skötseln av statsekonomin i Finland. Administreringen och utökningen av statens egendom har emellertid centraliserats till en ägarstyrningsenhet som verkar i anslutning till statsrådets kansli. I tätt samarbete med enheten verkar Solidium Oy, som utnyttjar sin roll som ägare i nationellt viktiga företag och strävar efter att höja det ekonomiska värdet av statens innehav. Solidium är ett aktiebolag som ägs helt och hållet av staten.
Från och med ingången av 2023 ansvarar välfärdsområdena för landets social- och hälsovårdstjänster och för räddningsväsendet. Det finns sammanlagt 21 välfärdsområden i vårt land. Utöver dessa fattar Åland och Helsingfors självständigt beslut om sin egen tjänsteproduktion. Staten finansierar välfärdsområdenas verksamhet, och dessutom finansierar områdena sin verksamhet med kund- och serviceavgifter. Det statliga finansiella stödet är ett allmänt anslag och välfärdsområdena fattar närmare beslut om detaljerna kring hur medlen används och fördelas.
Staten påverkar också kommunalekonomin, även om kommunerna har omfattande självstyre och beskattningsrätt. Kommunerna bestämmer själva vilken skattesats de tillämpar, men de får också en av riksdagen fastställd andel av samfundsskatten. Dessutom stöder staten kommunernas ekonomi genom att dela ut statsbidrag för olika objekt i enlighet med statsandelssystemet.
Granskningen av statsfinanserna i sin helhet sköts av Statens revisionsverk och riksdagens revisionsutskott. Också Statskontoret har en viktig uppgift när det gäller att styra och följa olika processer inom statsfinanserna.