7.1
Lagen om skyldighet för aktörer inom digital plattformsekonomi att lämna upplysningar i fråga om beskattning
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om de berörda verksamheter som hör till lagens tillämpningsområde. I 1 mom. hänvisas det till 17 f § i lagen om beskattningsförfarande, där det föreskrivs om skyldighet att lämna upplysningar om dessa berörda verksamheter.
Enligt 2 mom. ska lagen tillämpas på sådana berörda verksamheter som har eller kan ha inverkan på storleken och fastställandet av skatter enligt tillämpningsområdet för lagen om genomförandet av handräckningsdirektivet.
2 §.Definitioner. I paragrafen föreskrivs det om de centrala begrepp som hänför sig till lagen. Största delen av dem definieras i DAC7-direktivet. Utan definierade begrepp skulle man vara tvungen att använda uttryck som består av flera ord många gånger i den föreslagna lagen, vilket skulle göra bestämmelserna långa och svårförståeliga.
Med plattform avses sådana programvaror eller applikationer som är tillgängliga för användare och som gör det möjligt för säljare att vara i anslutna till andra användare av plattformen för att bedriva en sådan berörd verksamhet som definieras separat i den föreslagna lagen, direkt eller indirekt, med avseende på andra användare av plattformen. Programvara kan vara till exempel en sådan webbplats eller en del av en sådan som möjliggör en berörd verksamhet. Även mobilapplikationer ska betraktas som applikationer.
Som plattform ska betraktas programvaror eller applikationer med vilkas hjälp berörda verksamheter tillhandahålls av tredje parter. Med användare avses i den föreslagna lagen separat definierade säljare samt andra fysiska och juridiska personer, potentiella köpare, som mot ersättning kan få en berörd verksamhet av en säljare som är verksam på plattformen.
Att en plattform är tillgänglig för användare innebär till exempel att en aktör som tillhandahåller en berörd verksamhet, dvs. en säljare, och en användare som söker efter en berörd verksamhet, dvs. en potentiell köpare, bägge har tillgång till en tredje parts, dvs. plattformsoperatörens, webbplats eller mobilapplikation. Det har ingen betydelse om tillgången är obegränsad eller begränsad till endast en viss användargrupp. Förutom tillgång ska applikationen göra det möjligt för säljare att vara anslutna till andra användare av plattformen för att bedriva den berörda verksamhet som säljaren tillhandahåller, direkt eller indirekt, med avseende på andra användare. En förutsättning för att bedriva en berörd verksamhet är att den föregås av samförstånd mellan säljaren och andra användare om att säljaren bedriver en gemensamt överenskommen berörd verksamhet mot ersättning med avseende på användaren.
Som plattform ska inte betraktas en programvara eller en applikation som möjliggör endast hantering av betalningar i samband med berörd verksamhet. Plattform ska inte heller vara en programvara eller en applikation som gör reklam för eller listar en berörd verksamhet som en användare av plattformen bedriver. Som plattform ska inte heller betraktas en plattform som endast omdirigerar eller överför användare till en plattform.
Med plattformsoperatör avses en i den föreslagna lagen separat definierad enhet som ingår avtal med säljare i syfte att göra hela eller delar av en plattform tillgänglig för dessa säljare. En fysisk person kan inte vara plattformsoperatör.
Med undantagen plattformsoperatör avses en plattformsoperatör vars hela företagsmodell är av sådant slag att den inte har rapporteringspliktiga säljare. Plattformsoperatören ska bekräfta detta på förhand och årligen för Skatteförvaltningen. En plattformsoperatör kan uppfylla förutsättningarna för att definieras som undantagen plattformsoperatör till exempel i en situation där plattformsoperatören tillåter tillgång till sin plattform för endast sådana undantagna säljare som definieras separat i den föreslagna lagen, såsom statliga och kommunala ämbetsverk och inrättningar eller stora hotell. Undantagna plattformsoperatörers bekräftelseskyldighet behandlas mera detaljerat i motiveringen till 18 §.
Med rapporteringsskyldig plattformsoperatör avses en sådan plattformsoperatör som har sin skatterättsliga hemvist i en EU-medlemsstat eller som är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en EU-medlemsstat eller som har sin plats för företagsledning i en EU-medlemsstat. En plattformsoperatör ska dessutom betraktas som en rapporteringsskyldig plattformsoperatör i en situation där den har ett fast driftsställe i en EU-medlemsstat och den inte är en sådan kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen som definieras separat i den föreslagna lagen. Bestämmelser om dessa rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer finns i 1 mom. 4 punkten underpunkt a–d. Som rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska också betraktas en plattformsoperatör som inte uppfyller någon av de ovannämnda villkoren, men vars plattform används av rapporteringspliktiga säljare som bedriver berörd verksamhet. Ett ytterligare villkor för att en plattformsoperatör utanför EU ska betraktas som en rapporteringsskyldig plattformsoperatör är att den inte är en kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen. Bestämmelser om dylika rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer finns i 1 mom. 4 punkten underpunkt e.
Med i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör avses en plattformsaktör som uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsaktör och som i Finland är rapporteringsskyldig i fråga om de upplysningar som ska rapporteras enligt DAC7-direktivet. I direktivet ingår inte begreppet i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör. Begreppet behövs i den nationella lagstiftningen, eftersom med dess hjälp kan sådana plattformsoperatörer som överlag ska betraktas rapporteringsskyldiga med stöd av direktivet utan att medlemsstaten specificeras samt sådana plattformsoperatörer som är skyldiga att lämna upplysningar uttryckligen i Finland särskiljas från varandra. I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är för det första sådana rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som antingen uppfyller något av de villkor som föreskrivs i 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt a–d endast i Finland, eller som uppfyller något av dessa villkor i Finland och dessutom i en annan medlemsstat oberoende av vilken medlemsstat den har valt som stat där den uppfyller de i direktivet fastställda rapporteringskraven. I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är dessutom sådana rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer enligt 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt e som har registrerat sig hos Skatteförvaltningen som rapporteringsskyldig plattformsoperatör.
Med gällande kvalificerade avtal mellan behöriga myndigheter avses ett avtal mellan en behörig myndighet i en EU-medlemsstat och en stat eller jurisdiktion utanför EU som kräver automatiskt utbyte av upplysningar som är likvärdiga dem som anges i direktivet. Detta begrepp har en nära koppling till den föreslagna lagens begrepp kvalificerad jurisdiktion utanför Europeiska unionen och kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen. Också en plattformsoperatör utanför EU som uppfyller villkoren enligt direktivet är en rapporteringsskyldig plattformsoperatör, som är skyldig att lämna de upplysningar som ska rapporteras till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Den föreslagna lagens 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt e motsvarar denna punkt i direktivet. Enligt direktivet ska kommissionen genom genomförandeakter, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför EU är likvärdiga med de upplysningar som anges i direktivet. Om kommissionen anser att de upplysningar som ska utbytas enligt avtalet är likvärdiga med de upplysningar som anges i direktivet, dvs. anser att avtalet är ett gällande kvalificerat avtal mellan behöriga myndigheter, kan en plattformsaktör rapportera de upplysningar som krävs till den behöriga myndigheten i sin egen stat eller jurisdiktion i stället för rapportering till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Myndigheterna i denna stat utväxlar dessa upplysningar med EU-medlemsstaterna.
