Intellektuellt arbete
Skulpturen
Intellektuellt arbete återspeglar det finländska bildningsidealet och visar hur viktiga konst och vetenskap var för det agrara Finlands framtid. Den unga nationen ville knyta an till bildningstraditionen och arvet från upplysningen – hörnstenarna i den västerländska kulturen.
Mansgestalten tittar koncentrerat nedåt och man kan föreställa sig att han läser i en bok. I den ursprungliga versionen håller figuren dock en lyra i handen, en symbol för andlighet och bildning. Den ödmjuka andliga ansträngningen utesluter inte en fysisk dimension i skulpturens bildspråk. Den muskulösa kroppen för tankarna till Apollon, den grekiske guden med lyran som attribut.
Det har sagts att guldåldern i den nationella konsten inföll vid sekelskiftet och de första decennierna av 1900-talet. Till de mest framträdande skaparna av det nationella bildgalleriet hörde kompositören Jean Sibelius, konstnären Akseli Gallen-Kallela och lyrikern Eino Leino. Trots att Finlands första romanförfattare Aleksis Kivi dog bortglömd, förevigades han senare av Wäinö Aaltonen med en staty utanför Nationalteatern.
Riksdagen har genom sina beslut skapat förutsättningar för konstnärer att försörja sig. Det ekonomiska uppsvinget i slutet av den autonoma tiden medverkade till att konstnärerna kunde få betalt för sitt arbete De första åren av självständigheten överskuggades av krigen och den stora depressionen i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. År 1926 godkändes en lagändring som kom att få stor betydelse för finansieringen av konsten. Då tilläts nämligen lotterier och avkastningen gick till att stödja konst och vetenskap. Tippningsverksamhet inleddes 1940 och avkastningen har huvudsakligen gått till att stödja idrott, men också konsten har fått bidrag från vinstmedlen.
Finländsk konst fick synlighet främst i de nationella paviljongerna på världsutställningarna. Också Nobelpriset till F.E. Sillanpää 1939 gav Finland uppmärksamhet på den internationella arenan. Riksdagen har under olika tider fört en livlig debatt kring konstfrågor. Detta var fallet särskilt på 1960-talet när Hannu Salama dömdes för osedlighet och hädelse på grund av sin roman
Midsommardansen (Juhannustanssit).
När Finland blev självständigt hade landet två högskolor, Helsingfors universitet och Tekniska högskolan (numera Aalto-universitetet). Samtidigt återbördades den akademiska utbildningen till Åbo, där Åbo akademi, Finlands första universitet, hade funnits fram till 1828. Den svenskspråkiga högskolan Åbo Akademi inledde verksamheten 1919. .
De första åren av självständighetstiden kretsade riksdagens högskoledebatter mycket kring språkfrågan. År 1935 tog äktfinnarna till en filibusterdebatt i riksdagen, när de ville förhala beslutet om regeringens förslag att inrätta ett flertal svenska professurer vid Helsingfors universitet. Reformen av högskoleförvaltningen 1970 är ett annat tema som gett upphov till filibustrande i riksdagen. Den gången försökte man införa principen en man, en röst i universitetsförvaltningen.
Regeringens proposition med lag om Finlands Akademi och om statsstipendier för främjande av den högsta andliga odlingen godkändes av riksdagen 1947. Vid Finlands Akademi inrättades tolv akademikertjänster, som av presidenten tillsattes bland särdeles framstående vetenskapsmän och konstnärer. Fyra av akademikerna skulle företräda naturvetenskaperna, tre de humanistiska vetenskaperna och tre konsten, medan två tjänster var föränderliga. Wäinö Aaltonen innehade en tjänst som akademiker inom konsten 1948–1964. Efter en omorganisering av Finlands Akademi 1970 har institutionen varit underställd undervisningsministeriet (i dag undervisnings- och kulturministeriet) och uteslutande svarat för finansieringen av vetenskap.
Forskare av finländsk börd har tre gånger tilldelats ett vetenskapligt Nobelpris. A.I. Virtanen fick Nobelpriset i kemi 1945. Nobelpriset i medicin gick 1967 till Ragnar Granit. Han inledde sin forskarbana i Finland, men mottog priset som svensk medborgare. År 2016 fick Bengt Holmström Nobelpriset i ekonomi.
I riksdagen ingår konst- och vetenskapsfrågor i kulturutskottets ansvarsområde. Under de första decennierna av vår självständighet kom utskottets ordförande från Agrarförbundet eller Socialdemokratiska partiet. Under hela efterkrigstiden fram till 1987 höll en riksdagsledamot från Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) i ordförandeklubban. DFFF var dessutom först med att utarbeta ett kulturpolitiskt program. Programmet Kulttuuri koko kansan omaisuudeksi publicerades 1947 och poängterade att kulturen tillhör hela folket.
Bilderna:
Fotografierna: Aleksis Kivis staty/ SA-kuva; Intellektuellt arbete, Tiina Tuukkanen / Riksdagen.
Valaffischerna: Folkets arkiv (DFFF1945), Arbetararkivet (1922) © Kuvasto.
Videon: Mies paikallaan. Adams Filmi Oy, 1949. Kortdokumentär. KAVI.
