Kungen väljs vid urtima lantdag

Nederlagsstämningen bland republikanerna och tron på att monarkin kommer att genomdrivas med alla medel var som starkast i månadsskiftet augusti–september, när man ännu inte kände till Tysklands svårigheter vid fronterna i världskriget. I Tyskland var det ingen större rusning till posten som Finlands regent: den minst kända av kandidaterna, prins Friedrich Karl av Hessen, gick slutligen den 10 september med på att bli monark av Finland, om konungavalet skulle få tillräckligt med stöd i riksdagen.

Under sommaruppehållet framställde Santeri Alkio i eget namn ett kompromissförslag där kungens maktbefogenheter var justerade för att mera motsvara en presidents befogenheter. Vid Agrarförbundets partimöte i slutet av september började nyheterna om Tysklands nederlag vinna insteg, och det fanns inte längre rum för jämkning: kravet var antingen nytt val eller folkomröstning om regeringsformen. I motståndarlägret gick Svinhufvud, Paasikivi och Ingman med på att föreslå begränsningar i kungamakten eftersom Friedrich Karl hade ställt upp riksdagens stöd som villkor för att bli vald.

En urtima lantdag sammankallades för att välja regent för Finland. I avvikelse från det tidigare valdes idel monarkister till presidiet. Men nu drog monarkisterna vid plenum den 28 september plötsligt fram ytterligare ett nytt förslag till regeringsform, vilket vittnar om att man in i det sista försökte undvika att ty sig till 1772 års regeringsform. Vid utskottsbehandlingen gjorde monarkisterna eftergifter som retade upp svenskarna och aktivisterna längst ute på högerkanten. Agrarförbundet föreslog i sin reservation att förslaget till regeringsform skulle förkastas, att det skulle hållas en folkomröstning mellan alternativen monarki och republik och att lantdagen skulle besluta om ärendet efter val (ASK 1918 ylim vp).

Eftergifterna gav delvis resultat: av de republikanska språkrören publicerade Helsingin Sanomat den 8 oktober en ledare som rekommenderade att godta monarkisternas kompromissförslag. Vid debatten i plenum kunde man skönja en viss frustration. Paasivuori använde – för första gången i plenum – ett nedsättande uttryck om riksdagen (Paasivuori uttryckte sig på finska och använde ordet ”tynkäeduskunta”, inlägget är översatt till svenska för detta infopaket):
En del av borgerskapet vill med hjälp av den nuvarande klasslantdagen förorsaka arbetarklassen så mycket skada som möjligt. Med hjälp av denna stympade lantdag (Talmannen knackar i bordet: Jag ber ledamoten uttrycka sig parlamentariskt och inte skända riksdagen.) vill man beröva arbetarna alla förmåner som de genom det parlamentariska arbetet har uppnått.
Nästa gång Paasivuori fick ordet talade han om en restlantdag (jäännöseduskunta).

Vid den tredje behandlingen riktade sig Paasikivi direkt till Agrarförbundets ledamöter, som var i minoritet men höll ställningarna och röstade för att lämna det brådskande förslaget att vila (74–34). När omröstningsresultatet var klart föredrogs regeringens skrivelse angående förrättande av konungaval, som var riktad till lantdagen. Där tillkännagavs att regeringen hade vidtagit åtgärder för att verkställa val av konung så snart som möjligt enligt 38 § i 1772 års regeringsform (PTK 1918 ylim vp, 8.10.).

Monarki väljs utan omröstning

Debatten om meddelandet fördes nästa dag, den 9 oktober. Det röstades för att sessionen skulle vara hemlig eftersom presidiet hade bedömt att det utrikespolitiska innehållet krävde det. Men om utrikespolitik talades det lite. Paasikivi öppnade debatten genom att grundligt motivera varför man fortfarande hänvisade till 1772 års regeringsform. Ledamot Ernst Nevanlinna föreslog att lantdagen skulle förrätta valet av konung redan samma kväll. Alkio meddelade att Agrarförbundet drar sig ur valet och ansvaret: den gamla regeringsformen var inte längre i kraft, och man borde inte fatta ett beslut med så långtgående konsekvenser i kraft av en minoritet. Efter omröstning (64–41) beslutade man förrätta valet samma kväll. (PTK 1918 ylim vp, 9.10.)