Med kvalificerad jurisdiktion utanför Europeiska unionen avses en stat eller jurisdiktion utanför EU som har ett av kommissionen fastställt gällande kvalificerat avtal mellan de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater och som i en förteckning som den offentliggjort har identifierat samtliga medlemsstater som rapporteringsskyldiga jurisdiktioner. I den finskspråkiga versionen av DAC7-direktivet har begreppet definierats som följer: ”Hyväksytyllä unionin ulkopuolisella lainkäyttöalueella tarkoitetaan unionin ulkopuolista lainkäyttöaluetta, jolla on voimassa oleva Pätevä ehdot täyttävä toimivaltaisten viranomaisten sopimus kaikkien niiden jäsenvaltioiden toimivaltaisten viranomaisten kanssa, jotka on yksilöity raportoitaviksi lainkäyttöalueiksi unionin ulkopuolisen lainkäyttöalueen julkaisemassa luettelossa”. Det föreslagna uttrycket, som är mera exakt än direktivet, motsvarar bland annat definitionen i de engelsk- och svenskspråkiga versionerna av direktivet, och det kan anses motsvara direktivets syfte bättre än den finskspråkiga versionen av direktivet.
Med kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen avses en plattformsoperatör för vilken den berörda verksamhet som den förmedlar är sådan kvalificerad berörd verksamhet som definieras separat i den föreslagna lagen och som har sin skatterättsliga hemvist i en kvalificerad jurisdiktion utanför EU. Villkoren uppfylls också om en plattformsoperatör utanför EU är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en kvalificerad stat eller jurisdiktion utanför Europeiska unionen eller om plattformsoperatören har sin plats för företagsledning, inklusive operativa ledning, i en kvalificerad jurisdiktion utanför Europeiska unionen.
Med berörd verksamhet avses en verksamhet som utförs mot ersättning. Berörd verksamhet är för det första uthyrning av hela eller delar av bostadslägenheter och affärslokaler, parkeringsplatser samt all slags fast egendom. Hyrestidens längd inverkar inte på om uthyrningen betraktas som berörd verksamhet. Det avgörande är om den sker mot ersättning. Därmed ska också hotell- och annan kortvarig inkvarteringsverksamhet anses vara uthyrning som betraktas som berörd verksamhet. Det avgörande med avseende på definitionen av berörd verksamhet är vad som faktiskt hyrs ut. Hur egendomen innehas saknar betydelse. Som berörd verksamhet ska därmed betraktas även uthyrning i en situation där rätten att förvalta hyresobjektet kommer via aktier eller andra andelar i ett bolag, en trust eller en med dessa jämförbar institution. I Finland betyder detta att även uthyrning av bostadslägenheter och affärslokaler alltid ingår i enlighet med direktivets syfte.
Som berörd verksamhet betraktas även en personlig tjänst och försäljning av varor. Begreppen personlig tjänst och vara definieras separat i den föreslagna lagen.
Som berörd verksamhet betraktas också uthyrning av transportmedel. Med transportmedel avses vilket transportmedel som helst med vilket man kan förflytta sig eller transportera något från en plats till en annan.
Ett absolut villkor för en berörd verksamhet är att den utförs mot ersättning. Tjänster som utförs, varor som överlåts eller uthyrning utan ersättning är således inte berörd verksamhet. Begreppet ersättning definieras separat i den föreslagna lagen.
Som berörd verksamhet ska ändå inte betraktas en sådan berörd verksamhet som utförs mot ersättning och som bedrivs av en säljare som är anställd hos plattsformsoperatören eller hos en närstående enhet till plattformsoperatören. Huruvida en berörd verksamhet ska anses ha bedrivits i anställningsförhållande hos plattformsoperatören bestäms i princip enligt lagstiftningen i den stat där säljaren fysiskt bedriver verksamheten. I den svenskspråkiga versionen av direktivet används i stället för uttrycket ”en närstående enhet till plattformsoperatören” uttrycket ” en Enhet med anknytning till Plattformsoperatören”. Med beaktande av uttrycket ”or a related Entity of the Platform Operator” i den engelskspråkiga versionen av direktivet samt uttrycket ”eines verbundenen Rechträgers des Plattformbetreibers” i den tyskspråkiga versionen används i detta sammanhang uttrycket ”en närstående enhet till plattformsoperatören”.
Med kvalificerad berörd verksamhet avses en berörd verksamhet som omfattas av automatiskt utbyte av upplysningar enligt ett sådant gällande kvalificerat avtal mellan behöriga myndigheter som definieras separat i den föreslagna lagen. Detta begrepp och definitionen av det är av betydelse när man bestämmer om en plattformsoperatör utanför EU ska betraktas som en kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen. Om en plattformsoperatör utanför EU gör det möjligt att bedriva även annan verksamhet är kvalificerad berörd verksamhet, uppfyller den inte villkoren för kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen och ska betraktas som en rapporteringsskyldig plattformsoperatör.
Med ersättning avses sådan ersättning som betalas ut eller krediteras till en säljare i samband med den berörda verksamheten. I den finskspråkiga versionen av DAC7-direktivet används uttrycket ”Olennaisen toimen yhteydessä” i stället för uttryck ”olennaiseen toimeen liittyen”. Det från direktivet avvikande uttrycket är mer exakt och beskriver bättre direktivets krav samt att den berörda verksamheten och ersättningen tidsmässigt är oberoende av varandra. Direktivet kan med beaktande av dess syfte och målsättningar samt den engelskspråkiga versionens uttryck ”in connection with the Relevant Activity” inte anses begränsa tillämpningen endast till sådana situationer där ersättningen betalas samtidigt som den väsentliga verksamheten utförs. Ersättningen kan betalas förutom vid den tidpunkt då den berörda verksamheten utförs även före eller efter den berörda verksamheten. På svenska används uttrycket ”i samband med den berörda verksamheten” i lagen i överensstämmelse med direktivet. Förutom penningersättning ska som ersättning för en berörd verksamhet betraktas till exempel en tjänst som utförs för säljaren, en vara som ges till säljaren eller betalning i virtuell valuta eller en annan valuta än fiatvaluta.
För att ersättning som betalats för en berörd verksamhet ska betraktas som ersättning enligt den föreslagna definitionen ska plattformsoperatören känna till eller rimligen kunna förväntas känna till dess belopp. Detta villkor uppfylls om plattformsoperatörens affärsmodell är sådan att den tillåter plattformsoperatören att se den ersättning som betalas för en berörd verksamhet. Plattformsoperatören anses alltid känna till ersättningen till exempel i en situation där plattformsoperatören innehåller provision eller något annat arvode eller skatt på den ersättning som betalas för den berörda verksamheten. Plattformsoperatören förutsätts inte vidta extra åtgärder som inte hänför sig till affärsverksamheten för att få kännedom om ersättningen. En rapporteringsskyldig plattformsoperatör anses dock känna till ersättningen i en situation där en tjänsteleverantör som hänför sig till den berörda verksamheten och som den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören anlitar känner till ersättningen.
Med personlig tjänst avses en tjänst som innefattar tids- eller uppgiftsbaserat arbete som utförs av en eller flera personer som agerar oberoende från eller på en enhets vägnar, och som utförs på en användares begäran, antingen online eller fysiskt offline efter att ha förmedlats via en plattform. För att en tjänst ska betraktas som en personlig tjänst ska den alltså uppfylla två villkor. Den ersättning som betalas för tjänsten ska vara antingen tids- eller uppgiftsbaserad. Dessutom ska den tjänst som utförs för en användare direkt eller indirekt utföras på användarens begäran. Exempelvis en teaterföreställning som genomföras utan någons uttryckliga begäran stannar således utanför tillämpningsområdet. Exempelvis en regelbunden tåglinje ska inte heller betraktas som en personlig tjänst.
Med säljare avses en användare av en plattform som direkt eller indirekt utför en berörd verksamhet och som vid något tillfälle under den rapporteringspliktiga perioden är registrerad på plattformen. Med registrering avses till exempel att användaren skapar en profil eller en konto på plattformen eller ingår ett avtal med plattformsoperatören om att använda plattformen för att tillhandahålla en berörd verksamhet på plattformen. Säljare kan vara antingen en fysiskt person eller en enhet. Enligt direktivets ordalydelse ska användaren vara registrerad på plattformen vid något tillfälle under den rapporteringspliktiga perioden. Med beaktande av direktivets syfte och de praktiska situationerna kan direktivet inte anses förutsätta registrering uttryckligen under den rapporteringspliktiga perioden, utan registreringen kan ha gjorts redan före den rapporteringspliktiga perioden, förutsatt att registreringen fortfarande gäller under den registreringspliktiga perioden.
Med aktiv säljare avses en säljare som antingen tillhandahåller en berörd verksamhet under den rapporteringspliktiga perioden eller betalas eller krediteras ersättning i samband med en berörd verksamhet under den rapporteringspliktiga perioden. Definitionen av aktiv säljare är betydelsefull med tanke på omfattningen av de skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom som riktas mot rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer.
Med rapporteringspliktig säljare avses en aktiv säljare som har sin hemvist enligt den föreslagna lagen i en EU-medlemsstat eller har hyrt ut en bostadslägenhet eller affärslokal, en parkeringsplats eller fast egendom som är belägen i en EU-medlemsstat.
Med undantagen säljare avses en säljare som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte behöver rapportera till Skatteförvaltningen. Som undantagen säljare betraktas för det första en myndighetsenhet. Med myndighetsenheter avses i detta sammanhang en stat eller jurisdiktion eller en del av en sådan, såsom en delstat eller en kommun eller ett av en eller flera av de ovannämnda helägt organ eller verk. Undantagen säljare kan också vara en sådan enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad eller en närstående enhet till en sådan enhet. Som undantagen säljare betraktas dessutom en enhet för vilken samma plattformsoperatör har gjort det möjligt att utföra över 2 000 berörda verksamheter under den rapporteringspliktiga perioden, dvs. kalenderåret, genom uthyrning av förtecknad egendom. Uthyrning av varje del av den förtecknade egendomen, såsom ett hotellrum, ska betraktas som en separat berörd verksamhet. Syftet med detta undantag är att ställa större företag som bedriver hotell- och annan inkvarteringsverksamhet utanför rapporteringen, eftersom skattemyndigheterna redan nu får information om deras verksamhet på grund av existerande anmälningsskyldigheter. Begreppen enhet, närstående enhet och förtecknad egendom definieras separat i den föreslagna lagen. Som undantagen säljare betraktas också en säljare för vilken samma plattformsoperatör har möjliggjort sådan försäljning av varor som ska betraktas som berörd verksamhet och de ersättningar som betalats ut eller krediterats för försäljningen under den rapporteringspliktiga perioden inte överstigit 2 000 euro. Ett ytterligare villkor är att antalet berörda verksamheten under den rapporteringspliktiga perioden är färre än 30. Genom detta tröskelvärdesbundna undantag ställs till exempel säljare som bedriver varuförsäljning i liten skala utanför rapporteringen. Genom begränsningen undantas till exempel ringa försäljning av bohag som varit i hushållens egen eller familjens användning från rapporteringen.
Med enhet avses en juridisk person eller en rättslig konstruktion, såsom en sammanslutning, en trust eller en stiftelse.
Med närstående enhet avses en enhet som antingen kontrollerar den andra enheten eller som står under den andra enhetens kontroll eller som står under gemensam kontroll med den andra enheten. I 2 mom. föreskrivs det vad som avses med kontroll i detta sammanhang. Med kontroll avses direkt eller indirekt innehav av mer än 50 procent av rösterna och värdet i en enhet. Vid indirekta andelar bestäms innehavet av äganderätten till den andra enhetens kapital genom att enhetens andelar på respektive nivå multipliceras. En enhet som innehar mer än 50 procent av rösterna anses inneha 100 procent av rösterna. DAC7-direktivet innehåller inte någon separat definition av närstående enhet, utan den definieras som en del av definitionen av begreppet enhet. För tydlighetens skull föreslås en egen definition av närstående enhet.
Med primär adress avses den primära bostadsadressen för en säljare som är en fysisk person. Som primär adress för en säljare som är en enhet betraktas i princip enhetens officiella adress.
Med rapporteringspliktig period avses ett kalenderår under vilket en plattformsoperatör är en rapporteringsskyldig plattformsoperatör.
Med förtecknad egendom avses alla helheter av bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som är belägna på samma gatuadress, ägs av samma ägare och bjuds ut till uthyrning på en plattform av samma säljare. Som förtecknad egendom betraktas i detta sammanhang till exempel ett hotellrum, en lägenhet, en byggnad eller en parkeringsplats som bjuds ut till uthyrning på en plattform. I DAC7-direktivet definieras begreppet förtecknad egendom som alla fasta egendomsenheter som är belägna på samma gatuadress, ägs av samma ägare och bjuds ut till uthyrning på en plattform av samma säljare. Detta motsvarar direktivets definition av berörd verksamhet till den del som en berörd verksamhet i definitionen av berörd verksamhet är uthyrning av fast egendom. När man beaktar 2 § 1 mom. 9 punkten underpunkt a i den föreslagna lagen och motiveringen till den, är det ändamålsenligt att definitionen av förtecknad egendom vad gäller egendom som bjuds ut till uthyrning motsvarar det som föreskrivs i 2 § 1 mom. 9 punkten underpunkt a, dvs. täcker förutom fast egendom även bostadslägenheter och affärslokaler samt parkeringsplatser. I direktivets definition av förtecknad egendom används ordet ”enhet”. I direktivet och den föreslagna lagen är enhet ett separat definierat begrepp, vars betydelseinnehåll inte motsvarar betydelseinnehållet hos samma ord som används i direktivets definition av förtecknad egendom. I den engelskspråkiga versionen av direktivet används ordet ”Entity” som begrepp för enhet, medan ordet ”unit” används för enhet i definitionen av förtecknad egendom. Ordet ”enhet” utelämnas i definitionen av förtecknad egendom för tydlighetens skull och som onödigt.
Med identifikationskod för finansiellt konto avses ett bankkontonummer eller ett unikt identifieringsnummer eller referensnummer som finns tillgängligt för plattformsoperatören till ett annat liknande konto för betalningstjänster till vilket ersättning betalas ut eller krediteras. Definitionen är av betydelse för att identifiera den faktiska mottagaren av ersättning som betalas för en berörd verksamhet.
Med varor avses alla materiella tillgångar.
2 kap. Skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom
Det föreslagna 2 kap. innehåller bestämmelser om de åtgärder för kundkännedom som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska vidta för att granska och identifiera säljare som använder plattformen samt för att samla in upplysningar om säljare. Genom skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom säkerställs att en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör lämnar upplysningar om alla rapporteringsskyldiga säljare och att de lämnade upplysningarna är riktiga. Likaså säkerställs att upplysningar inte lämnas om undantagna säljare. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör kan anlita en tjänsteleverantör, inklusive en annan plattformsoperatör som eventuellt ansluter sig till samma plattform, för att fullgöra sina skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom i enlighet med detta kapitel. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör är emellertid alltid själv ansvarig för att skyldigheterna fullgörs. Bestämmelser om tredje parternas åtgärder för kundkännedom finns i avsnitt II punkt H.1 i bilaga V. I Finland skattskyldiga kan i princip anlita tjänsteleverantörer för att fullgöra sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen. Anlitandet av tjänsteleverantörer förändrar inte den skattskyldiges ansvar. Av denna orsak behöver den nämnda direktivbestämmelsen inte genomföras i Finland genom en separat bestämmelse.