Plenisessionen för att förrätta konungavalet var åter öppen för allmänheten. Den gammalfinska bonden J.E. Antila fick äran att föreslå valet av Friedrich Karl till konung av Finland. Förslaget understöddes av aristokraten Wrede (sv). Alkio upprepade Agrarförbundets enhälliga ståndpunkt att avhålla sig från valet. Paasivuori reserverade sig och talade om statligt gyckelspel, men vann inte understöd. När inga motförslag framställdes, ansåg talmannen att lantdagen hade godkänt monarki för Finland utan omröstning. Flera ledamöter reste sig när talmannen konstaterade det skedda, men inte alla. Det utbröt inga leverop (PTK 1918 ylim vp, 9.10. illalla).

Lantdagen sammanträdde ytterligare en gång följande dag för att granska den handling som upprättats om konungavalet. Anti Juutilainen från Agrarförbundet krävde att den avvikande ståndpunkten hos hans lantdagsgrupp skulle framgå av beslutet. Paasivuori och några andra republikaner ansåg att det skulle framgå av beslutet att det hade fattats av endast 64 monarkister. Skrivningen ansågs ha betydelse, eftersom Friedrich Karl hade uppställt som villkor att han skulle ha lantdagens stöd för att bli vald. Ändringen i handlingen röstades ner med rösterna 75–25. Den urtima lantdagen, som hade sammankallats för att förrätta konungavalet, avslutades med en avslutningsfest.​​

​När Tyskland bröt samman blev det omöjligt att ha monarki

Genom att återfå sin moraliska frihet gentemot mig får Finland allt som jag under dessa omständigheter kan ge. Det är allt som behöver sägas. Jag är viss om att bli förstådd (Friedrich Karl 14.12.1918)

  
Monarkisterna vann kampen om regeringsformen i lantdagen. Men ingen var nöjd med slutresultatet: Republikanerna ansåg att förfarandet vid valet av kung hade varit minst sagt tvivelaktigt. Efter den nedslitande kampen var monarkisterna besvikna över att alla borgerliga ledamotskolleger inte hade insett landets bästa. Det ökade osäkerheten hos båda parterna att Tysklands trovärdighet som den stormakt till vilken Finland hade bundit sitt öde minskade för varje dag.

Den nye regenten skulle ytterligare godkänna valresultatet, men så skedde aldrig. Lantdagens talman Ingman hann skicka valhandlingen till Friedrich Karl innan revolutionen bröt ut, kejsaren störtades och världskriget slutade med förlust för Tyskland. Aftonen inför det slutliga sammanbrottet uppsköt prinsen av Hessen sitt svar och lämnade samtidigt möjligheten öppen för riksdagen att överväga om Finlands inrikes- och utrikespolitiska ställning krävde nya åtgärder. Han förstod att orienteringen mot Tyskland och den tyske kungen hade blivit till en utrikespolitisk belastning för Finland. Friedrich Karls vältaliga svar (på finska) lästes upp på den lagtima lantdagen den 11 november på finska och svenska, men debatt om det tilläts inte.

Friedrich Karls slutliga avslag (på finska) sändes till Finlands ambassadör i Berlin den 14 december, och ärendet offentliggjordes i tidningspressen. Prinsen av Hessen beträdde aldrig finsk mark. De finländska monarkisträvandena stupade på Tysklands nederlag och segrarstaternas krav på en ny politisk orientering i Finland.

Den kungasinnade regeringen Paasikivi föll, och i stället för Svinhufvud utnämndes Mannerheim till riksföreståndare. Det bestämdes att förtida lantdagsval skulle förrättas i mars 1919. I nästa del av informationspaketet Kampen om regeringsformen 1918–1919 berättas om hur den republikanska regeringsformen fastställdes i lantdagen.