3 §.Insamling av upplysningar om säljare. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att samla in identifieringsuppgifter om säljare. De insamlade upplysningarna är viktiga för skattemyndigheterna i Finland och andra medlemsstater för att identifiera säljare och för att de erhållna upplysningarna ska kunna användas effektivt. Enligt 1 mom. 1 punkten ska förnamn och efternamn eller officiellt namn beroende på om säljaren är en fysisk person eller en enhet samlas in. Enligt 2 punkten ska säljarens primära adress samlas in. Enligt 3 mom. ska eventuellt skatteregistreringsnummer som utfärdats för säljaren med uppgift om utfärdande stat samlas in. I DAC7-direktivet används på finska begreppet TIN-verotunniste, varmed avses registreringsnummer för skattebetalare utfärdat av en medlemsstat, eller funktionell motsvarighet om sådant nummer saknas. Direktivet förutsätter att uppgift om den stat som utfärdat skatteregistreringsnummer samlas in till den del som registreringsnumret har utfärdats av en medlemsstat. Den stat som utfärdat skatteregistreringsnummer är en väsentlig del av registreringsnumret och det är svårt att utnyttja skatteregistreringsnumret i beskattningen utan den. Av denna orsak föreskrivs det i paragrafen om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att samla in uppgift om den stat som utfärdat skatteregistreringsnumret oberoende av om det är en medlemsstat eller en stat eller jurisdiktion utanför EU. När en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör är skyldig att samla in uppgift om hemviststat för skatteregistreringsnumret i fråga om alla skatteregistreringsnummer som den insamlat och sedan skyldig att meddela den tillsammans skattregistreringsnumret och andra upplysningar om en rapporteringspliktig säljare, behöver Skatteförvaltningen inte sluta sig till eller gissa vilken stat som utfärdat skatteregistreringsnumret. Samtidigt kan man säkerställa bättre att upplysningar om skatteregistreringsnummer som i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer samlat in är riktiga. Med stöd av 4 punkten ska uppgift om födelsedatum för en fysisk person samlas in. Med stöd av 5 punkten ska registreringsnummer för mervärdesskatt samlas in, om den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till sådant. Med stöd av 6 punkten ska bolagsregistreringsnummer för en enhet samlas in. Med bolagsregistreringsnummer avses i detta sammanhang en identifierande kod som myndigheten eventuellt tilldelat en enhet för bedrivande av affärsverksamhet. I Finland och vissa andra stater är företagsregistreringsnumret detsamma som skatteregistreringsnumret. Med stöd av 7 punkten ska upplysningar insamlas om eventuell förekomst av en enhets fasta driftsställen genom vilka berörda verksamheter utförs i EU och uppgift om de medlemsstater där de är belägna.
I 2 mom. föreskrivs det om ett undantag från skyldigheten för i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att samla in skatteregistreringsnummer och bolagsregistreringsnummer för säljaren. Skatteregistreringsnummer eller bolagsregistreringsnummer behöver inte samlas in om den stat där säljaren har sin hemvist inte utfärdar sådant nummer till säljaren, eller om den stat där säljaren har sin hemvist inte kräver att skatteregistreringsnummer som har utfärdats till säljaren samlas in. I den finskspråkiga versionen av DAC7-direktivet används uttrycket ”Myyjän asuinjäsenvaltio ei edellytä Myyjälle annetun TIN-verotunnisteen ottamista selville” i stället för uttrycket ”myyjän jäsenvaltio ei edellytä myyjälle annetun verotunnisteen keräämistä”. När man beaktar uttrycket ” the Member State of residence of the Seller does not require the collection of the TIN issued to the Seller.” i den engelskspråkiga versionen av direktivet samt uttrycket “Den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist kräver inte att Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till Säljaren samlas in.” i den svenskspråkiga versionen, kan direktivet i detta sammanhang anses avse att samla in skatteregistreringsnummer i stället för att ta reda på skatteregistreringsnummer. I situationer där den stat där säljaren har sin hemvist inte kräver att skatteregistreringsnummer som har utfärdats till säljaren samlas in, ska en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör samla in uppgift om födelseorten för en fysisk person som är säljare. En sådan situation föreligger i allmänhet när det enligt en stats nationella lagstiftning är frivilligt för skattskyldiga att meddela skatteregistreringsnummer och säljaren åberopar denna rätt att inte behöva meddela skatteregistreringsnummer. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör kan då säkerställa att den upplysning som säljaren lämnat är riktig utifrån offentlig information, till exempel på skattemyndigheternas webbplats i den berörda staten.
I 3 mom. föreskrivs det om ett undantag från skyldigheten för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att för en säljare samla in de upplysningar som anges i 1 mom. 2—7 punkten samt uppgift om födelseort enligt 2 mom. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör behöver inte samla in dessa upplysningar, om den använder sig av en bekräftelse av säljarens identitet och hemvist genom en identifieringstjänst som tillgängliggörs av EU eller av en EU-medlemsstat för att fastställa säljarens identitet eller skatterättsliga hemvist. I en situation där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör vet att staten där säljaren har sin primära adress avviker från staten enligt identifieringstjänsten ska den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören i vilket fall som helst dessutom samla in och rapportera de upplysningar som anses i 1 mom. 2—7 punkten om säljaren.
Paragrafens innehåll motsvarar avsnitt II punkt B i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
4 §.Fastställande av en säljare som undantagen säljare. I paragrafen föreskrivs det om de förfaranden med vilkas hjälp en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör kan fastställa om en säljare är en undantagen säljare enligt 2 § 1 mom. 16 punkten. Enligt förslaget till 4 § 1 mom. får en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig på allmänt tillgänglig information eller en tillräcklig och tillförlitlig bekräftelse från säljaren om sin status för att fastställa om säljaren är en undantagen säljare. Med hjälp av detta förfarande fastställs det om säljaren är en undantagen säljare enligt 2 § 1 mom. 16 punkten underpunkt a eller b. Förfarandet ska tillämpas endast på säljare som är enheter.
I 2 mom. föreskrivs om det förfarande som används för att fastställa om en säljare är en undantagen säljare enligt 2 § 1 mom. 16 punkten underpunkt c eller d. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör får förlita sig på sina tillgängliga register för att fastställa om en säljare är en undantagen säljare. Med tillgängliga register avses uppgifter som en i Finland registreringsskyldig plattformsoperatör innehar och har erhållit i sin affärsverksamhet. Fastställandet av en säljare som undantagen säljare enligt 16 punkten underpunkt c eller d gäller en rapporteringspliktig period. Under- eller överskridande av tröskelvärdena enligt underpunkterna ska säkerställas vid den rapporteringspliktiga periodens utgång utifrån de berörda verksamheterna under hela den rapporteringspliktiga perioden. Förfarandet ska i fråga om 2 § 1 mom. 16 punkten underpunkt c tillämpas endast på sådana säljare som är enheter.
Paragrafens innehåll motsvarar avsnitt II punkt A i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
5 §.Insamling av upplysningar om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som hyrs ut. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att samla in upplysningar om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som säljaren hyr ut. Enligt 1 mom. är de upplysningar som ska samlas in den förtecknade egendomens adress samt eventuellt fastighetsregisternummer eller motsvarande identifieringsnummer som den stat där den förtecknade egendom är belägen har utfärdat. Upplysningar ska insamlas om all egendom som säljaren hyr ut och vars uthyrning en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör har möjliggjort oberoende av i vilken stat den förtecknade egendomen är belägen. DAC7-direktivet förutsätter att ett eventuellt fastighetsregisternummer eller motsvarande identifieringsnummer samlas in endast till den del som den förtecknade egendomen är belägen i en medlemsstat. När man beaktar att även uthyrning av bostadslägenheter och affärslokaler, parkeringsplatser samt fast egendom som är belägen utanför EU är rapporteringspliktig berörd verksamhet i en situation där säljaren, dvs. uthyraren, har sin hemvist i en EU-stat, är den förtecknade egendomens fastighetsregisternummer eller motsvarande identifieringsnummer även i dessa fall nyttig information för att identifiera den förtecknade egendomen. Med fastighetsregisternummer avses i Finland fastighetsbeteckning.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att samla in sådana handlingar eller upplysningar som styrker att den förtecknade egendomen ägs av en och samma ägare. Skyldigheten gäller endast situationer där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör har förmedlat uthyrningar av en förtecknad egendom för samma säljare och antalet uthyrningar under den rapporteringspliktiga perioden uppgår till fler än 2 000.
Paragrafens innehåll motsvarar avsnitt II punkt E i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
6 §.Kontroll av upplysningar om säljare och om bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som hyrs ut. I paragrafen föreskrivs det om de skyldigheter avseende förfaranden som gäller i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer och genom vilka det säkerställs att de upplysningar som de samlar in för att fastställa och identifiera säljare samt för att identifiera bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom som hyrs ut är tillförlitliga. I 1 mom. föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att, genom att använda alla upplysningar och handlingar i sina register, säkerställa att de upplysningar enligt 3 § 1 mom. 1—6 punkten och enligt 2 mom. samt enligt 4 och 5 § som den samlat in är tillförlitliga. Som upplysningar i register betraktas till exempel upplysningar som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör har samlat in om säljaren för att fullgöra sina skyldigheter avseende kundkännedom och kundidentifiering i fråga om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism. Även andra upplysningar som insamlats om säljaren för betalning eller av andra företagsekonomiska orsaker eller av lagstiftningsmässiga orsaker ska betraktas som upplysningar i register. För att säkerställa att upplysningarna är tillförlitliga ska en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör bland annat jämföra att till exempel säljarens namn stämmer överens i dokumentation som den innehar. Tillförlitligheten i fråga om säljarens adressuppgift och den stat som utfärdat skatteregistreringsnummer kan säkerställas till exempel utifrån transaktionsuppgifter om berörda verksamheter som säljaren utfört med hjälp av plattformen. Exempelvis i en situation där säljaren utför sådana berörda verksamheter, såsom hushålls- eller transporttjänster, där säljaren regelbundet är fysiskt närvarande på en viss plats, kan en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör verifiera platsuppgiften. Även andra upplysningar som ger antydningar om den stat där säljaren har sin hemvist, såsom fortlöpande användning av samma telefonnummer eller IP-adress ska beaktas. För att säkerställa tillförlitligheten ska dessutom en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör utnyttja sådana elektroniska gränssnitt som tillgängliggörs av den stat där säljaren har sin hemvist eller är belägen med vilkas hjälp man kan säkerställa att skatteregistreringsnumret och registreringsnumret för mervärdesskatt är giltiga.
I 2 mom. föreskrivs det om ett undantag från skyldigheterna enligt 1 mom. Undantaget gäller gamla säljare, dvs. sådana säljare för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör som har varit registrerade på plattformen redan före ikraftträdandet av den föreslagna lagen eller innan enheten blev en rapporteringsskyldig plattformsoperatör. När villkoren enligt undantagsbestämmelsen är uppfyllda kan en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör genom att använda upplysningar och handlingar i sina sökbara elektroniska register säkerställa att de upplysningar enligt 3 § 1 mom. 1—6 punkten och den uppgift om födelseort enligt 2 mom. samt de upplysningar enligt 4 och 5 § som den samlat in är tillförlitliga.
Om en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör upptäcker att upplysningar som den samlat in om en säljare inte längre är tillförlitliga, ska den samla in nya upplysningar eller handlingar för att säkerställa att upplysningarna är tillförlitliga i situationer enligt både 1 och 2 mom. Exempelvis upplysningarna om en säljare kan inte längre betraktas som tillförlitliga, om de upplysningar som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör har om säljarens bank-eller betalkonto visar att den stat där säljaren har sin hemvist har ändrats. Nya upplysningar som fås eller insamlas utlöser skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att säkerställa tillförlitligheten även i situationer enligt 2 mom. med hjälp av det förfarande som anges i 1 mom.
I 3 mom. föreskrivs det om skyldigheterna för i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer i en situation där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör i enlighet med 8 § 3 mom. 2 punkten har förlitat sig på förfaranden för kundkännedom som genomförts för tidigare rapporteringspliktiga perioder. Om Skatteförvaltningen i en sådan situation skickar en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör en uppmaning att kontrollera och säkerställa att upplysningarna om säljaren är riktiga, ska det anses att den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har skäl att anta att någon upplysning enligt förslaget till 3 eller 5 § är felaktig. Om den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte själv kan säkerställa att alla upplysningarna om säljaren är riktiga, ska den antingen av säljaren begära en utredning med verifikat om att upplysningarna om säljaren är riktiga, eller begära att säljaren korrigerar de felaktiga upplysningarna och ger den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören tillförlitliga bevis i form av handlingar från en oberoende källa för att säkerställa att upplysningarna är riktiga. Som sådana handlingar ska betraktas till exempel giltigt identitetsbevis och färskt intyg över skatterättslig hemvist. Det kan vara fråga om en situation enligt momentet till exempel om en medlemsstat inte kan koppla upplysningar som den fått från en annan medlemsstat till en skattskyldig och av denna orsak skickar återkoppling till den medlemsstat som lämnat upplysningarna. Med anledning av återkopplingen skickar skattemyndigheten i den stat som lämnat upplysningarna en uppmaning till den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören att säkerställa att upplysningarna om säljaren är riktiga. Den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska då förnya förfarandena för kundkännedom i fråga om de upplysningar som antagits varit felaktiga för att samla in nya upplysningar om säljaren.
Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt II punkt C i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
7 §.Fastställande av säljarens hemviststat. I paragrafen föreskrivs det om grunderna för fastställande av hemviststaten för en säljare enligt direktivet och den föreslagna lagen när den föreslagna lagen tillämpas. Enligt 1 mom. ska säljarens hemviststat anses vara den stat där denne har sin primära adress. Om den stat där säljaren har sin primära adress är en annan än den där säljarens skatteregistreringsnummer har utfärdats, ska säljaren anses ha hemvist även i den stat där skatteregistreringsnumret har utfärdats. Om säljaren har lämnat upplysningar som förekomsten av ett fast driftsställe enligt förslaget till 3 § 1 mom. 7 punkten till den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, ska säljaren anses ha hemvist även i den stat där respektive fasta driftsställe är beläget.
I 2 mom. föreskrivs det om fastställande av säljarens hemviststat i en situation där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör har använt en elektronisk identifieringstjänst som tillgängliggörs av EU eller en EU-medlemsstat för att fullgöra skyldigheten enligt förslaget till 3 § att samla in upplysningar om säljaren. Om en eller flera identifieringstjänster har bekräftat att säljaren har sin skatterättsliga hemvist i en eller flera medlemsstater, ska som säljarens hemviststater utöver de hemviststater som bekräftats enligt 1 mom. betraktas även de medlemsstater som bekräftats av identifieringstjänsterna.
Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt II punkt D i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
8 §.Tidsfrister och giltighet avseende förfaranden för kundkännedom. I paragrafen föreskrivs det om tidsfrister och giltighet avseende förfaranden för kundkännedom. Enligt 1 mom. ska en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör före den rapporteringspliktiga periodens utgång fullgöra de förfaranden för kundkännedom som anges i förslagen till 3–7 §. Förfarandena för kundkännedom ska i princip fullgöras för varje rapporteringsplikt period i fråga om alla säljare.
I 2 mom. föreskrivs det om ett undantag från tidsfristen enligt 1 mom. Om en säljare har varit registrerad på plattformen antingen när den föreslagna lagen trädde i kraft eller innan enheten blev en rapporteringsskyldig plattformsoperatör, ska den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören fullgöra de förfaranden för kundkännedom som anges i 1 mom. före den andra rapporteringspliktiga periodens utgång. Momentet ger alltså en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör tilläggstid att fullgöra de erforderliga förfarandena för kundkännedom i fråga om gamla säljare. Vid förfaranden för kundkännedom som fullgörs i fråga om alla nya säljare, dvs. säljare som registreras på en existerande plattform eller en ny plattform först efter att den föreslagna lagen trätt i kraft ska däremot tidsfristen enligt 1 mom. tillämpas. Därmed ska till exempel i fråga om en säljare som registrerats på plattformen under 2023 de erforderliga förfarandena för kundkännedom fullgöras före utgången av 2023. Om en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör i en undantagssituation enligt 2 mom. har konstaterat att en säljare är en rapporteringspliktig säljare redan under 2023, ska säljaren rapporteras för 2023 oberoende av att den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören i enlighet med momentet har tid på sig att fullgöra förfarandena för kundkännedom till utgången av 2024.
I 3 mom. föreskrivs det om möjlighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att förlita sig på de förfaranden för kundkännedom som denne genomfört under tidigare rapporteringspliktiga perioder. Villkor för detta är för det första att upplysningarna enligt förslaget till 3 § 1 mom. och uppgiften om födelseort enligt 3 § 2 mom. har samlats in och kontrollerats eller bekräftats under de senaste 36 månaderna. Detta betyder i praktiken att en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska senast efter 36 månader säkerställa att upplysningarna om säljaren är giltiga och tillförlitliga. Som tillräcklig bekräftelse på att upplysningarna är giltiga kan betraktas säljarens uttryckliga försäkran om att de upplysningar om denne som samlats in tidigare, till exempel primär adress, fortfarande gäller. Ett ytterligare villkor för att tillämpa detta moment ska vara att den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte har skäl att anta att upplysningar enligt de föreslagna 3–5 § är eller har blivit otillförlitliga eller felaktiga.
Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt II punkt F i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
9 §.Tillämpning av förfaranden för kundkännedom endast på aktiva säljare. I paragrafen föreskrivs det om möjlighet för i Finland rapporteringspliktiga plattformsoperatörer att begränsa förfarandena för kundkännedom enligt 3–8 § till aktiva säljare. I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer kan själva välja om de tillämpar förfarandena för kundkännedom på andra än aktiva säljare. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör som utnyttjar valmöjligheten ska genom sina förfaranden och verkställighetsåtgärder säkerställa att den har fullgjort de erforderliga förfaranden för kundkännedom före utgången av den rapporteringspliktiga perioden med avseende på alla aktiva säljare under den rapporteringspliktiga perioden. Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt II punkt G i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
3 kap. Lämnande av upplysningar
I förslaget till 3 kap. föreskrivs det om upplysningar som ska lämnas, tidpunkt för lämnande av upplysningar och förfaranden i situationer där flera rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer har rapporteringsskyldighet i fråga om samma plattform samt i situationer där en rapporteringsskyldig plattformsoperatör har rapporteringsskyldighet i flera medlemsstater. I kapitlet föreskrivs det också om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att informera en rapporteringsplikt säljare om de upplysningar som plattformsoperatören lämnat till Skatteförvaltningen om säljaren. Dessutom föreskrivs det i kapitlet om skyldigheterna för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör när säljaren inte lämnar erforderliga upplysningar samt om skyldighet att föra bok och bevara upplysningar. I kapitlet föreskrivs det vidare om registreringsskyldighet för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer utanför EU.
10 §.Tidpunkt för lämnande av upplysningar. I paragrafen föreskrivs det om den tidpunkt då en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna de upplysningar som förutsätts i den föreslagna lagen om rapporteringspliktiga säljare och sig själv till Skatteförvaltningen. Upplysningarna ska lämnas före utgången av januari efter den rapporteringspliktiga period då säljaren identifierats som en rapporteringspliktig säljare. Paragrafen ska tillämpas på alla i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer, inklusive i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer enligt 17 §. Innehållet i paragrafen motsvarar den första meningen i punkt A.1 och den andra meningen i punkt A.2 i avsnitt III i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
11 §.Upplysningar som ska lämnas. I paragrafen föreskrivs det om de upplysningar som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna till Skatteförvaltningen. Enligt 1 mom. 1 punkten ska en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör rapportera sitt namn, sin officiella adress, sitt skatteregistreringsnummer samt namn för alla plattformar som plattformsoperatörens rapportering avser. 2 punkten ålägger en i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatör utanför EU att rapportera det unika identifieringsnummer som Skatteförvaltningen utfärdat för den och som den har fått genom registrering enligt 17 §. I 3 punkten ingår skyldighet att lämna upplysningar om den rapporteringspliktiga säljaren enligt 3 §. Enligt 4 punkten ska identifieringskoden för finansiellt konto rapporteras, i den mån den finns tillgänglig för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören. Identifieringskoden för finansiellt konto spelar en viktig roll för identifieringen av säljaren och beskattningen av inkomster av berörd verksamhet, eftersom tillförlitligheten hos andra upplysningar som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör samlat in i många fall inte säkerställs till exempel med upplysningar som samlas in för att fullgöra skyldigheterna avseende kundkännedom och kundidentifiering i fråga om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism. Avsnitt III punkt B.2 b i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet, förutsätter att en rapporteringsskyldiga plattformsoperatör rapporterar identifikationskoden för finansiellt konto, i den mån den finns tillgänglig för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist enligt direktivet inte har offentliggjort att den inte har för avsikt att använda identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål. Den sista begränsningen i den föregående meningen anses inte behövlig i Finland, utan identifikationskoden för finansiellt konto ska alltid rapporteras när den finns tillgänglig. Skatteförvaltningen ska beakta en medlemsstats eventuella begräsning i fråga om användning av identifikationskoden för finansiellt konto när upplysningar utbyts. I 5 punkten åläggs en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att rapportera namn och identifieringsuppgifter för innehavaren av det finansiella konto till vilket ersättning betalas ut eller krediteras. Upplysningarna ska lämnas endast om innehavaren av det finansiella kontot skiljer sig från namnet på den rapporteringspliktiga säljaren, i den mån det finns tillgängligt för den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören. Genom denna skyldighet försöker man säkerställa att skattemyndigheterna kan identifiera den faktiska mottagaren av ersättning som betalats för berörd verksamhet. Enligt 6 punkten ska alla medlemsstater rapporteras där den rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist i enlighet med 7 §. Enligt 7 punkten ska eventuella avgifter, provisioner och skatter rapporteras som den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut under den rapporteringspliktiga perioden. Upplysningarna ska rapporteras specificerade för varje kvartal.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att till Skatteförvaltningen rapportera den sammanlagda ersättning som under den rapporteringspliktiga perioden har betalats ut eller krediterats för personliga tjänster, försäljning av varor och uthyrning av transportmedel som ska betraktas som berörda verksamheter samt antalet berörda tjänster för vilka ersättning har betalats ut eller krediterats. Ersättningarna ska rapporteras specificerade för varje kvartal.
I 3 mom. föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att till Skatteförvaltningen rapportera upplysningar om uthyrning av bostadslägenheter eller affärslokaler, parkeringsplatser eller fast egendom. Enligt 1 punkten ska den adress för varje förtecknad egendom som har samlats in i enlighet med 5 § rapporteras. Dessutom ska det rapporteras fastighetsregisternummer eller annat motsvarande identifieringsnummer som den stat där egendomen är belägen har utfärdat, om sådana uppgifter finns tillgängliga. Enligt 2 punkten ska rapporteringen omfatta den sammanlagda ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den rapporteringspliktiga perioden samt antalet berörda verksamheter som utförts med avseende på varje förtecknad egendom. Enligt 3 punkten ska det antal dagar som varje förtecknad egendom var uthyrd under den rapporteringspliktiga perioden samt varje förtecknad egendoms typ, såsom hotell, lägenhet eller parkeringsplats, rapporteras. Om den förtecknade egendomen består av flera olika objekt som hyrs ut separat, till exempel lägenheter, ska antalet rapporterade dagar vara det sammanlagda antalet dagar respektive objekt är uthyrt. Med hjälp av dessa upplysningar kan myndigheten bland annat fastställa om uthyrningsverksamheten har varit tillfällig eller regelbunden. Upplysningarna enligt 3 punkten ska rapporteras bara om dessa uppgifter finns tillgängliga för den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.
I 4 mom. föreskrivs det om skyldighet att rapportera ersättningen i den valuta som den betalades ut eller krediterades i. Om ersättningen betalades ut eller krediterades i en annan form än fiatvaluta, ska den rapporteras i euro, omräknad och värderad på det sätt som konsekvent bestäms av den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.
Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt III punkt A.6 och A.7 samt punkt B i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
12 §.I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers rapporteringsskyldighet i flera medlemsstater i Europeiska unionen. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet i en situation där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör är skyldiga att lämna upplysningar även i någon annan eller flera medlemsstater. I 1 mom. sägs att om en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör som uppfyller något av de villkor som föreskrivs i 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt a–d uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör utöver i Finland också i andra medlemsstater, ska den välja en av dessa medlemsstater i vilken den kommer att fullgöra alla sina rapporteringsskyldigheter. Härmed avses att en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna de upplysningar som direktivet förutsätter om sin verksamhet i alla medlemsstater till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som den valt. Om en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör väljer Finland som den stat i vilken den fullgör sin rapporteringsskyldighet, ska den fullgöra alla sina skyldigheter på det sätt som bestämmelserna i denna lag förutsätter. Den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska lämna upplysningar för alla enheter som uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör oberoende av i vilken stat enheten är etablerad. Momentet motsvarar den första meningen i avsnitt III punkt A.2 i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att underrätta de behöriga myndigheterna i de medlemsstater i vilka den uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör om sitt val enligt 1 mom. Underrättelsen ska dock ges i enlighet med respektive medlemsstats bestämmelser och anvisningar. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska på begäran visa Skatteförvaltningen att den har fullgjort denna skyldighet. Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt IV punkt E i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
I 3 mom. föreskrivs det om en situation där en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör väljer någon annan medlemsstat än Finland som den medlemsstat i vilken den kommer att fullgöra alla sina rapporteringsskyldigheter. Den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska då på begäran visa Skatteförvaltningen att den har fullgjort sina rapporteringsskyldigheter i denna andra medlemsstat. Genom detta till sin karaktär informativa moment säkerställs att Skatteförvaltningen även till denna del kan uppfylla kraven på effektivt genomförande av direktivet när det gäller att säkerställa att förfarandena för kundkännedom och rapporteringen iakttas.
13 §.Flera rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers rapporteringsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatörs valfria förfarande i en situation där det finns flera rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer än en som är skyldiga att rapportera samma i 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt a–d avsedda upplysningar. Alla i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är skyldiga att lämna upplysningar om rapporteringspliktiga säljare. En i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör som uppfyller villkoren ska dock, om den så väljer, ha möjlighet att inte lämna upplysningar om en rapporteringspliktig säljare. Förutsättningen är att en annan rapporteringsskyldig plattformsoperatör, antingen i Finland eller någon annan medlemsstat, bevisligen har lämnat Skatteförvaltningen eller den behöriga myndigheten i någon annan medlemsstat de upplysningar som en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör i princip ska lämna till Skatteförvaltningen. Möjligheten att inte lämna upplysningar ska inte automatiskt gälla alla rapporteringspliktiga upplysningar, utan den är begränsad endast till de upplysningar som en annan rapporteringsskyldig plattformsoperatör har lämnat. Paragrafen undanröjer inte heller skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör. Den ska således visa Skatteförvaltningen på begäran att de krävda uppgifterna har lämnats på ett heltäckande sätt och för granskning enligt 23 § i lagen om beskattningsförfarande förete Skatteförvaltningen alla handlingar som behövs för att säkerställa att rapporteringen är korrekt. Strävan med paragrafen är att undvika att samma upplysningar som säljare lämnas flera gånger. Paragrafen undanröjer ändå inte skyldigheten för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att avge nollanmälan, som det föreskrivs om i 17 f § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Denna paragraf inverkar inte på rätten för en företrädare som den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören eventuellt befullmäktigat att i den rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens namn utföra rättshandlingar, inklusive inlämnande av skattedeklaration eller årsanmälan. Innehållet i paragrafen motsvarar den sista meningen i avsnitt III punkt A.1 i handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
14 §.Skyldighet för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att lämna upplysningar till rapporteringspliktiga säljare. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att till den berörda rapporteringspliktiga säljaren lämna de upplysningar som anges i 11 § 1 mom. 3–7 punkten samt 2 och 3 mom., dvs. de upplysningar som den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har lämnat om säljaren till Skatteförvaltningen. Upplysningarna ska lämnas årligen före utgången av januari året efter den rapporteringspliktiga perioden och första gången för den rapporteringspliktiga period då säljaren identifieras som en rapporteringspliktig säljare. Genom detta krav säkerställs att de rapporteringspliktiga säljarna är medvetna om vilka upplysningar som en i Finland rapporteringspliktig plattformsoperatör har lämnat om dem till skattemyndigheterna. Samtidigt har en rapporteringspliktig säljare möjlighet att säkerställa att dessa upplysningar är riktiga. Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt III punkt A.5 i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
4 kap. Särskilda skyldigheter
I förslaget till 4 kap. föreskrivs det om de skyldigheter för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer varigenom det säkerställs att skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. och rapporteringsskyldigheterna enligt 3 kap. fullgörs och iakttas effektivt på det sätt som DAC7-direktivet förutsätter.
15 §.I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers skyldigheter om säljaren underlåter att lämna identifieringsuppgifter. I paragrafen föreskrivs det hur en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör är skyldig att förfara i en situation där säljaren underlåter att lämna den upplysningar enligt 3 och 5 §. Den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska påminna säljaren två gånger om att lämna upplysningarna. Om en säljare inte lämnar de begärda uppgifterna efter två påminnelser och minst 60 dagar har förflutit från den ursprungliga begäran, ska den i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatören antingen avsluta säljarens konto på plattformen och förhindra säljaren från att återregistrera sig på plattformen, eller hålla inne utbetalningen av ersättning till säljaren för berörd verksamhet som denne bedrivit via plattformen så länge säljaren inte lämnar de begärda uppgifterna. Med konto på plattformen avses konto och alla andra motsvarande arrangemang med vilkas hjälp säljaren kan tillhandahålla berörda verksamheter till andra som använder plattformen. Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt IV punkt A.2 i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet.
16 §.I Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörers skyldighet att registrera och lagra upplysningar. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att föra bok över de åtgärder och upplysningar som de använder för att fullgöra förfaranden och skyldigheter enligt 2 och 3 kap. Enligt avsnitt IV punkt B.1 i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet, ska upplysningarna finnas tillgängliga under en period på minst fem men högst tio år efter utgången av den rapporteringspliktiga period som de avser. I 2 kap. 10 § 2 mom. i den finska bokföringslagen (1336/1997) förutsätts att räkenskapsperiodens verifikationer, korrespondens om affärshändelser och annat bokföringsmaterial än bokslut, verksamhetsberättelser, bokföringar, kontoplaner samt förteckningar över bokföringar och material bevaras minst sex år från utgången av det år då räkenskapsperioden har upphört. Denna bevarandetid enligt bokföringslagen är också etablerad i beskattningen, inklusive internationella förpliktelser, för bevarandet av handlingar och verifikat som hänför sig till beskattningen. Av dessa orsaker är det motiverat att iaktta samma bevarandetid på sex år även i den föreslagna lagen. Bevarandeskyldigheten är således sex år från utgången av den rapporteringspliktiga period som förfarandena och upplysningarna avser.
17 §.Registreringsskyldighet för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer utanför Europeiska unionen. I paragrafen föreskrivs det om registreringsskyldighet för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer enligt 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt e. Enligt 1 mom. ska en sådan plattformsoperatör registrera sig hos Skatteförvaltningen när den inleder sin verksamhet som plattformsoperatör. Avsnitt IV punkt F.1 i bilaga V, som fogats till handräckningsdirektivet genom DAC7-direktivet, ålägger en plattformsoperatör utanför EU som uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör att registrera sig hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat när den inleder sin verksamhet som plattformsoperatör. Enligt direktivet får en plattformsoperatör själv välja i vilken medlemsstat den registrerar sig. Den registreringsåtgärd som genomförs av den medlemsstat som plattformsoperatören valt kallas i direktivet enda registrering. Det är alltså fråga om registreringsskyldighet för en sådan rapporteringsskyldig plattformsoperatör som är en plattformsoperatör utanför EU, dvs. någon annan än en rapporteringsskyldig plattformsoperatör enligt 2 § 1 mom. 4 punkten underpunkt a–d eller någon annan än en kvalificerad plattformsoperatör utanför Europeiska unionen enligt 2 § 1 mom. 8 punkten. Paragrafen ska tillämpas i en situation där en rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU väljer Finland som registreringsstat. När en rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU registrerar sig berörs den utöver av de bestämmelser som uttryckligen ska tillämpas på dessa rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som omfattas av en enda registrering dessutom av de bestämmelser som ska tillämpas på alla i Finland rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer. Skatteförvaltningen ska föra ett register för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som är registrerade i enlighet med denna paragraf, tilldela varje rapporteringsskyldig plattformsoperatör som registrerat sig ett unikt identifieringsnummer och meddela det till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater. Skatteförvaltningen ska utarbeta anvisningar för registreringen.
Enligt 2 mom. ska en rapporteringsskyldig plattformsoperatör som är registreringsskyldig i samband med registreringen meddela Skatteförvaltningen namn, postadress, webbplatser och andra elektroniska adresser, samtliga skatteregistreringsnummer, eventuellt registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats i en medlemsstat samt de medlemsstater i vilka rapporteringspliktiga säljare har sin hemvist enligt 7 §. Uttrycket i avsnitt IV punkt F.2 i bilaga V, som fogats till handräckningsdirektivet genom DAC7-direktivet, är i den finskspråkiga versionen av direktivet ”sähköpostiosoite ja verkkosivustot”. Med beaktande av uttrycket ”electronic addresses, including websites” i en den engelskspråkiga versionen av direktivet och uttrycket ”Elektroniska adresser, inbegripet webbplatser” i den svenskspråkiga versionen används i paragrafen på finska uttrycket ”verkkosivustot ja muut sähköiset osoitteet”. E-postadress är ett exempel på en elektronisk adress.
I 3 mom. åläggs en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör att anmäla ändringar av de upplysningar som nämns i 2 mom. till Skatteförvaltningen. Ändringar av upplysningarna ska anmälas utan dröjsmål.
I 4 mom. föreskrivs det om återkallande av registreringen av en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU. Registreringen ska kunna återkallas för det första om plattformsoperatören själv ansöker om att strykas från registret, till exempel om denne upphör med verksamhet som uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör. Skatteförvaltningen kan dessutom återkalla registreringen av en rapporteringsskyldig plattformsoperatör i en situation där plattformsoperatören försummar sina skyldigheter enligt 3 kap. att lämna upplysningar. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ återkalla registreringen av plattformsoperatören i fråga, om den känner till att plattformsoperatören inte uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU. Den kan vara fråga om en sådan situation till exempel om plattformsoperatören inte längre uppfyller villkoren för rapporteringsskyldig plattformsoperatör, den har fått skatterättslig hemvist i någon medlemsstat eller den rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens hemviststat har ändrats till en kvalificerad jurisdiktion utanför Europeiska unionen. Skatteförvaltningen kan dessutom återkalla registreringen om den har skäl att anta att plattformsoperatören har upphört med sin verksamhet.
I 5 mom. föreskrivs om det förfarande som Skatteförvaltningen ska tillämpa på en i Finland rapporteringsskyldig plattformsoperatör utanför EU som har försummat sina skyldigheter enligt 3 kap. Om en sådan plattformsoperatör försummar dessa skyldigheter och inte rättar till dem efter två påminnelser från Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen återkalla registreringen av den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören. Registreringen ska återkallas tidigast 30 dagar och senast 90 dagar efter den andra påminnelsen.
I 6 mom. föreskrivs det om rätt att söka ändring i beslut om registrering och återkallande av registrering av en i paragrafen avsedd rapporteringsskyldig plattformsoperatör. På ändringssökande i beslut om registrering och återkallande av registrering tillämpas vad som föreskrivs i 65 a § i lagen om beskattningsförfarande.
18 §.Skyldighet för undantagna plattformsoperatörer att bekräfta sin ställning. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet för en plattformsoperatör att bekräfta för Skatteförvaltningen att denne uppfyller villkoren för undantagna plattformsoperatörer. Det är fråga om ett valfritt förfarande för plattformsoperatörer som uppfyller villkoren. Villkoren för att en plattformsoperatör ska betraktas som en undantagen plattformsoperatör är för det första att plattformsoperatören på förhand bekräftar för Skatteförvaltningen att dennes företagsmodell är av sådant slag att den inte har rapporteringspliktiga säljare enligt 2 § 1 mom. 15 punkten. Dessutom ska plattformsoperatören årligen bekräfta att den bekräftelse som getts på förhand fortfarande gäller. Skatteförvaltningen ska utarbeta anvisningar om bekräftelseförfarandet och bestämma närmare vilka upplysningar plattformsoperatören ska lämna för att bekräfta sin status. Innehållet i paragrafen motsvarar avsnitt I punkt A.3 i bilaga V till handräckningsdirektivet, som ändrats genom DAC7-direktivet, till den del som där föreskrivs om åtgärder som förutsätts av undantagna plattformsoperatörer.
5 kap. Ikraftträdande
19 §.Ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2023. Enligt artikel 2.1 i DAC7-direktivet ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet från och med den 1 januari 2023.